Skip to main content

Full text of "Arkiv för nordisk filologi"

See other formats 


321 


01 







I || IN 
57355 


FS a 
(J 


RE / 
ERCÉ É 


p. . FR : "3 
Å + : 


SM 


Är 
ad SN 
Så . S 
5 Si $ ; 
RR 3 
Xx 


2A 


a 
si 


X a öns 1 
Na AA RO 
vger, GOSIG EF Jå : Lå EE 
a EE 0 SA q ÄR 





SLibrarnof 
Priuceton WUniversitg. 





BGermanic 
Seminarp. 


Presented by 
Ohe Olass of 1891. 





| I Original from 
pigitized by (FOC 8 E PRINCETON UNIVERSITY 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 





Digitized by Google 





Original from 


PRINCETON UNIVERSITY 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 


AR KI V 


"j 


FÖR 


NORDISK FILOLOGI 


UTGIVET UNDER MEDVÄRKAN AV 


ERIK BRATE GUSTAF CEDERSCHIÖLD HJALMAR FALK 
MARIUS H/EGSTAD FINNUR JÖNSSON KRISTIAN KÅLUND 
ADOLF NOREEN LUDV. F. A. WIMMER 


GENOM 


AXEL KOCK. 


TRETTIOTREDJE BANDET. 


NY FÖLJD. 
TJUGONIONDE BANDET. 





C. W. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ. 
LUND. LEIPZIG. 


LUND 1917. 


Google 


LUND 
BERLINGSKA BOKTERYCKERIET 
1917 


Original from 


Digitized by Goc gle PRINCETON UNIVERSITY 


Innehåll. 





Björn M. Olsen, Um nokkra stadi I Svipdagsmålum ......... 
I. Grögaldr. 8. 1. — II. Fjolsvinnsmål. 8. 6. 
Gudmund Schätte, Noter til Schönfelds Navnesamling...... 
1. Indledning. 8. 22. — 2. Klassiske Retskrivnings- 
sporgsmaal. 8. 23. — 3. Vokalharmoni. 8. 28. — 4. 


Ptolemeiske Dubletter, Tripletter og Kvadrupletter. 8. 


30. — 5. Heroer og Opnevnere. 8. 35. — 6. Sprog- 
gruppering efter Mannung-Stamtavlen. 8. 38. — 7. 
Spredte Iagttagelser. S. 40. 
Jöran Sahlgren, Förkortade sjönamn...........ssssssreseeressersn 
Karel Vråtny, Noch einiges zu den altisländischen Sprich- 
WÖPTOFL :. 3 540606 svan öda berrrtråsgrfdc RR RNA RENSAS KN RORÖ NGE ESR 
Hugo Gering, Zur runeninschrift des weberkammes von 
LIVORLISINN a 055 5ös0e i ävrrg ner SERA NS GAA TRST SS ALS STSSNONAN SENS SNSER 
Gudmund Schätte, Anmälan av ”Knut Stjerna: Essays on 
Questions connected with the Old English Poem of Beo- 
wulf. Translated and Edited by John R. Clark Hall”... 


John Loewenthal, Zur germanischen Wortkunde (Forts.) ... 
50. an. Baldr. S. 97. — 51. an. Hgnir. 8. 98. — 
52. an. Fjorgynn. 8. 99. — 53. ags. Ing. S. 101. — 
54. an. uxzi. S. 103. — 55. an. vestr. S. 103. — 56. 
an. nätt. 8. 104. — 57. an. aptamn. S. 105. — 58. ahd. 
östarän. S. 106. — 59. got. sugil. S. 106. — 60. an. mör. 
8. 106. — 61. ahd. lisca. S. 106, — 62. mnd. räden. 8. 
107. — 63. mnd. wolde. S. 107. — 64. got. "wigdila. 
8. 108. — 65. ags. öfig. S. 109. — 66. got. ”TIovila. 
S. 109. — 67. an. rugr. 8. 110. — 68. mnd. sange. S. 
111. — 69. schw. dial. språs. 8. 112. — 70. and. jedan. 
S. 112. — 71. got. mökeis. 8.113. — 72. schwed. kaka. 
S. 114. — 73. an. krukka. S. 114. — 74. an. skäl. 8. 
115. — 75. mnd. temse. 8. 115. — 76. schwed. rysgja. 
S. 116. — 77. an. sil. S. 117. — 78. an. sikr. 8. 
117. — 79. nhd. Sander. 8. 117. — 80. nhd. döbel. 


a EN 433505 


RN 


NER gle y PRINCETON UNIVERSITY 


50 
58 


63 


64 


97 


S. 118. — 81. nhd. lauchel. S. 118. — 82. nhd. 
lauben. S. 119. — 83. an. svimma. S. 119. — 84, 
nnorw. stäm. SS. 119. — 85. an. levirki. S. 120. — 
86. mnd. wedik. S. 121. — 87. schw. dial. brind. S. 
121. — 88. an. hind. S. 121. — 89. schw. räf. S. 
122. — 90. lat.-germ. branca. S. 123. — 91. an. hpond. 
S. 123. — 92. an. taumr. S. 124. — 93. got. hansa. 
S. 125. — 94. an. mäl. S. 126. — 95. an. madr. 
S. 127. — 96. aschw. sver. 8. 129. — 97. an. brädr. 
S. 129. — 98. krimgot. marzus. S. 130. — 99. got. 
liugan.' S. 130. — 100. as. idis S. 131. 


Finnur Jönssön, Hamalt:;::::s:oss:sssavssersonsssösrasssasesessssse 
Karel Vråtny, Textkritische Nachlese zum Stockholmer Ho- 
MIlGRDRÖRT 2753 e5esödrvsbnrte ve OST b SK NCR svs FÖVNGRDES NEN as RTISSA ROT 
Finnur Jönsson, RIgSPuli: -isdsrsse0seenisee revenede sr NN 
Didrik Arap: Seip, Om ordet Skö08::;::s0:seiirösarestoreltanr 
Ernst A. Kock, ”Domen över död man” ssnosssssssrrssrerersrre 
Erik Brate, Anmälan av ”Svenska studier, tillägnade Gustaf 
Cederschiöld” 7 :s66:esiotysesseses FoRse bana SEGT ker eek rr RS SATAN 
Erik Brate, Anmälan av ”Från Filologiska föreningen i Lund. 
Språkliga 'uppsatsör: IV? mocknorernisssdesetaniderese sesstereder 
Finnur Jönsson, Anmälan av ”Hj. Falk, Altnordische Waf- 
fn KUnNdeT” iver sdoiess ie ce vefirtsnene snar TiS TDIA 
L. M. Hollander, Studies in the Jömsvikingasaga ............ 


1. A vindication of the cod. Holm. 7 quarto redaction. 
S. 193. — 2. The Composition of the Jömsvikingasaga. 
S. 210. — 3. Biblical Sources of the First påttr. S. 216. 
Johan Götlind, Versen i Urban Hiärnes Rosimunda. Ett 
bidrag till studiet av 1600-talets verskonst...............».+ 
Versarter i Rosimunda. 8. 224, — Inkongruenser. S. 

231. — 3. Elision. S. 237. 
Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag .............-+ 
Magnus Olsen, Möjebrostenen...........ssssssssersrrrsrsrserrersrrrn 
Sigurd Kolsrud, Um e og & i cod. Holm. isl. membr. no. 
DM I ÄÄD vdanr na barer KyDA Rr bar EN KUR AGE KASS KNES SAR AT NGA NILS SARA 
Axel Åkerblom, Bruket av historiskt presens i den tidigare 
isländska skaldediktningen (till omkr. 1100)..............++++ 
Jön Jönssen, Eirikr blödöx i Jörvik s..sssssssssssssssrssrsssrerer 
Wolf von Unwerth, Fiolnir..........ssssersersererserersrrrrrerer 
C. W. v. Sydow, Nekrolog över Axel Olrik .......sssserserseocet 
Bert Möller, Bibliografi för år 1915 ssssssssssssssererorsssrnrssrt 
FHrnet Wiglorss, FöV:- ON: cvcssiöbibelens bibrbelinssekkbes sned 
Rättelser 


ERE KEKEEEEEEET RET EEE TERESE EEEEEEEE TEES EEEEESEEEEETEEEETE RET ETET IT 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 





Um nokkra stadi i Svipdagsmålum '). 


I. Grögaldr. 
3. erindi: 

f 3 visuordi bendir påtidin fadmadi & pad, ad fadir 
Svipdags hafi verid dåinn, pegar bessi saga gerdist. Sbr. 
Fjolsvinnsmål er. 6": Värkaldr hét minn fadir, og er. 47”: 
Sölbjartr hét minn fasdir. 


6. erindi: 

3. visuord er svo ritad i handritunum: pann göl Rindr 
Rani. 

Enginn efi getur å pvi leikid, ad skåldiå hefur hjer i 
higgju Rindi på, sem Ödinn seid til (sbr. Kormåkr, Sigurå- 
ardråpa 3' og Saxo, åtg. Mill., 128 bls.). Guäbr. Vigfås- 
son hjelt, ad hjer veri ått vid gäldaig; sem Ötinn göl Rindi, 
og vildi bvi breita ”Rindr” 1 Rindi, enn skodati Rani sem 
Odinsheiti, og hafa sumir tekid petta eftir honum, par å 
medal Bugge og Finnur Jönsson. Enn first er nå pad, ad 
Ran?i bekkist annars hvergi sem Ödinsheiti, og b6 ad Öåinn 
nefnist einu sinni Hrani i Hrölfs sögu kraka, sem Bugge 
bendir å, på sannar pad ekkert. Og i annan stad virdist 
paÅ harla öliklegt, ad skåldid hafi låtid Gröé hjer å bessum 
stad Iikja beim gödu liknargöldrum, sem hån göl sini sinum 
(sbr. 5. er.), vid åstargaldra på, sem Ödinn göl Rindi! 
Så galdur, sem hjer er um ad reda, midar ad pvi ad stirkja 
soninn til ad ”skjöta pvi of oxl”, er honum ”atalt pykkir” 
og ”leida själfr själfan sik”. Eru nokkrar lIikur til, aå 

1) Tilvitnanir til Eddukveda eiga vid Bugge's utgåfu, nema annad sje 
beint tekid fram, enn tilvitnanir til skåldakveda vid F. Jönsson, Skjalde- 
digtning. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXUI, NY FÖLJD XXIX. 1 


Google 





2 Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


Ödinn hafi sungid slikan galdur til Rindar? Enn i munni 
mödurinnar å hann mjög vel viå. 

Flestir munu nå vera å bvi, ad engu purfi ad breita 
i handritunum. Rindr hiitur ad vera nefnifall, enn ”Rani” 
pågufall, og halda menn aä nefnifall bess nafns sje ”Ranr”. 
Eftir sambandinu hlitur pessi ”Ranr” ad vera sonur Rindar 
og på annad nafn å VWVåla. 

Jeg neita pvi ekki, ad petta geti verid rjett, enn på 
hafa menn ekki sint fram å nafnid Ranr å neinum ödrum 
stad enn bessum, og pvi sidur hafa menn bent å neitt ann- 
ad pvf til sönnunar, ad Våli hafi heitid bvi nafni: 

Nafnid Rindr kemur hvergi firir i Eddukvedunum 
nema å bessum stad og i Vegtamskvidu 11!7?: 

Rindr berr Väla 

t vestrsolum. 
Så stadur virdist meela sterklega med pvi, ad pad hafi 
verid skodun Vegtamskviduhöfundarins ad minsta kosti, ad 
nafnid etti ad birja å Vr. Annars getur studlasetningin 
teplega stadist. Ad visu bendir Bugge å, ad Rindr muni 
vera hin forna mind nafnsinsg, pvi ad Saxo kallar hana 
Rinda'). Enn pö aä svo kunni ad vera, på er ekkert pvi 
til firirstödu ad höf. Vegtamskvidu hafi hjer brugdid firir 
sig mindinni Vrindr. Hann hefur eflaust lifaå og ort löngu 
eftir, adl v var fallid burt i upphafi orda å undan ». Hins 
vegar vottar Ölafr hvitaskåld, ad skåldin hafi bekt og tid- 
kad '”vindandina fornu” alt fratik å hans daga ?). Gat pvi 
höf. Vegtamskvidu vel vilst å nafninu og sett eins v å 
undan >, bar sem kad åtti ekki ad vera ad rjettu lagi. 

Enn skildi på ekki höf. Svipdagsmåla hafa getad gert 


1) Åreidanlegur vottur i bessu efni er Saxo på ekki, bvi ad vel getur 
verid, ad hann hafi lagad mind nafnsins eftir sögn hinna islensku heimildar- 
manna sinna. 

2?) ”Den tredje og fjerde grammatiske afhandling”, Kobenbavn 1884. 
87. bls. 


Google PRINCETON UNIVERSITY 


Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 3 


sig sekan i hinu sama? Allar likur mala meå pvi, ad 
hann, sem bersinilega hefur kunnad utan bökar svo mörg 
Eddukvedi og fert sjer bau i nit, hafi lika bpekt Vegtams- 
kvidu. Ordid dsmegir kemur hvergi firir i Eddukvedunum 
nema i Svipdagsmålum (Fjölsm. 33") og Vegtamskvidu (7"). 
Må ekki hugsa sjer, ad hann hafi hjer haft i huga stadinn, 
sem ådur var tilferdur i Vegtamskvidu og åliktad af honum, 
ad Vrindr veri hin rjetta mind nafnins? 

Enn ef Vrindr er sett inn i Grög. 6?, på veråur lika 
sakir studlasetningarinnar ad breita ”Rani” i Vani, sem er 
pågufall af Vanr (sbr. pörär Sjåreksson, Lv. 3?:'": nama 
snotr una ..godbrudr Vani). 

Vjer vitum ekki glögt, hverrar &ettar Rindr var, enn 
pad er vist, ad hån er talin meå gidjum bedi i Gylfagin- 
ning (SnE. I 120. bls.) og i pulum (SnE. I 556. bls.), og 
Asa e&ettar getur hån varla verid sakir sambands sins vid 
Odin. Er pvi ekki öliklegt, aå hån og Våli, sonur hennar, 
hafi verid talin med Vanagodum. Sumir hafa haldid pvi 
fram, ad » hafi fallid år i nafni Våla og valdid uppbötar- 
lengingu, og at Valli pidi upphaflega ”hinn litli Vanr” (sbr. 
Godafredi Finns Jönssonar, Reikjavik 1913, 82. bls. og A. 
Noreen, Altisl. u. altnorw. grf.? $ 289, 2, sem setur nafnid 
i eamband vid fhp. Wanilo). Ef petta er rjett, på verdur 
skiljanlegt, ad Våli sje nefndur Vanr i Grög. 

Ef vjer gerum råd firir, ad hjer hafi upphaflega stadid 
pann göl Vrindr Vani, på er audvelt ad gera grein firir 
leshetti handritanna. Sfidari afritarar, sem pektu vel nafn- 
id i mindinni Rindr, hafa first sett inn bessa mind. Enn 
på vöru peir neiddir til ad breita Vani i Rani, til bess ad 
studlasetningin raskadist ekki. 


10. erindi: 


[ 3. visuordi rita nå allir boglimum og eins i Håvam. 
149?, og halda menn, ad boglimir tåkni sama sem bognir 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


4 Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


limir (”gebogene glieder” Gering, Wb.) eda beigilegir 
(”böjeligt lem” FJ. i Lex. poet. 2 tåtg.). Enn pbetta ad vera 
boginn eda beigilegur er ekki neitt sjerstaklega einkennilegt 
firir ttlimina !). Menn geta t. d. eins vel beigt å sjer hrigg- 
inn eda hålsinn eins og hendur eda fetur. Auk bess tåkn- 
ar bog- sem firri lidur samsetningar aldrei annars, ad sidari 
lidurinn sje boginn eåa beigilegur, heldur er altaf stitt mind 
af stofninum i bogi, arcus (sbr. bogmaör, bognauöd, bogstyrkr, 
bogsveigir o. £.). Ef menn vildu tåkna med samsetningu, 
ad eitthvad veri bogid eåa beigilegt, på var bjug- skeitt 
framan vid ordid (bjuglimar, bjugnefjadr, bjugrodull, bjug- 
vidr 0. fl.). 

Jeg er i engum vafa um, ad böglimr er hin rjetta 
mind ordåsins, og ad firri lidurinn er leiddur af bögr, masc. 
[ fhp. tåknar buog eigi ad eins ”obergelenk des armes, ach- 
sel”, heldur og ”obergelenk des beines, häfte” (Kluge, Etymol. 
wb. undir bug), og imislegt bendir til, aå ordid hafi i 
fornisl. haft hina sömu vidteku pidingu. Pegar sagt er 
um Sigurd, ad hann hafi setid met gulli ”å Grana bögum?” 
(Sig. sk. 39) eda um på Sorla og Hamäi ”hlödusk mödgir d 
mara bögu” (Ghv. 7), bå er fjarsteda a hugsa sjer, ad 
peir hafi setid frammi å herdunum å& hestinum, heldur 
gripur ordid hjer bedi ifir herdar og lendar, sem bera uppi 
bakid, er riddarinn situr å, med studningi fötanna (sbr. 
einnig Grip. 13 og Ynglingat. 21). 

Böglimir er bvi åget og einkennileg kenning, sem grip- 
ur ifir bedi hendur og fetur. Alveg samskonar er kenn- 
ingin bjuglimar (eda pö öllu heldur bjuäglimir) herda hjå 
Tindi, enn hån gripur ad eins ifir hendurnar einar. 

11. erindi: 

Jeg higg, ad lör i 5. visuordi standi hjer i sinni vana- 

legu bidingu: ”kvarnarstokkur'. Skåldiå hefur hjer eflaust 


1) Aftur å möti er bjuglimar (-ir?) herda hjä Tindi (Håkonardr. 1?) 
mjög åkvedin og einkennileg handarkenning. 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 5 


haft i huga hina gömlu pjöäsögu um kvörnina å marar 
botni ”ut fyr jardar skauti” sem Snebjörn kveåur um (Lv. 
1). Vottur um sömu sögu kemur og fram i sögninni um 
Mysing SnE. I 376.—378. bls. (sbr II 431. og 515. bls.). 
Häån hefur par blandast saman vid tver aärar kvarnarsögur, 
söguna um gullkvörn Fröda og söguna um öskakvörnina, 
sem må mala å alt sem maådur öskar sjer. Mysingr letr 
kvörnina mala salt, bangad til skip hans sekkur — tvö 
handrit segja, ad paä hafi ordid å Petlandsfiråi — ”ok var 
har eptir svelgr i hafinu, er serinn fellr i kvernaraugat "y". 
Å bessu sjest, ad menn hafa hugsad sjer, ad kvörnin geeti 
valdid straumum f hafinu. Enn bjer letur 'skåldit hana 
mala logn å sjöinn eåa kirra hann, bvi aä pad felst bersini- 
lega i oråunum: logn ok logr (p. e. ser) gangi pér i ludr 
saman. Skåldid hugsar sjer, ad lognid samlagist sjönum i 
möluninni og renni meå honum first nidur i kvarnarstokkinn 
og breidist padan ifir hafflötinn. Menn veråa ad muna, ad 
logr gripur bedi ifir ”windstille” og ”meeresstille å pfsku. 
Höf. hefur hjer bersfnilega haft firir sjer Håvam. 1547": 
vind ek (på?)|kyrri vågi å|ok svefik allan se. par kemur 
fram lik hugsun ad efni til, pö ad kvarnarinnar sje par 
ekki wid getid, og stidur pad skfringuna. Annars er bessi 
skfring ekki ni. V. Rydberg hefur skilid bennan stad svo 
ad segja å sama hått og jeg (Undersökningar i germölnak 
mythologi I 563. bls.). 

Galdur så, sem hjer redir um, kemur fram sem ösk 
mödurinnar. Sinin bad, ad hjer er sögunni um öskakvörnina 
blandad saman vid hafkvarnarsöguna. 


14. erindi: 


Eins og sidari helmingurinn liggur firir f£ handritunum, 
verdur engin skinsamleg hugsun fengin åt år 5. visuordi: 


1) Sbr. um bessar kvarnarsögur Axel Olrik, Danmarks heltedigtning I, 
289— 305. bis. 


Google 





6 Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


”sé her d minnis (mimis) hjarta”. Hjer ber bvi naudsin til 
ad leidrjetta. Leiärjetting Bugge's & munn ok hjarta finst 
mjer mjög öheppileg, og hin sidari leidrjetting hans ”at 
Mimi svara” fer alt of langt frå handritunum. 

Mjer hefur dottid i hug, aå hjer hafi upphaflega stadid: 
ör Mimis") hjarta. på fest edlileg hugsun. Gröa öskar 
sini sinum måls og manvits år hjarta Mimis hins spaka. 
Hjartaå er hjer skodad sem uppspretta speki og higginda, 
likt og pbegar sagt er um pau Sigurd og Guärånu, ad pau 
hafi aflaå sjer speki meå pvi ad jeta af hjarta Fåfnis (Fåfn- 
ism. 32, formålinn firir Guärånarkv. I). 

pess ber ad geta, ad ör er mjög likt 4 i hinum ingri 
handritum, sem tåkna d& med tvöföldu a (sbr. t. d. Paleogr. 
Atlas, ny serie, oldn.-isl. skriftprover, nr. 16, firri dålk, 2. 
og 9. linu). 


I. Fjolsvinnsmål. 


1.—3. erindi: 


Flestir leifa sjer hjer ad vikja frå röt handritanna. 
Möbius, sem firstur breitti til, ferir ekki firir pvi adra 
åstedu enn på, ad af pvi ad sennan i Hårbardsljödum birjar 
å spurningunni Hverr es så sveinn sveina &c., på hljöti 
sennan i Fjolsvinnsmålum (å eftir firsta visuhelmingnum) 
ad birja å samskonar spurningu (Hvat es pat flagda &c.) 
Enn betta er i rauninni engin åsteda, og adrar åstedur 
firir breitingunni hef jeg engar sjed. pad hefur og sånt sig, 
ad hin breitta röd leidir åt i hinar verstu ögöngur. Bed; 
Falk (Ark. f. n. fil. X, 29. bls.) og Finnur Jönsson leggja 
Fjolsvinni i munn visuhelminginn Hvat es pat flagda &c., 
bar sem hann kemur first firir, enn Svipdag å sidara stad- 


1) Firra atkvedi pessa nafns virdist vera stutt i Svipdagsmålum, sbr. 
Mima i Fjolsvinnsm, 24?. 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. | i 


num, bar sem hann er endurtekinn med nokkurri breitingu. 
petta getur ekki verid rjett. pad er i beinni mötsögn vid 
på reglu, sem vanalega er filgt i Eddukvedunum og sjer- 
staklega i Fjolsvinnsmålum sidar i kvedinu um endurteknar 
spurningar. I vidredu sinni vid Fjolsvinn birjar Svipdagr 
allar spurningar sinar med ordunum: Segdu mér pat Fjol- 
svinnr |es ek pik fregna munl|ok ek vilja vita. FPpetta er 
endurtekiå 17 sinnum i kveädinu og alstadar er pad Svip- 
dagr, sem talar. Af pbessu er ljöst, ad pad er sami maåur- 
inn, sem spir tvisvar i upphafi kvedisins: Hvat es pat 
lagda &c Bugge siglir hjå pessu skeri, pvi ad hann eig- 
nar Svipdag pbessa spurning å bådum stödum. Enn beti 
hann og beir Falk og F-.J. stranda å pvf, ad peir leggja 
Svipdag i munn ordin Sémdar orda lauss | hefr på seggr of 
lifat | ok halt heim hedan. Orädin eiga vel vid, sögå af heima- 
manni (Fjolsvinni) vid komumann, enn hitt er fjarsteåa, 
at komumadur (Svipdagr) bjödi heimamanni ad ”halda heim 
hedan”. F.J. hefur og själfur tekid eftir bessu, pvi ad hann 
setur kross vid sidasta visuordid til merkis um, ad pad sje 
afbakad. 
Ef vjer hins vegar höldum 6breittri röd handritanna, 
virdist alt vera f£ rjettum skoräum. 
First bregdur höf. upp f örfåum dråttum mind, sem 
sinir, hvernig å stendur, begar kvedtid birjar: 
1 a Utan garda 
han så upp koma 
hursa pjödar sjot. 

Svipdagr kemur å göngu sinni f nånd vid ”gardana”, og 
sjer, (sjålfur verandi) ”utan garda”, pb. e. ifir gardana, berg- 
id gnefa vid himin. Af bvi ad Svipdagr er hjer nefndur 
”hann”, hafa menn viljad råda, ad hjer sje eitthvad fallid 
- framan af kvedinu. Enn petta er mjög vafasamt. Mjer 
finst pessi snubbötta birjun einmitt vera i anda skåldsins. 
pad Iikist höfundi Svipdagsmåla ad slå pegar i upphafi å 


Google 


8 Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


dularfullan streng, gefa meå pvi åheirandanum umhugsunar- 
efni og vekja eftirventing hans. ”In medias res non secus 
ac notas auditorem rapit.” Sidar i kvedinu veråur åheirand- 
anum pbaå ljöst, hver pbessi ”hann” er. Upphaf Grögaldrs 
er lika snubbött. Sagan um undangengin ålög stjäpunnar 
kemur ekki fram firr enn i 3. erindi. 

Af ordunum Pursa pjödar sjot verdur ekki rådid meå 
neinni vissu, ad innan gardanna båi tömir pursar. pau 
hurfa ekki ad vera annad eda meira enn kenning å fjalli 
eda bergi. Menn trådu pvi, ad jötnar biggi i fjöllum og 
dvergar i steinum. FPpvi gåtu fjöll vel heitid båstadir jötna 
og steinar böstaåir dverga (sbr. jotna vegir um kletta i Hå- 
vam. 106 og Durnis nidja salr um steininn i Ynglingat. 2). 

Utan gardanna kemur Fjolsvinnr å möti Svipdag og 
visar honum å bug med pessum ordum: 

Ib 7 Urgar brautir 


årnadu aptr hedan. 
Åtltattu hér, verndar vanr, veru. 


Svipdagr svarar med spurningu: 
2 a. ”Hvat es pat flagda, 
es stendr fyr forgordum, 
ok hvarflar umb hettan loga”. 
på spir Fjolsvinnr um erindi gestsins: 
2. b. ”Hvers pu leitar, 
eda hvers på å leitum est, 


 eda hvat viltu, vinlauss, vita.” 


Svipdagr svarar ekki spurningunni, heldur endurtekur 
spurning sina, litid eitt breitta: 


3 a. ”Hvat es pat flagda, 
es stendr fyr forgardi 
ok bydr at Udondum lod.” 


[ sidasta visuordinu felast åvitur til Fjolsvinns sem 


Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 9 


heimamanns firir bad ad hann skuli ekki first bjöda gesti- 
num löå, ådur enn hann spir ad erindi hans. 
pessu svarar Fjolsvinnr: 


So b. Sémdar orda lauss 
hefr pu, seggr, of lifat 
ok halt heim heådan. 


I tveim firstu visuordåunum svarar Fjolsvinnr åvitum 
Svipdags med pvi ad brigsla honum um, aå hann kunni 
enga manna sidi, pad sje skilda gestsins ad svara semilega 
pegar hann sje spurdur um erindi. Sidasta visuordid endur- 
tekur burtvisunina. 

I ordaskiftum pbessum skiftast å åvörp og svör i edli- 
legri röd, sem raskast, ef nokkru er breitt. Enn af pvi ad 
Fjolsvinnr hefur hjer sidasta ordid og endar å pvi ad visa 
gestinum burt, bå er ljöst, ad pad getur ekki verid rjett i 
handritunum, bar sem pau låta Fjolsvinn taka nest til 
måls, i 4. erindi, og segja ötilkvaddan til nafns sins. Hjer 
blitur ad hafa fallid år erindi, sem Svipdagr meelir, og 
i efni bess må råda af svari Fjolsvinns (4. er.). 9Svipdagr 
hefur first itrekad spurning sina um nafn heimamanns 
(sbr. 6. erindi) og sidan mint Fjolsvinn å skildu hans ad 
bjöda gestinum inn firir gardana og gefa honum mat (sbr. 
Håvam. 3). 

d. erindi: 

[ 2. visuordi hafa öll handrit frå firstu hendi fån (eitt 
på med at nest firir framan), aå eins tvö hafa at få sem 
leiärjetting in margine. Af bessu virdist helst mega råda, 
ad frumhandritid hafi haft fån. Sögninni at få virdist og 
vera hjer algjörlega ofaukiå. Augna gamans Jysir gefur tt 
af firir sig rjetta og fullkomna hugsun, pö ad at få sje 
ekki bett vid, enda virdist få i pessu sambandi fremur 
eiga ad stjörna acc. enn genet. (sbr. få fognud af Håvam. 


oigitzed by (GOOSE 





10 Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


130"). Fån er audvitad ace. sing. masc. af får, adj. Um 
eintöluna sbr. 20" (festan) og 48" (flestan). Enn hugsunin 
heimtar i bessu sambandi neitun meäå fån. Jeg higg pvi, 
at hjer hafi stadid frå upphafi: Augna gamans |Jfysira aptr 
fån, pb. e. fåir eru beir, sem ekki fysir aftur augna gamans. 
Gering vill lesa festan firir fån og fer åt sömu hugsun, 
enn pad liggur fjer handritunum. Af pvi ad nesta orå å 
eftir birjar å a, gat -a au&veldlega fallid aftan af fysir. 

”Garåarnir”, sem Svipdagr sjer ”glöa vid gollna sali” 
(4.—5. visord) eru auädvitad hinir sömu sem nefndir eru i 
erindi 1! og 4". og Svipdagr kallar imist forgarda (plur.) 
eda forgard (sing.) rjett å undan (2a? og 3a? hjer ad fra- 
man). 


11.—12. erindi. 

Gardurinn Gastropnir tåknar eflaust hid sama, sem 
gardar pbeir eåda forgaråar, er getid var um vid 5. erindi, 
pb. e. vegg pbann, sem er hlaäinn umhverfis bergid til ad 
verja bad firir beim :adkomumönnum, sem ekki eiga neitt 
erindi bangad. Å pbessum gardi er grind så, sem nefnd er 
Prymgjoll (-golf?) i nesta erindi å undan. Grindur eru ifir- 
leitt aldrei å håsum, heldur altaf å gördum. Sbr. Gud- 
rånarkv. 36?-t: grind upp luku, dör i gard ridum. Valgrind 
”stendur velli å” firir beim einu dirum, sem eru å gardinum 
kringum Valhöll, enn & Valhöllu sjålfri eru ”fimm hundrud 
dura ok umb Jfjörum tegum (Grimn. 22.—23. erindi). Sjå 
einnig Håvam. 135 og Atlam. 38" (sbr. 42'). Af pbessu 
leidir, ad garör getur hjer ekki tåknad be eda sal. 


13.—14. erindi. 


f 13:75 hafa handritin er gifr (v. 1.-gifur) reka (v. 
l. roka, rekar, rata) giorpu (v. 1. gorpa, giorpa) fyrir (v. 1. 
Jyri) londin lim (v. 1. kvir, knyr, lini). Ör pessu, eins og 
pad liggur firir, verdur ekkert vit fengid. Leiårjetting er 


oigitzed by (GOOSE 





Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. oo 11 


pvi nauåsinleg. Enn allar tilraunir, sem gerdar hafa verid, 
svo ad jeg viti, i på ått, hafa farid alt of langt frå hand- 
ritunum, bar å medal lagfering Bugges, sem einna flestir 
hafa aähilst. pegar menn komast i adrar cins 6göngur og 
bessar, hettir mönnum til aå irkja upp visuna og setja sina 
eigin hugsun i stadinn firir hugsun höfundarins. 

Eru på nokkur råd til ad komast ner hugsun skåldsins? 

Allir sem fjallad hafa um pennan stad hafa ålitid, ad 
ordid lim i 6. visuordi veri ekki upphaflegt og viljaå leiä- 
rjetta bad å imsan hått. Med pvi hafa peir ad minni higg- 
ju kipt fötunum undan allri rannsökn um petta efni. FPpeir 
hafa ekki gett bess, ad fåum erindum sfdar i kvedinu fer 
skåldid ad tala um Mimameidå og hid dirmeta lim hans, 
sem er meina böt firir konur ber, sem upp å bergid komast 
og geta nåd sjer i limid (19.—22, sbr. 36. erindi). Ppessu 
ordi må ekki breita. 

på er nest vert aå taka eftir bvi, ad i vidtali beirra 
Svipdags og Fjolsvinns laga svörin sig oft eftir spurning- 
unum, og verdur bvi ad hafa hlidsjön afsvarinu vid skfring 
hverrar spurningar og bvert å möti. Stundum endurtekur 
svarid spurninguna svo ad segja orärjett (t. d. 8'7' = 77", 
18-56 == 171-56, 281-3 = 27-56, 4213 = 41"). Stundum endur- 
tekur svarid ad eins einstök ord år spurningunni (hettir, hetta 
passim, sefr, kemsk 16'-5). $f 40' hefur Bugge sett inn 
ordid bjarga, sem handritin hafa felt burtu, med hlidsjön 
af spurningununi (39'), og er bad eflaust rjett. Menn mega 
pvi ekki hjer einblina å spurninguna, heldur verdum vjer 
ad taka bedi erindin f einu til rannséknar og sjå, hvort 
pau skira ekki hvort annad. 

f svarinu (14'-5) stendur: vardir ellifu|er -peir varda. 
Vjer munum sidar sina Ifkur til, ad hjer sje eitthvad är 
lagi fert, enn bad stendur fast, ad hjer er sagt um hunda- 
na: Peir varda, sem er mjög eälilegt, bvi ad starf hunda 


Google 





; > ON Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


er um fram alt ad varda. FPpessi hugsun er og endurtekin 
sidar, i 169: sidans pheim vas varela vituöd. 

Meå petta firir augum virdist ekki of djarft ad ålikta, 
ad goda (giorpa, giorpu) i handritunum sje afbakad är 
varda, og ef bad er rjett, på er bad svo ad segja själfgefid 
eftir sambandinu, ad ”londin” er afbökun firir lundi 1). Svip- 
dagr sjer hundana å veråi fyr lundi, pb. e. firir framan lund- 
inn. pessi lundr er audvitaå Mimameidr ?), sem skåldid 
hverfur ad rjett å eftir (i 19. erindi og bar &å eftir). paå 
er lim hans, hid dfra leknislif kvenna, sem hundarnir varda. 
Jeg higg bvi, ad i 13" hafi upphaflega staåid: 


varda fyr lundi lim 


I 135 hallast jeg helst ad leshettinum ”er gifr rata”, 
på aå hann standi aå eins i einu handriti og bar in margine, 
pvf ad hinum handritunum ber ekki saman og Voluspå 52" 
stidur öfluglega vitnisburd pbessa eina handrits. Völuspå er 
eitt af peim Eddukvedum, sem höf. Svipdagsmåla hefur 
bekt og notaå. pat hefur Hj. Falk sint med imsum demum 
i ritgjörd sinni um Svipdagsmål i Arkiv f. n. fil. IX—X. 
Eins og orädin liggja firir, getu pau bitt: 'er ganga (fram og 
aptur) sem tröll (sbr. Nygaard, Norren Syntax, 8 75 a). 
på finst mjer bessi skfring ekki vel eålileg, og mig grunar, 
ad hjer hafi frå upphafi stadiä: 


es gifrir rata. 


: Gifr, adj., kemur aå visu ekki firir annars stadar, svo 
ad jeg viti (sbr. pö Skåld-Helga rimur IV 20), enn skild 
mål i sambandi vid adv. gifrlega stidja tilveru pbess, og 


1) I fornum handritunum getur Undi (met striki ifir legginn &å l) 
tåknad bedi lundi og landi. Ef i frumhandritinu hefur stadid I'ndi (med 
broddi ifir i), var hett vid, ad paå irdi lesid londin. Sbr. Palegeogr. Atlas, 
Oldnorsk-islandske skriftprover, ny serie, VIII, bis. neäst og IX. bls. 

2) Lundr getur tåknad eitt einstakt trje, sjäå Lex. poet. og Fritzner? 
undir lundr. 


oigitzed by (GOOSE 





Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 13 


nafnid Gifr, sem skåldidå gefur ödrum hundinum, er eflaust 
hugsad sem adj. og bendir pvi til aä höf. hafi bekt lisingar- 
ordid. 

Hverfum på aftur ad 1475. Menn hafa par verid i 
standandi vandredum med vardir ellifu. Å Lyfjabergi eru 
ekki nema 9 konur auk Menglaåar, taldar i 38. erindi, 
als 10. Hvernig stendur på å pvi, ad konurnar, sem hund- 
arnir varda, eru 11? Sumir hafa viljad breita tölunni, 
adrir hafa haldid, ad eitt nafn veri fallid år i 38 erindi, 
og sumir hafa fariå enn lengra fi breitingum. Ef breitingar 
per, sem jeg hef leift mjer ad gera i 13" skildu hafa hitt å 
hid rjetta, på betist enn vid ein åsteda til breitingar. Svip- 
dagr spir, hvad peir hundar heiti, es varda fyr lundi lim. 
Fjolsvinnr svarar, ad peir hundar, sem varda ellefu konur, 
heiti Gifr og Geri. FPpetta er bad sem kallaå er ”ad svara 
åt i hött”. Fult samremi milli svars og spurningar fest ef 
vjer ritum 14'7" bannig: 

varda ellilyf 
es peir varda 

Ellilyf varda er ågett nafn å limi Mimameiäås, sbr. 
pad, sem ådur en sagt. Fpjödölfr kallar epli Idunnar ellilyf 
Asa (Haustlong 97). Grundtvig hefur veriå &å rjettri leiå, 
pegar hann i 2. utg. sinni å Eddukveåunum ritar vardir 
ellilyfs å& bessum stad. Og i BSkirnismålum 19! og 20! 
vill Grundtvig rita epli ellilyf (sama Eddukvetattgåfa bls. 
202 b), og mun baå rjett tilgåta, enda hefur Magnus Olsen 
haldid hinu sama fram meå gödum og gildum rökum (Fest- 
skrift til Alf Torp, 115.—117. bls.). Höf. Svipdagsmåla 
notar mjög vida Skirnismål, og er pvi liklegt, aå nefndir 
stadir i Skirnismålum hafi hjer vakad firir honum. pad 
gefur ad skilja, at hid sjaldgefa orå ellilyf gat audveldlega 
breitst i hid algenga ellifu. Enn pegar pad var ordåid, 
hafdi genet. varda ekki framar neinn studning if bessu sam- 
bandi og hlaut aå breitast i vardir. 


Google 





14 Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


Jeg bori ekki ad breita 5. visuordi (es peir varda), og 
virdist på tilvisunarfornafninn (es) vera par algjörlega of- 
aukid. Enn slikt kemur vidar firir, t. d. £ Fjolsvinnsmålum 
själfum 50? (sbr. athugasemd Bugge's vid Håvam. 94?). 


24. erindi: 


Hanaheitid  Viddfnir virdist geta verid gamalt. pat 
stendur lika f pulum (SnE. II 488. og 572. bls.), og er 
engin åsteda til ad &tla, a höf. Fjolsvinnsmåla hafi båid 
til petta nafn, og ad pad sje badan komid inn i pulur. 

d mun ekki standa i neinu sambandi vid ormsheitid ofnir 
(éfnir?), heldur higg jeg, ad hin upphaflega mind heitisins 
sje vid-påfnir, samsett af vidr, trje, og -påfnir af påf, neutr. !), 
og ad haninn sje nefndur svo, af bvi ad hann pefir eda 
tredur undir fötum sjer trjestöngina, sem hann situr å. Menn 
verda ad muna eftir pvi, ad til forna befdåu menn votir 
undir fötum sjer, og bad hefur verid sidur hjer å Islandi 
alt fram å pennan dag (sbr. piska ordid walken vid enska 
ordid walk). 

2. visuordi er ”vepirglasi” i handritunum bersfnileg 
ritvilla firir veörglasi. Sidari lidur bessa ords er vist ekki 
annad enn lundarheitid Glasir. ”Så er vidr fegrstr med 
godum ok monnum”, segir i Skåldskaparmålum (SnaE. I 340. 
bls.). Og alt ordid virdist vera nafn å beim hluta Mima- 
meids, sem upp tr jördu stendur og vedur og vindar leika 
um. Vjer munum sidar sjå, ad Aurglasir i 28" muni vera 
" nafn å peim hluta meiäsins, sem fi jördu er fölginn, pb. e. 
rötum hans. Jeg skoda WVeörglasi sem ace. ?), er stjörnast 
af stendr. Med pessu sagnordi er acc. stundum hafäur til 





1) Um afleidslu orda, sem enda &å -nir sjäå Torp i formåla firir Heg- 
stad og Torp, Gamalnorsk ordbok XXXVI. bis. 

2) Tvö handrit hafa -glasir, enn bad kemur i sama stad nidur, pvi ad 
å beim tima, sem handrit Fjolsvinnsmåla eru skrifud, er acc. nafnordanna å 
-ir fallinn saman vid nominativus. 


oigitzed by (GOOSE 





Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 15 


at tåkna pad, sem eitthvadå stendur å, t. d. standa grunn 
Gråg. Sthb. bls. 5147, NgL. II 147', standa jord Mottuls s., 
Kbhavn 1878, bis. 240'!). Nafniå Veörglasir hefur höf. 
auädsjåanlega båid til själfur, pvi aå honum hafa ekki fundist 
ordin en hann stendr Veörglasi vera nögu ljös, og beetir 
pvi vid skiringunni: å meiös kvistum Mima, til ad sina, ad 
Vedrglasir tåkni efri hluta meiåsins. 
f sidari visuhelmingnum higg jeg ad leidrjettingarnar 
hryngr og Sinmoru hafi hitt å hiä rjetta. 
5. visuordi virdist oréf saman (i tveim ordum; svo i 
C) liggja å bak vid alla leshetti handritanna. fOréfsamr, 
adj., hefur vist aldrei verid til; ad minsta kosti kemur pad 
hvergi firir annars stadar. Hins vegar bekti höf. Svipdags- 
måla gröf år Vafprådnismålum (29! og 35'), pvi ad endur- 
minningar år pvi kvedi vaka oft firir honum. 
I 6. visuordi filgi jeg beim handritum, sem hafa Surtar. 
Visuhelmingurinn veråur på pannig: 
einum ekka 
hryngr hann eröf saman 
Surtar Sinmoru. 
pad hefur stadid firir rjettum skilningi bessara orda, 
ad allir hafa tekid einum sem dat. sing masc. af einn. Jeg 
pikist sannferåur um, ad pad er pågufall fleirtölu af einir, 
masc., sem hjer stendur i merkingunni ”einividarhrisla” höfå 
til ad flengja meå. Til skamms tima hafa börn hjer å 
fslandi verid flengd meå einividarhrislum, og f Stjörn bls. 
396” er sagt, ad Gideon hafi låtiå berja oldunga borgarin- 
nar med klungrum ok pyrni ok inum snarpasta eydimerkr 
eini. pad sem pidandinn nefnir hjer klungr ok pyrni ok 
eydimerkr eini nefnir Vulgata (Judices 8, 16) spinas deserti 
ac tribulos. pad er auädsjed, ad pidandinn bietir vid eini- 


1) Sbr. Nygaard, Norr. Syntax $ 88 anm. 5. Å likan hått er stiga 


haft med acc., t. d. i H. Hjorv. 25 hér sté hon land af legi (Nygaard, 
1. c., 8 95). 


oigitizea sy GOOSE PRINCETON UNIVERSITT 





16 Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


num, af bvi ad hann hefur å hans dögum verid hafäåur til 
hådstroku. 

Ekka er genet., sem stjörnast af ordf, sbr. gröf vetra 
i Vafprm.: oröf ekka = "afskaplegar kvalir'. pPryngr saman 
er hjer haft med acc. (eréöf), sbr. Alex. s. 33” (pryngr 
saman dreifdar fylkingar) og 4151). Sinmoru er dat. (= til 
handa Sinmoru). Hugsunin veråur: 

Med höådstrokum safnar hann afskaplegum kvölum å 
bak Sinmoru Surtar. 

Sinmara er hjer eignud Surti, enn hvort hån er hugsuå 
sem kona hans eåa frilla eåda döttir, år pvi sker kvedid 
ekki. Af sambandi hennar vid Surt virdist mega råda, ad 
hån eigi heima i undirheimum, og bar sem hån stendur 
undir aga Vidöfnis, sem stendur uppi å Mimameiä, hlitur 
skåldid ad hafa hugsad sjer båstad hennar undir rötum 
meidsins ?). 

Enn vera må, ad einhver spirji: Hvernig getur Vidöf- 
nir, sem stendur å trjenu, håäåstrikt Sinmöru, sem bir undir 
rötum pbess? Vid pvi liggur bad svar, ad kvedid segir 
hvergi, ad Vidöfnir haldi sjåälfr 4 einihrfslunni. Skåldid 
hugsar sjer vist, ad hann hafi bjöna, sem framkv&ema skip- 
anir hans. Enn annars er ördugt ad beisla Pegasus Fjöl- 
svinnsmålaskåldsins, pvf ad imindunaraflid ber hann svo vida. 


26. erindi: 


[ firri helmingnum segir, ad Loptr hafi gert Levatein 
fyr någrindr nedan, og i sidari helmingnum, ad Levateinn 
sje geimdur i segjärnskeri hjä Sinmoru. Sambandid milli 


1) Lika må taka ekka sem acc., er stjörnast af bryngr, og eröf sem 
appositum vid ekka (sbr. Nygaard, Norr. syntax $ 74, anm. 3). Hugsunin 
verdur hin sama. Enn mjer finst bessi skiring öeålilegri. 
| 2?) Af Voluspå 47 viidist mega råda, ad höf. pess kvedis hafi hugsad 
sjer Surt bundinn nålegt rötum Yggdrasilsasks, sjäå Ark. f. n, fil: XXX, 
142.--143. bis. Völuspå hefur bersinilega haft mikil åhrif å lising Fjol- 
svinnsmåla &å Mimameid. 


Digitized I Go gle PRI ICETON UNIVERSITY 


Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 17 


helminganna melir med pvi, ad Sinmara eigi heima fyr 
någrindr nedan, og kemur bad heim vid bad sem ådur var 
sagt um båstad hennar. 

Enn hvad er segjärnsker? Eda, rjettara spurt, hvad 
er segjärn? 

I fjärlagi Grågåsar (Kb. II bls. 193" og 194), sem 
i pessu atridi kemur heim vid fjårlag Jönsbökar (Kaupab. 
5—6), eru taldar 3 tegundir jårns. Odirast er blåstrjärn, 
öhreinsad jårn, eins og pad kemur tr raudablåstursaflinum, 
vettin å 5 aura; nokkru dirara er fellujärn, sem virdist vera 
blåsturjårn hreinsad ad nokkru, bannig ad sorinn er ”felldr” 
år, vettin å 6 aura; dirast er teint järn, järn sem er selt i 
teinum eda stöngum, nå kallaå stangajårn; bad er talid 
metfé +). 

pad gefur ad skilja, ad kerid sem Levateinn er geimdur 
i, hlitur ad vera Gr hinu besta jårni. Segjärn hlitur bvi aå 
vera teint jårn. 

Firri lidur oråsins virdist leiddur af segi, masc., sem 
pidir eiginlega nokkurn veginn sama og lat. frustum. Jeg 
higg, ad segi hafi stundum verid haft um jårn, i Ifkri 
merkingu og teinn. I pörsdråpu Eilifs er jårnteinninn, sem 
Geirreår jötun kastadi til pörs glöandi, nefndur segi tangar 
(Pörsdr. 15", sbr. sia Ppörsdr. 17" og järnsia, sia SnE. I 
288. bls.). 


28. erindi: 


I 6. visvordi er Sinmara köllud Eir Aurglasis. Jeg 
hef ådur tekid fram, at Aurglasir, så Glasir, sem i auri, 
jördu, felst, muni tåkna retur Mimameiås, eins og Veörglasir 
tåknar bann hlutann, sem upp Ör jördu stendur. FPpessi tvö 
nöfn verda med engu möti skilin hvort frå ödru. Kenningin 
Eir Aurglasis kemur ågetlega heim vid paå, sem ååur er 


1) Sbr. Herzberg, Glossar vid NglIL. undir fellujårn. 


ARKIV FÖR KORDISK FILOLOGI XXXIIl, NY FÖLJD XXIX, 2 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


18 Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


sint meå ödrum rökum, ad skåldid hugsar sjer Sinmoru 
båsetta undir rötum meiåsins. 


30. erindi: 

Sambandid sfnir, ad bera i ludr er a efni til sama 
og sagt veri ad bera, til Sinmoru'. Höån og bessi ludr eiga 
pvi saman. Lfiklegast pikir mjer, ad dör pfdi ”kvarnar- 
stokkur' eins og i Grög. 11”, og ad skåldid hugsi sjer Sin- 
moru standa vid kvörnina og mala. pad var ambåtta starf 
ad mala (ebr. Helg. Hund. II, 2—4 og Gröttasong). Skåldid 
virdist hugsa sjer Sinmoru sem ambått Vidöfnis, er hann 
letur mala firir sig og refsar harålega, ef hån sler slöku 
vid (sbr. 247). 

I kvarnarstokknum, undir mjölinu, var audvitad gödur 
felustaåur firir ljåinn. 

Ljårinn liggur i Vidéfnis velum. FPpessi ord piåa auä- 
vitad alveg sama og i Vidéfnis lidum i 18? (volum af vala, 
fem., sjä Gering Wb.), og må hjer engu breita. Skåldid 
virdist hugsa sjer, ad haninn kreppi klernar utan um veng- 
brådirnar og ljåinn og um leid utan um ber greinar meidsins, 
sem hann stendur å. 

f gegnum kvedid frå 18.—30. er. gengur pessi raudi 
prådur: 

Til bess ad komast inn hjå hundunum verdur ad gefa 
beim vengbrådir ber, sem liggja i Vidéfnis lidum. 

Til bess ad nå i vengbrådirnar verdur ad drepa 
hanann. 

Til bess ad drepa hanann verdur ad nå i sverådid 
Levatein, sem Sinmara geimir. 

Til bpess at nå i Levatein veråur ad fera Sinmoru 
ljäinn, sem er geimdur &å sama stad og vengbrådirnar, i 
Vidöfnis volum. 

på erum vjer komnir i hring. Med ödrum ordum, 
pad eru engin råd til ad drepa hanann, engin råd til ad 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 19 


nå i vengbrådirnar og engin til ad komast inn hjå hund- 
unum !). 

Eins og kvedid birjar å bvi, ad Fjolsvinnr visar Svipdag 
burt, bannig mida öll svör hans upp å spurningar Svipdags 
i firri hluta kvedisins (aftur ad 32. erindi) ad pvi ad sina 
fram å, ad Svipdagr geti ekki gert sjer neinar minstu 
vonir um ad komast inn. 


32. erindi: 


I 1. visuordi hafa handritin ”Hyrr” eda ”Hyr”. pvi 
verdur ad breita i Lyrr eda Lyr sakir studlasetningarinnar, 
pvi aä hann i ödru visuordi er svo åherslulaust, ad pad 
getur ekki borid höfudstaf. Å sama hått birjar sveråsnafnid 
Levateinn i 26! og Lyfjaberg i 36' å H i öllum handritum. 
Pappirshandrit villast oft å H og L, eins og Bugge hefur 
sint if athugasemd vid Sigrdr. 34'. 

Falk heldur, aå Lyr(r) sje ekki annad enn adj. hlyr, 
sem Ah sje fallid framan af. Enn i kvetinu kemur annars 
hvergi fram nein tilhneiging til ad kasta burtu A å undan 
lt, n, r (sbr. 10", 25" og 43'7?). Helst higg jeg, ad hin 
rjetta mind sje Lyrr, sem geti verid leitt af ljöri. 

Ad taka ordin en hann lengi mun a brodds oddi bifask 
i bökstaflegri merkingu finst mjer vera gagnstett allri skinsemi. 
Broddr bidir hjer bersinilega ”spjöt eins og oft hjå skåldum. 
Hafa menn nokkurn tima heirt talad um heilan, störan sal, 
sem er borinn upp å spjöts oddi og er i svo östödugu jafn- 
vegi, ad hann skelfur eda bifast? Falk heldur, ad sögurnar 
um hinn helga gral hafi hjer vakad firir höfundinum. FEftir 
beim svifur gralborgin i lausu lofti, borin å engla höndum. 
Hann bendir og å&å stöpulinn i FEiriks sögu vidförla, sem 
”hangir i lofti”, borinn af ”guåds krafti” (Fornaldars. III, 
669.—672. bls.), å höllina i Duggals leidslu, sem ad visu 


1) Sbr. V. Rydberg, Undersökningar i german. mythologi I 571.— 
72. bls. 


oigitzed by (GOOSE 





20 Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 


hvilir å stölpum, og å bordiå i Konråäås sögu '), sem svifur 
i lofti og Konrådr pöttist skilja, ”at steinar i hallar veggjum, 
gölfi ok refri mundi til sin halda” ?). petta geta menn vel 
skilid, ad kraftur guds eåa engla geti haldiå upp heilli 
höllu eda hulinn nåttårukraftur bordi. Enn ad stör salur 
skuli bifast å spjöts oddi? Hver skilur paå? Og kemur 
pad nokkurs stadar firir i gralsögum? Finnur Jönsson hefur 
fundid, aå petta er fjarsteda og vill setja bjargs i stadinn 
firir brodds. Enn mjer finst ekki bjargs oddr vera eålilegt 
um tindinn &å berginu, og umfram alt held jeg, ad skåldinu 
sje ekki alvara, bar sem pad segir, ad salurinn ”bifist”. Jeg 
higg, at skåldid hafi hugsad sjer salinn eins vel ”studdan” 
eins og gardinn Gastropni (12'-"). 

Höfundur Fjolsvinnsmåla ”er ekki allur, bar sem hann 
er sjedur”. Hann kann aäd tala i likingum. 

[ Heidarviga sögu, ”inntaki” Jöns Ölafssonar, utg. Kå- 
lund's å 58. bls., er stadur, sem virdist skira til fulls pennan 
stad i Fjolsm. Gisli svarar bar tilmelum Barda um brödur- 
gjöld meå pvi ad segja honum sögu tr Englandsför sinni. 
Hann hafi verid bar å kauptorgi og haft hjå sjer sjöd. sem 
i vöru 7 merkur silfurs. på hafi bar komid nokkrir ”öskyn- 
samir menn” (ordrjett tilvitnun) og einn beirra stungid spjöti 
vid sjöd Gisla og numid hann burt å spjötsoddinum, enn 
Gisli hafti ekki par af. par visar Gisli Barda til brödur- 
gjalda ”pvi (at) pat silfr tel ek vera då vandar veifi” (orå- 
rjett tilvitnun). Sambandid sinir, ad petta vera d vandar 
veifi er talshåttur hafåur um hlut, sem menn sjå firir augum 
sjer, enn geta med engu möti nåd i. Likingin virdist vera 
dregin af leik, sem er i pvi fölginn, ad matdur heldur 
einhverri gersemi upp &å efri enda langrar stangar eda å 
spjötsoddi sinum ?), eins og madurinn, sem tök sjödinn frå 


1) Forns, Suärl. bls, 75 a?t-34, 

2) Sbr. Falk i Arkiv f. n. filol. X, 69.—70. bls. 

3) Vondr er altitt i spjötskenningum. Sbr. og hin tvirgdu ord Loka 
vid Hod: skjöt at honum vendi bessum SnE, I 174. bis. 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Björn M. Ölsen: Svipdagsmål. 21 


Gisla, enn i kringum hann standa menn, sem teigja sig 
eftir gerseminni og reina ad nå henni; til ad storka beim 
og jafnframt til ad gera peim ervidara firir, veifar maå- 
urinn gripnum til og frå å spjötsoddinum. 

Orädin d& brodds oddi bifask virdast pida alveg sama og 
talshåtturinn vera d vandar veifi. 

Hugsunin er: Inn fi bann sal munu menn ekki komast 
um langan aldur. 

pessi hugsun stendur i nånu sambandi vid svör Fjol- 
svinns å undan, sem öll mida ad pvf, ad inn f salinn komist 
enginn, og vid bad sem Fjolsvinnr segir i framhaldi erind- 
ising (32'-"), ad menn muni um aldur og e&efi ekki hafa 
annad enn afspurn af salnum, aldrei bekkja hann af eigin sjön. 


38. erindi: 

”Blipr” eda ”Blipur” 1 handritunum i 5. visuordi virdist 
vera afbakad ur Blidvor (sbr. Kreppvor, Leidvor, Leirvor, 
Sviver 0. fl). pa stendur nest å eftir Blid, eins og 
Hlifprasa i 2. visuordi stendur nest å eftir Hl:f. 

Reikjavik i janåarmånuådi 1915. 

Björn M. Ölsen. 


oigitzed by (GOOSE 





22 Schiätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


Noter til Schönfelds Navnesamling. 


1. Indledning. 

Hollenderen M. Schönfeld har i 1911 udgivet en ”Wör- 
terbuch der altgermanischen Personen- und Völkernamen, 
nach der Ueberlieferung des klassischen Altertums bear- 
beitet”, indenfor Streitbergs ”Sammlung germanischer Ele- 
mentar- und Handbicher”, IV. Rekke, Bd. II, Heidelberg, 
Carl Winter, XXXV + 309 S. Verket indeholder: 1. en 
Indledning om Lydforhold og Retskrivning S. I ff.; 2. en 
Ordbog over Navne paa germ. Stammer og Personer 5. 1 ff.; 
3. en Ordbog over germ. Navne paa fremmede Stammer og 
Personer, 5. 273 ff.; 4. Index over Navnestoffet grupperet 
efter Nationaliteter og Stammer, 5. 285 ff.; 295 ff.; 5. Index 
over religioese Navne, 294; 6. etymologisk Index, S. 296 ff. 

Udgiverens Navn borger for Verkets Verd. Forfat- 
teren synes at have samlet og sigtet Hjemmelstoffet med 
megen Ombhu. I rigtig Erkendelse af det praktisk tjenlige 
undgaar han med Flid at indlade sig synderlig paa etymo- 
logiske Spergsmaal, jfr. Indledning S. XV; — til hvilke 
Masser af Bind kunde Ordbogen ellers ikke v&ere svulmet 
op, til liden Vinding for Brugerens positive Kundskab, og 
til desto storre Tynge for hans Finansbudget og Bagage! 
Ordningen af Stoffet er serdeles praktisk og overskuelig, 
saa at Schönfelds Ordbog danner et verdifuldt Supplement 
til saadanne let haandterlige Kildesamlinger som Mällen- 
hoffs ”Germania antiqva” og Kuntzes ”Die Germanen in der 
antiken Literatur”. Enhver, der sysler med vore Feedres 
Oldtid, vil derfor v&ere Schönfeld og Udgiveren Tak skyldig; 
med det foreliggende Verk er der afhjulpet et foleligt Savn. 

En indgaaende Recension maa jeg overlade til andre. 
Naar jeg paa nerverende Sted henleder Opmerksomheden 
paa Schönfelds Verk, er det for at drefte eller kritisere 
forskellige af dets Enkeltheder, der serlig interesserer mig 


ARKIV FÖR NORDISK PILOLOGQI XXXII, NY FÖLJD XXIX, 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 23 


selv. At Kritiken i Omfang kommer til at overstige den 
indledende Ros, maa ikke vildlede Leseren. Det drejer sig 
om Enkeltheder, der alle tilhobe intet vejer mod den Vin- 
ding, som den blotte Fremkomst af Schönfelds Verk maa 
siges at vere. I adskillige Tilfelde gaar Kritiken ogsaa 
ud fra Resultater, som feorst er vundne efter dets Udgivelse 
eller til Dels paa Grundlag af Verket. Netop, fordi Veer- 
ket 1 og for sig er saa nyttigt, kan det vere paakrevet 
at fremdrage saadanne Punkter, som ved en ny Udgave 
kunde trenge til nojere Drgftelse. 


2. Klassiske Retskrivningssporgsmaal. 


Schönfeld fremhever i Indledningen S. XVII, at de 
germ. Navne til og med Kristi Fedsel har undtagelseslost 
-0 i Sammensetningers indre Stammeudlyd (förste Sammen- 
setningsled) istedenfor senere -a. Han mener, som andre 
for han, at dette o snarest maa opfattes som &egte, indfedt, 
ikke som klassisk Normalisering. 

Denne Opfattelse er efter min Mening ikke tilstrek- 
kelig hjemlet. Et -a i den nevnte Stilling var simpelthen 
utilladeligt efter klassiske Retskrivningsregler, og det taaltes 
derfor ikke, saalenge Bogsproget endnu stod paa en virkelig 
”klassisk” Hojde. Saaledes seger vi forgeves efter et eneste 
Tilfelde hos Ptolemaios, jfr. f. Ex. det hos ham nyt til- 
komne Navn Teurio-chaimai. At det egte germ. -a maaske 
tidligere holder sit Indtog i Indskrifter eller hos en og anden 
Forfatter af underordnet Rang, kan ikke omstede min Op- 
fattelse, — thi paa saadanne Steder har vi netop ikke den 
”klassiske” Norm, men en Tilnermelse til Folkesproget. 
Aldeles tilsvarende forholder det sig med Former som Ala- 
manni, Arma-lausi paa Tabula Peutingeriana, — de staar 
paa Linje med samme Korts talrige Skrivemaader af den 
Art som Gaete, Bosforani ete. Det var ganske naturligt, 
at jo mere Barbarerne veltede ind over Romerriget, des 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


24 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


mindre muligt blev det at paase, at enhver Skriver norma- 
liserede deres Navne paa rette Maade. Efterhaanden ven- 
nedes det sydlandske Ore saaledes til det barbariske -a paa 
det forbudne Sted, ganske ligesom man i barbariske Navne 
tillod sig at skrive Vulgerudtalen de, tz, der ikke taaltes i 
egte Latin, f. Ex. Burgundziones. 

Af ovenn&evnte Grunde maa jeg regne det for urigtigt, 
at Schönfeld setter en Opslagsform som "Chlodavichus. Hvis 
Hlodevigs Navn blot i en eneste Kilde fandtes stavet Chloda-, 
kunde det vere tilladeligt, men da det citerede Hjemmelstof 
ikke indeholder nogen saadan Form, bar man holde sig til 
det foreliggende, dvs. enten -e eller -0. 


S. XXIII strejfer Schönfeld selv et andet Punkt af de 
klassiske Retskrivningsregler, idet han nevner, at der hyppig 
staar et snyltende h foran e. 

Denne lagttagelse er rigtig, men den trenger til at 
uddybes. Forholdet er dette, at i barbariske Navne med 
Forlyden el- og er- synes Snylte-k'et paa Latin at vere 
fast Regel. Jfr. kelt. Helvii, Helvetii, Helellum, Hermoma- 
cum (samt fransk Herault < Arauris, hermilage = eremitage 
etc.); germ. Helvecones, Heruli, Herminones, Hermunduri, 
Hermanaricus, Herminafridus etc. 

Aarsagen til Snylte-//et maa vel seges i saadanne vel- 
kendte Former som Helvius, Herennius, Hera, Hermes. 

Muligheden for dets Tilstedeverelse mistenkeligger den 
latinske Stavemaade i ethvert barbarisk Navn med Forlyden 
Hel- eller Her-. Ved de oldkeltiske er vi saa heldig stillede, 
at vi paa Forhaand veed, at I'et i alle Tilfelde er snyl- 
tende. Ved andre Sprog maa Sagen underseges fra Til- 
felde til Tilfelde. 

Herminones, Hermunduri og alle Personnavne med 
Hermin- er etymologisk klare, fordi vi kender et germ. 


Google 





Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 25 


Element ermun-, ermin-, men derimod ikke noget hermun-, 
hermin-. 

Heruli er fra Etymologiens Side tvivlsommere, da en 
Afledning fra oldn. hjorr kunde vere ligesaa nerliggende 
som Afledningen fra oldn. jarl. Imidlertid loses Tvivlen 
ved TIagttagelse af Navnets historiske Omgivelser. Heruli 
opdukker i vestlige Farvande ferste Gang ledsagede af 
Chauiones. Som allerede Zeuss iagttog (S. 477), seer vi her 
tydelig det snyltende &k ved Siden af egte; det sidstnevnte 
optreder med den serlig paa gallisk Grund fast vedtagne 
Skrivemaade ch, der aldrig er afhjemlet hos Heruli, medens 
den fra latinsk Standpunkt ”urigtige” Skrivemaade Fruli er 
hyppig nok. 

Helvecones, gr. Eluaiones (Ptol., Cod. Vatic. 191) sam- 
menstilles af Schönfeld og Much med oht. elo, (Gen. elwes), 
”fulvus”, hvad der sikkert er rigtigt. Jevnfor ogsaa de for- 
n&evnte keltiske Stammenavne "Elvioi, ”Elvetioi. 

Hellusii og Helisii settes af Schönfeld som tvivlsomme. 
Med Hensyn til Hellusii lader der sig n&eppe heller opstille 
nogen sikker Tydning. I Helisii er k'et derimod uden Tvivl 
ergte, idet Navnet ber leses "Halisii og forbindes med Flod- 
navnet Chalusos, Bynavnet Kalisia og det oldeng. Stamme- 
navn Helsingas. Kalisia hedder ganske vist nutildags Ka- 
lisz, altsaa er ket hos Ptolemaios rigtigt, men det maa 
opfattes som en dakisk Sprogform, der er tagen i Arv af 
Slaverne. Jfr. min Afhandling ”Ptolemy's Atlas” i ”The 
Scottish Geographical Magazine”, XXX S. 67. 


Et andet klassisk Retskrivningsspergsmaal vedroerende h 
strejfes af Schönfeld ved Navnet Chauci, Cauchi, som han 
setter med Opslagsformen "Chauchi. TLigesom ovenfor har 
Schönfeld fra etymologisk Standpunkt Ret, men fra den 
klassiske Retskrivnings Standpunkt har han Uret: ifelge 


oigizea sy (GOOgle sne öra] hör 





26 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


dens Regler er et "Chaucht ligesaa utilladeligt som et +Chlo- 
davichus. 

For den klassiske Retskrivning gelder nemlig selv ved 
barbariske Navne den greske Regel, at der ikke maa taales 
Aspirata i to paa hinanden felgende Stavelser. Man tor 
altsaa skrive: Chauci (Liv., Plin., Tac.) eller Cauckhi (Vel- 
lejus), men ikke Chauchi (Claudian, Hs. V, P); KadvAxo 
(Strabon), men ikke "XadvAxo (det etymologisk rigtige vilde 
vere "XavyAow); Chatti (Plin., Tac.) eller Catthi (Vellejus, 
Juvenal), men ikke Chatthi (Sveton., Hs. MG); Chartris el. 
Thastris (Plin.), men ikke "Charthris el. "Thasthris; "Finaiti 
(Ptol. Pioatoor), men ikke "Finchaiti; ete. Maaske gelder 
Reglen ogsaa, hvor de germ. Spiranter er skilte ved mellem- 
liggende Stavelser, f. Ex. i Teurio-chaimai Ptol. = "Theurio- 
chaimai. 

I mange Tilfelde, eller vel maaske de fleste, har de 
klassiske Forfattere gjort sig Sagen lettere ved at under- 
trykke Aspirataen begge Steder, idet der altsaa skrives: 
Cauci, Catti, Kalukones (for ”Chauchlones), Catumerus, Cat- 
valda, Teutones etc. I Chaideinoi Ptol. staar paa anden 
Plads Media, men her kan naturligvis den germ. Grundform 
have haft stemt Spirant istedenfor ustemt. 

Med den her ombhandlede klassiske Retskrivningsregel 
gaar det ligesom med den indre Stammeudlyd i sammensatte 
Navne etc.: Barbarernes Indstromning i Romerriget med- 
forer en Slappelse af Regelens Haandhevelse. Samtidig 
med, at der opdukker Former som Alamanni, Armalausi, 
Burgundziones, meder vi ogsaa Former som Thaifali (Ma- 
mertin), Falchovarii (Notitia Dignitatum, 4. Aarh.), Hanha- 
valdus (Burgunder, Inser.) etc. 


Medens Schönfeld ved Navnet Chauci, Cauchi treffer 
en rigtig etymologisk Afgerelse i et Tilfelde af klassisk 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 27 


Retskrivningstvivl, tillegger han andensteds den klassiske 
Retskrivnings Enighed altfor stor Vegt. Han siger om 
Navnet Cimbri, at dets Etymologi ikke staar fast, og n&evner 
derefter den af Möällenhoff foretrukne klassiske Efterretning, 
at Navnet skulde vere et gallisk Ord for ”Rovere”. Endelig 
fortsetter Schönfeld: ”Neuere Forscher nehmen an, dass der 
Name der Cimbri fortlebe in dem jetzigen Namen eines 
Teiles von Jätland, ihrem Heimatland, nämlich in Himber- 
syssel oder' Himmerland (Much, Matthias, Schmidt), was 
jedenfalls verfehlt ist, da wir niemals, selbst nicht in den 
Varianten, ein ch oder A im Anlaut finden. Die einfachste 
und jedenfalls mögliche Deutung ist ””die Leute vom Rande” 
(kim), von den Kiisten des Meeres, von der ”Waterkant” 
(Matthias, ”Wissensch. Beilage zum Jahresber. des kgl. Lui- 
sengymnasiums zu Berlin”, 1904, 5. 40)”. 

Da jeg ovenfor selv har lagt Vegt paa den romersk- 
greske Retskrivnings Enighed med Hensyn til Navnet Heruli, 
kunde det synes, som om jeg maatte vere neodt til at beje 
mig for Schönfelds Slutningsmaade i foreliggende Tilfelde. 
Imidlertid hviler den alligevel paa et metodisk Fejlsyn. 
Kimbrerne kan ikke sidestilles med saadanne Stammer som 
Chaucher, Chatter, Chamaver etc., hvis Navne til Stadighed 
skrives snart med ch og snart med c. Kimbrerne var den 
navnkundigste af alle nordlandske Stammer inden den store 
Folkevandring, og deres Navn kunde derfor ikke staves efter 
hver enkelt Forfatters private Godtykke. — Det havde ved 
sin ferste Freintreden ojeblikkelig faaet en uvegerlig fast- 
slaaet klassisk Retskrivning: selv den ukyndigste Skriver 
kunde ligesaa lidet tenke paa at skrive "Chimbri, som det 
kunde falde ham ind at skrive "Graechi, "Phersae el. 1. 

At nu Kimbrernavnet overtoges af den klassiske Ret- 
skrivning med Forlyden k, kan ikke undre os. I adskillige 
Aar, for Kimbrerne traf sammen med Romerfolket, havde 
de kzempet med Kelterne, og disse blev saaledes Navnets 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


28 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


Overleverere til den klassiske Verden. Da Keltisk regel- 
messig gengav vort Ah ved k, var det hermed givet, at 
denne Lydform maatte blive den klassiske !). 


3. Vokalharmoni. 


Paa S. XVIII omtaler Schönfeld, at sammensatte Nav- 
nes indre Stammeudlyd -0 i adskillige Tilfelde synes at skyl- 
des Indflydelse fra den foregaaende eller efterfolgende Rod- 
vokal; jfr. Ostro-gotha, Odo-theus, Odo-vacar, Vitro-dorus etc. 


1) Tilbage staar at dreofte den af Mäöällenhoff fremsatte Opfattelse, 
hvad der her maa geres i en Fodnote, da den ikke synes at tiltredes af 
Schönfeld. Mällenhoff legger Hovedvegten paa den Omstendighed, at 
cimber paa Gallisk skal have veret Navn for ”Rever”. Han vrager det 
ptolemeiske Danmarkskort, der henlegger Kimbrers og Haruders Bopele til 
Jylland, — ja, han viger end ikke tilbage for at mistenkeliggere Kejser Augus- 
tus, der paa Monumentum Ancyranum omtaler disse to Stammer i Forbin- 
delse med det romerske Flaadetogt til de fjerne Nordkyster Aar 5 e. Kr. 
Ligningen Kimbroi — Himber Syssel bliver af Mällenhoff overalt konsekvent 
fortiet, skont han allerede i 1844 havde lert den at kende gennem Keysers 
Skrift om Nordmendenes Herkomst. Saaledes ogsaa hos den millenhoffske 
Leres Fortsetter Bremer i ”Ethnographie der germ. Stämme” 1899 (genudg. 
1905). — Den mällenhoffske Opfattelse er i Bund og Grund forfejlet. Det 
galliske Ord cimber ”Rever” har selvfolgelig ikke mere Vegt end gallo-ro- 
mansk ambro ”Menneskegeder”, fransk ogre ”Menneskegeder”, russisk obor 
”Jette”, dansk krabat ”grov Karl”, svensk ryss ”Uhyre”. Overalt her er Fol- 
kenavnet det oprindelige, den appellativiske Mening en yngre Udvikling ud 
fra historisk givne Forhold. — Mällenhoffs Dom om det ptolemeiske Dan- 
markskort er i Virkeligheden ikke Kritik, men det modsatte; serlig hans 
Sigtelse mod Kejser Augustus stadfestende Vidnesbyrd paa et officielt 
Mindesmerke dommer sig selv. Jevnfor Marcks i ”Jahrbuch des Vereins 
der Altertumsfreunde im Rheinland”, 1894, og Ihm, Art. ”Cimbri” i Pauly's 
og Wissowa's ”Realenceycl. d. class. Altertumswiss”. 1897. Da jeg siden 
har leveret den hidtil savnede Kritik af det ptolemeiske Danmarkskort, 
turde det regnes for tilstrekkelig godtgjort, at dette Kort horer til de for- 
treffeligste og umistenkeligste Overleveringer fra Oldtiden, jfr. min Afh. 
”Ptolemy's Atlas” i ”The Scott. Geogr. Mag.” XXX, Febr. 1914. 

Vi erfarer altsaa, at Kimbrerne boede nejagtig paa de nuverende 
Himmerboers Plads, i Himber Sys&el el. Himmerland. Da det antike Stam- 
menavn og det middelalderlige Sysselnavn er lige enestaaende i hele Euro- 
pa, kan der ikke herske svageste Tvivl om Identiteten, efterat nu ogsaa den 
metodiske Fejlslutning med Hensyn til den klassiske Retskrivnings Vidne- 
kraft er oplyst. 


pigitized by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schiätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 29 


lagttagelsen er rigtig, men ogsaa her trenges der til 
yderligere Uddybelse. 

I efter-vulfilansk Sprog, dvs. i Ostgotisk, Burgundisk, 
Vandalsk etc., hersker der en tydelig Vokalharmoni med 
fremadvirkende Retning. 

1. a fastholdes efter a: Ala-mod (gotisk Dokument fra 
Neapel), Ala-ricus, Hermana-ricus. 

2. a bliver til & efter &, 2, ti, i, iu, u: Bere-mud, 
Geze-ricus, Hermene-rig (= " Airminai-reik-), Gebe-ric, seinai- 
gairns (Bibelglose), Theude-nantha, Sunjai-fribas (gotisk Do- 
kument fra Neapel). Stundum synes a efter i at kunne 
blive til e, i, jfr. Gibi-mer. 

3. a bliver til o efter ö og monoftongeret au: burg. 
Gödo-mar (i Eddaen fastholdt med Spor af Stammeudlyden 
-0 som Gottormr); estgot. Ostro-gotha, Odo-theus, skir. Odo- 
vacar. 

Ogsaa i Vestgotisk synes Vokalharmonien at have fun- 
det Indgang; dog vedligeholdtes den vulfilanske Sprogform 
hos Kongehuset, hvad vi seer af Former som Eva-rix, Recca- 
red, Chinda-svinth etc. 

I Vestgermansk synes der at findes en Vokalharmoni 
med tilbagevirkende Retning, hvad vi ogsaa paa Forhaand 
maatte vente efter de velkendte Omlydsforeteelser. 

1. a fastholdes foran a: Dructa-charius: sedvanlig dog 
ogsaa under Indflydelse af a i Rodvokalen: Lantha-carius, 
Magna-carius, Åra-harius, Arva-gastes. 

2. a bliver til &, foran &, e, eu, i etc.: Chlode-vechus, 
Chrodebertus, Manne-leubus, Berte-childis Austre-gildis osv.; 
talrige Exempler. Stundum synes a foran i at kunne blive 
til i: Berti-sindis. 

3. a bliver til o foran o, w, b: Vitro-dorus, Chlodo- 
vechus, Rando-(w)aldus, Edo-vichus, Genno-baudes, Mallo- 
baudes, Mero-baudes, Dago-bertus, Lanno-berga. 


oigitzed by (GOOSE 





30 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


4. Ptolemeiske Dubletter, Tripletter og Kvadrupletter. 

Det af Ptolemaios overleverede Navnestof har hidtil 
staaet som en Labyrint, hvis Gennemforskning knap nok 
var overfladisk indledt. 

C. Miller har i sin Ptolemaios-Udgaves Noter leveret 
det hidtil brugbareste Grundlag for en Kritik, men han naa- 
ede ikke at drage Slutresultaterne. 

Millenhoff har i sin ”Deutsche Altertumskunde” ydet en 
veldig Masse Enkeltbidrag til Kritiken, men hans Me- 
tode er efter min Mening forfejlet, idet han ikke gor For- 
sog paa kartografisk Genfremstilling af de forud for Ptole- 
maios existerende Kort, men plukker Enkelthederne fra hin- 
anden paa en fuldkommen uoverskuelig Maade. Tilmed er hans 
Slutningsmaader ofte rent vilkaarlige, som vi ovenfor har 
seet Prover paa; en anden Prove er hans Textrettelse Leuc- 
noi > "Kyenones, foretagen uden Hensyn til, at Kv&enernes 
Navn ikke er direkte afhjemlet i Oldtiden. Den af Mällen- 
hoff udgivne Ptolemaios-Text i ”Germania antiqva” 1873 
var et Tilbageskridt sammenlignet med den wilbergske, 
idet han byggede paa et ringere Haandskrift. I Texten op- 
toges den vilkaarlige Konjektur IKyenones, endda uden saa 
meget som en Stjerne. 

De paa Ptolemaios byggede kartografiske Fremstillinger 
lige til den nyeste Tid er alle utilfredsstillende. Hertil 
herer: Germanienskortet i Gerlands ”Atlas der Völkerkunde” 
1892 (i Berghaus, ”Physikalischer Atlas” 3. Udg.; slet 
Korrekturlesning: Gridae istf. Gepidae, Tazyges istf. Iazy- 
ges), v. Erckert, ”Wanderungen und Siedlungen germanischer 
Stämme bis auf Karl den Grossen” 1901; K. Wolff, Ger- 
manienskort i Meyers Konversationslexikon, 1906; R. Kie- 
pert, ”Formae orbis antiqvi” (Germanienskort udg. 1914). 
Det lykkedes mig i sidste Ojeblik at hindre, at den ptole- 
meiske Dublet Vargiones optoges i v. Erckerts Atlas, men 
endnu i Standardverker til og med Aaret 1914 lever den 


Google 





Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 31 


videre i bedste Velgaaende ved Siden af sit andet og bedre 
Jeg, Vangiones. 

Tager vi Hensyn til den ptolemeiske Text- og Real- 
kritiks lave Stade, vil vi ikke kunne vente os noget synder- 
ligt Udbytte af de paaggeldende Navnekommentarer hos 
Schönfeld. Men selv med al rimelig Overberenhed paa 
Grund af Forgengernes Mangler bliver der endda et og 
andet tilbage at kritisere hos ham. 

Schönfeld noterer nok de forskellige Forsog paa at 
tyde de ptolemgeiske hapax legomena som Dubletter af forud 
kendte Navne, saaledes f. Ex. Vargiones = Vangiones, Ouis- 
burgioi = Osi Buri, eller Maruingoi = Marsigni. Men det er 
kun sjelden, at han drister sig til at udtrykke nogen Tvivl 
med Hensyn til Stedfestelsen, som f. Ex.: ”nach Ptolemaeus 
wohnten die Visburgii..” osv. Se&dvanlig er Fotmularen 
denne: ”Die Marvingi sind ein Nachbarvölkchen der Marko- 
mannen” (umiddelbart efter den ganske tilsvarende Formular: 
”Die Marsigni wohnten in der Nähe der Elbquellen”); ”Ca- 
ritani . . Keltisches Volk aus den agri Decumates mit kelti- 
schem Namen”; ”Die Danduten waren ein Nachbarvölkchen 
der Sueven”; ”die Curionen wohnten siädlich vom Thiiringer 
Wald”; ”Burgiones .. das in der Umgebung der Weichsel- 
quellen wohnende Volk”, osv. 

Her maa det siges, at Schönfelds sedvanlige Varsom- 
hed har svigtet ham, thi en saadan Fremstillingsform er 
direkte vildledende. 

Jeg har ovenfor omtalt, at Schönfeld i Indledningen 
med prisverdig Noegternhed tager Afstand fra den g&engse 
Hang til Etymologiseren for enhver Pris. I Sporgsmaalet 
om de ptolemeiske Navneformer burde han have fastholdt 
dette gode Grundset endnu langt sterkere, end Tilfeldet er. 

Hovedfejlen ved den g&engse Ptolemeus-Kritik er netop 
den Omstendighed, at man regner de foreliggende Navne- 
former for stadfestede, naar det med Opbydelse af stor 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


32 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


lydhistorisk og topografisk Skarpsindighed lykkes at paavise, 
at de kan regnes for mulige. Over det veldige Arbejde 
med at paavise den lydlige Mulighed og dens Tilknytning 
til de topografiske Forhold glemmer man helt ”metodisk” at 
foretage den statistisk-historiske Efterprgve, som jo dog i 
Virkeligheden er og bliver det ene afgerende. 

Det vil selvfolgelig ikke falde nogen Sprogmand ind at 
negte, at et Vargiones og et Vangiones, et Marsingi og et 
Marvingi eri lydlig Henseende hip som hap, nojagtig lige 
muligt og etymologisk forklarligt. Det vil sikkert ogsaa 
ved tilstrekkelig neje Grandskning af Landkortet tilsidst 
lykkes at opspore en eller anden Landsby eller Bek, hvori 
man kan finde en hvilkensomhelst ptolemeisk Navneform 
fortsat, hvad enten det nu er Vargiones, Marvingi eller hin 
navnkundige By ”Siatutanda”, opstaaet af det taciteiske ”ad sua 
tutanda”, stedfestet af Ptolemaios ved Punktet 29? 20', 54? 
20', og genfunden af Ledebuhr ved det nuverende Utende. 

Men saasnart man ikke er greben af den etymologise- 
rende Mani, vil selv den flygtigste Gennemlesning af det 
ptolemeiske Navnestof overtyde en om, at et hos ham over- 
leveret barbarisk hapax legomenon gennemsnitlig har Veer- 
dien Nul eller endnu ringere. Man lese blot folgende Sam- 
menstilling af Navneformer fra Gallien: 


Ptolemaios Klassisk Normalform Nyfransk Form 
Samnitai Namnetes Nantes 
Romandyes Viromandui Vermandois 
Uessones Suessiones Soissons 
Patribatioi Atrebates Artois, Årras 
Subanektoi Silvanectes Senlis 

Dueona Devona Divonne. 


Er Forholdet saaledes indenfor en velkendt romersk Pro- 


Google 





Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 33 


vins, hvordan maa det da ikke vere i den uafhengige barbariske 
Yderzone, hvor Ptolemaios hverken havde Evne eller Vilje 
til at efterprove Navneformerne? Svaret bliver selvfolgelig 
dette: i saadanne Egne er Radbrekning ikke Undtagelsen, 
men snarest den herskende Regel. Selv den skarpsindigste 
og lydlovligste Tydning af en hidherende ptolemeisk Form er 
saa temmelig spildt Umage, naar vedkommende Navn er 
hapax legomenon, og det er Synd af Schönfeld at forteelle 
den forudsetningslose Leser om ”das in der Umgebung der 
- . quellen wohnende Volk” el. lign. Det eneste fornuftige, vi kan 
gere ved slige Skabninger, er at undersoge, om der inden- eller 
udenfor det ptolemeiske Navnestof findes nogenlunde tilsvarende 
Former, der kan opfattes som Gengangere. Ved denne Efter- 
sogning maa vi, modsat Etymologisterne, helst saa vidt mu- 
ligt se bort fra Rodstavelsen og holde os til Endelsen, som 
i det ptolemeiske Kaos er det afgjort solideste. 

Exempel: Ptolemaios pryder sit Kort med de fornevnte 
tre Navne Vis-burgioi, Burgiones, Kuriones, allesammen 
hapax legomena. Intet af dem er en Benne verdt, saa lenge 
de tages serskilt, thi Historien og den ikke-ptolemeiske 
Geografi tier lige haardnakket om dem alle. Det eneste vi 
kan gere med dem, er at slaa dem sammen med et 
velkendt og velhjemlet ptolemeisk Navn fra samme Nabolag, 
nemlig Lugoi Buroi; Resultatet bliver da: Dublet (0s0i) 
Buroi, Triplet Buriones, Kvadruplet Buriones. Ganske til- 
svarende er Forholdet med Ouirunoi — Ouirunon — Auar- 
poi — Auarinoi, se under Varini (S. 48). Herved reduceres 
den ptolemeiske Navnerigdom i foreliggende Tilfelde til '/,, 
men samtidig faar vi den firdobbelte Lejlighed til at efterspore 
de tabte ptolemeiske Kilder, og denne Vinding turde rigelig 
opveje den Ravage, som vor Fremgangsmaade volder indenfor 
Etymologisternes etnografiske Fantasiverden. 

Om de literere Folgeslutninger udfra den her skildrede 
Fremgangsmaade vil der endnu kunne tvistes, saa lenge 


ARKIV FÖR NORDISK PILOLOGI XXXII, NY FÖLJD XXIX. bj 


Google 


34 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


den ikke er efterprovet. Men saa meget er sikkert, at der 
paa Forskningens nuve&rende Stade kreves ubarmhjertig 
Proskription af de omkringlebende ptolemeiske Lygtemend, 
og en Mengde straboniske, pliniske og taciteiske bor felge 
med i Kobet, thi hvad der g&elder om Ptolemaios, gelder i 
det store og hele ogsaa om hans Forg&engere, om end ikke 
i saa udpreget Grad. 

I det folgende skal der nu opstilles en saadan Proskrip- 
tionsliste, der senere sikkert vil kunne eoges med adskilligt. 
Kartografiske Bilag vil man finde i mine Artikler i ”The 
Scottish Geographical Magazine” 1914, Febr. og Dec. 


Ambrones (Plutarchos) = Ombrones (oldeng. Ymbre). 

Atuatokon, Hovedstad hos Tungroi = dAndutoi? (rigtig Stave- 
maade : Aduatuci; Bynavnet findes stundum forkortet til Aduaca). 
Texthaandskrifterne skriver uden Undtagelse Atuakuton istedenfor 
Korthaandskrifternes Atuatokon. 

Baimoi = Baino-chaimoi. 

Bastarnai = (Ba)sturnoi. 

Biefoi = Piefigoi, i Dakien. 

Burguntes = Frugundiones. 

Buroi= Burgiones = Kuriones = (Onuis-) burgioi; sagtens — Zu- 
moi (Strabon). 

Daukiones — Dani (Jordanis; eneste Navn med Forlyd Da- 
imellem c. 100 germ. Stammenavne). 

"Dunoi (Lugoididunoi) = ”By” Lugi-Dunon. 

Eluaiones = Igylliones? 

+Eudusioi (Fundusioi) = Eudoses (Tac.) = sEdusii (var. Eudu- 
res; Cees.). 

Euthiones (Venant. Fortunat.) = Eutones? (Gutones Pytheas) 
= nUithones (Tac.). 

Finnoi i Skandia = Finnoi i Polen (sic). 

Firaisoi = Finaithae (Jordanis). 

Gythones = Sulones (var. Bulanes) = Butones (Strabon). 

Chaimai — Kamauoi. 

Chaituoroi — Chattuarioi (Strabon). 

Charudes = Farodinoi = Suardones, Suarines? (Tac.), 

Kauchoi — Kuadoi (Zosimos) — Chauiones (Mamertin.) = Hugo- 
nes (Ann. Quedl.). 

Kauchoi mikroi = Kalukones = Kathylkoi (Strabon). 

Karitnoi = Parisi (Tab. Peuting.) = Caeresii (C2s.). 

Karpianoi = Harpioi. 

Kotensioi (var. Kontekoi) = Kognoi — Kytnoi — Batinoi. 

Langobardoi — Lakkobardoi (Lankosargoi Strabon). 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schäötte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 35 


Marvingoi — Marsigni (Tac.). 

Nauaroi = Sauaroi. 

Ner-Tereanoi="Nervii tGermani? (<NEPOYIOI ”"TEPMANOI). 

Omanoi = Atmonoi (Strabon) = Manimi (Tac.). 

Osioi = Osiloi. 

Ouis (-burgioi) = Osi (Tac.). 

Rakatai — Rakatriai — Ratakensioi. 

Rutiklioi med By Rugion = Rugi (Tac.) = Rugini (Beda) = 
Mugilones (Strabon). 

Sudenoi = Sudeta (Bjerg). 

Sudinoi i Preussen = Sidinoi v. f. Weichsel = Sibinoi (Strabon). 

+Souionoi (Fauonai)= Sviones (Tac.) = hille-(S)vionum gente, 
quae. . (Plin.) !). 

Teurio-chaimai = Turones? 

Teuriskoi = Tauriskoi (Strabon). 

Teuton(2aroi) = Teutones. 

Uispoi =Usipi (Tac.). 

Ouirunoi — Auarpoi = Auarinoi. 

Vangiones = Vargiones. 

Venedai = Veltai. 


5. Heroer og Opnevnere. 

Mytiske er ifelge Schönfeld den amaliske Kongegets 
Stamfedre Athala og ”Hisarnis”, (sidstnevnte settes uden 
paaviselig Grund under Bogstavet h, skont forskellige Haand- 
skrifter har Isarna, og skont Navnet hos Schönfeld afledes 
af ”Jern”). Merovingerfyrsten Merevech omtales derimod 
som historisk, uden at der udtrykkes nogen Tvivl om hans 
Tilverelse. 

Nogen paatrengende nedvendig Grund til at stemple 
Athala og Isarna som mytiske kan egentlig ikke sees at 
vere tilstede. Tydelig mytiske er ved forste Ojekast kun 
de to Topstamfedre Gapt og Humal, hvis Serstilling rober 
sig gennem deres Ikke-Deltagelse i det til og med Ermanrik 
herskende ZEttestavrim paa Vokal. 

Merevech er derimod som ”historisk” Person mildest 
talt mistenkelig. Hans Tilverelse negtes rentud af Sybel, 


1) Foruden af Grienberger, der citeres hos Schönfeld, er denne Lese- 
maade fremsat af Läffler og i Salmonsens Konversationslexikon af Under- 
tegnede Den synes altsaa at vere meget nerliggende. 


Digitized I Go gle PRI ICETON UNIVERSITY 


36 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


”Die Entstehung des deutschen Königtums” S. 178, medens 
Millenhoff i ”Die merovingische Stammsage” (”Zeitschr. f. 
deutsch. Alt.” VI, 430) kun meget valent tager ham i 
Forsvar. . I ”Oldsagn om Godtjod” S. 154, har jeg til Sybels 
og Mällenhoffs kritiske Iagttagelser fejet en ny, nemlig den, 
at Merevech bryder det Ettestavrim, der ellers vilde herske 
gennem fire Led: 1. Hlodjo, 2. Hilderik, 3. Hlodevech; 
4, Hlodemer, Hildeberht, Hlodehar, Hrodehild (Hlodevechs 
egtefodte Bern). Selvom Schönfeld ikke billiger den her 
nevnte Opfattelse, burde der ialfald have veret henvist til 
den. 

Overfor Ostrogotha er Schönfeld forsigtigere, idet han 
kalder ham ”angeblicher Ahnherr der gotischen Könige”. 
Ievrigt burde det have veret nevnt, at Ostrogotha forekom- 
mer i Widsids fellesgotiske Helteliste under Navnet ”East- 
gota”. At Sennen Unvil findes nevnt sammesteds som 
Unwen, omtales af Schönfeld, omend med Tvivl, idet han 
hevder Muligheden for &egte H-Forlyd. Denne Tvivl er 
ugrundet, da /Ettestavrimet afgjort krever vokalisk Forlyd. 
Ved en ny Udgave ber det tilfejes, at Chambers i ”Widsith” 
S. 236 overfor mig har taget Ostrogothas historiske Tilvee- 
relse' i Forsvar, iovrigt efter min Mening ikke med fyldest- 
gerende Grunde. 

Schönfelds Ordbog giver en velkommen Lejlighed til at 
gaa de her nevnte Spergsmaal efter i Soemmene. 

Som jeg har udtalt i ”Oldsagn om Godtjod” S. 152, 
tillod vore Forfedres geldste Navneskik ikke at debe Men- 
nesker med Navnet paa deres egen Stammes eller Zts Op- 
n&evner; först fra 5. Aarh. af bortfaldt dette Forbud. Medens 
jeg hidtil ikke har kunnet give nogen samlet Paavisning, 
vil det nu vere en let Sag, da Materialet foreligger over- 
skuelig samlet af Schönfeld. 

Vi skal altsaa nu gennemgaa de eldste historisk sikre 
Exempler paa etnisk Nevnegivning hos vore Forfedre. 


Google 


Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 37 


Afhjemlingerne bliver felgende. 


Navngivende Personnavn Nationalitee = Aarhundrede 
Stamme 
Boii Boiorix Kimbrer 2. f. Kr. 
Berichus Hunner d. e. Kr. 
Boiocalus Amsivarjer 1—2. e. Kr. 
Erminones Ermanaricus Goter 3. e. Kr. 
Finni Finn Friser 9. — — (?) 
Ganti Gauterit Goter dd. — — 
+Himbri Cimberius Sveber 1. f. Kr. 
Huni Hunila Goter J—4, — — 
Hunirix Vandaler dö —— 
Inguiones Inguiomerus Herusker 1. —--— 
(Ingeld Hadu-Barder 6. — —) 
Lugii Lugius Kimbrer 2. f. Kr. 
Rugi Ruga Hunner 5. e. Kr. 
Sidones Sido Kvader 1. —— 
(Seda Goter 6. — —) 
Sviones? Sve-ridus Goter 4, —— 
+Valchi? Valaravans Goter 
Vandali Vandalarius Goter —-—- 
Vangiones Vangio Kvader 1. —-— 
Venethi Vinitharius Goter 4—5. — — 
Viduvarii Viduarius Kvader 4, — — 


Endnu kan tilfojes felgende Exempler, som dels kan vere 
mytiske, dels falder efter den ovenfor trukne Tidsgrense. 


Alamanni Alman Langbarder (Stamfader) 
Austrogoti Ustrigotthus Gepide 6. e. Kr. 
Dani Danus, Danila Goter 6—7. — — 
Franci Froncho Langbarder (Stamfader) 
Harudes Haruth Eruler 6. e. Kr. 
Hered ”Geater” 6. — — 
Svebi Svabila Goter 71.—— 


Jeg har inden 5. Aarhundrede ikke veret istand til at 
finde anden Undtagelse fra Reglen end Teutonerfyrsten Teu- 
tobodus, som blev tagen til Fange af Marius Aar 102 f. 
Kr. En saadan Undtagelse horer til dem, gennem hvilke 
Hovedreglen kun stadfestes. Selv om jeg ikke med Schön- 
feld og Holder regner Teutonerne for et keltisk Folk, kan 
jeg godt folge disse Forskere i at regne Teutobodus med til 
den keltiske Navneforraad eller ialfald til Dannelserne efter 
keltisk Navneskik. Vi veed intet om, hvor lenge Teuto- 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


38 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


nerne har boet i Mellemeuropa inden deres förste Optreden 
paa Historiens Skueplads; de kan have veret sproglig paa- 
virkede ligesom deres c. 50 Aar senere opdukkende Stam- 
mefrender Nemetes, hvis Navn er tydelig keltisk. Saavidt 
-jeg har kunnet skonne af Stoffet hos Holder, havde Kelterne 
paa Kristi Tid intet Forbud imod, at Mennesker dobtes efter 
deres egne hjemlige Stamme- eller Atteheroer. — TIovrigt 
er det ingenlunde ut&enkeligt, at Teutobodus kunde vere 
Fellesnavn i Smag med gotisk piudans, oldeng. jpeoden, 
”Konge”, eller ogsaa = ”Teutoner-byder”, svarende til den 
vandalske Kongetitel Vandala-riz og den engelske Bret-walda. 
Der er altsaa Udveje nok til at oplöse den Modsigelse, som 
Navnet Teutobod kunde synes at vere mod den af mig iagt- 
tagne Navneskik. 

Resultatet bliver, at Personer som Ostrogotha og Mere- 
vech mister enhver endnu tilbagev&erende Sandsynlighed 
for at kunne gelde som historiske. Overalt, hvor vi i germ. 
Stamtavler inden 5. Aarh. iagttager hjemlige Opnevnere, 
bliver disse skaanselslost at stryge som Indflik. 


6. Sproggruppering efter Mannung-Stamtavlen. 

Schönfeld bruger i sin etnografiske Index de fra Man- 
nung-Stamtavlen kendte Gruppenavne til Indordning af Navne- 
stoffet; Inguaeones omfatter her hans Cimbri, Varini, Frisii, 
Langobardi, Amsivarii, medens Erminones bl. a. omfatter 
Suevi. 

Den her fremtredende Brug af Nåvnet Inguaeones burde 
ikke have fundet Sted i et kritisk Verk, der er udarbejdet 
med praktiske Formaal for QOje. 

Den gengse Ingveon-Lere bygger i Virkeligheden paa 
et eneste Kildested, nemlig Folketavlen hos Plinius, hvor 
Inguaeones siges at omfatte Cimbri, Teutoni et Chaucorum 
gentes; dette udnyttes gennem Ligningen Chauci = Saxer 
= Angelsaxer = Anglofriser. Men vi har allerede ind- 


oigitzed by (GOOSE 





Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 39 


skerpet, at et hapax legomenon fra den klassiske Syns- 
kreses Yderzone er saare lidet verd, og gelder dette 
for Navneformer, da gelder det lige saa fuldt for Vidnes- 
byrd, der skal tjene til Hovedhjernesten for en megtig Grup- 
peringsteori. Hvor meget det pliniske Vidnesbyrd er verd, 
viser allerede Schönfeld tydelig nok i Gerningen, idet han 
ikke kan bruge det uden at rette paa det: han tilkender 
nemlig Ingv&eongruppen bl. a. Langbarderne, skont disse 
ellers ge&elder for Sveber (Strabon, Tacitus), altsaa ifelge 
Plinius skulde hore med til Ermingruppen. 

Som positivt Vidnesbyrd No. 2 gelder i den gengse 
Lere de velkendte Ord hos Tacitus, Germ. c. 2, at Inguae- 
ones omfatter ”proximi Oceano”. Dette Udtryk kan imid- 
lertid aldeles ikke bruges for Ligningen Inguaeones = Anglo- 
friser; thi i Kapitel 37 glosserer Tacitus det udtrykkelig 
ved Cimbri, hvorved vi altsaa fores til en Afgrensning, der 
stemmer nejagtig med den umistenkeligste Del af det pli- 
niske Vidnesbyrd. Facit: det eneste sikre klassiske Vidnes- 
byrd om Inguaeones er, at de omfatter Cimbri. 

Iovrigt fremkommer Ingv&on-Leren ved: at fortie eller 
forkaste en Tylft eller en Snes velhjemlede Vidnesbyrd, der 
enstemmig henlegger Ingvegruppen til det nordiske Omraade. 
Allerede Plinius synes i Stykket IV, 96 at omtale Inguae- 
ones 1 Scadinauia, men det forklares af Bremer og andre 
som et vagt Udtryk for ”Omgivelserne omkring Cimbri”. 
Den oldengelske Runesangs Ord ”Ing var forst hos Ost-Da- 
nerne” skal kun forstaas i geografisk Mening. Mällenhoff 
siger om Yngve-Frey: ”fälschlich rähmten sich die schwe- 
dischen Ynglingar, von ihm abzustammen”(!) 1). ”Toppunktet 
naaer Kögel, der i sin Literaturhistorie hevder, at naar Beo- 
wulfs Daner kaldes Ing-venner, saa kan dermed ikke menes 
rigtige Danske, det maa vere fordanske Anglofriser(!). 


1) ”Nordalbingische Studien” 1848. 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


40 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


Jeg skal ikke her gennemgaa hele Rekken af de 
eovrige positive Vidnesbyrd, der er tilstrekkelig kendte. Blot 
skal jeg fremdrage et hidtil uenset, som ikke herer til de 
mindst meerkelige. Den danske Folkevise om Langbardernes 
Udvandring eger det fra Paul Warnefrid overtagne Stof med 
en hjemlig Overlevering, hvori det hedder, at Udvandringen 
foretages under Kong Snede og efter Raad af en Kvinde, 
”Fru Inger paa Sjelland”. Snede eller Sne er en velkendt 
Figur fra Nordboernes felles etniske Myte om Afstamning 
fra den arktiske Jette Fornjot.. ”Fru Inger” har man hidtil 
ikke lagt Merke til, men det er ved ferste Ojekast klart, 
at hun i den n&evnte Myte indtager nejagtig samme Plads 
som Svenskernes Skjalf, dvs. Opn&evnersken for Skilvingerne. 
Vi har med andre Ord her det hidtil savnede udtrykkelige 
Vidnesbyrd om, at Danerne regnede sig med til Ingve- 
gruppen. 

Allerede Rieger og Kossinna har forlengst udtalt sig 
mod den gengse urigtige Fremstilling af Ingvegruppens Om- 
fang. Denne Fremstilling fortjener simpelthen ikke andet 
Skudsmaal end Myte. 

Chadwick har i ”The Origin of the English Nation”, 
1907, gjort Skridtet fuldt ud, idet han opfatter Inguaeones 
som historisk Forgenger for den senere Tids Dani. 

I n&este Udgave af Schönfelds Ordbog ber Ingvegrup- 
pens helt fantastiske Afgrensning (Frisii!l Langobardi! Am- 
sivarii!) vere forsvunden. 


7. Spredte Iagttagelser. 


Aestii. Det burde tilfejes, at Oldnordisk har en kon- 
sonantisk Flertalsform Eistr (jfr. Vindr). 

Albiorix. Den keltiske Gud Mars Albiorix, ”Alpe- 
regent”, burde tilfojes. Eftersom han optreder i Nibelung- 
sagnet og andensteds som Alberih, er det rimeligt at formode, 
at han ogsaa har veret dyrket af Tyskere. Jfr. min Afh. 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 41 


”De eldste gottonske Sagnhelte”, i ”Danske Studier” 1912, 
S. 175. : 

Ambrones. Det burde tilfojes, at der i Widsid nevnes 
en Stamme Ymbrer ner Sycgerne, dvs. i Saxernes Nabolag. 
Netop sammesteds kommer de ptolemeiske Ombrones til at 
staa, naar Ostersekysten indsettes for Weichselfloden, hvad 
der er geografisk nedvendigt. 

Arda-bures (Alaner), Arda-ricus (Gepide). ”Arda- gehört 
zu ags. Eard- (Searle), eard, as. ard ”Wohnort” (nicht zu 
hardu-, Förstemann 753). Den kategoriske Afvisning af 
Förstemanns Mening er urigtig. I sentgotisk Sprogform er 
Formen ”harda- istf. vulfilansk hardu helt normal; jfr. den 
gotiske Kalenders Fripareik- og det gotiske Dokuments 
Sunjaifripas. I Sentgotisk maa u have veret udtalt om- 
trent som paa Engelsk i Calcutta (= indisk Kalkatta), og i 
en Form som hardu- maatte a-Lyden yderligere fremtvinges 
ved Vokalharmoni. 

Athanaricus. Vestgotisk Konge eller Hevding; skrives 
ofte Haithanaricus, Haitanaricus, Aithanaricus. Uden Tvivl 
foreligger her en gotisk Folkeetymologi, idet Athanarik var 
en ivrig Hedning og Kristenforfolger. I Heltesagnet synes 
han at v&ere sammensmeltet med Ermanarik, da dennes 
Offer Frederik sikkert er identisk med den gotiske Martyr 
Fripareik. Jfr. min Afh. ”De e&dste gott. Sagnhelte” S. 181. 

Augis, amalisk Kongestamfader hos Cassiodor-Jordanis. 
Schönfeld indskrenker sig til at henvise til ”Versuche, den 
Namen zu deuten”. Da han lige ovenfor har erkleret, at 
Augandzii hos Jordanis er ”verderbt aus "Agadii”, — hvori 
han aabenbart har Ret —, er der ingen Grund til at vige 
tilbage for en tilsvarende Opfattelse ved Augis = "Agis. 
Skrivemaaden aug synes at have veret et Slags Udtryk for 
g'ets spirantiske Udtale. Her kan ikke foreligge oprindelig 
Tvelyd av, da denne paa Ostgotisk skulde vere monofton- 
geret til ö (jfr. under Gapt). Tydningen af "Agis er da 


oigitzed by (GOOSE 





42 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


helt simpel, = ”den skrekindjagende”, et velkendt Navn, i 
Slegt med oldn. gir og gotisk us-agjan ”skremme” 

Beric, Navn paa en ”gotisk” og en hunnisk Person, er 
ifolge Schönfeld Keleform til et med Bere- sammensat Navn, 
altsaa svarende til oldn. Byjarki. Da den ”gotiske” Beric 
optreder som Leder af den feorste Vandring fra Scandza til 
Landene sendenfor Osterseen, maa han settes lig med den 
navnkundige Kimbrer Boiorix, der var Leder af den forste 
navnkundige Vandring fra skandinavisk Omraade til Landene 
sondenfor Ostersgen. Keltisk oi i Boiorix maatte blive til 
vulfilansk ai og sentgotisk é Jfr. ”De gedste gott. Sagn- 
helte”, S. 178. 

Bructeri. Det burde have veret nevnt, at Bremer 
setter Navnet i Forbindelse med Oen Burcana, nu Borkum, 
se ”Ethnographie” $ 194. 

Eudusii. De hidherende Eudusianoi ”med gotisk Dia- 
lekt” ved Kaukasuskysten (Periplus Pont. Eux.) burde have 
veret medtagne, jfr. Loewe, ”Die Reste der Germanen am 
schwarzen Meere”. Da Schönfeld ved Art. Fundusioi om- 
taler dette Navns Identificering med Eudusii, burde han 
have sat en Henvisning ved begge Artikler. 

Euthiones, Eucii. Da Schönfeld medtager Stof fra 7. 
Aarh., burde han ikke have udeladt de to her nevnte 
Former fra 6. Aarh. (Venantius Fortunatus, henh. Kong : 
Theudebert). I dem seer man med Rette de geldste sikre 
Afhjemlinger af Jydernes Navn. Det er en Misforstaaelse, 
at dansk Jyde krever opr. "Jeut; Jyde (med Biformen Yde) 
gaar tilbage til cut-; jfr. dansk jyver og yver = tysk euter. 
(Kravet om opr. Forlyd j/ bliver af Schönfeld med Rette 
tilbagevist ved Navnet Euthingi). 

Falchovarii. Det burde omtales, at Bremer setter Nav- 
net i Forbindelse med Landskabet Veluwe ved Nedrerhinen, 
jfr. ”Ethnographie” 8 180. 


oigitzed by (GOOSE 





Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 43 


Fosi. Afledningen fra Stromnavnet Fuse i Osthannover 
synes saa nerliggende, at den burde nevnes udtrykkelig. 

Fritigil, markmannisk Dronning if. Paulinus, Vita Am- 
brosii c. 36 (Aar 398), tilfgjes. 

Gapt, den amaliske Zts Topstamfader, bliver af Schön- 
feld i Henhold til den g&engse Tydning sat lig med den 
oldnordiske Gud Gautr. Denne Tydning er umulig, da 
Amaler-Atten er oestgotisk og felgelig maatte have Monof- 
tongeringen au> öd. Jfr. under Augis. Gapt maa snarere 
henge sammen med Gepidernes Navn, oldeng. Geftas el. 
Gifpas. 

Chauiones = Chauc(h)i, Luioi (Strabon) = Lygii, Ruas 
= Ruga (Hunnerfyrste) synes at vere Former, der viser, at 
den stemte Spirant g i visse Stillinger udtaltes saa svagt, 
at den ikke opfattedes af romerske eller greske Oren. 

(HJonegesios, Embedsmand hos Attila if. Priskos, til- 
fojes.  Sikkert = "Huni-gaiz, = Hungar i Widsith = Hungar, 
”livlandsk Kempe” hos Saxe. — Broderen Skotta berer et 
tydelig gotisk Navn. 

Imniscaris Rogas, ”finske Folk”. Efter Varianten 
”Imnascaris Rogas” ber der leses ”imma Skeiros Rugos 
>skalkinodedun” ”ham Skirer og Ruger tjente”. I samme 
Liste over Ermanriks Erobringer staar ogsaa Erulerne; de 
tre Stammer folges altid ad. Det havde veret rigtigst at af- 
trykke hele Listen under ét; lesrevne Citeringer er temmelig 
verdilose, da Listen i den foreliggende Form sikkert er helt 
vilkaarlig stavelsedelt. Inaunzis kunde nok skuffende ligne 
in Aunzis, dvs. finsk Aunuksen-maa, russ. Olonetz (Millen- 
hoff), men det er nesten utenkeligt, at den ostgotiske Sprog- 
form kunde tillade Tvelyden au; det skulde vere ö. Scytha- 
thiudos som Sammensetning er heller ikke tilstedeligt; det 
vilde hedde "Scythe-thiudos. 

Inguaeones. Til de citerede Kildesteder burde fejes 
Plin. XXXVII, 35 (Hs. var. for Gutones), der kan vere 


oigitzed by (GOOSE 





44 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


en Radbrekning af ”Inguiones, jfr. Detlefsen, ”Die Ent- 
deckung des germ. Nordens” i Sieglins ”Quellen u. Forsch. 
zur Gesch. der Geographie”, H. 8, S. 7. 

Lemovii. Den nerliggende Rettelse "Letovii = Litauere 
burde omtales. Hvis denne Rettelse ikke kan godtages, er 
Navnet helt verdilest for os. 

Nemetes. Der er, jeg husker ikke hvor, opstillet den 
Gisning, at Nemeternes Navn kunde vere = slav. Nemeci 
= ”Tyskere, Germaner, Gottoner”. Gisningen er ingenlunde 
blottet for Sandsynlighed. Nemeterne kunde vere komne 
fra Ostgermanien, hvor de vilde have grgenset paa een Gang 
til Kelter og Daker. Det keltiske Navn Nemetes vilde saa 
gennem dakiske Mellemm&end vere gaaet i Arv til Slaverne; 
jfr. ”Halisjernes Hovedstad Kalisia, der gennem Dakerne er 
gaaet i Arv til Slaverne: Kalisz. Spor af dakisk Naboskab 
kan vi ogsaa finde hos Nemeternes Folgesvende Tribokoi, 
der minder om de nord-dakiske Stammer Koistobokoi og. 
Sabokoi. 

Pruteni, Bruteni. De gamle Preussers Navn dolger sig 
aabenbart under Tacitus Ord om Aisterne: ”lingua Brittan- 
nicae propior”. Jevnfor hans forkledte Omtale af Kve- 
nerne som ”Kvindefolket”. 

Reudigni, v. S. af Aviones, Varini, nUithones (Tac.) 
= Rondingas v. S. af Eowan, Werne, Yte (Widsid). Jfr. 
Much, Paul og Braune Beitr. XVII, 192, og Chambers, ”Wid- 
sith” 196. 

Ripuarii. Navnet savnes hos Schönfeld, skont det alle- 
rede forekommer hos Jordanis. Efter min Mening er det 
en gallo-romansk Videredannelse af Usipi: "Uzipdrii, dannet 
som "Pictavarii, "”Andegavarii, " Biturigarii, Pregnarii af eldre 
Pictavi, Andegavi, Bituriges, Breuni (nu Poitiers, Angers, 
Berroviers, Brenner). Navnet mistede ferst den tonlese 
Forlydsvokal, ligesom Hispania > Spania hos Jordanis, og 
blev dernest paa Tysk helt lydret till Ripar-. 


oigitzed by (GOOSE 





Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 45 


Rogas. If. Schönfeld ”finsk” Folk hos Jordanis. Parret 
Scaris Rogas maa sikkert rettes til "Sciras Rogas, dvs. 
Skirer og Ruger. Jevnfor Erulerne i samme Liste over 
Ermanriks Erobringer. Skirer, Ruger og Eruler optreder 
stadig sammen. 

Rugi. Formen Rugini hos Beda V, 9, burde tilfojes. 

Savalingii, Sabalingioi. Den af Detlefsen, ”Die Ent- 
deckung” 95. 60 foreslaaede Ligning med Sallingboerne i 
Saling Sysel burde udtrykkelig nevnes, da den stettes af 
Ligningerne Cimbri = Himmerboer, Charudes = Hardboer, 
Anglii = Angelboer. 

Semnones. Schönfeld har, ligesom alle tidligere For- 
skere, overseet et vigtigt Kildested, Fragm. ap. Suidas ed. 
Kuster II, 294 (Zeuss 317): oi Aeyduevor Teouavotl, oi 
åupl töv Pipov nxotrauov elowv, oi katÉivov Tip vf TÖV 
ZAfavöv (Aauavöv), odg Kai Zivovas Kakodow. Ved 
dette Vidnesbyrd fastslaas det forst med fuld Sikkerhed, at 
Allemannerne er en Fortsettelse af Semnerne. — Medens 
her Semnerne optreder i Forkledning som senoniske Galler 
fra Sens eller fra Norditalien, har hos Ptolemaios de sidst- 
nevnte Galler maattet forklede sig som Semner. — Schön- 
feld godtager Ligningen Semnones = Sibinoi; men paa et 
strabonsk eller ptolemeisk Vidnesbyrd fra Yderzonen kan 
der ikke bygges fine Lydlovsteorier; Sibinoi = Sidinoi Ptol. 
er simpelthen Dublet af den preussiske Stamme Sudinoi. 

Sigulones. Det burde have veret udtrykkelig omtalt, 
at Navnet genfindes i Widsid som Sycgas (sikkert = Secgas 
i Kvadet om Finnsburg-Fejden). 

Skotta, Navn paa Onegesios” Broder hos Priskos, burde 
tilfojes. Det er sagtens = Skyther. 

ZovipBotr, der gentages tre Gange hos Sozomenos IX, 12, 
skal if. Schönfeld vere ”ein Versehen entweder des Heraus- 
gebers oder der Codices”. Hvis det ikke skyldes Udgiveren, 
er der ingen Grund til at dadle Haandskrifterne, thi "Svibös 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


46 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


er netop den lydrette sentgotiske Form. At Goterne ved 
Siden af den brugte den tyske Laaneform ”"Svåbös, ude- 
lukker ikke, at den &gte gotiske Form kan have holdt sig 
og vere hort af Sozomenos. 

Teutones. Da Mela III, 6, 54, setter Stammen paa 
”Zen Codanovia” i Codan-Bugten, ber det ikke forbigaas, at 
Zen Sjelland indeholder et gammelt Landskabsnavn piup, 
nevnt paa Vordingborg-Runestenen og :efterklingende i Her- 
redsnavnet Tybjerg, Thyuthebiary, der sagtens har kende- 
merket et Grensestrog. Jevnfor ogsaa Tyboer i pjöd el. 
Thythe Sysel som Genboer til Himmerboer i Himber Sysel, 
svarende til den historiske Forbindelse mellem Teutones og 
Cimbri. Litt. hos Detlefsen, ”Die Entdeckung”, Nachtrag 
S. 9 fr. ; 

Teutonoaroi. Dette ptolemeiske Monstrum er opstaaet 
ved Mislesning af Rettelsen ”vari”, der var tilfojet ovenover 
det umiddelbart folgende Navn VWVirunoi = Varini. Jfr. min 
Afh. ”Ptolemy's Atlas” i ”The Scott. Geogr. Mag.” XXX, 
Febr., S. 63. 

Triboci. Hvorfor dette Navn skal vere keltisk, som 
Schönfeld if. den g&engse Mening forudsetter, kan jeg ikke 
indse; der findes ingen tilsvarende keltiske Stammenavne. 
Jevnfer derimod de tyske Bjergnavne Mélibökos, Deutsch- 
buch, Albuch. Er Navnet ikke tysk, er det snarest dakisk, 
jfr. de dakiske Stammenavne Koisto-bokoi og Sa-bokoi. 

Tovynvor hos Strabon kunde have veret opfort serskilt. 
Det opfattes sedvanlig som Radbrekning af Toutonoi, Teu- 
tonoi. Ligesaa ner ligger det at forbinde det med Tungri, 
da denne Stamme if. Cesar var opstaaet af en re 
Teutoner og Kimbrer. 

Vandali. Der kunde tilfgjes, at et tilsvarende etnisk- 
geografisk Navn lever paa nordisk Grund: svensk Vendel, 
Hovedlandskab i Upland, dansk Vendle-folk og Veandle 
Sysel, sidstnevnte med Indbyggernavnet Vendelboer. 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 4T 


Varini. Schönfeld skriver: ”Die Varinen wohnten einst 
auf der kimbriscehen Halbinsel; an sie erinnert vielleicht 
Warnitz, fräöher Warnaes, d. i. "Warna-naes, ”promunturium 
Varnorum”, die Nordostecke von Sundewitt (L. Schmidt, 
”Allg. Gesch. der germ. Völker” 148Y. De af Schönfeld 
refererede Setninger indeholder nesten lutter vilkaarlige 
Paastande eller ligefremme Urigtigheder. Der findes ikke 
et eneste positivt Vidnesbyrd om Variner paa den kimbriske 
Halvo. Det af Millenhoff fremdragne Stednavn ”Warnitz, 
friher Warnaes” er ligegyldigt; hvis ikke, maatte vi gen- 
finde Varinerne baade i Sverige og Norge, hvor det lige- 
ledes optreder. Den af Millenhoff citerede og af Schönfeld 
gentagne ”nuverende” Navneform Warnitz er en tysk Rad- 
brekning; det saakaldt ”tidligere” Warnaes (l&s Varnes) er 
den Dag idag den ene brugelige Form blandt de indfedte 
Varnesboer. Mod den tilfejede Fortolkning ”promunturium 
Varinorum” kan der ikke advares energisk nok. Dette forst 
af Millenhoff henkastede Udtryk citeredes senere paa sko- 
desles Maade af Seelmann i ”Jahrb. des Ver. f. niederd. 
Sprachforschung” 1886 og derefter fuldkommen forvrenget 
af Bremer i hans Etnografi 1899 (genudgiven 1905), 8 130: 
”promontorium Varinorum 1231 (Warng&s)”, hvorefter Chad- 
wick i ”The Origin of the English Nation” 1907, S. 199, 
intetanende har skrevet ”in a document of the thirteenth 
century” (dermed menes Valdemars Jordebog). — Muligt er 
det, at Varinerne oprindelig stammer fra Vardboerne eller 
”Varrerne” i Varvith Sysgl; men dette er kun en Gisning. 
— For at faa Varinerne historisk stedfestet, maa vi drofte 
Forbholdet til forskellige ptolemeiske Navneformer i Nabo- 
laget, hvorom Schönfeld udtaler sig paa felgende Vis: ”Die 
Viruni wohnten in dem Elbgebiet und können also schwer- 
lich mit der bedeutend östlicher angesetzten Stadt Odioovvor 
etwas zu tun haben. Doch ist darum eine etymologische 
Verwandtschaft der Namen nicht ausgeschlossen, und so 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


48 Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 


könnte Viruni keltisch sein (vgl. auch Schultze, Zur 
Gesch. lat. Eigennamen 8. 7y". Schönfeld vil ikke god- 
tage den almindelig opstillede Ligning Ouirunoi = Varini: 
”man misste dann Ablaut in der ersten und zweiten 
Silbe (Varin-: Virun:) annehmen. Zugleich miisste man 
dann aber auch annehmen, dass Ptolemaeus die Varini in 
dre: Namensformen erwähnt habe: Avaowot, Advåoxor und 
Odioovvor, was mir wenig wahrscheinlich vorkommt”. Hele 
dette Stykke er et typisk Exempel paa de uheldige Re- 
sultater, der avles af den hidtidige mangelfulde Ptole- 
maios-Kritik. Man stoler paa ptolemgeiske By-Stedfestelser 
(jevnfor Tilfeldet ”Siatutanda”), — og man drefter i 
fuldt Alvor, hvorvidt ptolemeiske Former som Ouirunoi 
— Auarinoi kunde tenkes at indeholde en sjelden sam- 
tidig Rod-. og Suffix-Aflyd, eller hvorvidt Navnet Oui- 
runoi skal rebe Spor af keltisk Sprog nordgstenfor Elben. 
Alt dette er spildt Umage. De nevnte ptolemeiske Former 
er Radbrek af ét og samme Navn og intet andet; Virunon 
er simpelthen Nostrificering efter den velkendte noriske By 
af dette Navn. At bruge sligt som Grundlag for Iagttagelse af 
”urgermansk Aflyd? eller ”keltisk Nationalitet” er fuldkommen 
utilstedeligt. Derimod kan de ptolemeiske Former trods alt 
Radbrek vere verdifulde nok fra literert og geografisk 
Standpunkt. De viser os faktisk med fuldkommen Sikkerhed, 
hvor Varinerne boede. Vi har Ligningen: 1. Ouirunoi v. 
S. af Teuton(oaroi); 2. Auarpoi mellem Teutones og Bur- 
guntes; 3. Auarinoi v. S. af Frugundiones. No. 1 og 2 
settes af Ptolemaios overensstemmende astenfor den kimbriske 
Halve, omtrent i det nuverende Meklenburg; den tredje 
Stedfestelse, der forvexler Osterseens Sydkyst med Weichselen, 
peger tilbage paa samme Punkt. Og netop i Meklenburg fin- 
des, bortseet fra det thyringske Landskab Werinofeld, de eneste 
sikre Fortsettelser af Varinernes Navn, nemlig Floden War- 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Noter til Schönfelds Navnesamling. 49 


now med Bynavn Warneminde og vendisk Stammenavn 
Varnabi. 

Sitones. Den af Zeuss givne Henforelse til Verbet ”at 
sidde” stöttes af en hel Reekke tilsvarende Former for Navne 
paa Stammer eller Landskaber i Grenselandene: Furgi- 
satis ner Donau Ptol., El-sass dvs. ”Fremmed-sede”, Holt-sati 
paa Grensen af Venderne, eng. Dor-set, Somer-set og mang- 
foldige tilsvarende Navne paa Stammer og Landskaber i de 
kymriske Grensestrog; oldn. Setar el. Norörsetar = de yderste 
Nybyggere i Greonland. | 

Venedi. BSikkert oprindelig Navn paa de illyriske Veneti, 
efter hvis Udvandring fra Ostgermanien Navnet overfertes 
paa Slaverne. Det burde tilfojes, at Oldnordisk har en kon- 
sonantisk Flertalsform Vindr (jfr. Fistr). 


Hermed har jeg fuldendt mine Noter til Schönfelds 
Navnesamling. De skal som sagt ikke indeholde nogen 
egentlig Kritik af dette fortjenstfulde Verk, kun tjene til 
en paa visse Punkter ngdvendig Udfyldning. 

Eskjer pr. Jebjerg (Salling). 4. December 1914. 


Efterskrift. Min ovenfor citerede Rekke Afhandlinger 
om Ptolemaios (”The Scott. Geogr. Mag.” 1914—15) fore- 
ligger nu samlet i omarbejdet Skikkelse, Paul & Braune, 


Beiträge Bd. 41 (1916). 
Gudmund Schitte. 


ARKIV FÖR NORDISK PILOLOGI XXXIII, NY FÖLJD XXIX, 4 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


50 Sahlgren: Förkortade sjönamn. 


Förkortade sjönamn. 


I min gradualavhandling ”Skagershults sockens natur- 
namn I” har jag kritiserat vissa delar av den framställning, 
som prof. Hellquist i sitt för sjönamnsforskningen så vik- 
tiga arbete ”Studier öfver de svenska sjönamnen”, ger av sjö- 
namnens bildningssätt. Jag har särskilt vänt mig emot hans 
där framställda meningar om ”sjönamn, som hava uppstått 
utan förändring!) eller avledning av det substantiviska 
eller adjektiviska grundordet” och sjönamn, ”som bildats med 
suffixet -an- (nord- e-)”. 

Jag har där naturligtvis ej bestridt, att sjöramn kunna 
bildas av adjektivens svaga form (se 8. 21). Men jag be- 
stred ”åtminstone tillsvidare”, att sjönamn kunde bildas 
till substantiv med an-avledning utan att passera adjektivets 
stadium. Jag menar ju tvärtom (se s. 32 f.), att just de 
sjönamn, som bildats av starka och svaga adjektiv, äro det 
viktigaste mönstret för de förkortade sjönamnen. 

Anledningen till min opposition ligger djupast sett i 
den differerande uppfattning jag fått om våra förfäders för- 
måga att finna karaktäriserande likheter mellan sjöar å ena 
sidan och hägrar, bävrar, björnar, björnramar el. dyl. 
å den andra. Jag har funnit att den allmoge, som ej för- 
stått läsa kartor, har ytterst vaga begrepp om större sjö- 
ars form. Även kartkunniga personer, som slunga kartan 
och ro ut på en sjö, ha mycket svårt att göra sig en före- 
ställning om sjöarnas geometriska fason. 

För den händelse att i sjöns närhet ligger ett utsikts- 
berg — som bekant äro sådana i södra Sverige ej alltför 
vanliga, då de flesta berg äro skogklädda — har man ju 
något större möjligheter att bedöma dess form. Den som 
går upp på en av klintarna i Kilsbergen skall emellertid 


1) Spärrat av mig. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXX, KY POLJD XXIX. 


Google 


Sahlgren: Förkortade sjönamn. 51 


förvåna sig över att alla de synliga närkiska sjöarna före- 
falla vara formade som långsträckta smala band. I stort 
sett ger endast det lodräta fågelperspektivet en någotsånär 
god föreställning om en sjöytas form. 

Det har också visat sig, att den mest invecklade figur, 
gom sjöar i någon större utsträckning kunnat jämföras med, 
är trehörningen. De sjöar som benämnas Trehörningen 
ha dock i regel ej någon annan likhet med triangeln än 
att de ha trenne hörn dvs. tre mera betydande vikar !). 
Dessa sjöar ha ej fått namn av att sjöytans totalbild er- 
inrat om en trehörning. Namnet är med andra ord ej vun- 
net ur synsensationen utan ur reflektionen. 

Emellertid vill jag ej bestrida, att formen av en mindre 
del av en sjö möjligen har kunnat giva anledning till ett 
enklare jämförelsenamn. 

K. B. Wiklund har (i Namn och bygd 2, s. 119) för- 
klarat att Hornavan (på lapska tsörvesk, dvs. ”hornig, hornad') 
troligen fått sitt namn av att denna 8 mil långa sjö med 
sin hela yta erinrat om ett renhorn. Till denna förklaring 
kan jag ej ansluta mig. Däremot håller jag för möjligt, 
att sjöns många småvikar kunnat föranleda till ett namn 
”den horniga', 'den med horn (vikar) försedda', jfr isl. vatns- 
horn ”the end or angle of a lake” (Vigfåsson). 

Än mindre kan jag ansluta mig till sådana av Hell- 
quist framställda sjönamns-etymologier som t. ex. följande. 

”Svan?),.. Sjönamnet är utan tvivel att härleda av fogelnamnet svan, 
fsv. svan, m., isl. svanr, m. osv. Det syftar antagligen på sjöarnas lång- 


sträckta, avsmalnande form eller i alla händelser på formen hos rågon del 
av dem”. 

”Hjorten?). .. Namnet Hjorten åsyftar sannolikt formen: åtminstone 
1—38” (i Virserums, Hjorteds o. Rumskulla snr) ”äro i detta hänseende gan- 
ska lika varandra, och namnet avser troligen att beteckna dessa sjöars gre- 
niga form, som erinrar om ett hjorthorn”. 


1) Se vidare Skagershults naturn., 8. 115. 
2) aa. 1, s. 591. 
3) aa. 1. s. 222. 


Google 


52 Sahlgren: Förkortade sjönamn. 


”Spiken !) . .. Namnet är ett s. k. jämförelsenamn av sv. spik ... av 
samma art som sjönamnen Kammen, Nyckeln, Spjuten ?) coh många andra, 
Samma ord ingår i Spiktjärn (GS 1 Ö 31, 2 ggr) Vrml., tvänne långa och 
smala tjärn”. 


”Av?) sv. hjärta, fsv. hiarta kommer... Hjärtsjön ... och Hjärta- 
sjön ..., vilka namn naturligtvis syfta på sjöns form?. 


” Järten ?) ... Detta sjönamn innehåller enligt min mening stammen 
i fsv. "ger, isl. geirr 'spjut' och beror på sjöns utpräglat spjutlika form- 
På grund av anslutning till gårdnamnet Gertorp har sedermera ett t in 
kommit i sjönamnet”. 

De omskrivna sjöarna ha fått namn av helt andra an- 
ledningar. Svan och Hjorten ha namngivits av att svanar 
och hjortar uppehållit sig i resp. vid sjöarna. Vid Spiken 
(förr Stora Hällsjön) låg förr en hytta, Spikhyttan, där 
naturligtvis (varom jag dock ej har någon direkt uppgift) 
spik tillverkats. För Kammen har Lindroth (Namn och 
bygd 1, s. 42) givit en annan förklaring. Nyckeln inne- 
håller säkerligen ursprungligen adj. best. mykle. Om Spjuten 
se min Skagershults naturn., s. 58.  Hjärt(a)sjön motsvarar 
ett äldre ”"Hiartasio ?) dvs. ”Hjortsjön', som a i samman- 
sättningsfogen visar. Järten är sannolikt ellips av ett gam- 
malt "Hjärtsjön ”hjortsjön', ”sjön där hjortar visat sig'. 

Flera liknande förklaringar finnas i Hellquists stora 
gjönamnsbok. Att i detalj bemöta dem alla tillåter emel- 
lertid ej utrymmet. | 

I sin mot ”Skagerhults naturn.” riktade artikel ”Ett 
par anmärkningar om svensk sjönamnsbildning” (i Arkiv 29) 
synes Hellquist fortfarande hålla på dessa och liknande ”jäm- 
förelsenamn”. Hans där anförda argument äro följande. 

1) ”Det är i dylika fall icke lätt att sätta sig in i för kanske årtu- 
senden sedan bortgångna släktleds föreställningssätt”. 

Medges gärna. Men man får därför ej kasta yxan i 
sjön. Vägen går naturligtvis från de yngre och genomskin- 

1) aa. 1, 8. 570. 


2) aa. 1, s. 288. Å 
3) Jfr Hiarttehouod VGL. IV: 10 och Ortn. i Älvsb. 1. 15, s. 65. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Sahlgren: Förkortade sjönamn. 53 


ligare namnen till de äldre och mera svårtolkade. Har man 
som jag i orten genomgått några tusental lättolkade sjö- 
namn, har man ej så svårt att se, i vilka banor sjönamn- 
givarnas tankar rört sig. Som min personliga erfarenhet 
vill jag framhålla, att sjöramngivningssynpunkterna i 
stort sett föga ändrats sedan den tid, då våra äld- 
sta sjönamn bildades. 

2) ”Grekerna kallade en källa för Kioca dvs. ”nötskrika, blåkråka 
el. dyl.” 

Då vi så litet veta om förhållandena vid denna källa, 
erbjuder dess namn intet bevismaterial, särskilt som dessutom 
förklaringen är oviss !). 

3) ”Och för övrigt ha vi... goda paralleller i de fnorska vatten- 
dragsnamnen. Jag erinrar t. ex. om fno. älvnamnet Bifr "bäver (i Bifrar- 
dalr, se Rygh No. Elven. s. 26), som — då här ingen avledningsändelse 
uppträder — väl knappast kan betyda en älv, där bävrar uppehålla sig (så- 
som Rygh tycks anta) utan där sannolikt en annan anledning till namnet 
förelegat. Ett sjöramn Bjuren är fullt analogt med detta fno. Bifr”. 

Jag känner intet no. ord bifr (gen. bifrar) ”bäver och 
förstår ej hur prof. H. tänkt sig dess bildning. I varje fall 
kan prof. H:s förklaring, så vidt jag kan se, ej förenas med 
vedertagna etymologier av orden bjur och bäver. Tills vi- 
dare ansluter jag mig till Ryghs åsikt om ifrågavarande 
namn (se vidare No. Elven., s. 26). 

Hellquists förklaringsteori för sjönamn av typen Hä- 
gern, Bjuren, Svan har nu nyligen fått en anhängare i H. 
Sperber ?). Sperbers argument göra ej Hellquists ställning 
starkare. På grund av bristande praktisk erfarenhet synes 
han ej riktigt hava uppfattat innebörden av mina framställ- 
ningar. Enligt min mening har en primitiv människa ytterst 
liten anledning att över huvud taget reflektera över en sjö- 
ytas form, då ju sjön för ögat alltid av perspektiviska skäl 
ter sig som ett mer eller mindre långsträckt band. Sperber 


1) Se Grasberger, Studien zu den griech. Ortsnamen, s. 111 (1888). 
2) Djurnamn som beteckningar på sjöar (Namn och bygd 2, s. 239 f.) 


Google 


54 Sahlgren: Förkortade sjönamn. 


däremot synes utgå från att man nödvändigtvis måste likna 
ytan av den sjö, man vill namnge, vid något. Han menar 
då, att en primitiv människa ej har samma krav på lik- 
hetsgrad som en modern vetenskapsman. Ett av Sperbers 
— som han tycks anse — viktigaste argument är i fritt 
referat följande. 

Eskimåerna pläga av tråd knyta figurer föreställande 
djur. Dessa figurer ha så gott som ingen likhet med ori- 
ginalen, men för eskimåens uppfattning måste ju dock en 
likhet föreligga. På liknande sätt kan då en sjö, som ej 
alls liknar en svan, dock för en primitiv människas upp- 
fattning erbjuda likhet med ifrågavarande djur. 

Sperbers felslut är överraskande. I en dålig avbild- 
ning är det ju syftet, som gör likheten. Hur dålig bilden 
än är, vet ju alltid ”konstnären” vad den föreställer. 
Men till att likna ett smalt vattenband vid en svan på 
grund av formen saknas ju anledning, då ju här intet 
liknande syfte förefinnes. För övrigt. Tror Dr. Sperber, att 
en person kan lyckas sprida sin uppfattning om en sjös 
likhet med ett visst slags djur, om ej denna likhet är på- 
fallande? 

Vidare hade jag märkt att Hellquist ej lyckats förklara 
den språkliga process, varigenom sådana sjönamn som Bréå- 
ten, Kleven, Rönningen m. fl. uppkommit. 

Om Bråten skriver H. (aa. 1, s. 73): ”Ordet är” [utan 
avledning eller förändring !)] ”bildat av fsv. broti, sv. bråte 
m. ”större hög av fällda träd i skogen; även svedjeland' och 
betecknar här en sjö, där en sådan är eller blivit liggande, 
eller där marken blivit avsvedd”. 

Om Kleven läses (aa. 1, s. 299): ”Namnet är” [utan 
avledning eller förändring] ?) ”bildat av fsv. klef f. ”brant 
backe, klippa, klippstig'.” 

1) Se aa. 2,8. 4. 

2) Se aa. 2, s. 5. 


Google 


Sahlgren: Förkortade sjönamn. 55 


Rönningen anses på samma sätt (aa. 1, s. 513; 2, s. 5) 
vara utan avledning eller förändring bildat av gårdnamnet 
Rönningen dvs. ”röjningen'. 

Kan man kalla en sjö bråten, kleven eller röjnin- 
gen därför, att vid sjön ligger en bråte, klev eller röjning? 
Näppeligen. 

Till alla dessa förklaringar har H. drivits av sin teori 
om sjönamns bildning av appellativer (som ej betyda 'vat- 
tensamling”) utan avledning eller förändring. 


Genom att förklara sjönamn av ovan berörda grupper 
som ellipter !) (dvs. elliptiska bildningar) lyckades jag finna 
en psykologiskt och formellt möjlig förklaringsgrund ?). Hell- 
quist har ock i sin kritik i Arkiv lämnat följande erkän- 
nande: ”Jag vill nu alldeles inte bestrida, att den lista jag 
anfört av .. elliptiska och reducerade bildningar kan be- 
höva ökas .. Och i alla händelser skadar det inte, att 
denna synpunkt starkare framhålles, än vad jag gjort ?)”. 
Men han tillägger: ”Men vad jag vågar bestämt påstå är 
att, om samma synpunkt så ensidigt urgeras som skett i 
dr Sfahlgren]s arbete, vi komma in på en rätt farlig väg”. 

Jag vågar påstå, att den vägen ej är så farlig, som 
prof. Hellquist tror. 

Från de flesta europeiska språk känner man ellipter av 
typen adj. + subst. > adj., som sedan substantiveras. Från 
latinet vill jag anföra quartana f. ”fjärdedagsfrossa', tertiana 
f. ”tredjedagsfrossa. Hur en sådan ellipt uppkommer illu- 

1) Med ellips menar jag den språkliga process, varigenom ellipter 
bildas. 

2) Denna förklaringsgrund har även H. fast i obetydlig utsträckning 
använt. Det synes mig emellertid, som om H. under sitt arbetes tryckning 
fått ökade sympatier för ellipsteorin. 

3) Jfr härmed prof. A. Kocks yttrande i Handl. rör. tillsättandet av . . 
professorsämbetet i nord. språk vid univ. i Lund 1913, h. 3, s, 31: ”Så vitt 


Jag förstår, hade prof. Hellquist bort oftare, än det skett, uppfatta sjönamn 
såsom elliptiska bildningar”. 


Google 


56 Sabhlgren: Förkortade sjönamn. 


streras synnerligen väl genom följande språkprov från Ci- 
cero:: ”tertian&e febres et quartan&e”. Den substantiverade 
ellipten quartana finnes redan hos Cicero. 

Havet kallades ceruleum < mare ceruleum och ”piscis 
quidam” ceruleus < piscis ceruleus. Det bästa kastet i tär- 
ningspelet med ”tali” kallades basilicus <Jjactus basilicus. 
Ellipterna deztra f. och sinistra f. äro väl kända och ha 
motsvarigheter i flera språk, t. ex. tyskan och franskan. 

Sådana ellipter rätta naturligen alltid genus efter ellips- 
basen. På liknande sätt ha också sedan gammalt förkor- 
tade ortnamn bildats, och detta ej blott av adjektivens starka 
former utan även av de svaga. 

På detta sätt bildade sjönamn blevo maskulina och 
fingo (i fsv.) typen Langer el. Lange, ånamn blevo fem. 
och fingo typen Lang eller Langa. Efter mönstret av dy- 
lika ortnamn kunde i senare tid även ellipter av typen 
Asp < Aspsig och Aspe, Aspa < Aspasig bildas. 

En god probersten på riktigheten av min teori äro de 
förkortade gruvnamnen. Ordet gruva är fem. De adjek- 
tiviska gruvnamnsellipterna böra sålunda ha typen fsv. "Langa. 
Dylika gruvnamn äro t. ex. Färskan 1684 (Johansson Nora- 
skog 3: 126), Blanka(n) 1684 (ibid. 144 f.). Däremot 
äro Flintan 1684, Stråssan 1684, Glittran 1684 (ibid. 
127, 143, 145) efter mönster av typen Blanka(n) bildade 
ellipter av med substantiv sammansatta baser. Till de för- 
kortade gruvnamnen skall jag å annan plats återkomma. 

Prof. Hellquist förnekar naturligtvis ej häller, att så- 
dana bildningar ägt rum, men vill blott erkänna dem för 
en relativt sen tid. Han synes fortfarande för äldre sjönamn 
hällre laborera med avledningar och ”utan avledning eller 
förändring” bildade sjönamn. Huru viktig den synpunkt, 
som jag i min gradualavhandling så starkt framhävt, är 
för förklaringen av våra ortnamn, skall jag, som jag hoppas, 
inom en ej alltför avlägsen framtid med rik exempelsamling 


Google 


Sahlgren: Förkortade sjönamn. 57 


visa i tidskriften Namn och bygd. Jag skall då samtidigt 
bemöta en del andra av prof. Hellquists teser. 

Innan jag slutar, vill jag emellertid ännu en gång 
framhålla, att jag vid mina ortnamns- och speciellt sjönamns- 
studier haft ovärderlig nytta av prof. Hellquists banbrytande 
arbete ”Studier öfver de svenska sjönamnen”. Detta på grund 
av de rikhaltiga och samvetsgranna materialsamlingarna och 
de värdefulla sammanställningarna. Av prof. Hellquists prin- 
cipiella utredningar har jag emellertid ej i samma vida ut- 
sträckning kunnat begagna mig. 

Och till sist ber jag prof. Hellquist vara övertygad om 
att jag varken ”försummat eller icke varit i tillfälle att 
taga tillbörlig hänsyn till förhållandena utanför det område, 
hvars naturnamn [jag] behandlat, nämligen Skagershults 
socken”. Och att jag ”kunnat förneka tillvaron af ett sjö- 
namnsbildande suffix -an (-e)” ligger ej blott däri, att jag ej 
”tagit tillbörlig hänsyn till ordbildningslärans kraf” och ej 
gjort mig ”tillräckligt förtrogen med den tillgängliga ort- 
namnslitteraturen”. Saken är helt enkelt den, att prof. 
Hellquist i fall, där jag antagit bildningar från fornsvensk 
eller äldre nysvensk tid, i stället räknat med urgermanska 
eller urnordiska bildningar. Mitt bestridande ”tillsvidare” 
av att substantiviska an-stammar överhuvud existerat eller 
existera bland de svenska sjönamnen vill jag emellertid 
gärna ta tillbaka, men blott för att understryka, att det 
stora flertalet av de svenska sjönamnen av typen Aspen äro 
elliptiska (eller brakylogiska !) bildningar. 

1) I min gradualavhandling har jag varken funnit nödigt eller lämp- 


ligt att skilja på ellips och brakylogi. Båda dessa kategorier har jag där 
sammanfört under benämningen ellips. 


Jöran Sahlgren. 


Google 


58 Vråtny: Zu den aisl. Sprichwörtern. 


Noch einiges zu den altisländischen 
Sprichwörtern. 


Bereits im März 1914 liess ich der Redaktion des 
Arkivs einen kleinen Nachtrag zu der von Finnur Jönsson 
im Arkiv NF XXVI veröffentlichten Sammlung von alt- 
isländisehen Sprichwörtern zukommen. Da aber kurz zuvor 
auch Prof. Gering eine recht reichhaltige Nachlese zu der- 
selben Sammlung dem Arkiv zugeschickt hatte, konnte die 
Redaktion vorderhand von meinem kleinen Beitrag nicht 
Gebrauch machen, hat sich aber freundlichst erbötig ge- 
macht, das, was die Sammlung von Finnur Jönsson und 
Prof. Gering noch etwa vervollständigen könnte, später zum 
Abdruck bringen zu wollen. Davon ist in der Tat nicht 
viel äbrig geblieben; aber da nun die Nachlese von Prof. 
Gering im Arkiv NF XXVIII S. 1 ff. abgedruckt ist, will 
ich dem gätigen Anerbieten der Redaktion zufolge das, was 
ich weder bei Finnur Jönsson noch bei Prof. Gering ge- 
funden habe, hier zugleich mit einigen kurzen Bemerkungen 
noch folgen lassen. 


Zu den ein Sprichwort einleitenden Redensarten möge 
beigefägt werden, dass die Phrase kom pat fram sem melt 
er (Gering a. a. O., 5. 4) auch im Stockh. Homilienb. 24.16 
vorkommt. 

Andere Redensarten sind noch: 

1. pat er atkvedi (norrenna manna): Gammelnorsk 
Homil. 210.25; 

2. ferr mér svå sem flestum oörum: Skaufhalabalkr, 
40. visa (Jön Porkelsson, Om Digtningen på Island i det 15. 
og 16. Årh., S. 229 ff.; 

3. par sannadist fyrda fornmeli: Skaufhalabalkr, 
2. visa. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXIU, NY FÖLJD XXIX. 


Google 


Vråtns: Zu den aisl. Sprichwörtern. 59 


4. verör svå sem oröskvidrinn melir: Stockh. Homil. 
164.36. 


In Finnur Jönssons und Gerings Sammlung mögen noch 
folgende Sprichwörter aufgenommen werden: 

1. argr (Vgl. Finnur Jönsson Nr. 2) — opt verör 
orgum eins vant dä teg: Skaufhalabalkr, 2. visa, 8. oben. 

”Bei dem Feigen. ist selten etwas ganz vollkommen'” (?) 
Die diesbezäglichen Anfangsvisur des Skaufhalabalks lauten: 


1. Hefir i grenjum 2. Pvi voru nitjån 
gamall skanffhjali nidjar skauff[hjala, 
leingi båit hunds jafningja, 
hjå langhölu. heldr en tuttugu. 
Att hafa bau sér Par sannadist fyrda 
als upp talda fornmeali, 
åtjän sonu at opt verår örgum 
ok eina döttur. eins vant &å tög. 


2. daudi. — daudi drepr drött ok kindur: Skaufhala- 
balkr, 40. visa. 

”Der Tod macht keine Ausnahmen”. 

Der betreffende visuhelmingr lautet: 

fer mér svo sem at daudi drepr 
flestum ödrum drött ok kindur. 

3. . fugl. — exrfitt er litlum fugli med lomdum vengjum 
at hefja hått sina fAlaug: Gammelnorsk Homil. 210.15—16 

”Einem Vöglein mit gebrochenen Fligeln ist's schwer, 
sich hoch in die Luft zu heben'. 

Das Sprichwort findet sich allerdings in einer altnor- 
wegischen Quelle, kann aber im 12. Jahrhundert noch mit 
Recht als isländisch-norwegisches Gemeingut angesehen wer- 
den. Die ganze Stelle lautet: bat er atcv&de norrenna 
manna, at ervett er litlum fugli met lamdum vengium at 
hefia hött sina flaug. 

4. matr. — sér stridir vesall maödr at (var. er) mat 
hafni (var. hafnar): Stockh. Homil. 164.36—37 


Google 


60 Vråtny: Zu den aisl. Sprichwörtern. 


”Ein notdärftiger Mensch, der das angebotene Essen 
(anzunehmen) verweigert, schadet nur sich selber'. 

Die betreffende Predigt, ”A iola dagin', ist grösstenteils 
(S. 162.15—168.35) eine ziemlich freie Öbersetzung der 38. 
Homilie In evangelia Gregors des Grossen (Migne, Patrol. 
Lat. 76, 1282 ff.). In der lateinischen Vorlage kommt aber 
das erwähnte Sprichwort nicht vor; es muss also isländischen 
Ursprungs sein. 

Ausserdem habe ich mir einige Ausspräche angemerkt, 
die ich nicht insgesamt fär Sprichwörter im wahren Sinne 
erklären will, die aber meistens das Gepräge eines Sprich- 
wortes tragen. Es sind das folgende: 

1. gör. — göd eru göd ord: Biskupa sög. I, 478. 

”Man hört gerne friedliche Worte'. 

2. hetta. — vånu er best at hetta: Bisk. sög I, 480. 

(Im Zweifel) ist es am besten, sich auf eine (begrän- 
dete) Hoffnung zu verlassen”. 

3. margr. — mart kann i morgu at verda: Sturl. I, 
41 (nach der Reykjavikausgabe 1908 von Björn Bjarnason). 

”Man kann nicht wissen, was geschehen kann”. 

4. vyla (?) — vylir fjarri, enn verr sjaldan. So lese 
ich in der Reykjavikausgabe (1899) der Viga-Styrs s. ok 
Heidarviga S. 42: Gisli svarar: Hér sannast pat, sem melt 
er: Vylir usw. Das Sprichwort ist mir unverständlich. 

Lexicon poeticum rechnet (S. 732 und 733) zu Sprich- 
wörtern (adagium, proverbium) auch die Ausspräche Fåfnism. 
5: öbörnum skjöra skeid (Finnur Jönsson, Eddalieder II, 38: 
esa bornom skjött d skeip, Gering, Vollständ. Wörterbuch 
S. 937.25: åborno skjör & skeip) und Hamdism. 12: harödr 
er hornungr. 


Endlich sollen hier noch einige neue Belege und er- 


klärende Bemerkungen zu den von Finnur Jönsson und Ge- 
ring aufgenommenen Sprichwörtern stehen. 


Google 





Vråtn$: Zu den aisl. Sprichwörtern. 61 


1. ågetr (Finn. Jönss. Nr. 9). — Das in der Mågus- 
saga befindliche Sprichwort: fått er svå ågett at eigi finnisk 
annat slikt lautet nach dem Lexicon poeticum (1262 unten) 
in Ölafs s. helga (1846) Kap. 86: fått er svå einna luta, 
at örvent sé at hittiz annat slikt; in Fas IV ebenso mit 
Var. einhverra luta und in Fas VII, 169: hann sagdi ekki 
eitt svå ågett, at eigi metti verda annat slikt. 

2. belgr (Finn. Jönss. Nr. 31). — Im Sprichworte 
gjalda (skal) raudan belg fyrir gråan, Njåla 468, wird nicht 
an die weisse Hautfarbe gedacht. Es ist ein Wortspiel; 
grår bedeutet hier soviel als 'feindselig', ”wölfisch gesinnt', 
und hängt mit dem Begriffe ulfud zusammen. Ausfähr- 
licheres hieriber siehe in Fritzner? bei den Stichworten grår 
und ulfud. 

3. eldr (Finn. Jönss. Nr. 89). — Das Sprichwort så 
er eldrinn heitastr er å själfum liggr kommt auch im Stock- 
holm. Homil. 97.28—-29 vor. Es ist hier also älter als in 
der Grettissaga und lautet: sa pykcer elldr enn heitastr es 
u sidlfom liggr. 

4. fagrmeli (Gering Nr. 28). — Die Redensart mela 
fagrt — hyggja Aäått findet sich im Stockh. Homil. ausser 
142.17 auch 69.34—35, wo es heisst: melom eige pa fagrt er 
ver hyggiom fått. 

5. konungr (Finn. Jönss. Nr. 218). — Das Sprich- 
wort Fms VII, 73 til fregdar skal konung hafa meir en 
til langlifis lautet in der Heimskringla III, 266 (Finn. Jöns- 
sons Ausgabe) til fregdar skal konung hafa, enn ekki til 
langlifis. 

6. lifgjof (Finn. Jönss. Nr. 250). — Die Stelle aus 
Magnus s8. berfötts Kap. 33 Fms. VII, 65.23, welche Gering 
in seiner Sprichwörtersammlung Arkiv NF X XVIII, S. 10 
anfährt (margir launa illu lifgjofina eda engu), lautet in der 
Heimskringla III, 258 (mun pat hér sannask, sem melt er, 
at) festir launa illu eda engu, er lifit er gefit. 


Google 





62 Vråtny: Zu den aisl. Sprichwörtern. 


7. maäår (Finn. Jönss. Nr. 269). — Zu dem Sprich- 
worte majpr es manns gaman, Håvam. 47, bemerke ich, 
dass einen ähnlichen Ausdruck auch Hallgrimur Pétursson 
im 2. Passionspsalm gebraucht, wo es in der 10. Strophe 
heisst: huggun er manni mönnum ad. Ob das blosser Zufall ist? 

8. tjara. — Das von Gering, Arkiv NF XXVIII, S. 
12 aus der Magnås saga helga c. 8 angefihrte Sprichwort 
hverr er it tjorumna tekr, saurgaz af henni ist in seinem 
ersten Ursprung das biblische (Ecclesiasticus 13, 1): Qui 
tetigerit picem, inquinabitur ab ea. 


Im Anhang an seine Sprichwörtersammlung fährt Finnur 
Jönsson eine Reihe von Sprichwörtern oder Redensarten an, 
die, wie er sagt, sich auf gewisse Begebenheiten der Vor- 
zeit beziehen und alle in der Sammlung von Gudmundur 
Jönsson enthalten sind. Darunter findet sich (Arkiv NF 
XNXVI, 8. 213) auch der Ausspruch hverr veit nema Måriu 
hykki betr pad veitt er en Kolbeini — ”Hvem ved om ikke 
Maria synes bedre om det, der ydes, end Kolbeinn'. Und 
Finnur Jönsson fögt hinzu:- ”Hvad der i ovrigt sigtes til, 
er nu umuligt at sige”. Zufälligerweise habe ich diese 
Phrase gelesen in Biskupa sög. I, 477. Es wird dort er- 
zählt, dass nachdem Gudmundr Årason zum Bischof von 
Hölar gewählt worden war, Kolbeinn Tumason die wirt- 
schaftliche Verwaltung an sich reissen wollte und die Frei- 
gebigkeit Guämunds einzuschränken trachtete. HEines Tages 
nach Weihnachten kam der Kichenmeister von Hölar in 
die bischöfliche Stube und berichtete, dass diesmal die Vor- 
räte noch eine Woche iiber Weihnachten hinaus gereicht 
haben, was sonst nie geschehen, und diesmal seien iiberdies 
mehr Esser auf Hölar gewesen als sonst. Da antwortete 
Gu&mundr: pvi er svå, sonr minn, at Mariu pikkir betr at 
veit sé en Kolbeine. Und gleich nach dem Kiächenmeister kam 
der Viehwächter hinein und berichtete ähnliches von dem 


Go gle RINCETON UNIVERSITY 


Gering: Zur runeninschr. des weberkammes. 63 


Viehfutter. Und wiederum gab Guädmundr zur Antwort: 
hverr veit, nema Mario pikke betra at veitt sé en Kolbeine. 


Zizkov (Prag), im Dezember 1915. — Karel Vråtny. 


Zur runeninschrift des weberkammes 
von Drontheim. 

S. Bugges scharfsinnige deutung der runeninschrift auf 
dem beinernen weberkamme von Drontheim (Det kgl. norske 
videnskabers selskabs skrifter 1901 nr. 4) hat, wie ich glaube, 
fast durchweg das richtige getroffen. Er liest und ibersetzt: 


Unnak meyju, ek vil-at rea! 
ZEllends fula vif, ekkja hagadi 


”jeg elskede meen, jeg vil ikke plage Erlends afskyelige 
hustru; som enke vilde hun vere tilpas (for mig). 

Derjenige, der diese worte einritzte, berichtet somit in 
zwei alliterierenden langzeilen von dem ihm widerfahrenen 
missgeschick, dass eine von ihm umworbene jungfrau einen 
anderen mann namens Erlendr ihm vorgezogen hat und gibt 
zugleich zu verstehen, dass er den wunsch hege, sie später, 
nachdem sie witwe geworden, noch zu besitzen. Unter diesen 
umständen wird er jedoch schwerlich die frau, die ihm noch 
immer begehrenswert erschien, als ein 'garstiges weib' be- 
zeichnet haben, während er sehr begreiflich wäre, wenn er 
seinem hasse gegen den vom gläck beginstigten nebenbuhler 
einen kräftigen ausdruck verliehen hätte: fula ist also kaum, 
wie Bugge und neuerdings auch noch Magnus Olsen (Edda 
V [1916] s. 234) annahmen, die schwache form des acc. sg. 
neutr., sondern der schwache gen. sg. masc. und mit ZEllends 
zu verbinden. Vgl. männerbeinamen wie illi, sinki, lusi u. v. a. 
Die in der prosa äbliche wortstellung vif Erlends fåla war 
nicht möglich, weil das alliterierende nomen an die spitze 
des verses gestellt werden musste. | 

1 = altisl. hrjå, altnorw. rjå ”forttreiben, verfolgen". 


Kiel. Hugo Gering. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIU, NY FÖLJD XXIX, 


Google 


64 Schitte: Anmälan. 


Knut Stjerna: Essays on Questions connected with the Old 
English Poem of Beowulf. Translated and Edited by John R. 
Clark Hall, M. A., Ph. D. Published for the Viking Club: So- 
ciety for Northern Research, University of London: King's College. 
Coventry; Curtis & Beamish, Ltd., 50, Hertford Street. 1912. — 
XVII + 272 S.; Forfatterens Portret med Autograf, 127 Afbild- 
ninger i Texten, 2 Kort. Pris 12 £ 6 d. net., indb. 


Indhold. I. Helmets and Swords in Beowulf. II. Archeeo- 
logical Notes on Beowulf. III. Vendel and the Vendel Crow. 
IV. Swedes and Geats during the Migration Period. V. Scyld's 
Funeral Obsequies. — Introduction, by Dr. Clark Hall. Index of 
Things. Bibliograpby of Dr. Stjerna's Works. Principal Autho- 
rities quoted or referred to in the Essays. Passages in Beowulf 
peförröd to or discussed in the Essays. General Index. 


Den for tidlig afdede svenske Forsker har faaet rejst et 
smukt og fortjent Mindesmerke gennem det foreliggende Udgiver- 
verk, og Vikingelubben har Krav paa Tak for dets Fremkomst. 
Selskabet har derved ydet en vegtig Stotte til den voxende In- 
teresse, der i nyere Tid ytrer sig i England og Amerika for den 
nordlandske Oldtid, serlig baaren oppe af Chadwick (”The Origin 
of the English Nation”, se min Rec. i Arkiv XXV, og ”The He- 
roic Age”) og Chambers (”Widsith”, forventet ny Udg. af ”Beo- 
wulf”). Men ogsaa udenfor de angelsaxiske Lande vil man hilse 
Vikingelubbens Udgiververk velkommen, da der ikke andensteds 
foreligger en saadan Samling af Stjernas Arbejder om Sporgsmaal 
vedrorende Beowulf. Udgiveren siger i Tadledöingen S. XIX med 
fuld Ret om dem: 

”Jeg er sikker paa, at de fortjener en bedre Skebne end at 
blive gemt hen (i Festskrifter etc.). Den arksologiske Viden, som 
de rober, er meget udstrakt, den udfoldede Flid merkelig, og 
Teorierne fremsgettes paa en talentfuld og vaekkende Maade, hvad 
enten man billiger dem eller ej. Her er et interessant Stof ikke 
blot for Beowulfforskeren, men for Arkeologen, Folkloristen, 
Historikeren og Etnologen”. : 

Naar jeg i det folgende skal udtale mig om Stjernas Studier, 
maa jeg paa Forhaand malde Pas til Arkeologien, og paa Folke- 
mindeforskningens Omraade foler jeg mig heller ikke kaldet til at 
kritisere. Men et og andet kan der naturligvis blive at udsette 
og tilfoje ogsaa her. — Jeg tager Afsnittene efter deres Raekke- 
folge i Udgaven. ; 

I. ”Hjälmar och Svärd i Beowulf”. Trykt i ”Studier til- 
ägnade Oscar Montelius”, 1913. 

Forf. " sammenligner ngje de i Beowulf forekommende Skil- 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOOI XXXIII, NY FÖLJD XXIX. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schiitte: Anmälan. 65 


dringer og Hentydninger med de kendte Oldfand. Serlig dveler 
han ved Vildsvinsbillsderne, 

Af hans Tidtavle over Hjelmenes Udvikling (Udg. 17) frem- 
drager jeg folgende Hövedlysk. For 500 e. Kr.: Hjälmen berer 
en fritstaaende og fuldstendig Vildsvinefigur; 6. Aarh.: Vildsvinet 
har ingen Fodder og er umiddelbart forbundet med Hjalmen; 
7. Aarh. förste Del: Vildsvinet er sunket ned over Hjelmkammen, 
og bliver tilsidst rent rudimentert; 7. Aarh., Slut: intet Vildsvin. 
Forf. ger opmerksom paa, at Beowulf 1451—2 hentyder til Skik- 
kens ZEndring: ”swa hine fyrndagum worhte wapna smid; besette 
swinlicum” (12). Handlingen tenkes altsaa at foregaa i fordums 
Dage, der afmales anskuelig for Ojet gennem Omtalen af den 
senere opgivne Hjelmpryd. I den nordiske Vikingetids Billed- 
sprog lever hildisvin og hildigoltr videre, skont Vildsvinefigurerne 
dengang var gaaede af Brug, som det f. Ex. sees af Sigurdskik- 
kelserne paa de forskellige Klippetegninger (18). 

Forf.s Slutningsrekke med Hensyn til Vildsvinebillederne 
synes i det hele saa godt underbygget med literert og arkaolo- 
gisk Stof, at den virker umiddelbart overtydende. Dog forekom- 
mer Brugen af det citerede Beowulfsted mig noget tvivlsom. Der 
er Tale om en enkelt Hjelm, nemlig den, som Beowulf bar i 
Kampen mod Grendels Moder. Og hvis denne skal have veret 
prydet med Vildsvin i Flertal, kan der ikke have veret tankt 
paa Topprydelsen, men snarere paa Hjelmsiderne, eller, som Adolf 
Hansen forstaar i sin Overseettelse, Hjelmbaandet. For at Forf.s 
Tydning skal vere rigtig, maa det forudsettes, at den givne Fa- 
brikationsskildring ikke tager Sigte alene paa det Beowulf tilhg- 
rende Exemplar, men paa hele Typen. Hvorvidt Forf. har Ret, 
skal jeg ikke kunne afgere, men det er ialfald ikke umiddelbart 
indlysende, siden andre oversetter afvigende. 

Paa visse Punkter kan Forf. nok vere noget for bogstavelig 
i sin Udnyttelse af Beowulftextens Ord. Saaledes f. Ex. S. 4, 
hvor der legges Vegt paa, at Beowulf 2487 lader en Hjälm kloves 
af et Sverd. ”Da et Sverdhug neppe kan have veret kraftigt 
nok til at klove Hjelmen og Hjerneskallen, fremgaar heraf, at 
Hjelmen var sammensat af to Dele, hvis Forbindelse rimeligvis 
dekkedes af en Hjelmkam eller et Baand”. 

Udgiv. siger hertil meget treffende: ”Her finder jeg, at 
Stjerna haarklover Digterens Ord lovlig sterkt. Hvis Rolands- 
kvadets Helt med et eneste Slag af sin Dyrendal kunde klove 
Hedningen Chernubles Hjelm, Hjerneskal og Legeme, saa Sverdet 
trengte dybt ind i hans Hest, da kan vi nok tiltro Eofor (som jo 
var en Geater!) at gennemhugge Ongentheows Hjzalm uden at 
sporge om Sammenfgjninger”. 

I Underafsnittet om Sveerd (19 ff.) drofter Forf. serlig Sporgs- 
maalet om Damascering. Han dveler ved Udtrykket ätertanum 
fäh, ”glimrende med Edderstriber”, der i Beowulf 1459 bruges 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXX, NT FÖLJD XXX. 5 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


66 Schätte: Anmälan. 


om Sverdet Hrunting. Da virkelige AEdderstriber neppe kunde 
glinse, kan Udtrykket ”kun forklares som visende, at Klingens 
uegte Damascering mentes at have en underfuld forgiftende Virk- 
ning”. Ugegte Damascering er if. Udg.s Note en Indlegning af 
et Prydmonster ved en Proces, der er sammensat af Svejsning, 
Lodning og ZEtsning. Forf. sammenstiller yderligere (21) Beo- 
wulfstedet med en Sverdskildring i Brot af Sigurdarkvidu: ettr- 
dropom innan fådar, ”indvendig glimtende af AEdderdraaber”. 
Ogsaa dette skal hentyde til den uzegte Damascering. En ikke- 
sagkyndig vil vanskelig kunne negte Muligheden af, at Forf. har 
Ret. Men man faar alligevel den Fornemmelse, at der ogsaa her 
tages ig haardhendt paa Texten. Rent umiddelbart giver den 
islandske Skildring nermest det Indtryk, at vedkommende Sverd 
havde en Giftkanal; den omtalte Glimten maatte da forstaas som 
en digterisk Foregribelse af, at Giften glimter frem i det Qjeblik, 
da den under Sverdhugget udlader sig. Om saadanne Blomster 
af den menneskelige ”Kultur” allerede kendtes i den tidlige Mid- 
delalder eller ej, spiller ingen afgerende Rolle, da forgiftede Vaaben 
faktisk kendtes, og da Tanken maatte kunne tillade sig nogen 
digterisk Frihed, netop naar det gjaldt om at udmale et temmelig 
enestaaende snilrigt Kunstprodukt. 

Omtalen af Sverd leder Forf. ind paa en interessant Sammen- 
ligning mellem en ölandsk Billedfremstilling og Sagnet om Beo- 
wulfs Kamp med Trolden Grendels Moder (30 ff.). Beowulfs 
Modstanderske optrader, som man veed, i Ulveham. Han soger 
forst at felde hende med Sverdet Hrunting, men uden Held og 
slenger derfor Sverdet bort. Derpaa faar hun ham kastet til 
Jorden, drager sit Sverd og seger at spidde ham, men kan ikke 
gennemtrenge' hans Pre Omsider kommer Beowulf paa Fode 
igen, faar Oje paa et Hexen tilborende Sverd, griber det og har 
endelig Held til dermed at give hende Banehug. — Den af Forf. 
sammenlignede Billedplade fra Torslunda paa Öland (Fig. 3, S. 8) 
viser en rustet Kriger flyende for en ulvehovedet Jatteskikkelse, 
som er iferd med at drage sit Sverd. Forf. legger Vegt paa, 
at Ulveskikkelsen er uden Hjelm, hvad der stemmer med Skild- 
ringen af Grendels Moder. Han hevder, at Kamp mellem en 
Kriger og et ulvehovedet Jettevesen ikke er noget dagligdags 
Motiv, saa at der er stor Rimelighed for en Sammenhzeng mellem 
det engelske og det ölandske Sagn; at Fremstillingen skal vere 
ens i alle Enkeltheder, kan ingen kreve. 

Skent det er rigtigt, at nejagtigt Ekko ikke kan kreves, 
kan det vare formaalstjenligt at fremhave de Punkter, hvori den 
ölandske Frémstilling igjnefaldende afviger fra den engelske. Kri- 
geren har ikke bortslengt sit Sverd; det sidder endnu i Skeden. 
Han berer to lange Lanser, og Utysket berer en tilsvarende. 
Utysket har ikke iojnefaldende Preg af Hunkaon, saaledes som 
Forf. forudsetter; dets Kledebon er ialfald ikke lengere end de 


Google 


Schiätte: Anmälan. 67 


to Krigeres paa en anden Torslunda-Plade (Fig. 2). Jeg veed 
ikke, om disse Uligheder maa kaldes afggrende; men de maa ial-' 
fald noteres. ; 

Forf. ger geldende, at Beowulf snapper Jettekvindens Sverd 
ikke fra Veggen, men fra hendes Belte, hvor hun har det heng- 
ende i Reserve (30). Denne Tolkning afviger fra den gengse og 
synes mig egentlig ikke at stemme med Digtets Ord. Ogsaa i 

rettes Saga, hvis Troldekamp ifolge almindelig Öpfattelse har Motiv- 
slegtskab med Beowulf, er der Tale om et paa Vaeggen hengende 
Sverd. Grunden, hvorfor det frelsende Svaerd hrenger paa Veggen 
og ikke ved Jettekvindens Belte, er tilstrekkelig tydelig fremsat 
i Vers 1560: det var altfor valdigt. Det var m. a. O. den afdode 
Grendels Sverd, som nok Beowulf, men ikke Grendels egen Moder 
havde Krefter til at fore. At Jaettekvinden var mindre kraftig 
end sin Son, siges udtrykkelig i Vers 1283, og derfor flyer hun 
hastig fra Hjorthallen, saasnart almindelige Krigere drager deres 
Sverd mod hende. Beowulfs Tilsynekomst er ikke noadvendig for 
at jage hende pa Fluögt. Ganske vist viser hun sig i den sidste 
Kamp istand til at kaste Beowulf i Gulvet, men saadan Dygtighed 
i Brydekunst er ikke enstydig med Evnen til at lofte det umaa- 
delig tunge Sverd. Man kan jevnfore Situationen hos Utgaarde- 
Loke, hvor Tor tvinges i Kne af Jettekvinden Alde, medens 
han i en anden Veddekamp forbauser Jatterne ved at heve Mid- 
gaardsormen. 

Ovenstaaende Randgloser kan ikke siges at ramme Keernen 
i Forf.s Sammenstilling af det engelske og ölandske Sagn om en 
Helts Kamp med et Utyske i Ulveham. Lighedspunkterne er 
jalfald saa igjnefaldende, at de fortjener nermere Undersogelse. 

Det kan her nevnes, at Miss M. G. Clarke i ”Sidelights on 
Teutonic History during the Migration Period”, 1911, S. 35 har 
sammenstillet Grendelkampen med en Episode i Sagnkresen om 
Hrolf Krake og Bedvar Bjarke. Hrolfssaga forteller, at Kongs- 
gaarden i Lejre to Aar i Trek hjemsoges af en Trold i Skikkelse 
af et vinget Dyr; efterat have voldt stort Mandstab feldes Utysket 
af Bedvar Bjarke. Saxe forteller det samme Sagn, men her er 
det vingede Dyr aflost af en Bjorn. De ovrige Enkeltheder af- 
viger ungegtelig meget sterkt fra Beowulfsagnets Fremstilling, 
men der er ialfald en paafaldende Lighed i visse Hovedtrek. 
Sknuepladsen er begge Steder Lejre; Tiden er Hrolfs Levetid; det 
hergende Jettevaesen optreder i Dyreham, og Saxes Bjorn minder 
om Beowulfsagnets Ulv. At den frelsende Helt begge Steder har 
et Navn med Forlyden B —, er ogsaa blevet fremhevet; endelig 

or Miss Clarke opmerksom paa de paafaldende Lighedstrak i 
des islandske Saga om Grette. Axel Olrik har i ”Danmarks Helte- 
digtning” afvist Ligningen Beowulf-Bodvar ”most emphatically”, 
som Miss Clarke udtrykker sig, jfr. f. Ex. S. 66. Hvorvidt det 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


68 Schätte: Anmälan. 


lykkes Miss Clarke i sin Imgdegaaelse 8. 47 ff. vesentlig at 
svakke Olriks Argumenter, skal jeg lade usagt. 


Vesentligere for Undersogelsen af Grendel-Episoden er det, 
at v. Sydow har genfundet det nojagtige Forbillede i irsk Digt- 
ning, jfr. hans Foredrag ”Irisches in Beowulf”, trykt i ”Verhand- 
lungen d. 52. Versammlung deutscher Philologen” (Marburg 1913), 
1914, S. 177 ff. Heri paavises, at den irske Model indeholder 
begge Hovedepisoder: 1) Kampen med den menneskergvende Jatte, 
der mister en Arm; 2) Kampen med Jattemoderen, der drebes i 
sin Hule under Havoverfladen. — v. Sydow mener, at der er en 
Sammenheng med den islandske Fortelling om Orm den sterkes 
Kamp med Jetten og hans Moder; naturligvis maa da ogsaa denne 
afledes fra irsk Kilde. (Samme Ophav maatte man da vel tillegge 
de foromtalte Lighedstr&ek i Grettes Saga. G. S—e). — I sit Fore- 
drag ”Geografi och naturbeskrifning i Beowulfsången” (”Förh. v. 
Svenska Filolog- och Historikermötet i Göteborg 1912”, S. 74 ff.) 
paaviser v. Sydow, at Skildringen af Grendels Bolig er preget af 
serlig engelsk Natur, och i Afhandlingen ”Grendel i anglosaxiska 
ortnamn” (”Namn och bygd”, 1914, II, S. 160 ff.) gennemgaar han 
Sporene af en stedlig engelsk Vandjette, der maa vere bragt i 
Forbindelse med det irske ZEventyr. — Imidlertid formoder v. 
Sydow, at Ligheden mellem Beowulfs Jettekamp og Bodvars Kamp 
med Bjeornen alligevel ikke er helt tilfeldig: de oprindelige Sagn 
fra Lejre har sagtens indeholdt et saadant Kampmotiv ,som saa i 
England er blevet omdannet, dels efter stedligt, dels efter irsk 
Monster. Jfr. ”Irisches in Beowulf” S. 187, samt ”Anzeiger f. 
deutsches altertum” LIII (1911), S. 123 ff. Det kan vel tenkes, 
at det 2 Öland illustrerede Sagn staar i Forbindelse med Sagnet 
om Bedvar, men dette maa först nermere undersoges under Hen- 
syntagen til det af v. Sydov paapegede Jaevnforstof. Stjernas For- 
udsetning om Tilstedeverelse af Grendelsagnet paa Öland kan i 
sin foreliggende Form ikke opretholdes, da det viser sig, at Beo- 
wulfs Fremstilling ikke ejer den Oprindelighed, som Millenhoffs 
Skole formodede i sine Dogmer om den ”ur-ingv&eonske Gren- 
delmyte”. 

Endnu kan tilfojes, at R. W. Chambers i ”The Modern 
Language Review”, X, Jan. 1915, har offentliggjort en Afhand- 
ling om ”The ”Shifted Leaf” in Beowulf”, som omhandler Rekke- 
folgen i Grendelsagnets digteriske Fremstilling, under Hensyntagen 
til den tilsvarende Episode i Grettes Saga. 

II. ”Arkeologiska anteckningar till Beowulf”. Trykt i 
”Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens månads- 
blad”, S. 4386—51. 1903—05. 

Dette Afsnits vigtigste Indhold er en Undersogelse vedro- 
rende den Dragekamp, hvori Beowulf finder sin Ded. Forf. mener 
at kunne spore den i en nyere ölandsk Folketro om Kamp med 
skattevogtende Gravdrager. Endvidere hidstiller han to Relieffer 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schiätte: Anmälan. 69 


paa en Hjelm fra Vendelfundet. Det ene, Fig. 21 (S. 47), viser 
en Kriger ridende til Kamp ledsaget af en Person tilfods, og med 
to hastig flyvende Fugle efter sig. Det andet, Fig. 59 (S. 164), 
viser en ridende Kriger, der er paa Vej for at mgde en Slange 
eller Drage. Rytteren og hans Led r skal if. Forf. svare til 
Beowulf og Wiglaf. De flyvende Fugle kan minde om, at Beo- 
wulfs Dragekamp fandt sted paa Earnanses, ”Ornenes Ness”. Her- 
med maa sammenbholdes Forf.s Undersegelser om Dragekampe- 
Motivet S. 164 ff. 

Jeg maa tilstaa, at Lighedspunkterne her tykkes mig lovlig 
spinkle. Den foromtalte Kamp med en ulvehovedet og sverdom- 
gjordet Jetteskikkelse er ikke noget helt dagligdags Motiv, men 

kampe synes mig at hore til den eventyrlige Heltedigtnings 
Allemandsgods. Deres Optreden i forskellige Sagn er ikke Lig- 
hedspunkter, hvorpaa der kan bygges Slutninger om en Sammen- 
heng af en serlig noje og lokal Art. 

III. ”Vendel och Vendelkråka”, trykt i Arkiv XXI, 71— 
80. 1905. 

Det uplandske Landskab Vendel var et af Forf.s Yndlings- 
emner, og i nerverende Afhandling kaster hau Lys over dets 
Oldhistorie fra flere forskellige Sider. 

Han fremdrager Skjoldunga saga (Fornaldarsogur I, 387), 
hvor Kong Alfs Senner Alf og Yngve omtales som stammende 
fra Vendel, og han paaviser, at disse Personer utvivlsomt er de 
velkendte Ynglingkonger af samme Navn (56). Endvidere dveler 
han ved Ogenavnet Vendilkråka, der i Ynglinga saga tillegges 
Sveakongen Ottar = den fra Beowulf kendte Ohthere (52). Forf. 
hevder med Schäöck, at Ogenavnet ikke, som Snorre mener, ber 
afledes af vedkommende Konges Fald i et jysk Landskab med til- 
feldig samme Navn som det uplandske Vendel. Det er et Navn, 
der sigter til Ottars Hjembygd, hvordan man saa ellers vil opfatte 
dets Mening, — m. H. t. Tydningen har jo Schäck en anden Me- 
ning end Forf., hvad vi senere skal komme tilbage til. — Endelig 
mener Forf., at Beowulfs Wulfgar, ”Wendla leod” ikke stammer 
fra det jyske Vendel, men snarere fra det uplandske, — han er en 
Udvandrer, der har sogt Tilflugt hos Danernes Konge paa samme 
Maade som Wegmundingernes Et hos Geaterne (55). Den sidst- 
nevnte Gisning er noget tvivlsom, men Muligheden kan ialfald 
ikke uden videre negtes. Der opstilles ogsaa Formodninger om 
Navnet Vandilsvé i Helgakvida Hundingsbana II, 35; Nevigte 
Forekomst er dog vist for lesreven til at bygge setnisk-geografiske 
Slutninger paa (57). Men ialfald er Vidnesbyrdene fra Skjoldunga 
saga og Ynglinga saga tilstrekkelige til at fastslaa Vendels poli- 
tiske Rang som literert afhjemlet. 

Forf. gaar dernest over til en lererig Redegorelse for det 
uplandske Vendels Topografi (58 ff.). Bygden Vendel har Navn 
efter en Åa og Indsg, der i Forbindelse med Fyrisaaen danner en 


Google 


70 Schätte: Anmälan. 


Vandvej til Mälaren. Fra Seen og Bygden Vendel er der kun et 
kort Stykke Landvej til Seen og Aaen Temnaren, der forer om- 
trent lige mod Nord ud i Löfsta Bugten. Forf. hevder, at Aaen 
Vendel tidligere ikke som nu var mindre end Fyris, men den 
egentlige Hovedstrom. Og Afstanden mellem Sgerne Vendel og 
Temnaren var tidligere langt ringere end nu, da Landet i senere 
Tid har hevet sig. Saaledes havde Bygden Vendel en gunstig 
naturlig Stilling, paa Modepunktet for en sonden- og en nordenfra 
kommende Samkvemsvej. Forf.s Fremstilling ledsages af et tyde- 
ligt Oversigtskort, tegnet af K. Sahlström (63). Det havde dog 
veret onskeligt, om de nu torlagte Fjordlgb havde veret afmeer- 
kede ligesom paa Hildebrands Kort i ”Sveriges Medeltid”; uhel- 
digvis rekker Hildebrands Kort ikke saa langt nordpaa som til 
Vendel. 

Forf. setter Navnet Vendel i Forbindelse med Stillingen ner 
ved to for Handelen vigtige Vandveje; det vil nemlig simpelthen 
sige ”Vand” (60). Der henvises til Hellquists Redegorelse i K. F. 
Johanssons ”Beitr. zur griechischen Sprachkunde”, p. 149; jfr. 
”Etymologische Bemerkungen”, Gefle 1893, S. IX. ösa Tagt- 
tagelse er vigtig og fortjener at udbygges ngjere. Vendel er 
ifolge hele sin Type et eldgammelt Navn. Det heorer ganske vist 
til ”Langtypen”, dvs. med oprindelig 3 Stavelser eller derover, 
ikke til ”Kortetypen”, som er det normale i de eldste indoeuro- 
peiske Stednavne'!). Men netop ved Ordet Vendel lader Lang- 
typen sig paavise i forskellige indoeur. Sprog, saa dens Tilstede- 
verelse i urgammel Tid ter regnes for sikker. Det ejendommelig 
antike ved Vendel viser sig paa to Maader. Navnet horer til den 
”artikellese” Gruppe, hvis ZElde forst er iagttagen af O. Rygh i 
”Norske Gaardnavne”. Og Vandnavnet bruges som Bygdnavn 
uden mindste skelnende Tilfojelse, — en ”amfibisk” Natur, der er 
serlig typisk for det ur-indoeuropeiske Navnesystem. 

At Vendel simpelthen vil sige ”Vand”, kan vere rigtigt nok, 
men om det just herer sammen med Sonavnet Vänern, er vel 
tvivlsomt. Hellqvist, som har sat de to Navne i Forbindelse, er 
senere bleven tvivlende og polemiserer i Ark. XXV, 8. 199, mod 
sig selv samt mod Noreens Udtalelser i ”Sv. Landsmålen” XX 
(under Navnet ”Vänern”). Efter min egen Mening kan ieur. Xvendho-, 


1) De felles indoeur. Ord er aldeles overvejende ”Kortetyper”, dvs. i 
nom. sing. overskrider de ikke 2 Stavelser; kun enkelte Indholdsklasser, 
f. Ex. Personnavne, danner en gennemgaaende Undtagelse. Denne Regel 
er af stor Vigtighed for Bosettelsens Tidsinddeling, men merkverdigvis er 
den aldrig bleven udferlig paapeget, omend Ikke-Sprogmend allerede for 
lenge siden er bleven opmerksomme paa dens Tilstedeverelse. Saaledes op- 
fattede Olof Rudbeck de nordiske Sprogs mange ”Monosyllaba” som Tegn 
paa hej Elde, og danske Planteforskere bruger som praktisk Regel den 
Setning, at Treer med enstavelses Navne er indfedte, medens de med fler- 
stavelses Navne er fremmede. Jeg har strejfet disse Foreteelser i min Afh. 
”Folkelig Hof- og Statskalender” (”Danske Studier” 1914), men uden at have 
haft Lejlighed til at fremlegge Materiale. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Anmälan. 71 


”vondhelo- naeppe skilles fra kelt. vindo, der vil sige ”hvid, straa- 
lende”, hvormed ganske vist ikke udelukkes, at det kan blive et 
Vandnavn. De to Meningsafskygninger turde forholde sig som 
nordisk elv til lat. albus, ”hvid”, eller som Kelternes vidt udbredte 
Stromnavn Deva til kelt. devo-, ”straalende, guddommelig”. Den 
amfibiske Brug af Elementet ”Vendel” spores rundt omkring: lit. 
vandi (hos Stjerna staar ved en ”Trykfejl vandil); kelt. Onavn 
Vindilis, ou Guédel, ved Bretagne; oldhojtysk Wentilmeri, Wen- 
tilseo = Verdenshavet; ostjysk Halvg Vendle Sysel el. Vendill; 
(jfr. fynsk Halvo Vende-slet); hallandsk & Vendelsö; Bygd Vandla 
1 Nerheden af Hjelmaren; endelig den uplandske So, Aa og Bygd 
Vendel. ” 
Navnet Vendels Oldpreg stemmer med Paavisningen af den 
uplandske Vendelsbygds samkvemsmeessige Vigtighed. 
Forf. paapeger tilslut Bygdens Rigdom paa Oldfund og haev- 

der, at Tidpreget hos Hjaelme og Sverd i Tendels eldste Grav- 

lads stemmer nojagtig med Beowulf (60 ff.). Gravene er af 

kibstypen, if: Forf. de fineste Exemplarer, der findes i Nordeuropa 
under vedkommende Tidsrum. 14 undersogte Grave indeholder 
udelukkende Mend, hvad der tyder paa fyrstelig Rang; ellers vil 
man i Reglen finde Mend, Kvinder og Born jordede i Fleng 
En Hoj ved Husby er 30 Fod hoj, dvs. kappes med den störste 
Kongehej ved Gamla Upsala. Oscar Almgren tilfojer i en Note 
(62), at en af Hojene i Folkemunde tillegges en Ottar; Forf. har 
forbigaaet dette Navn som ikke tilstrekkelig hjemlet, men det har 
senere vist sig, at det findes allerede i 17. Aarh. Navnet tilhorer 
aabenbart den kendte Berer af Ogenavnet Vendilkråka. 


Forf. optager en Teori, som Sophus Bugge har fremsat i 
Paul & Braunes ”Beiträge”, Bd. XII, hvori der drages en Parallel 
mellem Ongentheows og Ottars Fald, saaledes som de fremstilles 
henholdsvis i Beowulf og Ynglinga saga (50 ff.). Denne Teori 
forer Forf. saa videre, idet han opfatter Öttars episke Tilnavn 
Vendilkråka som egentlig tilhorende hans Fader Ongentheow. 
Saaledes ogsaa Schöck, ”Studier i Ynglingatal”, S. 120 ff. (Upsala 
univers. årsskrift 1905). 


Den her forfegtede Opfattelse lyder dog ikke serlig rimelig, 
og den er neppe heller nadvendig for den ovrige Teoris Skyld. 
De af Bugge fremdragne Lighedspunkter mellem de tragiske Til- 
dragelser er ingenlunde serlig slaaende. Baade Ongentheow og 
Ottar falder i Kamp mod to Hovdinger — et Bredrepar if. Beo- 
wulf og Are Frode; Ongentheow truer sine Fjender med at gore 
dem til Rovfuglefode, medens det bliver ham selv, hvem Fuglene 
kommer til at ade, hvad der dog ikke serlig fremheves; i Yng- ' 
lingatal fremheves det, at Ottar sonderrives af Orne, og Snorres 
Opfattelse af Zgenavnet Vendilkråka udmaler dette Motiv videre 
ved at gere den faldne Konge til en dod Krage. Lighederne 
synes nermest tilfeldige. Öptraeden af et ledende Hevdingepar er 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


72 Schätte: Anmälan. 


overordentlig hyppig i Epiken, — et staaende Motiv, som Olrik 
har peget i Athandlingen ”Episke Love”; og det forekommer 
dessden i Historien: saaledes lededes en vandalsk Stamme under 
Markmannerkrigen af Hovdingene Raus og Raptus, dvs. ”Ror” og 
”Raft” (Stang), hvem den moderne Forskning ganske sikkert vilde 
have opfattet som ”mytiske”, hvis de ikke nevnedes hos Dion 
Kassios. Fuglemotivet er ligesaa dagligdags. Schäöcks Paavisning 
af en Indholdssammenhseng mellem Öngentheows Banemand Eofor 
og Ottars Banemand Fasti lyder mig for filologisk. 

En nojagtig episk Parallel til Ongentheows Fald gives der 
ganske vist, men den maa soges andensteds, nemlig i Saxes anden 
Bog, S. 162—69. Sveakongen Adils har feldet en ner Frende af 
de jyske Bredre Kete og Vige; senere slaar de ham paa Flugt, 
og (efter nogen Tid) tvinger de ham til en Enekamp i hans eget 
Land. Adils kemper forst med Kete og er lige ved at gore dat 
af med ham; da styrter Vige til og redder Broderens Liv ved at 
tilfoje Adils Banesaar. I Udlandet blev det siden et staaende 
Mundbheld, at Adils” Banemend bred gammel Kzaempeskik. — Her 
passer saa at sige hver eneste Motiv-Enkelthed paa den i Beo- 
wulf givne Skildring. Og det er ikke noget dagligdags Samstem, 
— det fremgaar tilstrekkelig tydelig deraf, at et Mundheld fast- 
slog de to Bredres Optraeden som noget helt enestaaende. Kun 
Navnene stemmer ikke, og selv her er der en Samklang, der rober 
sig som underjordisk Sammenh&eng. Sveakongens Banemeend er i 
Beowulf Geater, hos Saxe Jyder; jfr. det parallele Forhold ved 
Ottars Modstandere i Beowulf og Ynglingatal. Den fgldede Svea- 
konge hedder i Beowulf Ongentheow, svarende til den svenske 
Kongerekkes Eygill < tAgila- (jfr. Bugge, Stjerna ,og Schäck): 
hos Saxe hedder han Atbhislus, svarende til seldre "Adgisl-. Der 
er da kun et Hanefjed til ”Agil-, den noget forvanskede Keleform 
af Ongentheows Navn. Ser vi sagnstatistisk paa Forholdet, faar 
vi folgende Ligning: Episoden med Ongentheow (alias ”Agil-) er 
den eneste dramatisk udmalede Skildring af en Sveakonges Fald 
i engelsk Digtning; Episoden med Adils (alias + Ådgils-) er den 
mest fremragende, dramatisk udmalede Skildring af en Sveakonges 
Fald i dansk Digtning. Hver eneste vigtigere Motiv-Enkelthed 
passer, og det vigtigste Navn indirekte ogsaa. Ergo: de to Epi- 
soder er identiske. 

Forf. holder sig til Snorres Opfattelse, at Vendilkråka er et 
Ögenavn, der tillegges den faldne Sveakonge af hans Fjender (53). 
Det synes mig dog, som om der kan vere Grund til at overveje, 
om ikke Schäöck har Ret, naar han opfatter Vendilkråka som et 
indenlandsk Heedersnavn, jfr. ”Studier i Ynglingatal”, S. 180 etc. 

Alle disse Sporgsmaal om Ongentheows og Ottars Fald, om 
Ejendomsretten til Ogenavnet Vevdilkröka og om dette Navns 
Tydning spiller naturligvis ingen vesentlig Rolle for Forf.s Hoved- 


Google 


Schätte: Anmälan. 73 


resultat i det omtalte Afsnit, nemlig Paapegningen af det uplandske 
Vendels politiske Vigtighed paa Beowulfhandlingens Tid. 


I Forbigaaende gor Forf. en interessant filologisk Iagttagelse, 
nemlig at Vendel stavrimer med talrige Navne indenfor en fra 
Upland udgaaet Et Wegmundingerne — Wegmund, Weohstan, 

iglaf, og at tilsvarende Sjellands gamle Kongeseder Hleidrar, 
Heorot og Hringstadr stavrimer med Navnene i Skjoldungsetten 
(56). Man kunde have tilfojet, at Geaternes to Etter med H-Stav 
viser tilsvarende Stavrim med Stednavne: Hrefnesholt, Hronesnaes. 
Uden at kende Forf.s Iagttagelse har jeg fremsat en neesten helt 
tilsvarende i Ark. XXV (1909), 329, hvor jeg bl. a. ogsaa gjorde 
opmerksom paa, at Sveer og Saxer ynder Navne paa S.—M. H. til 
Skjoldangsras kan Reglen udvides adskilligt; den synes at omfatte 
en hel Rekke Stammer ved Kattegattet og den sydlige Ostersg. 
Medens Tiden omkring Kristi Fedsel kendte Ostersgens Sydkyst 
bremmet med Lang-Barder (el. Vinniler), Sveber, Semner, Varinen, 
Ruger, Goter, har Folkevandringstiden paa deres Plads Hadu- 
Barder, Hundinger, Holm-Ryger, Hjadninger, Hreid-Goter. En i 
hele Norden, England og Tyskland navnkundig Strid udfegtes 
mellem Holmrygerkongen Hogne og Hjadningernes Leder Hedin. 
Hogne har Datteren Hild, og Hedin har Sangeren Hjarrande. 
Sagnets tyske Fortsettelse tilfojer Hovedpersonerne Herwig, Hlud- 
wig, Hartmuot, Hildburg. — Den mest framragende af de med 
2eldre Runer forevigede Personer er Hlewagastir Holtingar, som 
fik Gallehus-Guldhornet lavet. De ferste historisk optredende 
Nordboer efter Kimbrertoget er Nordmanden Hrodvulf og Gea- 
teren Hugleik, begge i 6. Aarh.; sidstnevnte er Medlem af en 
Kongeet med fast H-Stav. Erulernes Sagn indledes med Kong 
Halarik i 4. Aarh., og deres Historie sluttes med Kong Hrod- 
vulf i 6. Aarh. Jydernes episke Landnamsmend i England er 
Bredrene Hingst og Hors, 5. Aarh.; Hingst har Datteren (H)ro(d)- 
wena (Chadwick). Sammen med Hingst ger Hökingerne Hök, 
Hnef og Hildburg Tog til Frisland. Den edste episk kendte 
Konge paa Sjelland er Hermod. Saa folger i 5. Aarh. Skjol- 
dungerne med fast H-Stav. Herredommet paa Qen eftertragtes 
senere af Håmunds At, der ligeledes har fast H-Stav. Efter et 
Kongelese under fCstmar, Hunding, Hane, Hader og Hrodrik 
felger Skaaningen Borkars Efterkommere Halvdan Hareskaar og 
Harald Hildetand. Efter Haralds Fald mod Sigurd Hring kommer 
Danmark under Dronning Heid fra Hedeby (eponym). Konge- 
vejen gennem Sjelland gaar fra Havn (Kobenhavn) först til Ise- 
fjordens Bund, hvor der vrimler af episk kendte H-Stave: Tempel- 
byen Hleidrar, Kongehallen Heorot, den ved Hok ebiarg liggende 
gamle Handelsplads Hokekoping, der af Kong Hro fyttes til 
Hroskelda; Herredet Horn, som af Kong Hrodvulf skenkes til 
hans Soster Skuld; lengere ude est for Isefjorden ligger et Hleiåd- 


Google 


74 Schätte: Anmälan. 


rar No. 2 (Udlejre) ner Frodes Gravhoj ved Verebro, aabenbart 
en gammel Freys-Helligdom (hleidrar = Tempeltjeld). Fra Ise- 
fjorden forer Vejen videre til den episk kendte Hovedstad Hring- 
stadr. Ner den ligger Helker, som spiller en Rolle i Hake Håmunds- 
sons Kamp mod Siklingerne. Vejen ender ved Halvgen Hals, 
hvor nu Korser ligger. — Episk kendte Havnepladser i Vestsjel- 
land er Hervig og Hurrildshavn, omtalt henh. i Sagnene om Hake 
og Huvirvil. — I ti jyske Sysler hersker H-Staven ved mindst 
en 'Tredjedel af Herredsnavnene; tilsvarende i Halland og paa 
Bornholm. 

Merk iser Rekken fra Skagen til Limfjorden: Horn, Vinge- 
bigerg, Burlum, Hvet, Hane, Hildaeslef, Hunbierg, Hasing, Refshog. 
(Sammesteds de vigtige Fremspring Horne, Hirtshals, Hannes, 
SERA Kun i 5 jyske Sysler er H-Procenten lavere 
end !'/,. 

a agter at fremstille Materialet for Tagttagelsen udforligere 
andensteds. Et religiost Motiv vil blive droftet i Tilknytning til 
Forf.s Studier over Drageskatten, S. 92. 


IV. ”Svear och Götar under folkvandringstiden”. Trykt i 
”Svenska fornminnesföreningens tidskrift”, XII, S. 339—60. 1905. 

Nerv. Afhandling drofter Spergsmaal, som nordiske Histo- 
rikere og Sprogmend har ladet ligge temmelig brak, skont en 
Del af Stoffet giver let tilgengelige Holdepunkter for positive 
Iagttagelser. 

I en indledende Note siger Forf., at Afhandlingen nermest 
er et Sammendrag af Studier, der dels var fremsat forud — f. Ex. 
i Doktordisputatsen ”Bidrag till Bornholms Befolkningshistoria 
under järnåldern”, 1905 —, dels endnu ventede paa Offentliggerelse. 
Han har derfor med Vilje ikke forsynet den med indgaaende Hen- 
visninger til Kilder. Det vil dog vistnok vare nedvendigt at 
tilfoje nogle af de vedrorende historiske Data; Leeseren turde ikke 
have dem alle paa rede Haand, og en eller anden vigtig Enkelthed 
har maaske heller ikke veret kendt af Forf. selv. 

Forf. er ingen Tilhenger af den meget udbredte Lere, at 
Skandinavien omtrent helt holdt sig udenfor Folkevandringstidens 
store Rorelser. Han heevder, at Strom efter Strom drog sydpaa 
for at slutte sig til Goterne eller til andre vandrende Blammor 
(66 ff.). Dette er sikkert en helt rigtig Iagttagelse. Den stem- 
mer med det allerede af Goteren Jordanis i 6. Aarh. tegnede Bil- 
lede af Skandinavien som den store ”vagina gentium”; jfr. Axel 
Kocks Afh. i Sv. ”Hist. tidskrift”: ”Ar Skåne de germanska fol- 
kens urhem?”, som fremkom netop samtidig med Forf.s Afh. om 
Sveer og Göter. Naar den tidligere Forskning efter Rudbecks 
Tid saa helt har kunnet overse dette Forhold, ligger det simpelt- 
hen i Skandinaviens periferiske Stilling indenfor den romersk- 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Anmälan. 75 


greske Synskres: kun rent undtagelsesvis og tilfeldig faldt i eldre 

Tid et literert Strejflys paa den stadig fortsatte skandinaviske 

Folkendladning mod Syd. Men netop dette Forhold ger det 

enskeligt at faa de vigtigere historiske Kendsgerninger rekapitu- 

leret, hvilket godt kan geres paa nogle faa Linjer, som neden- 
staaende Liste vil vise. 

c. 260 e. Kr. Eruler, ogsaa kaldet ”gotiske Stammer”, herger 
sammen med Goterne paa Sortehavets og Aigeerhavets Ky- 
ster. Erulerne opfattes nu almindelig som en sydskandinavisk 
Stamme. Deres Personnavne saasom (H)ochon, (H)aruth, 
Alvith lyder afgjort skandinaviske; Elementet -vid er serlig 
typisk svensk. HEudusianere med ”gotisk Sprog” optreder 
ligeledes ved Sortehavet — Eudoser fra den jyske Halvg. 

289—455. Eruler sammen med Saxer herger paa Atlanterhavets 
Kyster. 

cec. 515. Gester, der kaldes Daner, gor Vikingetog til Rhinmund- 
ingen. Omtrent samtidig drager den norske Konge Hrodulf 
til Goterkongen 'Theuderik den store i Italien, og Erulerne 
ved Donau henter sig fra Göternes Nabolag et Kongsemne 
blandt deres nylig til Skandinavien hjemvendte Folkefeller. 
Kort efter erobrer Danerne det eruliske Omraade i Skandi- 
navien. (Fra Heltesagnene kan tilfojes Danernes afgorende 
Sejr over Barderne). Det indre Sveriges Indbyggere skildres 
af Jordanis (= Hrodulf) som barbariske Stammer, der gor 
stadige Indfald i de mere civiliserede Strog langs Skandina- 
viens sydlige Kyster. Sveernes hoje Vext fremhöeves, o 
det tilfojes, at ogsaa Danerne gor Krav paa at here til 
Skandinaviens hojeste Indbyggere; da disse to Stammer netop 
blev de politisk herskende, er den omtalte Ambition aaben- 
bart et Udtryk for den politiske Opadstreben; jfr. Ano- 
nymus Ravennas, hvor Saxerne skildres som ”veloces”, men 
dog i mindre Grad end Danerne. 

ce. 565. Daner og Saxer angriber Frankerne i Rhinegnene, men 
afvises af Kong Sigbert. (Historisk Model til Sigfrids Sejr 
over de forenet angribende Daner og Saxer gstenfor Rhinen 
if. Nibelungsagnet, jfr. min Afh. i Arkiv XXIV (1907), s. 
16—17, 29). 

Naar det drages i Minde, at Overleveringen vedr. Nordeuropa 
lige til det 8. Aarh. var rent tilfeldig og stykbrudt, maa det siges, 
at ovenstaaeude Liste vidner om en livlig Folkeforbindelse mellem 
Skandinavien og de sydligere Egne fra 3. til 6. Aarh., baade kri- 
gersk og fredelig. 

Forf. mener, at Skandinaverne og de for Kristi Födsel ud- 
vandrede gotiske Stammer sondenfor Ostersgen ogsaa fremdeles 
vedblev at danne et etnisk Hele (66), der i den engelske Udgave 
uden videre kaldes ”East Germans”, en hojst uheldig Overssettelse 
af det tysk-svenske ”Östgermaner”, som jeg senere skal komme 


Digitized I Go gle PRI ICETON UNIVERSITY 


76 Schätte: Anmälan. 


tilbage til. For at forebygge Tvetyd foretrekker jeg at bruge 
Formen fOstgottoner; den har forsaavidt literer Hjemmel, som 
Erulerne paa Gresk regnes med til de ”gotiske Stammer”, og 
Eudusianernes Dialekt kaldes ”gotisk”. 

Forf.s Formodning om en lenge fortsat ostgottonsk Enhed 
fö begge Sider af Ostersgen hviler vist lovlig meget paa en filo- 
ogisk Teori, der var herskende indtil for nylig, men nu neppe 
mere forfegtes med samme Sikkerhed. I 5—6. Aarh., som det i 
nerverende Fald drejer sig om, var der ialfald ikke lengere nogen 
saadan Enhed; Skandinavernes sproglige Forbindelser gik dengang 
afgjort i Retning af Angelsaxer og Tyskere. 

Historisk lader Forbindelsen mellem Skandinaver (incl. Jyder) 
og de gotiske Stammer sig paavise ialfald for folgendes Vedkors 
mende: Eruler, Eudoser, Nordmend (Kong Hrodulfs Stamme). 
Dog er denne gstgaaende Forbindelse ikke saa eneherskende, som 
Forf. synes at mene. Eruler optreder i henved to Aarhundreder 
i samme Vesterviking som Saxerne og nevnes allerforste Gang 
sammen med Chaujones, der maa tydes som "Chaugjones — "Chaucher 
el. Hugones, en saxisk Stamme i Hannover. Og Danernes förste 
sikre Optreden i Erulernes Fodspor er netop et Tog, der foretages 
i Fellig med Saxer. — Afgjort forfejlet er det, naar Forf. endnu 
i 6. Aarh. formodningsvis lader Göterne staa i et ligefremt An- 
grebs- og Forsvarsforbund med Goterne, der i Mellemtiden er 
naaet helt frem til Sydfrankrig og Spanien, altsaa til den diame- 
tralt modsatte Udkant af Europa (73, 90). Der findes ikke et 
Gran af historisk Holdepunkt eller blot Sandsynlighed for en saa- 
dan Alliance. | 


Arkeologisk mener Forf. at kunne paavise en stadig fortsat 
Forbindelse mellem Skandinavien og. de gotiske Egne. Visse 
Genstande fra Tidsrummet c. 400—550 skal vere tilfort Ostger- 
manien gennem Skarer fra Skandinavien; de paageeldende Typer 
optraeder tidligere mod Nord end mod Syd (67). Forf. vil efter c. 
300 kunne spore, at Gravene i Skandinavien bliver ferre, svarende 
til Folketallets Synken: paa Grund af Udvandringer. Bornholm 
skal paa et visst Tidspunkt vgre blevet neesten helt rommet af 
sine Träbyggere (66). Til Gengeld stiger siden c. 400 Skandina- 
viens Forraad af sydlandske Skatte, serlig Guld (69). Det er 
fremfor alt Gotland, Öland og Bornholm, der brer Vidne om den 
fra Weichselmundingen udgaaende Kulturstrom; her kunde have 
veret tilfojet en interessant sproglig Parallel: gutnisk lukarnastaki, 
”Lysestage”, = got. lukarnasta pa. 

Det var if. Forf. ikke hele Skandinavien, der nod godt af 
den fra fOstgermanien udgaaende Kulturstrom: Norge og Nord- 
sverige forblev veesentlig udenfor (70). Guld, baade montet og 
upreget, er en stor Sjeldenhed i disse Egne efter c. 400. Til 
Gengeld tyndedes Folketallet ikke ved sterk Udvandring; Gravene 
vedbliver at vere lige talrige. Gransen mod de rigere sydlige 


Google 


Schätte: Anmälan. TT 


Egne gik tilngermelsesvis gennem de store Sgoer fra Vänern til 
Mälaren; naturligvis har dens Plads veret mere eller mindre 
skiftende. 

Jeg maa lade Forf.s arkeologiske Iagttagelse staa ved sit 
Verd, men det slaar mig, netop som jeg skriver disse Linjer, at 
den har en merkelig sproglig Parallel. Den omtalte Grense mel- 
lem de kulturelle Hovedomraader falder i det vesentlige sammen 
med Sydgrensen for visse fremtradende norsk-nordsvenske Sted- 
navnetyper saasom -tun, -sal, -set (säter). Seondenfor den frem- 
hersker Typerne -löf og -lösa, der kan kaldes udpreget götisk- 
danske. Dette Samtraef af et arkeologisk og et onomatisk Skel 
kan neppe vere tilfeldigt; det tyder paa en traditionel atnisk- 
kulturel Grense. Vi mindes her Jordanis (= Hrodulf), der skildrer 
det indre Sverige som vildt barbarisk, det sydligere som mere 
civiliseret. 

Forsaavidt maa jeg altsaa stadfeste Forf.s ITagttagelse; men 
der maa dog strax gores en Indskrenkning. Typerne -tun, -sal, 
-set er nemlig ikke udelukkende nordskandinaviske; de genfindes 
paa sydligere Grund, nemlig hos Saxerne. Der kunde tilfojes 
endnu flere tilsvarende Samstem f. Ex. svensk hundare = angelsax. 
hundred, tysk hundertschaft. I sidstnevnte Tilfelde kunde det 
taenkes, at Svenske, Saxere og Tyskere hver for sig fastholdt et 
Udtryk, der oprindelig var felles for alle gottonske Folk (jfr. got. 
hundafaps = centurio). Men de nordskandinavisk-saxiske Typer 
-tun, -sal, -set tillader neppe en saadan Forklaring; de tyder paa 
sildigere Fellesudvikling af snavert lokalt Omfang. Ganske tyde- 
lig er dette Tilfeeldet med Typen -set, der nok er felles-gottonsk 
ved Landskabs- og Stammenavne, men udelukkende nordskandina- 
visk-saxisk ved Bynavne. — Vi finder med andre Ord Vidnesbyrd 
om en Forbindelse mellem Saxland og Nordskandinavien udenom 
fstgottonerne, og udenom Danmark-Götland. Jeg evner ikke at 
forklare, hvordan; jeg ngjes med at konstatere Faktum. 


En. saadan Forbindelse mellem Nordvestgermanien og Nord- 
skandinavien kan ikke have undgaaet at give sig kulturelle Ud- 
tryk; ergo: fuldt saa lavt, som Forf. taxerer det 6. Aarh.s nord- 
skandinaviske Kulturstandpunkt, har det vel i Virkeligheden ikke 
staaet. 


Her kan tilfojes et historisk Supplement. I Tacitus ”Ger- 
mania” er Sveerne det eneste Folk, der ngevnes som sofarende. Ja, 
han omtaler endog, at de ejer ligefremme Orlogsflaader (classibus 
valent), og dette naevnes udtrykkelig i Modsetning til Forholdene 
hos deres Stammefrender. Endnu i Vikingetiden spores en saadan 
Modsetning, omend indenfor sne&vrere Grenser: paa Runestene 
nevnes, saa vidt jeg kan skonne, 6 Gange såa mange upsvenske 
Vikinger som götiske. Hertil kan fojes en af Forf.s egne Iagt- 
tagelser, nemlig at Skibsgravtypen udbreder sig fra Sveerne syd- 
paa (111). — Sveerne maa ogsaa allerede paa Tacitus' Tid have 


Digitized b Go gle one ren 


N UNIVERSITY 





78 Schätte: Anmälan. 


dyrket Njord, Fredens, Sofartens og Frugtbarhedens Sindbillede. 
Det fremgaar af Vaabnenes Bortgemning under Laas og Lukke, 
— et Trek, der svarer til Tacitus Skildring af ”Frodefreden” 
under Nerthusfesten. Blot har Tacitus ved Sveerne vilkaarlig ge- 
neraliseret, noget, — der stemmer med hans retoriske Klimax fra Syd 
til Nord (Sydestgermanien med Republiker, Nordestgermanien med 
Kongedgemme, Svealand med Enevoldsmagt og kongeligt Monopol 
paa Vaaben, Sitonerlandet med STOR SORE Altsaa har Sveerne 
aa Kristi Tid haft en organiseret Flaademagt og en udpreget 

eds- og Frugtbarhedskultus; saadanne Trek lader sig daarlig 
forene med det af Forf. forudsatte relativt lave Kulturtrin. 

Vi nedes vel til at formode en noget uregelmessig Kultur- 
fordeling: i visse nordskandinaviske Egne herskede den af Jordanis 
omtalte Kultur-Armod; i andre fandtes nok en noget storre Kultur, 
men dens Type var sterkt afvigende fra den sydskandinaviske, saa 
at der dannede sig en udpreget etnisk Modsetning. 

Folgerne af Modsetningen, hvordan den nu end opfattes, var 
en Rekke mere eller mindre alvörlige Folkekampe. Ifolge Forf. 
tilspidsedes Modsszetningen saaledes: Nordskandinavien stod med 
det tettere Folketal og den ringere Rigdom; Sydskandinavien 
havde ved Udvandringer svekket sit Folketal, men samtidig samlet 
storre Rigdomme (71). Og, som Jordanis melder, sogte Inåbyg: 
gerne i de fattige Egne mod Nord stadig at trange ind deres 
mere velstillede Naboers Omraade mod Syd. I nogle Tilfelde kan 
vi soge Nordskandinavernes Styrke i deres barbariske Vildhed; 
men samtidig maa vi gaa ud fra, at de styrkedes ved en nylig 
foretagen statlig Sammenslutning i Upland og ved deres gennem 
et halvt Aartusende udviklede Flaadeteknik. Den statlige Kon- 
centration omtales af Forf. (72), men den svever hos ham noget i 
Luften, idet den menes foretagen for Angrebs Skyld; snarere var 
Angrebet tildels en Folge af Koncentrationen. 

Forf. mener at kunne datere Nordskandinavernes Frem- 
trengen derved, at Sydestskandinaviens Guldrigdom pludselig 
opheorer omkring Aar 500, först Öland, siden paa Gotland og 
Bornholm (74 ff.). Fra nu af holder Guldrigdommen sit Indtog i 
Sveernes Hovedbygd, Upland; det er den Periode, der kende- 
merkes ved de store Gravfund i Vendel (73). 

Jeg maa atter her afstaa fra Kritik. Det maa vere nok at 
henpege paa et vigtigt filologisk BStridssporbsmaal i Forf.s Af- 
handling om Bornholm, S. 293; da han i sin ovenfor omtalte Af- 
handling bygger paa sine Iagttagelser fra denne £, herer de med 
til vor Undersogelses Omraade. Fort. hevder, at gamle Bygd- 
navne paa den bornhbolmske Nordestkyst synes at pege paa svensk 
Bosettelse; saaledes f. Ex. Saltuna ner Bugten Salene. Han er 
bleven imgdegaaet of Joh. Steenstrup i en Afhandling ”Ere Born- 
holms Stednavne danske?”, Tidskriftet ”Fedrelandet”, 16. Febr. 
1907. Steenstrup paaviser det utilfredsstillende i Grundlaget for 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schiätte: Anmälan. 79 


Forf.s Slutninger om Stednavnene og hevder, at Bornholms Navne- 
givning ikke paa noget Punkt rober udansk Preg. Naar den 
savner visse fremtredende danske Typer, saasom -lev, forklares det 
helt naturlig gennem Sens serlige Vilkaar, den fremherskende 
Enkeltmandsbosettelse, etc. I alt vesentligt har Steenstrup sik- 
kert Ret, men paa et enkelt Punkt maa der ialfald ytres Tvivl. 
Naar Steenstrup siger, at Navneleddet -tun i Saltuna horer til de 
i Danmark ”vel kendte Endelser”, da er dette en Opfattelse, der 
ikke uden ngermere Paavisning kan siges at staa fast. Medens 
nemlig Samset paa -tuna er igjnefaldende typiske for upsvensk 
Omraade, er de i den forelobig tilgaengeliggjorte Literatur meget 
sjeldent afhjemlede paa gammel dansk Grund. Jeg personlig 
kender kun felgende foruden Saltuna: Tune 6. Sjelland, Tuna 
Hven, Grimetune N. Halland (nu Grimeton), Luntertun, — Ramp- 
tan N. I. Jylland (nu Ramten), Snaptun 4. Jylland. Hvis 
ikke disse Exempler oges adskilligt, kan der ikke siges at fore- 
ligge tilstrakkeligt Grundlag til at stemple Typer -tun som 
almindelig brugt i Danmark. Grimetune ligger aabenbart yderlig 
periferisk og slutter sig naturlig til en fra Vänerns Sydkyst ud- 
gaaende Kile med typisk upsvenske Navne (jfr. S. 77). Det sjel- 
landske Tune folges med et Sedder, der seer ud til at vare et 
upsvensk Säter; (Steenstrup tyder ganske vist dette Navn helt 
anderledes). Ramptun findes i et ostjysk Streg, der baade efter 
Runeformer, Stednavne, Personnavne og Artikelbrug synes at robe 
Indflytning fra hinsides Kattegat. Snaptun er Navnet paa en ved 
Horsens Fjord liggende Landingsplads og Kro, og her kunde let 
tenkes en vilkaarlig Navnedannelse af den Slags, der saa hyppig 
optreder ved Kroer. — Sporgsmaalet maa altsaa undersoges ng- 
jere, og visse Tegn kunde tyde paa, at Navneleddet -tun ved 
Bresund og paa Bornholm kendemerkede en sporadisk fremskudt 
upsvensk Beszettelse, hvorom mere nedenfor S. 88. Jfr. mit Fore- 
drag ”Svenskagtige Stednavne i Danmark” (”Förh. v. sv. Filolog- 
och Historikermötet i Göteborg 1912”, S. 83, ligeledes refereret i 
”Publications of the Society for the Advancement of Scandinavian 
Study”, Illinois, 1913, S. 185). 

Hermed har vi endt Gennemgangen af Forf.s almindelige 
Perspektiv til Fremstilling af Skandinaviens Stilling under Folke- 
vandringstiden. Bortseet fra en Del Indvendinger vedr. Enkelt- 
heder har vi fundet Perspektivet stadfestet i det store og hele. 

Vi kommer nu til det meget omstridte Sporgsmaal vedro- 
rende Beowulfs ”Geater”. 

Saa meget er ved förste Ojekast klart, at Geaternes Frem- 
traeden paa den politiske Skueplads falder faoldkommen indenfor 
Rammerne af det ovenfor tegnede Perspektiv. Indtil Aar 500 var 
Geaternes Navn ved Atlanterhavets vestlige Kyster ligesaa uhort 
som Danernes, ialfald i Literaturen. Nu dukker det pludselig op, 
og den tragisk navnkundige Geaterhelt Hugleik bliver Genstand 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


80 Schäötte: Anmälan. 


for Sagn hos Franker og Friser, hos Angler og Britter. Kort 
efter viser Danerne sig paa samme Skueplads, og deres Frem- 
treden finder Genlyd i Nibelungsagnet. Der kunde neppe tenkes 
hboget tydeligere RO paa den af Forf. paapegede almindelige 
skandinaviske Fremskydning mod Syd. 

Saavidt er jeg enig med Forf., men hermed horer ogsaa den 
principielle Enighed op. I det videre Sporgsmaal om Geaterne 
maa jeg overfor Forf. og Schick havde, at det ikke er lykkedes 
dem at kuldkaste Grundlaget for Fahlbecks Opfattelse, omend den 
fulde Lesning maaske nok snarest vil komme til at ytre sig som 
en Mellemproportional mellem de to Yderstandpunkter !). — Vedr. 
dette AZEmne vil jeg kunne fatte mig i temmelig Korthed, da jeg 
allerede i Afh. ”The Geats of Beowulf” i ”The Journal of English 
and Germanic Philology”, 1912, har udtalt mig indgaaende, dels 
imod Forf.s nerverende Afh., dels imod Schiicks ”Folknamnet 
Geatas i den fornengelska dikten Beowulf” (Upsala univ. årsskrift, 
1907). Jevnfor ogsaa Fahlbecks nye Afhandling ”Beowulfskvädet 
som källa för nordisk fornhistoria” (”K. Vitterhets Historie och 
Antikvitets Akademiens Handlingar” N. F. XIII, 3; 1913). 

Striden om Beowulfs Geater drejer sig om et Forhold, der 
af Forf. og Schiäck opfattes som en Selvmodsigelse: Geaterne frem- 
treder samtidig som Naboer til Sveer og Franker. 

Sporgsmaalet er nu, hvordan Anstedsstenen skal bortryddes. 
Her gaar hver af de to Forskere sine egne Veje. 

Forf. bygger paa den formodede Alliance mellem de to ”est- 
gottonske” Broderstammer, Göter og Goter (111). Naar der nu i 
Beowulf tales om, at Geaterne efter Beowulfs Fald frygter den 
truende Hevn fra Frankerfolket, da drejer det sig ikke om nogen 
direkte Hjemsogelse, thi et frankisk Angreb mod Götland vilde 
selvfolgelig have veret en Umulighed; det frygtes derimod, at 
Frankerne skal ramme Goterne i Sydfrankrig og Spanien og ad 
denne Omvej komme ogsaa Götlands Indbyggere til Livs. 

Schäöck sparer sig hele denne ungegtelig noget lange Omvej. 
Han kommer meget simplere fra Sagen: efter hans Mening er 
Stedet om Geaternes Frygt for Frankerne simpelthen en Interpo- 
lation, foretagen i Frisland under Sagnets Vandring fra Skandina- 
vien til England. 

Argumenterne gor ikke noget umiddelbart tillidvekkende 
Indtryk. Der foreligger til Bortforklaring et Forhold, som maa 
kaldes en Hovedanstodssten for Leren om Geaternes Identitet 
med Indbyggerne af Götland. Og hver af Lerens nyeste Hoved- 
forfegtere foretager denne Operation paa sin egen Maade, idet de 
overbyder hinanden i Vilkaarlighed. 

Teorien om Göternes Alliance med Goterne i Sydfrankrig er 
historisk seet greben ud af Luften, jfr. ovenfor S. 76, og den gor 


1) Til Stjerna og Schiäck slutter sig Sarrazin, ”Englische Studien” 
XLII, s. 34 (1910). 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Anmälan. 81 


nermest Inudtrykket af at vare konstrueret ad hoc. At stemple 
Anstedsstenen som Interpolation er unzegtelig simplere, men giver 
uvilkaarlig Leseren det Indtryk, at der er noget i Vejen med 
Teorien. Og selv om Interpolation forudsettes at have fundet 
Sted, er dermed ikke stort vundet, thi det interpolerede Stykke 
vil i alle Tilfelde vise, at Beowulf-Kvadet i sin foreliggende Över- 
levering satte Geaterne i Forbindelse med Jylland. Jfr. Fahlbeck 
(Sertryk S. 12). 

Vi vender os nu til en anden Hovedanstedssten for Ligningen 
Geater — Göter, nemlig Beowulfs Fremhevelse af, at Geater og 
Sveer hjemsoger hverandre ”over Söen”, ”over det vide Vand”, etc. 

Atter her gives to helt forskellige Bortforklaringer: Forf. 
henlegger Geaternes Hovedszede til Öland og Egnen deromkring, 
ergo ”det vide Vand” = fCstersgen; Schick henlegger Geaternes 
Hovedsede til Vestergötland, ergo ”det vide Vand” = Soerne Vä- 
nern og Vättern. 

Hver af de to Forskere underbygger sin Opfattelse med 
saglige Stottegrunde. Forf. seger at genfinde Beowulfsagnet i 
ölandsk Overlevering (jfr. ovenfor om "Torslunda-Pladen og om 
nyölandsk Folketro). Schick giver en i og for sig meget interes- 
sant Skildring af Varingernes indlandske Vandveje i Volga-Egnene. 
Men alt dette hjelper os ikke udenom den Kendsgerning, at den 
götiske Tydnings Hovedforfegtere atter viser sig indbyrdes uenige 
paa et af Teoriens Hovedpunkter. 

Fahlbeck fremhever iovrigt (Sertryk S. 15), at i Schicks 
Teori maatte ”So” have hele tre afvigende Meninger: 1) Kattegat 
og Vesterhavet, Vejen til Daner og Franker; 2) Vättern, de an- 
gribende Sveers Vej til Geaterne; 3) Ostersgen og eventuelt Mä- 
laren, over hvilke Geaterne gengelder Angrebet. De afvigende 
Funktioner vilde ofte staa Side om Side i Digtet, hvad der vilde 
robe stor Skedesloshed i Fremstillingen. Dette Forhold modsiger 
afgjort Schäicks Opfattelse; med de forskellige Udtryk for So kan 
der kun menes Havet. 

Vi kommer nu endelig til et af Axel Olrik mundtlig frem- 
draget Punkt, nemlig det hidtil ikke tilstrekkelig iagttagne For- 
hold, at fire Nationers indbyrdes uathengige ÖOverleveringer er 
enige om Geaternes Plads eller Nationalitet. 


Det engelske Kvad Beowulf: Geatekongen Hygelacs Folk er 
Naboer til Frankerriget. 

Den gallo-romanske Historiker Gregor af Tours: Chochilaic 
er Konge over Danerne. 

Den danske Historiker Saxe: Danekongen Hugleth kamper 
med de svenske Hovdinger Homod og Hogrene; Hugleth — Hy- 
gelac; Homod = Geaternes svenske Modktander Eanmund. 

Den norske Skjald Thjodolf fra Hvin: Sveakongen Ottar 
falder mod Danerne i det jyske Vendel; Ottar = Othere, Son af 
Geaternes Modstander Ongentheow. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXUI, NY FÖLJD XXIX. 6 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


82 Schötte: Anmälan. 


Efter Paapegningen af den firfoldige Overensstemmelse melder 
der sig forst det Spergsmaal, om den meder vesentlig Modsigelse 
nogensteds. 

Schick har fremdraget een Kilde, der skal indeholde en Mod- 
sigelse, nemlig Fsedrus Fabler i en middelalderlig Udgave, hvori 
der fortzelles om en ved Rhinmundingen jordet Kempe Huiglac, 
der aabenbart er identisk med Beowulfs Hygelac. Denne Huiglac 
kaldes Konge over ”Geterne” og da Getae er en staaende middel- 
alderlig Omskrivning for Goter, seer Schäöck heri et Vidnesbyrd 
om, at den frankisk-frisiske Folkeoverlevering hensatte Geaterne 
til Götland. 

Det er naturligvis rigtigt nok, at ”Getae” minder iojnefal- 
dende om ”Geatas”, men fra ”Getae” til ”Gautar” er Springet ad- 
skillig storre, — saa stort, at nogen tvingende Grund til at optage 
Schäöcks Tydning ikke kan siges at foreligge. Hvad Mening vi 
end vil legge bagved ”Getae”, maa det stadig huskes, at dette 
Udtryk var en lerd, vilkaarlig Omskrivning, og er vi forst inde 
paa Vilkaarligheden, mister Vidnesbyrdet sin tvingende Kraft. 

Iovrigt indskrenker Forf. og Schäöck sig til at soge de posi- 
tive Vidnesbyrd for Ligningen ”Geater = Jyder” afkreftet ved 
Bortforklaringer, hvoraf vi allerede ovenfor har seet et Par Prover. 

Naar Gregor kalder Chochilaics Folk for Daner, er det if. 
Schicks Mening en Overforelse fra de Vikinger, som Frankerne 
havde lert at kende i Aaret 565. Muligheden kan indrgmmes, 
men den har ikke synderlig slaaende Sandsynlighed. Efter at 
Chochilaies navnkundige ”Geater” havde viist sig c. 515, vilde det 
have veret saare rimeligt, om de senere optredende Daner havde 
faaet Navn efter dem. Det er mindst ligesaa rimeligt som den 
modsatte Navneoverforelse. 

I Athbandlingen ”Fasta fornlämningar i Beowulf” (nerv. Ud- 
gave S. 219 = ”Antikv. Tidskr. f. Sverige” XVIII, S. 45) gor Forf. 
et arkeologisk Argument geldende: Geaternes Rige kan ikke 
soges i Jylland, thi der forekommer ingen Gravhoje af den Art, 
som skildres i Slutningen af Digtet. Af samme Grund er Vester- 
götland udelukket. Dette Arguments Rekkevidde kan jeg ikke 
dogmme om. Hvis Digtets Skildring af Kulturforhold allevegne 
maa forudssettes at pege paa Handlingens virkelige Skueplads, har 
Argumentet maaske en viss Vegt; men da Situationsskildringen 

aaviselig er sterkt paavirket af engelske Forhold, og der ogsaa 
orekommer keltisk Islet, maa jeg indtil videre stille mig tvivlende. 
Javnfor ovenfor S. 68 om Sydows Undersogelser. 

Af vesentligere Argumenter hos Forf. og Schäck rester der, 
saa vidt jeg kan se, kun den Opfattelse, at den norske Skjald 
Thjodolfs Kvad Ynglingatal i Virkeligheden skulde vare en dansk 
Digtning fra England. Denne Teori er först fremsat af Sophus 
Bugge og siden udforligere udviklet af Schäck, hvorefter den 
fores videre af Forf. i den paa nerverende Sted omtalte Afhand- 


Digitized I Go gle PRI ICETON UNIVERSITY 


Schätte: Anmälan. 83 


ling. Der gives en meget vidtloftig Udredning af, hvordan geldre 
og nyere skandinaviske Overleveringer er bleven sammenstobte af 
den danske Englender, og udfra denne Baggrund er det selvfoal- 
gelig en helt naturlig Slutning, at Geaternes Sejre over Sveerne 
er bleven annekterede for Jyderne, og at Sveakongen Ottars Ne- 
derlag er blevet flyttet fra det svenske Vendel til det jyske Land- 
skab af samme Navn. 

At Ynglingatal rober et mod Sveerne fjendtligt Standpunkt, 
var jeg tidligere tilbojelig til at indramme. Men i Virkeligheden 
er denne Forudsetning ikke ner saa sikker, som det ved forste 

jekast synes. Som Jevnforstof frembyder sig den danske Folke- 
vise ”Kongetal”, — et Digt i den merkeligste, om Eddadigtningen 
mindende Tone. Vi finder her opregnet 8 eller 9 Konger, og 
n&esten overalt dveles der kun ved deres Undergang eller deres 
Lyder. No. 1, Opnevneren Dan, gaar fri; No. 2, Frode ”blev 
vegen til Hest”; No. 3, Lusekongen, ”saa skammelig fik han sin 
Dead”; No. 4, Hogen, ”sank neder for Flod”; No. 5, tyske Konge? 
”stred imod urene Fod” (dunkelt; vedkommende kaldes i Haand- 
skriftet ”tykke Kone”); No. 6, Trivold, gaar fri: ”han boede sig i 
Berne” (”badede sig i Beerme”), ”raske havde han Sonner syv”, 
etc.; No. 7, Harald, ”de grove ham under en Sten”; No. 8, Volmer, 
”han var en Konning hin onde”; No. 9, Erik, ”blev vegen ved 
Finderup Lunde”. — Naar vi finder en saadan dansk Fremstilling 
af hjemlig Saga, kommer Ynglingatal til at staa i et helt andet 
Lys end for, og det maa vel kaldes et Sporgsmaal, om Parallel- 
digtet Håleygjatal nu vil kunne kaldes slet og ret Kopi i Yng- 
lingatals Manér. Snarere har vi at gore med en serlig udviklet Type 
for Fremstilling af Dodsmotiver, maaske oprindelig hengende sammen 
med sakrale Forestillinger (jfr. min Afh. i ”Samlaren? 1915, 24). 

Det her rejste Sporgsmaal skal jeg blot henstille til nermere 
Undersogelse. Jeg vil derefter for et Tankeexperiments Skyld 
vende tilbage til Bugges, Schicks og Forf.s Forudsetning, at 
Ynglingatals nationale Aand ikke kan forliges med svensk Oprin- 
delse. Lad os sette, at de har Ret, — men ligger der da deri 
strax, at Bugge og Meningsfeller ogsaa har Ret i at udlevere 
hans Landsmands navnoukundige Digt til Danmark? Ingenlunde. 
Saa nedig jeg ger det, maa jeg erklere, at Gaven n&ppe med 
Foje vil kunne modtages. I Ynglingatal savnes, som ogsaa Forf. 
($0) og Schick indseer, ethvert Spor af den ellers kendte danske 
Fremstilling af svensk Sagnhistorie, f. Ex. Hrolf Krakes Sammen- 
sted med Adils. Virkelige Skjoldung-Daner eller Jyder forekom- 
mer overhovedet ikke i Digtet, naar vi skal folge Forf.s og Schäcks 
Tydning. Tilbage bliver blot hine ”Jyder”, der if. Forf. og Schäck 
skal vere forkledte Göter, og naar det gelder om at forklare 
deres Forkledning, synes det virkelig en Per Gantes Genvej at rejse 
til England, — hvorfor kan en saadan Proces ikke vare foregaaet 
i Digtets overleverede Hjemstavn, Norge? Jeg kan ikke se andet, 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 





84 Schätte: Anmälan. 


end at 'Teorien om Ynglingatals Oprindelse fra en dansk Eng- 
leader er, hvad man kalder ”at gaa over Bekken for at hente 
Vand”. (Schäck har i ”Stud. i Yngl.? ogsaa opgivet Teorien). 

Vi har nu gennemgaaet forskellige af Forfs og Schicks 
Hovedargumenter, som her kortelig skal rekapituleres: Geaternes 
Frygt for Frankerriget tager Sigte paa en götisk Alliance med 
Goterne i Spanien .og Sydfrankrig, eller vedkommende Stykke i 
Beowulf er simpelthen interpoleret; det ”vide Vand” mellem Geater 
og Sveer er Bstersgen, der omgiver det götiske Omraade Öland, 
eller ogsaa er det de store Indsger Vänern og Vättern paa Nord- 
grensen for Vestergötland; Gregors ”Daner” brugt om Beowulfs 
Geater er en Foregribelse af Vikingetidens Sprogbrug; Ynglinga- 
tals ”Daner” eller ”Jyder” brugt om Beowulfs Geater er en Om- 
digtning, foretagen af en dansk Skjald i England. 

Intet af disse Argumenter er egentlig tvingende; flere er 
aabenbart kunstlede, synes konstruerede ad hoc; endelig er der 
storre Afstand mellem Forf.s og Schicks Stedfestelse af Geaterne, 
end der er mellem Vestergötland og Jylland. 

Er Argumenteringen svag i og for sig, saa svekkes den end 
mere, naar det drages i Minde, at hverken Forf. eller Schuck har 
haft Oje for den af Olrik paapegede Kendsgerning, at fire Natio- 
ners indbyrdes .uafhengige Överleveringer er enige om at sette 
" Beowulfsagnets Geater i Forbindelse med Danmark. En saa sluttet 
og igjnefaldende Kendsgerning skaffes ikke let ud af Verden ved 
losrevne, forskelligartede Bortforklaringer, — allermindst, naar de 
er 7 og delvis hinanden modsigende som i foreliggende 
Tilfelde. 


Tungest blandt de fire Nationers Vidnesbyrd vejer det eng- 
elske. Som Fahlbeck sterkt fremhever, er det uforklarligt, hvordan 
Angelsaxerne skulde have fattet levende Interesse for et saa fjaernt- 
boende Folk som Göterne, medens det derimod var en Selvfolge, 
at de maatte interessere sig for Folk, der havde noget at gore 
med Anglernes gamle Hjemstavn, Jylland. Dette Argument trenger 
blot til at udbygges en lille Smule endnu. Man kunde paa For- 
haand vere tilbojelig til at tro, at det foreliggende Udvalg af 
nordiske ZEmner i oldengelsk Digtning var ret tilfeldigt, idet det 
nermest var et rent Slump, at Optegneren var faldet paa at velge 
netop f. Ex. Beowulf. En saadan Opfattelse er imidlertid aldeles 
urigtig, som jeg udforlig har paavist i min Afhandling ”The Geats 
of Beowulf”. Der fandtes i Angelsaxernes episke Synskres netop 
« ikke andre svenske Helte, end de i Beowulf optredende, og disse 
havde ikke andet Krav paa Interesse end det, der bygger paa 
deres Indblanding i geatiske Forhold. Heller ikke Geaterne ind- 
tager nogen egentlig bred Plads indenfor den angliske Epiks Ram- 
mer, — Danerne er kvantitativt langt mere fremtredende. Men 
ialfald er denne Plads ikke nogen rent tilfeldig og underordnet; 
det fremgaar af, at en af Anglerkongen Offas Efterkommere op- 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Anmälan. 85 


kaldtes efter Geatekongen Wiglaf. Ganske tilsvarende hed et 
andet af AEttens Medlemmer Alweo; han deler vistnok Navn med 
den fra Widsid kendte Danekonge Alewih, der settes i en Slags 
Mandjzevning med Offa. Endvidere optreder i den vestsaxiske 
Kongeet en Navne af hin kendte Hadubarderkonge Ingeld, der 
ifolge Beowulf og Widsid spiller en saa stor Rolle i Skjoldung- 
sagnene; denne Et afledes fra de med Offas Fader venskabelig 
forbundne Jydehovdinge Frovin og Vig. Navne som Wiglaf, 
Alweo, Ingeld synes ikke at vere gengse i England; naar de 
netop opdukker indenfor den anglisk-jyske Sagnhistories navn- 
kundigste Atter, maa vi gaa ud fra, at disse Atter interesserede 
sig i serlig Grad levende for Digtene Beowulf og Widsid. Og 
deraf maa vi atter slutte, at Beowulfs Optegnelse ikke var et 
Slumpevalg indenfor en M&engde omlgbende svensk, geatisk og 
dansk Stof, men fremkaldtes af en ganske sterlig noje lokal For- 
bindelse med Anglernes episke Horizont. 

Tilbage staar at drofte et Forhold, der af Forf. og Schäck 
fremstilles som en Hovedindvending mod Fahlbecks Opfattelse. 
Det drejer sig om det Speorgsmaal: hvorfor forer Sveerne en lang- 
varig Fejde mod et saa fjernt Omraade som Jylland? En Fejde 
mod Götland vilde synes langt mere nerliggende. Denne Ind- 
vending tager sig ved förste Ojekast vaegtig ud, men viser sig ved 
n&ermere Eltersyn at hvile paa en Misforstaaelse. Som jeg ovenfor 
har n&evnt, er Sveerne det eneste Folk, der i Tacitus” ”Germania” 
fremheves som FEjer af Orlogsflaader. Af de paa Runestene om- 
talte Sveer synes, saavidt jeg kan skonne, en Tredjedel at vare 
faret ”vestr”. Mere end een har deltaget i Tog til Jylland eller 
England !). Og de svenske Vikingetog vestpaa kan ingenlunde 
have veret rent forbigaaende Strejfere; det fremgaar tilstrekkelig 
tydelig deraf, at der i 9. Aarhundrede ligefrem oprettedes et svensk 
Rige i det sydlige Sonderjylland. Jfr. Fahlbeck, Sertryk S. 13. 
Lad os nu tenke os, at Götland i 6. Aarh. allerede har veret lagt 
under Sveerne, og at disse allerede dengang har skudt deres Bo- 
settelser frem til Götaelvens Munding, f. Ex. Tun, Sal, Hunsala 
ved Vänerns sydvestre Ende, Grimetun&, Onsala, Sätila omkring 
Hallands Nordgrense, tet ved Vendelsö. I dette Tilfelde var det 
den naturligste Sag af Verden, at Sveernes Pionerer sogte at 
seette sig fast ogsaa paa den vestre Side af Kattegat. 


Saa vidt kan Droftelsen fores paa det hidtil foreliggende 
Grundlag, dvs. med de to Valgkaar: Beowulfs Geater enten = 
Göter i Götland, eller = Jyder i Jylland. 


1) Hvis en Statistik over disse Forhold ikke foreligger, burde svensk 
Historieforskning snarest muligt serge for at faa det forsemte indhentet, da 
det meget let maa kunne gores. 


pigitized by (30 gle | PRINCETON UNIVERSITY 





86 Schätte: Anmälan. 


Men dermed er al videre Droftelse ikke afskaaren. 'Thi man 
har nemlig hidtil stadig overseet Tilstedeverelsen af et tredje 
Valgkaar: hvorfor skulde Beowulfs Geater ikke kunne vere Göter, 
bosatte i Jylland? 

Jeg har fremsat denne Mulighed i mit Foredrag ”Svensk- 
agtige Stednavne i Danmark?” (”Förh. v. sv. Filolog- och Historiker- 
mötet i Göteborg, 1912”), og den fortjener sikkert at undersoges 
ngjere. Saa meget er sikkert, at der maa have fundet en sterk 
götisk Bosettelse sted i det nordestlige Jylland. En Mangde 
vestgötiske Stednavne, serlig paa -um, genfindes i Nordestjylland, 
endog for en stor Del med nojagtig tilsvarende indbyrdes Grup- 
pering. De nordestjyske Personnavne paa Runestenene er langt 
mere gostskandinaviske end f. Ex. de sjellandske. Wimmer har 
allerede studset over at finde en ostjysk Sigvalde og har paa 
Grund af Navnets Sjeldenhed villet identificere ham med den 
historisk kendte Sigvalde Jarl fra Skaane. En saadan Samtyd- 
ning er neppe nedvendig eller blot sandsynlig; vi har ganske 
simpelt at gere med et Navn, der peger paa Indflytning fra det 
svenske Fastland. Fundpladsen Sicelugh maa sikkert tydes som 
"Sigvaldahaugr. Af andre typisk svenskagtige Personnavne kan 
fremheves: Asvid, Froystein (Sigvaldes Sten), Oystein, Porgny, 
Åsgaut, Végaut. Den muomlydte Form As- istf. sedv. dausk Es- 
vedbliver at holde sig i et Par ostjyske Personnavne: Aslev 16. 
Aarh. omkring Horsens (jfr. Oluf Nielsen, ”Jyske Tingsvidner”) 
og "Askil i to Stednavne Askildrup. Hertil maa fojes, at Wimmer 
henregner ikke mindre end tre ostjyske Runestene til den svenske 
Type. Ved Hovdingen Karls Sten ner Hobro er Forholdet helt 
tydeligt, da den har en ngojagtig Genganger i Vestergötland. Det 
kan tilfojes, at der nylig er fundet en norsk Runeindskrift i Vend- 
syssel, ganske vist af sen Dato, og at Fgaastenen ved Aarhus om- 
taler en der bosat ”Ketil den norske”. Det sidste og ikke mindst 
vegtige Led i denne Kede af Vidnesbyrd er det ret velkendte 
Forhold, at Nordestjylland ikke har den ellers paa Halvgen her- 
skende foranstillede Artikel, men derimod den almindelig nordiske 
efterhengte Artikel, altsaa ikke & mand, men mand-en. Den efter- 
hengte Artikels Indtrengen i Nordestjylland kan ikke vere skeet 
over de danske Ser, da den ligeoverforliggende ostjyske Kyst 
sproglig slutter sig til den vestjyske Type. Paavirkningen maa 
vere udgaaet direkte fra den götiske eller norske Kyst, og uden 
Tvivl gennem Indflytninger. 


Alle de her nevnte Vidnesbyrd viser, at der i Nordostjyl- 
land har veret en sterk Indflytning fra Kysten hinsides Kattegat, 
mest vel fra Götland, men desuden ogsaa fra Norge. Den svarer 
til den svenske Bosettelse i Sonderjylland, men maa blot paa 
Grund af Naboskabet tenkes at have veret langt mere omsig- 
gribende. 

Til Gengeld for Udforsel af Nybyggere har den gstre Side 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Anmälan. 87 


af Kattegat selv modtaget Paavirkninger fra Jylland, omend i 
mindre Maalestok. Det typisk saxisk-jyske Navneled -sik = ”Ker” 
har bredt sig tvers over Kattegat. Vi finder et Sik paa Kysten 
af Halland, Lersik og Ormesik i det vestlige Vestergötland, henh. 
Ale og Viste Härad. 

Hvorledes de götiske Indflytteres Forhold til Jyderne har 
veret, er ikke let at vide, og det lader sig neppe oplyse ved 
Hjelp af Beowulf. En hel Rekke forskellige Muligheder vil vere 
tenkelige. For blot at nevne een: det kan tenkes, at et götisk 
Rige holdt sig i fOstjylland, efterat den götiske Hjembygd var 
underknuet af Sveerne, og at disse derefter fortsatte deres Angreb 
over paa den vestre Side af Kattegat '!). 

Da der som sagt er saa frit Spillerum for Indbildnings- 
kraften, holder jeg det for overflodigt at drofte Forf.s Forsog paa 
at uddrage Historie af de forhaandenverende Antydninger i Beo- 
wulf. Det er paa Speorgsmaalets nuvarende Stade endnu forhastet. 

Kun ét Punkt maa jeg have Lov til at komme ind paa, 
nemlig Ongentheows Skebne. 

Der er en paafaldende Modsetning mellem denne Konge i 
Beowulf og hans saakaldte ”Spejlbillede” i Ynglingatal og Yng- 
linga saga. Ongentheow er en meagtig Skikkelse, grahrrRorr 
Strid, — det altoverragende Midtpunkt blandt alle Sveafyrster i 
Beowulf og den eneste, der verdiges Omtale i Widsid. Hans saa- 
kaldte Spejlbillede Egil udferer i Ynglingatal ingen andre Stor- 
verker end at fly for en Trzel og lade sig stange ihjel af en uvan 
Ozxze. I Ynglinga saga siges udtrykkelig om ham, at han var 
ingen Hermand, men sad hjemme i Ro; iovrigt udmales hans 
Skendsel endnu grovere end i Kvadet. — Her er det da ved 
forste jekast klart, at de to Personer ikke har andet tilfelles end 
en Navne-Samklang. Det kan tilfojes, at Fuldnavnet Ongen- 
theow er som blest bort fra svensk Overlevering: det optrader 
ikke i Liljegrens ”Runurkunder”, og ligesaa lidt i Lundgrens 
”Personnamn från Medeltiden”, Sv. Landsmålen 1892 ff. Naar det 
drages i Minde, hvor folkekere saadanne svenske Kongenavne som 
Eirikr, Jorundr, Qnoundr, Eysteinn er, delvis selv paa vestgötisk 
Grund (if. Runestenene), maa det fastslaas, at de ovenfor paapegede 


1) Fahlbeck ne&vner sidst i sin Afhandling en tilbageverende Vanske- 
lighed, nemlig det Forhold, at der i Beowulf ikke findes Antydning af Strid 
mellem Daner og Geater; dette skulde ikke stemme med Danernes Forhold 
til Jyderne. Det er rigtigt nok, at der savnes ethvert Spor af Modsetnings- 
forhold mellem Daner og Geater; men det er en Misforstaaelse at tro, at 
et saadant Modsetningsforhold nedvendig maatte have veret tilstede mellem 
Danerne og Jyllands Indbyggere. Den hjemlige Overlevering indeholder 
ikke mere Strid mellem Daner og Jyder, end den engelske kender til Strid 
mellem Daner og Geater eller mellem Daner og Angler. Efter al Sandsyn- 
lighed herskede der fra forkristelig Tid et temmelig fast Forbund mellem 
de forskellige Nerthus-Folk, — Angler, Jyder, Daner, maaske ogsaa Göter 
Senere fremvoxede af dette Forbund en samlet Stat, nemlig det nuverende 
Danmark. Jfr. Chadwick, ”The Origin of the English Nation” S. 286. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


88 Schätte: Anmälan. 


negative Vidnesbyrd ikke kan skyldes en tilfeldig Lakune. On- 
ped maa simpelthen have levet og virket vesentlig udenfor 
vealands Grenser. 

Efterat vi er naaet til denne Slutsats, vil det maaske slaa 
Leseren, at den i Sverige ignorerede Kempe synes at fremtrade 
lyslevende i norsk og dansk Overlevering, nemlig som den navn- 
kundige Viking Angantyr, og desuden i serlig jysk Overlevering 
som den Ad(g)ils, hvem to jyske Bredre kun megter at felde ved 
Overtredelse af Reglerne for Enekamp, jfr. ovenfor S. 72. Angan- 
tyr forekommer nok i Norge og Danmark brugt som virkeligt 
Personnavn efter Folkevandringstiden, jfr. Lind, ”Norsk-isländska 
dopnamn”, men ialfald yderst sjaldent. Det er ikke som f. Ex. 
Halvdan, Asbjorn, Thorkel et Navn, der saare let ved Slump kunde 
tilfalde en hvilkensomhelst opdigtet Helt. Hertil kommer et hojst 
merkeligt Navne-Samtref, som hidtil ikke er blevet iagttaget. 
Hervararsagas Angantyr boede, som man veed, ”austr å Bolm” 
(Hyndluljöd). Nu findes der'i det sydvestre Småland tat ved 
Hallands Grense en stor Indsg Bolmen, med tilherende & Bolmsö, 
hvis Nabolag udmerker sig ved sit mod Omgivelserne skarpt af- 
stikkende upsvenske Preg, jfr. Tuna, Garnhult, Stafsätra, Värdset, 
Gårdset (samt Svinanäs = "Sveananes?). Og Hovedbygden ved 
Bolmens Bred hedder Angelstad. Jeg kender ikke Navnets 
eldre Former, men kan forelobig ikke verge mig mod det Ind- 
tryk, at Angelstad kunde hidrore fra Angantyr ”austr å Bolm”, 
som atter passende kunde identiticeres med den fra Upland spor- 
lost forsvundne Sveakonge Ongentheow. Gisningen overlades her- 
ved andre til nermere Eftersporing !). 

Med dette Spergsmaalstegn forlader vi Forf.s Undersogelse 
om Sveer og Göter under Folkevandringstiden. Jeg har billiget 
Forf.s Hovedsynspunkt, nemlig Iagttagelsen af den gennem Aar- 
hundreder fortsatte skandinaviske Fremskydning fra Nord mod 
Syd. Jeg har tiltraadt den Opfattelse, at ogsaa Beowulfs geatisk- 
svenske Episode falder indenfor dette Perspektiv. Og selvom jeg 
overfor Forf. maa give Fahlbeck afgjort Ret i at seette Geaterne i 
Forbindelse med Jylland, har jeg aabnet Muligheden for en m&eg- 
lende Teori, der afleder de jyske Geater fra Götland. 

Denne Gisning er imidlertid kun Indgangsdoren til en Rekke 
nye Problemer, som ikke kan droftes fyldestgorende indenfor Ram- 
merne af en Recension. Den videre Uddybelse maa overlades 
serlig til den svenske Forskning, hvem disse Forholds Udredning 
skulde synes at maatte vare magtpaaliggende. 


V. ”Skölds hädanfärd”. Trykt i ”Studier tillägnade Henrik 
Schick”, S. 110—134. Stockholm. 1905. 
Nerverende Afh.s Resultater bygger paa en Forbindelse af 


1) Afledningen fra Bolmen er ogsaa fremsat af Chr. Kier, ”Beowulf”, 153. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schätte: Anmälan. 898 


Arkeologi og Folkemindeforskning. Jeg maa vesentlig nejes med 
at referere. Den righoldige Samling af Jevnforstof fra fremmede 
Lande forbigaar jeg, idet jeg holder mig udelukkende til det nor- 
diske Omraade. MSondringen af arkeologisk og litersert Stof op- 
gives, da Leseren ellers vilde miste den Översigt over Tidsfolgen,. 
der muliggeres ved det knappe Sammendrag. 

Forf. gennemgaar forst den skiftende Sjeletro (97 ff.). I 
Broncealderens sidste Del herskede Ligbrending med Jordfestelse 
af de brendte Ben, hvad der svarer til en Tro paa Adskillelse af 
Sjel og Legeme efter Doden. Jernalderen genindforte den eldre 
Tro, at Dedningen bliver boende i Graven og dér forer en Til-- 
verelse med samme Vilkaar og Strid som for, jfr. Forf.s ”Bidrag 
till Bornholms befolkningshistoria”, S. 5—31. C. 200 e. Kr. frem- 
kalder sydlandsk Paavirkning en Genoplivelse af Troen paa Ad- 
skillelse af Sjel og Legeme efter Doden. I den anden Verden 
tenkes Sjelen nu at leve et uvirksomt Liv uden krigersk Syssel- 
settelse. Til denne Tro knyttes Forestillingen om en Rejse fra 
Jorden til Dedsriget. Den rober sig mest iojnefaldende gennem 
et sjellandsk og et gotlandsk Fund, hvor den dedes Mund inde- 
holdt den Mont, der efter gresk Skik skulde medgives for at 
afleveres til Dodsrigets Fergemand Charon (101); jfr. Den danske 
Samling Folkevandringstiden, 259, 260, og Almgren, ”Studier 
tillägn. Montelius”, S. 89 ff. 

Hos Folk ved Seen tenktes Dodsriget ganske naturlig at 
naas ved en Sorejse. Forf. inddeler Udviklingen af denne Fore- 
stilling i tre Stadier. 

I. Liget legges i et Fartoj og skydes til Ses, overladt til 
Vind og Vove (106). Exempler med Brending (112): Balder if. 
Gylfaginning, Hake if. Ynglinga saga, Sigurd Hring if. Skjoldunga 
saga. Exp. uden Brending: Skjold if. Beowulf. 

II. Fartojet, eller dets Sindbillede, bliver staaende paa Land 
(108). Exp. med Brending (114): Vanlande og Visbur if. Yng- 
lingasaga, Harald Hildetand if. Saxe; Frodes Forskrift for hoj- 
baarne Krigere if. Saxe; historiske Svenskere i Rusland if. Ibn 
Fadbhlan ; Grave c. Aar 600 (111) ved Ultuna i Upland, paa 
Öland, i Skaane og Norge. — Exp. uden Brending (114), jfr. Mon- 
telius i ”Svenska fornminnesfören. tidskr.” VI, 149 ff.: Haakon 
den Godes Saga, Landnåma (bis), Gisle Surssons Saga, Vatnsdela 
Saga, Laxdela Saga. Siden 600 findes mange Skibsgrave med 
ubrendte Lig iser ved Vendel og Ultuna i Upland, og ved Ange- 
rum i Bleking, senere ved Tuna og Sala i Upland, samt i Norge 
(111). Hertil horer ogsaa Stensetninger i Skibsform, serlig hyp- 
pige i Sverige og paa Bornholm, ogsaa forekommende i det gvrige- 
Danmark og i Norge. — De gldste Skibsgrave, mellem 500 og 
600, herer til Upland og Finland; i 7. Aarh. optreder de i Ble- 
king, 1 8. Aarh. i Skaane og Norge. 


III. De Efterlevende har opgivet at forsyne den dode med 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


920 Schätte: Anmälan. 


Fartej; men tenker sig Rejsen udfort paa et Fartoj af overna- 
turlig Art (109). Exp.: Dediinpeskibot agelfar; Sinfjetles For- 
svinden med den ukendte F&ergemands Baad; gotlandske Gravstene 
med Skibsbilleder (115). 

I det folgende soger Forf. at vise, at de fra Beowulf kendte 
Enkeltheder ved Kong Skjolds Hedenferd genfindes i svenske 
Grave, serlig i Vendelgraven No. 9 (128). 

Forf. imedegaar Axel Olriks afvigende Tolkning af de fore- 
liggende Gravskikke, ”Danm. Heltedigtning” 251 ff. (123). Olrik 
hevder, at Frodelovens Paabud om Brending paa Skib ikke er 
udsprunget af ideelle Hensyn, men kun sigter paa at tilvejebringe 
en hurtig og hederfuld Baalferd. Den i Skjoldsagnet foreliggende 
Skibsferd med ubrendt Lig vil han ikke godkende som egte 
skandinavisk, men han tyder den som optaget fra keltisk Over- 
levering. Forf. indvender mod Olrik, at der i Norden ikke kan 
paavises nogen keltisk Indflydelse mellem La-Téne-Tiden og de 
store Skibsgraves Tid, dvs. mellem 300 f. Kr. og 500 e. Kr. Om 
denne Indvending holder Stik, er vel tvivlsomt. De gottonske 
Folk skylder ifelge gengs Opfattelse Kelterne en veldig Masse 
aandelige Paavirkninger. Dette Forraad kan endnu oges med ad- 
skilligt, og det er rent umuligt at skyde det hele tilbage bag 
Aar 300 f. Kr., dvs. til en Tid, da Kelter og Tyskere endnu knap 
var bleven direkte Naboer (forud skiltes de ved de belgiske Ger- 
mani, et Folk af ligurisk Rod). Man tyder sedvanlig Odin som 
den keltiske Teutates, og Tor, Donar — kelt. 'Tanaros el. Taranos. 
Lokaltysk Alberih = kelt. Mars Albiorix, og Ala-gabiae = kelt. 
Ollo-gabiae (”Lykke-giversker”). Den kimbriske Gud i Tyreham, 
som omtales af Plutarch og afbildes paa Gundestrup-Karret, er if. 
Olrik — kelt. Tarvos Trigaranos, (”Tyren med tre 'Traner”). — 
Stavrimet synes at vere af keltisk Oprindelse, og ligesaa den re- 
publikanske Forfatning i det sydlige og vestlige Germanien, jfr. 
Chadwick, ”The Origin of the English Nation” S. 319, Anm. 2. 
Sammensatte Stammenavne paa fire Stavelser eller mere dannes 
efter keltisk Monster, og ligesaa Stednavnene paa -borg og -tun. — 
I nogle af de n&evnte Tilfelde lader der sig opstille Formodninger 
om Tidspunktet for Paavirkningen. Odinsdyrkelsen menes sged- 
vanlig at vere opkommen i efterkristelig Tid. Sammensatte 
Stammenavne optreder hos de gottonske Folk nesten ikke för 
Kristi Fodsel. Stednavnetypen -tun er vesentlig indskrenket til 
Saxer og Nordskandinaver, hvad der tyder paa en sildig og snee- 
vert afgrenset Tilfersel ad Sovejen, jfr. ovenfor S. 77. Jeg finder 
altsaa, at der neppe er noget afgjort til Hinder for at tenke Mu- 
ligheden af en keltisk Kilde til Skildringen af Skjolds Hedenferd. 


Gennem hele sin Afbh., f. Ex. S. 97 og 119, forudsetter Forf. 
som en given Ting, at den sydlandske Sjeletro bragtes til Skan- 
dinavien af ”East Germans”, som boede ved Sortehavet og omkring 
Aar 200 e. Kr. bredte sig erobrende til Ostersgens Kyster. Denne 


Google 


Schätte: Anmälan. 91 


Lere vil neppe finde Medhold hos nogen Historiker. Ved Sorte- 
bavet boede for 200 e. Kr. kun en eneste gottonsk Stamme, nemlig 
Basternerne, og den forblev rolig boende dér, indtil den c. 5. 
Aarhundreder senere forsvandt blandt de ovrige Barbarer, der 
trengte frem mod Donau. Omkring Aar 213 omtales nok Goter 
ved WSortehavet; de var imidlertid dengang ikke iferd med at 
drage til Ostersokysten, men tvertimod lige komne derfra, efterat 
have boet der olig og historisk paaviselig siden 1. Aarh, e. Kr. 
Overhovedet er den formodede Vandring fra Syd mod Nord i 
skarpeste Strid med den samlede gottonske Historie fra 300 för 
Kristus og til Vikingetidens Slutning. Den historiske Vandrings- 
retning er i Virkeligheden mnord-syd. Vi kender ikke en eneste 
gottonsk Vandring fra det sydlige Europa mod Skandinavien und- 
tagen et Par, der udtrykkelig rober sig som Hjem-vandringer, 
nemlig Erulernes og Saxernes. — Dette Exempel viser, at Forf. 
stundum er lovlig rask til at omsatte sine arkeologiske Iagtta- 
gelser i etniske Teorier. 

Paa Grundlag af Jordanis —, Forf. siger ved et Huskeslip 
”Procopius” —, fremsettes den Mening, at Danerne först c. 400 
e. Kr. trengte frem til Skaane (134). Hvis vi alene havde Jor- 
danis at bygge paa, kunde denne Slutning vere nerliggende nok. 
Men Ptolemaios setter i Skaane en Stamme ved Navn ”Daukio- 
nes”, og da der blandt c. 100 velhjemlede gottonske Stammenavne 
kan er et eneste med Forlyden Da-, nemlig Daner, er der 999 
Sandsynligheder mod 1 for, at hans äras Aeyöuevov Daukiones 
maa rettes til "Daneiones. Ptolemaios” gottonske ”Retskrivning” 
er, som man veed, under al Kritik; derimod er Stedfestelserne og 
det statistiske Udvalg paa hans Kort over Skandia absolut forste- 
klasses, — man meerke f. Ex. den Omstendighed, at Nordmendene 
representeres gennem Landets frugtbareste Provins, Hedemarken !). 
Derfor er det nodvendigt at foretage den omtalte Rettelse, ligesom 
at rette Fauonai til fSouionai, og Firaisoi til "Finaithoi. Under 
saadanne Omstendigheder kan Jordanis” Ord ikke tydes som oven- 
for nevnt. Det erobrede eruliske Omraade maa ikke soges i 
Skaane, ej heller paa Själland, hvorhen Mällenboff vilde henlegge 
det; da Prokop setter Erulerne ved Siden af Göterne, kan der 
f. Ex. tenkes paa Bleking. 

Et paa S. 129 afbildet Dyrehoved skal if. Forf. tilhore en 
Örn. Efter min Mening maa det stamme fra en Efterligning af 
en klassisk Grif, da det er forsynet med spidse Oren. 

VI. ”Drakskatten i Beowulf”. Trykt i ”Fornvännen, 119 
—144. Stockholm. 1906. 

Skont man paa Forhaand kunde fristes til at opfatte en 
Drageskat som en Tumleplads for den frie digteriske Fantasi, 


1) Jfr. mine Afh. ”Ptolemy's Atlas” i ”The Scottish Geographical 
Magazine” XXX (1914), S. 77; ”Det ptolemeiske Danmarkskort” i (dansk) 
”Geogr. Tidskr.” 1915, H. 1., S. 18 ff., og Paul & Braune Beitr. XLI, 43. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


92 Schätte: Anmälan. 


bliver den i nerv. Afhandling gjort til Udgangspunkt for meget 
lererige saglige Undersogelser. 

Forf. paapeger först, at Drageskatten ifolge Beowulf har til- 
hort et Flertal af Mend i lengst forsvundne Dage; der tenkes 
ikke en Skattesamling fra selve Samtiden. Han mener, at den 
oprindelige Sagnkerne gaar ud fra et Mosefund som dem, der var 
hyppige i det sydlige Skandinavien; de indeholdt Genstande, der 
var ofrede i Massevis efter store Folkekampe. Delvis modsigende 
Skildringer af Drageskatten i Beowulf kan afspejle senere Tider, 
da den Slags Masseofringer ikke mere var brugelige. 

I en Note S. 151 nevnes efter Orosius V, 16, at en Her af 
Gottoner og Galler efterat have tilintetgjort en romersk Her gde- 
lagde hele Byttet. Det er Kimbrernes store Offerfest efter Sejren 
ved Orange Aar 105 f. Kr., her tenkes paa. Der kunde have 
veret Grund til at omtale denne veloplyste Tildragelse noget 
ngjere, da det er det ge&ldste historiske, vi veed om gottonsk Offer- 
skik. Der brugtes saa at sige hele det fra Skandinavien kendte 
Repertoire af Offermaader. Lesoret sonderbrodes; Hestene druk- 
nedes i Rhönefloden; Menneskene dels hengtes, dels slagtedes. 
En ngjagtig Skildring af Slagtningen findes hos Strabon, VII, p- 
294; jfr. Afbildningen paa Gundestrupkarret, der jo netop stam- 
mer fra Kimbrernes Hjemland. Vi har altsaa her en fuldt histo- 
risk Skildring af, hvordan Mosefundene blev til; det er blot 
meerkeligt, at den ikke fremdrages mere af Arkeologerne, end 
Tilfeldet er. 


Forf. gennemgaar Drageskattens Inventar — Sverd, Hjelme, 
Ringbrynjer, et Felttegn, Guldringe, Kar, Harpe, Heste, Hoge — 
og paaviser, at netop saadanne Genstande og Vesener findes i de 
kendte Mosefund (151 ff.). Med Hensyn til Heste og Hoge kunde 
det synes tvivlsomt, om de i Beowulf virkelig medregnes til 
Skattelisten (jfr. 142). Men det slaar mig i dette Ojeblik, at 
Offervesenerne i Lejre ifolge Thietmar af Merseburg I c. 9 var 
Mennesker (halir), Heste, Hunde, Haner og Hege. Merk Stav- 
rimet med Offerstedet Heidrar! Forf. har ovenfor paapeget Stav- 
rimet mellem Stednavnene Hleidrar, Heorot, Hringstadr og Skjol- 
dungernes Personnavne, jfr. S. 73. Men ikke nok med det, — 
hele Drageskatten synes ved nermere Eftersyn at stavrime paa 
H, naar den oversettes til Oldnordisk: hodd, hjorr, hjalmr, hring- 
brynja, herkuml(?), hringr, hverr, harpa, hestr (el. hross), haukr. 
(En lappisk Offerliste med 7 H har jeg givet i ”Samlaren” 1915, 35). 
— Det vil sees, at et af Forf. givet Vink ved nermere Efter- 
sporing viser sig at före til en lagttagelse, der i hej Grad for- 
tjener Opmerksomhed, selv om den endnu ikke tor regnes for 


sikker. 


Det fremheves (151), at der i Beowulf 3052—4 og 3069—72 
omtales en Forbandelse over den, der vover att heve Drageskatten. 
Dertul svarer if. Forf. den &dste Fundmoses Navn, Vimose; ”demn 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Schiätte: Anmälan. 93 


viede Mose” !). Offerstederne i Dallerup Sg og Vingsted Molledam 
mindedes i Folkeoverleveringen, idet disse Vande gjaldt for at 
vere forbundne med Helvede, jfr. Thiele, ”Danske Folkesagn”, II, 
6 & 16. 

Der kunde have veret tilfojet et Par andre traditionelle 
Minder om Fundmoser. Saxe omtaler VII, 348 en ”palus lethalis” 
dvs. ”Helker”, der aabenbart indeholder den ovenfor omtalte Fore- 
stilling om Indvielse til Underverdenes Magter. Og Folketroen 
satte udtrykkelig denne Mose i Forbindelse med den Kamp, hvori 
Kong Siger bukkede under for Hake, omend den overleverede 
Sagnform ikke indeholder noget om Nedsenkning af Bytte. I 
Helgakvida Hjorvaråssonar Str. 8 siger en Valkyrje: 


Sverd veitk liggja fjörum feri 
1 Sigarsholmi an finm togu. 


Navnet Sigersholm findes den Dag idag paa Sjelland, ner Holbek. 
Det skulde ikke undre mig, om de 46 nedgravede Sverd en 
skonne Dag kom for Dagens Lys netop paa dette Sted. 

Et keltisk Forbillede var den hellige Seg ved Toulouse, hvori 
Volkerne havde nedsenket det kostbareste af deres Tempelskat — 
120,000 Pund Guld og 100,000 Pund Solv —, idet der udtaltes 
den kraftigste Forbandelse over den mulige Skatterover. 

Tilsidst undersoger. Forf. de zeldre skandinaviske Billeder af 
Dragekampe, Fig. 57, 58, 59, og de til disse Fremstillinger mere 
eller mindre ngoje svarende Drager uden Kampmotiv, Fig. 32—48. 
Han kommer til det Resultat, at de netop herer hjemme i Mose- 
fandenes Tid. Det ydre Forbillede til Dragekampbillederne mener 
han at kunne spore i en romersk Monttype fra Constantius IIs 
Tid, Fig. 60, jfr. 61. a 


VII. ”The Double Burial in Beowulf”. I ”Fasta fornläm- 
ningar i Beowulf”, trykt i ”Antikvarisk tidskrift för Sverige”, 
XVII, 64 ff. 1903. 

En meget indgaaende og lererig Undersggelse om Dobbelt- 
grave, men vedkommer i Virkeligheden ikke Beowulf, da den af 
Forf. forudsatte Tilknytning hviler paa en mindre rigtig Textles- 
ning. Jfr. Udg.s Note S. 171: ”I am sorry to have to raise two 
serious objections to his theory. First, that it appears from the 
text that only one son (of Hildeburh) was committed to the fla- 
mes; and secondly, that the translation ”arm on shoulder” is by all 
consent wrong. 'The passage is admittedly obscure, but in any 
case ”arm on shoulder” will not do. There is however a very 
tempting emendation of v. 1117 by Holthausen, 'Bame on eaxle” 
i. e., by the shoulder (or side) of his uncle”. 


1) Mon ikke Vingsted skulde vere en Fordrejelse for Visted? (Jfr. 
Hvidemose istf. Vimose, Vedbek istf. Vebsek, etc.). 


Google 


94 Schätte: Anmälan. 


Jeg skal blot gere en Tilfojelse til S. 193. Forf. nevner 
Flatgbogen I, 403, hvor der fortzelles, at Sveerne lagde den dede 
”Kong Frey” i en Gravhoj, heldte Guld-, Solv- og Kobbermonter 
ned gennem Aabninger i Hojen og ligeledes medgav Frey to Tre- 
billeder. Senere blev Trebillederne tagne ud igen; det ene blev 
dyrket paa Stedet, medens det andet blev sendt til 'Trondhjem. — 
Forf. mener, at Billederne erstatter de Mennesker, der i en tidligere 
Tidsalder blev ofrede for at holde den afdede ved Selskab i den 
anden Verden. Denne Tydning er neppe rigtig, eftersom der for- 
telles, at Billederne senere blev tagne ud igen og gjort til Gen- 
stand for Gudsdyrkelse. Rimeligvis er Fortellingen en Misfor- 
staaelse af den over hele Jorden udbredte Forestilling, at Guden 
dger og genopstaar. Flatgbogens Fortzelling (I, 335) om, hvordan 
Gunnar Helming overvinder Guden Frey og derpaa iferer sig hans 
Skrud og modtager Offergaver, horer til samme Kategori. Ligesaa 
Fortellingen om Balders Ded og hans tilsigtede, men ganske vist 
forpurrede Genoplivelse. Det er meerkeligt, at denne Mening i 
Fortzellingen om Gudedod synes at vere gaaet den nordiske Forsk- 
ning forbi. Englenderen J. G. Frazer har i det omfangrige Verk 
”The Golden Bough”, Vol. VII (3. Udg.), ”The Scapegoat”, givet 
en meget interessant Undersogelse om Forestillingen ”killing the 
god” og om Gudens menneskelige Istedtrader. Paa nordisk Grund 
forer kun Schick den videre (”Stud. i nord. lit. och rel.? II, 251); 
jfr. min Afh. i ”Samlaren” 1915, 27. 


VIIL ”Beowulf's Funeral Obsequies”. Ligesom VII ho- 
rende til Afhandlingen ”Fasta fornlämningar i Beowult”. 

Denne Afhandling, som slutter den engelske Udgave, under- 
soger Beowulfs Gravhoj paa Baggrund af en indgaaende Gennem- 
gang af forhaandenverende Sidestykker i Sverige. 

Den dgende Kong Beowulf giver selv Instrux om sin Baal- 
ferd og Gravlegning, v. 2802 ff. og dertil slutter sig Udtalelser 
af det geatiske Sendebud v. 3010 ff. og af Wiglaf v. 3096 ff. Paa 
et hojt Nes rejstes Baalveddet, prydet med hele Drageskatten: 
Hjelme, Skjolde og Brynjer. Derefter brendtes Kongens Lig 
under de omkringstaaendes Veraab. Asken indgerdedes med en 
Vold, og over Gravkamret byggedes en Hoj, som det tog ti Dage at 
fuldende. Den var vide synlig fra Soen og skulde ifolge Beowulfs 
Afskedsord bere hans Navn. I Hojen nedlagdes hele Drageskatten, 
— Ringe og Prydelser. Tilsidst red tolv Hovdinge omkring Hojen 
under Veraab og Heederskvad. 

Forf. ger opmerksom paa, at den samlede Skildring inde- 
holder en aabenbar Selvmodsigelse, idet v. 3011 lader hele Drage- 
skatten blive braendt, medens v. 3164 lader hele den samme Skat 
folge Beowulf ubrendt i Graven. Da der tillige foreligger to 
Klagescener, en efter Baalferden og en efter Gravhejens Fuld- 
endelse, bevder Forf., at her er skeet en Sammenblanding af to 


pigitized by (50 gle PRINCETON 





Schötte: Anmälan. 95 


forskellige Lag i Digtningen. Det er forresten almindelig kendt, 
hvad Forf. ikke nevner, at Hovdingenes Ridt omkring Graven 
under Afsyngelse af Hederskvad ogsaa forekom ved Hunner- 
kongen Attilas Ligferd. 

Paa S. 235 sammenligner Forf. Beowulfs Hoj med den e&ldste 
af de tre store Kongshoje i Gamla Upsala, — den, der siden det 
18. Aarh. berer det ikke egte Navn Odinshög. Hvorvidt man 
virkelig kan faa en saa noje Överensstemmelse ud af den ret faa- 
melte Skildring i Kvadet, skal jeg lade vare usagt; vi har oven- 
for seet et Exempel paa, at Forf. stundum er for tilbejelig til at 
ville l&ese altfor mange arkeologiske Enkeltheder udaf Digte- 
rens Ord. : 

Forf. slutter med at gore opmeerksom paa Gravhojens meg- 
tige Omfang og dens Plads paa det vide synlige Nes. Siden 
Broncealderen havde man ikke kendt Gravhoje med en saadan 
Storrelse og iejnefaldende Stilling. Nu blev det Skik at opfore 
dem paa ny, snarest endnu mere imponerende end i hin fjerne 
Fortid. Til denne Type horer Beowulfs Grav ligesom Gravene 
ved Gamle Upsala og i det uplandske Vendel. Det var Folke- 
vandringstidens Storhed, der paa denne Vis satte sig et synligt 
Eftermele, og Skikken vedvarede fra nu af lige til Hedenolds 
Slutning. 


”Introduction”, af Udgiveren Dr. Clark Hall. 1-XXXV. 

”Index of Things Mentioned in the Poem of Beowulf”, 241 
—264. Trykt i Udg.s ”Beowulf, a Translation into Modern Eng- 
lish Prose”, London, G. W. Allen & Co, Second Ed., 1911. Med 
Illustrationer. 

”Bibliography of Dr. Stjerna's Writings”. 265—66. 

”Passages in Beowulf, Referred to or Discussed in the Fore- 
going Essays”. 269—71. 

”General Index”. 273—84. 

Udgiveren indleder sin Samling med et kort Afrids af Forf.s 
Liv og akademiske Lobebane; hertil slutter sig Listen over Forf.s 
Skrifter. I ”Introduction” giver Udg. iovrigt en vejledende Over- 
sigt over Samlingens Indhold og gor Rede for sin egen kritiske 
Stilling til den. Der er indflettet et Par udmeerket orienterende 
Oversigtstavler af Oscar Almgren til' Fremstilling af vigtige Holde- 
punkter for Tidsfolgen; de omfatter arkaeologiske, religiose, literere 
og historiske Foreteelser. Ogsaa de af Udg. S. 241 ff. tilfojede 
Sagregistre og Citatregistre vil i vesentlig Grad lette Verkets 
Brug for den Lesser, der onsker at underkaste Beowulfs Enkelt- 
heder et ngjere Studium. 

Udgaven er ikke blot smukt udstyret, men synes at bare 
Preg af kritisk Omhu helt igennem. Et Par Prover har vi oven- 
for seet i de citerede Noter. 

Stavningen af de skandinaviske Navne — et for Englendere 


Go gle PRINCET ON UNIVERSITY 


926 Schätte: Anmälan. 


ofte vanskeligt Punkt — er helt igennem ulastelig. Naar der paa 
S. 148 staar ”Dafleräp Sö” istf. ”Dallerup Sö”, opvejes det ved, at 
Forf.s Stavemaade smsts. ”Hedelisker” er rettet til ”Hedeliskeer”, 
hvorved Navnets Mening bliver klarere. Stavemaaden -ker stammer 
forresten fra Sophus Mällers ”Vor Oldtid”. 

Udg. overholder Forf.s Skik at skrive de sonderjyske Sted- 
navne paa Dansk og ikke med de tyske Forvrengninger. Et 
”Schleswig” S. 8 er en sjelden Undtagelse. Dette Standpunkt 
fortjener afgjort Ros. Jfr. Dahlerup i ”Dania”, X, 193. Forf. og Udg. 
fortjener Tak, fordi de ikke har fadet sig lede paa Afveje. 

Udg.s Gengivelse af Forf.s ”Östgermaner” ved ”East Ger- 
mans” er derimod mindre heldig, hvad jeg allerede ovenfor har 
nevnt, og selv om R. W. Chambers i sin fortreffelige Bog ”Wid- 
.sith” 1911 folger samme Skik, saa vil saadanne sporadiske Tillob 
alligevel ikke kunne gere den herskende i Engelsk. Det kameeleo- 
niske Navn ”Germaner” er som Udtryk for vor Folkegruppe umu- 
ligt paa Engelsk, da dets fastslaaede Mening ellers er ”Tyskere” 
og intet andet. Chadwick, der en Tid brugte Kompromisformen 
”Germanic nations”, er da ogsaa senere vendt tilbage til det mindre 
mistydige ”Teutons”. Jfr. Hollenderen de la Saussaye, ”The Reli- 
gion of the Teutons”, S. 79, samt min Art. ”Germaner” i Ror- 
dams TIllustr. Konversationslexikon (Hagerup) og min Afh. ”Got- 
thonic Names” i ”Publications of the Society for the Advancement 
of Scandinavian Study”, Illinois 1912, hvori jeg noterer ikke mindre 
-end 8 forskellige Meninger af Germanernavnet. 

Alt ialt maa Udgaven af Knut Stjernas Beowulfstudier siges 
at vaere smukt gennemfort, og den vil sikkert bidrage til at styrke 
og uddybe de Impulser, der udgik fra den afdede Forsker. 

Eskjer i Salling. 12. Marts 1915. 


Gudmund Schitte. 


Google 


Zur germanischen Wortkunde. 


(Forts.) 

50. an. Baldr. 

Der Name des altnordischen Lichtgottes Baldr wird 
von Edw. Schröder zu lit. båltas ”weiss” sowie zu gleich- 
bedeutendem got. bala- ”walds” gestellt !). Es fehlt in- 
dessen dem Anscheine nach auch nicht an skandinavischen 
Verwandten des an. Götternamens. G. 0. Hyltén-Cavallius 
bringt sie Wärend och Wirdarne 8 55 (I, 235): ”båld i 
Wärendsmålet betyder ljus, skär, solröd, purpurfärgad”; des 
weiteren hiesse in dieser Mundart die rote Farbe des Him- 
mels vor Sonnenauf- oder Untergang båldröd, und Blut 
wiärde (bildlich) det bålda genannt. 

Balder ist ein Gott des Sommers, als welchen ihn 
die Blume baidersbrå (anthemis cotula L.) — der, wie 
F. v. d. Leyen gezeigt hat, im Englischen der Name des 
Gänseblämchens daisy d. i. dags eye (bellis perennis L.) 
entspricht ?) — ohnehin genugsam bezeugt ?). 

Man wird in diesem Zusammenhang notieren därfen, 
dass auch Baldanäterna [Name eines Örtlichkeit in der 
Nähe von Torsås (Småland)] d. i. ”des Lichten Nesseln”, 
wie Hyltén-Cavallius will, Beziehungen zu dem alten Licht- 
gott haben kann '). 

Falls die hier gemachten Aufstellungen zutreffen, wäre 


1) Zf. f. d. deutsch. Altert. 35 p. 241. >?) v. d. Leyen, Deutsches Sa- 
genbuch I p. 105. ?) Olrik, Danmarks Heltedigtning II pp. 258, 261. ') a, 
a. O. 8 55 (I, p. 234). 


ARKIV FÖR KÖRDISK FILOLOGI XXXIU, NT FÖLJD XXIX. 4 


Google 


98 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


ahd. Phol, ags. Pol, Beinamen des Gottes Balder, die laut- 
lich ebensowobhl zu ai. bala- ”weiss” wie zu let. bus ”dun- 
stige, schwile Luft, Höhenrauch, Därre” gehören können, 
doch eher zu let. bu'ls zu stellen !). 

Was die Wortbildung anlangt, so wäre zu bemerken, 
dass an. Baldr eine -tro-Bildung zu dem in an. bal, ags. 
bel ”Scheiterhaufen, Feuer” abgelautet vorliegendem Stamme 
ist; vgl. gr. öawrods, öyrods, ai. vrtrå-s ”Feind”, putrd-s 
”Sohn”. Nach Brugmann sind alle diese maskulinen -trc- 
Bildungen ursprängliche Neutra ?); in unserem Falle wäre 
also als Grundbedeutung ”Hitze, Licht, Sommer” anzusetzen. 

Die Anschauung, dass Balder ein Gott des Sommers 
wäre, ist mit der von Axel Olrik, der zufolge Balder, dem 
slavischen Jarilo d. i. ”Frijahrsmann” entsprechend, ein Ve- 
getationsgott wäre, im besten Einklange: der Sommer ist 
der Geist der Sommerblumen ?). 


51. an. Haenir. 

Der Name des altnordischen Wolkengottes Hsnir ist 
bislang noch nicht befriedigend erklärt worden. Der Um- 
stand, dass Hsnir allem Anscheine nach schwanengestaltig 
war, beweist fär die Etymologie des Namens nichts. 

An. Hoenir kann auf germ. "hönjiz, idg. "köunito-s zu- 
räckgehen. Idg. "köunto-s seinerseits ist mit Hälfe des io- 
Formans von "köuno-s abgeleitet. Dieses steht zu dem 
Grundwort von lit. sziaurys ”Nordwind”, lat. gaurus ”Nord- 
ostwind” abgesehen vom Ablaut im selben Verhältnis wie ai. 
årjuna-s ”weiss” zu gr. äoyvoog, wie let. slaune ”gefleckte 
Kuh”, zu let. slaure ”gefleckte Kuh”'), wie lat. plänus zu 
ir. lär ”der Erdboden” ("plåro-s), wie lit. unksnå ”Schatten” 
zu lat. umbra ("unksra) >). 





1) diese Ztschrift. ?) Grdr.? 2, 1 p. 345. ?) Danmarks Heltedigtning, 
II pp. 258, 261. ') W. Schulze, Etymologisches 19 Sb. d. Kgl. Pr. A. d. 
Wiss. 39 [1910] p. 794. 3) Walde, Lat. Et. Wb.? s, v. 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 99 


Hierhin auch ags. scar ”Regenschauer”, as. skär, ahd. 
scär, nhd. Schauer ”procella, imber” u. s. w. Auch an. 
skyra ”schnell dahinrennen” gehört in diesen Zusammen- 
hang !). E 

Sonach wäre also  Hanir auch seinem Namen zufolge 
ein Wolkengott. Das ist mit Hsgnis urspringlicher Schwa- 
nengestaltigkeit nicht unvereinbar: der Schwan wäre dann 
för die Germanen ebenso ein Herr des Wetters gewesen 
wie fär den Mexikaner es Krickente, Löffelente, BSilber- 
reiher, Sichler, Eisvogel u. 8. w. waren 2). — In Wales?) 
sowie bei den Esthen ') und Ostjaken ") ist der Schwan in 
der Tat ein Wettervogel. 


52. an. Fjorgynn. 

Die Frage nach der Bedeutung von an. FJjorgynn, das 
zu lit. perkänas ”Donner” im Ablaut steht, ist durch Gän- 
tert's Untersuchungen wieder in Fluss gekommen. 

Nach Girntert stehen als Namen des indogermanischen 
Donnergottes. folgende fest: ”"perenio-s, "pergenio-s, ”perku- 
no-s, ”kernäno-s, "perauno-s, "kerauno-s. Diese Namen sind 
die Grundworte zu alb. peröndi ”Himmel”, ai. Parjånya-s 
”Name des Gewittergottes”, lit. perkänas ”Donner”, Name des 
Gewittergottes, gall. Cernunnos ”Name eines Gottes”, abg. pe- 
runä ”Donner, Name des Gewittergottes”, gr.xeoavvåg ”Blitz”'"). 

Die eigentliche Bedeutung von idg. "perkunos ist nach 
Gäntert ”pyywvaros”, die der andern Etyma jedoch ”fe- 
retrius”. 

So sehr man der ersten Deutung zustimmen wird, so 
schwierig erscheint m. E. die zweite. 





1) vgl. Fick's Wb.! III p. 466. ?) Loewenthal, Relig. d. Ostalgonkin 
(Leipziger Dissert. 1913) p. 23. >?) Marie Trevelyan, Folk Lore and Folk 
Stories of Wales [London 1909] pp. 114, 122. ') Castrén, Finnische Mytho- 
logie p. 70. ') Patkanow, Die Irtysch-Ostjaken I p. 110. ') Gäntert, Uber 
Reimwortbildungen pp. 203 ff. 


Google 


100 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


Lit. perkunas, let. perkåns, apr. perkunis gehören zum 
Stamme perk- wie gr. xoowvdg ”gekrämmt” zum Stamme ker-. 

Das Grundwort der angefäöhrten Namen ist idg. "per- 
köund-s und ist das Verbalabstraktum eines Zeitwortes "perkö 
”schlage”. Es liegt vor in umbr. percam ”virgam”, cech. 
prkno ”Brett”, lit. pérkaczoju ”streichele”. Lit. perkinas 
u. 8. w. bedeutet sonach ”feretrius” ”der Einschlagende” und 
ist, wie Lidén mit recht annahm !), dem slav. perunä, dem 
ai. parjänya-s bedeutungsgleich. 

Hieraus folgt, dass an. Fjorgynn, germ. Xfergunjaz, idg. 
"perkuniö-s nicht durch ”pyymwvatos” ”Eichengott”, sondern 
durch ”feretrius” ”Einschläger” wiederzugeben ist. 

Wie verhält sich nun got. fairguni ”Waldgebirge”, an. 
fjorgyn ”Erde” u. g8 w. zu dem angefihrten altnordischen 
Gottesnamen? 

Got. fairguni u. s. w. stehen zu ahd. fereh-eih, lat. 
quercus u. s. w. ähnlich wie lat. Portanus zu portus. Das 
zu fairguni u. s. w. gehörige Grundwort kann (nach Walde) ?) 
als abstufender -uo- Stamm, idg. "perku-s, gen. "perkuosto 
("perkut), aufgefasst werden. Got. fairguni u. s. wW. wäre 
also ”Eichwald”. 

Aber was ist die eigentliche Bedeutung von idg. "per- 
kus, "perkuosio, ("perkuz)? Offenbar doch ”Schläger”: die 
Eiche war fir den Indogermanen ein nichtmenschengestal- 
tiger Gewitterdämon. FEine Eiche als heiligen Baum Do- 
nars, des Gevwittergottes, fällte wie bekannt Bonifatius zu 
Geismar. 

Die Bedeutung von ahd. foraha ”pinus” ”Föhre” ist 
ähnlich aufzufassen: idg. "prka ”Schlag”, woraus durch Kon- 
kretisierung ”Knippel, Baum”; zur Wortbildung vgl. gr. 
Jxevkn und lat. pungo. 

Eine Parallele zu idg. "perku-s ”Eiche” d. i. ”Schläger” 


1) Arm. Stud. 85 ff. ?) Lat. Et. Wb.? s. v. quercus. 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 101 


nämlich ”Donnerer” bietet serb. grm quercus pedunculata L., 
das, wie schon J. Grimm mit recht hervorhob, zu serb. 
grmljeti ”donnern” gehört !), Ablautsstufe wie in lit. gru- 
ménti ”aus der Ferne leise und dumpf donnern”, apr. gru- 
mins ”Donner”, nhd. grummeln ”donnern” (vgl. Hermann 
Löns, Auf der Wildbahn", [Hannover 1912] p. 163: ”Hinter 
den Bergen grummelt das Gewitter”). Dem steht nicht ent- 
gegen, dass im Slovenischen grm u. a. ”eine Haselnusstaude” 
bedeutet: bei Schwaben und Allemannen schätzt das Ver- 
brennen der Haselgerte im Herdfeuer wider den Blitz ?), die 
Haselgerte ist also fär mächtig äber das Gewitter gehalten 
worden. 


533. ags. Ing. S 

Der Göttername ags. Ing, anord. Yngvi, Ingvi kann 
möglicherweise noch anders hergeleitet werden, als ich oben 
getan habe. 

Ags. Ing, anord. Yngvi, Ingvi d. 1. idg. ”"éngho-s, 
Fnghuiiö-s, ”enghuiiö-s können ebensogut wie zur Sippe von 
gr. vÖoc0w zu ir. ing ”force, compulsion, obligation”, air. as 
cach ing ”aus jeder Enge”, bret. enk ”eng”, ir. ong ”Träbsal” 
gehören (idg. "engha, "enyhos, ”engho-s, "onyhu-s). 

Alle diese Wörter kommen von idg. ”engho ”wärge”, 
einer BSeitenform von idg. "anghö ”wärge” in gr. ävyo, lat. 
ango u. s. wW. 

Ags. Ing wäre sonach gträiu-engho-s ”halseng” oder 
aber ein Verbalabstraktum ”das Erwirgen”, ”der Erwärgte”. 
Vgl. nhd. Raub, Frass, Fang, gr. yövog ”Geburt, Sohn” 
sowie ahd. kring ”annulus”, das eigentlich ”die Biegung” und 
erst späterhin ”das, was gebogen ist” bedeutet. 

Besteht diese Auffassung zu recht, so vgl. Adam von 
Bremen, Gesta Hammab. Eccl. Pont. IV, 27: ”sacrificium 


1) Deutsche Mythologie! I, p. 153. ?) Mannhardt, Wald- und Feldkulte 
I pp. 247, 273. 


Google 


102 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


itaque tale est. Ex omni animante, quod masculinum est, 
novem capita offeruntur, quorum sanguine deos placari mos 
est. Corpora autem suspenduntur in lucum, qui proximus 
est templo ... Ibi etiam canes et equi pendent cum homi- 
nibus”. Durch den Zusatz, dass an diesem Feste ”neniae” 
erklingen, ”quae in eiusmodi ritu libationis fieri solent, mul- 
tiplices et inhonestae, ideoque melius reticendae” !) wird klar- 
gestellt, dass hier ein Fest för Freyr stattfindet ”euius etiam' 
simulacrum fingunt cum ingenti priapo” ?). 

Die Festzeit war die Frihjahrs-Tag- und Nachtgleiche: 
”novem diebus commessationes' et eiusmodi sacrificia cele- 
brantur: unaquaque die offerunt hominen unum cum ceteris 
animalibus, ita ut per novem dies 72 fiant animalia, quae 
offeruntur. Hoc sacrificium fit circa aequinoctium vernale” >). 

Der Zweck der Darbringung war wohl die Mehrung 
der Fruchtbarkeit durch die bekannte Wirkung des Erhängens 
auf das Geschlechtsglied: Freyr war der Gott der Frucht- 
barkeit ”pacem voluptatemque largiens mortalibus” '), vor 
dessen Bild man darbrachte ”si nuptiae celebrandae sunt” "), 
und der Ingunarfreyr hiess, d. i. wie Axel Kock dargetan, 
Ingvina ärfreyr ”Gott der Fruchtbarkeit der Ingvine” '). 

Es ist wahrscheinlich, dass die Opfer, deren ”corpora 
suspenduntur in lucum” eben wie Vikar auch zugleich mit 
dem Speer durchstochen wurden [”quorum sanguine deos 
placari mos est”]: das Durchstechen mit dem Speer war, wie 
Seler gezeigt hat, im alten Mexico ein Fruchtbarkeitszauber 7); 
dass Balder, der, wie Olrik dargetan, eigentlich auch ein 
Vegetationsgott war"), durch den Speer fällt, gehört gewiss 
auch hierher ?), ebenso, dass der slavische Jarilo d. i. ”Friäh- 


11. ce. IV, 27. ?) 1. c. IV, 26. 3) 1. c. IV, 37 schol. 187. ')1.c. IV, 26. 
3) 1. ce. IV, 27. $) Svensk Histor. Tidskr. 1895 p. 160 ff. 7”) Commentar zum 
Cod. Borgia I p. 173. ') Danmarks Heltedigtning II p. 258, 261. ”) vgl. 
meine Schrift ”Religion der Ostalgorkin” (Leipziger Dissertation 1918) pp. 
195, Anm. 120, 199, 214, 215. 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 103 


jahrsmann” mit Ästen durchstossen wird "'): wie Olrik gezeigt 
hat, ist Jarilo seinem Wesen nach mit Balder eng ver- 
wandt ?): beide sind eigentlich Vegetationsgötter. 

Und ist da nicht die Auffassung möglich, dass Ing 
u. 8. w. vielleicht fär "deiu-enko-s ”Götterkind” steht? Die 
Getreidegötter sind kindergestaltig. Jedenfalls scheint die 
Verehrung eines Frählings- und Sommergottes im Norden 
und Osten des indogermanischen Gebietes allgemein bestanden 
zu haben, ob der Kult aber auch urindogermanisch ist, muss 
indes bezweifelt werden. 


34. an. uti. 

An. uzi ”Ochs” könnte ein Farbwort sein. Alsdann 
gehört es zu gr. ötdöv (lies: öoddv oder dVdSv)' nvorepdiöv 
(Hesych) sowie zu abg. utro ”Morgen”. Hierhin jedenfalls 
auch lit. dukselé ”Weissfisch” ”leuciscus alburnus &L.”, rus. 
ukleja, cCech. oukleja, poln. uklej ”Weissfisch” sowie al. umä 
”Nacht, Glanz”. 

33. an. vestr. 

An. vestr ”Westen”, vest- ”west-” (in Zusammenset- 
zungen) wird gewöhnlich zu ai. dva, avås ”hinab” gestellt. 
Der zweite Teil kann auch zu idg. sthö-s ”stehend” gezogen 
werden; vgl. ai. gösthd-s ”Standort von Kiihen”, got. awistr, 
ahd. ewist ”Schafstall”, sowie ai. prstid-m ”Räcken” (eigentl. 
”Hervorstehendes”), avasthå-s ”membrum virile” (”nach unten 
stehend”). Germ. ”"vestran, "vesta- also ”Stand nach unten”, 
”nach unten stehend”; idg. "(säueliosio) uesthröm ”Stand (der 
Sonne) nach unten”, "uesthös (säuelios) ”die nach unten ste- 
hende Sonne”. 

Die Ausdräcke fär Abend gr. &8oze0og, lat. vesper, 
akymr. ucher einerseits, sowie lit. väkaras, abg. vecerit andrer- 


1) Mannhardt, Wald- und Feldkulte I? p. 512. 2?) 1. cec, p. 258. 


Google 


104 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


seits sind mit dem ersten Teil dieser Worte verwandt. Der 
zweite Teil jedoch ist idg. ”kero-s bezw. "pero-s; dieses Wort 
gehört zu an. kyrr ”Feuer”, got. hauri ”Kohle”, let. zeri 
”Glutsteine” und bedeutet ”Glut”; jenes zu slov. spar ”die 
Schwile”, solnce pari ”die Sonne hebt Dänste empor” = ”die 
Sonne bewirkt Schwile”, sparni, soparni ”schwil”, rus. parä 
”Dampf”, paritz ”schwäl sein”, let. pörs ”Dampf”, apr. pöre 
”Brodem”, lit. periå, peréti ”bräten (auf Eiern)”, poln. per- 
2ynka ”glihende Asche”, gr. zxunonui, rordw und bedeutet 
”Schwile”. Idg. "ué-kero-s ”dem die Glut hinab ist”, "ué-spero-s 
”dem die Hitze ab ist” sind eigentlich Beiworte: ”"uékeros 
akmö(r) !) ”der Himmel, dem die Glut hinab ist”, "uésperos 
akmö(r) !) ”der Himmel, dem die Schwile hinab ist”. Beide 
Ausdräcke sind wie man sieht Benennungen des Sommer- 
abends und ebenso wie an. dagr ”Tag”, das zu ai. dåhati 
”brennt” gehört, späterhin verallgemeinert. 


56. an. nätt. 

An. nätt ”Nacht” u. s. w. gehört zu ir. innocht ”hac 
nocte”, lat. nor, gr. vös, alb. naté, lit. naktis, alg. nosti, ai. 
nåkti-5$ ”Nächte”, nak ”Nacht”, naktä ”zwei Nächte”, nåktam 
”noctä” sowie zu gr. vöya' våöxTWO, JavvÖyiog ”die ganze 
Nacht dauernd”, kymr. heno ”hac nocte”, lit. nakvöti ”äber- 
nachten”. 

Die Stämme sind nok- und nogh- und wechseln mit 
einander. wie die von poln. smuk ”Engpass”, abg. smuöati 
”kriechen” und poln. smug ”Engpass”, lit. smdugiu ”dräcke die 
Luftröhre zu”, an. smuga ”enge Öffnung”, gr. ubyog. 

Idg. nok- liegt sonst noch vor in ai. nakuld-s ”eine be- 
stuimmte Farbe bezeichnend” ”Ichneumon”, nakuliz ”Ichneu- 
monweibchen” ”Saffran”, sowie dehnstufig in lit. nökti ”reift” 


1) idg. akmö(r) ”Himmel” eigentl. ”Steingewölbe (ai. ååman-, gr. Axuwov, 
lit. Akmä) vgl. Reichelt, I. F. 32 p. 28 ff.; idg. tåkmör, kamnés ”Stein”, vgl. 
Bomeker, Slaw. Et. Wb. I s. v. kamy. 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 105 


(von Getreide und Kernobst), rugiåt isznéke ”der Roggen 
ist reif, ist nicht mehr grän, kann schon geerntet werden”, 
nokimas ”das Reifen” (von Getreide und Kernobst). 

Um welche Farbe es sich hier handelt, ist unschwer 
ermittelt: der indische Ichneumon hat blass-rotbraunes, 
goldig schimmerndes Fell, Saffran ist rotgelb, reifendes Korn 
gelb bis gelbbraun, reifendes Kernobst gelb und bisweilen 
braun. Ähnlich wohl auch nogk-; vgl. gr. Nvyela ”Name 
einer Quelle”. 

Demnach wäre idg. nok- ”braun”, "nokt u. s. w. also 
”die Zeit kurz vor oder nach Sonnenuntergang”. Vgl. frz. 
il commence å faire brun ”es wird dunkel” sowie Mau- 
passant's 

”sous les arbres noirs la nuit était brune”. 


57. an. aptann. 

An. aptann, eptann, eptinn ”Abend”, ahd. äband u. s. w, 
sind bislang ohne befriedigende Erklärung. Ahd. aäband 
kann idg. ”"epént-, an. aptann u. 8. w., idg. "aptoné-s, fapténo-s 
fortsetzen. Idg. "epént- bezeichnet ”die zu ”"epént- gehörige 
Zeit” und ist gedehnt wie das Grundwort von ai. $vä$Sura-s 
”Schwager”; "epént-, "aptoné-s, "apténo-s selbst sind offenbar 
Participien zu dem idg. Verbum ep-, ap-. Dieses liegt vor 
in lit. apuszis, epusze ”Espe”, gr. åneAov:d govi eidog 
ÖöÉvåpov, lat. opulus ”Feldahorn”, nhd. eberesche ”sorbus aucu- 
paria L.”; eine Parallelwurzel ist lit. ötålas ”Apfel”, aw. abda- 
”mirus”, lat. ebulus ”eine Art Hollunder”, abies ”Weisstaune”. 

Die Grundbedeutung von idg. ap-, ep-, ab-, eb- ist 
”leuchten” ”weiss sein” ”rot sein”. 

Neben eb-, ab- ”leuchten” steht ab- ”eilen” in gr. äpa: 
tooy0s Avkåfas ”Jahr” nämlich ”Lichtlauf” !), lat. amnis, 
ir. abann ”Fluss”; neben ep-, ap- ”leuchten” steht ep-, ap- 
”eilen” in apr. ape ”Wasser”, lit. åpé ”Fluss?, aw. äpi- 


3) Prellwitz, Et. Wb. d. Gr. Spr. 8. v. 


Google 


106 ' Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


”Wasger”, ai. ap- ”Wasser"; vgl. gr. åoyvdg ”hell” ”schnell”, 
lat. mico ”schimmere” ”zucke”. 

58. ahd. östaran. 

Ahd. östarän ”Ostern”, ags. Eostre weisen auf eine ger- 
manische Göttin Auströ zuräck. Deren Name wird ge- 
wöhnlich zu lat. auröra u. s. w. gestellt. 

Wie soll aber eine Frählingsgöttin mit der Morgenröte 
etwas zu schaffen haben? Die urgermanische Heimat lag 
doch nicht am Nordpol? 

Viel einleuchtender wäre, germ. ÅZuströ zu ahd. wasal 
”Feuer” zu stellen, wozu auch abg. vesna ”Frihling”, 'lit. 
twasarå ”Sommer”, ai. vasantå-s ”Frähling” u. s. w.; zum 
Ablaut vgl. lit. da&sos pl. ”Luft” und dvesia ”ich atme”. 

Zur Sache vgl. Catull. carm. 46: iam ver egelidos re- 
fert tepores. 

99. got. sugil. 

Got. sugil ”Sonne”, ags. segl ”Sonne”, swegel, swegl 
”Himmel, Sonne”, stwegle ”strahlend” ist bislang ohne sichere 
Erklärung geblieben. Die Worte gehören möglicherweise zu 
an. sveggja ”(ein Schiff) wenden”, lit. sukå, såkti ”drehen”; man 
denke an ”Sonnenwende” und vgl. an. rodull ”Sonne”, ags. rador 
”Himmel” u. 8. w. zu lat. rota ”Rad”, ir. rethim ”laufe”. 
Ags. swigli u. s. w. demnach zunächst ”sonnig”. 


60. an. mör. 

An. mör ”Steppe, Heide” ist bislang ohne rechte Er- 
klärung. Es setzt möglicherweise germ. ”möhazg, idg. "smö- 
gho-s fort und gehört zu abg. smaglä ”fuscus”, cech. smaZiti 
”dörren, rösten”. An. mör also ”das Rauchen” ”wo es raucht”, 
demnach vom Heiderauch benannt. Ähnlich rus. pari ”Dampf” 
und ”Brachfeld”. 


61. ahd. lisca. 
Ahd. lisca, mnd. lesch ”phleum pratense L.” ”Liesch- 
gras” ist m. W. bislang unerklärt. Es setzt germ. "lisko 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 107 


fort und gehört zu apr. layson ”lacus, Name zweier Seen” 
sowie zu lat. liveo (idg. lei-:le-:l-: li). 


62. mnd. räden. 

Mnd. räden ”agrostemma”, ahd. räto, nhd. ratwen, ra- 
den wird von Falk und Torp als germ. "redvan, "radvan 
angesetzt '), aber ohne Erklärung gelassen. Germ. "redvan-, 
”radvan- können auf idg. ”rötuön-, ”"ratuön- zuräckgehen. 
Alsdann gehören sie zu ai. rämd-s ”dunkelfarbig, schwarz”, 
rämaä ”eine Dunkle, so vor allem ein Weib gemeiner Her- 
kunft”, räma ”Rötel, rubrica Mennig”, rätri ”Nacht”, ahd. 
rämac ”furvus”. Germ. "redvan-, "radvan-, formantisch wie 
al. krtvan- ”bewirkend”, sutvan- ”kelternd”, gr. zevdiyv, 
xoavyörv u. s. w., bedeutet demnach ”schwärzend” ”was 
schwarz macht”, wegen der Wirkung des dem Mahlgut bei- 
gemengten Samens von agrostemma githago L. auf das Mehl. 

Neben idg. rée- ”schwarz sein” steht gleichbedeutend 
idg. Jle-, vorliegend in engl. leasow ”Weide”, schwed. -lösa 
(in Ortsnamen), abg. lésä ”Wald” ?), wozu Reichelt auch lat. 
lariz ”Lärche” stellt (KZ 46 p. 317). 

Die Grundbedeutung von »re- und le- scheint ”brennen” 
gewesen zu sein: vgl. ai. räma ”Rötel”, abg. löéto ”Déoog” ?), 
schwed. dial. låding ”Frähling”, ir. läth ”Brunst der Tiere”, 
laithe ”Tag”. 

Zum Bedeutungsibergang ”brennen” — ”schwarz” vgl. 
serb. väåtra ”Feuer”, lat. ater ”schwarz”, gr. pAÉryo, engl. 
black; der Bedeutungswandel hat in der Rauchentwicklung. 
des Feuers seinen Grund. 


63. mnd. wolde. 
Mnd. wolde, engl. old ”reseda luteola L.” wird von 
Wood zu lat. lateus gestellt "). Hierhin dann wohl auch 





1) Fick's Wb.' III p. 8387. ?) Uber die Sippe von abg. lési siehe Ber- 
neker, Slav. Et. Wb. s. v. ?) Uber abg. läto vgl. ebenda s. v. ') vgl. Walde, 
Lat. Et. Wb.? 8. v. 


Google 


108 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


slov. vötga ”Goldamsel”. Mit dem in Farbezeichnungen 
nicht seltenen Suffix -go0-: lit. mårgas ”bunt”, gr. åuoAyds 
”Dunkel”, ir. meirg ”Rost”, nhd. falke (zu gr. eds). 

Die Grundbedeutung von idg. wuel- scheint ”brennen” 
gewesen zu sein, vgl. ahd. walm ”Hitze, Glut”, gr. åta 
”Sonnen wärme”. 

Sollte der Name des germanischen Gottes Loki nicht, 
wie Kock will, zur Sippe von lat. luceo gehören !), und nicht, 
wie Olrik will, zu gall. lugos ”zooaö” zu stellen sein ?), so 
könnte er gleichfalls in diesen Zusammenhang gehören: germ. 
"luken, idg. ”"ulgé-s ”der Heisse”; Suffix in diesem Falle 
wie in let. nirga ”Tauchente” zu lit. neriä, nérti ”tauchen” 
oder in gr. o£oyvor ' ZAamor (Hes.) zu ai. tvärate ”eilt”. 


64. got. "wizdila. 

Got. "wizdila ”isatis tinctoria L.” ”Waid”, mlat. vaizda, 
ags. wdd, ahd. weit u. s. w. gehen auf germ. ”vai(z)dan 
zuräck. Mlat. vaizda zu ags. wdåd wie abg. za ustra ”mor- 
gens” zu gleichbedeutendem za utra. Die Etymologie von 
germ. "vai(z)dan ist unklar. 

Möglicherweise sind germ. ”"vaizdan und ”"vaidan aus 
idg. "uaiuezdhö-m und "unaiuedhö-m syncopiert; vgl. gr. Öat- 
ÖdAAoO und lit. dailé ”Kunst” (aus "daidolia). Idg. ue- liegt 
vor in ai. uma ”Nacht, Glanz” u. s. w., idg. ues- in ai. 
dvasran ”sie leuchteten” lat. auröra u. 8. w. 

Nun dient aber der Waid zum Blaufärben, idg. "uaiue(s)-, 
muss also auf die Bläue bezogen werden. Vgl. alsdann lat. 
caesius ”yAavkds” und lit. skåistas ”hellglänzend”. 

Lat. vitrum ”loatis” wäre bei dieser Auffassung idg. 
Fyailue)tröm ”was zum Blaufärben dient”, gr. foatw ”Waid” 
jedoch idg. "uai(ue)-sunti-s ”Blauglanz”, zu gr. fvow ”leuch- 


1) I. F. 10 p. 90 ff. ?) Maal og Minne 1911 p. 591; vgl. diese Zeit- 
schrift XXXI p. 154 Anm. 2. 


Go gle PRINCET ON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 109 


tend”, aw. xvang ”Sonne”, mir. forosnaim ”ich erleuchte”, got. 
sunno ”Sonne” u. s. w. 

65. ags. ifig. 

Ags. ifig ”Epheu”, engl. ivy, mnd. zwlöf, ahd. ebawi 
u. s. w. werden von Falk und Torp von germ. "ilvan, "ibvan 
hergeleitet '). Germ. "ibvan wäre idg. "ibhuo-m, "ibhuo-m; zu 
åtbh-, åibh- ”brennen” ”bitter sein”, vorliegend in ir. gbhul 
”Glutkohle”, lit. aibrämas ”Wässern im Munde”, ahd. eibar 
”acerbus, amarus, horridus”: die Samen von hedera helix L. 
sind giftig, seine Beeren fär menschlichen Genuss schädlich; 
germ. "ibvan also ”Giftbeere”. 

66. got. "Iovila. 

Die Gerste heisst im Indogermanischen "ieua. Dieser 
Name ist erhalten in ai. ydva-s ”Getreide, Hirse, Gerste”, 
aw. yava- ”Getreide”, yavin- ”Getreidefeld”, gr. bewå, beå 
”Spelt”, belöwpog ”getreidegebend”, pvoitoog ”getreidehervor- 
bringend”; ir. eorna ”Gerste”, lit. javai ”Getreide”, javönå 
”Getreideacker”, lit. dial. jduja ”Scheuer mit einem Ofen, in 
welcher das Getreide noch im Stroh getrocknet wird”, russ. 
ovinu ”Getreidedarre, Riege”, klrus. övyn, weissrus. jövna, 
Jövnja >). Im Germanischen fehlt der Name dem Anscheine 
nach. Doch war er ehedem wohl auch hier vorhanden, und 
zwar im Gotischen und im älteren Deutsch. Hier haben 
wir den Mannsnamen Jovila ?), dort den Ortsnamen Juwi- 
lenheim. Zu Grunde liegt germ. "jövilaz, "juvilaz ”der Ger- 
stenmann”, vgl. germ. (und zwar wahrscheinlich got.) Rugila 
”Name eines Hunnenkönigs” d. i. ”Roggenmann”, an. Beyla 
”Name der Gemabhlin des Gottes Ingvi” d. i. ”Gerstenweib”. 
Wie man sieht, passen die Namen "Juvilaz, "”Rugilaz, "Ba- 
vilö, die gewiss ehedem und eigentlich Wachstumsgeister 
bezeichneten, ganz ausgezeichnet zu einander. 





1) Fick's Wb.! III, p. 28. 2?) vgl. Berneker, Slav. Et. Wb. p. 455 s. v. 
Jjevinä. ?) got. wohl Jövilas, germ. tjövilag, idg. "iouelös d.i. ”der zu Gerste 
gehörige”. 


pigitized by (50 gle PRINCETON 





110 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


Das Grundwort von "juvilaz idg. "ieuxa reimte in der 
Ursprache mit dem von "bavilo, idg. ”bheua. Und dies 
giebt uns vielleicht den Fingerzeig fär die Erklärung von 
tjeuä und "bheua. 

Dies gehört zu gr. bödoc, tvdsgs ”Gerstenbier”, böun 
”Sauerteig”, lat. jas, Juris ”Brihe” !), kymr. iot ”pulsum”, 
schwed. dial. ast ”Käse” (finnisch juusto, aus dem Urnordi- 
schen), lit. jusze ”schlechte Suppe aus Sauerteig mit Wasser 
durchgeriährt”, let. jduju, jdut ”Teig machen, einrähren”, poln, 
jucka ”Brähe”, ai. ya-$ ”Brihe”, yduti, yuvåti ”vermengt”, 
pra-yduti ”rährt um”, bezeichnet also die Gerste zum Gähren 
(”Braugerste”); jenes gehört zu gr. pvo u. s. w. und be- 
zeichnet somit die Gerste zum Wachsen (”Saatgerste”). 

Das dritte indogermanische Wort fär ”Gerste”, vorlie- 
gend in gr. xowmn, lat. hordeum, arm. geri gehört nach 
Hoops” Auseinandersetzungen zu ai. ghär$sati ”reibt” und be- 
zeichnet somit eigentlich die ”Brotgerste” ?). 

Das vierte indogermanische Wort fär ”Gerste”, vorlie- 
gend in bret. heiz ”orge”, gall. sasia ”secale”, ai. sasyd-m ”Feld- 
frucht”, aw. hähya- scheint zu gr. äatog ”ungesättigt”, åoåm 
”ibersättige” u. s w. zu gehören (also ”Futtergerste”) und 
aus der Zeit vor dem Ackerbau zu stammen. 

Ebenso das fiinfte indogermanische Wort fär ”Gerste”, 
vorliegend in lat. far, an. barr, das zu ahd. parrön ”steif 
emporstehen” gehört ?) und die Gerste nach den Grannen 
benennt. 

67. an. rugr. 

An. rugr ”Roggen” (daraus finn. Rukko-taivas ”RBog- 
gengott”), ags. ryge, engl. rye, as. roggo, rocco, ahd. rocko, 
roggo, nhd. roggen gehen nach Falk und Torp auf germ. 
trugiz und "rugan zuröck und gehören zu lit. rugjs ”ein 
Roggenkorn”, rugiai pl., ”Roggen”, let. rudf/i pl., abg. ruäi '). 





1) vgl. Walde, Lat. Et. Wb.? s. v. ?) vgl. Berneker, Slav. Et. Wb. I, 
p. 231. >?) vgl. Berneker, Slav. Et. Wb. I p. 75. ') Fick's Wb." TII p. 350. 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 111 


Weitere Aufklärungen werden nicht gegeben. Unter der 
Voraussetzung, dass diese Formen von idg. "rughi-s, "rugi-s, 
"rugho-m herzuleiten sind, kann man sie fär aus idg. "urgis, 
"urghis, "urghöm umgestellt ansehen und mit thrak. poita 
(d. i. vrizaä)!) zu gr. öovba ”Reis” (aus iran. "urvizi — 
d. i. idg. "ururiyhi -— entlehnt), ai. vriki-8 ”Reis” stellen. 
Wir hätten also idg. nebeneinander "urgi-s, "urghi-s und 
"yrighi-s gehabt,die auf die Zeitworte Fuerg-, "ueregh-, "uereigh- 
zuräckgehen. Das.erste liegt vor in lat. vergo ”neige mich”, 
das zweite in schwed. vrång ”verkehrt”, lit. veräit, véräti 
”echnären, einengen, pressen”, let. wwerst ”wenden, drehen”, 
abg. vritZo, vrésti ”binden”, das dritte in aw. urvizo-maidyä- 
”mit geschnärter 'Taille”. Demnach wären also idg. "urgis, 
"urghis, "ururighi-, "urighis ”Roggen” eigentlich: ”was sich 
neigt”: der Roggen hat nickende Ähren. 

Die hier aufgezählten Etyma bevorzugen durchaus den 
indogermanischen Osten. Im Westen war Wort und Sache 
wohl schon fräh verloren. 

Auch lat. secale (ins Neugriechisch als oxar äberge- 
gangen) stammt wobl aus dem Osten: secale = idg. "psö- 
kali ”Speise-Ähre”, zu ai. psä ”Speise” und alb. kat ”Ähre”, 
abg. klasäu. Idg. "psekali also wohl zunächst ”Getreide”. 
Zur Sache vergl. frz. froment ”Weizen” aus lat. frumentum; 
nhd. hirse, lat. Ceres und lit. pdszaras ”Futter”, gr. xöpog 
”Sättigung”; lit. söra ”Hirse” und ai. psäti ”isst”. 


68. mnd. sange. 

Mnd. sange ”Ährenbäschel”, nhd. sange, engl. dial. 
sangle gehen nach Falk und Torp?) auf germ. ”"sangön 
zuröck. Dieses, wenn idg. "sonken, zu mhd. senge ”Trok- 
kenheit, Därre”, apr. soanztis ”Funke”, abg. pré-soöiti ”trock- 


nen”. Zur Sache vgl. lat. arista ”Ähre”, das doch am 


1) van Wijck in Franck's Et. Wb. der Nederl. Taal? p. 556. >?) Ficks 
Wb.? III p. 249, 


Google 


112 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


ehesten zu lat. äridus !) sowie zu gr. än ”Därre”, Trocken- 
heit” zu stellen ist (idg. "asid-sta ”ganz därr” ”ganz trocken”): 
Catull. carm. 48: 

non si densior aridis aristis 

sit nostrae seges osculationis. 

69. Schwed. dial. språs. 

Schwed. dial. språs ”spriessen, auskeimen” (germ. "sprö- 
vön) hat im Baltisch-Slavischen einige bislang m. W. nicht 
beachtete Verwandte: apr. prasan ”Hirse”, abg. proso (idg. 
tpra-sö-m). Das Nebeneinander von språs, let. spraujis 
”emporkeimen, empordringen” und abg. proso entspricht be- 
zäglich des Ablauts an. rämr ”heiser”, lat. raucus und an. 
remja ”brällen”. Bezäglich des Anlautes verhalten sich språs 
und proso wie nhd. sprengen und gr. xomw5 ”Tropfen”, be- 
zäglich des Suffixes wie norw. spräta ”spritzen” zu let. 
prauslat ”spritzen”. 

Hierher wohl auch lat. porrum, gr. zodocov d. i. idg. 
"pr-so-m; vgl. ai. prsatå-m ”Tropfen”, cech. prseti ”sprähen, 
stieben, regnen”; zum Bedeutungsverhältnis vgl. schwed. dial. 
språs ”auskeimen” und mhd. sprät ”das Spritzen”. 

In diese Verwandschaft wohl auch gr. Ileocepövn idg. 
tperso-gthona ”die Hirseernte”, zu abg. proso ”Hirse” und 
Zeli ”mäht ab”; gr. Peocémacooa ist jedoch idg. "bherso- 
gehntiä. Der erste Teil gehört zu rus. dial. borä, slov. bar 
”Kolbenhirse”, der zweite Teil zu abg. Zeti ”mäht ab”, ai. 
hatyä ”Tötung”; Deooémasoa also ”Kolbenhirseernte”. 


70. and. jedan. 
And. Jjedan ”jäten” u. s. w., ahd. jetto ”Unkraut” wer- 
den von Falk und Torp ohne Etymologie gelassen ?). Sie 





!) nicht hierher ai. åsita-s ”schwarz” ”von dunkler Farbe”, wie Walde 
will (Lat. Et. Wb.? s. v. äreo), sondern zu gr. ägg ”Schlamm eines Flusses” 
(W. Schulze, SB. d. kgl. Pr. Ak. d. Wiss. 1910 p. 793); hierhin vielleicht 
auch ahd. amsala, ags. ösle ”die Amsel”. 2?) Fick's Wb.' III p. 329. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde.. 113 


gehören vielleicht zu ai. ydtaté ”bemäht sich um” ”ist bedacht 
auf”, aw. yayata ”agitatur”, ömtéo, äol. Såtnue, gall. Ioturix 
”eifriger König”, Adiatoriz ”eifriger König”, Ientumäros, 
Iantumäros ”hervorragend im Eifer”, Suietios ”wohl bestrebt”. 
Germ. ”Xjedan also ”(die Felder) abgehen” d. i. ”absuchen”. 
And. jeda ”Hobel” in den nämlichen Zusammenhang: eigent- 
lich ”was dariäber hinfährt”, vgl. aw. yayata ”agitatur”. 

Der Ablaut zwischen jedan und båtnu wie der zwi- 
schen gr. ueotdg und mir. mät ”Schwein”, der Ablaut zwi- 
schen jedan und Adiatoriz wie der zwischen gr. xetåvvvu 
und lat. pateo. 

71. got. mökeis. 

Got. mekeis ”Schwert” wird meistens als stammwort fir 
aserb. mzör ”Schwert”, serb. mac, klr. mjiö, rus. meöi u. s. w. 
angesehen. Doch geht dies nicht an, da nach Berneker als- 
dann got 2 durch slav. é vertreten sein misste '). 

Got. mökeis setzt idg. "(smeé(i)gi-s fort, mit dem let. 
sckmiga ”Rute zum Schlagen”, lit. smaigas ”Stock, Stange” 
verwandt ist; serb. måö hingegen gehört zu idg. "(s)me(i)ki-s, 
wozu lat. mica ”Krämchen”, ahd. smähen ”kleinmachen” 
gehört. 

Eine weitere Fortbildung von idg. (s)me(i)- ”schneiden, 
hauen, zerkleinern” (gr. outAn ”Schnitzmesser”, got. maitan 
”hauen, schneiden” u. s. w.) ist wohl auch in ai. mékhalä 
”Schwertriemen, Wehrgehenk” (unbelegt), das zu aserb. miör 
u. 8. w. im Ablaut steht und ein indogermanisches Etymon 
"sméik(h)o-s, "smeik(h)-s ”Schwert” erschliessen lässt, woneben 
tsméigo-s ”Schläger”, "smeigå ”Rute” vorhanden war. 

Dass die angefährten Worte nur im Germanischen, Bal- 
tischen, Slavischen, Arischen vorkommen, ist vielleicht nieht 
bedeutungslos und jedenfalls fir die Geschichte der Bewaff- 
nung von Belang. 


!) Slav. Et. Wb, Bd 2. p. 30. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXUI NY FÖLJD XIIK 8 


Google 


114 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


72. schwed. kaka. 

Schwed. kaka ”Kuchen” ”eine Art rundes, flaches Brot”, 
norw. kaka, dän. kage; norw. dial. kok (Erd-)Klumpen, ags. 
cecel ”Kuchen”, ahd. kuohkho, nhd. kuchen werden von Falk 
und Torp unerklärt gelassen !). Ist die Bedeutung ”Klum- 
pen” ”etwas rundes” die ursprängliche, so wären die ange- 
föhrten Worte zu lit. goglys ”ein Fresser” (d. h. ”einer, der 
sich dick und rund frisst”), gögas ”höchste Stelle am Pferde- 
räcken” ?), ai. gagana-m ”Luftraum, Himmelszelt” (d. i. 
”Wölbung”), gagana-m ”Schlangengift” (d. i. ”was schwellen 
macht”), gagana-m ”talk” (nämlich ”Wortschwall”) zu stellen. 
Entfernter verwandt lit. gänga ”Buckel, Ball, Klumpen” (idg. 
"gngå aus ”"gognå), let. gungis ”Knorren”, rus. gustöj, serb. 
gust ”dick, dicht”; sowie serb. guz ”nates” ("gongö-s aus 
"gogné-s), an. kokkr ”Klumpen”; gr. voyyvAog ”rund”; sowie 
lat. gingiva ”Zahnfleisch”, gr. yvwpylörov ”Art Mohrriibe”, 
vayyåtov ”Uberbein, Geschwulst”, lit. Zinginis ”Sumpfdotter- 
blume” (idg. geng- aus gegn-); sowie endlich gr. vvvng ”ein 
Wasservogel”, lit. guzgys ”Kropf”, an. kok ”Schlund, Gurgel” 
(idg. gug-) ?), und schliesslich apr. gunsiz ”Beule” (idg. gung- 
aus gugn-). 

Im Keltischen scheint die Sippe zu fehlen, es sei denn, 
dass mir. göim ”Gebräll”, geössim ”schreie” zunächst das 
Schwellen der Halsadern (idg. "gengmen- alsdann ”Schwel- 
lung”) bezeichnet habe, wie man solches bei stark schreien- 
den wahrnehmen kann. 

73. an. krukka.' a 

An. krukka, ahd. chruog, nhd. krug, ndd. kräke ”urceus” 
wird gemeinhin als Lehnwort aus gr. zowoodg betrachtet. 
Dies ist indes wohl eine iiberflässige Annahme: gr. xowoodg 
ist idg. "kröukiö-s und gehört zu ai. kruficdti ”krämmt sich”, 
lit. kriauklas ”Rippe”, an. kräga ”Haufen von auf eimander 


1) Fick's Whb.' III, 31. 2?) Frank's Wb.? p. 329 meint wohl dies. 
3) vgl. Berneker, Slav. Et. Wb. I, p. 343. 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 115 


gelegten Dingen”, hkraukr ”kegelförmiger Stapel”; germ. "krö- 
gaz jedoch ist idg. "gröuko-s und gehört zu norw. dial. kryl 
”Höcker”, lat. grämus ”Erdhaufen”, norw. dial. krjuka ”sich 
zusammenziehen, kriechen”; nhd. krause ”urceus” endlich ist 
germ. "krusö, idg. "gröu-dta ”Krämmung”. 

74. an. skal. 

An. skal ”Schale”, as. scala, ahd. scäla gehören nach 
Walde zu lat. calix "'), umbr. scalseto ”ex patera”, gr. wvAuE 
”Becher”, oxåAov, oxadis ”Napf”, ai. kalåga-s ”Topf, Krug, 
Schale”. Die Wurzel ist idg. skal-, skel- ?). Um ihre nähere 
Bedeutung festzustellen, ziehen wir weiteres heran. Hierher 
gr. xdåAados ”geflochtener Korb”, waua ”Hiätte, Nest” (ge- 
flochtenes Haus!), apr. calene ”Scheune”, abg. chaloga ”poay- 
KÖs, Zaun” (idg. "ksaälongha för "skulongha), wrus. chatuha 
”Hitte”, npers. karizö ”Scheune, Feldhitte, ai. kuläya-m ”Ge- 
flecht, Nest, Gehäuse”. 

Demnach wäre also die Grundbedeutung von skal-, skel- 
”flechten”; vgl. ai. ghdåta-s ”Topf, Krug” und rus. (kslv.) 
grotu ”udvöv, Pokal”, serb. grot ”Korb in der Miähle, wo das 
Korn hineingeschättet wird”, tech. hrota ”Milchkäbel”, nhd. 
gratte ”Fischkorb”, ai. ghatate ”knäpft, windet”. 

Idg. skal-, skel- ”flechten” ist nach dem, was Walde 
äber curvus und crätis bemerkt, mit skal-, skel- ”krämmen, bie- 
gen” identisch ?): al. skhålati ”strauchelt, stolpert”, gr. oxaAvÖåg 
”hinkend, uneben, krumm, höckerig”, ueAAdv ' otocpAdv, nAd- 
ywov, lat. callis ”Bergpfad”, slov. klanac ”bergauffährende 
Strasse” u. 8. w."') 

75. mnd. temse. 

Mnd. temse ”Sieb”, ags. temsiam (engl. to temse) ”seihen”, 
ndl. teems ”Sieb”, ahd. zemissa ”Kleie” gehen nach Falk und 
Torp samt frz. tamis ”Haarsieb”, ital. tamigio auf germ. 


1) Lat. Et. Wb.? s. v. 2) vgl. gr. zetåvvvut und lat. pateo, nhd. eber 
und lat. aper. ?) Lat. Et. Wb.? 8. v. v. ') ebenda. s. v. 


Google 


116 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


"tamus? ”Sieb” zuräck ').  Etymologische Anknäpfungen 
stehen aus. 

Germ. ”"tamust? gehört zu idg. dem- wie nhd. bremse 
(germ. ”"bremusz) zu idg. bhrem- (ai. bhråmate ”ist unstet, 
schweift umher”). Idg. dem- liegt vor in lat. densus ”dicht”, 
gr. dacovs, alb. dönt ”ich mache dicht”. Germ. ”tamuszi also 
hypokoristisch för "tamusz sihvön, idg. ”demsz sikuen ”dichte 
Seihe” d. i. ”Haarsieb”. 

76. schwed. ryssja. 

Schwed. ryssja, norw. dial. rasa, rysa, rysja, ahd. rusa, 
nhd. reuse gehen auf ”"rägjön, "räsön zuräöck. Dies wäre 
idg. "ras(ija. Idg. "ras(g)a zeigt Zugehörigkeitsdehnung (ai. 
$väsura-s ”Schwager” und gr. Éxvodg), idg. frusia nun ist aus 
idg. "ursia umgestellt (rus. vérsa ”Reuse”). Dies gehört zu abg. 
vréti ”schliessen”, vora ”saepimentum”, mnd. war, wer ”Wehr, 
Eindämmung zum Fischfang” und bezeichnet urspränglich den 
Fischzaun (abg. vora ”saepimentum” = mnd. war ”Eindämmung 
zum Fischfang”): idg. "uora zu "ursta wie die Grundworte von 
lat. colus ”Spinnrocken” und collum ”Hals”, got. hals ?), von 
alb. ka? ”Ähre” und abg. klasä, rus. kölosä ”Ähre” ?). 

Zum Sachlichen ist zu bemerken, dass auf der primi- 
tivsten Stufe der Fischerei, die wir z. B. noch in Borneo 
haben '), das auszufischende Gebiet durch einen Zaun abge- 
sperrt wird, gegen den man die Fische treibt. Diesem Zu- 
stand entspricht mnd. war. Auf der nächstthöheren Stufe 
der Entwicklung, die wir bei den Ugro-Finnen '), Nord- 
asiaten "), nordamerikanischen Indianern 7) haben, zeigt der 
Zaun der ersten Stufe einen im Grundriss sackartigen, blin- 
den Ausgang, aus dem die Fische nicht zuräck können, da 


1) Fick's Wb.' III p. 156. 2?) vgl. Walde, Lat. Et. Wb. s. v. ?) ebenda 
und Berneker, Slav. Et. Wb. I. p. 549. ') E. Gomes, Seventeen Years among 
the Sea Dyaks of Borneo [London 1911], Abb. gegenäber p. 296. ') Jankö, 
Ursprung der magyarischen Fischerei (Exp. des Grafen Eugen Zichy Bd 1.) 
f) ebenda. 7) Weule, Leitfaden der Völkerkunde p. 49, p. 106. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 117 


sie gewohnheitsmässig geradeaus schwimmen. Dieser Stufe 
entspricht rus. vér$a. 

Auf der dritten Stufe, die wir bei den Germanen er- 
reicht sehen, ist der Zaun durch ein Netz ersetzt, der ”Sack” 
ist durch ein ”Sacknetz” ersetzt, welches das Standnetz wir- 
kungsvoll ergänzt. Dieser Stufe entspricht ahd. rasa. 

17. an. sil. 

An. sil ”ammodytes tobianus L.” ”Tobiasfisch” von Falk 
und Torp ohne idg. Anknipfung gelassen !). An. säl, germ. 
"sulö ist idg. ”ksila aus "skala und könnte zu got. skeinan 
”scheinen”, ir. ctr ”rein” u. s. w. gehören. Der Fisch ist 
wohl nach seiner silberglänzenden Unterseite benannt. 

Ähnlich nhd. (säddeutsch) schill ”lucioperca sandra Cuv.” 
”Zander” germ. ”"skillaz idg. "skilnd-s. Auch dieser Fisch ist 
nach der Farbe seiner Unterseite benannt. 

18. an. sikr. 

Ån. sikr ”coregonus lavaretus” ”Schnäpel” wird von 
Falk und Torp zu let. sigas, rus. sigu ”coregonus lavaretus” 
gestellt 2). Die Wurzel ist idg. skzi-, vorliegend in ai. chäya 
”Glanz, Schimmer, Schatten”, abg. sinoti ”hell werden”. 
Zum Suffix vgl. gr. åuoAvos ”Dunkel”, ir. meirg ”Rost”, lit. 
mäårgas ”bunt”, slov. vötga ”Goldamsel”. 

79. nhd. Sander. 

Nhd. (norddeutsch) Sander ”lucioperca sandra GCuv.” 
”Zander” ist m. W. bislang unerklärt. In Siddeutschland 
heisst der Zander schill, was, wie wir oben sahen, zu got. 
skeinan ”scheinen” u. 3. w. gehört, in Russland heisst der 
ihn vertretende Wolga-Zander (lucioperca volgensis) bérsiku, 
offenbar schwundstufig zu gr. glooxdg ”weiss”. Man wird 
deshalb germ. ”sandraz als Fortsetzung von idg. "ksantrö-s 
fär ”skantréö-s ansehen därfen und mit gr. gåvdapog ”Glut- 
kohle”, lat. candeo ?), cymr. cann ”weiss”, abret. cant ”canus”, 


1) Fick's Wb.' III p. 441. 2?) ebenda p. 439. >?) vgl. Walde, Lat. Et. 
Wb.? s. v. 


Google 


118 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


gall. Cantobennicos ”Name eines Berges”, alb. höné ”Mond” 
(idg. "skandna) verbinden. Idg. "skan(d)- ”leuchten” ist wohl 
urspriänglich dasselbe wie idg. skand- ”springen” (lat. 
scando, ai. skåndati), vgl. gr. åoydg ”leuchtend” ”schnell”, 
lat. mico ”schimmere” ”zucke”. 

Ebenso gut wie "ksantrös kann aber auch idg. "ksontrös 
oder "£sentrös als Grundform angesetzt werden, dann zu lat. 
cicindela, ai. candrå-s, $candrd-s ”leuchtend” u. s. w. ("skend- 
”leuchten” = "skend- ”springen”, ir. scendim ”springe”), bezw. 
zu lat. scintilla ”Funke”, arm. Sant (sken- ”leuchten” = sken- 
”eilen”, an. skunda ser ”eilen”). 

Die Nebenform nhd. zander könnte mit mhd. zander 
”Glutkohle”, zunder ”Zunder, fömes” verwandt sein und zu 
lit. dinga mån ”mir scheint”, got. tuggl ”Gestirn”, an. tungl 
”Mond” u. 8. w. (idg. den-gh- fär dem-gh-) gehören. Ist 
dies eine Fortbildung von dem-, demaä- ”"weiss sein” ”"ge- 
scheckt sein” ”"leuchten”, dann hierher auch air. dam ”Ochs” 
(nämlich ”Scheck” fBa2ds), corn. da ”Damhirsch” (hat weisse 
Flecken!), cymr. dafad ”Schaf”, lat. däm(m)a ”eine Hirschart”, 
gr. ÖaudAng ”junger Stier”, ai. damyd-s ”Wildstier”. 

Nhd. schill, sander, zander, rus. bérsikä benennen also 
die Fische der Gattung lucioperca nach dem silberfarbigen 
Aussehen der Seitenflächen. 

80. nhd. döbel. 

Zu den m. W. noch dunklen Fischnamen gehört nhd. 
(eigentl. mitteldeutsch) döbel ”squalius cephalus”. Der Name 
miässte germ. "dubilaz, idg. ”dhubilö-s lauten und gehört zu 
gall. Dubis ”Flussname”, ir. dub ”schwarz”, gr. TvqpAdg u. 3. w. 

Der Fisch ist wie es scheint nach der schwarzgränen 
Farbe seines Rickens benannt. 

81. nhd. lauchel. 

Gleichfalls unerklärt ist nhd. Jlauchel, ein Name des 
Weissfisches (leuciscus alburnus &L.). Es geht auf germ. 
”luhlaz, idg. "luklos zuräck und steht zu an. lön (germ. 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 119 


"luhnaz, idg. "liknos) ”stilles Wasser” (eigentl. ”blankes Was- 
ser”) ”ruhige Stelle in einem Fluss” !), wie ai. Sukld-s ”licht, 
hell, weiss” zu gr. Köxvog ”Schwan” ?). Eine Suffixvariante 
ist schwed. löja ”Weissfisch” (germ. "laugjön, idg. ”"loukiön) 
zu gr. ÅEvKdog. 

82. nhd. lauben. 

Ein andrer unerklärter Name des Weissfisches ist. nhd- 
lauben. Er steht zu nisl. leyptra ”blitzen”, an. Loptr ”Bei. 
name des Gottes Lok”, wie lat. lubet zu lupa ”Hure”, wie 
lit. lubas ”Baumrinde” zu lupina? ”Obstschalen”, wie rus. 
lubä ”Bast” zu slov. lipim, lupiti ”schälen”. 

Idg. leubh-, leup- ”lieben” ”leuchten” ”brennen” sind 
urspränglich wohl identisch mit leubh-, leup ”sich schnell be- 
wegen” (in schwed. Jloppa ”Floh”, mhd. liäpfen, lupfen ”in 
die Höhe heben, sich schnell bewegen”); vgl. gr. åoyvdg ”licht” 
”schnell”, lat. mico ”zappele” ”schimmere”. 

83. an. svimma. 

Ån. svimma ”schwimmen” und seine germanischen Ver- 
wandten werden von Falk und Torp mit kymr. chwyf ”mo- 
tus”, lit. sämdyti ”hetzen” zusammengestellt ?). Der Bedeu- 
tungsibergang ist dabei nicht ganz klar. Zunächst gehört 
ohne s- hierher norw. dial. vama ”unstet gehen”, nhd. wim- 
meln, ai. uma-s ”Stadt” ”Schiffsplatz” (unbelegt) eigentl. ”das 
Gewimmel” ”das Durcheinanderrennen”, dann aber zeigt auch 
bret. co-chuy ”réunion tumultueuse”, dass der Bedeutungs- 
wandel ”sich [hin- und herJbewegen” — ”schwimmen” von 
dem Treiben der Fische, Kaulquappen, Entenkiäcken her ver- 
standen sein will. 

84. nnorw. stim. 

Nnorw. stim ”Schwarm ziehender Fische” u. s. w. wird 
von Falk und Torp zu ai. (unbelegt) pra-stzma-s ”gedrängt” 
und zur Wurzel steia- ”gerinnen, verdichten, zusammen- 


1) Fick's Wb.' III p. 372. ?) W. Schulze, Etymologisches [Sb. d. Kgl. 
Pr. Ak. d. Wiss. (1910)] p. 801. ?) Fick's Wb.' III p. 548. 


Google 


120 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


drängen, steif sein” gestellt !). Da nun idg. steiä-, wie das 
Nebeneinander von gr. ortaig, orawtdés ”Teig aus Weizen- 
mehl” und ahd. deismo ”Teig”, abg. tésto ”Teig”, ir. täis 
”Teig” zeigt, bewegliches s hat ?), können lat. timeo ”färchte 
mich vor” eigentlich ””bin starr”, sowie al. timita-s ”still, 
unbeweglich” hier angereiht werden; vgl. rus. torpéti ”er- 
schrecken” und lat. torpeo ”bin erstarrt”. 

Nicht hierher jedoch lat. tinca ”Schleihe”, ai. timi-8 
”eme Art Fisch”. Diese vielmehr zu idg. täi- ”nass sein, 
schmutzig sein, braun sein, rot sein” vorliegend in abg. tina 
”lutum”, bulg. tina ”Schlamm”, lat. tinca ”Schleihe” (eigentl. 
ttinikå ”Schlammfisch”: die Schleihe liebt den Schlamm), 
lat. tinus ”eine Art Schneeball, mit Abfihren bewirkenden 
"Beeren” (viburnum tinus L.)?), ags. pinan ”feucht werden”, 
an. pidr ”aufgetaut”, lit. tymas, tynas ”braunes Leder” ty(m)- 
nöZiai ”Masern”, abg. timénije ”lutum”, ai. tema-s ”das Nass- 
werden”, timi-8 (unbelegt) ”Meer”, timiz ”Fisch” (”nass”) 
U. 8. W. 

Unter diesen Umständen wird man auch wohl Falk und 
Torp beipflichten missen, die lit. stymas, styma ”Schwarm 
ziehender Fische” fär ein germanisches (schwedisches) Lehn- 
wort halten '). 

85. an. levirki. 

An. levirki ”alauda, Lerche” u. s. w. werden von Falk 
und Torp als germ. "laivazakön angesetzt, jedoch ohne An- 
knäpfung gelassen >). Germ. "laivazakön könnte idg. "låiuo- 
sagön aus "udtilo-sagön fortsetzen. In diesem Falle gehörte 
der erste Teil zu ir. voilenn ”alcedo”, bret. goclaff ”pleurer”, 
ir. fael ”Wolf”, engl. to wail ”jammern, klagen”, let. waidet 
”jammern”, rus. woju, wytz ”heulen, winseln”, aw. voya- 
”Wehruf”. Der zweite Teil därfte zu ir. saigim ”ich sage, 


1) Fick's Wb.' III p. 490. >?) ebenda. >) lat. tinus von Holthausen 
I. F. 25 p. 153 zu abg. tina gestellt. ') Fick's Wb." III a. a. O. ') Fick's 
Wb.' III p. 855. 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 121 


spreche” gehören, idg. "uåilosagön, germ. ”"laivazakön sonach 
zunichst ”die klagende”. 

86. mnd. wedik. 

Mnd. wedik ”enterich” ist m. W. bislang unerklärt. 
Es gehört samt der Nebenform wwedig zu gr. åetög ”Adler”, 
lat. avis ”Vogel”, bret. houad, kymr. kwyad ”Ente” (”autetö-s), 
lit. aviZis ”Libelle, Zwiefalter, Gottespferdehen” !). 

Die germanischen Worte gehen auf idg. ”uadhigö-s und 
"uodhikö-s zuröck und gehören zu lit. dudra ”Sturm” 
("auodhrä) ?); die äbrigen Etyma bhbingegen zu gr. ålodo 
”atme aus”, lit. vidras, vydra ”Sturm” (auei-, aue-). 

Demnach hätten die Ente u. s. w. nach altertimlichen 
Glauben fir mächtig äber Sturm und Wetter gegolten. 

87. schwed. dial. trind. 

Schwed. dial. brind, brinde ”alces alces L., norw. bringe 
”Elch”, norw. dial. brund ”Rentierbock” wird man — ent- 
gegen der iblichen Annahme — von lit. brödis, let. bridis, 
apr. braydis ”Elch” nicht trennen därfen. 

Fär die Etymologie giebt der Zusammenhang von an. 
elgr ”Elch” mit ahd. elo ”fulvus” ?) einen Fingerzeig. Germ. 
"brendaz, "brendan gehören zu an. brandr ”Brand”; lit. 
brédis, let. bridis, apr. braydis aber zu an. brimi ”Flamme? 
(idg. bher-, bherei-). Schwed. dial. brind also ”der Loh- 
braune”. 

88. an. hind. 

An. And ”Hirschkuh, Hindin” u. s. w. wird von Falk 
und Torp als germ. ”hemdi angesetzt, mit apr. camstian 
”Schaf” gr. weuds, neuddog ”Rehkalb” zusammengestellt, 
aber ohne weitere Erklärung gelassen '). Die idg. Form 
von germ. ”"hemdi ist ”"kem-ti. Dies Wort steht zu den 
Grundworten von ir. cinim ”orior”, abg. na-eeti ”fängt an” 
u. 8. w. wie lit. gemiå, gimti ”geboren werden” zu abg. Zena 


') vgl. Walde, Lat. Et. Wb.? p. 867. >?) ebenda, 8. v. v. unda, ventus. 
2) "W. Schulze, a. a. O., p. 801, Anm. 1. ') Fick's Wb.' III p. 71. 


Google 


122 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


”Frau”, gr. yvvi u. s. w. (idg. kem- neben ken- wie gtem- 
neben g2en- ')). 

Da die meisten Kinder und die meisten Tierjungen 
Kopf voran zur Welt kommen, wird man klrus. kömjitj 
”kopfäber”, serb. köm ”häufiger Bergname” (alsdann "”Sturz”) 
vielleicht gleichfalls in diesen Zusammenhang stellen därfen ?). 

Immerhin ist aber möglich, slav. "komi ”Absturz” als 
Anlautsvariante zu gr. xartd (idg. "Emt- ”greifend”, v. Blan- 
kenstein I. F. 21 p. 114) aufzufassen. Aus kmt- ”greifend” 
”fassend” wird ”an etwas fassend”, woraus ”mit”, ”herab” 
(xatå TS KAluakos Katafpaiverv urspr. ”an der Leiter sich 
festhaltend” u. s. w.) (Blankenstein, 1. c., beistimmend Walde 
Et. Wb.? p. 181). 


89. schwed. räf. 

Schwed. räf ”Fuchs” wird samt an. refr, dän. rev, die 
dasselbe bedeuten, zu gr. gopvdg gestellt ?). Es wird ge- 
lehrt, dass an. »efr germanische Umstellung erlitten hätte, 
wobei auf an. argr neben ragr, ars neben rass verwiesen 
wird 3). Unter diesen Umständen, steht dem nichts entgegen, 
germ. ”erbaz ”Fuchs” mit dem Namen des gr. Oopevg zu- 
sammenzustellen. Was man umso eher darf, als S. Reinach 
Oopevgs als einen urspränglich fuchsgestaltigen Dämonen 
erkannt hat '). 

Auch die Weiber, die den Oopevg zerreissen, heissen 
Baooapides d. i. ”die Fähen”; vgl. Hesych. facoaoig ' å vt. 
Dieses thrakische ") Wort, dessen Suffix dem von gr. xe0- 
Ödowov u. s. w. zu vergleichen ist"), kommt von idg. "bhas- 


1) Zu gten-- ”orior” vielleicht auch lit. gintäras ”Bernstein”: idg. 
+gUnto-terö-s ”eine Art Hervorbringer”, nämlich "egneis tgYnto-terö-s ”eine 
Art Hervorbringer des Feuers”; zur Sache vgl. nhd. ”Bernstein” = ”Brenn- 
stein”; zum Suffix vgl. ai. asva-tard-s ”eine Art Pferd” d. i. ”Maultier” 
(Brugmann, Grdr.? 3, 1 p. 328); die Haplologie erst litauisch: "ginta-tåras. 
2) Nach Berneker, Slav. Et. Wb. s. v. komu 2 unerklärt. ?) Falk-Torp, Norw.- 
Dän. Et. Wb. II p. 931. ') Cultes, Mythes et Religions Bd. II, pp. 107— 
108. +) ebenda, p. 109. ') siehe Brugmann, Grdr.? 2, 1 p. 356. 


pigitized by (30 gle PRINCETON INIVERSITY 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 123 


sö-s ”rot”, das zu "bhas-suö-s, dem Grundworte von ags. 
baso ”purpurn” im selben Verhältnis steht, wie das Grund" 
Wwort von lat. russus zu dem von lit. råsvas ”braunrot” (idg. 
"reudhsö-s und "reudhsuö-s)"!). Zu Baooapis, baso auch ir. 
basc ”rot” ?), ai. bhäsati ”leuchtet”. 

90. lat.-germ. branca. 

Lat.-germ. branca ”Pranke, Branke, Tatze” ist m. W. 
noch unerklärt. Es ist samt nhd. branke ”Tatze” auf idg. 
"mronga aus "mrogna zurickzufähren. Idg. "mrognä gehört 
zur Basis mareg-, mereg- ”greifen”, vorliegend in gr. åugoyo 
”pfläcke”, lat. merga ”Gabel” (”"Greifung, "Greiferin”), merges 
”Garbe”, margo ”Rand”, an. mork ”Wald” (zunächst ”Grenz- 
wald” ”in Besitz genommenes Gebiet”), ahd. marka ”Land- 
strich, Mark, Grenze”, mir. mraig ”Mark”, npers. maurz 
”Landstrich, Mark” ?). 

Neben mareg-, mereg ”greifen” liegt maregh-, meregh- 
in abg. mréZa ”dixtvov, Netz” ”nayvis, Schlinge”, rus. meröga 
”Netzsack”, gr. fPodyos ”Schlinge”, ir. braig ”Kette”, braga 
”Gefangener” u. 8. w.”) 

Daneben auch marek-, merek- in got. briggan ”bringen”, 
an. branga ”Klammer” u. s. w. kymr. hebrwng ”deducere”, 
corn. bronk (kelt. "bronkö aus idg. ”mronkö fär mroknöd) '). 

Lit. maåärszka ”grosses Fischnetz” kann sowohl "morgh- 
skä als "mork-ska fortsetzen. 

91. an. hond. 

An. hond ”Hand”, got. handus u. s. w. hat bislang nur 
mit germanischem BSprachgut verglichen werden können ”). 
An. hond u. 8. w. gehört jedoch nicht bloss zu got. hinpan 
”erjagen, fangen”, schwed. hinna ”erreichen”, sondern hat 
auch in anderen indogermanischen Sprachen Verwandte. 


!) vgl. Brugmann, Grdr.? 2, 1 p. 346. >?) vgl. Walde, Lat. Et. Wb.? 
s. v. >?) vgl. Berneker, Slav. Et. Wb. II 38. ') Stokes in Fick's Wb.' II p. 
186, ') Falk und Torp in Fick's Wb.' III p. 71. 


Google 


124 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


Germ. ”"handuz ist idg. "kontus oder "komtus, Verbal- 
adjektiv zum Stamme ken-, kem- ”ergreifen”. 

Idg. ken- liegt vor in rus. kuna ”beide Hände voll, 
Gäspe”, kunka ”Hand voll”, bulg. kunka ”Händchen, Hand- 
wurzel”. Der Ablaut wie in rus. bunimz, bunytz ”hallen, 
dröhnen, brällen, einen dumpfen Ton von sich geben”, aserb. 
banim, buniti ”lärmen, murmeln” norw. bynja ”lärmen”, neben 
ai. (ved.) bhånati ”ruft laut”, wie in lit. slufikius ”Schleicher” 
neben slenkå, slinkti ”schleichen”, wie in gr. yv»7) neben böot. 
fPavå ”Weib”; wie in lit. dunduris ”grosse Bremse” neben gr. 
tevdonduv ”Wespe”; wie in lit. dändu, dunditi ”heftig pochen” 
neben an. datta ”schnell klopfen”; wie in slov. o-dum, ai. dun- 
dama-s ”Trommel” neben let. demu, di'mt ”dröhnen”, ai. damant- 
”tönend”; wie in lit. dumå, dämti ”wehen” neben ai. dhåmati 
”bläst”. 

Idg. kem-, kam- ”fassen, dräcken” liegt vor in gr. x7- 
sögs, dor. xauos ”Maulkorb fär Pferde”, ir. u-chomal ”Fessel 
för Pferde”, an. hemja ”zägeln”, lit. kemszå, kimszti ”stopfen”, 
kamåti ”zusammendräcken”, rus. komon?, konjz ”Pferd” ("was 
man aufzäumt”) u. s. w. 

Slav. "kuna ”Hand” kann sowohl uridg. ”kemnå als 
auch "kendå fortsetzen; zum Stamme ken- gewiss auch gr. 
xov(v)eiv ”kennen” (vgl. nhd. begreifen, lat. concipio). 

Neben kem- ”"liegt kem- in idg. de-km ”zehn” eigentl. 
”zwei Griffe”, siehe v. Blankenstein I. F. 21, p. 114 ff. 

92. an. taumr. 

An. taumr ”Seil, Zögel” hat sein genaues Seitenstick in 
ags. team ”Gespann Zugochsen, Gebären, Nachkommenschaft”. 
Die sematologischen Verhältnisse sind m. W. ungeklärt, sonst 
wärden Falk und Torp ags. tädor ”Nachkommenschaft” ohne 
Bedenken zu an. tjöör ”Spannseil, Bindseil” stellen und nicht 
bloss zögernd und fragend'"). 

Die Grundform der angefäöhrten Worte ist zu idg. deu-, 

1) in Fick's Wb.' III. p. 165 s. v. tu 3. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 125 


deua- ”vordringen” ”ziehen” ') zu stellen, wovon ai. duvd-s ”vor- 
dringend”, lat. daco ”fähre”, got. tiuhan ”ziehen”: Germ. 
"taumaz ”Seil, Geburt, Nachkommenschaft” ist also idg. 
"deu-mö-s. Dies bedeutet 1) ”was herauszieht” ”was voran- 
kommen macht” d. h. ”das BSeil”, 2) ”was herausgezogen 
wird” d. h. ”die Geburt, die Nachkommenschaft”. 

Ån. ftjödr, ags. tador, germ. "teudran, idg. "doutrö-m 
versteht sich sonach von alleine. (Hierhin auch ai. döraka-m 
”Strick”, Riemen”, idg. "deuro-ko-m ?)). 

Auf einer sehr ähnlichen Anschauung beruht wohl auch 
lat. geminus ”Zwilling”: bei der Geburt zieht gleichsam das 
eine Kind das andere nach sich, wozu alsdann mir. gemel 
”Fessel”, gr. öyyeuog ' ovA4api, von gleichbedeutendem gam- 
”fassen” gr. vauetv ”in matrimonium ducere”, vaupPods ”Schwie- 
gersohn”, ai. jämi-$, jama ”Schwiegertochter”; lat. gener, lit. 
Zéntas ”Schwiegersohn”, ai. Jjärd-s ”Freier, Buhle” (idg. 
”gnrö-s) gehen wohl auf gleichbedeutendes gen-, genö- ”ziehen”, 
wozu lat. gigno ”erzeuge” (vgl. lat. produco nhd. ich erzeuge) 
und gr. vwyvåöoKO u. s. w. (vgl. nhd. etwas erfassen = 
etwas begriffen haben = etwas verstehen) u. s. w. 

Die Grundbedeutung von gen- allenfalls noch in gr. 
émyiyveodar ”dazukommen”, z. B. Od. VI, 648: Zaoog 
Ö' &mylyverar Öon ”herbeigezogen ist die Stunde des 
Frählings”. 

93. got. hansa. 

Got. hansa ”Schaar, Menge” u. s. w. wird von H. Pe- 
tersson zu ai. kadäåmba-s ”Menge” gestellt ?); idg. Grundform 
”kond-ta. Doch wird man wegen ir. cinim ”orior”, abg. 
na-öeti ”fängt an” u. s. w. got. hansa lieber als "kon-dta 
auffassen und an. verold ”Welt” eigentlich ”generatio viro- 
rum”, zu lat. vir und alo, an die Seite stellen. Auch aus- 
sergermanisch bestand eine entsprechende Vorstellung, lat. 





') zum Wurzelansatz a. a. O., ebenda und s. v. tu 4. ?)E. Lidén, Stud. 
z, ai. u. vgl. Sprachgesch. 42. >?) I. F. 34 p. 225. 


TRE Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


126 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


gens ”Geschlecht, Stamm, Völkerschaft, Menge”'!), got. kin- 
dins ”Landpfleger”, beide zu a. jånati ”erzeugt” ?). 

Ai. kadåmba-s ist idg. ”knd-émbo-s ?), eine Sprossform 
vom Grundworte zu abg. öedo ”Kind”, cedi ”Gefolge”, iste- 
dije ”yÉvvnua, Nachkommenschaft” u. s. w., die nach Ber- 
neker, Slav. Et. Wb. I, p. 155, zu abg. 2a-öeti ”concipere” 
ir. cinim ”orior” u. s. w. zu stellen sind. Es verhält sich 
dabei ai. kadaämbas ”Menge” semasiologisch zu abg. öedo 
”Kind”, wie lat. gens ”Geschlecht, Stamm, Völkerschaft 
Menge” zu as. kind ”Kind”. 

94. an. mål. 

An. mäl ”Versammlung, Rede, Rechtssache, Vertrag”, 
got. mapl ”Versammlungsplatz, Markt” u. 8. w., got. mapljan 
”åyooevew” werden von Falk und Torp ohne sichere Ety- 
mologie gelassen '). 

Ist die Grundbedeutung von germ. ”maplan ”Rechts- 
sache, Rede vor Gericht”, so wäre von idg. ”moa-tlö-m ”An- 
fassung” auszugehen (vgl. an. stal ”Stellung” aus "staplan): 
wer vor Gericht eine Klage vorbrachte, musste — ”wenig- 
stens nach einzelnen Rechten — einen Stab berihren, eine 
Förmlichkeit, nach welcher klagen auch bestaben (bistabön) 
und stabsagen (stapsakön) genannt wird” "). Wenn in Bayern 
ehedem der Richter den Stab, so er sich nach Beantwortung 
der Hegungsfragen hatte zuerkennen lassen, zur Hand 
nahm, war das Gericht damit beschickt "). Beim Ablegen 
des Eides musste nach altsächsischem, angelsächsischem, alt- 
nordischem, altdeutschem Rechte der Schwörende einen Stab 
ergreifen (daher eidstab in Notkers Psalmenibersetzung, ed- 
staf swerian im Heliand, ags. adstef, an. eidstafr)”). 

In der lex Ribuaria (67, 15) wird von einem Eid ”in 


1) Walde, Lat. Et. Wb.? s. v. 2?) ebenda. 2?) Petersson, a. a. O. ') Fick's 
Wb.' III p. 306. ') Brunner, Deutsche Rechtsgeschichte? I, p. 254. ') ders.- 
ebenda, p. 198 Anm. 17. ”) ders., ebenda, II, p. 427 Anm. 5, woselbst Quel, 
lennachweise. 


Digitized I Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 127 


circulo et in hasla, hoc est in ramo” geredet: ”Die hasla, 
corylus, colleris war ein Haselstab, den der Gegner des 
Schwörenden beim Staben des Eides in der Hand hielt und 
den der Schwörende antasten musste. Der circulus war aber 
wahrscheinlich nicht ein in die Erde geritzter Kreis, sondern 
nichts anders als ein Eidring, so dass der Eid in circulo et 
in hasla als ein Eid auf Ring und Stab aufzufassen sein 
därfte” "). 

Der idg. Stamm 2na- ist die Schwundstufe einer Erwei- 
terung des Zeitwortes am-, äm- ”greifen” ?), bezw. em-, em 
”greifen” ?), vorliegend in abg. imamz ”habe”"); am-, äm- 
selbst liegt vor in gr. åudouatr ”sammle, fasse”, ai. vy-ämd-s 
”Länge der ausgebreiteten Arme, Klafter” ?), wozu wohl auch 
al. Indrd-s ”Name des altindischen Gewittergottes”, eigent- 
lich ”Angreifer” >); em-, em- liegt vor in lat. emo, emi 
”kaufe” "), lit. émikas ”Angreifer”, apr. emelno ”Mistel” >). 

Idg. ”"moatlöm ”Anfassung” wurde also durch die beson- 
deren germanischen Rechtsbräuche ”"maplan ”Rechtssache, 
Rede vor Gericht”, denn hierbei war die Berährung von Ring 
und Stab von Belang, ja, wie es scheint, geradezu von 
Wichtigkeit. 

95. an. maör. 

An. madr ”Mann”, ahd. man, abg. mpäz, phryg. Måvng 
und gewiss auch lat. mäs, ai. pu-mans ”Mann”, månu-S 
”Mensch”. 

Die Wurzel ist. idg. man-, men- ”"ergreiten”. Dieser 
vorauszusetzenden Grundbedeutung am nächsten ist aw. mani- 
”röhre” ”stosse an etwas”. Daraus wird ”schiätteln”: ai. 
mäånthati ”schättelt”, hieraus nach Erfindung des Quirls ”um- 
rähren”: lit. mentåre ”Quirl”, abg. meto, mesti ”rähren, mi- 


1) Brunner a. a. O., II, p. 429 f. ?) hieriäber siehe Reichelt, K. Z. 46 
p. 311. >?) hieräber Bräckner, K. Z. 45 p. 296. '?) hieräber Berneker, Slav. 
Et. Wb. s. v. "') vgl. E. Lidén, Stud. z. ai. und vgl. Sprachgesch. 80. '") vgl. 
Walde, Lat. Et. Wb.? s. v. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


128 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


schen”, ai. månthati ”dreht, rährt, quirlt”, an. mondull ”Dreh- 
holz”, lat. manfar ”Drehholz”. Aus ”ergreifen” folgt andrerseits 
leichtlich ”abgreifen”: osk. menvom ”vermindern”, gr. uavéöv 
”mache dänn” sowie ”reiben, zerreiben, zerwiihlen”: rus. 
mnu, mjati ”zerknittern, zerwihlen, (Hanf) brechen”, slov. 
månem, meti ”reiben”, na-mencåti ”durch Reiben zwischen 
den Fingern ausschälen”. Aus ”zerreiben” wurde nach Ein- 
föhrung des Drusches durch Vieh ”austreten”: slov. méti 
”tritt aus (Hirse z. B.y", abg. gu-mino ”ätov, Tenne”, eigentl. 
”Ort, wo die Rinder das Getreide austreten”? ”). 

”Austreten” wird dann ”treten” iberhaupt: lit. linis 
miti ”Flachs treten”, gaidys viszta mina ”der Hahn tritt das 
Huhn”, rus. mjatz ”tritt (Lehm) ”walkt (Leder). Aus 
”treten” wird ”mit kleinen Schritten gehen, zaudern”: slov. 
megti ”mit kleinen Schritten gehen” ”zaudern”, gr. uégvo, lat. 
maneo, ai. man- ”zögern, stille stehen”. — 

Aus man-, men- ”"ergreifen” wird drittens ”begreifen” 
”behalten” (vgl. lat. memoria, nål. mijmeren ”tief nachsinnen”, 
an. Mimir und ai. mrsdti ”berährt”, gr. uåoxto ”packe an”): 
gr. te uévog ”Streben, Mut, Kraft”, an. minnr ”Sinn, Ver- 
langen, Lust”, ahd. mendan ”sich freuen” ("ergriffen werden), 
al. mandati ”freut sich”, mandhätår ”andächtig” (”ergriffen”), 
gr. uavdåva u. s. w. >?) 

Die Grundbedeutung ”ergreifen” könnte also als ge- 
sichert gelten. Das dies ”ergreifen” im Sinne von Umfassen 
gedacht war, wäre möglich: thrak. uavöåxrng ”Garbenband”, 
uåvdoa ”Härde”, uåvöadog ”Tärriegel”, ai. mandurå ”Pfer- 
destall”, mandirdå-m ”Haus”. 

Demnach wäre also idg. "men(u)ö-s, "mans- ”der Mann” 
eigentlich ”der Ergreifer” ”der Umarmer”. Ebenso die andern 


1) Berneker, Slav. Et. Wb. s. v. p. 362. 2?) bei dieser Auffassung ver- 
steht man das lat. perf. praes. memintisse ”sich einer Sache erinnern”: es ist 
eigentl. ”etwas behalten haben”, also dieselbe Anschauung wie im Neuhoch- 
deutschen. 1 


Go gle PRINCET ON UNIVERSITY 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 129 


Etyma fär ”Mann”: osk. ner ”vir” zu norw. norve ”Klam- 
mer”, let. näre ”Klammer”; an. firar ”Männer” zu gr. zdö0- 
xns ”Reif zum Festhalten”, ai. sprsdåti ”berährt”; lat. vir 
u. 8. w. zu lat. viscum ”Vogelleim”, gr. i&ög ”Vogelleim”, 
iöfevå ”fange Vögel”, abg. visnja ”Kirsche” (”Greiferin”, we- 
gen des Leims der Rinde), ai. pad-visa-m, pad-vinsa-m 
”Schlinge”, Fessel, Strick”, vivydåkti ”umfasst” (idg. Wurzel 
Fyesa-). 

96. aschwed. svär. 

Aschwed. sver ”Schwiegervater” geht auf germ. "svehraz 
zurick und gehört bekanntlich zu gleichbedeutendem ai. 
Svd8sura-s, lit. szészuras, abg. svekru, gr. Éxvods, lat. socer, 
ahd. swehur u. s. w. 

Die Grundformen sind idg. ”sué-kuro-s, "sué-kuro-s!). 
Der erste Teil dieses Wortes gehört zu dem Grundwort von 
lat. suus und bedeutet ”Sippe”, der zweite Teil jedoch zu gr. 
xv0ow ”bekomme, begegne, berähre”, xvoéo ”treffe”, gr.  KÖOUA 
”Beute”. Die Grundbedeutung von kur-, kur-, Re kur- ist 
”fasse an, berähre, treffe”; davon an. hyrja Mardär ”an die 
Tire pochen”, ahd. hyran ”heuern, mieten”, rus. kurva ”sröovn”, 
aserb. kuriva ”meretrix” (bei Kauf und Miete musste beim 
Eigentumsäbergang der zu iibergebende Gegenstand vom 
Erwerber berährt werden) sowie ai. kuriram ”coitus” (”Be- 
rährung”). Demnach wäre also idg. "suékuros, "suékuros 
(gebildet wie gr. zéotouog) eigentlich ”der Sippe bekommt” 
”der Sippe in seine Hand kriegt”: der Schwiegervater wirbt 
dem Sohne die Braut ?), auch ist die junge Frau nach in- 
dogermanischem Rechte von ihrer Eheschliessung ab in der 
Gewalt (manus) ihres Schwiegervaters, zu dessen Sippe sie 
von nun an gehört. 

97. an. braör. 

An. brädr ”Braut”, as. bräd u. s. w. wird zu lit. maråd 

1) vgl. Walde, Lat. Et. Wb.? s. v. 2?) O. Schrader, Die Indogerma- 
nen p. 71. 


ARKIV FOR NORDISK FILOLOGI XXXIII, NT FOLJD XXIX, 9 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


130 Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 


Braut”, gr. Bowrd-uapotis u. s. w. gestellt. Hierhin auch 
Frutis ”Beiname der Venus”, mhd. briuten ”concumbere 
cum aliqua”'!). Die Wurzel ist idg. mar-, (mareu-) ”ergrei- 
fen”, vorliegend in ai. mrsdti ”fasst an”, gr. udoxtåu. Mhd. 
briuten also ”umarmen” ”embrasser”. 

Demnach wäre die Braut ”die (bei der Hand) ergriffene”. 
Eine Benennung, die zu altertämlichen indogermanischen 
(altpreussischen) Hochzeitsbräuchen bestens passen wirde ?). 
Vgl. auch nhd. ”um die Hand eines Mädchens anhalten” = 
”um ein Mädchen werben”. 

98. krimgot. marzus. 

Krimgot. marzus ”Hochzeit” ist germ. "marpuz. Dies 
zu ai: mrsdti ”berährt, fasst an”, gr. udoxtw. Germ. "marpuz 
also ”die Handergreifung”. Hiermit verwandt an. brädr 
”Braut” u. s. w. sowie lat. marzitus ”mit einer jungen Frau 
versehen”. 

Es ist aber noch eine andere Auffassung möglich. 
Germ. ”"marpuz ist auch als Fortsetzung von idg. "mortus 
aus "mertus erklärlich. Alsdann zu gr. ueloetat' otéoetar, 
ueodetoa ' oteomdetoa: die altertämlichste indogermanische 
Eheform war die Raubehe ?). Von mer- ”ergreifen” kommen 
lat. memoria, ndl. mijmeren ”tief nachdenken” an. Mimir; 
vgl. nhd. ”etwas behalten haben” = ”sich an etwas erinnern”. 

99. got. liugan. 

Got. liugan ”heiraten” u. s. w. werden von Falk und 
Torp als ”"schwören” zu ir. luige ”Eid” gestellt "). Formal 
gehört auch gall. leuga ”ein Wegemass” hierher. Bedenken 
wir, dass zu alter Zeit Entfernungen nach Hörweiten ge- 
messen wurden — vgl. lappisch bjäna-gulam ”eine Meile”, 
eigentl. ”soweit man Hunde bellen hört” — und halten wir 
uns andererseits das Nebeneinander von got. svaran, ”schwö- 
ren” und osk. sverrunei ”dem Sprecher”, ai. svard-s ”Schall, 


1) vgl. Walde, Lat. Et. Wb.? s. v. ?) O. Schrader a. a. O. >?) ebenda. 
3) Fick's Wb.' III p. 374. 


Google 


Loewenthal: Zur germanischen Wortkunde. 131 


Ton, Stimme?'!) vor Auge, so werden wir als Grundbedeu- 
tung för die hier vorliegende Wurzel lugh- ”rufen” ansetzen 
därfen. 

Hier ist anch an. lokka ”locken” ("lughnö), lit. lugöti, 
lugsti ”einschmeichelnd bitten” anzureihen. 

100. as. idis. 

As. idis ”Weib, Frau”, ags. ides ”edle Frau”, ahd. idis 
”Frau” gehört in seinem zweiten Teile zu an. dis ”Göttin”, 
was nach Falk und Torp zu idg. dhei- ”säugen” (abg. dojiti 
”säuge”, ai. dhena ”Milchkuh”, lit. döna ”trächtig” u. 8. w., 
vgl. Berneker Slav. Et. Wb. I p. 205 s. v.) zu stellen ist ?). 
Der erste Teil ist unerklärt. M. E. ist hier haplologische 
Kärzung eingetreten: idg. "idhisis steht fär "idho-dhisis. Dies 
kommt von uridg. "aidho-dheisis ”die ernährerin des Feuers”. 
Vgl. ai. édha-s ”Brennholz”, gr. tö aidog ”Brand”, aivös 
”verbrannt” u. s. w. 


!) vgl. Walde, Lat. Et. Wb. s. v. sermo. ?) Fick's Wb.' III p. 206. 


Berlin 9. 4. 1915. 
John Loewenthal. 


Google 


132 Finnur Jönsson: Hamalt. 


Hamalt. 


Prof. G. Neckel har i Braune's Beiträge XL skrevet 
en afhandling om udtrykket hamalt fylkja, i hvilken han 
soger at give en ny eller rettere sagt modificeret forklaring 
af udtrykket nermest i tilslutning til A. Olriks opfattelse. 
Efter at have nevnt Olriks, Falks og min (i den nye udg. 
af Lex. poet.) siger forf.: ”Keine dieser auslassungen hat 
mich in allen stäcken iberzeugt”. Dette er nu ikke ganske 
nöjagtigt, ti min fortolkning anser han overhovedet ikke 
dreftelse verd. I en note erklerer han kort og godt, at 
min forklaring (af hpm) svever ”sprachlich wie sachlich in 
der luft”. En nermere begrundelse heraf vilde dog have 
haft sin interesse — ikke just for mig, ti jeg fastholder 
min forklaring som den rigtige. Bagefter har jeg lagt 
meerke til, at den gamle Jön Ölafsson, der dog ikke helt 
bör eller kan vrages, har haft den samme opfattelse af 
ordets (hamalt) oprindelse. Der kan naturligvis altså ikke 
blive tale om en diskussion med forf. om min opfattelse, 
fra hans afvisende standpunkt betragtet. Men da hans afhdl. 
indeholder en del urigtigt og så mange postulater, mener 
jeg det rigtigt, i sagens interesse, at belyse den noget ner- 
mere. Det er i det hele ret påfaldende, hvor sikkert forf. 
udtaler sig om visse ting som om han var den eneste, der 
havde den rigtige opfattelse, endogså af temlig simple ting. 
Et par eksempler. Hjorleiks hvatr er altid blevet opfattet 
som ”rask i (el. til) kamp', i henhold til den almindelige 
opfattelse af hvatr i fortid og nutid (på Island). 

Men, siger forf., ”niemand hat uns gesagt, wie wir uns 
die syntax zu denken haben. Ein adjectiv, das ”kähn' be- 
deutet, kann nicht mit dem genetiv verbunden werden”. 
En ret påfaldende påstand og heller ikke fuldtud rigtig, da 
hvatr dog nermest og egl. betyder ”rask', selv om det un- 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXUI, NY FÖLJD XXIX, 


Google 


Finnur Jönsson: Hamalt. 133 


dertiden kan gengives ved 'modig'; den er et fuldkomment 
postulat. Hvorfor skulde ordet ikke kunne forbindes med 
gen.? Om der findes en rubrik i de (trykte?) syntakser 
eller ej, har så vist ikke meget at sige !). Havde forf. tenkt 
på alle de andre adjektiver af lignende betydning som hvatr 
(rakkr og lign.), vilde han have kunnet se, at ”syntaksen” 


dog vel neppe har nogen betenkeligheder. Der findes også 
sammensetninger — hvor genitiven er erstattet med stam- 


men — af selvsamme betydning. Forf. vil nu, at hvatr 
(med gen.) skal betyde ”begerlig (efter), men den betydning 
har hvatr, det kan jeg trygt sige, aldrig nogensinde, hver- 
ken för eller senere, haft. Lifshvatr kan umulig betyde den 
som streber efter [fjendens] liv'; snarere skulde det kunne, 
hvis forf.s opfattelse var mulig, forstås som 'begerlig efter 
at leve lenge. Sigvatr beted heller ikke ”victori&e appetens', 
men ”in pugna acer”. Vil man ikke indrömme, at lifs kan 
styres af hvatr, ”rask med hensyn til, 2: i, sit liv', kan man 
minde om gen. lifs = "i live'; lifs ok dauör er parallelle 
udtryk; lifs hvatr altså ”rask så lenge en lever”. De ovrige 
germanske sprog stetter ikke prof. Neckels opfattelse mere 
end den gamle. ”Menhuaton” ”sind natiärlich [postulat!]” die 
”auf frevel sinnenden” (oder kurz, undeutlicher, die ”frevleri- 
schen”), nicht aber die ”in verbrechen geäbten'. Det kan 
vere, at ”geäbten” ikke vilde vere det heldigste udtryk her. 
Jeg vilde heller ikke bruge det udtryk. Men jeg kan ikke 
indse, hvad der skulde vere at indvende mod 'de til mén 
— forbrydelse — raske', 'de som altid er rede til. Det 
vilde passe fortreffelig til sammenhengen. 

Et andet eksempel. S. 486 note 1 hedder det, at standa 
fast er en ”sedvanlig forbindelse — hvad naturligvis ingen 
vil benegte. Men når det så hedder: ”skilda homlur fast 


1) Ikke har en kender som M. Nygaard (se Syntax s. 150) haft be- 
tenkelighed ved at antage en sådan sammenstilling som den anfoerte. 


Google 


134 Finnur Jönsson: Hamalt. 


wäre in nordischer syntax abnorm”, studser man uvilkårlig. 
Hvad er her abnormt? Jeg ved det ikke og kan umulig 
indse, hvorfor ikke fast kan passe til udtrykket. Jeg finder 
at den syntaktiske forbindelse er så ligefrem og naturlig, 
som nogen sag overhovedet kan vere. 

Andre ting "kommer jeg senere til. Nogen absolut tillid 
til forf.s postulater eller til fuldkommenheden af hans sprog- 
og syntaks-sans synes jeg ikke man kan vere berettiget 
til at have, når man bl. a. leser hans udtalelse (s. 492): 
”Offenbar hat man bei fylkja svin urspränglich das ganze 
im auge gehabt osv”. Jeg er ikke klar over, i hvilken 
syntaktisk el. sproglig forbindelse dette (selvlavede) 'svin 
her står — jeg tror jeg kan forsikre, at den er ukendt 
både i al fortid og nutid. Men den har altså ikke 
stadt forf. 

Forf. gennemgår först de steder (i den gamle digtning 
i de simplere versemål), hvor udtrykket forekommer, og be- 
gynder med det bekendte vers af Reginsmål, der lyder: 


Engr skal gumna peir sigr hafa 

1 gogn vega es séa kunnu, 

sid skinandi hjorleiks hvatir, 
systur måna; eda hamalt fylkja. 


Sikkert er dette vers altid blevet betragtet som et af 
de for den umiddelbare forståelse mest indlysende eddavers. 
Ingen har her egenlig formodet en fejl, selv om man — 
naturligvis — har veret opmerksom på, at eda-setningen 
var noget kort i forhold til det evrige vers. Kun Sijmons 
har udtalt, at eda formentlig kunde rettes til es, og han 
oversetter setningen: ”wenn sie ihre mannschaft ordnen”. 
Det er denne rettelse, forf. også gör, idet han mener, at et 
oprindeligt e'pr (= er peir) er blevet lest som epr = eör 
=ed2. Nu har codex ikke epr, og det er vist mere end 
tvivlsomt, hvorvidt eör overhovedet eksisterede i det 13. årh. 
Det burde nu ferst vere bragt på det rene. Men derfor 


Google 


Finnur Jönsson: Hamalt. 135 


kunde fejlen naturligvis nok vere indlgben. Forf. udtaler, 
at teksten som den er kan betyde 2 ting: 1) ”den som ikke 
kan iagttage solens stilling, han sikrer sig dog sejren ved at 
fylke hamalt”; eller: 2) ”man agte på solens stilling, eller 
— når der ikke er lejlighed dertil — ordne man sig hamalt; 
begge dele er gode for sejren”. For mig er der ingen tvivl 
om, at det sidste er det eneste rigtige. Som strofen fore- 
ligger, fortolker jeg den — lad mig sige det straks — så- 
ledes: Forst gives den positive regel (råd): ”man sörge for 
ikke at have den synkende sol lige i öjnene [men sörge for, 
at fjenden får den således, må snarest vere meningen tillige]. 
Ti — fortsettes der med grunden hertil — de kampraske 
[se herom ovenfor] månd, som har deres fulde syn, vil (da) 
vinde sejr — eller de som fylker hamalt”; det sidste vilde 
jeg, for meningens skyld, også udtrykke således: ”det samme 
gelder om dem, som fylker hamalt”, d. v. s. de vil også 
sejre. Der er således virkelig tale om to ting (der natur- 
ligvis også kan tenkes samtidig). Om fylkja er infin. eller 
3. pers. plur. pr&es. ind. er ikke helt sikkert; snarest det 
sidste; men det gör hverken fra eller til. Hertil skal 
jeg endnu föje, at strofen forudsetter krigerne v&erende i 
kamp — da netop kampens resultat, sejren, serlig fremheves 
så sterkt; men dette viser, hvor langt mindre passende forf.s 
opfattelse af hvatir er end den gamle (og eneste rigtige). 
”Ingen af de to tolkninger kan tilfredsstille”, siger forf. 
Hvorfor? Ved den sidste [jeg ser ganske bort fra det forste 
alternativ] vilde ”logikken vere påfaldende”; ”forst skal kri- 
geren vogte sig for en bestemt mulighed, dern&est skal han 
folge en positiv regel, der åbenbart altid er nyttig, også når 
"man samtidig iagttager forsigtighedsreglen med solen” (ord- 
ret oversat). Jeg kan ikke se, at der er nogen som helst 
brist i logikken, når blot eda tages disjunktivt og stedet 
tolkes som jeg har anfert. Forf.s ”dernest” er ikke rigtigt, 
ialfald ikke, når der tenkes på en tidsfolge (jfr ”erst .. 


Google 


136 Finnur Jönsson: Hamalt. 


dann”). Under indtrykket af denne ”skevhed” (som jeg 
ikke kan indrömme er tilstede) har nogle villet opfatte eda 
her i bet. 'og', hvad forf. afviser — med rette. Men når 
han straks efter siger, at den foreliggende ”zweiheit” af 
tanker ikke blot ”inhaltlich” er anstedelig — hvad den slet 
ikke er —, men også ”stilistisk umulig”, må man atter ned- 
legge den kraftigste indsigelse mod det sidste. Det ”stili- 
stisk umulige” skal ligge i, at der anvendes 7 linjer på 
”sol-reglen', men kun én på ”hamalt'. Strofen skal vare 
enestående i sin form, og der påstås uden videre, at 
efter de 7 linjer ”darf [sic] keiner neuer gedanke” vise 
sig. Det er vistnok rigtigt, at en sådan fremstilling er 
sjelden eller ret enestående, men derfor at fordömme den 
er ganske grundlest og rent vilkårligt. Den enestående form 
kan ligge i den eller de tanker (regler), der skal fremstilles, 
og i de ord, sproget frembyder. Rådet om ikke at kempe 
med den synkende sol i öjnene kunde overhovedet n&eppe 
udtrykkes kortere, end her er sket i verset, de 4 forste 
linjer; herefter er der en forelovbig afslutning; dette råd be- 
grundes eller forklares så ved de folgende 2 linjer; 1. 7 kommer 
nu ind og kan here både til 1. 5—6 og 1. 8, hvorefter så 
det andet alternativ kort og godt felger. Udtrykket var 
her givet, kort som det var, og selvfolgelig så umiddelbart 
indlysende for alle, at nogen udfoerligere forklaring eller 
begrundelse var overfladig. Som sagt, jeg mener der i vir- 
keligheden intet er at indvende imod verset, som det fore- 
ligger, hverken i den ene eller den anden henseende. Den 
indvending, at der i sidste linje ikke må komme nogen ny 
tanke, beror kun på doktriner opfattelse; det er som om nogen 
vilde sige, at et hapax legomenon nedvendigvis måtte vere 
urigtigt, fordi det er h. 1. 

Jeg tilföjer endnu, at der i den sidste linje ikke ligger 
nogen l&ere om, at man skal fylke hamalt, men et råd 
derom; opstillingen forudsettes altså som kendt i forvejen; 


Google 


Finnur Jönsson: Hamalt. 137 


det er anvendelsen deraf, der tilrådes. MHeri er jeg enig 
med forf. (s. 479), men når han tilföjer, at denne mening 
er dårlig, herer enigheden op. 

I ovrigt giver verset, hvorledes det end forstås, ingen 
oplysning om, hvad hamalt fylkja er. , 

Forf. oversgetter med vilje ordene: er (peir) hamalt 
fylkja ved: ”wenn sie .. ihre reihen ordnen”. Han tenker 
sig nu, og det ikke uden grund, at en vil indvende, at 
herved er der ikke taget noget hensyn til selve ordet hamalt, 
så at setningen egenlig kun vilde betyde det samme som 
det simple: at fylkja (lidi). 

Forf. hevder, at begge udtryk i virkeligheden er ens- 
betydende, at altså hamalt intet betyder. Det hele er blot 
”wie man kurz sagt” et ”poetisk” udtryk for det simple fylkja 
(lidi). Dette er virkelig forf.s mening, men det viser, hvilke 
vovelige påstande der undertiden kan gribes til. At fylkja 
hamalt har selvfelgelig aldrig nogensinde betydet eller kunnet 
betyde andet end fylkja hamalt, med fuld betydning af ham- 
alt. En poetisk almindeliggörelse af et sådant specielt udtryk 
er uantagelig og ubevislig; intet af de steder, hvor ud- 
udtrykket forekommer — opregnede af forf. — betyder det 
noget andet, eller, rettere sagt, intet af disse steder rober 
eller forudsgetter nogen anden mening end den egenlige. 
Om dette kan der overhovedet ikke disputeres. At man 
kunde indsette lid: på de anferte steder, uden at de blev 
meningslese, er selvfolgelig noget helt andet. Selv om man 
vilde eller kunde gå ud fra, at nogle af de pågeldende 
digtere ikke havde haft klar forestilling om, hvad hamalt 
egenlig var, er det dog i alle tilfelde sandsynligst, at de 
har haft på fornemmelsen, at at fylkja hamalt var noget 
for sig, og netop derfor brugt det. 

Forf. mener, at der er forskel på digtene i de kortere 
versemål og dem i de lengere m. h. t. klarheden af det 
nevnte udtryks betydning. I de sidste skulde denne vere 


Google 


138 Finnur Jönsson: Hamalt. 


tydelig og iser i Markus" Eirfksdråpa og pjödölfs Sexstefja, 
hvor udtrykket findes brugt om krigerne på skibene. I 
Markus' vers hedder det, at kongen opstillede sine mend 
hamalt, idet han omsluttede dem med 'skjolde, så at det 
ene bererte det andet', og noget lignende udtrykkes i Tjod- 
olfs vers. Forf. udtaler, at den mening, som går ud på at 
hamalt = svinfylking i disse tilfelde betinges af skibets form 
(fylkingens rani altså i forstavnen), er urigtig; skjaldens 
tekst ”forbyder den ligefrem”, siger han med en af sine sed- 
vanlige påstande. ”Den digteriske fantasis gang miskendes”. 
Sagen er, at forf. forklarer disse steder som om der kun var 
tale om den almindelige skjoldborg, og, ytres der, hos de 
skjalde, ”der har veret öjenvidner til hamaltopstilling, er 
ingen anden forestilling om sagen at erkende undtagen den 
om en skjoldborg af ubestemt form”. Ja, det står der vir- 
kelig. Hvorledes denne opfattelse bedre svarer til ”digternes 
fantasis gang” end den anden, indser ialfald ikke jeg. At 
hamaltfylking er en art skjoldborg er nu sikkert nok, men 
lige så givet er det, at identisk med en almindelig skjold- 
borg var den ikke. For at den var det gives der intet 
bevis, og forf. har heller ikke frembragt noget sådant. Hans 
fremstilling af den almindelige: skjoldborg og brugen af denne 
hos de forskellige germanske folk behover jeg ikke her at 
komme ind på, eftersom jeg heller ikke har noget at ind- 
vende mod den. Blot negter jeg bestemt, at forf. har be- 
vist, at hamalt-fylkingen intet andet er end almindelig 
skjoldborg. 

Oldtiden identificerede hamalt-fylkingen og svinfylkingen. 
At denne sidste bestod i en spids opstilling (jfr lat. caput 
porcinum) er givet og negtes naturligvis ikke af forf. Svin- 
fylkingen var et ”delta'; et mere treffende end dette, af 
Agathius brugte, udtryk kunde ikke godt findes. Det er 
deltaets (trekantens) to ben fra toppen (ran?) til grundlinjen, 
der kaldtes armar; såvidt jeg forstår, er forf.s opfattelse heraf 


Google 


Finnur Jönsson: Hamalt. 139 


en anden (og urigtig)!). Der er ikke blot selve spidsen 
(rant), der hedder caput porcinum, men hele fylkingen som 
sådan, altså A. Åt der til denne opstilling bagved kunde 
föjes rekker, så at formen 4 opstod, vil jeg ikke negte, 
men en svinfylking var der ligefuldt tale om. 

Forf. henviser til og benytter to steder fra prosalitte- 
raturen, hvor der er tale om svinfylkingen. Det ene findes 
i Fereyingasaga (Flat. I 140). Her hedder det ordret så- 
ledes: ”.. Nu skal vi tage det råd at fylke vort mandskab 
og ”'göre svinfylking derpå' [9: opstille det i en svinfylking]; 
jeg og Tore frende skal vere forrest, så 3 og 5 [under- 
forstået: og så videre], men skjoldede mend skal vere ud i 
armene [siderne] på begge sider” (det ovrige er uden be- 
tydning for sagen). Dette sted er ganske klart. I 1. rekke 
er der 2 (Sigmund og Tore), så 3, så 5, så (formentlig) 7 
osv. De, der stod yderst i ”armene' (0: de skrå linjer der 
fremkom til siderne, trekantens arme), skulde vere skjoldede. 
Andet står der ikke, og andet kan ikke leses ud af stedet. 
Såvidt jeg forstår, opfatter forf. det hele på samme måde 
som jeg, blot at han misforstår armar og gengiver dette 
ved ”die ecken, die enden der glieder”. Udtrykket gera svin- 
Fylking &å (lidi) betyder intet andet end hvad jeg har sat i 
klammer, d. v. s. opstille hele heren i en sådan fylking, 
ikke blot en del af den, således som prof. Hj. Falk har 
forstået udtrykket (billiget af forf.). 

Det andet sted findes i Sogubrot kap. 8. Stedet er 
ikke mindre klart og utvetydigt. Der er tale om kong Ring, 
der, i modsetning til kong Harald, opstiller sin her i en 
svinfylking. Herom hedder det ordret: ”Han har fylket 
underligt (siger den udsendte Brune), han har svinefylket 

1) 8.496 ytrer han: ”Wie die armar zum rani standen, wird nicht 
ganz klar”, nemlig i Sogubrots beskrivelse af svinfylkingen på Bråvellir, 
hvor alt er fuldkommen klart, når man blot rigtig forstår ordet armr, hvad forf. 


åbenbart ikke gör. — Sogubrots af forf. klandrede udtryk (s. 488, note 1) 
er ganske rigtigt. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


140 . Finnur Jönsson: Hamalt. 


sin her, og det vil ikke blive let at kempe med ham. Da 
sagde kong Harald: Hvem mon der har lert Ring at fylke 
hamalt [altså at svinefylke = fylke hamalt] osv.” Så tilföjes 
der: ”Således forholdt det sig som Brune havde sagt, at 
Ring havde svinefylket hele sin her”; man legge merke 
til udtrykket ”hele” her; det betyder, at man havde den 
forestilling, at hele he&eren var ét delta og hertil svarer netop 
beskrivelsen, at den var så lang (9: dyb), at den ene arm 
”nåede til elven Våtå, den anden ned til Bråvik”, altså en 
linje trukken fra Våtå til Bråvik (fra og til de punkter 
hvor den bagerste rekke stedte til de nevnte steder) ud- 
gjorde deltaets grundlinje. Imellem de to anforte setninger 
står endnu en setning, der åbenbart er klodset udtrykt, men 
hvis mening kun kan vere folgende: ”uagtet der i spidsen 
var en tryne, tyktes dog fylkingen meget tyk (9: bred) at 
se over”; det betyder ikke andet end: ”uagtet heren var 
opstillet i en svinfylking (en tilspidset fylking, hvis forreste 
del i og for sig altid måtte synes noget tynd) meerkedes 
ikke dens tynde (forreste) del så meget, den syntes netop at 
vere meget bred, 2: fordi den var så dyb (rekkerne var så 
mange), hvad der jo straks folger. Således går beskrivelsen 
her klart ud på, at hele heren var et delta og intet andet. 

Er det nu så, at intet sted i oldlitteraturen giver den 
ringeste anledning til at antage andet end, at svinfylkingen 
var et rent delta, og går man ind på, at oldtiden har ret i 
sin identificering af den og hamalt-fylkingen, så er sagen 
dermed afgjort; så kan der ikke vere tale om, at hamalt 
betyder noget ”verstämmelt. Netop derfor passer også min 
forklaring af ordet hamalt så fortreffelig. 

Til det modsatte, at göre forskel på de to udtryk, eller 
som forf. udtrykker det: ”svin ') ist ja die ”keil'aufstellung 
mit schildgedeckter spitze, ha malt ist die schildgedeckte auf- 


1) Dette udtryk er slemt i og for sig, ti i denne forbindelse er der 
intet der hedder svin, men svinfylking. 


Google 


Vråtny: Zum Stockh. Hom,-buch. 141 


stellung iberhaupt. Svin ist also eine art hamalt” ferer 
i virkeligheden intet som helst, undtagen den etymologiske 
tolkning af hamalt som ”verstämmelt'; det er i hvert fald 
en overmåde tynd tråd; i hvert fald måtte denne tolkning 
vere ganske sikker og uangribelig og den eneste mulige, 
men det er den langtfra. Oldtidens opfattelse må fastholdes, 
indtil det lykkes med uomstedelige grunde at bevise dens 
urigtighed. Det er ikke lykkedes for prof. Neckel, tiltrods 
for den skarpsindighed, hans afhdl. på flere punkter udviser. 

Endelig skal jeg anfere et par småfejl, begge på s. 
485. Arnörr er ikke den forste der benyttede hrynhent; 
dette anvendtes i Hafgerådingadråpa, der ifelge den gamle 
kilde er meget &dre. Erik ejegods kamp i Venden var 
ikke 1104, da han jo dede 1103. 

Finnur Jönsson. 


Textkritische Nachlese zum Stockholmer 
Homilienbuch. 


Gewissermassen kann man es iberraschend finden, dass 
bis jetzt niemand versucht hat, eine neue, soviel als möglich 
zufriedenstellende Ausgabe des Stockholmer Homilienbuches 
zu veranstalten. Vielleicht findet diese Tatsache eine gewisse 
Erklärung in dem Umstande, dass die Wisén'sche Ausgabe, 
obgleich nur in 200 Exemplaren gedruckt, bis auf den heu- 
tigen Tag noch nicht ausverkauft werden konnte. Sollte es 
aber doch zu einer neuen Ausgabe kommen, wärde man 
mit Recht winschen därfen, dieselbe möge in typographi- 
scher Hinsicht so pietätsvoll ausgestattet werden, wie es bei 
der bis jetzt einzigen Ausgabe der Fall ist. 

Ubrigens wird der känftige Herausgeber seine Arbeit 
durch die textkritisehen Vorarbeiten Larssons und Wiséns 
bedeutend erleichtert finden. Ich meine hiemit die Polemik, 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXL, NY FÖLJD XXIII. 


Google 


142 Vråtn$y: Zum Stockh. Hom.-buch. 


zu welcher Dr. Ludwig Larssons ”Studier över den stock- 
holmska homilieboken” I—II (Lund 1887) Anlass gegeben, 
und welche in Dr. Theodor Wiséns ”Textkritiska Anmärk- 
ningar till den Stockholmska Homilieboken” (Arkiv IV, 
193 ff.), in Larssons ”Svar på profässor Wiséns ”Textkritiska 
Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken” (Lund 
1888) und in Wiséns ”Några ord om den Stockholmska 
Homilieboken” (Lund 1888) enthalten ist. 

Obwohl diese Polemik den Text des Stockholmer Ho- 
milienbuches grändlich durchgesiebt hat, habe ich bei länge- 
rer Beschäftigung mit diesem Buche doch noch das eine oder 
andere gefunden, das entweder den beiden Gelehrten ent- 
gangen ist, oder, wenn vielleicht absichtlich voribergangen, 
einem eventuellen känftigen Herausgeber doch vom Nutzen 
sein därfte. Die kleine Nachlese teile ich hier den Interes- 
senten mit, wobei ich hie und da auch einige Punkte be- 
rähre, mit welchen sich schon Larsson und Wisén befasst 
haben. Bei der Stellenangabe halte ich mich natärlich an 
die Wisén'sche Ausgabe des Homilienbuches. 

Riäcksichtlich Larssons ”Studier” (II, 9. 55—57) be- 
merke ich, dass zu den dort angefährten Paralleltexten noch 
”Nokkur blöå tär Hauksbök” (herausg. von Jön Pporkelsson, 
Reykjavik 1865) hinzuzufägen sind, und zwar entspricht 
Stockh. Homil. 35”—387? dem Texte in Nokkur blöd 36? 
—39” wobei doch der Text in Nokkur blöd hie und da 
Erweiterungen ausweist. Zu Larssons Äussgerung (Studier 
57), dass Stockh. Homil. 88—92? an einigen Stellen an 
den Inhalt des in den Leifar 165"—167”? abgedruckten 
zweiten Blattes Cod. AM 237 folio erinnert, bemerke ich, 
dass es sich da um eine doppelte Ubersetzung handelt. Die 
lateinische Vorlage ist ein Teil der 34. Homilie in evang. 
Gregors des Grossen (Migne, Patrologia Lat. 76, col. 
1246 ff.). 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 143 


Die von 'mir im Stockholmer Homilienbuche notierten 
Stellen sind folgende: 

3" sva er oc sia hotibp oc samvirbileg. Statt des zwei- 
ten oc ist eige zu setzen, wie am ersten Gliede des hier 
(3) angestellten Vergleiches ersichtlich ist: sva sem etke 
ma maria ... coma i samiofnun vip... (sva er oc sia 
hotip eige samvirbpileg ...) Es ist dies ohne Zweifel eine 
Paraphrase einiger Sätze aus der angeblichen Rede Hiero- 
nymus' im Homiliar Pauli Winfridi Diaconi (Migne Patr. 
Lat. 95, col 1497), wo die Stelle lautet: Et h&ec est pre- 
sentis diei festivitas ... Que profecto festivitas sicuti et 
virgo incomparabilis est ceteris virginibus, ita incomparabilis 
est omnium sanctorum festivitatibus et admiranda etiam vir- 
tutibus angelicis (col 1501). | 

97? at pbeir hluter hverfe fra oss. er ver verom . 
Larssons Behauptung, dass hier statt verom erom zu lesen 
ist, wird durch die Parallelstelle in der Marfusaga bekräf- 
tigt, wo es (62?7") heisst: at beir lutir hverfi frå oss, er vér 
erom sizt ån at hafa . 

9!" eba ba at woprom. ba ist nicht mit Wisén zu bo zu be- 
richtigen, sondern ist ein Preteritum von pbiggia, gemäss 
der Beda'schen Homilie in Luc. 12 (Migne, Patrol. L. 92, 
col 1464 ff.: ... cum et ipse Dominus, cui ministrabant 
Angeli, tamen ad informandam Ecclesiam suam  loculos 
(Geldsack) habuisse legatur, et a fidelibus oblata (på at 
oprom) conservans, et suorum necessitatibus aliisque indigen- 
tibus tribuens. 

14" zu maxssens bemerkt Larsson (Studier 19): läs 
mancens; c är skrivet över raden. Ich verweise auf Konråå 
Gislasons ”Um frumparta” S. LXXIX" und Anmerk. 9. 

15” vivit et regit ist vivit et regnat zu lesen, denn das 
ist die ständige Formel dieses Gebetsschlusses. 

17! oc ... rikis dfrbp. Wahrscheinlich ist zu lesen oc 


Google 


144 Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 


ein himinrikis dyrp. (es bobop) allom pein es mep iofnom 
ver blefikom fara epa koma til hewar. 

18" hinsichtlich des merker verweise ich auf AM 673 ÅA, 
4? in Zeitschrift fär deutsches Alterthum XXXV (1891) 
S. 245 ff. Man liest dort nämlich: En naglarner iarteiner 
ost vib gup almatkan ... Invip... teiner göbgerning mana. 
fyri bvi at sva sem in vibir remma allt skipet. sva ... 
Eine ähnliche Stelle hat man auch im Stockh. Homilienb. 
T5: sva vas oc i atferb Mario aller en-r dyrlegsto kraptar. 

19" vor en suma a vrvasa aldre muss etwas fehlen; 
wahrscheinlich en suma f elle. Man beachte die Aufzäh- 
lung der menschlichen Alter 18”—19! und 36!'7?. 

19” hiarbpa vårra. Ich glaube, entgegen Larssons Mei- 
nung, dass' Wisén hiarpa richtig fär einen Fehler anstatt 
hirbpa ansieht. Die Erklärung pat es til keninga pastola er 
oss leiddo til lifs haga will gewiss nichts anderes sagen als 
etwa: bat es til kennanda vårra, postola, er oss etc. Das 
bekräftigen auch die folgenden Worte 19272 und das fräher 
15?-? Gesagte. 

21 lang mål lies langt mål. 

24, er lies ero. 

245 abrar könnte ein Fehler statt åbpr sein. Sollte es 
sich auf ein unterzuverstehendes ”vikor” beziehen, da diärfte 
man vor abrar ein of erwarten. 

30 Gubs almåttegs föbr styrcbar specpb soll ohne Zweifel 
heissen Gubs almåttegs fobor styrcb oc specb nach Vulgata 
1. Cor. 1, 23 u. 24: Nos autem predicamus Christum ... 
Dei virtutem, et Dei sapientiam. Siehe auch 194", 

34? pan es föberr es enyla lies föbr wie oben 34” likams föpr. 

34" salmer lies salmr. 

35? nach per ist omnia secula seculorum. Amen. beizu- 
figen. 

35? nach lfp soll gemäss Nokkur blöd tår Hauksbök 
36” sinum stehen, wie auch Wisén bemerkt. 


Google 


Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 145 


35” statt reétesc steht in Nokkur blöd 37", richtiger, 
rekist (oc friofest til skuråar). 

36” statt bére steht in Nokkur blöd bere. 

36” mässte statt fréabosc oder frévabosc fréobosc resp. 
frévobosce gelesen werden. 

. 38” nach hrefnsar pa hat Gammelnorsk Homiliebog 141? 
af synda -saure. 

405 nefndr. Zur Polemik wegen der Schreibart dieses 
Wortes verweise ich auf ”Um frumparta” S. L", wo ”i bärs 
liki” gegen Larssons Behauptung in ”Svar på prof. Wiséns 
”Textkrit. Anmärkn.”, S. 42 spricht. 

42-20 eg eige er slöttegr oc einfaldr. Entweder nach 
oc oder nach eifnfaldr ist ein er einzusetzen (siehe Wiséns 
Anmerkung zu dieser Stelle), um den richtigen Sinn zu be- 
kommen, wie er in Gammelnorsk Homiliebog 187-77 klar 
dargelegt ist durch die Worte er uslotegr er oc einfaldr. 

445 efnlit lies einhlit. 

45? recban lies hrecpan (hrectan). 

46” i kerom. Da oben 46” 1i eini kerro steht, därfte 
man auch hier den Singular erwarten. 

46” goblegr lies gollegr (aureus). 

50" hringom. Die lateinische Vorlage (S. Augustini 
Sermones. Appendix. Sermo CXVII De Natali Domini 
Migne, Patrol. Lat. 39, col 1977—1980) hat an dieser 
Stelle misero (Da, Domine, misericordiam misero, qui tamdiu 
pepercisti criminoso). 

50? nach haft ist hafa oder hofbo einzusetzen. 

52" dass einzig die Lesart at richtig ist, erhellt aus 
der folgenden Zeile, wo es heisst Ekke hefe ec at mér hugt 
hingat til. 

55?” nach fyr sér fehlt wahrscheinlich ein föra. 

58” våttape. Wisén berichtigt zu vottobo (Berichti- 
gungen am Schlusse seiner Ausgabe), unnötiger Weise. 
Siehe unten, Zeile 26, boat beir visse. Die lateinische Vor- 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIII, NY FÖLJD XXIX, 10 


Google 


146 Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 


lage hat allerdings den Indikativ, doch wendet sie hier keinen 
Konditionalsatz an: Et tamen hunc, quem Dominum omnia 
insensibilia elementa senserunt, adhuc infidelium ITudgorum 
corda Deum esse minime cognoscunt (Gregorii M. homil. 10 
in evang. Migne Patrol. Lat. 76, col 1110 ff.). 

592 at. Da in der vorangehenden und nachfolgenden 
Zeile ef steht, därfte man auch hier ein ef erwarten, obwohl 
das at keineswegs den Sinn stört. 

59? voro. Das geora, welches urspränglich in der 
Handschrift stand, ist richtig, denn die lateinische Vorlage 
(siehe oben zu 58”) hat quod admoniti faciunt. 

61"? cristnene lies cristenne. Der Sinn ist: Die heilige 
christliche Sittsamkeit verlangt notwendig, und besonders in 
diesen Tagen, sechs Dinge, welche da sind: Iatning (8. 61"), 
scrifstar ganga meb ibron (s. 61), vokor (s. 62"), fostor 
(8. 62”), beöner (8. 63”) und ölmöso geb6be (s. 63”). Der- 
selbe Fehler (cristnini statt cristinni) findet sich auf S. 219!. 

61?" nach i scripta gongone scheint ein ganzer Satz zu 
fehlen (Nun ist er vielleicht so unwissend oder furchtsam im 
Beichten, dass er sich nicht auszudricken weiss oder sich 
nicht zu bekennen getraut; da soll der Priester u. s. w.). 

63” screyte. Ich habe mich im Arkiv XXIX, S. 179 
Wiséns Meinung angeschlossen, jetzt aber glaube ich mich 
berichtigen und dieses ”hapax legomenon” streichen zu missen. 
Diese Stelle (Faostor ero styrk screyte i gegn raunom and- 
scota) ist dem Isidorus Hispalensis (Sententiarum libri tres, 
Lib. II cap. XLIV, Migne Patrol. Lat. 83, col. 651) ent- 
nommen, von welchem sie wieder Alcuin (De virtutibus et 
vitiis liber) iäbernommen hat. In Unger's Gammelnorsk 
Homiliebog haben wir (S. 28) zugleich mit der lateinischen 
Vorlage (Alcuin) ”Jejunia fortia tela sunt adversus tenta- 
menta d&emoniorum” auch die altnorwegische Ubersetzung 
Fostur ero styre vöpn i gegn freistni diofla. Das latei- 
nische telum kann man entschieden nur mit skeyte oder 


Google 


Vråtns$: Zum Stockh. Hom.-buch. 147 


våpn, keineswegs mit ”"skreyte = Harnisch, Ristung, iäber- 
setzen. 

63” nach anda hans därfte ein Satz fehlen, der die 
Erhörung der Bitte ausdräckte. 

64" ist der Schluss grébare heimsexns u. s. w. dogma- 
tisch unrichtig. Das ”oc syni” muss ausbleiben. 

66” sollte oc ausbleiben. Gammelnorsk Homiliebog 
hat an der entsprechenden Stelle (111?) fagna dyrd upprisu 
hans. 

69? miok. Gammelnorsk Homiliebog (114?) hat iammioc. 

69!-1 mit dem Satze En pat es merkianda u. 8. w. 
möge man Gammelnorsk Homiliebog 114" vergleichen. 

715 lespe will Larsson mit leyse berichtigen. Das la- 
teinische Original (Römisches Missale, Feria VI. in Parasceve 
[Karfreitag], ad missam presanctificatorum) lautet: Oremus 
et pro hereticis et schismaticis: ut Deus et Dominus noster 
eruat eos ab erroribus universis; et ad sanctam matrem 
Eccelesiam Catholicam, atque Apostolicam revocare dignetur. 

71"? statt scurbgubp diärfte man scurbgob erwarten. Man 
siehe Larsson, Studier S. 50—51. 

72!" maria magdalene. So auch in der Vulgata, z. B. 
Matth. 28, 1, Luc. 24, 10, Joan. 20, 1. 

745 statt bat segia oc liest AM 686 C, 4” (Um frum- 
parta C—CIII) pat er oc sagt. 

75” nach liös muss af Criste oder af peim fehlen. Es 
fehlt aber auch in AM 686 C, 4?. 

75”? nach mun fehlt etwas, wahrscheinlich så, wie schon 
K. Gislason vermutete (Um frumparta CII, Anmerk. 2.). 

77 nach neqvor fehlt etwas. Larsson meint, dass 
hygge; ich möchte eher legge einsetzen, denn die Phrase 
leggia eitthvert fyrer sér kommt häufig vor. 

775 es ... e kostren. AM 686 B, 4? (Leifar 179") 
liest så es véne kostren. 

79" dass brena zu brenan zu berichtigen ist, wie Wisén 


Google 


148 Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 


will, wird durch Gammelnorsk Homiliebog bekräftigt, wo 
89? pbrennan steht. Das entspricht auch mehr dem kirch- 
lichen Brauche. So heisst es im Symbolum S. Athanasii: 
Fides autem catholica h&c est: ut unum Deum in Trinitate, 
et Trinitatem in unitate veneremur. Der Hymnus divini 
officii ad Laudes Tempore Passionis schliesst mit den Worten: 
Unius Trinique nomen Laudet universitas. Und im Matuti- 
nalhymnus, der am Dreifaltigkeitssonntage gesungen oder 
recitiert wird, lautet die erste Strophe: Summe&e Parens cle- 
mentie, — Mundi regis qui machinam, — Unius et sub- 
stantig, — Trinusque personis Deus ... 

79” vårs. Obwobhl Larsson richtig sagt, dass hier kein 
var nach vårs fehlt, sondern statt vårs var zu lesen ist, so 
möchte ich nicht var sondern vas lesen, wie in diesem 
Stäcke immer geschrieben wird. 

825-16 henar bis förnom einschliessl. fehlt in der Gam- 
melnorsk Homiliebog (992). 

86”! nach mapr fehlt etwas, etwa Iesus svarabe. 

87' Göp systken steht sicher unrichtig statt Gregorius. 

89" nach mego ist eige einzusetzen. Siehe Leifar 61”. 

907 synom ist ein Fehler statt sinom; Leifar 63”. 

96!” hvårstvegGia. Oplasc steht sonst immer mit dem 
Accusativ verbunden. Siehe Fritzner bei öålast. 

98! Si bona sumimus. Vulgata liest Si bona susce- 
pimus de manu Dei, mala quare non suscipiamus (Job 2, 
10)? Man därfte daher hier sumpsimus oder suscepimus 
und in der folgenden Zeile tocom statt tocom lesen. 

98” leita. Ich vermute, es sei hier leiba (mala) zu lesen. 

987-24 hier scheint die Satzordnung gestört zu sein. 
Ich möchte lesen: Su es min (trå oder &etlan) at gup elski 
mic etki i besso mibr es hann l&tr mic nå hart hafa heldr 
en i pbui es hann lét mic lenge sitlan vera. til bess em ec 
macligri mikclo at bola hartt. sér hann at ec barf bess fyr 
synber månar. 


Google 


PRINCETON UNIVERSITY 


Vråtny: Zum Stockh. Hom:-buch. 149 


992 vor Ér hat Gammelnorsk Homiliebog (132") Ppvi 
at Pal postole melte sva ... 

1005 crist skryddop ér ist eine missverstandene Uber- 
setzung des lateinischen Christum induistis (Galat. 3, 27), 
wie schon Fritzner (zu skryda) bemerkt hat. 

101” nach svå haben Leifar (163) ma hön, was rich- 
tiger zu sein scheint, als das man hon in der Gammelnorsk 
Homiliebog. 

105” Hortamur vos. Vulgata liest exhortamur, (ne in 
vacuum etc.) 2 Cor. 6, 1. 

107" nach heldr fehlt en. Siehe 1082-22, 

108" leid ist bestimmt ein Fehler statt leider (= leidder). 
Beispiele der Vereinfachung eines Doppelkonsonanten hat 
man z. B. in onesfdr 115? und nefdr 115”. 

112” gråtsens steht fir grassens (herbe). Oben, Zeile 
24, steht auch richtig göbra verka gras. Die ganze Stelle 
ist eine Paraphrase einiger Sätze aus der 20. Homilie in 
evang. Gregors des Grossen (Migne, Patrol. Lat. 76, col 
1159 ff., diese Stelle col 1161): Omnis vallis implebitur ... 
Quid hoc loco vallium nomine nisi humiles, quid montium 
et collium nisi superbi designantur? ... Omnis enim vallis 
implebitur, quia corda humilium sacr&e doctrine eloquio vir- 
tutum gratia replebuntur, juxta hoc quod scriptum est: Qui 
emittit fontes in convallibus (Psal. CIII, 10). Et unde 
rursus dicitur: Et convalles abundabunt frumento (Psal. LXIV, 
14). A montibus namque aqua dilabitur; quia superbas 
mentes veritatis doctrina deserit. Sed fontes in convallibus 
surgunt, quia mentes humilium verbum predicationis acci- 
piunt. Jam videmus, jam convalles frumento abundare con- 
spicimus, quia illorum ora pabulo veritatis impleta sunt qui 
mites ac simplices huic mundo despicabiles esse videbantur. 

113” nach svå göp scheint ein längerer Satz zu fehlen, 
wo erklärt werden sollte, warum die Liebe so notwendig 
und so vorzäglich sei. 


Google 


150 Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 


113! an ist ein Fehler statt en. Fritzner zu an. 

115" die Schreibweise båts erinnert an jene von grdt- 
sens 1127. 

115” a log lies å logp. Fritzners Anmerkung. 

115" pöt at; siehe unten Zeile 35, bot at. Beides 
wahrscheinlich ein Febhler statt bö at oder pöt. Sonst steht 
in diesem Stäcke immer pöt, so z. B. 1152 222430: 3 116". 

116” der Satz” Licame hefter ein. 6 en öbste hlutr 
manz sollte lauten: Licame heiter efn (scil. hlutr), en ögpste 
blutr oder Licame hefter en ö6épste hlutr. 

118'? das erste an ist gewiss ein Febhler statt en. Siehe 
Fritzner zu an. 

120! vor leknar fehlt etwas, vielleicht beir ero. 

123212 Aevia resp. aevia steht fär Alleluja. 

123? es ist äberflässig. 

124? vor Spiritus sanctus fehlt wahrscheinlich etwas. 
Etwa Lypr svarar oder etwas ähnliches. Der jetzige Mess- 
ritus kennt diese Antwort des Volkes nicht, sondern es wird 
(von den Ministranten) Suscipiat Dominus sacrificium de 
manibus tuis etc. geantwortet. 

126" domini dag (Singul.!) ist ganz richtig. Honorius 
Augustodunensis schreibt in Gemma anime Lib. I cap. CVII 
(Migne, Patrol. Lat. 172, col 579): Memento, Domine, fa- 
mulorum. Hic poteris quosvis nominare sed non in Dominica 
die. hvareger bezieht sich auf das zweifache Memento, wel- 
ches während der heil. Messe geschieht: das Memento fär 
die Lebenden, derer der Priester besonders gedenken will, 
kurz vor der Wandlung (Konsekration), und das Memento 
för die Verstorbenen bald nach der Wandlung. Nach dem 
jetzigen Brauche nennt der Priester nur im Geiste die Per- 
sonen, derer er besonders gedenken und denen er die Friächte 
des heiligsten Opfers besonders zuwenden will. Beide Me- 
mento gehören in den ”Canon misse” = lågasongr, der na- 
tärlich der Hauptbestand jeder Messe ist. 


Google 


Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 151 


126” gups licame er i primr laobom. Larsson (Svar 
på prof. Wiséns ”Textkrit. Anm.” S. 64) sagt zu lapom: 
Jag kan äj finna något motsvarande svänskt ord. Honorius 
Augustodun., Gemma anime Lib. I cap. LXIV (Migne, 
Patr. Lat. 172, col 563—564) schreibt: Oblata (Singul.!) 

. in tria dividitur: unum in calicem mittitur, aliud a 
sacerdote consumitur, tertium in pixidem morituris ad via- 
ticum reponitur; quia corpus Domini est triforme. 

126” nach peim ist mit Larsson hlut einzusetzen. 

126” oblåtar ist ganz richtig. | 

126” lf er lies lifer (vivit). Micrologus de ecclesia- 
sticis observationibus (aus dem Ende des 11. Jahrh., Migne, 
Patrol. Lat. 151, col 988) schreibt: Tripliciter enim corpus 
Domini intelligitur: unum quod resurrexit a mortuis, quod 
significat particula in sanguinem missa; aliud quod adhuc 
vivit in terra, significatum per particulam a sacerdote con- 
sumptam; tertium quod jam: requiescit in Christo, quod et a 
tertia particula in altari servata apte figuratur, quam viati- 
cum (leibarnest) morientium appellare solemus. 

127" Nativitas sancte Marie. Zur richtigen Beurteilung 
dieses ganzen Stickes mache ich darauf aufmerksam, dass 
sich dasselbe auf das Pseudo-Matth&ei Evangelium und das 
(Evangelium) De nativitate Marie (beide bei Tischendorf, 
Evangelia apocrypha?, Lipsie 1876) grindet. 

134”? vor knegem ist wahrscheinlich ein at einzusetzen. 

136” en scheint hier statt er zu stehen. 

137” Ofletr. Man könnte auch gefa oflt&tr d. h. oblétr 
(Fritzner II, 859) vermuten; aber oblöt scheint nicht die 
Bedeutung einer Liebesgabe gehabt zu haben. Wenn mit 
Larsson olatr angenommen werden sollte, misste es hier 
im Plural stehen. 

138" scald steht vielleicht fär scaldu. 

139" vor segia wäre ein at (nach kann) zu erwarten. 

140? elsca ist richtig. Es hängt von borit (Z. 29) ab: 


Google 


152 Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 


at béepe sé borit mefnleti nacquat å licamanon ...en elsca 
gubs boborba oc kewinga (sé borin) i briosteno. 

141” verpa; siehe Anmerk. zu 139". 

142? otplega. Obwohl ich mit Larsson meine, dass 
hier optlega zu lesen ist, wäre doch ein öplega nicht zu 
verschimähen, wenn man z. B. diesen Satz in der Njålssaga 
Kap. 38 erwägt: var hann på 6år at verki sfnu. Die Uber- 
setzung kan gewiss nicht lauten ”Da var er eben toll mit 
seiner Arbeit beschäftigt” sondern ”cifrig”. 

143" zur Beurteilung der Polemik wegen petta lif lese 
man folgende Stelle aus der lateinischen Vorlage (Acta 
sancti Sebastiani martyris, Migne, Patrol. Lat. 17, col 1019 ff., 
die zu zitierende Stelle col 1025): Ista enim vita fugitiva 
est et tam infidelis, ut nec amatoribus suis fidem potuerit 
custodire. Aborigine enim mundi (hier fängt der isländische 
Text an) in se credentes fefellit, omnes se expectantes decepit 

. et ita nullum omnino certum reddidit, ut omnibus pro- 
betur fuisse mentita. Atque utinam solius mendacii culpe 
esset obnoxia, et per omnia crimina currere suos non cogeret 
amatores. Ipsa dat edacitatem glutonibus, ipsa ebrietatem 
ingerit temulentis, ipsa naufragium pudoris adulteris ..-; 
ipsa admonet furem, ut rapiat, ... mendacem ut fallat. 
Ipsa inter conjuges divortia seminat, inter amicos discor- 
dias ... Ipsa tollit judicibus justitiam etc. ' Man sieht, dass 
die Worte petta lif keineswegs den Sinn 'stören; diesel- 
ben dräcken nur das lateinische ipsa vollständiger aus. 
Der Ubersetzer (oder Abschreiber?) hat wahrscheinlich zuerst 
sår (schwach, seminat) geschrieben, und nachdem er das 
Wort skilnape (Accus. plur.) gesetzt, hat er den Gedanken 
noch einmal oder besser ausdräcken wollen durch das syno- 
nymum velldr. Als er dann angedeutet hat, dass die Worte 
skilnabe velldr umzustellen sind, hat er vergessen das sår 
zu streichen, was um 80 leichter geschehen konnte, weil skil- 


TRE Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 153 


nabe auch Dat. sing. sein kann, und daher ganz gut zu 
velldr passte. 

143” sel[r . . .Jiona sina. Die latein. Vorlage (col 1026): 
Ipsa (vita presens) est denique que ...servientes sibi tradit 
filie sug, id est, morti perpetuz. 

145'7? es gub gefr honom; honom ist richtig, aber fär 
gup ist på zu setzen. Die lateinische Vorlage lautet (col 
1028): Deus divitias suas si a te acceperit, eas tibi ampli- 
ficatas reddere non potest? 

148” Petrus ait. Bei Alcuin (Opera dubia, Disputatio 
puerorum, Migne, Patrol. Lat. 101, col. 1139) sind die 12 
Artikel des apostolischen Glaubensbekenntnisses folgender- 
weise unter die 12 Apostel verteilt: Petrus, Credo ..., Ån- 
dreas, Et in Jesum Christum ... Jacobus, Qui conceptus 
est ..., Joannes, Passus ..., Philippus, Descendit..., Bar- 
tholome&us, Ascendit ... Thomas, Sedet ad dexteram .. 
Matthe&eus, Inde venturus est ..., Jacobus, Credo in Spiri- 
tum s. ..., Simon, Sanctam Ecclesiam catholicam ..., Tha- 
deus, Remissionem peccatorum, Matthias, Carnis resurrec- 
tionem, vitam &ternam. Amen. 

150? öarga lies 6orgo. 

155?” an lies en. 

159" osvalld steht vielleicht fir osvalldr (r vergessen 
infolge des gleich darauffolgenden rex?) 

161" dass nach yfer mit Larsson faret einzusetzen ist, 
bekräftigen ähnliche Wendungen S. 25? und 111". 

161" regit lies regnat. 

163”" nach til ist besser hans als gubs zu lesen. 

163” nach betta ist besser sé als er (Wisén) einzusetzen. 
Die lateinische Vorlage (Gregorii M. homil. 38 in evang., 
Migne, Patrol. Lat. 76, col 1282 ff.) hat: ac si apertius 
dicatur. 

164" hallega lies holdlega. 

165? nach Buin därfte man es einsetzen. Matth. 22, 8: 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIV 





154 Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 


Nuptige quidem parate sunt, sed qui invitati erant, non fue- 
runt digni. 

166” bröb var ec orma. oc samtengr eitrkygqvendom. 
Vulgata (Job 30, 29) und mit ihr die lateinische Vorlage 
(siehe zu 163”) hat: Frater fui draconum, et socius stru- 
thionum. Der Abschreiber hat entweder die Kärzung för 
er vergessen, oder seine Vorlage nicht verstanden, wie auch 
der Ubersetzer wahrscheinlich nicht wusste, was mit den 
”struthiones” anzufangen. 

169? nach oc fehlt maprinn. Siehe oben Zeile 26. 

170" ef steht irrtämlich fär es. Vulgata, Joan. 17, 24: 
Pater quos dedisti mihi, volo ut ubi sum ego, et illi sint 
mecum: ut videant claritatem meam, quam dedisti mihi. 

171" fugierunt ist ein Fehler statt fugerunt (Matth. 
25, 26, Marc. 14, 50). 

171” comma ist coma (Presens) zu lesen. Joan. 8, 12: 
In templo, quo omnes Judei conveniunt. 

173? barraban. Vulgata hat immer Barrabam z. B. 
Matth. 27, 17. 

1747 vor Sat sege ec pér fehlt etwas. Siehe Luc. 
23, 43. 

175" tialld drickt nicht vollständig das velum templi 
(Matth. 27, 51) aus. Es fehlt hier also etwas. 

176" nach Gamaliél fehlt etwas. Siehe Heilagra manna 
sögur II, 298!0. 

178” statt helldr hat Gammelnorsk Homiliebog (76") 
hellt, was besser dem varpveitte entspricht und gewiss rich- 
tig ist. 

183” fyr ysaiam prophetam. Vulgata (Matth. 2, 15) 
hat nur per prophetam, und dieser Prophet ist Osee (11, 1). 

185? nach oft fehlt vil (Gammelnorsk Homiliebog 86”). 

186? vera ist ein Fehler statt véla (Gammelnorsk Ho- 
miliebog 88). Vulgata, Proverb. 1, 11 ff.: abscondamus 
tendiculas contra insontem. 


Google 


Vråtny: Zum Stockh. Hom.-buch. 155 


186" heysre soll richtig heyrer heissen (Gammelnorsk 
Hom. $88'2). Vulgata, Joan. 8, 47, hat: Qui ex Deo est, 
verba Dei audit. 

188” zur Beurteilung der Form gledde fähre ich den 
lateinischen Text an (Beda, homil. in evang., Migne, Patrol. 
Lat. 94, col 68): Quod Dominus noster atque Salvator ad 
nuptias vocatus, non solum venire, sed et miraculum ibidem, 
quo convivas letificaret, facere dignatus est, exceptis coe- 
lestium sacramentorum figuris, etiam juxta litteram recte 
fidem credentium confirmat ... Si enim toro immaculato 
et nuptiis debita castitate celebratis culpa inesset, nequa- 
quam Dominus ad has venire, nequaquam eas signorum 
suorum initiis consecrare voluisset. — Was die Worte ba 
iarteiner anbelangt, kann hier ba auch Adverbium sein. 

189” georer. Vulgata, Psalm. 103, 24, liest: Omnia 
in sapientia fecisti. 

190" nach sva fehlt wahrscheinlich slokkva. 

194?” nach cristner fehlt wahrscheinlich menn. 

194" nach oc fehlt es. 

197" göpe lies gope. 

199!? lastv. Dieses Wort sollte in Wiséns Vorrede zu 
seiner Ausgabe S. IV. bei x erwähnt werden. 

200? neckva könnte auch ein Fehler statt neckve sein. 

200? sem steht vielleicht fär sér. 

201?” vor cl&eddac fehlt oc. 

204? nach gröfo hat der Abschreiber wohl eine Zeile 
ibersprungen. Siehe Heilagra manna sögur II, 301?->5. 

205" finitensis soll, wie Wisén in der Anmerk. 2. mit 
Fragezeichen angedeutet hat, richtig Synicensis heissen (Siehe 
S. Augustini De civitate Dei, Lib. XXII, cap. VIII, Migne, 
Patrol. Lat. 41. col 766). 

208" piön steht wahrscheinlich ganz richtig fär bion 
(= biåon). 

208” an unrichtig statt en. 


Google 


156 Vråtny: Zum Stockh. Hom:-buch. 


209” nach Så ist es einzusetzen. 

212? sem nach pbaz ist iberflässig oder man miässte 
lesen pat sex. 

212” statt munomn soll wahrscheinlich munopom stehen. 

212” röbom lies rébom. 

213” statt des dritten dyrkasc soll dyrkesc stehen (I 
Cor. 15, 10: Qui gloriatur, in Domino glorietur). 

213” nach kene map» fehlt ein Wort. Wahrscheinlich 
bypr oder kenner. 

213” å lies må. 

214? göbs lies gobs. S. Gammelnorsk Homiliebog 23? ff. 

215! hripar ist ein Fehler statt hvilpar. Der Gedanken 
ist Gregor dem Grossen entnommen, welcher in hom. 12. 
in evang. (Migne, Patrol. Lat. 76, diese Stelle col 1123) so 
spricht: Mementote quid Veritas dicat: Orate ne fiat fuga 
vestra hieme vel Sabbato (Matth. XXTV, 20). Per legis 
quippe mandatum ambulasse longius Sabbato non licet 
(Exod. XVI); hiems quoque ad ambulandum impedimento 
est, quia gressus ambulantium torpor frigoris astringit. 

216" er nv. oc vorm synba sör hans. Lies ero n$ oc 
vorm synba sör hans. 

217" nach ofan til ist nicht notwendig iarbar beizu- 
figen. In der Vulgata heisst es (Psalm. 84, 12): Veritas 
de terra orta est: et iustitia de coelo prospexit. 

217” er ist iberflössig. 

217” mego oc kann ein Schreibfehler statt mioc sein. 
Siehe 216-64, Vielleicht war in der Vorlage die Schreib- 
weise meok wie 216" leoseno, 217? séalfa, 217!" " hyggea. 

218" das erste nu ist äberflässig. 

219? scrupdesc lies scrypbdesc. 

219” nach vercom fehlt wahrscheinlich hans. 

220" [nema eige] besser vielleicht kann eige. Leo der 
Grosse schreibt in einer Homilie (Migne, Patrol. Lat. 54, col 
194): Incommutabilis Deus, cuius voluntas non potest sua 


Google 


Finnur Jönsson: Rigspbula. 157 


benignitate privari ... Aber vor renasc wärde man at 
erwarten. 
Prag, am 25. März 1915. 
Karel Vråtny. 


Rigsbula. 


Angående Rigspula er der til forskellige tider blevet 
udtalt de mest afvigende meninger; iser gelder disse digtets 
tilblivelsestid. Siden jeg behandlede digtet i min litteratur- 
historie I, er der fremkommet nogle afhandlinger, hvoraf 2 
ser har betydning i denne forbindelse, nemlig Die Rigspula 
af prof. K. Lehmann 1904 (i festskrift til J. v. Amsberg) 
og Heimat u. alter der eddischen gedichte af prof. A. 
Heusler (i Archiv fir das studium der neueren spr. u. 
litt. CX VI). Rigsp. behandles her ret udferlig s. 270—81. 
Andre afhandlinger er af underordnet betydning (f. eks. 
Eirfkur Magnäåssons i Sagabook 1896). 

Som det vil ses af min fremstilling i den kortere litte- 
raturhistorie 1907 har jeg ikke fundet anledning til at skifte 
standpunkt med hensyn til digtet, og jeg vil derfor her soge 
at göre rede for grunden hertil. 

Ind på digtets indretning behover jeg ikke at komme. 
Herom kan jeg henvise til min nevnte fremstilling. Den 
indre parallelisme i digtet er klar nok og den med 
e&mnet sammenhengende stigning i skildringerne ligeledes. 
I det hele og store mener jeg også, at S. Bugges forslag 
til endringer og omflytninger er rigtige nok. 

Her skal jeg blot fremh&eve, at det er mig uforståeligt, 
at prof. Lehmann i sin i det hele treffende behandling af 
digtet kan ytre tvivl om, hvorvidt noget er tabt af eller i 
digtets slutning. Derimod har han ret, når han mener, at 
Arngrimr Jönsson ikke har haft digtet i en fuldstendigere 


ARKTV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXUI, NY FÖLJD XXIX, 


Google 


158 Finnur Jönsson: Rigsbula. 


skikkelse end den, hvori det nu foreligger i codex. Hvis noget 
digt kan siges at ende abrupt, må Rp. siges at göre det. Den 
handler ”sociologisk-deskriptivt” (Lehmann) om trellestanden, 
bondestanden, jarlen og endelig — kongen. I alle de ferste 
3 afsnit omtales udferlig de 3 hovedpersoners giftermål, og 
ikke nok med det, også deres börn n&evnes udferlig. Og 
så skulde digteren have ladet sig nöje med en blot og bar 
antydning af Konr unges egteskab og brud, eller rettere 
sagt, ikke engang det direkte, men blot en henvisning til 
Danr og Danpr. Denne henvisning er jo så utydelig, at 
man endog kan tvistes om, hvad den går ud på, om den 
indeholder en antydning af Konrs brud. En sådan afslut- 
ning af et i og for sig ellers så solklart digt er mig ganske 
ubegribelig. Jeg hevder, ligesom man tidligere har gjort, 
at der af digtet mangler en og det ikke altfor kort slutning. 
Det er dennes indhold, som jo har veret så omtvistet og er 
så omtvisteligt. 

Det hedder i fuglens tale: ”Danr og Danpr ejer herlige 
haller (sale), et ypperligere odel end I (du) besidder; de 
forstår sig vel på at ferdes til ses, prove &eg og frembringe 
sår”. Dette tillader naturligvis forskellig udlegning. Som 
ordene er, kunde det ligge ner at antage, at fuglen opstiller 
Danr og Danpr som forbilleder, Konr skal efterligne, ”gör 
du som de”. Dette lader sig here. Konr som Jarls sön 
kunde kun vente at arve og blive herre over höjst 18 
gårde — altså et forholdsvis ringe ”rige”. ”Skaf dig et 
större rige med herlig kongshal — bliv ligeledes en dygtig 
kriger (sokriger) som D. og D.” — der åbenbart må opfattes 
som fyrster (konger). Men der er heller intet der hindrer 
en fortsettelse som denne: ”D. og D. er herlige fyrster 
(konger) og krigere — hvem du ikke blot skal efterligne 
(ved at erhverve dig et större landområde end det du har 
— höjst de 18 gårde), men, for at du skal få så meget 
större anseelse, skal du besvogre dig med dem”. Herved 


Google 


Finnur Jönsson: Rigsbula. 159 


vilde man få den parallell, der må siges at vere höjst 
sandsynlig i og for sig. Denne opfattelse vinder i höj grad i 
sandsynlighed netop ved Arngrims meddelelse om, at Rigus 
("vir quidam inter magnates sui temporis non infimus”) 
egtede Dana, en datter af kong Danpr i Danpsted; deres 
sön var Danus (konge over Danerne). Men denne fremstil- 
ling beror ganske sikkert ikke på digtet. Hos Snorre (Hkr. 
I 32) er Rigr ”den forste konge i den danske tunge, hvis 
sön var Danpr” (efter bedstefaderen Danpr?). Herefter har 
S. Bugge gjort sin kombination. - Her kommer man ikke 
videre. Angående Danpr kan jeg godt vere enig med A. 
Heusler (indkommet fra gotiske sagn). 

For at komme tilbage til digtet er det fremfor alt hel- 
digvis klart, at Danr (og Danpr) ikke kan here territorialt 
sammen med Rigr-Konr unge; de må tilhere forskellige 
landområder eller lande !). Nu forekommer det mig dog 
rimeligst eller rettere uomtvisteligt, at Danr (og Danpr) må 
here sammen med Danmark, 2: vere tenkt som konge dér, 
Men da må Rigr here et andet land(område) til. Hvilket 
det land er, vil vi senere komme tilbage til. 

Lehmann udtaler (s. 18—19), at digteren ”skildrer det, 
han så omkring sig, de 3 stenders liv og id (”leben und 
treiben”)”, og han ”skildrer dette med en beundringsverdig 
realistik”. Denne udtalelse mener jeg er af en fundamental 
rigtighed. 

Vi skal se lidt nermere på dette, idet det bemerkes, 
at jeg her på forskellige punkter stetter mig til udtalelser 
af Lehmann. 

Vi begynder med ”jarlen” (Jarl). Denne er i digtet en 
selvstendig person, der tilkemper sig större landområde 
end det han var arving til; han er vokset op som et kriger- 
&e&mne og idretsmand, altså netop som en mand, der er 


1) Det er mig ufatteligt, at ÅA. Heusler kan mene det modsatte. 


Google 


160 Finnur Jönsson: Rigsbula. 


en grad höjere end de ovrige bender; hans åndelige overleg- 
enhed betegnes ved at Rigr lerte ham runer. Han bliver 
gift med en datter af den, der i rang og dygtighed n&ermest 
måtte tenkes ham sidestillet, nemlig Herser, men hvorfra 
denne stammede indeholder digtet intet om — og kan for 
så vidt siges at v&ere mindre logisk. 

Digtets Jarl er en selvstendig hövding. I Norge fandtes 
der i det 12. og 13. årh. ingen sådanne ”jarler”. Da var 
alle jarler kongelige embedsmend. Digtet og disse historiske 
forhold er ganske uforenelige. Derimod treffer vi jarler 
åbenbart som selvstendige personer (hövdinge) flere gange i 
eddadigtene, se Lex. poet.? s. v., samt andre steder f. eks. 
i Viga-Glåms vers. Nu ved vi fra de historiske kilder, at 
Harald hårfagre, skal vi sige omkr. 900, indsatte 'jarler' 
til landstyrelse i ethvert fylke, under hver jarl skulde der 
vere 4 herser osv. Hermed er der dannet en ny fase i den 
norske jarlestilling og -verdighed, hvad enten denne oplys- 
ning fuldt ud er rigtig eller ej. Men det folger af sig selv, 
både at der för gaves jarler og da naturligvis af den art 
som nevnt (selvstendige hövdinger), og at disse ikke helt 
forsvandt, da de nye jarler opstod, men har kunnet, ja 
måttet holde sig noget ned i tiden, ind i det 10. årh. At 
det netop er disse tilstande, der afspejler sig i Rpb., forekom- 
mer mig at vere evident. Hvorledes er det tenkeligt, at 
en digter i 13. årh. skulde kunne give en sådan afspejling? 
Lehmann tör ikke gå videre end til at fremstille det som 
en mulighed, at forholdene i slutningen af det 10. årh. 
kunde danne grundlaget for digtets fremstilling, men han 
ytrer: ”Nu er det vel muligt og skal ingenlunde ne&egtes (in 
abrede gestellt), at Rigspulas billede er det oprindelige”; 
det er dette jeg bestemt heevder er det eneste rigtige og 
naturlige. A. Heuslers tankeeksperiment (s. 279) om hvad 
en Islender i 13. årh. havde kunnet slutte sig til om for- 


Google 


Finnur Jönsson: Rigspula. 161 


holdene omkr. 900, er kun et — tankeeksperiment, der har 
et minimum af verdi og sandsynlighed. 

Den store mengde af bender, bondebefolkningen, beteg- 
nedes i almindelighed som bendr (buendr) eller som karl- 
folk (Sigvatr, der udtrykkelig anvender modsetningen karl- 
folk: jarlar), karlar, buandkarlar. Jfr modsetningen Karl: 
konungr. Ordet er i Rb. ganske rigtig anvendt om bonde- 
befolkningen, jfr også navnene på Karls börn som Böndi, 
Holär, Drengr, Båi. Men disse betegnelser giver ingen tids- 
bestemmelse. 

Anderledes med den 3. stand, trellene. Her får vi 
meget verdifulde oplysninger ikke blot om trellenes arbejde, 
men også deres udseende. 

At der her er tale om virkelige trelle, og ikke f. eks. 
en selvstendig daglejerstand, fremgår til evidens af hele 
skildringen og modsetningsforholdet til de andre stender. 
Der kunde nu henvises til de eksisterende meget grundige 
afhandlinger om trellestanden i oldtiden, f. eks. Gjessings. 
Der fremgår af dem, at om trelle i egenlig forstand kan 
der i Norge (-Island) ikke vere tale lengere ned i tiden 
end ind i det 11. årh. !') Kristendommens indtrengen og 
vel også andre forhold bevirkede dette. I det 12. og 13. 
årh. fandtes der i Norge og på Island absolut ingen egen- 
lige trelle 2). De gamle trelles efterkommere var bleven 
frigivne og efterhånden mere eller mindre selvstendige små- 
bender, der lidt efter lidt smeltede ganske sammen med den 
ovrige befolkning. Kun i de ferste generationer har der 
kunnet vere tale om en kloft mellem de frigivne og deres 
börn på den ene og de andre på den anden side. Leh- 
mann ytrer (8. 27), at Rp.'s billede ”kunde passe til for- 
holdene i hvert fald i det 11. årh.” Når Lehmann udtaler 





1) Jfr Gjessings afhdl. s. 304 ff. (Annaler 1862). 
2) Ifg. Gjessing (s. 310) er trellevesenet efter Harald hårdrådes tid af 
forsvindende betydning. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXII, NT FÖLJD XXIK. 11 


Google 


162 Finnur Jönsson: Rigspula. 


(sst.) en forundring over, at digtet ikke omtaler trelle som 
krigsfanger, må dertil svares, at det ikke lå i og ikke kunde 
forenes med digterens plan og opfattelse; han forudsetter 
åbenbart en eldgammel trellebestand, han havde slet ingen 
brug for krigsfanger fra vikingetiden; dette moment er der- 
for ganske betydningslest både for digtets tilblivelsessted 
og -tid. 

Yngre end fra den ferste halvdel af det 11. årh. kan 
de forhold, som digtet forudsetter, ikke vere. Men at 
skildringen skulde hidrore fra den allersidste tid af trelle- 
perioden er, skönt ikke umuligt, dog lidet sandsynligt. 

Skildringen af trellen, hans gerninger og ydre, er så 
levende og set, at trellevesenet må forudsettes som al- 
mindeligt over det hele. Ikke blot den direkte beskriv- 
else: rynket hud på henderne, krogede knoer, svulne fingre, 
tvert ansigt, böjet ryg, lange hele (slebende gang '!), plat- 
fodethed?), men også den indirekte, der ligger i trellebör- 
nenes navne: Ubehövlet, Sendregtig, Tyksak, Ulvegrå osv. 
viser dette. Deres arbejde peger netop i den samme ret- 
ning; de ”binder bast, og berer byrder af ris hjem hver 
dag; de (sönnerne) legger gerder, geder marker, regter 
svin, vogter geder, graver törv”; jfr hvad der ligger i nogle 
af navnene (Kostaldpasser). En sådan selvsyn-agtig beskriv- 
else er efter min mening utenkelig på Island både i 12. 
og 13. årh. Den må vere samtidig. Nogen absolut ter- 
minus ad quem giver den ikke, men senere end fra c. 1000 
mener jeg ikke det er rimeligt den er. 

I mine öjne er det lige så sikkert, at beskrivelsen af 
trellens gerning henviser digtet til Norge og intet andet 
land (bast at binda er absolut uislandsk). 

Lehmann har påpeget forskellige afvigelser fra de norske 
(og islandske) love. Dette er lidet påfaldende i og for sig 
og ikke mere end venteligt var. Lovene stammer jo så at 

1) Jfr Danske studier 1912 s. 112 f. | 


Google 


Finnur Jönsson: Rigsbula. 163 


sige alle fra en meget sen tid; de kan ikke i alt fores frem som 
vidner for det 10. århs tilstande. Og dernest: digteren be- 
hever ikke at soges blandt jurister, var tilvisse ingen sådan, 
ligesålidt som de islandske sagaforfattere var det. At f. eks. 
ord som seta og deigja ikke findes i digtet er af liden eller 
ingen betydning; en så nöjagtig specialisering kan man ikke 
kreve, behover man ikke at forudsette hos en digter som 
Rigspulas. Han antyder lignende virksomhed som den, seta 
og deigja forudsetter, ved navne som Arinnefja og Ysja, jfr 
Ambött. Lignende bemeerkninger må gelde om ord som 
holör — böndi osv. 

Til alt dette skal jeg föje, at A. Heusler indrömmer 
(s. 278), at det i digtet skildrede samfund var det norske 
(da den islender i 13. årh., som efter hans mening er for- 
fatteren, måtte tenke sig ind i Norges oldtid); men dette er 
en meget vigtig indrömmelse. Forskellen på min og Heus- 
lers opfattelse beror altså på, at, hvad han mener er muligt, 
betragter jeg som utenkeligt. 

Lehmann peger med rette på, at digtets landskabsskild- 
ring peger mod Norge, de. dunkle skove (dette af serlig 
betydning); betegnelsen 6åal (ukendt på Island) er også tal- 
ende nok; ligeledes ”kragen”, som Lehmann i denne for- 
bindelse merkeligt nok ikke nevner; mindre at sige har 
vistnok omtalen af geder, törv. ”At digteren har haft Norge 
og ikke Island for öjne er ganske utvivlsomt. Hvad skal 
ellers kragens henvisning m. h. t. Danr og Danpr have at 
betyde, hvad terminologien jarl, hersir, holär, hvad kongen?” 
Dette er fuldkommen i orden. 

Jeg vender mig nu mere direkte mod A. Heusler. 

Heusler kalder digtet fremfor alt ”l&erd poesi”; ”vi har 
her et stykke kulturhistorie og poetik” (s. 272). Med denne 
”lerdom” og denne ”poetik” er det nu i virkeligheden så 
som så; ”kulturhistorie” er mere treffende. Hvori består 
denne ”lerdom”? Jeg vilde ikke kunne bruge dette udtryk 


Google 


164 Finnur Jönsson: Rigspula. 


om en negtern skildring af samfundstilstande i samtiden. 
Hvis digtet stammede fra en TIslender i det 13. årh., ja, så 
var det og kunde det kaldes ”lerd”, — men det var jo det, 
der först skulde bevises, og för end det er bevist, er beteg- 
nelsen uberettiget. 

Ligeså med ”poetikken”. Hvad er overhovedet ”poetik” 
deri? Navnene?, men de har dog et ganske underordnet 
omfang og betydning i digtet som sådant. Og synonymer 
eller samling af sådanne har utvivlsomt interesseret skjalde 
og versemagere i det 10. årh. ligeså meget som i 13. årh. 
Det er en fundamental fejltagelse hos Heusler at antage, at 
emner vedrorende den gamle poetik forst tilhorer den lit- 
terer-lerde tid på Island. 

Heusler udtaler, at digtet ”ophober appellativer, over- 
leverede og nydannede, 68 '!) i tal og giver dem som egen- 
navne til trelle” osv. ”Disse navnehobe, heitatol ... har 
givet digtet dets navn; ti Rigspula betyder ikke 'Konge- 
digt', men ”det til Rigr knyttede vers-vokabular”. 

Dette sidste er urigtigt. Navnet pula ”remse” tager 
ikke — ialfald ikke hovedsagelig — sigte på disse navne, 
der kun optreder i 5—6 vers (af 48 efter Bugges telling), 
men på hele digtets indretning, de 3 (eller oprindelig 4) 
afsnit, der alle svarer nöje til hinanden tildels ved gentag- 
else af samme verslinjer og versdele. Det er hovedsagelig 
dette, der har fremkaldt navnet -pula; efter Rigr er det 
kaldt, fordi han — hvadenten det er Rigr = Heimdallr eller 
det er Rigr jarl, der menes — spiller en hovedrolle. (Heus- 
lers bemerkninger s. 274 er kun tankeeksperiment) ?). Ordet 
pula i den betydning, det her har, er langt eldre end Snorre 





1) Jeg får nu kun 55 ud af ”navneremserne”. 

2) Når Heusler kalder nogle af navnene ”nydannede” ved jeg ikke, til 
hvilke han sigter; det havde veret interessant at vide, hvilke det er og ved 
hvilke midler dette kan bestemmes. Jeg negter ikke at nogle kan vsere 
dannede af forfatteren, men det kan vere sket, enten denne levede i 10. 
eller 13. årh. 


Google 


Finnur Jönsson: Rigspula. 165 


og den isl. ”lerde” tid. Jeg behover blot at minde om pula 
i Sneglu-Halles vers. I gvrigt vides det jo ikke, hvor gam- 
melt selve navnet i virkeligheden er. Det kan hidrore fra 
den ”lerde” tid, og er da uden videre betydning. 

Digtets sprog — enkelte ord — skulde vere af betyd- 
ning for dets alder (Heusler s. 275 f.). Det indrömmes, at 
det var at vente, at Rp. blev det ”2eldste findested for en 
miengde ord”, men, tilföjes der, ”forundre må den kends- 
gerning, at Rb. indeholder henved 10 kulturord, der mang- 
ler i hele den g&ldre poesis, den eddiskes som den skaldiskes, 
ordskat og som ferst findes i prosa eller vers fra 12. til 14. 
årh.” For mig er der eller vilde der ikke vere det mindste 
påfaldende heri, eftersom vi ikke har så meget tilbage ”af 
nordisk digtning för 900”, og heller ikke fra den nermeste 
tid derefter. 

Tre ord, arör, hlada, rokkr anferes, "som kun har lidet 
at betyde”, da de er ”altheimisch”. Hvorfor så overhovedet 
nevne dem i denne forbindelse? Er de ”altheimisch”, — 
hvad de sikkert er —, falder de ganske bort; der er da 
ikke det mindste merkelige ved dem. 7 andre er mere 
mistenkelige: bolli, frakka, kanna, kartr, kinga, kolfr, kyrtill 
(i geitakyrtla). Hvad det sidste ord angår, findes det, hvad 
der er overset, i et vers tillagt Harald hårdråde, altså ved 
1050; sikkert er det meget gldre. — bolli findes kun ”i 
prosa”, men det findes dog som mandsnavn omkr. 1000 (se 
Lind), og dette forudsetter en &ldre brug deraf som tilnavn. 
— Jfrakka findes ganske vist ikke i eldre poesi (undt. et 
steds ved en, ievrigt meget sandsynlig, rettelse), men da der 
i prosa findes rydfrakka (anfert af Heusler), og da der, 
hvad Heusler ikke har bemerket, findes et hrefrakki (10. 
årh.), er der intet, der strider imod, at frakka kan veere så 
gammelt. Kan dets forekomst i 12.—13. årh. bedre for- 
klares end i 10. årh.? Og da hvorledes? Mig forekommer 
det modsatte at vere tilfeldet. Ordet står på linje med 


Google 


166 Finnur Jönsson: Rigsbula. 


ord som peita (Einarr pvereingr). Heusler antager mulig- 
heden af, at frakka i pulur er taget fra Rb., men hvis nu 
disse pulur (den g&ldre del) er fra 12. årh., hvad så? — 
hvor gammelt kanna er i nordisk ved jeg ikke, men da det 
findes i alle germanske sprog og alle nordiske i nutiden — 
er det neppe for dristigt at antage, at ordet er ”altheimisch”. 
Og selv om det var lån, kan det ligesågodt have veret ind- 
kommet omkr. 900. — Vanskeligere står det til med kartr, 
om hvilket kun den samme betragtning kan göres geldende: 
— kinga er upåtvivlelig ”altheimisch”, dannet af kengr; 
navnet hentyder til broschens osken. — kolfr herer sammen 
med det deraf dannede kylfa (der findes i 10. årh.) og er 
ganske sikkert gammelt og hjemligt. Ikke ét af disse ord 
kan med nogen som helst grad af sikkerhed eller blot sand- 
synlighed göres til ungt sproggods; det eneste, der kunde 
tenkes at vere tvivlsomt, er kartr, men hvis dette er 
angelsaksisk låneord (det kunde også vere tysk), er det 
efter de historiske forhold langt sandsynligere at det som 
sådant hidrorer fra 10. el. 11. årh. end 12.—13. 

Der tilföjes endnu 2 ord: skokkr, dukr, hvoraf det sidste 
forekommer i 10. årh., ”men i en anden betydning”. Disse 
ord har ingen betydning. Det er klart, at betydningen som 
'trug' og ”skibsbug” er overmåde nerbeslegtede, at ”halsdug' 
(Rb.) er i ner slegt med ”pandedug' (eunidukr, Vellekla), 
”dug til bordet ligeså med enhver anden dug, ganske lige- 
som ordet nu til dags bruges om mange slags 'duge'. Disse 
ord må legges til side som ganske betydningslese for spörs- 
målet. 

Når det endelig hedder, at A. Bugge (i Vesterlandenes 
Indflydelse) ser i ”disse ord” et bevis for at Rp. er bleven 
til i Britannien, er dette unöjagtigt; A. Bugge nevner af 
disse ord, såvidt jeg kan se, kun de 4 (kanna, frakka, kartr, 
kyrtill) som veströne låneord (kanna er det som sagt sikkert 
ikke); men han mener ikke desto mindre, at Rb. af den 


Google 


Finnur Jönsson: Rigsbula. 167 


grund kan vere så gammel som fra tiden ved 900, og deri 
er jeg enig med ham. 

Ang. ordet ljöd kan jeg henvise til min tidligere ud- 
talelse (De eldste skjalde og deres kvad Aarbb. 1895 s. 
315); i ovrigt er der her ingen egenlig modsgetning mellem 
mig og Heusler. Derimod kan jeg ikke undlade at göre en 
bemerkning ang. udtrykket niörbjägt er nef (på pir). Dette 
kaldes ”individuelt”, og der henvises til at det er ligelydende 
med en linje i Stefnirs vers (der erkendes som ”gut beglau- 
bigt”); så tilföjes: ”her kan der ikke vere nogen tvivl om, 
at sammenhengen hos Stefnir er den oprindeligere”. Er 
hermed udtalt, at Rp.s forf. skulde have lånt sit udtryk fra 
Stefnirs vers? Hvis det er således at forstå, må jeg atter 
nedlegge en indsigelse imod en sådan, ganske ubevislig på- 
stand. Det omvendte kunde lige så godt antages. Men 
jeg mener, at der i virkeligheden ingen som helst forbin- 
delse er mellem de to vers (steder). Adj. nidrbjugt bruges 
på forskellig måde her, det ene sted blot til en almindelig 
beskrivelse (måske vilde digteren dog udtrykke noget mindre 
smukt derved), det andet sted (Stefnir) bruges det som et 
nedsettende skeldsord. 

Spörsmålet om, til hvilken tid digtets enkelte kultur- 
forhold (n&evnede eller skildrede) bedst passer, er måske 
vanskeligt, da de neppe kan begrenses til et snevrere tids- 
område. Heusler udtaler (s. 277), at spurte man digtet, til 
hvilken grad billedet af digterens egen tid, ”det 13. århs” 
(som der umetodisk gås ud fra som givet, medens det var 
det, der skulde bevises), foresvever forfatteren eller hvor- 
vidt han havde benyttet oldtidsagtige trek af den litterere 
overlevering, vilde det vise sig, at den störste del deraf er 
neutral, passer lige godt til det 13. som til det 10. årh. I 
så udstrakt en grad, som det her er udtalt, kan jeg ikke 
underskrive dette. I flere henseender kan det godkendes, 
men f. eks. billedet af trellestanden — og det er en hoved- 


Google 


168 Finnur Jönsson: Rigsbula. 


bestanddel -— kan langtfra godkendes som det 13. århds. 
Ligesålidt kan jeg indrömme, at man hos digtets Mödir 
befinder sig mere i selskab hos en af kong Hakons for- 
nemme folk (13. årh.) end hos en af Harald hårfagres 
mend; der peges på den moenstrede dug, vinen i kanden og 
i begret. En sådan udtalelse er mig ufattelig. Ikke at 
jeg negter, at der hos Hakon d. gamle og hans mand har 
veret udfoldet en vis luksus, der kunde vere grundlaget 
for digtets udtryk (— det måtte da forudsettes at digteren 
havde kendt disse forhold! —), men jeg hevder, at alt dette 
passer mindst lige så godt på tiden ved 900, og det 
uden at man behover at ty til nogen fremmede, ikke-nordiske 
forbilleder (som Heusler med A. Bugge krever). Et blik 
på de rige gravfund, der kendes fra vikingetiden — jeg 
peger på Osebergskibet med sin praktfulde ”menstrede dug” 
m. m. — kan bedst afgöre dette. Jeg tör hevde som sik- 
kert, at intet der anferes i digtet ikke passer til tiden ved 
900. Det modsatte måtte bevises punkt for punkt. M.h. t. 
selvrandede begre er det nok at henvise til Völundkvadets 
gelvsmykkede hjerneskaller bestemte til drikkekar, der na- 
turligvis er efterligninger af de virkelige. At man drak 
vin ved kong Haralds hof og at dertil anvendtes mere eller 
mindre pregtige kander og begre — behever ingen diskus- 
sion. Jeg minder blot om de ”gollin ker”, der n&vnes i 
Grimn. og Hamå. Men jeg er lige så lidt i tvivl om, at 
man i Hakon d. gamles tid også kendte denslags redskaber. 
For så vidt kan det siges, at disse ting er neutrale, men 
de taler i hvert fald ikke imod at sette digtet til tiden 
omkr. 900. Fremmede  forbilleder er her absolut uned- 
vendige. 

Ang. omtalen af törvegravning har jeg intet at be- 
merke, undt. at det er ganske ”neutralt”, lige så godt norsk 
som islandsk, lige så godt passende til tiden ved 900 som 
ved 1200. 


Google 


Finnur Jönsson: Rigspula. 169 


Dette er det vigtigste, der er blevet fremfert ang. dig- 
tets kultur-antydninger. 

På den anden side har man ikke gjort sig så sterk 
umage for at fremheve alt det serlig norske i digtet, alt 
det som absolut henviser digtet til Norge. Jeg anferer 
dette her under ét (jfr hvad der för er bemeerket): bredet 
hos Trel, klegt og tykt og opfyldt af avner (jfr det norske 
sådahleifr, ganske ukendt på Island), og hele trelleafsnittet 
som sådant, —  holl, forudsetter uden tvivl temmerbyg- 
ninger, hus at timbra, (jeg ser også i udtryk som: karta at 
gerva, keyra plög mere norsk end islandsk) — hvedebred 
regner jeg mere norsk end islandsk — jagt med hunde 
(jarl) — odel — ridt gennem moerke skove — asketresspyd — 
kragen i treet. 

Alt dette er talende nok. For mig står alt dette som 
noget, forfatteren kendte fra sin tid og sin tids forhold og 
kultur, så levende skildret som det er. Dette er en ulige 
naturligere forklaring end den, at digtets forf., en mand i 
13. årh., ved spekulationer (og studieophold i Norge?) og 
grublerier over oldtidsforhold kunde have frembragt alt dette. 
Af vers og digte i Fornaldarsagaerne ser man i virkelig- 
heden klart, hvor langt eller, rettere sagt, hvor kort man 
kunde komme ad den vej, både hvad sproglige og andre 
forhold angår. Herom kan jeg henvise till min litteratur- 
historie II, 140 ff. 

Jeg mener således, i betragtning af allt dette, fremdeles 
at kunne og måtte hevde min opfattelse af Rigspulas alder 
og hjem. 

Et sterkt vidnesbyrd om, at Rb. er &dre end fra det 
13. årh., er digtets overleveringsform. Hvis det var forfattet 
i dette årh., er det vel blevet nedskrevet, festet til mem- 
branen, med det samme. Men så er det ubegribeligt, at 
det i et godt håndskrift som cod. worm. fra midten af det 
14. årh. foreligger i en så lemlestet (bortset fra den tabte 


Google 


170 Finnur Jönsson: Rigsbula. 


slutning) og forvansket form. Netop denne overleverings- 
form tyder på en langt höjere alder. Men det forstår sig, 
at der herpå ikke kan grundes nogen bestemmelse af, hvor 
gammelt digtet er, om det er fra 10. el. 11. årh. f. eks. 

En sag for sig er naturligvis spörsmålet om digterens 
hensigt med kvadet. Herom kan der jo udtales forskellige 
meninger. Man kan, som Heusler, helt se bort derfra og 
overhovedet lade v&ere med at fremsette formodninger derom. 
Helt uden antydninger er man ikke ang. den tabte slutnings 
indhold (jfr ovf.). Det spörsmål, der unegtelig ligger overmåde 
ner, om digtet er blevet til for at forherlige nogen samtidig 
konge, afviser Heusler meget bestemt, ”det savner enhver 
berettigelse” (s. 271); forf. har ”ment den forste sagnkonge 
og intet andet”. Det kan naturligvis ikke helt benegtes, at 
det var forf.s mening. På den anden side er det overmåde 
naturligt at tenke, at et sådant digt ikke er ganske lesnet 
fra samtiden eller helt uden forhold til den. Noget, kunde 
man sige, må have givet forf. den tanke at udforme et så 
ejendommeligt kvad. En hypotese derom kan ikke sådan 
afvises — men, naturligvis, en hypotese er og bliver det. 
Uden holdepunkter er den ikke. Jeg har tidligere udtalt, 
at der med Konr unge sigtedes til kong Harald hårfagre. 
Jeg kan ikke komme bort fra denne tanke, tiltrods for de 
— ikke synderlig vegtige eller treffende — indvendinger, 
der er gjorte derimod. Der er af andre segt tilknytninger 
på andre hold. 

Jeg fastholder min tanke og opfattelse, dog kan jeg 
göre en modifikation eller n&rmere precisering af min tanke- 
gang. 

Digtet er i alle tilfelde symbolsk i sin grundtanke. 

Forudsat at det er digtet omkring 900 eller i-den 
forste fjerdedel af 10. årh. — hvad jeg bestemt hevder —, 
kan digtet bero på eller v&ere inspireret af Harald hårfagres 
glimrende optreden. Man må erindre, at der för hans dage 


Google 


Finnur Jönsson: Rigsbula. 171 


kun var fylkeskonger i Norge, småkonger og neskonger. 
Harald er i virkeligheden den forste konge over hele Norge, 
den forste norske konge i egenlig forstand. Når dette, og 
serlig dette ferste, betones tilbörlig, giver ligheden mellem 
Harald og Konr ungr sig af sig selv !). Om man derfor 
vil kalde digtet eller opfatte det som ”lovkvad" om Harald 
hårfagre, er noget hvorpå jeg ingen vegt legger. Selve 
navnet Konr ungr kunde, når man betoner ungr, passe for- 
treffelig på kong Harald som landserobrer. Ligeledes passer 
det antydede 'giftermål mellem Konr ungr og en datter af 
Danr; kong Harald &gtede en dansk kongedatter. Der sav- 
nes således ingenlunde holdepunkter og det ret kraftige for 
hypotesen om en indre forbindelse mellem Rigspula og Har- 
ald hårfagre som den förste enekonge over hele Norge, 
som grundleggeren af det norske kongedömme, i sammen- 
ligning med hvilket de tidligere småkongedömmer svandt 
ind til nesten ingenting. 

1) Når Heusler siger, at ”Rigr-Konr ungr utvivlsomt tgenkes som en 


dansk magthaver”, er dette en grundles påstand. Det modsatte synes mig 
indlysende (jfr ovf.). 


Kobenhavn. 
Finnur Jönsson. 


Google 


172 D. A. Seip: Ordet skege. 


Om ordet skoöge. 


Oprindelsen til nda. skege mda. skiöke, skiöge, nsv. 
sköka msv. skekia skykia, nno. skjökja nisl. skekja gno. 
skoekja (forekommer vesentlig i oversettelsesliteraturen og 
konkurrerer med låneordet portkona) har veret omstridt 
blant etymologene. Nylig er oprindelsen til ordet igjen 
blitt dröftet (Arkiv XXXI s. 100 f., s. 278 f.; jfr. XXX 
8. 203 og Lis Jacobsen: Kvinde og mand s. 120 og 206); 
ved denne siste dröfting er det ikke fremsatt nye tydninger 
av ordet, men de to gamle forklaringer er på ny undersökt, 
og begge forklaringer har funnet sit forsvar !). Jeg skal 
her gi en oversikt over ordets forekomst, over literaturen 
om det og pröve å vise at den ene av disse to forklaringene 
ikke lar sig opretholde. 

Det synes å vere enighet om at det nordiske ord er 
lånt fra mnt. schöke schöke (skrevet: schoke schuke schoike 
schouke), jfr. nnt. schöke scheuke schoike schöke (Bremisch- 
nieders. Wb.). Grimm opförer også (Deutsche Gram. II. 
11, 92) gsaks. skök, men han angir ingen kilde, og siden 
har man ikke kunnet påvise ordet i gsaks. — Den forholds- 
vise sene forekomst for ordet i nordisk, og den omstendighet 
at ordet i gno. vesentlig er innskrenket til oversettelses-lite- 
raturen, gjör det sannsynlig at ordet er lånt, men noget 
lydlig kriterium for lån finnes ikke, når man må forkaste 
den ene etymologiske forklaring. At ordet forekommer i 
lydrett form i nordfrisisk (se nedenfor), så lån synes å vere 
utelukket i dette språk, gjör teorien om lån i nordisk i all 
fall noget mistenkt. 


1) Bröndum-Nielsen nevner også (Ark. XXXI s. 101) en tredje eldre 
forklaring fremsatt av G. Hempl i ”The Journal of Germanic Philology”, I 
s. 347 og II s. 234; for bibliografiens skyld henvises her til Bethges utta- 
lelse om Hempls ”forklaring” i ”Jahresbericht der germ. Philologie”. 1897 s. 20. 


ANKIV FOUR NORDISK FILOLOGI XXX, NY FÖLJD XXIX. 


pigitized by (30 gle PRINCETON. UNIV 


ERSI 


D. A. Seip: Ordet skege. 173 


Jeg går over til de etymologiske forklaringer av ordet, 
og tar först den som etter min mening er å forkaste. 

Falk og Torp (Norw.-dän. etym. Wb. s. 1013; samme 
etymologi er hevdet av Lis Jacobsen i Kvinde og Mand s. 
120 og 206 og Arkiv XXXI s. 100 f.) mener at mnt. 
schöke schöke er opstått av ”schödeke (jfr. mnt. schödeke 
”fröbelg, skjelm”), forminskelsesord til schöde som finnes brukt 
om ”forhud på hestens avlelem” av et germ. "skauda-. Mot 
denne opfatning taler flere lydlige forhold. Man kan kanske 
se bort fra den av Grimm nevnte, men siden mistenkte 
form skök, som ikke kan inneholde det mnt. forminskelses- 
suffiks. Men heller ikke den mnt. form schuke stemmer 
godt med den etymologi som er antatt av Falk og Torp, 
idet mnt. « ofte svarer til germ. ö, men bare undtagelsesvis 
til germ. au (jfr. Agathe Lasch, Mnd. gram. $ 160 og 8 
165) '). Heller ikke vokalen i den ht. form schuche, som 
riktig nok forekommer bare én gang (Grimm, D. Wb. IX. 
1447, 1824) stemmer med en opr. vokal au. Ordet fore- 
kommer også i mnl. schoeke (oe <6 ö; Franck, Mnl. gram. 
$ 29) og nordfris. skech (Outzen, Glossarium der friesischen 
Sprache besonders in nordfriesischer Mundart); nordfris. & 
går lydrett tilbake på omlydt ö, ikke godt på omlydt au 
(Siebs, Gesch. der fries. Spr. $ 51 og 8 62, jfr. 8 57; i 
Pauls Grundriss? I). Disse former gjör antagelsen av et 
forminskelsessuffiks i ordet umulig; jfr. også geng. scocha 
scohha ”kobleri”, som sannsynligvis hörer hit (se Verwijs en 
Verdam, Mnl. Wb. VII. s. 599). 

Sannsynligere er da den annen forklaring, som igjen 
rummer to opfatninger med hensyn til forståelsen av betyd- 
ningsutviklingen. Etter denne forklaring avledes ordet av 
en rot skak:skök. Denne etymologi er först begrunnet av 
Johannes Schmidt 1867 i Kuhns Zeitschr. bd. XVI s. 318 f. 





!) Her kunde dog muligens foreligge påvirkning fra det nt. ord schute 
”skjöge” (Brem. Wb, IV. 722; jfr. Lis Jacobsen i Ark. XXXI s. 279). 


Google 


174 D. A. Seip: Ordet skege. 


Schmidt nevner geng. scacan og gno. skaka skekja i betyd- 
ningen ”quatere, concutere” og legger til: ”Augenscheinlich 
verwandt mit diesen ist nord. skoekja meretrix d. h. agita- 
trix virorum”. Schmidt trekker frem paraleller fra andre 
språk og henviser for betydningsutviklingen av verbalroten 
til en avhandling av Kuhn i samme tidsskrift bd. III s. 
429 ff. (1854). Samme opfatning med hensyn til ordets 
oprindelse blev hevdet av E. Jessen (Dansk etymologisk Ord- 
bog s. 215; jfr. TfF. III. 8 s. 37); likeså Ljungstedt i 
”Anm. till d. st. pret. i germ. spr.” s. 71, jfr. s. 67; jfr. 
også E. Hellquist i Ark. VII s. 45 og E. Zupitza i ”Die 
germanischen Gutturale” s. 157 (Berlin 1896); men disse 
forfattere kom så godt som ikke inn på spörsmålet om be- 
tydningsutviklingen. 

Imidlertid forelå også en annen betydningsutvikling av 
denne verbalrot, hvad også Kuhn hadde gjort opmerksom 
på i nevnte avhandling fra 1854: geng. scacan ”ile, flykte”; 
denne betydning synes også å foreligge i det én gang fore- 
kommende gsaks. skök pret. (nermest å oversette med ”for- 
svandt”). Av denne betydning kunde så vere utviklet be- 
tydningen ”streife om”!); etter dette resonnement skulde 
betydningen av substantivet sköge vere ”landstrykerske, om- 
streiferske”. Denne mening er hevdet av Hoefer (Germania 
XXIII s. 4), Th. v. Grienberger (Untersuchungen zur got. 
Wortkunde s. 190), Feist (Etym. Wb. d. got. Spr. s. 238), 
Jessen (TfF. IV. 1 s. 57) og Bröndum-Nielsen (Arkiv 
XXXTI s. 100 f.). 

Det kan neppe anföres lydlige innvendinger mot å stille 
ordet skege sammen med roten skak:skök av et germ. 
"skökton-; både de nedertyske og de nordiske former og 


') At dette er den ”oprindeligere, i Angelsaxisk og Gammeltydsk be- 
varede, Betydning” (Jessen i TfF. IV bd. 1 s. 57), er ikke riktig. 

2) I anledning av de betenkeligheter med hensyn till orddannelsen 
som Lis Jacobsen anförer (Ark. XXXI s. 279). henviser jeg till Hellquist i 
Ark. i VII s. 45. 


Google 


Ernst Kock: ”Domen över död man”. 175 


nordfris. skech er lydrett utviklet. Det er betydningsutvik- 
lingen som volder vanskeligheter. Av de to betydningsfor- 
klaringer synes den siste ikke å vere tilstrekkelig begrunnet. 
Overgangen ile, skynde sig, flykte > streife om ligger ikke 
serlig ner. Da er den betydningsutvikling som er foreslått. 
av Johannes Schmidt mer plausibel, hvorved' skege egentlig 
blir ”agitatrix virorum”. | 

Om man for et ord av denne art tör tenke sig en mer 
abstrakt betydning, kunde man anta en grunnbetydning 
”agitatrix animorum virorum”!). Betydningsutviklingen måtte 
da vere ryste > bringe til å vakle > forföre (jfr. til denne betyd- 
ningsutvikling Koolman: Wb. der ostfries. Sprache III s. 89 
”eschaken” og s. 132 ”schokken”). En betydning ”forförerske” 
for skege måtte da egentlig ha tilhört det mer reflekterte 
sprog og mulig fra först av vere en slags evfemisme. Dette 
blir dog naturligvis usikkert.— En lignende betydningsutvikling 
kan ligge til grunn for got. sköhsl n. ”ond ånd” som Hell- 
quist (Ark. VII s. 45; med tilslutning av Grienberger og 
Feist) stiller sammen med gno. skaka. 

f. t. Kjöbenhavn novbr. 1915. 

Didrik Arup Seip. 


”Domen över död man”. 


Vad jag vill söka att här ådagalägga, är, att detta 
uttryck tidigt underjick en betydelseförskjutning och i när- 
varande stund icke uppfattas riktigt. 

Inledningsvis anför jag det bekanta exemplet kaka söker 
maka. Detta talesätt förknippas i allmänhet med en något 
grumlig föreställning om att lika kakor höra ihop; över 
själva sökandet bryr man sig icke om att reflektera. Icke 
a) Jr. Ljungstedts betenkeligheter (Anm. t. d. st. pret. s. 67) mot å 
anta en abstrakt betydning av lignende ord i andre sprog. 


ARNIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIII, NY FÖLJD XXIX. 


Google 


176 Ernst Kock: ”Domen över död man”. 


ens den, som vet, att kaka för rimmets räddande ersatt 
kraka '), kan komma ifrån, att det är kaka, som numera 
faktiskt föreligger. Och det får därvid bero, så mycket mer 
som ordstävets innersta andemening fortfarande står 
oförfalskad kvar. 

Icke så med domen över död man. Med uttrycket domen 
förknippas i bästa fall den allmänna föreställningen om ett 
domslut, sålunda totalomdömet om den hädangångnes liv och 
järning, eftervärldens dom, historiens dom. Men därtill 
kommer kanske ofta nog en bismak av 'domen över en 
brottsling”, 'yttersta domen” osv. 

En helt annan betydelsenyans var den, i vilken det 
jermanska ”"Jöm- redan på tiden för utformandet av allitera- 
tionspoesien, sålunda långt före det första nedskrivandet av 
Havamal, sammanställdes med ”"öJau-, ”dö', i en mängd alli- 
tererande uttryck. Den betydelsenyansen var: fördelaktigt 
omdöme”, ”lov', ”prig', ”berömmelse', 'ära'. 

Betydelseutvecklingen var analog med den vid lat. cesti- 
matio, reputatio, fama, eng. estimation osv., tyska Achtung, 
Ansehen, Geriächt, Ruf, sv. aktning osv. Närmast avsågs 
blott ett uppskattande, ett omdöme eller omtalande i en eller 
annan riktning; jfr sv. högaktning och ringaktning, gott rykte 
och dåligt rykte osv. Men därur framgick en speciell, god 
betydelse, som konkurrerade med den allmänna och stundom 
blev enaherskande; jfr eng. esteem, reputable, famed, sv. 
åtnjuta aktning, vara ansedd, vinna rykte, komma i ropet 
och en mängd andra fall. 

Den utpräglat goda betydelsen av jerm. "Jom- föreligger, 
såsom bekant, redan i gotiskan: Kristus förutsåg Nikodemi 
anawairpan dom, ”framtida berömmelse ?). Det fht. tuon 
tuom betyder ”jöra något berömligt', tuomen got, ”prisa gud”. 


1) jfr Birds of a feather flock together', ”Gleich und Gleich gesellt 
sich gern”. 
2) oriktigt tolkat i äldre upplagor. 


Google 


Ernst Kock: ”Domen över död man”. 177 


I Heliand säges det vara följeslagarens främsta dygd, att 
han med sin herre doie an duome, 'dör med ära'!). Beo- 
wulfsdikten prisar dead, 'döden', sällare än domleasan ded, 
”äretomt dåd', och död man sällast, om han vunnit domes 
& deade, berömmelse före döden; Beowulf förklarar: ic 
me ... dom gewyrce, odde me dead nimed, 'jag förvärvar 
mig ära, eller ock tager mig döden”. 

I den bekanta strofen i Havamal 

Deyr fé, 

deyja frendr, 

deyr sjalfr it sama; 

ek veit enn, 

at aldri deyr: 

dömr um daudan hvern! 
möter oss samma betydelse. Dess sista rad bör sålunda 
rätteligen återgivas med: ”berömmelsen över varje död', "lovet 
över död man”. <Belysande är den föregående, parallella 
strofen, som på motsvarande ställe har orös-tirr, ”lovord': 

Deyr fé, 

deyja frendr, 

deyr sjalfr it sama; 

en ordstirr 

deyr uldrigt, 

hveim er sér gödan getr ?). 

I alliteration med dead och i omedelbar parallellism med 
tir står dom på ett fullkomligt övertygande sätt i den forn- 
engelska dikten om Judith uti de rader (186 ff.), där hon 
manar sina belägrade landsmän till ett utfall mot den mör- 


dade Holofernes slumrande här: 


Fynd syndon eowere 
gedemed to deade, 
& ge dom agon, 
tir et tohtan, 


3) oriktigt tolkat i äldre upplagor. 

2) jfr str. 8 och 9 med sitt eiga annars brjöstum i, begit annars 
brjöstum Ör; str. 36 och 37 med sitt ben, bidja; str. 55 och 56 med sitt 
hjarta glatt, sorgalausastr sefi. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXII, NY FÖLJD XXIX, 12 


Google 


178 Ernst Kock: ”Domen över död man”. 


”era fiender äro dömda till döden, och I vinnen berömmelse 
och ära på färden. I ett gammalt ordspråk (Oldest English 
Texts, s. 152) står dom parallellt med sigisid, 'segertåg', 
vilket i sin tur allitererar med swiltan, ”dö': 

Oft dedlata 

dome foreldit, 

sigistda gzehwam, 

swiltit dy ana, 
”städse försummar den dådlöse äran, försummar vart segertåg; 
därför dör han ensam”. 

Slutligen kan till den först anförda strofen påvisas ett 
direkt motstycke i de fornengelska gnomerna (Ex. 80 f.): 

sö SCAM + as 
yrfe gzedeled 
deades monnes. 
Dom bip selast! 
”Delas skall död mans arv. Berömmelsen är bäst" 

Men betydelsen ”lov', ”berömmelse” synes ha föråldrats 
tidigare i nordiskan än i de västra språken. Kanske hade 
man vid den tid, då Havamal nedskrevs, icke mera känslan 
för det nedärvda allitererande uttryckets verkliga innebörd. 
Säkert är, att denna känsla senare är totalt försvunnen. 

Och så ha vi ett stående talesätt, som icke längre 
jer den rätta meningen, låt vara att felet icke är stö- 
rande stort. Att i eddaglossaren en rättelse måste jöras, 
synes mig otvivelaktigt. Men med avseende på vårt nutida 
ordstävsliknande talesätt kan man sätta i fråga: skola vi, 
som offrat kråkan för rimmet, offra alliterationen för — 
resonen? 


Lund i okt. 1915. 
Ernst A. Kock. 


Google 


Svenska studier, tillägnade Gustaf Cederschiöld den 25 juni 
1914, utgivna genom Svenska modersmålslärareföreningens arbets- 
utskott. 


Svenska modersmålslärareföreningen stiftades vid Svenska 
filolog- och historikermötet i Göteborg 1912, och att denna före- 
ning gått i författning om en festskrift till prof. G. Cederschiöld 
vid Göteborgs högskola på hans 65-årsdag, utgör i och för sig en 
hyllning åt hans verksamhet på modersmålsundervisningens om- 
råde, som ställer sig värdigt vid sidan av hans vetenskapliga gärning, 
vilken själva festskriften kan sägas företrädesvis betona. Tillägnan 
är undertecknad av 97 namn, och till festskriften hava 30 författare 
lämnat bidrag av språkligt eller litteraturhistoriskt innehåll, var- 
efter festskriften avslutas med en motion av prof. Cederschiölds 
fader vid 1856—58 års riksdag om upprättande av professurer i 
nordiska språk, vilka vid denna riksdag beslötos, och med jubila- 
rens bibliografi av S. Grén Broberg. 

Av ett så stort antal uppsatser kan naturligtvis blott en kort 
antydan om innehållet lemnas, och då ämnena äro hämtade från 
rätt skilda delar av svensk språkvetenskap och litteraturhistoria, 
skulle jag blott i färre fall vara förmögen att förbinda min anmälan 
med kritik och kontroll. 

Det draget hava alla dessa uppsatser gemensamt, att de avse 
modersmålet, och detta självt med utförliga språkprov i olika 
stilarter framlägges av F. Wulff, ”Om undanhållna ords behand- 
ling i svensk sats, dynamiskt och melodiskt”, vilken uppsats väsent- 
ligen torde utgöra offentliggörandet av det föredrag med titel 
”Svenska fonetiska texter i flera stilarter”, som förf. höll vid mötet 
i Göteborg 1912. Beklagas må blott, att förf. icke också karak- 
teriserat dessa stilarter genom att genomgående utmärka pausernas 
fördelning. Hj. Lindroth ”Om några onödiga skiljaktigheter 
mellan svenskt skriftspråk och talspråk” har påtagit sig det otack- 
samma värvet att i några fall söka giva modersmålets utveckling 
dess rätta riktning; han yrkar: skriv i normalprosa aldrig prep. å 
annat än i de mycket få fall, där det kan nyttjas i bildat talspråk, 
vilket yrkande nog är fåfängt, tadlar bruket av på söndagen för i 
söndags eller om söndag och med mera rätt det under de senaste 
decennierna genom språkmäns medvetna strävan främjade bruket 
av inte för icke, ej, ogillar, säkert fruktlöst, bruket av densamme 
som personligt pronomen och av omvänd ordföljd efter och, men 
och utan, såvida ej logisk vikt ligger på predikatsföreställningen, 
samt skipar rättvisa mellan fast och löst sammansatta verb genom 
att hänvisa dem till olika stilarter. Nysvenska språkförhållanden 
dryftas av följande tre förf. R. G:son Berg ”Duala substantiv i 
nusvenskan” dels vederlägger genom fall som trillingar, bannor 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXIII, NY FÖLJD XXIX. 


Google 


180 Brate: Anmälan. 


påståendet, att vilken plural som helst vid tillfälle kan ha dual 
innebörd, dels uppvisar ett stort antal dualitetskollektiv, antingen 
singularer, såsom dubbelstjärna, diftong, brudpar, eller plurala, så- 
som brödrafolken, makarne, duellanterna och oftast ögonen, hand- 
skarne, kontrahenterna, kamrarna. C. Rebbe ”Bidrag till frågan 
om passivbildningarnas användning och betydelse i nusvenskan” 
söker belysa det inbördes förhållandet mellan s-form och bliva- 
omskrivning vid ”terminativa” verb, d. v. s. sådana som beteckna 
en förändring, t. ex. somna, bygga, förtära, och finner, att endast 
s-formen användes, då tanken icke riktas på någon agent och vid 
tillkännagivanden om vad som skall ske med fastställd tidsbestäm- 
melse och följd, endast bliva-omskrivning användes, då man vill 
beteckna en handlings slutliga fullbordan, i motsats vartill s-formen 
väljes för att beteckna inträdande eller fortgående handling, och 
såväl s-form som bliva-omskrivning, då agentens verksamhet tyd- 
ligt framträder för medvetandet, varvid talspråket föredrager bliva- 
omskrivning. K. J. Samuelsson ”Några sammansättningar med 
-lös och -fri” redogör dels för betydelseskillnaden, dels för sam- 
mansättningsfogens olika gestaltning i dessa ord. 


Små samlingar av nysvenskt språkmaterial utgöra A. Noreen 
”Ett knippe folketymologier” och L. Fr. Läffler ”Öknamn i en 
västgötafamilj på 1860- och 1870-talen”, vilken senare uppsats 
inskärper hos namnforskare att iakttaga försiktighet vid tydningen 
av öknamn, som ofta är omöjlig utan kännedom om namnets upp- 
komsthistoria. Till 1600-talet sträcker sig innehållet tillbaka i 
E. Hellquist ”En grupp svenska dryckestermer”, som meddelar 
och diskuterar en rikhaltig samling av beteckningar för supar 
o. d., vilka av samma skäl som öknamnen ofta trotsa försök till 
tydning. 

Frön till framtidens svenska innehåller kanske W. Ceder- 
schiöld ”Något om språkliga nybildningar, gjorda av skolpojkar”. 

Från erfarenheter i skolan utgår även N. Beckman ”Prak- 
tisk skolregel och vetenskaplig teori”, som efter att hava nödgats 
erkänna, att den av straffhot åtföljda grammatiska regeln är ett 
dock nästan oundgängligt ont, fordrar den vetenskapliga regelns för- 
enkling i praktiskt syfte och av den vetenskapliga kritiken, att 
den icke på skolregeln lägger en måttstock, efter vilken denna 
icke kan mätas. Detta yrkande stödjes genom förtydligande 
exempel från många områden, varvid förf. råkat ut för missödet 
att låta historien om planeten Neptunus” upptäckt genom iaktta- 
gandet av oregelbundenbeter i Uranus” lopp i stället gälla upp- 
täckten av Uranus. Dessutom innehåller uppsatsen ett försvar 
mot Hylén av ”subjektsregeln” och ”symmetriregeln” i Beckmans 
Svensk språklära. 

Språkhistorien tillhör naturligtvis ett flertal uppsatser. B. 
Hesselman ”Två svenska växtnamn” sammanställer vn. mura 
Potentilla anserina med t. Möhre, Mohrriibe, sv. morot och anför 


Google 


Brate: Anmälan. 181 
som bevis en uppgift, att rötterna åtos i nödår, och uppvisar 
vidare, att vial Tatbyras eller Vicia cracca härstammar från forn- 
formen vipir ”bindsleväxt', vilken ock betyder trädnamnet ”pil”. 
Växter behandla ock H. Pipping ”Växtnamnet kampe”, som 
anför benämningen rivaler på timotejax, brukade i en tävlingslek, 
som bevis på att namnet kampe i Plantago media och på timotej 
verkligen hör till kämpa, och Es. Tegnér ”Plister, En växtfilo- 
logisk studie”, som grundligt utreder, hurusom växtnamnet plister, 
vilket i främsta rummet tillkommer Lamium och Galeopsis, sanno- 
likt härrör från Franckenius ”Speculum botanicum” 1638 och häm- 
tats från upplandsdialekten, och hurusom det hör till blistra ”vissla” 
och vad Galeopsis beträffar, beror på den barnlek, som är bekant 
från Härjedalen, att rycka kronpipen ur dess foder och blåsa starkt 
genom dess inre ända, då ett visslande ljud uppkommer. Om 
denna lek enligt försök av förf. icke kan utföras med Lamium, 
kan ju plister som namn på denna växt bero på dess likhet med 
Galeopsis; ett stort antal dylika fall anföras av M. Kristensen, 
Folkelige planteslegter i Sv. landsmål 1911, jfr särskilt s. 49. 
Förf. utvecklar ur samma grundbetydelse de nio andra betydelser, 
som plister äger, ensamt och som led i sammansättning, och för- 
klarar betydelsen av åtskilliga ord, som med ämnet stå i samman- 
hang, härleder bl. a. benämningen pilträd från att detta träds 
skott voro det bekvämaste materialet till pilar för medeltidsbar- 
nens skjutövningar. Tegnérs uppsats är tillkommen under syss- 
landet med en artikel i Svenska akademiens ordbok; på samlingarna 
för denna grundar sig ock E. Olson, ”Om konsonantförlängningen 
i pluraler av typerna fötter, getter, nötter, böcker”, vars resultat är, 
att fötter, getter, nötter fått sin form genom en ljudlagsenlig för- 
längning av kons., förbunden i de två första med förkortning av 
vokalen, men att böcker är en analogibildning efter dessa. BE. 
Ljunggren, ”Mejeri. En ordhistorisk studie” bärrör även från en 
medarbetare i ordboken, vars samlingar han ock delvis torde anlitat 
för sin grundliga studie, vari han uppvisar, att mejeri lånats från 
t. Meierei direkt, utan dansk förmedling, enär 1840 det första 
”mejeriet” anlades i Skåne efter holsteinskt mönster, men att i 
överensstämmelse med grundbetydelsen ”ladugårdshemman” korna 
då ännu räknades med till ”mejeriet”, att den samtidigt uppträ- 
dande synonymen dejeri är bildad av lantbruksskriftställaren Noring 
efter eng. dairy 'och mister sitt stöd med dennes död 1845, att 
dessa ords föregångare holländeri i betydelsen ”anstalt för konst- 
mässig mjölkförädling” spåras till J. Alströmer 1727 och även inne- 
fattat kobesättningen, vilken sida av betydelsen i stamholländeri 
trädde i förgrunden. E. Lidén, ”Ett par fornsvenska bidrag” 
förklarar fsv. quiggrind VGL. med ledning av följande uppgift i 
en norsk ordlista från 1600-talet: ”Quie. den som de setter deris 
fe udi om sommeren paa agger og Eng for gedning skyld; er 
giort ligesom een fold. Quie-grinnar, det som qvien gieris af”, 


Google 


182 Brate: Anmälan. 


och anser pater noster hava blivit fem. i fsv. genom attraktion till 
ave maria. A. Kock, ”Belysning av ett gammalt i lagtext mö- 
tande ord” sammanställer beye ost i Uppl. L. i en handskrift från 
1550—1600, vilket av Schlyter förklaras betyda: ”en ost, som synes 
hafva blifvit på vissa orter af hustru vid kyrktagning given till 
presten”. med nynorska begja f. ”en pludselig lidelse, et sygdoms- 
fald” Ross, i detta fall ”nedkomsten”. Fornsvenskans lexikograf K. 
F. Söderwall framhåller i ”Rättsuttryck i den fornsvenska pen- 
tateukparafrasen” som nationella drag hos denna skrift de däri 
förekommande rättsformlerna, som sammanställas med motsvarig- 
heter i landskapslagarne, och bekräftar ytterligare dess svenska 
prägel genom att s. 424 not 2 anföra talrika allittererande 
uttryck. 

En mellanställning mellan språk- och litteraturhistoria intaga 
åtskilliga förtattares uppsatser. H. Celander, ”Några danismer 
hos Snoilsky” anför, att Snoilsky själv sagt sig känna Danmarks 
litteratur bättre än de flesta i Sverge, att denne vistats i Danmark 
och av norsk diktning högst värderat Ibsen, men vidgår, att hans 
skörd av danismer i Snoilskys språk ändock är högst obetydlig, 
liksom han ock anmärker som påfallande, att Snoilskys språk icke 
tycks ha rönt någon nämnvärd påverkan av tyskan, oaktat så 
många av hans dikter tillkommit på tysk botten under hans mång- 
åriga vistelse där. Th. Hjelmqvist, ”Några förmenta eller än- 
drade bibelutsagor hos nysvenska författare”, anför ett stort antal 
oriktiga bibelcitat, av vilka de flesta utgöra minnesfel, några av- 
siktliga förvrängningar. L. Larsson, ”Runstenen i Växjö dom- 
kyrka — och Gunnar Gröpe?” ifrågasätter sammanhang av run- 
stenen L. 1273, som Larsson först riktigt läst och tytt: ”Toke 
Viking reste stenen efter Gunnar Grims son. Gud jälpe hans själ”, 
med den värendske stormannen Gunnar Gröpe, som skall ha varit 
ledare vid dråpet på S:t Sigfrids systersöner. På grund av run- 
former och ljudbeteckning hänför Larsson inskriften till senare 
hälften av 1000-talet, vilket synes riktigt '!). Förf. redogör för vad 
som förtäljes om Gunnar Gröpe, och först, att han icke nämnes i 
den svenska formen av Sigfridslegenden och icke heller torde varit 
ursprungligen nämnd i legendens latinska text, men att i den 
hdskr., efter vilken legenden tryckts i SRS II, s. 358 ”diaboli” 
överstrukits och ersatts av ”gröpa”. Det synes då ligga nära att 
antaga, det gröpa, som -ju är fsv. motsvarighet till fvn. greypr 
”grov, grum, haard', är en småländsk ersättning för diaboli, jfr sv. 
hin håle, som Messenius och efter honom andra försett med för- 
namnet Gunnar, fader, dotter och levnadshändelser, hämtade ur 


1) Genom fel av något slag har en av mig given upplysning s. 131 
not 2 fått innehållet, att ”runformen I 8 uppträder på svenska runstenar redan 
i början på 1000-talet”. Jag har själv ”Pireus-lejonets runinskrift s. 40” i 
ATS 20: 3 använt resultatet av min lilla undersökning om förekomsten av 
3 i Uppland och där yttrat, att bruket av 3 uti runinskriften på lejonet 
överensstämmer med den av andra skäl gjorda tidsbestämmelsen 1059—71. 


Google 


Brate: Anmälan. 183 


vem vet, vilka kombinationer '). Larsson stöder sig på en 1659 
gjord avskrift efter danskt original i Trollenäs, enligt vilken fadern 
till ”Gundwar Gruffason” hetat ”Germicke”, anser detta vara fel 
för ”Grimr rike” och Växjöstenen rest över Gunnar gröpe, från vars 
förmodade dåd runstenen dock skiljes av c. 50 år. J. Mjöberg 
”Något om nutida svensk rimkonst” kännetecknar den omvälvning 
1 århundradets versteknik, som med 1890-talet inträder isynnerhet 
med Fröding och Karlfeldt, och finner den utmärkas av friare 
rimflätning, tre- och fyrstaviga rim, inskott av orimmade verser, 
överloppsrim av mångfaldig anordning och av ökande av rimför- 
rådet genom dialektord och bruk av spondeiska och kluvna rim. 

En sida av den svenska språkvetenskapens historia behandlas 
av Pelle Holm ”Något om svensk språkrensning före Viktor 
Rydberg”, som uttalar den uppfattningen, att språkrensningssträ- 
vandet, åtminstone efter Stiernhielm, aldrig upphört, även om dess 
målsmän icke alltid framträtt med samma iver och kraft, följer 
rörelsen genom hela 1700-talet, framhåller skandinavismens bety- 
delse för densamma och P. A. Sohlman och J. A. Hazelius som 
dess ivrigaste förespråkare i pressen, varpå strävandet fick ökad 
styrka genom den förste uppsalaprofessorn i nordiska språk C. 
Säve och Artur Hazelius, som kan anses som en av de märkligaste 
föregångarne till V. Rydberg. 

K. Warburg ”Litterära och personliga uttalanden av Johan 
Erik Rydqvist. Ur brev till P. D. A. Atterbom” sysslar däremot 
föga med arbetet på ”Svenska språkets lagar”, varför den store 
språkforskaren nu i främsta rummet minnes, utan med den tid, då 
han ännu var en nitisk och förtjänstfull litteraturkritiker. Denna 
uppsats tillhör alltså den svenska litteraturhistorien, vilket ock 
alla de återstående göra. S. Ek ”Hercules och Företalet till 
Gambla Swea- och Göta-måles fatebur” knyter dikten Hercules på 
det närmaste till arbetet på Gambla Swea- och Göta-måles fatebur, 
i det Stiernhielm inlägger samma moraliska skiljaktighet mellan 
svenskan å ena sidan och de romanska språken å den andra, som 
sedan förkroppsligas i Fru Dygd och Fru Lusta. K. Fredlund 
”Den fördolda Guden. Ett bidrag till C. G. af Leopolds liv och 
dikt” meddelar en dikt i Stockholmsposten 15 maj 1786 med an- 
förd titel, som måste vara av Leopold, emedan den är urformen 
till hans dikt ”Det onda”, ur vilken dock allt bibliskt utmönstrats. 
O. von Friesen ”Hvem var Skogekiär Bärgbo?” granskar skälen 
för och emot antagandet, att presidenten Gustav Rosenhane döljer 
sig under denna pseudonym, finner antagandets sannolikhet vida 
övervägande och söker även stödja det genom iakttagelser på 
språket i dikterna av Skogekiär Bärgbo, som göra sannolikt, att 
han var uppfödd i mellersta eller södra delen av Södermanland, 


1) ”Gunnarus Gröpi, filius Giviche" hos Messenius påminner om 
burgunderkonungen Gundiharius och hans fader Gibica i lex. Burg. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


184 Brate: Anmälan. 


och G. Rosenhane var född på Torp, Husby-Oppunda sn, c. 2 mil 
norr om Nyköping. G. Montelin ”Otto Sebastian von Unge. 
En studie 1 1830-talets svenska lyrik” karakteriserar och anför 
prov på denne poets skaldskap, vilken var verksam under tids- 
skedet mellan juli- och februarirevolutionen, alltså samtidig med 
den romantiska skolan i Frankrike, och som poet blott en dilet- 
tant, men en av dem, hos vilka, som Brandes säger, ”Tidens 
Merke, som det findes i Geniernes Verker, fremtreder i ikke 
mindre leselige og slaaende Trek”. Valborg Olander ”En 
blick in i verkstaden” meddelar med författarinnans tillstånd de 
många omarbetningar, som början till Selma Lagerlöfs Körkarlen 
undergått, innan den erhöll sin slutliga form. E. Wrangel 
”Staffan stalledräng i ord och bild” är, liksom förf:s professur, en 
kombination av litteratur- och konsthistoria; de litterära källorna 
äro de olika typerna av Staffans visor och kyrkohistoriens upp- 
gifter om martyren Stephanus och hans dyrkan, de konsthistoriska 
äro bilder ur Staffanslegenden i den kyrkliga konsten, vilka tid- 
fästa legendens utveckling. Särskilt viktiga äro målningarna i 
trätaket av Dädesjö kyrka i Småland, som visa, att redan före 
1300 denna legend var här sålunda utbildad, att Stefans historia 
mot Apg. förlades till Jesu barndom, att han var tjänare hos He- 
rodes och att undret med den stekta tuppen, som blev levande 
och övertygade Herodes om Jesu gudom, tillhörde legenden, vari 
han ock framställdes som Staffan stalledräng. Det sista finner 
förf. vara en nordisk utveckling av legenden, i det visserligen 
även i Tyskland och England Ste kanne dagen firats som hästarnes 
dag, men någon bild av denne hästpatron nämnes dock icke. Detta 
firande återgår kanske till någon hednisk midvinterfest med kapp- 
ritt och hästoffer. Företrädesvis stark uppträder denna firning i 
Sverge, där i kyrklig konst bild av Stefan till häst finnes redan 
från 1300-talets förra del, och som förklaring ser sig förf. nödgad 
att ge de folkloristiska forskarne rätt, när de bakom Staffan skymta 
guden Frö, fruktbarhetens gudomlighet och särskilt hästarnes be- 


skyddare. 
Erik Brate. 


Från Filologiska föreningen i Lund. Språkliga upp- 
satser IV. Lund 1915. 


I Ark. f. nord. fil. XX, 202 f. har jag redogjort för de nor- 
diska beståndsdelarne i h. I (1897) och h. II (1902) av ovanstående 
publikation. Med ännu rikhaltigare innehåll utkom 1906 h. III, 
och nu 1915 föreligger h. 1V. vars innehåll här skall anföras, så 
vitt det behandlar nordiska ämnen. Häftet innehåller 15 uppsatser, 
av vilka följande fyra falla alldeles utom denna tidskrifts område: 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XAXXHM, NT FÖLJD XXIX. 


Google 


Brate: Anmälan. 185 


S. Agrell, Zur Erklärung der serbokroatischen Endung -ä beim 
Genitiv plural, M. P. Nilsson, Die alte Biihne und die Periakten, 
E. Slettengren, On M. E., carly N. E. ot, ui in French loan- 
words containing pop. Lat. stressed 9, o och E. Walberg, Quel- 
qQues remarques sur Vanc. frang. ne garder Veure que. Det är 
alltså större delen av häftet, som har intresse för studiet av nor- 
diska språk, nämligen följande nio uppsatser. 

C. Collin, Ån en gång abstrakter och konkreter utgör ett be- 
mötande av det angrepp på samme förf:s avhandling Semasiologiska 
studier över abstrakter och konkreter uti Språkliga uppsatser ILI 
(1906), som i Nord. Tidsskr. f. fil. 4 rekke, 3 bind s. 29 ff. gjorts 
av O. Schoning, Sprogforskningens vilde Skudd. Om navneordene 
som konkreter og abstrakter, och det är icke utan, att försvaret 
smittats av den skärpa, varmed anfallet utförts. Tvisten gäller 
övergången från abstrakta till konkreta, vilken Schoning förklarar 
som ellips, t. ex. fr. la diligence ”diligens < le carrosse de diligence, 
varemot Collin i sin förra uppsats sökt visa och i denna fortfa- 
rande hävdar, att knappt ett enda exempel kan anföras, där ellipsen 
kan antagas ha medverkat, utan att övergången betingas av många- 
handa intlytelser från närstående verb eller prep., t. ex. fr. charité 
”allmosa” (vivre de charités) härrör från att demander la charité 
”anropa någons barmhärtighet sammanföll till betydelsen med 
demander Vaumöne, varigenom charité — aumöne, eller isl. hvila 
”säng” har uppstått av att ganga til hvilu ”gå till vila” var liktydigt 
med ganga til rekkju ”gå till sängs', och sedan hvila sålunda fått 
betydelsen ”säng', försvann i isl. till och med den förmedlande be- 
tydelsen '”vila', som råder i sv. Det rikliga material, som Collin 
anfört i sin förra uppsats och detta försvar för densamma synes 
mig ovedersägligen visa, att övergången abstrakta till konkreta 
äger rum på av honom angivet sätt; fråga är blott, om den icke 
också kan ske på det av Schoning förordade. 1 Semas. stud. s. 
252 anför Collin en påtaglig ellips vid bildningen av ett konkret 
ord, som sedan vidare övergick till abstrakt, nämligen fr. totlelte: 
”eg. piece d"étoffe que l'on posait sur la table qui servait å se coiffer; 
cette table s'appela ensuite table de toilette ou simplement toilette. 
ÉEtre å sa toilette (det hette nämligen förut: madame est å sa 
parure) blev nu beteckning för handlingen, och toilette övergick så 
småningom till en ny betydelsesfer, hvars uttryck återfinnes i det 
moderna: faire toilette, achever sa toiletter. Det synes nu i och 
för sig tänkbart, att samma kraft, som förkortat table de toilette 
till totilette, även kunnat av carosse de diligence låta diligenee upp- 
stå. Att så verkligen skett, uppgives av Littré!). Å andra sidan 
torde dock vara visst, att övergången från abstrakt till konkret 


1) ”Diligence est une locution abrégée pour carrosse de diligence, qui 
gest dit d'abord”, dock även: ”Carrosse de voiture sg'est dit au XViIII:e siécle 
pour ce que nous appelons diligence”. 


Google 


186 Brate: Anmälan. 


oftare försiggått på det av Collin angivna sättet än på det av 
Schoning förmodade. 

M. Feuk, Tvåradingen 1 nyare svensk vers ”vill uppvisa, 
dels att även om tvåradingen i sammanlikning med åtskilliga andra 
strofformer förekommer ”jämförelsevis sällan?, den dock försökts 
av flertalet bland våra modärna diktare, och dels att' den har an- 
vänts i dikter med högst skiftande innehåll”. Dalin och Bellman 
använda tvåradingen i visor och tal på vers, vari uppräkningar 
förekomma, oftast avsedda att sjungas och av uppsluppet innehåll, 
hos romantiken utgör tvåradingen ett upptagande av den äldre 
folkvisestrofen och brukas i dikter, som skildra förgångna tider, 
och känslan av en viss samhörighet mellan denna strofform och 
folkdikten gör sig sedan alltjämt gällande. 


N. O. Heinertz, Ein romanisch-germanisches Reiter- und 
Ritterwort behandlar det ord, som i olika germ. språk uppträder 
i följande olika former, nämligen mnd. barsse, basse och en gång 
barste, högty. barsche, parsche (partsche), da. barsze, fsv. baza och 
med växlande betydelser, som dock delvis äro något osäkra, ”mnd. 
”Pferdeharnisch”, hochd. ”Prunkstoffdecke”, dän. (mit kostbaren Stoffen 
zu belegende) Schutzdecke', schw. 'Satteldecke”, vielleicht gar ”Sat- 
telkissen””. Ordet härstammar sannolikt från arab. barda”ah ”Sattel- 
unterlage', som i ital., franska och provengalska förekommer i bet. 
”Reitkissen?” eller ”Sattel” och därav härledda bemärkelser, i franskan 
barde ”Metallverzierungen der Pferdedecke', vilket P'bet. ”Pferdehar- 
nisch” lånas in i mndl. men får den avvikande formen baerdyie, som 
förf. anser uppkommen genom inverkan från baerdse ”fartyg” på grund 
av likheten mellan ett hästharnesk och en omstjälpt båt. Ordet 
fortlever i sv. och no. bossa, sadelbossa ”Sattelkissen', ”Kummet- 
kissen”, men då förf. härleder vokalförändringen i detta ord av folk- 
etymologisk påverkan av boss, enär bossan förr skall hava stoppats 
med halm, synes dialekten i min fädernebygd, Norberg i Västman- 
land, lägga hinder i vägen därför, enär ”boss” där heter bgs, men 
”bossa” båssa, vilket enligt målets ljudförhållanden tyder på fsv. ä, 
som förkortats; det fsv. lånordets grundform har väl alltså varit 
bäza "). 

N. Hänninger, Bidrag till tolkningen av några verser hos 
Styvat behandlar Vestfararv. 42?) och Bersoglivisur 6, s-s8, 16, 1-4 och 


1!) Någon tid efter nedskrivandet av denna slutsats erhöll jag sär- 
tryck av E, Wadstein, Ein morgenländisches Wort im abendland i Le 
Monde Oriental IX, 1915, som bekräftar densamma och uppvisar, att grunden 
till den långa vokalen är en vokalförlängning framför r-förbindelser i mnd. 
och mnl., vilken kvarstod även efter assimilationen i mnl. basse, som lånats 
i fsv. baza, vars z för s(8) troligen är en mnd, skrivning. Wadstein härleder 
ordets 8 från den franska plur. bardes och spårar ordets ursprung tillbaka 
till pers. bdarzaga, som lånats av araberna och från dem till Europa. 


2) Vestfararv. 4: Övers. av G. Storm: 
Åtti jarl at setta Den kekke jarl burde 
allframr båendr gamla bere fredbud imellem 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Brate: Anmälan. 187 


giver tolkningsförsök, som söka uudanröja svårigheterna i före- 
gående uppfattningar, dock icke övertygande, enär nya svårigheter 
uppstå, som av förf. själv framhållas. 

Hj. Lindroth, Gutnal Ping och Gutnalia torde kunna sägas 
hava på ett slående riktigt sätt löst sin uppgift, i det förf. till- 
bakavisar den gängse uppfattningen, att Gutasagans Gutnal Ping 
vore att fatta som gutna allping ”gutarnes allting” och i stället 
läser det, som det står, och tyder det som ”tinget vid Gutnal', av 
vilket ortnamn Gutnalia är en latinisering, samt detta Gutnal som 
”gutarnes helgedom”, i det -al motsvarar got. alhs ”tempel', fsax. 
alah, ags. ealh, fht. alah- i namn, vilket ord förf. uppvisar i en 
mängd andra ortnamn. En del av förf:s polemik skulle hava ge- 
staltat sig annorlunda genom reflexionen, att isl. alpingi förutsätter 
enkelt l, icke ll. 


E. Olson, Norvagismer i några fornsvenska medeltidsdikter 
anför ur Eufemiavisorna och Konung Alexander ett antal ord, 
vilka antingen alls icke eller med annan betydelse förekomma i 
andra fsv. skrifter men äga motsvarighet i fornnorskan, och sluter 
därav till norsk påverkan på dessa dikters översättare. Ett sådant 
aktgivande på ordförrådets skiftningar är ju påkallat och den 
dragna slutsatsen i vissa fall troligen riktig men kanske i flertalet 
fall oriktig, beroende på att det fsv. ordförrådet varit så ofantligt 
mycket rikare än den fsv. litteraturen upptager. En livlig känsla 
av detta förhållande erhöll jag vid ett försök att behandla min 
hembygds dialekt: de fsv. ordböckerna förslogo icke på långa 
vägar, oupphörligt måste jag ty till den rikare fyvn. ordskatten, 
och då man i de lägsta folkklassernas språk i Stockholm anträffar 
ett sådant på östnordiskt område ej uppvisat ord som skör ”hår”, 


ok, beirs optast töku Olav og de gamle bönder, 
Aleif, at pvt måli, dem som var ophav til striden. 
Beir hafa fyrr af fåri De har för skiftet 

(framts Eiriks kyn) meira med större skade hövdinger, 
hofdum keypt, en Seygtir (Eiriks et er herlig) 

Hökun, saman. mundi. end Haakon jarl har lidt. 


"Till denna strof kan jag kanske tillåta mig några anmärkningar. Med alla 
de givna övers. skulle man dock vänta: pa's optast töku, därför bör relativ- 
satsen feirs optast töku at pvi måli vara försats till huvudsatsen peir hafa 
fyrr af fåri meira hofdum keypt saman och strofen med begagnande av 
tolkningar av Hänninger och andra översättas: ”Den käcke jarlen hade att 
förlika de gamla bönderna och Olov. De som mest gåvo sig i färd med 
detta mål (oenigheten, näml. bönderna), de hava förr med mera fiendskap 
överenskommit om hövdingar (då Hakon jarl den gamle störtades) — Eriks 
ätt är härlig — men Hakon (den unge) mindes fiendskapen”. Hänningers 
huvudförslag är att för keypt läsa hnept och översätta ”de (bönderna) hava 
förr med större vrede stuckit huvudena samman (visat missnöje) och Håkan 
mindes (det gamla) hatet (som bönderna hyst gentemot konungen). Eriks 
ätt är djärv”. Då det vanliga kaupa saman e-u ger god mening utan de 
metriska svårigheter, som uppstå av Anept, synes handskrifternas läsart 
vara att föredraga. 


Go gle PRINCET ON UNIVERSITY 


188 Brate: Anmälan. 


vilket uppenbarligen motsvarar isl. skor, har man något svårt att 
vara med om att obetingat sluta från saknad i fsv. litteraturen 
till saknad i fsv. språket. Önskligt hade ju ock varit att erfara, 
på vad annat sätt då tsv. uttrycker ifrågavarande begrepp, vilket 
troligen oftast skulle hava blivit förf. svårt att uppvisa. Vid 
dara, hikka tvekar ock förf. att antaga norvagism, emedan mot- 
svarighet finnes i fda. I vissa fall har förf. icke beaktat, att mot- 
svarighet finnes i runsvenskan, nämligen far ”färd', stena ”måla, 
pryda', och ganska närstående a gammens tro ”under Agamemnons 
ledning” är trop kunuki ”'betrodd av konungen” B. 277, 1136, 
L, 333 Hovgården, enl. min undersökning, se Pireuslejonets run- 
inskrift s. 31 not i Ant. tidskr. f. Sverige XX, nr. 3. 


J. Palmér, Spår av dialektala UWudregler i Peder Swarts 
krönika uppvisar avvikelser från 1500-talets normala språkform i 
Peder Swarts krönika och förlägger på den grund hemorten 
för Peder Swart eller för krönikans skrivare till västra Väst- 
manland. 


J. Sahlgren, Blota, blätsa och blotta redogör för betydel- 
serna av det ursprl. reduplicerande verbet got. bloötan ”tillbedja, 
ära', fht. pluozan offra”, ags. blötan 'offra', isl. blöta "offra, dyrka 
med offer”, det svaga verbet isl. blöta "offra, dyrka (genom offer); 
förbanna, smäda, häda, förbanna sig, svära', anför den ags. -isön- 
avledningen bletsian, eng. to bless, lånat i isl. blega, fsv. bläza 
”välsigna”, och meddelar förekomsten av ett verb blotte, blotta ”för- 
banna, svärja” i ä. da. och ä. nsv., som härledes från en iterativ- 
bildning urnord. >Xblötatön. 

E. Wigforss, En anmärkning om ”akcentöverkastningen” i 
Skånemålen undersöker, huruvida den företeelsen, att i vissa skånska 
bygdemål huvudtonen i stor utsträckning faller på senare leden 
av sammansättningar, har intresse för belysningen av den äldre 
accentueringen och kommer till den slutsatsen, att hela accent- 
överkastningen i ord med enstavig förled är en rent fonetisk och 
självständig process och att den stora huvudmassan av samman- 
sättningar en gång haft förledsbetoning, alltså samma slutsats, 
vartill F. Sandwall, Tvänne bidrag till kännedomen om 1600- 
talets svenska (Språk och stil 1913) har kommit. Företeelsen har 
nämligen olika styrka i olika delar av språkområdet, nordligast, i 
södra Halland, blott i ord med enstaviga förleder, särskilt med 
vokalslut (otåck, träbid), vid Skånegränsen även med tvåstaviga men 
fordom enstaviga förleder (agerhöna), i sydvästligaste Skåne på andra 
stavelsen i vilket ord som hälst, om vokalen är a (atänbön ”aftonbön”, 
starkåre ”starkare” ärtåsö ”ärtsoppa'). I många fall med överkastning 
måste efterleden hava fått sin form under relativ svagton och 
alltså andra ledens huvudakcent vara sekundär, t. ex. nerdill ”ne- 
dandel på linne', ty ”del” heter eljes da. 


Mycket liten beröring med nordiska språk har uppsatsen 


Google 





Brate: Anrnälan. 189 


Vermischte Beiträge zur Wortforschung av H. Petersson, i det 
av de 22 bidragen 11 behandla sanskritord (gunas, sti-, kalatram, 
inoti, stauti, kärpa-, maräla-, kahlära-, mäinså-, srakva-, mätangas), 
4 latinska (polleo, hallus; poples, naevus), 5 grekiska (uvocos, elud- 
Öes, KÖuUAKovV, doodfpNn, koodÉW), ett lit. (sirpti), ett serb. (guliti). 
S. 123 hänföres fvn. hayl som reduplicerad bildning till lit. 
szalnå ”Reif', ndl. hal ”gefrorene Erde” m. fl., s. 125 nämnes fvn. 
haukr i sammanhang med npers. kabk ”Rebhuhr', och s. 135 fvn. 
Pumall med lat. tumeo samt s. 144 fvn. kjd ”reiben som rotord 
till serb. guliti ”schinden, ausschälen, abrinden”. 


H. Sjövall, Om byggnadsoffer och besläktade bruk hos greker 
och romare behandlar visserligen icke något nordiskt ämne, men 
som byggnadsoffret ”låter sig i mångfaldiga variationer påvisas i 
hela världen antingen som ännu lefvande eller fordomdags prakti- 
seradt bland de mest skilda folk”, är uppsatsen även lärorik vid 
forskning i nordisk kulturhistoria. Byggnadsoffret, som utgöres 
av ett levande väsen eller ett annars lämpligt föremål och skedde 
till förmån för den byggnad, som skulle uppföras, kan betraktas 
som ett sonoffer att blidka den dämon, som ägde jordbiten, som 
ett köp av husets trevnad, som ett medel att skapa en skyddsande 
åt den nya byggnaden eller som rent apotropeiskt, skyddande mot 
ont, och förf. ser dess ursprung i det apotropeiska sonoffret, som 
bottnar i animistiska föreställningar, och styrker sin uppfattning 
såväl genom undersökning av antika textställen som arkeologi- 


ska fynd. 
Stockholm den 6 sept. 1915. 
Erik Brate. 


Hj. Falk: Altnordische waffenkunde. Mit 37 figuren im text 
(Vidensk. Selsk. Skr. II, Hist.-filos. kl. 1914). 


Dette skrift om de gamle våben slutter sig nöje til det af 
forf. tidligere udgivne Altnordisches seewesen. Begge skrifter er 
overmåde nyttige og må derfor hilses velkomne. Vi har altfor 
lenge savoet denslags samlede fremstillinger. Skriftet vidner om 
en omhyggelig indsamling af stoffet, kritisk behandling deraf og, 
hvad der gör det endnu verdifuldere, om et vidtstrakt kendskab 
til skrifter — både gamle og nye — fra ikke-nordisk område og 
benyttelse af dem til mangesidig belysning af zeemnet. 

Skriftet består af 11 kapitler, hvoraf det förste indeholder 
”Allgemeines”. Kap. 2—7 handler om angrebsvåbnene (sverd, 
spyd, bne-pil-kogger, okse, kolle, kniv), kap. 8—10 om deknings- 
våbnene (skjold, hjelm, liv-, arm- og foddakning); endelig handler 
kap. 11 om ”krigsmaskiner”. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXUI, NY FÖLJD XXIX. 


Google 


190 Finnur Jönsson: Anmälan. 


1. kap. handler om våbnens materiale og tilberedelsebehand- 
lingen af jernet (stålet), derunder beretningerne om indblanding 
af gift (i seggene) m. m., om våbnenes slibning osv. Hertil har 
jeg intet at bemerke. 

Hvad fremstillingen iovrigt angår, er den meget overskuelig. 
Under behandlingen af de enkelte våben spiller fortegnelsen af 
de enkelte navne og deres forklaring en vigtig rolle; forf. 
siger selv i det korte forord, at bogen er ”durchaus philologi- 
scher natur”, etymologien yder ofte megen nytte. Det er selv- 
sagt, at mange af de gamle navne (på sverd osv., sverddele 
og lign.) er meget vanskelige at tyde. Her tror jeg ikke, at det 
altid er lykkedes forf. at give den rigtige forklaring, og det er 
iser her, jeg har nogle bemerkninger at göre, som dog ikke 
i mindste måde forringer arbejdets fortjenstfaldhed og verd. 
Jeg kunde fremhaeve mangfoldige udmerkede og nye forklar- 
inger; dette fremhever jeg her med eftertryk engang for alle. 
I min nye udg. af Lex. poet. vil man på forskellige punkter 
finde afvigende meninger, hvortil jeg kunde henvise. Jeg skal 
i det folgende fremdrage nogle enkeltheder, dels sådanne for- 
klaringer, som jeg anser urigtige, dels sådanne, hvorom der kan 
vere tvivl. 


Urigtige forklaringer er, mener jeg, f. eks. folgende: rendr 
(hjorr) s. 18; her kommer rendr ikke af rond, men utvivlsomt af 
renna (partic.). — Taur i Ynglt. (s. 61); det er mig stadig umuligt 
at indse, hvorfor Snorres opfattelse af ordet skal drages i tvivl, 
så meget mere som stednavnet jo findes; hvis taur her var = 
gollmen (hvad forf. vil; Noreen har som bekendt fremsat en 
ganske anden, men ikke rigtigere, mening), vilde der foreligge en 
tavtologi (lige foran står: med gollmeni) foruden at hele udtrykket 
bliver i virkeligheden unaturligt (det er ikke ”hesten” der tem- 
mes med ”guldbåndet”, men i virkeligheden kongen selv). Men 
dette har jo intet med hoved&emnet at göre. — Heller ikke indser 
jeg, hvorfor den gamle og fuldtud forståelige forklaring af navnet 
Tyrfingr (”den under grönsveret skjulte”, og derfra fremdragen) 
ikke må vere den rigtige (s. 62), men forklares af tyrvi (er det 
mere naturligt?) eller stettes i forbindelse med Tervingerne (der 
ellers er ganske ukendte i den gamle litteratur). — basinnr (s- 
100) er utvivlsomt blot en fejllasning af beinn (beinn) og burde 
ikke vere anfort. — leggr på en okse (s. 117), abstraheret af 
”svartleggja”, betyder ganske sikkert skaftet, ikke ”den del af 
bladet der omgiver skaftet”; herom kunde leggr umulig bruges. 
— Et par ting endnu, der ikke vedrorer hovedemnet. En kenning 
som branda ruda (s. 53) = ”sverdskede” betragter jeg som umulig; 
ruda findes ellers aldrig i lign. forbindelse; og ellers kender jeg 
ordet kun brugt om resterne af fisk, iser törfisk, efterat alt 
spiseligt er forteret; det er rimeligt, at det står i forbindelse 
med rod ('skind på fisk” vel at merke), men ikke engang dette 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Finnur Jönsson: Anmälan. 191 


ord kunde bruges som identisk med ”leder”. Den givne forklar- 
ing hidrorer iovrigt fra B. M. Olsen, der fremsetter den med 
stor tvivl, men forf. har gjort den til sin. — Skjaldagi i Håttatal 
v. 54 kan umulig vere = skjaldhagi — der ellers er ukendt —, i 
bet. ”skjoldborg”, då verbet så ikke kunde hedde haldask (plur.) — 
I modsetning til dette er jeg forf. taknemlig for hans opfattelse 
af hjupr som hjemligt ord (s. 187), hvad jeg aldrig har neret 
tvivl om. 

Enkelte forklaringer, hvorom jeg mener der er eller kan 
vere tvivl. S. 16. Hvorvidt premjar har noget med promr at 
göre — hvad der i og for sig kunde vere ret sandsynligt — må 
betegnes som meget usikkert, aldenstund man slet ikke har nogen 
vished for, hvad premjar betegner; at det betyder ”eggene” synes 
mig lidet sandsynligt. — S. 19. gnn, ordets form er meget usikker 
og betydningen ikke mindre. Den sidste bemerkning galder også 
blödida (sst.) og blödvarp. — S. 26—27. hugrö: også her er forklar- 
ingen usikker, for" selv om et hugr eksisterede som aflydende til 
haugr, vilde det n&eppe kunne bruges om det, det her skuide dreje 
sig om; sverdsnavnet Huglognir forklares naturligst som ”den hvis 
mod svigter” (sverdet er vel en gang gået i stykker eller har ikke 
bidt). — S. 29 f. Ordene véttrim og valbost er vanskelige, og jeg 
tror ikke det er lykkedes forf. at tolke dem tilfredsstillende. Stedet 
i Kormåkss. taler imod forf., ligegyldigt hvorledes ... dinn ud- 
fyldes; når der står: hraut sverdsoddrinn a hond Kormdåki, er det 
klart, at sagaforfatteren har ment, at kun sverdspidsen bredes 
af; hvis han havde opfattet sagen som om det var hele klingen, 
der var brekket af, måtte han have udtrykt sig anderledes; heraf 
folger, at han har opfattet véttrim anderledes end forf. vil; om 
han har vidst besked, er en anden sag. Verset viser intet, da det 
ikke har ordet; og der er oftere uoverensstemmelse mellem denne 
sagas vers og prosa. Desverre kan jeg ikke give noget bidrag 
til den rette forklaring af véttrim eller valbost (fem.); kun finder 
jeg tolkningen af det sidste som ”wälscher äberzug” lidet sand- 
synlig. — S. 48. Hvorfor brigdir ikke kan settes i forbindelse 
med bregda ”at svinge', er mig ikke ret klart. Er det fordi ordet 
formentlig ikke kunde have passivisk betydning? Men kunde det 
ikke vere forkortet udtryk for f. eks. brigdir fjors? — S. 56. 
Mundridi ligger det dog nermest for at opfatte som ”den der 
ridr i mund”. — 8. 62. Undirdregningr kan neppe betyde det 
forf. vil; navnet sigter snarere til ”hvesningen”, ”den over hvem 
hénen feres” (jfr nutidsudtrykket draga & om at hvesse f. eks. en 
lé på en drejet hvgssesten). — S. 131 jfr 140. Ordet rond om- 
tales på disse to steder. Det er et vanskeligt ord. Forf. forklarer 
det (det 1. sted) som ”rand, kant', som det jernbeslag et skjold 
var forsynet med, uden her at tage hensyn til Snorres forklaring 
(som först omtales på sidste sted). Det forekommer mig meget 
vanskeligt, for ikke at sige umuligt, at skalne mellem disse 2 


Go gle PRINCETO! 





192 Finnur Jönsson: Anmälan. 


ting: (skjold)kant og den (af Snorre omtalte) malede ring på 
skjoldet; helt at forkaste Snorres oplysning kan man ikke — og 
det gör forf. heller ikke —, men jeg tror ikke forklaringen er 
rigtig, når forf. vil identificere denne ring med ”skjoldbulen”. 
Snorre taler udtrykkelig om en malet ring. Med jårnskjoldr 
menes utvivlsomt et skjold med en jernkant. — S. 139. Ordet 
skaun mener jeg bör skrives skaunn, masc. (de allerfleste skjold- 
navne er masc.) og identificeres med det gamle adj. ”skön”. 

Et par enkeltheder skal jeg endnu n&evne. Mylinn = måne 
tror jeg ikke skal opfattes som myl-, med lang vokal; det er na- 
turiigt at sette ordet i forbindelse med roden i moli, mylja, så at 
mylinn (el. mulinn) derefter skulde bet. ”den skårede, aftagende” 
(til s. 87); remsen (Tunglis heiti) viser bestemt, at y er kort. — 
Pomb (s. 93) = ”buestreng” er ikke overleveret fra oldtiden; dette 
må erindres, og spörsmålet er, om ikke denne opfattelse beror på en 
ren misforståelse fra 14. el. 15. årh, — Den s. 103 bekeampede o 
fattelse af grvhgnd (orvhendr) må jeg for mit vedkommende holde 
på som den rigtige; intet kan v&ere mere naturligt end den. — S. 
99. Jeg har ikke antaget nogen forbindelse mellem Fennu og 
smidis 1 Pulur; Fennu betragter jeg som egennavn, styret af geta, 
parallelt med :gusis smidis; men hvad Fenna bet., ved jeg ikke. 
— Til 8. 98 skal bemerkes, at kolfr dog findes 2 gange i den 
gamle digtning, og til s. 8, at den ”kongehal”, Sigvat omtaler i 
pågeldende vers, var den norske (og ikke den svenske). 

Angående et par vers-steder skal jeg endelig bemerke fol- 
gende. Stedet i Pörsdråpa (s. 50) trådusk håm fylvingum er i 
ingen henseende ”påfaldende”. Derimod må jeg betegne en ken- 
ning som loga himinn = ”tag” som ikke blot enestående (uden ana- 
logier), men også lidet naturlig; dativen sali f. gen. salar er også 
mindre naturlig. — Skrydask hamri syda i v. 2 i Lidsmannafl. 
som forf. vil lese for skreidask h. samda, kan af den grund ikke 
vere rigtigt, at man ikke kunde sige skrydask t skyrtu (acc.), men 
skrydask skyrtu (dativ). 

Disse enkeltheder, hvoraf jo flere er diskutable, forringer, 
som sagt, ikke bogens verd, og jeg slutter med at bringe forf. 
min oprigtige tak for dette höjst vaerdifulde, nodvendige og vel- 
komne arbejde, hvortil jeg knytter onsket om, at forf. på lignende 
resultatrig måde måtte behandle endnu flere sider af den gamle 
kultur. 

I juli 1915. Finnur Jönsson. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Studies in the Jömsvikingasaga. 


1. ÅA Vindication of the Codex Holm. 7 quarto redaction. 


The problem presented in the handing down of the 
Jömsvikingasaga consists in the fact that we have no less 
than five mutually different versions; of which one, to aggra- 
vate difficulties, is a Latin translation, by Arngrim Jönsson, 
of a lost original which probably fell a prey to the flames 
in the great fire of the Copenhagen library in 1728. Be- 
sides, we possess the widely differing accounts of Saxo 
Grsamationa (book X), of Snorri (Heimskringla, Ölaf Trygg- 
vasons saga), and of the Fagrskinna (esp. ch. 50—65). Still 
further, a number of Scaldic verses by the Icelandic poets 
Einarr skålaglam, pörår Kolbeinsson, Tindr Hallkelsson, 
pörleifr skåma, and Vigfås Vigaglåmsson, all of whom are 
said to have participated in the great battle of the Hjor- 
ungavåg in which the Jömsvikings went down to defeat 
before Håkon jarl. Finally, there is the Jömsvikingadråpa 
of bishop Bjarni Kolbeinsson and the Båadrapa of porkell 
Gislason. 

The MS. relations of the saga have recently been sub- 
jected to a searching analysis by S. A. Krijn !), in response, 
I suppose, to Mogk's statement ?) that a new and thorough 
investigation of the saga still remained a desideratum. Her 
results are, as a whole, acceptable, though open to correction in 


!) Literature: The editions, with introductions, of: Cod. Holm. by Ce- 
derschiöld (Cod. Holm. 7, 4:to); Carl af Petersens (AM 291, 4:to), same (AM. 
510, 4:to); A. Gjessing (Arngrim Jönsson's translation). — K. Maurer, Uber 
die Ausdräcke etc. Note 21; G. Storm, Historisk-geografiske studier etc. in 
(Norsk) Historisk Tidsskrift 1877, p. 413; the same, Om Redaktionerne 
af Jomsvikingasaga, Arkiv 1883, p. 285. Krijn De Jomsvikingasaga, Am- 
sterdam diss. Leiden 1914. Cf. review in Mod. Lang. Notes 1916, p. 51. 

2) Grundriss? p. 820. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXUI, NY FÖLJD XXIX, 13 


Google 


194 Hollander: Jömsv. saga. 


at least one major instance. TI subjoin the ones bearing on 
the question at issue. 

None of the versions entirely represents the original 
saga. There are younger elements in all redactions. 

Cod. 291 (referred to in the following as 291) shows the 
interpolator in almost all passages where this version differs 
from the others. Its style exhibite non-classical elements. 

The version of the Flateyarbök (Ftb) shows the in- 
fluence of the Heimskringla. 

Cod. AM. 510 (referred to as 510) contains only the 
second Ppåttr. It betrays late influences in vocabulary and 
contents and is written in an extremely prolix style. 

Arngrim Jönsson's translation (A), made about 1595, 
is thought to be, on the whole, a close reproduction of his 
original. — It might have been added that the different 
medium, and especially the pompous style of the Renaissance 
— removed by a whole world from the Icelandic simplicity 
— makes a satisfactory comparison difficult. 

Cod. Holm. 7 (H) no doubt offers, as was observed 
early, a rather condensed version of the saga. Krijn wil- 
lingly acknowledges a ”terse, vigorous style” in which 
”nowhere a word or a remark is superfluous” to be typical 
of H; but holds, at the same time, that this cannot have 
been the style in which the saga was composed originally. 
In proof of this contention she adduces a number of pas- 
sages supposed to be unintelligible except by help of the 
other versions. I shall examine each of these passages. 

1) The third sign seen by earl Klakharald — two 
billows clashing in the Limfjord and all the sea being in- 
carnadined therefrom — is interpreted by him as follows 
(H 5, 25): bat mun vera fyrir misstti nacquara storeflis 
manna her innan landz, ok munu par geraz af storir bar- 
dagar ok mikil styriolld, ok meiri van at bessum firdi uerdi 
afspringr nockurr —. The last phrase is held by Krijn to 


Google 


Hollander: Jömsv. saga. 195 


be dark, except by comparison with 291, p. 10, Ftb. I, p. 
104: at bar verbe nockverr afspringr af bessom tfride a 
lima firbe etc. I cannot see, however, that nockurr afspringr 
is not sufficiently explicit in itself. 

2) Through the calumnies of Fjolnir, king Harald has 
become jealous of the power of earl Aki of Zealand and 
sends out a fleet to surprise and kill him on his return 
from an expedition to Gautland.. H. 7, 20: 

var bat högt pui at beir kunnu ei at varaz betta. Par komo 
konungs menn at beim med her benna a ovart ok letu bera a ba 
våpn. ok felldu a pa tiölld, enn beir voro ecki uid bunir, ok drepa 
pa alla. — According to Krijn the passage felldu & på tiolld has 
become unintelligible because of the omission of the statement 
(seen in the otber versions): er nu fra svå sagt bå er Aki kemr 
vip Sigland i Danmorko at peir Aki hafa tiold å landi etc. However, 
a reference to the customs of the times!) will show to all satis- 
faction that it was a common enough practice to erect tents on 
the (undecked) ships themselves, when in harbor, for passing the 
night. That is, the passage in H. is good as it stacde. By im- 
plication, the other versions have padded here. 

3) ”In the remaining redactions Pålnatoki spurs Sveinn 
on to demand ships from king Harald and then to harry in 
Denmark with these ships. According to H. Sveinn does 
80 on his own initiative. It is stated afterwards that Sveinn 
was rather stupid ?); but since Pålnatoki is conducting all 
of Sveins plans against Harald it is certain that H. here 
omits that Pålnatoki eggs Sveinn on to sail to Denmark 
with his ships.” — It is not at all necessary to assume 
that according to H., Sveinn undertakes these harryings on 
his own initiative. Rather, the tenor of the narrative im- 
plies with all certainty that Sveinn is altogether under Pål- 
natoki's influence — görir allt eptir pvi sem fostri hans 
lagdi rad a med honum (H. 11, 24). 


1) Of. N. Nicolaysen, Langskibet fra Gokstad p. 33. Egilss. ch. 27, 
Hsk. (Unger) p. 562. Hålfss. ch, X, etce.: also, for that matter, below (H 
12, 9): petta kveld kemr Palnatoki bar uid lannd ... hann legr audrum 
megin undir nesit ok tialdar bar. eptir pat geingr Palnatoki a lannd. 

2?) where? 


Google 


196 Hollander: Jömsv. saga. 


4. Another, supposed, omission of H. shared, however, 
by 291 and Ftb., as against Arngrim and 510, is to be 
explained in much the same manner. — In order to win 
the hand of Åstrid, daughter of Bårisleif, Sigvaldi the leader 
of the Jomsvikings hits on the following stratagem to capt- 
ure king Sveinn, which is the condition she makes. With 
3 ships he sails to a place in Zealand where the king and 
his suite are being entertained on his royal progress at 
Yuletide. He sends word to the king that he is sick and 
at death's door, and that he wishes to tell him something 
of supreme importance before his death. I continue with 
H. 22, 37: Enn er Sigualldi verår uar at konungr er kominn 
pa la hann a pvi skipi er first var lanndi. hann melti vid 
sina menn: pa er xxx manna eru komnir a it skip er nést 
er lanndi ba skolu per kippa bryggju af lanndi ok måla at 
menn trodi eigi skipit sua at sauckui ok get ek at konungr 
gangi i fyra lagi. en ba er xx menn eru komnir a miäå- 
skipit ba skolu per bar kippa bryggju. Nu er konungr 
kominn a skipit. ba gåra beir sem mellt var. Nu er konungr 
kominn a skip Sigvallda vid xda mann, — whereupon Sig- 
valdi seizes hold of the king's person and sails off. — Thus, 
in virtual agreement, H. 291, and Ftb. Now it will be ob- 
served !) that they fail to say, at the proper place, as 510 
(and Arngrim) do say (510, p. 49): og er kongr er kominn 
med x menn a mitt skip sialfs, pa skal kippa beirri bryggiu, 
er a ketta skip liggur; enn eg mun pa leita mier rads. — 
But I question very much whether the omission of this 
gelf-evident link in any way interferes with the understand- 
ing of the ruse which is, rather, instinctively appreciated 
at once. This would be entirely in accordance with the 
technique of the Icelandic saga at its best, whereas it is 
precisely the way of the non-creative copyist-interpolator to 
fill in the obvious. 

HL ec. p. 37, 


Google 


Hollander: Jömsv. saga. 197 


5. To the same category belongs still another omission 
laid at H's door !): Next morning after the banquet (at 
which Sigvaldi is induced to perform the heitstrenging that 
he will conquer Norway or die) his elever wife reminds 
him of the big words that he had used and asks him how 
he means to get out of it. Eptir petta göra pau råd sin 
— so H. (25, 28), whereas all the other versions tediously 
rehearse the plan which in H comes to us as a delightful 
surprise during the ensuing conversation between Sigvaldi 
and the king. It is hardly necessary to ask which is better 
story-telling. 

6) After the battle in the Hjorungavåg earl Eric ap- 
proaches the Icelandic skald pörleifr skåma and asks him 
(H 31, 12): hui ertu pbannveg yfrlitz sem bu ser at bana 
kominn. He makes answer: eigi munnda ek vita nema 
bloärefilinn hans Vagns kemi vid mig littad igör er ek 
laust hann kylfu höggit. Then Eric: illa hefir binn fadir 
pa haldit. — Krijn ?) thinks Eric's words in the other re- 
dactions preferable, e. g. 291 p. 121: illa hefir pinn fadir 
pa haldit åt å lanndino. segir hann. ef bu skalt nå deya — 
or, 510 (p. 89) which she thinks still more plain: haldit åt 
å felandi etc. — Comparing Finar skålaglam's stanza im- 
mediately following we shall come to exactly the opposite 
conclusion. H 51, 14: bpetta hefrdåi Einarr skålaglam ok 
quad visu ?): | 

ollungis hefr illa 
eybaugs, ef skalt deyja 


(vist hyggjum bat) viggjar 
valdr, binn fadir haldit. 


”din fader har lidt en bitter sorg — det tror jeg tilvisse — 
hvis du skal de, sgfarer”. Indeed, we are led to think 
that H, here too, preserves the original, and that the other 


1) 1. c. p. 18. 2) 1. c. p. ll. 
>) I cite only the second half of his stanza, in Jönsson's (normalized) 
text and translation. Den Norsk-Islandske Skjaldedigtning, B p. 124. 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


198 Hollander: Jömsv. saga. 


MSS. show a lack of understanding of the idiom halda illa 
”to undergo hardship” and have tinkered with the text. 
Krijn fails to state, moreover, that Fagrskinna here fully 
agrees with H. ') 

7) The further lot of the Icelandic poets who took 
part in the battle is told in Ftb., A, and 510 (291 has 
lost the last 1—2 pp.). ”This very natural conclusion of 
the saga was omitted by H”. Against this are to be held 
the following considerations. In the very nature of things 
the end of the saga is weakest — the persons brought 
together in the powerful climax of the great battle simply 
disperse. We are told about the later lives of Håkon, Vagn, 
Sigvaldi. Does it seem at all likely that an Icelandic scribe 
at all interested in his narrative would have omitted so 
telling an item as that about Einarr skålaglam: urdu pau 
hans e&efilok at hann druknadi a Breidafirdi,' ok heita par 
sidan Skal-eyar, pviat bar rak skaler hans —? 

This exhausts the list of serious omissions cited by 
Krijn against H”). In order to go quite sure I have re- 
examined the entire material, for the double purpose of 
finding whether H does omit any essential point and whether 
the other redactions, singly or collectively, can be proved to 
have adulterated the text as against H. 

8) There is great diversity among the redactions con- 
cerning the details of the finding of Knåt and his accession 
to the throne. We may note that Ftb. in particular seems 
guilty of flagrant petty interpolations. E. g. the child is 
deposited in the forest which is, of course, called Myrkvidr; 
the king hunts there betta sama haust, ok hirå hans oll, i 
allgödu veäri ok föru at dyrum alldine etc. etc.; the two 
hiråmenn are (here only) brothers; they proceed, not only 





1) It adds: ef på skalt eigi heim koma til handa honum; but there is 
nothing said about his father's journey, ed. Munch-Unger p. 53. 
2) For some others cf. the following. 


Go gle PRINCET ON UNIVERSITY 


Hollander: Jömsv. saga. 199 


um siguar sanda, but also at melum nokkurum; etc. Ftb, 
Å, and 291 all agree in expanding the accession of Knut 
by the typical interpolator's story of having the king's coun- 
cillors sent for to agree to his choice. 

9) Assuming ca. 810 as date for the birth of Knätr 
hinn fundni, the shorter line of kings, as given in H, is 
quite sufficient — whatever the historic truth — to account 
for the lapse of time, without the interpolation of a Horda- 
knåt (as in 291), or of Hordaknåt and another Gorm in 
the remaining redactions: 


(about 810) Knäåtr hinn fundni born. 
(about 870) Gorm hinn barnlausi born; dies (about 935). 
(about 900—910) Knåt Danaåst and Harald Bluetooth born (from 

Gorm's, presumably late, marriage with Thyra). 

935 Knät Danaåst dies; Harald Bluetooth king. 
974 Otto's expedition. 

10) H 5, 31 we learn that litlo sidar gaf Haralldr 
iarl riki sit allt Knåti fostra sinum, enn iarl for ut i launnd. 
ok tok ar vid kristni. For the latter statement we find in 
Ftb. p. 104 byrjadi hann nå ferd sina sådr i Valland etc.; 
and in 291, p. 11, för Haraldr suär a laund ok kom i 
Saxland — both of which look like variant explanations of 
H's ut i launnd. 

11) Entirely different accounts are given of Knät Da- 
naåst's death. According to H 5, 35 he is killed by a 
hostile arrow when with his brother Harald on an expe- 
dition against king Adalstein of England. There is no en- 
mity indicated between the brothers. Both 291 and Ftb. 
represent Knät slain by his brother: Knåt is returning with 
3 ships from his Holsten dominions to celebrate Yule with 
his father Gorm when he meets Harald fresh from a Baltic 
eruise with ten ships. At the same time Ftb. (in the chapter 
on Ifvarr beinlauss) contains also an account of Knåt having 
been killed in England (introduced ag a variant: pat er 
sumrå manna sogn etc.) which in several places agrees verb- 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


200 Hollander: Jömsv. saga. 


ally with H. Arngrim, again, agrees with H as to the 
harmony between the brothers, but has the minor variation 
that they attack Ireland and that Knut is slain at a place 
quem Jelldunes vocant — which is, probably, loaned from 
Saxo's Danish tradition !). Evidently, then, there are two 
different traditions of which the one in Saxo, A and H 
seems to have by far the greater authenticity. Ås is nat- 
ural, the symbolic story told by queen Pyra to announce 
Kntåt's death to Gorm must also vary according to whether 
there was enmity between the brothers; and Saxo, here 
too, agrees with A and H, as against Ftb. and 291. 1t 
may be added that the fine alliterative line, preserved in 
H only, 

Svå dråpir Danmork 

Sem daubr sé Knätr (son minn) 
certainly is not any scribe's work. 

12) There is great confusion as to the place of Fjolnir 
in Toki's family. H says Toki has two legitimate sons and 
one (Fjolnir), by a concubine, who is the oldest. After the 
death of both parents Fjolnir is not content with his third 
of all movable property, which his half-brothers are willing 
to grant him, but demands a third of all property ”sem 
hann veri arfgengr” — as if he were entitled to the in- 
heritance. All the other redactions agree in making Fjolnir 
the youngest; but 291 falls to state that he is illegitimate. 
This omission is not accidental as is shown by the omission 
of the corresponding statement sem veri hann arfgengr. 
Why should Fjolnir then be deprived of his rightful inherit- 
ance? According to all Scandinavian law brothers of the 
same father and mother are entitled to equal shares of the 
inheritance and no right of primogeniture is specified ?). In 
this point, then, 291 at least is demonstrably at fault. 


1) Cf. on this point Gjessing in his Fortale p. XII. 
2) R. Keyser, Norges Stats- og Retsforfatning i Middelalderen, ch. 46. 


Google 


Hollander: Jömsv. saga. 201 


13) 291 and 510 stand against H and Ftb in stating 
the purpose of Åki's journey to earl Öttar of Gautland to 
be his asking the latter's daughter in marriage. As Ftb 
certainly is not to be suspected of abbreviating, this is likely 
to be an interpolation — easily enough supplied from the 
context. ÅA is non-committal. 

14) In another place A, 510, Ftb and H stand together 
against 291, in which redaction a totally different story is 
told about king Harald's meeting with Saum-/Esa. A careful 
consideration of this story as compared with that of the 
other redactions reveals it to be of a rather suspicious nature. 
— There is virtual agreement in the other versions and all 
is excellently motivated: (H 9, 27) The king is staying 
with Pålnatoki. hann var par lefngi a vefzlu. en kona su 
var fefnginn til pionostu vid konung er Esa hét ok köllud 
Saåmeesa. hon var snatd kona. ok bo vel kunnandi. Without 
a word concerning his familiar relations with her Harald 
leaves. Pålnatoki evidently is interested in her — she is, 
presumably, dependent on him and without relatives — 
and when she is with child he ascertains the fatherhood and 
takes up her cause — incidentally making ”political capital” 
of it. — In 291 p. 43 the king, presumably without his 
suite, is forced by a storm to seek shelter over night with 
a certain poor farmer Atli en svarte (N. B. the stereotype 
name) who consents to the king's wishes as to his daughter 
(in Fornaldarsaga style). At his departure gefr konungr 
honom gobar giafir ok semir han sva ok dottor hans, When 
she is found to be with child Atli asks her who had fathered 
it (which he is supposed to know). Instead of himself taking up 
her cause (with the king's gifts to identify himself) we hear of 
Pålnatoki doing so, but for what reason he is interested in her 
and her son is not explained; neither can we blame the king 
for his failure to recognize her and to acknowledge his son. 

15) H and Ftb stand against A, 291, and 510 in par- 


Google 


202 Hollander: Jömsv. saga. 


ticularly stating that Sveinn Saumesuson grows up in Zealand 
and is well treated by Pålnatoki and his men — a small trait 
but one that shows that H is not inclined to abbreviate. 

16) Leaving Pålnatoki's banquet, where he is confronted 
by his past amour and her son, the angry king refuses 
Pålnatoki's parting gifts — so in all versions but 291. 
There, the king means to refuse the gifts but accepts them 
nevertheless on the advice of Fjolnir. Still, they separate 
in anger — an impossible situation! 

17) The episode of Bjorn's rescue of the Welshman 
left in the king's hall, when Pålnatoki and his company 
make their escape, is omitted in A — advisedly; for though 
unessential to the story it is surely no interpolation. Earl 
Eric refers to it in the testing of the Jömsvikings after the 
battle. Holding this together with the resolute cutting down 
of the episode of Vagn's entrance into Jömsborg it is un- 
deniable that Arngrim did not scruple to abbreviate his text 
whenever he thought fit !). 

18) The manner of king Harald's dant at the hands 
of Pålnatoki is elaborated in a coarse manner in all versions 
but H (and A?), which is hardly to be aseribed to the 
original author, although it may contain reminiscences, from 
other traditions, of Pålnatoki's prowess as an archer and shows 
some slight agreement, perhaps, with Saxo's account of Harald's 
death: Ubi cum exinaniendi uentris gracia arbustis insideret, 
a Tokone iniuriarum suarum ulcionem siciente, sagitta wuul- 
nus excepit, etc. etc. ... celerem uite exitum habuit ?). 

19) According to H 12, 21 Pålnatoki advises Sveinn, 
who is shut in the bay by his father's fleet, as follows: 
skolum ver leysa skip var oll ok vefta atröär flota konungs 
— the idea being to break through in the darkness with 
main strength and join the fleet of Pålnatoki lying beyond 


1) Of. Krijn p. 14. 
2) Holder, p. 332. 


by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hollander: Jömsv. saga. 203 


the promontory. But Ftb adds: ver skulum ok hafa skrip- 
ljos a skipi hverju pviat nu er natmyrkr mikit. Still worse, 
in 510 he wants the lanterns to be placed i stafni a ollum 
skipum! The wording of 291, skolom ok hafa skripljos 
undir tioldum seems to show that the scribe boggled at 
what is no doubt a later, and none too intelligent, addition. 

20) After the death of his father king Sveinn prepares 
the arvel and invites Pålnatoki, his fosterfather and chief 
thane, to be present. Twice Pålnatoki disappoints him so 
that he must let the funeral feast drop. The third time 
the king, on hearing that Pålnatoki will come, reserves for 
him the seat i ondugi å inn ögåra bekk ok hans manna 
åtar frå (in the high-seat on the lower bench, and his men 
outward, i. e. toward the door). When the guests have 
arrived at length Fjolnir shows the king the arrow which 
had been his father's bane. 9Sveinn becomes as red as blood. 
Then Fjolnir instructs the link-boy Arnodd ”who stood before 
the king's table” to carry the arrow around to all men in 
the hall, until some one would acknowledge it as his own. 
H 13, 11—13: hann geingr fyrst innar fra seti konungs 
pa utar fra konungi til gåttar. ba geingr hann innar fyrir 
Palnatoka; i. e. he went first about the (nobler) high-seat 
(where the king and his followers sate), then from the 
king's seat to the door (and the less honorable seats there), 
and then again (from the door) toward the (lower) high- 
seat before Pålnatoki — who forthwith acknowledges his 
missile. — Although extremely concise, the situation as 
described in H must have been perfectly clear to an Ice- 
lander of the older times. The account of Ftb and 291 
seems to me much less so. (Ftb p. 164; 291, p. 59): hann 
gengr innar fyst eftir holline fra haseti konungs ok berr 
or pbessa firir huern mann ok gengr &ingi vid. ok bar kemr 
enn at hann ferr utar hinum og&edra megin. hann kemr nu 
firir Palnatoki etc. i. e. He goes first inward along the 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


204 Hollander: Jömsv. saga. 


hall from the high-seat of the king ... and then he goes 
outward (to the door) alongside (?) of the lower seat of 
honor. 510 here abbreviates for once, betraying, it may 
be, ignorance concerning the exact direction Arnodd takes 
and the terms åtar and innar. 

Cf. Gutmundsson, Privatboligen paa Island, p. 206 f. 

21) Curiously enough, the order of the Jömsvikings' 
laws is the same in no two of the redactions; but the dif- 
ferences in regard to the text are trifling (allowing for 510's 
well-recognized tendency to verbosity) with one exception: 
no one is allowed to stay without the castle for more than 
three nights — Palmatokone inconsulto, as A, 291, and Ftb 
(but not 510) add. This omission — if it be one — may 
then be charged to H's account !). 

22) Having, through his dauntless fight with Sigvaldi, 
proved himself worthy of admission to the stronghold of the 
Jömsvikings, it is said of Vagn as we might expect, H 20, 
7: Vagn fylgir beim i hverja herföår ok styrir skipi ok 
pikkir nu eingi jafnmikill bardagamadr sem hann. Ftb 
affirms: sva er hann spakr maadr at eingi sest hans jafningi 

.. ok bikir engi maäår hans jafningi til haråfengi sa er i 
hernabi er, sem Vagn. The attribute ”spakr” for the im- 
petous Vagn is surprising. It hardly fits him, whether it 
be taken to mean ”gentle” or ”wise”. If he had been the 
wisest, i. e. the most astute, of the company, he and not 
Sigvaldi, would have been chosen by Pålnatoki as his suc- 
cessor. For that matter, spakr carries the connotation of 
sensible, wise, prophetic, rather than of astute. It looks 
like an unfortunate afterthought on the part of the scribe. 


!) The rather extraordinary additional law found in 510: ”eingi madr 
skyldi par i jomsborg lata vera konu nema nott” may have been suggested 
by the remark opening the story of Sigvaldi's laxer administration: H 21, 
17: Sigvaldi hefir skamma stund styrt lögum peirra adr nåckud breytiz or 
bui sem aädr var, ba varu konur bar ij nottum saman eda iij etc. 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hollander: Jömsv. saga. 205 


291 (p. 83) evidently is at a loss to understand it and 
cautiously elaborates both meanings in a manner betraying 
its late origin: Vagn er sagt at sva geriz spakr maäår ok 
sidugr bar i jomsborg at engi maär var bar spakari ne listugari 
en Vagn Akason ne kunne betr allan sinn riddaraskap en 
hann. 510 p. 44 describes him aftir his admission as hegr 
”gentle, easy to get along with” — surely a rapid change 
of heart! 

23) Ftb. and 291 dwell with especial fondness on the 
events immediately following the battle, elaborating with a 
number of details easily supplied from the context, or else 
contradicted by it, e. g. Vagn and his men are not only 
secured by one rope (H 31, 19: lét iarl på alla setia i einn 
streing) but have their hands tied to their backs; which poorly 
agrees with the following deed of Vagn. Cf. Fagrskinna 
p- 51: en hendr beirra varu lausar, and Hmsk. ch. 41 to 
the same effect. — The spoils are according to Ftb and 
291 til stanga borit ("carried to the banner”), which reminds 
one of the not too common idiom used also in the Laws. — 
In H we read that prelar voru settir at vardveita ba; but 
Ftb and 291 know even their names: Skopti ok Karkr ok 
aprir prelarnir! 

24) After slaying the first three Jömsvikings porkell 
leira asks H 32, 23: Finni ber nékkut at mer hafi brugåit 
vid pbessa syslu, pviat bat mela margir ef maår höggr ii 
menn? ”Do you, perchance, find that I changed (viz. color) 
(or, showed emotion) by this business, because that many 
say (happens) when one slays three men? "Then earl Eric: 
ecki sjam ver ber vid petta bregåa enn bo syniz oss ber 
miöég brugdit. ”Not do we observe thee to have changed 
color by it, and yet it seems much is taken from thee” 
(meaning that he has debased himself by doing this execut- 
ioner's work; (cf. Fritzner, sub bregåa, (6), and the reply 
of the sixth man: H 32, 33: honom quez gott pikkja at 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


206 Hollander: Jömsv. saga. 


deyia uid godan oräztir. enn pu pborkell munnt lifa vid 
skaäåmm.) — Ftb adds to the -last words of (Håkon's instead 
of Eric's) reply: hvat sem efir kemr ”whatever may happen after 
this”, which interpretation corresponds to Eric's speech, when 
asking his father to accept Vagn in porkell leira's place: Ftb. 
p- 201, 510 p. 97: pu satt begar idag feigdina a honum. 
(291 is unreadable here); and 291 inserts ådr — en bo 
syndiz mer ber adr brugäit. In other respects, 510 and 
291 for once have the same text as H, so that we are forced 
to assume an interpolation here on the part of Ftb (and A?: 
attamen nescio quid, color faciei tuge immutatus mali ominis 
mihi pre se ferre videtur); for why should so telling a 
stroke have been omitted? 

25. A typical example of H representing a better text 
than Ftb and 510 is seen in the following speech of earl 
Eric directed to Biorn hinn bretski after the battle: H: 34, 
10: hvat attir bu at oss sckja, gamall mapr ok hvitr fyrir 
h&ru. Ftb — eåda hvat rak pig til besar ferdar, skollottan 
mann ok hvitr sem maskari (”young sea-mew”); 510 — 
skollottan mann ok hvitan sem hnioskara (”touchwood”). 

26) H does not contain the points of information con- 
tained in the other versions, 1) that Bjorn hinn bretski ferr 
til bus bess er att hefir Hallsteinn kellingarbani (contradieted 
presently by the statement: ferr heim til Bretlandz etc.), 2) 
that six lendirmenn fell in the battle (and two afterwards, 
as 510 is careful to state), which information is obtained by a 
simple reckoning up of casualties, 3) (in Ftb only) that 
Sigmund Brestisson stays with the earl that winter and then 
proceeds to the Faroes, which clearly is gotten from the 
Fereingasaga (Rafn, chap. 27). : 

27) The conversation between Sigvaldi and Astriå, on 
his return to Denmark, bears traces of alliteration. She 
prepared a bath for him and rubbed him herself. Upon her 
sarcastic (?) remark (H 34, 23): Verit get ek nockura pa 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


Hollander: Jömsv. saga. 207 


hafa i Jomsvikinga bardaga er raåföttara belg muni padan 
haft hafa. ok pbicki mer sia bezt til fallin at hiråa i hueiti 
("Some, I suppose, were engaged in the battle of the Jömsvik- 
ings who carried away a hide more full of holes; this one 
(yours) seems to me most fit to be preserved in wheat '!) 
(like a woman's skin)”), he makes the angry (?) reply: bat 
me&tti enn verda minnar &fi at pu ettir eigi bessu at hrösa, 
ok lat bar pa lika. (”That might yet betide in my life that 
you would not have to boast of (or praise?) this — and 
see then to it to be content!”) The addition of Ftb and 510 
slikum sigri at hrösa is hardly an improvement: for Sigvaldi 
certainly was not capable of the irony of referring to his 
whole skin as a victory. 


Damaging testimony has been adduced for all but H. 
It will have been observed: 

1) that whereever H differs from the other MSS. in 
point of idiom it can be shown that its wording is intrinsi- 
cally preferable. 

2) that whereever H is shorter than the other versions 
the latter can be shown to contain statements either super- 
erogatory, or contradietory to the essential facts. 

There are, however, certain passages which undeniably 
seem contracted: Hakon's struggle against Harald Gråfeld 
etc. (H 6, 25) which occupies considerable space in the 
other redactions; the last paragraph of the first påttr, in 
which the author seems to be hurrying toward his real 
story; the recital of Håkon's later fates, on the last page of 
the saga. In all these we are referred to some konungabök 
or konungasogur. Krijn's explanation ?) that the copyist of 

!) The reading of Ftb hveitimiol looks like an interpretation: bran i. e. 
whole wheat (not flour) is still used in the bath for softening the skin 
(hardly to be understood as a cosmetic, cf. Dasents version in his ”Vikings 


of the Baltic”). 
2) 1. ce. p. 12. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


208 Hollander: Jömsv. saga. 


H held it to be unnecessary to copy in detail an episode of 
his own saga which occurred also in the above-mentioned 
works, referring the reader to them for more information, 
seems quite acceptable; unless, indeed, we assume that 
these references are by the author of the saga himself, who 
did not care to elaborate parts of his history dealing with 
episodes of Norwegian history he supposed his readers to 
be familiar with, or have no direct bearing on the story 
in hand. If so, it would only confirm our high opinion of 
the technique of the saga !). 

As to alleged interpolations only one deserves serious 
consideration. Krijn (p. 14) interprets the double account 
of Båis jumping overboard (H 30) as, in the second in- 
stance, an interpolation (from the larger Ölafssaga Trygg- 
vasonar?). It is not necessary to assume this. Everything 
would be in order, if the encounter with Sigmund Brestis- 
son, which is under suspicion, followed directly upon the 
cutting in two of Båi's first antagonist, porkell midlangr. 
After Båi has both his hands cut off at the wrist by Sig- 
mundr, his winged words ”yfir borå allar Båa lidar” would 
come more logically, than after his fight with porkell — 
why should he give up the struggle while yet vigferr? 
Also, Sigvaldi can with better reason make good his threat 
of withdrawing from the battle, now that he sees his strong- 
est champion succumb. This is the only serious lapse in 
H. If I may venture a guess the scribe, who otherwise 
did admirable work, for once is guilty of an aberration 
(Entgleisung). Psychologically this may be accounted for 
by the seemingly parallel items on the same page: 1a) 
After the second magic storm Sigvaldi says: Nu vil ek 
brutt flyia and calls on his men to do likewise: 2.a) Vagn 


1) ”This eritical attitude, inclining to brevity and restraint in mat- 
ters not strictly pertaining to the matter in hand is characteristic of the 
very best saga style”, F. Jonsson, Lit. Hist. II, 211. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hollander: Jömsv. saga. 209 


retorts at hann skyldi fara, manna armaztr. 3232) Bårs 
victorious fight with porkell mitlangr, in which he is wounded, 
but not fatally, and with Sigmundr Brestisson (who hews 
off both his hands). He jumps overboard with the words: 
yfir borå ete. — 1 b) på dregz Sigvalldi ut fra flotanum. 
2b) på quat Vagn visu ... [3b) Sigmundr Brestisson at- 
tacks Bui]. The scribe noticed his mistake and added the 
little episode 3 b), hoping that the reader would insert it 
at the proper place. It would be absurd to assume that 
the author, or the scribe, for that matter, lacked the skill 
to connect his ”borrowing” more organically. 


Positive Arguments. 


According to Cederschiöld !) Cod. Holm. 7, 4:to was 
written at the beginning of the 13th century, i. e. at the 
time when Icelandic orthography was at its best, and is 
praised for its correct language by him, Rask, Rydqvist, 
Unger, and Vigfåsson. Altogether it contains (now): first, 
on the 9 first pages, part of the Konrådssaga keisarasonar 
in two different hands, the first ugly, the other handsome; 
second, on the remaining 48 pages, the Hrölfssaga Gautreks- 
sonar, our saga, the Åsmundarsaga kappabana, the Örvar- 
Oddssaga, and the beginning of the Egilssaga Skallagrims- 
sonar — all in a third, still other hand, characterized by 
Cederschiöld as large and easier to read than hand two. 

In his edition of the Hrölfssaga and the Åsmundarsaga 
Detter ?) has demonstrated that the redaction in this codex 
is by all means the most reliable, though probably far from 
the original. The other MS. classes are all shown to be 
guilty of interpolations. 





1) Cf. his inledning p. II. — Cod. A. M. 291 dates from the end of 
the same century, cf. af Petersens, inledn. to 291 p. V1. The other MSS. 
are considerably later. 

2?) Zwei Fornaldarsögur, 1891, Einleitung. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXX, NT FÖLJD XXIL,. 14 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


210 Hollander: Jömsv. saga. 


Boer !), in his edition of the Örvar-Odd saga is absol- 
utely sure of the Cod. Holm. redaction being easily the 
best that has been handed down. 

As to the MS. fragment of the Egilssaga it is (acc. to 
Finnur Jönsson (pp. NIX-—XNX) of his critical edition) of 
equal value to W (= Wolfenbittel) which is the second-best 
redaction of the saga. 

Very much the same, then, would seem true of the 
Holm. version of the Jömsvikingasaga in relation with the 
other MSS. Of course, it will by no means do to transfer 
the opinion concerning one saga in a codex to the redaction 
of another. Still, there is at least the presumption that the 
seribe (in this case the same for all four sagas) had access 
to a good collection of reliable MSS.; also, that any tend- 
ency of his, whether toward abbreviating or interpolating, 
would on the whole remain the same. Now, I would not, 
to be sure, go so far as to maintain that Cod. Holm. of the 
Jömsvikingasaga should be used to form the basis of a 
eritical edition (as Boer and Detter were able to do) — the 
divergences are too great. Still, among the extant redact- 
ions it seems to me to offer by far the most trustworthy 
text, besides ranking by all means highest artistically. 


2. The Composition of the Jömsvikingasaga. 


Is the Jömsvikingasaga historic writing (from the Ice- 
landic point of view) or is.it to be understood as a work 
of fiction? Life is infinitely rich in new forms. It may 
or may not be more wonderful than fiction. Certain it is 
that the inventions of the literary artist, even the greatest, 
are bound to repeat themselves, sooner or later. We may 
go through the entire Heimskringla, for example, I venture 
to say, without finding a single instance of repetition of 


1) Sagabibliothek vol. II p. X. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hollander: Jömsv. saga. 211 


motif'. The family sagas, notwithstanding the general simil- 
arity of their pattern, show ever new combinations of human 
fates and fortunes. It is only where the source of historic 
facts dries out that the constructive imagination of the sa- 
gamen becomes evident. 

Now, the Scandinavian has no great gift of invention. 
Witness the Fornaldarsogur. However interesting, they are 
repetitious and monotonous what concerns their incidents !). 

The Jömsvikingasaga assumes a middle position in this 
respect. The events told are, for the most part, bona fide 
history. At the same time there are a number of motifs 
that decidedly smack of the Fornaldarsogur. 

We must here make a clean distinction between the 
Jömsvikingasaga proper and the rich tradition from which 
it is culled and which, no doubt, lived on orally among the 
people. It is not possible to hold that the story of the 
saga proper was common tradition; for notwithstanding their 
many mutual differences the various redactions that have 
come down to us contain the essential events concatenated, 
and what is more, told, in precisely the same way. 

Concelusive evidence of individual authorship is to be 
seen in the novellistic episodes which amplify and vivify 
the narrative. Particularly telling are the retarding episodes 
in the Romantic style which immediately take us out of 
the atmosphere of the realistic family sagas. As in more 
elaborate fairy-stories, the number 3 is their common and 
recurring characteristic. These episodes are altogether lacking 
in the Fgska account. 

1) King Gorm invites his father-in-law Klakharald three 
times to participate in his Yule banquet. Three times 
Klakharald sets out to cross the Limfirth, and three times 
he is held back by the ominous sights he witnesses. 

2) Sveins quarrel with his father is spun out with 

1) Cf. F. Jönsson, Den Islandske Litteraturs Historie, 1907, p. 331. 


Google 


212 Hollander: Jömsv. saga. 


gusto in three episodes. And the epic style of the fairy-story 
is seen in the pretender's ever larger requests for ships in 
multiples of three. 

3) When Sveinn finally succeeds to his father's throne 
by help of his foster-father — unaware of the fact that the 
king died by Pålnatokis hand — the arvel must be pre- 
pared three times; for twice Pålnatoki begs himself to be 
excused. 

4) Still another instance of the tri-partite episode oc- 
curs in the narrative of the battle, whose course is broken 
into three parts by the twofold invocation of the tutelary 
d&emonesses. 

5) It is impossible to believe that the quarrels between 
Stråtharald and Véseti, with their threefold reprisals, are 
historic. Nor is it likely that the spirited entrance of the 
young hero Vagn into the castle of the Jömsvikings — as 
the third party to join — has any basis in fact '). 

7) There is a strong flavor of Fas. style in the parts 
dealing with Pålnatoki ?). When young, he roves about in 
typical Viking fashion and finally descends on the shores of 
Bretland. Its earl Stefnir has heard of his irresistible power 
and offers him his daughter and half his realm. When the 
latter dies he again returns to his possessions in Funen, 
there assisting Sveinn. After admitting that it is he who 
has shot king Harald he takes to Viking life again and 
finally descends on Vindland whose king, like earl Stefnir, 
rather gives up the district of Jöm than fight with him. 


1) Is it noteworthy that the portion of the saga showing the fewest 
differences of importance between the redactions is the one dealing with 
this feud and the expeditions of Sigvaldi, Böi, and Vagn to join the Jöms- 
vikings. This history of less important Danish personages was likely to be 
unknown to (Icelandic) scribes, or else not frequently seen in MSS.; hence, 
none but differences in verbal detail are to be expected. 

2) Notwithstanding a possible modicum of historicity ; cf. Moffat, Pålna- 
toki in Wales (Sagabook of the Viking Club, III, 1903, p. 163.), who also 
holds Vagn to be Welsh Vaughan ”little”. 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hollander: Jömsv. saga. 213 


One detail I wish to call particular attention to is the 
following. Aki, the uncle of the later Pålnatoki, is treach- 
orously slain by king Harald. His brother Pålnir then 
marries his bride. In the first night his wife has a dream 
(H 8, 1). ”I dreamed”, she says, ”that I was on this estate, 
and me seemed that I was busy weaving a cloth. Then a 
weight fell down from the middle of the woof. Then I 
saw that the weights were the heads of men; and I lifted 
up the head that had fallen and recognized it”. ”Whaose 
head was it”, asked Pålnir. ”It was the head of king Harald 
the son of Gorm”. ”That is better dreamt than undreamt”, 
says Pålnir. ”So it seems to me also”, says she. 

The only other place where this image of the heads 
of men for the weights of a loom is found is in the Dar- 
radarljöd of the Njåla. There it is essential, here it is 
adventitious, and I suspect this episode to have been suggested 
from the Valkyrias' song '). 

Though the matter is impossible of proof there is no 
doubt in my mind that the version in MS. 510 of Ingibjorg's 
dream is a later invention. I see no reason why (as af 
Petersens thinks, p. XVIII) the dream as related in all the 
other versions is not as clear to us in its bearings as it was 
to Pålnir and his wife: one of the weights of the woof drops 
— it is king Harald's head. It is Ingibjorg who dreams. 
Therefore it is her woof, for no one but her son from this 





1) Of the 1lth or 12th century. Cf. Eddica Minora p. 58: Eirikr 
Magnusson, Sagabook of the Viking Club III, 1910, p. 78 f. Cf. stanza II: 
That web is warped 
With human entrails, 
And is hard weighted 
With heads of people; 
Blood-stained darts 
Do for treadles, 
The forebeam's iron-bound, 
'The reed's of arrows; 
Swords be sleys 
For this web of war. 


Google 


214 Hollander: Jömsv. saga. 


mariage, Pålnatoki, is to be his bane. It is thoroughly 
unnecessary for her to tell, or interpret, that another head 
will fill its place — in other words, that from this marriage 
an avenger will be born. 

I have here referred only to such episodes as are com- 
mon to all versions of the saga proper. Taken apart from 
their natural connection, they will seem so many mechanical, 
lifeless inventions; but in thus picking them out, injustice is 
done to the work as a whole in which they are employed 
with telling effect, in fact, give the saga the characteristic 
excellence which led G. Storm to say: sagaen har med 
rette veret betragtet som en type paa skildringen af det 
”nordiske kjempeliv”. (Arkiv 1883 p. 248.) A similar, fav- 
orable opinion entertained by Vigfåsson, Prolegom. p. XCI. 


I would unconditionally subscribe to Krijn's findings ') 
(against Storm) that the introductory båttr was written:a 
short time after the saga proper was composed --- as an 
introduction concerning the Danish kings and the relation of 
Håkon jarl to them. I would add that it evidently had 
a different author, probably some celeric; for an attentive 
reader cannot help remarking that, in the first place, the 
introduction, though fairly well told, has the appearance of 
a compilation, and that its matter, whereever not quasi- 
historical, is of a legendary nature, told in a distinctly 
Christian spirit, which certainly is not the case in the body 
of the narrative. : 

As to the author of the saga proper there can be no 
doubt that he was an Icelander. This is the view held by 
all scholars, chiefly for the reason that four (five) Icelandic 
skalds are mentioned in it as having participated in the 
battle in the Hjorungavåg, on the side of earl Håkon, who 


1) 1. ec. 59; in agreement with af Petersens, introduction to AM. 510 
p. IX. 


Digitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hollander: Jömsv. saga. 215 


are supposed to have brought the story back to their country- 
men. But it follows, I believe, also from the clearly dis- 
cernible Icelandic point of view from which the saga is 
written. The attitude of the author toward the Danish 
kings is either indifferent or scornful. Our sympathy is 
entirely with those who rebel against them. In the case of 
Harald Gormsson, this animosity has good historical reasons 
which are adduced by Snorre (Hmsk. Ölafss. Tryggv. chap. 
33): An Icelandic ship had been wrecked on the Danish 
coast and had been confiscated by Birger, an earl of the 
king, notwithstanding the protests of the crew. When this 
became known”in Iceland the Althing passed the law that 
a nidvisa should be made about the king for every human 
being on the island. Enraged, the king collected a fleet to 
harry Iceland and bring it under his dominion, but desisted: 
for excellent good reasons. These circumstances were of 
course known to the author. 

The Jömsvikings remain in the center of vision through- 
out the story; and I, for one, cannot conceal my sympathy 
even for the foxy Sigvaldi who takes king Sveinn captive 
by a dastardly ruse — which, no doubt, appealed to the 
Icelanders. — But no sooner do the Jömsvikings approach 
Norway than our sympathy becomes quite plainly divided 
between them and the land of their enemy Håkon whose 
personal antecedents are elsewhere portrayed in the most 
unfavorable light (against Krijn p. 61). 

Icelandic authorship is evident, also, in the limitations 
of the author's geographic knowledge. His information is 
rather vague until we approach Norway. The Danish 
coast is not very clear to him. The battle between king 
Harald and his son Sveinn is located on the coast of 
Bornholm. We are told of a bay in which Sveinn is 
bottled up; but a minute study of the coastline of that 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


216 Hollander: Jömsv. saga. 


island !) makes it certain that it contains (and contained) 
no bay of a size sufficient to accomodate the 30 ships the 
pretender is said to have had; nor is there anywhere on 
the island a ness behind which Pålnatoki's fleet could have 
come up without the knowledge of either of the com- 
batants or which he could cross (H 14 ff. Sueinn legr nu 
skip sin inn i Vagsbotninn um kuelldit. enn konungr legr 


sinum skipum um bueran vaginn. ... Palnatoki kallar med 
ser XX menn quez uilldo finna Sueinn. fara nu yfir pvert 
nesit .- .). 


My analysis seeks its justification in the result which 
will now be evident without gainsay: that the Jömsvikinga- 
saga is in the main a work of one author who has based 
his narrative on a tradition which he amplified and modified 
to suit his own needs, i. e. to make a good story. It is 
this author's property, much as a historical novel, though 
based on history, is an independent creative effort. 


3. Biblical Sources of the First påttr. 

As was remarked above, the first påttr of the saga has 
an undeniably Christian aspect. This impression is confirmed 
by the circumstance, which I shall attempt to make prob- 
able, that two or three passages in it show influence from 
Scripture. 

The story of the finding of Knät is told most reliably 
in H: Gorm was the name of a king who ruled Denmark, 
and he was called the Childless. He was a powerful king 
and beloved of his people. At the time when these things 
came to pass, he had ruled his kingdom for a long time. 

1) According to the Knytlingasaga (ch. 4), which also relates the death 
of the king in a more trustworthy fashion, the battle took place in the Isa- 
fjord, Zealand. — The largest scale map at my disposal is the one in Trap, 
Beskrivelse af Danmark, vol. III p. 476 (1: 288000); the one ibid. of Northern 


Bornholm (1 tomme = !/, Dan, mile); and the detail maps of the harbor 
towns. 


Google 


Hollander: Jömsv. saga. 217 


Now, in those days there lived in Saxland an earl who had 
his lands in fief of Charlemagne. He and Gorm were good 
friends and had been vikings together. The earl had a 
beautiful sister, but he loved her more than was right and 
had a child with her. This child they concealed, however, 
and had him taken away by trusty servants. They were 
bidden not to leave the child before learning what became 
of him. "These men arrived in Denmark, and when they 
came to a forest they became aware that king Gorm was 
in the greenwood with his men. They carried the babe 
beneath a tree and then concealed themselves. At evening 
the king returned home and all his followers, except two 
brothers, Hallvarå and Håvard. They lingered behind; and 
as they went toward the sea, they heard the cry of a child 
and followed it up. They found a man-child under a tree 
and a great knot tied in the branches above it. The child 
was swathed in garments of precious stuff and had a silken 
fillet about his head wherein there was gold (a ring?) weigh- 
ing a third of an ounce. They took up the child and 
had him home with them. And when they came to the 
king's hall, they found the king there, drinking with his 
company, and told him what they had found and showed 
him the boy-child. The king was pleased with him and 
said: this boy may well be the son of noble parents, and it 
is better than not that he has been found. He had him 
sprinkled with water and called him Knät (Canute) because 
the gold was fastened to his brow and called him his son 
and loved him much. And when king Gorm is grown old 
he gives his kingdom over to his foster child, and then dies 
king Gorm. 

Clearly, we have to deal here with an eponymous 
saga. The name of Canute challenged an explanation and 
this was furnished ad hoc by some cleric or other learned 


Google 


218 Hollander: Jömsv. saga. 


man — whether basing on any popular tradition it is, of 
course, impossible to say !). 

The foundling adopted by the king (called the Childless 
in order to make the adoption and succession possible) must 
of course be the son of noble parents. In order to account 
for the babe's exposure, a moving story about some great 
earl's incest with his sister is invented. He is made earl 
over Saxland, however, I1st, because it would never do to 
have him originate in Norway or Sweden for dynastic rea- 
sons, as this might have established a claim on the part of 
these countries; 2nd, because Norwegian history, at least, 
was too well known to have an earl foisted into it; 3d, 
because, in point of place, it had to be in a plausibly 
neighboring country, preferably Saxland (cf. the story of 
Helge and Yrsa) as thus an illustrious connection with Char- 
lemagne could be made out. 

As to the incestuous love between brother and sister 
we must remember that this is a frequently recurring Medi- 
eval theme. We need to think only of the many forms 
of the Gregorius legend. At the same time the only other 
occurrence of it in Old Norse literature proper, the Sin- 
fjotli episode of the Volsungasaga, belongs to a totally dif- 
ferent category. The subsequent exposure of the fruit of 
unlawful love as well as the means of recognition are fairly 
stereotype. 

Legends of this kind generally are not of folk origin 
but of some author's deliberate invention or piecing together. 
I surmise clerical origin because the story, in one particular 


1) Jön Jönsson in his article Lota Knut = Knuötr fundni (Arkiv 1899 
p. 166) suggests that the unusual names of Knut and of his mother (acc. to 
Fms. I, 114 Bleja), both suggesting articles of clothing, gave rise to the 
legend. — Ingredients of the story of Knut are seen by him (ibid.) in the 
Sceaf episode of Beowulf, in the story of the Arnmedlings (Fgsk. 146), and 
in the story of king Gudrodr of Northumberland (Annal. Lindisfarn. 881); 
but the differences are more patent than the resemblances. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Hollander: Jömsv. saga. 7 219 


at least, bears resemblance to a well-known biblical story — 
I refer, of course, to the childhood of Moses, Exodus chap. 
2: Moses is concealed for three months after his birth as 
according to Pharao's behest all man-children of the Hebrews 
are to be cast into the river. Thus his bringing up, if not 
his conception, is illicit. I continue in the words of the 
Bible: ”and when she could no longer hide him, she took 
for him an ark of bulrushes ... und put the child therein; 
and she laid it in the flags by the river's brink. And his 
sister stood afar off, to wit what would be done with him” 
— and she sees that Pharao's daughter discovers the babe 
and has him brought up. This feature that somebody goes 
to witness what becomes of the child is not to be found in 
any other Medieval legend I am acquainted with; nor is it 
to be found in any of the Rabbinical legends that cluster 
about the childhood of Moses. 


The grandson of Knät the Foundling is Gorm the Old. 
He wishes for wife pyra, the wise daughter of earl Klak- 
harald of Holstein"). She promises to become his queen on 
condition that he has certain favorable dreams in the first . 
three nights of the following winter. 

H 2, 1: The king said that he dreamed the first night 
that he thought he was standing out-of-doors and looking 
over all his realm; and the sea seemed to him to recede 
from land as far as his eye could reach, and dry were all 
sounds between the islands and the firths. Then saw he 
three oxen come up out of the sea; white they were and 

1) The gift of interpreting dreams and visions seems to have been a 
family trait. Earl Klakharald himself has it, and so has his granddaughter 
Ragnhild who was married to Halfdan the Black of Norway (Hmsk.; Half- 
danarsaga svarta chap. 5). NB., by the way, that her famous dream about 
the future greatness of her race, symbolized by a tree spreading over all 
Norway, bears a striking resemblance to Astyages” dream as told by Hero- 


dotos I chap. 108. On similar dreams cf. Henzen, Uber die Träume in der 
Altnord. Litt. p 81 f. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


220 Hollander: Jömsv. saga. 


grazed off all the grass from the ground and returned then 
to the sea. This was his second dream that three other 
oxen seemed ascend up out of the sea. 'They were all red 
and had great horns, and they grazed off all grass from the 
land and then returned into the sea. The third dream was 
that the king again saw three oxen come up out of the sea. 
They were all black of color and were by far the largest 
of them all and had the greatest horns and also grazed off 
the grass from the land and then returned into the sea. 
And thereafter he heard a crash so great that he thought 
it could be heard in all Denmark, and he saw it came from 
the turmoil of the sea as it returned to the land. -— And 
pyra's (homiletic) interpretation is as follows: Whereas you 
saw three white oxen come up out of the sea, that will 
signify that three winters will arrive with great snows so 
that the crops will be diminished in Denmark. But whereas 
there appeared three other oxen of red color, that signifies 
that there will come three winters without much snow and 
yet not favorable. And whereas there came up the three 
black oxen that signifies that there will come three winters 
so hard that men will not remember their like, and there 
will be a famine such as men have never known before 
ete. Taking warning from these dreams pyra and the king 
have grain and provisions collected from all parts of the 
realm ”and so every year until the lean years come, so that 
no one thereabouts was wanting in the least, because they 
shared much of their stores with their countrymen. No 
wiser woman than pyra ever came to Denmark. She was 
called Danmarkarböt (Denmark's Savior)”. 

The resemblance of Gorm's dreams about the three 
times three oxen with Pharao's dreams about the fat and 
the lean kine and the good and the thin ears, as well as 
pyra's with Joseph's interpretation of these dreams is obvious 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 





Hollander: Jömsv. saga. 221 


and has been noted before !?). Upon a little closer examin-. 
ation we arrive very simply at the reason why Pharao's 
dream, as interpreted by Joseph, is attributed to Gorm the 
Old and interpreted by pyra. Genesis chap. 41 we read 
that, after Pharaoh has set Joseph as ruler over Egypt, 
he called him Zaphnath paaneah, which the Vulgate (in- 
correctly) translates by salvator mundi — savior of the 
world. Now the historicity of queen pyra is beyond doubt, 
attested as it is in many chronicles and on the smaller 
runestone of Jellinge, erected by Gorm himself. Quite as 
imperishable is her title of honor ”Danmarkarböt” — savior of 
Denmark. The runes say in so many words that it was she 
who built the Dannevirke (the continuous fortifications de- 
fending Denmark against incursions from the South) >). 
Very likely, the Icelanders, or at least the author of this 
embellishment of the Jömsvikingasaga knew not why this 
title was given her. Hence the wise provision here attributed 
to her, against a famine ?). 


The third vision of Klakharald, which turned him back 
from his proposed Yule visit to king Gorm, is told as fol- 
lows (H 4, 3): On 'the ship on which they were to cross 
the Limfirth there happened to be some bitches with young. 
And when they had embarked they heard the whelps bark 


1) Henzen, Uber die Träume in der altnordischen Litteratur, p. 39. 

2) We know, to be sure, that the oldest Dannevirke was constructed 
by king Godfred against Charlemagne. Pyra increased its strength. 

3) 1t is interesting to note that, according to Snorre, (Hmsk. Olaf Trygg- 
vasons saga chap. 12) a severe famine occurred in Norway in the reign of 
the sons of Gunnhild, when Harald Gråfell sails to Denmark for provisions, 
much like the brothers of Joseph who journey to Egypt for grain. — As 
to the oxen, the necessary association may have been furnishei by local 
Danish stories of water-cattle. Cf. Thiele, Danm. folkesagn II, 257, 385; E. 
T. Kristensen, Danske sagn II, 155 nos. 32—33; elsewhere e. g. Campbell, 
Popular Tales of the West Highlands iv p. 300 ff. Cf. also king Frode's 
death through a ”sea-cow”, Saxo book v. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


222 Hollander: Jömsv. saga. 


within the bitches. — And this vision he interprets as foll- 
ows (H 4, 21): As to the portent that the whelps barked 
within the bitches, it signifies that young men will be found 
to take to speech before their elders and become so forward 
that they will wield greater weight in councils though their 
elders be wiser. 

This may very well have been suggested by the Biblical 
story of Esau and Jacob struggling in Rebekka's womb 
(Genesis 25, 22): ”Two nations are in thy womb, and two 
manner of people shall be separated from thy bowels: and 
the one people shall be stronger than the other people; and 
the elder shall serve the younger”. 

Singly, the biblical origin of any of these episodes may 
seem exceedingly doubtful. However, the evidence is cumul- 
ative, especially considering the fact that they occur within 
the compass of a few pages in the Bible, the last chapters 
of Genesis and the first of Exodus. 

| L. M. Hollander. 


i Go gle PRINCE TON UNIVERSITY 





Götlind: Versen i Rosimunda. 223 


Versen i Urban Hiärnes Rosimunda. 
Ett bidrag till studiet av 1600-talets verskonst. 


Beträffande versen är Hiärne fullkomligt självständig 
gentemot Zevecotes Rosimunda-drama. Under det den sist- 
nämnde opererar med några få versarter, rör sig däremot 
Hiärne med en stor rikedom av metriska skemata. Vers- 
arten förändras med varje scen, och ofta uppträder versom- 
byte även inne i en sådan. Skådespelet, som är byggt efter 
det klassiska dramats förebild, avslutar varje akt utom den 
sista med en körsång. Detta ger ännu ett tillfälle till 
metrisk omväxling. 

Versen i Rosimunda pekar dock tydligt på inverkan 
från alldeles bestämt håll. Hiärnes metriska skolning torde 
härröra från flitigt studium av Stiernhielm. Redan bild- 
ningen av komposita som blindflychtiga 166 3, eeld2strålande 
164 24, fallutande 21331, haffws-swallande 164 28, sacht- 
smijlande 1414, tyst-stigande 1413!) o. s. v. kommer en 
att tänka på Stiernhielms hiert-bindande Herc. v. 100, gull- 
gåhl-blänkiandes Herc. v. 11, fiön-liuflige Herc. v. 170, marg- 
fals-färgade Herc. v. 6 o. 8. v. Hiärnes användning av 
vissa föråldrade eller ovanliga poetiska ord, som Stiernhielm 
upptagit och använt i sitt språk, pekar i samma riktning, 
exempelvis hwimsku 14421 (hwijmska Herc. v. 503), Hiärn- 
hwarff 14110 (Hiern-hwärf Here. v. 398) m. fl. Den stora 
frekvensen av elision hos bägge dessa författare torde väl 
ock vara något, som tyder på inverkan. Det är visserligen 
sant, att den tidens metrici medgåvo denna poetiska frihet, 
men föredömet från den store skalden Stiernhielm torde dock 
ha varit det avgörande för Hiärne. Även i själva de , 

1) Som grund för citaten ligger Schicks edition av Rosimunda i Sve- 
riges Nationallitteratur II (dit sidoanvisningar således referera sig) med 
iakttagande av de förändringar, som angivits av fil. kand. P. Wenström, 
som granskat och korrigerat utgåvan efter handskriften. Citaten ur Her- 


cules äro gjorda efter Tamm-Noreens ed. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXX, KY FÖLJD XXIX. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


224 Götlind: Versen i Rosimunda. 


metriska skemata finnas stora likheter mellan de båda dik- 
tarna. Det tycks framförallt vara Stiernhielms s. k. baletter 
(Then fångne Cupido, Freds-Afl), som lämnat metriska upp- 
slag åt Hiärne. Här nedan skall jag gå närmare in på 
denna fråga i kapitlet om de särskilda skemata. 


Versarter i Rosimunda. 


Vi befinna oss i en brytningstid beträffande verskonsten 
i Sverige. Nya metriska ideal trängde in, och nya teorier 
uppgjordes av den tidens metrici. Det torde därför ha sitt 
intresse att se, vilka versarter det är, som uppträda i vårt 
första mera betydande dramatiska alster, och jag skall därför 
ge en liten överblick över desamma. 

Det frapperar en att finna, att de kortare versslagen, 
de 3- och 4-taktiga verserna, inta en så dominerande plats, 
som de faktiskt göra. Man kunde ju vänta att finna de 
klassiska versarterna, hexametern, alexandrinen, den jam- 
biska senaren o. s. v. mera företrädda. Men den 6-taktiga, 
klassiska versen upptar ej ens en tredjedel av dramat. Och 
när denna vers kommer, förefaller det att vara mera som 
paradnummer. Betydligt ledigare och lättare skrider den 
kortare versen fram hos Hiärne. Det är, som om den långa, 
6-taktiga versen ej passade de nordiska språken, där diktaren 
vill röra sig med kortare fraser och koncisare stil, utan 
ägnade sig mera för en sydlännings fylliga uttryckssätt. 
Hur skulle t. ex. hexametervers låta i den fornisländska 
epiken? Den oerhörda och ansträngda hopningen av adjek- 
tivattribut i hexametern synes mig peka åt samma håll. 
Jämför t. ex. följande hexametrar och den kortare versens 
byggnad: 


1) Från den skräckliga phlegetons beswärliga wåning, 
Fråån den willande stygga bedröffwlig” ofaanlige swarte, 
Faaslige, gräslige, snööd och diup” obegrijplige mörksens 
Grundlösa grunftiga håhl, och altförskreckliga plåghrum 

(145 12—13) 


by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Götlind: Versen i Rosimunda. 225 


2) Kränckia mitt ähkrligha nampn mitt rycktbara tappra gemöte; 
Seen een gnagande matk alltförett i mitt engsliga hjärta 
(179 24, 25) 
3) Dylijka du, som nu så trotzigt väldar och herskar, 
Troor du wäl att din mord blijffwer inte belönt eller omtaalt? 
Jo jo, fast du ey än påtencker troor eller afveet 
(147 24—26) 


Analysera vi dessa versers konstruktion, finna vi, att i 
det första exemplet är det uppradandet av adjektiv, som 
möjliggör en lång vers, i det andra hopningen av attribut, 
som nästan verka epitetartade, i det tredje hopningen av 
verbformer, som äro mer eller mindre synonyma eller 
obehövliga för sammanhanget. 

Låtom oss nu se på den kortare versen. Det är ej 
fråga om undantag och urval utan om en typisk 4-taktig 
versbyggnad. 


Tijgergrymma Rosimunda! Låta wreden sachta sig 


Haar du slutat fulleligh Hwem har sådan gruffwligheet 
Viltu entligh ingalunda Än i wärlden hört och sedt. 
(183 21—32) 


I dessa verser är det ingenting, som verkar språkligt 
överlastat eller ansträngt. Det förefaller mig, som om språ- 
ket vore betydligt mer kongruent med ett sådant kortare 
versslag än t. ex. med hexametern. Jag menar således, att 
det möjligen kunde förhålla sig så, att de nordiska språken 
röra sig med jämförelsevis korta fraser, vilket kommer dem 
att favorisera de kortare versslagen. 

Den 4-taktiga versen har som bekant gamla anor i den 
svenska verskonsten, och detta är kanske delvis anledningen 
till att Hiärnes kortare vers är betydligt mera lättflytande 
än den längre: det fanns redan förut en viss verskultur 
med avseende på 4-taktig vers. De klassiska versformerna 
däremot voro nyinförda, och språket flöt tyngre fram i de 
nyligen inlånade formerna. 

Jag övergår nu till de olika versarterna !). 


!) Hiärne angav ofta själv det åsyftade versslaget i handskriften. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIN, NY FÖLJD XXIX, 15 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


226 Götlind: Versen i Rosimunda. 


3-taktig vers. 

Redan i prologen möter oss en 3-taktig vers. Den 
innehåller jamber och anapester, vilket på den tidens 
metriska uttryckssätt skulle heta ”orena antidaktylici”. I 
II i !) och V1 ha vi en hyperkatalektisk, 3-taktig jambisk vers: 


Detta versslag finna vi i Stiernhielms ”Then fångne 
Cupido”, scen 1. 

II 2 och V3 (slutet, från och med Longinus' replik 
sid. 205) innehålla ett ”jambiskt dicolon” av följande ut- 
seende: 


HERR 

Detta är, som man lätt kan se, en gammal bekant. 
Det är i själva verket ingenting annat än en uppsnyggad 
nibelungenvers, avdelad på två rader. 

Då detta är ett av våra mest populära skemata, ja 
man skulle nästan kunna säga ett nationellt versslag, tar 
jag mig här friheten att ge en hastig överblick över dess 
förekomst i svensk diktning. Redan Stiernhielm använder 
det i ett betydande parti av scen 5 i ”Then fångne Cu- 
pido”. Skogekär Bärgbo favoriserar i hög grad versarten. 
Hela ”Thet swenska språketz klagemål” är skrivet på detta 
metrum liksom n:o 2, 6, 7, 26, 27 av ”Fyratijo små wisor”. 
Och när Runius skriver ”En ny wisa på en gammal ton” 
("När siuttonhundra elfwa är i sitt halfwa lopp”), har han 
kanske också sikte på versslaget, då han talar om ”en 
gammal ton”. Dalin skämtar på detta metrum i ”April- 
verk om vår herrliga tid” och i ”Cupido i arrest” ?), men 
finner det ock lämpligt för den allvarliga dikten ”På Carl 
XII:s dödsdag”. Gustavianerna synas vara en smula spar- 


!) I det följande betecknar romersk siffra akt och arabisk scen. 
?) Blandad med verser av annan typ. 


gitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Götlind: Versen i Rosimunda. 227 


gren friskt ”Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som 
i går”. Tegnér är en stor beundrare av denna meter. Det 
är väl inte en tillfällighet, att den hypersvenske Karl XII 
ännu en gång blir besjungen på denna vers: ”Kung Karl 
den unge hjälte han stod i rök och damm”. Hos Malm- 
ström möta vi versen inblandad med andra typer i ”Och 
liten pilt han sitter en kulen höstekväll”. Och än i dag 
lever detta versslag ett friskt liv, framför allt i folkvisan, 
Huru kär är inte ”I låga ryttartorpet vid höga Hunneberg” !) 
för den västgötske lantbon! Och rallaren arbetar i takt 
efter densamma: 

”Ty rallaren är glader, han sorgen slår ihjäl 

han drillar sina spader och är en livad själ” ?). 

”I bergets djupa schakter jag borrat dagen lång” sjunger 
en annan. Ja, är inte ännu själva formeln för diktens 
början densamma som på Runius tid? En hel del börjar 
nämligen dikten med angivande av tiden för tilldragelsen 
efter följande schema: 

”År nittonhundrafjorton den trettonde april” 

”Vi reste ifrån Visby den sjätte maj i fjol” o. d. 
Jämför denna formel med Runius början: ”När siutton- 
hundra elfwa är i sitt halfwa lopp”! 

Men Fröding, den store, moderne versteknikern, tycks 
däremot inte ha sinne för det fina i saken, ty han använder 
denna vers med ytterlig sparsamhet. 


4-taktig vers. 
I slutet av II 3 ha vi följande fyrtaktiga skema: 


RAÄ NA 


-— —0y— 


nr 


d. v. 8. varje udda rad har regelbundet en daktyl på 3:dje 
platsen, för övrigt trokéer. 


1) ”Soldathustrun”, spridd i en massa upplagor skillingstryck, även 
upptagen i Bondesons Visbok. 
2) Gellivaravisan. Finns i en hel del vistryck och i Bondesons Visbok. 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


228 Götlind: Versen i Rosimunda. 


Körsången i slutet av III 4 har en 6-radig strof med 
3 verspar av följande utseende: 


| rd Ne N 


Rimflätningen är ab ab cc. 

Samma versform möter i V3, början, fast icke i strofisk 
form i egentlig mening. 

Versslaget verkar nästan som en psalmvers och åstad- 
kommer avgjort ett lyriskt intryck. Stiernhielm använder 
det i ”Then fångne Cupido”, sc. 13, ”Freds-Afl” sc. 13, 14. 

Början av V6 har ”orena daktyliei” (d. v. s. daktyler 
och trokéer): 


Den 3:dje versfoten är i regeln en daktyl, den 4:de 
en troké. 


Blandning av 4- och 3-taktingar '). 
Helmiges sång i början av II3 består av en 8-radig 
strof med 4 verspar av denna konstruktion: 


d. v. s. regelbundna jamber med heltaktskatalex i varje jämn 
rad. Rimflätningen är ab ab ed ed. 

Början av II4 utgöres av trokaisk vers enl. följande 
skema: 


ARA 


Typen förekommer även hos Stiernhielm i sc. 9 av 
”Then fångne Cupido”. 

Kören i slutet av samma scen är — som alla kör- 
sånger i Rosimunda — strofisk och har även en 2-takting 
inblandad. Den ser ut på följande sätt: 





1) Jag utgår från de starka versplatsernas antal. Strängt taget är 
det naturligtvis även här fråga om genomgående 4-taktig vers, då 3-tak- 
tingen i själva verket utfylles av en heltaktspaus. Men jag skall ej här ingå 
på några metriska principfrågor. 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 





Götlind: Versen i Rosimunda. 229 


—VU=—y FRU 


Rimflätningen är ab ab cc b. 

II» och IV4 (utom ett parti på mitten) ha jambisk 
vers med en anapest regelbundet på 4:de plats, undantagsvis 
även annorstädes. Det regelbundna skemat ter sig så: 


RN NAS VV . 
AN 


Men Hiärne är ej den förste, som gjort denna sam- 
manställning. Redan Stiernhielm har den i ”Then fångne 
Cupido” sc. 11 (början). 

Slutligen förekomma blandning av 4- och 3-takting i 
IV1. Även här är den ena raden (den udda) rent jambisk, 
men den lugna rytmen avbrytes i varje jämn rad med ett 
anapestiskt inskott på 3:dje plats, ibland även på den andra: 


AS Nan Fast | a 


5-taktig vers. 
Ren och oblandad är denna versform magert företrädd. 
Den uppträder blott i början av V7. Denna scen inne- 
håller 5-taktig, orimmad jamb, d. v. s. blankvers. Stiern- 
hielm använder den i ”Then fångne Cupido” sc. 12, slutet 
av scen 13 och början av ”Then store Ballet”. 


Blandning av 5- och 4-taktig vers. 
Jambisk, omväxlande 5- ooh hyperkatalektisk 4-taktig 
vers ha vi i IIT4 (början) och IV 2: 


Denna kombination förekommer också i Stiernhielms 
”Freds-Afl” sc. 5, 6, 8, 9, 10 och Parnassus Triumfans I 8. 
Till denna grupp hör ock närmast körsången i I2, 


slutet. Då den tidens strofformer inte äro så omväxlande 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


230 Götlind: Versen i Rosimunda. 


och många, kan det vara av intresse att se dess skema, som 
jag därför helt och hållet återger: 


6-taktig vers. 


Med avseende på den 6-taktiga versen är det knappt 
behövligt att påpeka Stiernhielms betydelse för densammas 
odling på svensk botten. Jag behöver bara nämna hans 
hexameter i Hercules, alexandrinerna i hans ”Kling-dichter” 
och den 6-taktiga versen i ”Heroisk Fägnesång” och ”Heroisk 
Jubel-sång”, där jambisk senar torde vara avsedd, för att 
man skall förstå Stiernhielms förkärlek för denna sydländska 
vers. Att det är från Stiernhielm, som Hiärne fått upp- 
slaget härvidlag, torde väl ligga utom allt tvivel. 

Alexandrinen är företrädd i I1 och slutet av V 6. Hit 
hör väl ock IVs, ehuru cesuren ofta är av den art, att 
man är i tvekan om huruvida man skall föra den hit eller 
till jambisk senar. Rimflätningen är i den sistnämnda, som 
är en strofisk körsång, aa bbec 0. 8. Vv. 

Jambisk senar uppträder blott i V 2, om nu ej IVs 
skall föras hit. 

6-taktig troké med katalex i slutet ha vi i V5, och i 
III 1 6-taktig troké med katalex i 3:dje versfoten, ett för 
övrigt ganska sällsynt skema, som ter sig så här: 


dr I "AN NS 

Det finnes upptaget hos Arvidi bland ”trimetri brachy- 
catalectici”. 

Hexameter ha vi i I2, III3 och Va. I IV3 upp- 


träder hexameter tillsammans med pentameter, s. k. distikon. 


oitized by FO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Götlind: Versen i Rosimunda. 231 


7-taktig vers ha vi blott inblandad i det lilla parti fri 
vers, som förekommer i mitten av IV 4 samt i Nemesis' 
lilla epilog i slutet av skådespelet. De 2 sista raderna av 
dramat utgöras av 8-taktiga, trokaiska verser. 


Inkongruenser. 


Det är huvudsakligen komposita, som tilldragit sig in- 
tresse vid studiet av 1600-talets verskonst. Man har näm- 
ligen på grund av betoningen 1 versen trott sig kunna draga 
vittgående slutsatser med avseende på huvudaksentens pla- 
cering i sammansatta ord under äldre tid. Men då natur- 
ligtvis aksentueringen i ordfogningar äro belysande för 
aksentueringen i komposita, skall jag här nedan först en 
smula sysselsätta mig med de förra. 

Versen flyter ofta tungt och trögt, särskilt, som förut 
nämnts, i de längre versmåtten. Jag tror, att hexametern 
tar priset i våldsamma inkongruenser. 

Denna stora frekvens av inkongruent infogning i ver- 
sens skema är naturligtvis endast följden av en alltför ringa 
utvecklad verskultur. Hiärne hade ju ej skaldens yrke som 
levnadskall — det kunde man för övrigt inte ha på den 
tiden i Sverige —, och hans utflykter i poesiens rike voro 
mera av tillfällig art. Dessutom led verskonsten i sin helhet 
brist på skolning och poetisk tradition. 

Följden av ovan antydda förhållanden blev den, att 
versen vimlar av mer eller mindre fullständiga inkongruenser. 
På de svaga versplatserna uppträda ytterst ofta ord med 
full betoning i prosauttalet och på de starka däremot pro- 
sans obetonade ord precis som i den gamla folkvisan och i 
knitteln. Se t. ex. följande hexametrar: 


Öp, faar, flys, lööp och söö'k aflä'gse rymder och örter 
(146 2) 


Google 


232 Götlind: Versen i Rosimunda. 


Ått du då åldrigh hiélp niuta få'år eller ä'nda din öroo 
Hwarken då phoebus i öster upfaår, och sigh upföre skyndar 
Éler då hän driifwer hö'gst sins wågns pijl och wi'ndsnara hästar, 


Eller och hån drifwer öm medh lö'sa tygeln i wä'ster 
(146 15-19) 


Eller följande vers: 

Mén höör, hö'r du! Så'som då och di'n gemåå'l (217 es), 
som skall fylla skemat: 
eller dessa versar av ett kortare metrum: : 


Såsom een Siööman högeligh Till een godh ort och säker hampn, 
Som i sin faart uthstått Så ähr med mig och fatt, 
Haar storm och fara, gläder sigh Som uthi min Dilette fampn 
Seen han haar lyckligh nått Skall hwijla få i natt. (163 s—12) 
. Såväl ordställningen som aksentueringen äro betydligt 
imkongruenta i denna strof. 

Jag tror, att det anförda kan vara nog, för att man 
skall förstå, att inkongruenserna i ordfogningen äro ytterst 
vanliga. Men härav kan man lära något beträffande kom- 
posita. Det är dock föga troligt, att skalden i fråga om 
dessa varit mera metriskt finkänslig, och de bereda minst 
lika stora inpassningssvårigheter som ordfogningarna. 

Jag menar därför, att man får vara ytterst försiktig, 
när man drar slutsatser om ordets verkliga aksentuering 
från betoningen vid ordens infogning i versen '). Och hur 
skall man för övrigt kongruent kunna infoga t. ex. aff- 
huggna, angripa i jambisk vers eller fallutande, uthydligen 
i daktylisk? 

Här nedan skall jag lämna en fullständig förteckning 
på alla inkongruenser i komposita d. v. s. infogningar, som 
från det nutida språkets synpunkt se ut som inkongruenser. 
En sådan förteckning torde ha sitt intresse ur många syn- 
punkter. Jag tror, att man vid genomläsningen snart skall 


1) Se Fr. Sandwall ”Tvänne bidrag till kännedomen om 1600-talets 
svenska”. Språk och stil 1913. 


Google 


Götlind: Versen i Rosimunda. 233 


komma underfund med att man i de flesta fallen har att 
göra med blott inkongruenser och ej med en annan beto- 
ning av komposita på den tiden. När man t. ex. har olika 
betoning av samma ord vid olika versslag, är det väl sanno- 
likast, att vi ej ha att göra med uttalsvarianter utan bara 
med en nödfallsutväg av en skald, som ej ser sig någon råd 
att få in det åstundade ordet kongruent. 

I förteckningen ha blott upptagits fall, där man ej be- 
höver vara i tvekan om platsen för iktus. Jag har anfört 
citat ur Westes lexikon i de fall, då dettas betoning stäm- 
mer överens med Hiärnes infogning, samt här och där vid 
behov citerat Lyttkens och Wulff ”Svensk ordbok med uttals- 
beteckning” och ibland aksentueringsformer, som jag känner 
från centralvästgötskan '!). 


afbédh 149 2»s — afhåggna 189 ax — affweét 1491, 1694. Där- 
emot med penultimabetoning t. ex. åffweet 177 s, 181 19, åffveet 145 29, 
åfveet 147 26. — affwä'nda 188 3: — aflä'gse 146 2. Däremot åflägs' 
147 v. — afskaår 1511 — aldéåes 159 4. Jmf. Weste: aldéles — 
aldeéls 17025, 197122. Men även penultimabetoning förekommer: 
åldeels 21326 — allmögen 1804 — allreéda 187 s. Jmf. Weste: alla- 
råédan. — allstédz 1561 — alsingen 161, alzingen 2109. Jmf. 
Weste: alsingen. — alsinte 147 27, 193 24 — alsintet 162 12, 207 22 — 
alswå'llige 179 14. Jmf. Weste: alsvå'ldig. Betoningen på penultima 
torde för närvarande vara minst lika vanlig som på antepenultima. 
— alti'jdh 146 23, 20013, 175 2; däremot åltijdh 146 4, 147 19, 198 27, 
200 17, 23, 20210 m. fl. I ett par fall kan man vara i tvekan om 
den åsyftade betoningen. — alting 15317; däremot ålting 219 18,19. 
— angripa 206 20 — anståå' 142 2» — baakdäntare 18125 — bijfålla 
142 20 — blindflychtiga 1669 — blodhgi'riga 22222 — blodhskyldiga 
146 26 — blodhtörstiga 147 s — bortgåå'r 1451; däremot bört 
17315 — dagsstrå'lar 16427 — duunbédde 201 18 — dååråchtigh 158 16 


1) I alla citat ur Rosimunda betyder ' stark versplats. I citaten ur 
Weste samt Lyttkens och Wulff användes respektive författares beteck- 
ningar. 

I ordlistan förekomma följande förkortningar: 

Kock Sv. A. = Kock: Språkhistoriska undersökningar om svensk 
akcent. 

Lyttk. o. Wulff — Lyttkens och Wulff: Svensk ordbok med uttalsbe- 
teckning, 1911. 

Weste: Svenskt och fransyskt lexicon, 1607. 

Vgd = Västgötedialekten (centralvästgötskan, här närmast Vilske härad) 


Google 


234 Götlind: Versen i Rosimunda. 


— dödö'llia 216 2, 2256. Man får väl antaga, att om detta ord 
kvarlevde, skulle det regelrätt ha sin huvudaksent på första sta- 
velsen. — Eedswörne 1942; — Eeldzstrå'lande 164 24 — emoötståå 
2156. Weste: emötstå. Ordet kan ju ännu ha aksent på första 
eller andra stavelsen. — fallåtande 213 3 — fastöm 199: — folk- 
frätare 15230 — framföra 14315 — framgeént 1498 — fullblå'sa 
1817 — fåféngligh 1442, 156 29, fåféngliga 216 :, fåféngeliga 220 4. 
Weste: fåfä'nglig. I riksspråket förekommer emellertid bredvid 
aksentueringen av första stavelsen även aksentuering av den andra. 
(Se Kock Sv. A. II: 58, Lyttk. o. Wulff.) — förespå' 146 2: — 
förhå'rda 17218. Denna aksentuering skulle formen i fråga få, om 
den utgjorde en ordfogning. Detsamma gäller om de båda nästa. 
— förkää'rt 1938 — förwénlig 2212 — geenwö'rdiga 140 13 — geen- 
wö'rdliga 1399 — godhwillelig 210 28 — grymsinte 168 20 — haffws- 
swällande 164 2 — halsstärrig” 1391 — hiälslågit 1851. Däremot: 
hiélslåå 1742, hiä'lslogh 2173 — hwitménade 1815 — höghbörne 
158 6, 162 16, 200 5 — högmödelig 202 19, höghmödelig 218 29 — högt- 
ährade 17727 — ibland 18412 — illsinte 152 22 — inbi'lla 222 :, 
inbiller 173 2. Weste: inbilla el. inbilla. Skyttsmålet: ingbi'lle 
(Kock Sv. A. II: 238). — inbö'rdes 170 22 -— indri'cka 22010 — 
inélffwor 2142, 2172. Weste: inélfvor. — ingiuta 1766 — in- 
smyga 22213 — intaår 2242, intågit 143:2. Däremot intogh 
152 s, intags 1452 — kringhwélfwa 197 z32 — kringli'ggande 147 u, 
2183 — kringslutes 19415 — kullstö'rta 19732 — kärléken 163 2u. 
Däremot kä'rleek 1641, 1662, 219 23,29, kää'rleek 19471, 197 2, 3, 
kä'rleeks 165 « m. fl. Skyttsm.: tjarlék (Kock Sv. A. II: 239). 
— Landehö'fdingen 18315. Jmf. Weste: landshö'fdinge. — led- 
såga 2172. Weste: ledsåga, vilken betoning ännu stundom kan 
förekomma (Lyttk. o. Wulft). — långwårigt 145 2 — lättfärdiga 
186 18, 21218 — manhäftigh 157 22, manhåftiga 180 20. Weste: man- 
håftig, vgd. manåftir. — matkgnågade 21413 — Medelhåffwet 218 s 
— medhlijdande 2063 — medhymkan 17024, medhynckan 206 10, 
medynckan 20923 — meenédar 2172 -- meenlö's” 16230, meenlö'se 
201 20 — misgärning 158 28,30, missgä'rningar 1534 Weste: miss- 
gerning (1. é). — missgynnare 163 11 — misslynte 2057 — missunna 
200 s, missånte 163 129 — mootsträ'fwiga 140 2 — moot wi'nn 163 22 
— mullwäåden 143 2» — odchtande 147 1. Jmf. Weste: oåktadt. Enl. 
Kock Sv. A. II s. 60 kan ännu oåktat förekomma i vissa ställ- 
ningar. Så ock Lyttk. o. Wulff. — obegripliga 145 u. Weste: 
obegri'pelig, Vgd. obegripelit. — oberéddan 14117 — obeténckter 
166 29 — oboötlig 1614. Weste: obötelig. Enl. Lyttk. o. Wulff 
förekommer hnvudaksent antingen på första eller andra stavelsen. 
För mig förefaller huvudaksent på andra stavelsen en smula dia- 
lektiskt. — obröteligh 17225, obrötzliga 1792. Lyttk. o. Wulff 
upptar denna aksentuering som alternativ. För mig står dock hu- 
vudaksent på första stavelsen som riksspråklig i första hand. — 
obää'kliga 1391. Weste: obä'kelig. Lyttk. o. Wulff har denna 


bigitizes by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Götlind: Versen i Rosimunda. 235 


aksentuering som alternativ. Huvudaksent på första stavelsen 
torde dock vara den vanligsste riksspråksbetoningen. — odrä'gliga 
212u. Weste: odrä'gelig. Vgd. odrä'gelin. — odåägliga 218 :1s. 
Weste: odågelig. Lyttk. o. Wulff medger även denna aksentue- 
ring, som dock för mig företrädesvis verkar dialektal. — odygd 
18420 — odö'dhlig 139 2, odö'dlige 1671, 1782. Weste: odö'delig. 
Enl. Kock Sv. A. II: 58 är denna betoning fortfarande möjlig i 
riksspråket. — oförlijkliga 181 12. Jmf. Weste: oförli'knelig. — ogi'lla 
142 29 — ogudhåchtiga 147 2. Weste: ogudåktig, vgd. ogudåktir. 
Aksentueringen ännu möjlig i riksspråket, särskilt i religiös stil. — 
ogä'rning 152 1 — ohémnat 191 29 — ohö'rliga (adv.) 213 17 — uhö'rligh 
150 2, ohö'rlig 1522, 187 u, ohö'rliga 146 a, 14733. — ohö'rsam- 
heetz 140 u. Weste: ohö'rsamhet. — okrénckte 172 21 — oli'jdeligh 
167 u, oli'jdelig 145 27, 193 22, 218 17, olijdliga 139 13, 190 13. Weste: 
oli'delig. Denna huvudaksent upptar ock Lyttkens och Wulff som 
alternativ. — olycka 172 2,12, 189 28, olyckan 172 22. — olydiga 140 2, 
139 7 — olä'glig 206 14 — olöö'nt 187 2. Däreroot ölöönt 176 4, 190 ec. 
— oménniskligh 187 12 — oménskliga 147 29, 168 16, 177 13, omä'nsklige 
18916. Weste: omä'nsklig. — oménskligen 15030. Jmf. föreg. — 
omkömma 162 25. — omträ'nger 20016. — omä'ttliga 147 1. Weste: 
omä'ttelig. — onå'de 142 a. — orölig' 146 10, oröliga 1892 — orygg- 
liga 146 22 — orédda 1992. Däremot örädd 215 2. — oseyligh 196 2. 
Weste: osä'jelig. Lyttk. o. Wulff anger betoning på första eller 
andra stavelsen. — oskådd 193 19 — oskyldeligh 180 12. Jmf. följande. 
— oskyldigh 159 s, 163 22, oskyldig 174 s, 217 s, 219 2s, oskyldiga 146 2:, 
33, 147 31, 215 1, oskylldiga 2201. Lyttk. o. Wulff upptar även denna 
aksentuering. Vi sjunga ju ännu ”Guds rena lamm oskyldig”. — ostå- 
diga 145 22, 166 27 — osträffat 195 1 — oti'jdiga 213 1 — otrögen 158 2. 
Däremot ötrogen 188 s. — otröligh 193 23, otrölig 177 16, otrölig” 196 s. 
Weste: otrölig. — owadnlig 220 2. Weste: ovånlig. Vgd. ovånnlir. — 
owétandes 151 30. Weste: ovétandes. — owénner 201 2 — owi'ssa 198 :. 
Men på andra ställen: öwiss 219 27, öwisså 200 7 — owitterligh 170 25. 
Weste: ovi'tterlig. — oä'dla 19926 — påmi'nte 142 nn — påténcker 
147 26. Jmf. folkvisans ”en ånnan jåg påtä'nker”. — réddhogd 198 z:, 
2203. Jmf. Lyttk. o. Wulff: rädd”hå?ga. — Rheenströmen 160 2 
— rättfä'rdliga 147 32. Jmf. Weste: rättfä'rdig, vilken betoning 
uppges som alternativ hos Kock Sv. A. II: 59 och Lyttk. o. Wulff. 
— rättmä'tigh 158 14, rettmä'thig 15414, rättmä'tiga 225 1. — rätt- 
sinnigh 1911: — Sachtmödelig 1936 — såchtlmödiga 173n. Ett 
egendomligt exempel på katalex inuti ett ord. — sachtmödigheet 
142 :. Weste: saktmödighet. — sacht-smijlande 141 + — sinnlö'se 
206 28 — skammlö'sa 22332» — skarprä'ttaren 174 2 — snaarflychtiga 
1802 — stadzpörten 18715 — stilltigande 180s, 2045 — swarth- 
wijfwade 164 30 — såsöm 163 s. Däremot så'som 217 6 — söötgi'ftige 
181 6. — tillbörligh 152 26, 162 29, tillbö'rlig 155 18, 195 12,13, 14, till- 
bö'rliga 191 s. Weste: tillbö'rlig. — tillfélle 195 1, 205 26. — tillföga 
1623, 194 v, tillfögar 1443, tillfögat 206 a. — tillkömmand” 146 22. 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


236 Götlind: Versen i Rosimunda. 


Denna läsning av versen i fråga synes mig naturligast. — till 
stunda 1722 — tillsä'ger 194 n, tillsåde 1942, tillsågda 2053. — 
tillå'ta 143,4, 19429 — tiockmynta 203 120 — trappdrågare 18032 — 
trolö'sa 2171 — trääwércket 18223 — twehögse 19712 — tyst-sti'- 
gande 1413. Ehuru författaren tydligen vill ha formen uppfattad 
som ett kompositum, torde det dock vara fråga om en ordfogning, 
och den hör så till vida icke till materialet. — undgélla 15217 — 
undkömma 1626. Jmf. åndgåå 1685, åndfyy 202 a. — undslippa 
187 14, 20, 149 20. — undseyelse 202 2 — upbrénner 22412 — upbrin- 
ner 14328 — upbygde 17229, 1981. — upfadr 14616 — upfriska 
148 14, 2239, upfri'sken 22128 — upgi'fwa 17716. Däremot åpgaff 
1529 — uphénger 1921s, uphéngder 14416. — uphö'gd 1935 — 
upkömm? 1832 — upöfra 1522, upöfra 1583 — uppå 1892. 
Weste: åppå el. uppå". — upréckna 14418, uprécknar 197 s. — up- 
réttade 1732 — upri'chtiga 166 n. Weste: uppri'ktig. Ljyttk. o. 
Wulff medger även denna betoning. — upsétter 222 nu — upstémma 
190 20 — uptågen 1812 — upteéknar 14833 — upwåx 163 23 — uth- 
dråckit 2256. Jmf. äthstelt 17130, åthwald 187 30, Gthseer 190 26 
0. 8. Vv. — uthnö'tt 20420 — uthrédd 1752 — uthstå'tt 1636 — 
uthtydligen 214 20 — uthméchta 146 14 — uursinnter 191«. — waan- 
ärtiga 13916, 181 6 — waansléchtas 1892 — waanméchtighect 224 2. 
Weste: vanmiä'gtighet. — wahnméchtig 177 na — wahnä'hra 181 ::, 
wanä'hra 1523, waanä'hrat 156 ». — wederstygglig 2149. Weste: 
vederstyggelig — wernlö'se 200 2 — widhlö'ftiga 16511 — wålde- 
wérckaren 17824 — wälménte 142272 — åkålla 146 7 — åskimnier 
140 6 — åstund” 18416 — åthhyggier 140 & — äléndig 214 12, äléndiga 
181 28, 188 30, älléndige 2252. Weste: elä'ndig. Enligt Kock Sv. A. 
II: 225 kan ordet ännu ha denna huvudaksent, och Lyttk. o. Wulff 
upptar den som alternativ. — älénde 2093. Om detta gäller samma 
som om föregående. — ödmiukligh 142 2e. Jmf. Weste: ödmjåkeligen. 

I förteckningen har jag ej upptagit sådana ord, som utgöra 
lika gott riksspråk med den ena som med den andra huvudak- 
senten. Hit höra en hel del adverb och prepositioner. Några av 
de här nedan uppräknade betonas kanske för övrigt oftare på 
senare än på förra ledet. 

derti'll 150 18, 208 21, dértill 185:s. Weste: därtill. — derfö're 
162 26, 2209. Weste: därfö're. — derhoös 19818. Weste: därhös. — 
dermédh 22339, der médh 2212s, thermédh 212 w, ther médh 198 2s. 
Weste: därméd. — hwar för 2223. Weste: hvarför. — fullnä'r 
163 26 — intill 20313 — liqwä'l 203819. Weste: likvä'l el. li'kväl. — 
lycksålige 1678. Weste: lycksålig. — oä'ndeligh 146 2. Weste: 
oä'ndelig. — theri' 143 22. Weste: däri. — utåff 154 12, 178 8, 224 26, 
vutaff 173 «. Weste: utåf el. åtaf. — uthi' 196 33, 204 24, 223 13, åthi 
17317. Weste: åti el. uti. — uthur 19927, 2086. Weste: åtur el. 
utår. — än då' 1992. Weste: ä'ndå el. ändå". 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Götlind: Versen i Rosimunda. 237 


Elision. 

En annan företeelse i 1600-talets vers, som kan ha 
sitt intresse att studera, är uteslutning av vokal, vilket i 
den tidens poesi har en rent förbluffande utbredning. Jag 
skall därför också gå in en smula på denna sak. 

Kock, som särskilt studerat elisionsfenomenet i 1600- 
talets vers, kommer till det resultatet, att i överensstämmelse 
med Tysklands och Danmarks teoretici och författaren till 
”Manuductio ad poesin svecanam”, Andreas Arvidi, kunde i 
flerstaviga ord en slutljudande infortisvokal utstötas framför 
en annan vokal eller framför h + vokal, vilket fenomen 
åtminstone från och med Stiernhielm är ganska vanligt. 
Dessutom förloras i stor utsträckning slutljudande infortis- 
vokal även framför konsonantiskt börjande ord icke blott 
hos Stiernhielm och hans efterföljare, utan även under 1600- 
talets fyra första decennier under dessa förhållanden: a) om 
ordet i satssammanhanget var relativt oaksentuerat (t. ex. 
kund'), b) i ultima av trestaviga ord med under fornsvensk 
tid levissimus på denna stavelse (t. ex. leffwand'). Ytterligare 
förloras även midljudande vokal, om ock i mindre utsträckning 
än slutljudande, under de sistnämnda (a och b) betingelserna !). 

Även i Rosimunda är elision vanlig. (Det rör sig om 
1 runt tal 200 fall.) Det ser ut, som om Hiärne efterföljt 
Stiernhielm även härutinnan. Denne begagnar sig nämligen 
mycket flitigt av denna metriska frihet. I ett avseende av- 
viker emellertid Hiärne från sin föregångare. Stiernhielm 
använder apokope utom framför vokal och h + vokal även 
rätt ofta framför konsonant. Hiärnes Rosimunda har ytterst 
få exempel på den sistnämnda typen, och dessa äro, som vi 
nedan skola se, tvivelaktiga även de ?). 


1) Kock: Anmärkningar om 1600-talets svenska verskonst, Ark. f. 
nord, fil. XXV s. 4. 

2) Detta beror måhända på att Hiärne tagit intryck av den i Arvidis 
Ad poesin svecanam (1651) proklamerade satsen: ”nec Vocalis a consonante ex- 
cepta elidi debet, quemadmodum id concedit Rbythmologia prisca” (sid. 117). 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


238 Götlind: Versen i Rosimunda. 


Här nedan skall jag anföra exempel på olika fall av 
elision. Ibland är det säkert fråga om uttalsvarianter (ar- 
beet 167 13, samwet 17918, däremot utan elisionstecken 
167 3, en del pronomen m. m.). I fråga om substantiv på 
-are, komparativer på -are, superlativer på -aste, particip på 
-ande, preteritum på -ade och i en del andra fall kunde 
enligt Kock e falla i vissa dialekter, vilka kortare former 
skalderna möjligen använde sig av?) Jag skall ej här 
inlåta mig på att diskutera denna sak. I regeln torde det 
väl vara fråga om ren stympning av formerna, ett slags 
metrisk frihet, som man ansåg sig kunna med gott samvete 
göra bruk av. Ja, metrikerna lärde ju, att man bör elidera 
i vissa fall. | 

Jag ger här en överblick över några viktiga grupper 
av ord med utstötning av vokal. I några av nedan upp- 
räknade fall kan det dock även vara fråga om ellips (t. ex. 
Croon' och Spijra). 

Substantiv på -a eller -e. 


Kan slijk ondsk” och list i sender 184: 
Then stora faar” och hotan 197532 
Stoort wäld och kunglig ähra 198 20 
Och bära Kunglig nampn medh nees” och ringa nöye 20032 
Och i sin redda hand att bära Croon' och Spijra 202 26 
Substantiv på -are. 
Digh din Röffwar” och Tiuff, som reef migh Rijket uhr händer 147 30 
Digh, din mördar” och hund, som staal migh oskyldiga lijffwet 147 3 
Med raska wäcktar” och starcka Draffwanter 178 28 
Den snälla jägarens tiockmynta grymma stöfwar” 203 1 
Adjektiv (framförallt på -[eljige l!. [eljiga). 

Denna grupp är den talrikaste. 
Der det förachtelig” yrcke 140 23 
Till iagh oförmodelig' ett sinn 14116 
Då skall min skreckelig” anlopp 14118 
Fråån den willande stygga bedröffwlig' ofaanlige swarte 145 13 
Din orolig” och aggande samvetz gnagande hiertmatk 146 10 
Intill han baar fåått slächt sin grym och omättliga hunger 147 7 
Som på otrolig” ägor 196 6 


1) Kock: A. a. s. 40, 43, 49 ff. 


bigitizes by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Götlind: Versen i Rosimunda. 239 


Och mächta sigh slett uth på leen' och lätta Qwinfolk 201. 
De stoor' i otrengd wmåål till harm och wrede reeta 2022 


Komparativer på -are. 


Hwilken sig alt nermar” och nermare lagade till migh 214 2 

Ded ähr eett annatt ting, som ligger mig hårdar' & hiärtat (215 »). 
Infinitiver på -a. 

Då weet han ey för skreck hwart han skall lööp” eller undfly 147 13 

Och ret” hans stora tålamodh 148 24 

Som pläger straf” och hyrta 1533 

Ahr det att waar” en make 153s 

Plägar skänkt och deela uth 166 1 

Intet weet jagh, hwadh iag skall gör” och låta 17432 

All werlden skrämm' och rädda 199 16 

Att dioren ey förskreckt må tijd få komm” uhr lägan 204: 

Höör” upp utaff sitt lopp, mitt huffwud luutar 224 26 


3. person pl. presens på -a. 


De låt” ey migh fambla i hwimskua 165 15 
De blijfw' i ögnableck owenner in i döden 2012 


Presens particip på -ande. 


Faasligt gruffwande, skreckligt ryysand', oändeligh ängslan 146 12 
Och förespå digh ditt tillkommand oryggliga syndstraff 146 22 
Ostadigh, wackland” i all sin gång, sina wägar och wandring 1887 


Preteritum på -ade och -te. 


Lell bäffwad” hela brösten 151 a 

Migh darrad” hals och strupa 152: 

Min mage kund” ey heller 152 s 

Iagh kastad” anckar nedh på grund 164: 

Som iagh honom låf:vad” 168 3 

Råkad' i förderffwet 170 26 

För krigsrett had” han orsaak och loff till 175 s 

Näär Toppen up i Trään måst” heftigt böya sigh 193 17 


Av andra grupper, i vilka elision förekommer, må 


några exempel anföras: 


Om de löpa söder ell öster 165 33 

Om jagh nu will foort wara trogn och redligh 172 :23 

Du den, som wetr' åth Meintz och Trier 187 ig 

Om han aff willswijns spår fåår något wädr' i nosen 203 u 
Liqwäl alt detta skötr' och achtar hunden intet 203 19 
Men tag'r ey illa opp 209 20 

Näär hästn” ey orkar släpa 2113 

All inelffwor krossat mig och merg i been 217 22 

Som ryyker full min ögnr” och will mig blenda 2254 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


240 Götlind: Versen i Rosimunda. 


Då flera av dessa ord tidigare varit enstaviga, är det 
väl troligt, att denna art av ”elision” hade starkt stöd i 
det dåtida talspråket. 

Jag har förut nämnt, att apokope framför konsonant är 
mycket sällsynt i Rosimunda. Jag har ett par exempel att 
anföra, som möjligen skulle kunna höra hit: 

Dragit sin” dagsstrålar bort 164 27 
Och rörde medh min” leppar 177 s. 

Men då uttalet sin och min o. d. förekom vid plurala 
maskuliner och femininer i 1600-talets språk"), är det väl 
troligt, att uteslutningstecknet här ingenting betyder, och 
därigenom skulle dessa exempel bortfalla. 


1) Jmf. E. Hellquist: Studier i 1600-talets svenska, sid. 138. 
Johan Götlind. 


Digitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 





En fornnorsk och östnordisk ljudlag. 


Som bekant heter ett ord sådant som stiarna 1 isländ- 
skan och i fornvästnorska dialekter i oblika kasus stiornu 
(stiorno), men det har däremot i oblika kasus formen stiarnu 
(stiarno) i forntrönderskan, fornöstnorskan och de östnordiska 
språken. De ord, som visa motsvarande olikheter i de två 
nyss antydda grupperna av fornnordiska dialekter, äro talrika, 
och redan därför är en utredning av orsaken till ordens olika 
ljudförhållanden i de två skilda dialektgrupperna av stor 
vikt. Härtill kommer såsom ett ingalunda mindre tungt 
vägande moment, att detta spörsmål oskiljaktigt är förenat 
med frågorna om omljudet och brytningen i de fornnordiska 
språken. 

Jag skall här söka besvara spörsmålet: hvarför ha 
oblika kasus av stiarna formen stiornu i fornisländskan och 
fornvästnorskan, men formen stiarnu i flera andra forn- 
norska dialekter ävensom i fornsvenskan och forndanskan? 

Denna fråga har man, såsom allmänt känt är, försökt 
att lösa på mycket olika sätt. Jag skall här icke referera 
alla de olika åsikterna, utan jag inskränker mig till följande 
orienterande anmärkningar. 

Väsentligen två meningar stå emot hvarandra. 

Enligt den ena (”omljuds-teorien”) skulle ett e i rotsta- 
velsen i t. ex. ”erpu ”jord” och ”sternu, oblik kasus till 
"sterna (isl. stiarna), hava brutits till ia genom inflytande 
av det följande wu-ljudet, så att man fick så väl "earpu 
”iarpu som ”stearnu stiarnu; därefter skulle "iarpu genom 
u-omljud hava övergått till iorp såväl i de västnordiska som 
1 de östnordiska språken, under det att stiarnu med kvar- 
stående ändelsevokal förblev oförändrat i de östnordiska 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIII, NY FÖLJD XXI, 16 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


242 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


språken, men däremot i isländskan och i fornvästnorska 
dialekter genom (yngre) u-omljud övergick till stiornu. 
Denna uppfattning, som i huvudsak harmonierar med den 
under 1860- och 1870-talen rådande åsikten, hava t. ex. 
Pipping i Neuphiologische Mitteilungen !5/,,—"!"/,, 1902 
s. 6 ff., Hultman Hälsingelagen s. 344 ff. (jmf. även ett 
vida tidigare uttalande av honom i Finländska bidrag till 
svensk språk- och folklifsforskning s. 96 noten) och (numera) 
Noreen i den av Paul utgivna GgPh.? 4, s. 70. 

I vissa delvis mycket viktiga avseenden divergera dock 
dessa forskares åsikter. 

Delvis harmonierar Torp och Falks uppfattning i Dansk- 
norskens lydhistorie s. 121 med den nu refererade åsikten. 
Så heter det: ”Ved a i folgende stavelse fremkommer ea > ia 
(a-brydning); ved u (v) i folgende stavelse fremkommer, naar 
dette bortfalder, "eu, "eo >iu, io; naar det bevares, deri- 
mod ia (u-brydning)y”, och s. 122 läser man: ”Langt senere 
[än övergången ”ferdur >"fiorör etc.] virkes brydning af 
bevaret u. Brydningsvokalen var her ia, som i islandsk 
og vestnorsk ved u-omlyd gik over til io'). Paa 
denne vis gav urnord. "etun(a)r östnord. iatun(n), vestnord. 
iotunn”. S. 126 yttras: ”Bestaaende u voldte ... ikke 
u- men a-brydning”!): "etunr blev iatunn ...” 

Såsom en motsats till ”omljuds-teorien” står följande 
åsikt, som lämpligen karakteriseras såsom ”epentes-teorien”. 
Den antyddes i viss mån redan av Blomberg i Bidrag till 
omljudsläran (1865) och framställdes något mera genomförd 
av Paul i Beitr. VI (1879) 16 ff. Under senare tid kan 
den väl sägas hava motiverats särskilt av mig, t. ex. i Forn- 
svensk ljudlära II (1886) s. 481 f., Ark. nf. XVIII, 346 ff., 
Umlaut u. Brechung passim, särskilt s. 279 ff., Sv. ljud- 
historia III passim, särskilt s. 237 ff. Jmf. även på de 
anförda ställena citerad literatur. 


1) Här spärrat av mig. 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 243 


Enligt ”epentes-teorien” bröts ett kort e i rotstavelsen 
genom inflytande från ett i följande stavelse stående u, så 
att man i rotstavelsen fick ex, senare utvecklat till eu, eo, 
io. På denna väg erhöll man enligt min uppfattning i och 
med förlusten av u i ändelsen genom äldre u-brytning 
t. ex. "erpu > "euwrh, som något därefter blev till isl. fsv. 
iorp. Senare övergick genom yngre u-brytning under på- 
verkan av den alltjämt kvarstående ändelse-vokalen u rot- 
stavelsens e först till ev; senare eu, eo, io, t. ex. ack. pl. 
"tegu!) > "tergu > fsv. tiughu 720”, "sternu (oblik kasus i sg. 
till stiarna) > "sterrnu > isl. stiornu. 


På de nyss anförda ställena i av mig.utgivna skrifter 
har jag anfört de skäl, som visa, att ”omljuds-teorien” icke 
kan vara riktig. Hänvisande härtill, inskränker jag mig 
till att (refererande) i största korthet nämna följande: 


1. Det är självklart, att u-ljudet i nom. sg. erbu,i adv. tmeku mycket” 
osv. vid sitt inträngande från ändelsen till rotstavelsen till en början 
hade samma kvalitet i rotstavelsen, som det hade i ändelsen. Alltså blev 
-t. ex. fmeku till en början ”meuk. Det kan omöjligen omedelbart ha 
blivit till fmeak eller (om man ville antaga, att -u tills vidare kvarstod) till 
tmeaku. För att förklara isl. fsv. miok måste därför Pipping antaga denna 
utveckling: tmeku > ”"meuku > "miuku > "mioku >"miaku med övergång 
från ev, iu till ia och senare omvänt en utveckling "miaku >”"migpku > 
miok (miok) med den alldeles motsatta övergången ia >> ip (io). Ännu 
vanskligare blir omljudsteoriens tillämpande på ett ord sådant som fsv. 
tiughu. Här måste omljuds-teoriens anhängare förutsätta först en utveckling 
ttegu > Fteugu >"tliugu > ttiogu > ftiagu och därefter i motsatt riktning. 
ttiagu > ttiogu > tiogu > tiughu. 

Besinnar man, att alla dessa ljudövergångar först i en riktning sedan 
i en alldeles motsatt riktning skulle ha inträtt inom en relativt helt kort 
period, så torde utan tvekan kunna sägas, att dessa antaganden icke äro 
möjliga. 

Enligt brytningsteorien återigen blir ftegu helt enkelt omedelbart till 
gteugy tiughu och "meku till "mek tmeuk > miok. 

2. Förutsättningen för ”omljuds-teorien” är, att ord sådana som isl. 
pl. -born ”barn” och biorn ”björn? hade (om man. bortser från”i i biorn) 
samma vokal-ljud under samnordisk tid. Att detta emellertid icke var 
fallet, framgår av följande omständigheter: 


1) Frikativt g betecknas i förliterära former med g i denna uppsats. 


bigitizes by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


244 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


a. I äldre fornsv. behandlas vokalen i ord av typen biorn på annat 
sätt än vokalen i ord av typen born, som redan i äldre fornsv. övergått till 
bern. Jmf. fsv. grn ”örn”, hor ”lin” etc. med iorp ”jord”, hiorter ”hjort” 
ete. Vid övergången born >bern måste därför biorn ha havt en annan 
vokal framför 7 än ordet born (born). Upphovet för dessa skilda vokaler 
måste därför ha varit olika. 

b. Detta bekräftas av följande omständighet: De älsta isl. handskrif- 
terna använda merendels gp (icke 0) i pl. born, orn ”örn” etc., men däremot 
merendels io (icke ip) i biorn, iorb ete. — Assonansförhållandena hos de 
isländska skalderna kunna icke andragas såsom bevis i motsatt riktning; 
se Uml. u. Brech. s. 282 f. 

Enligt Torp och Falks ovan s. 242 refererade teori 
skulle ett i literaturspråken kvarstående u hava framkallat 
brytning av e till ia ("etunr > iatunn), som kvarstod i de 
östnordiska språken, men i isländskan genom yngre 
u-omljud senare blev till io (iolunn). Väsentligen samma 
omständigheter tala häremot, som nyss anförts emot Pippings 
mening. Aven mot Torp och Falks antagande måste in- 
vändas, att ett u-ljud i ändelsen icke kan vid sitt inträn- 
gande i rotstavelsen omedelbart uppträda såsom a (alltså 
med annan kvalitet än ändelsens wu-ljud självt hade; jmf. 
s. 243). Alltså tvingas man även med Torp och Falks 
teori vid förklaringen av isl. iotunn (iotunn) osv. till att 
antaga utvecklingen ”"etunr > "evtunr > "eutunr > "eotunn > 
iatunn och därefter tvärtom iatunn > isl. iotunn (iotunn). 
Således även här en övergång först i en, sedan i den mot- 
satta riktningen under en relativt kort tid. 


Vid ”epentes-teorien” tarvar emellertid brytningsdiftongen 
ia belysning i åtskilliga östnorska, forntrönderska, fornsvenska 
och forndanska ord sådana som obl. kasus stiarnu (icke 
stiornu), fiatur (icke fiotur). Det är väsentligen fråga om 
ord och former, där nästa stavelse innehåller ett kvarstående 
au-ljud, och som i isländskan använda brytningsdiftongen io: 
stiornu, fiolurr osv. 

I tidigare skrifter har jag förklarat obl. kasus stiarnu 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 245 


på analogisk väg. Då man i forntrönderskan och i de 
östnorska dialekterna ävensom i fornsvenskan och forndan- 
skan böjde nom. kanna :obl. kannu osv. (icke konnu med 
yngre u-omljud), så påverkades (antog jag) böjningen stiarna : 
stiornu av kanna : kannu osv., så att man fick stiarna : stiarnu. 
Jmf. Kock U-omljudet i fornsvenskan i Sv. landsmålen XII 
nr 7 s. 24. : 

Former av typen fiatur förklarade jag i Beiträge XX, 
134 ff. och Sv. ljudh. II, 402 ff. sålunda: brytningsdiftongen 
eu, eo övergick i vissa fornnorska bygder ävensom i forn- 
svenskan och forndanskan ljudlagsenligt vidare till ia fram- 
för ett a i följande stavelse. Därför blev pl. ("feturar >) 
fiotrar ljudlagsenligt till fiatrar, och ia överfördes därifrån 
till sg. fiotur, så att man fick fiatur. 

I Uml u. Brech. s. 285 f., 287 och i Sv. ljudh. III, 
s. 234 giver jag alltjämt alternativt dessa förklaringar av 
ord sådana som stiarnu och fiatur. Men jag framställer i 
dessa sistnämnda skrifter helt kort även en annan alter- 
nativ förklaring; se Uml. u. Brech. (i Nachträge) s. 322 f., 
Sv. ljudh. III, s. 236 (8 1359 b). 

Jag anser numera denna sistnämnda i nyss anförda 
skrifter alternativt antydda uppfattning vara den riktiga, 
och jag skall här motivera den och framhålla de konse- 
kvenser, till hvilka den leder. 

Utan tvivel kan diftongen ia i ord av typen stiarnu 
och i ord av typen fiatur förklaras på analogisk väg i över- 
ensstämmelse med de tidigare av mig framställda åsikterna 
— åsikter, som vunnit rätt stor tillslutning av medforskare. 
Men å andra sidan väcker det betänksamhet att antaga en 
så konsekvent genomförd analogi-påverkan, som här skulle 
förutsättas. 

Man har nämligen t. ex. i fornsvenskan åtskilliga ord 
sådana som stierna, biella ”bjällra”, tieldra ”gränssten”, 
tiera ”tjära”, ieta ”krubba”. Om alla dessa ord ljudlags- 


oitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


246 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


enligt skulle hava io (ie) i oblika kasus och i pluralis, så 
är det påfallande, att intet enda exempel sådant som "stiorno 
ell. dyl. kunnat påvisas. 

Vidare finnas i forntrönderskan /fiatur, iafur, i forn- 
svenskan /fiaatur, Iavur, ietun ”jätte” i ortnamn, thiedhur 
”tjäder”. Man vill naturligtvis gärna om möjligt förklara 
ia (ie) i dessa ord såsom ljudlagsenligt i nom. och ack. 
Bg. OSV. 

Ännu bestämdare talar en del andra ord med ia (ie) i 
första och kvarstående « i andra stavelsen för att det ljud- 
lagsenliga slutresultatet av brytningsdiftongen ex framför 
kvarstående u var ia (ie; icke io, ig) i forntrönderskan och 
östnorskan, fornsvenskan och forndanskan. Jag nämner föl- 
jande exempel, hvilkas ia (ie) i rotstavelsen annars icke 
eller blott med stor svårighet kan förklaras: 

Det isl. fisknamnet fiorsungr ”Trachinus draco” mot- 
svaras i nysveuskan av fjärsing, i nydanskan av fjä(r)sing "). 
I forndanskan användes (under 1100-talet) personnamnet 
Fiersong (Nielsen Olddanske personnavne), som torde därmed 
vara identiskt; det har då brukats som tillnamn, innan det 
övergick till vanligt personnamn. Liksom så ofta annars 
har på östnordiskt område den relativt äldre avlednings- 
ändelsen -ung här utbytts mot -ing; jmf. fsv. fierdhunger : 
nysv. fjärding etc. etc. Isl. fiorsungr har på fornsvenska 
och forndanska hetat ”"fiarsung(er) ”fiersungler) (jmf. fda. 
Fiersong). Jmf. Torp o. Falk Lydhist. s. 126. 

Isl. personnamnet TIorundr motsvaras av fornnorska 
Iarunder Ierunder (i vissa bygder) och av fsv. run. iaruntr, 
latiniserat Iarundus, Terundus. 

Åtskilliga ljudutvecklingar i det nordiska fornspråket 
under sent förhistorisk tid tala för, att ett genom yngre 








1!) Sahlstedt 1773 har fjässing, i nysv. även färsing, fässing (Weste 
1807, Lindfors 1815), i nydanskan också fessing; jmf. Kock Sv. ljudh. 
III: 216. 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 247 


u-brytning uppkommet ev t. ex. 1 "sterrnu ”steurnu "steornu 
ljudlagsenligt övergått till ia i stiarnu. 

Brytningsdiftongen ev eu, uppkommen genom äldre 
u-brytning, i t.'ex. urnord. "bernur > "beurn har normalt i 
de nordiska språken blivit till eo, io, så att man såväl i 
isländskan som i fornnorskan och i de östnordiska språken 
erhållit biorn ”björn”. Senare komponenten i diftongen har 
alltså fått ett ”öppnare” och mindre labialt uttal. | 

Förhållandet är i isländskan enahanda med brytnings- 
diftongen ex, uppkommen genom yngre u-brytning. Oblik 
kasus ”sternu blev till ”steurnu ”"steurnu "steornu, senare 
stiornu. 

På delvis liknande sätt har under sent urnordisk tid 
(den ur aiw uppkomna) ljudgruppen &ew Zw Zi övergått 
till iö i hela Norden. Så blev t. ex. det ur ”"saiwar (jmf. 
got. saiws), "seiwr, "sewr utvecklade ”sear till isl. fsv. siör 
”sjö”. Även här fick diftongens senare komponent ett ”öpp- 
nare” och mindre labialt uttal. Jmf. särskilt Kock i Ark. 
XIV, 126 ff., Uml. u. Brech. s. 306 ft. 

Vidare har såsom bekant under sent urnordisk tid 
vokalen 3 (o) i infortis-stavelser i de flesta ställningar 
övergått till den öppnare och mindre labiala vokalen a. 
Jag erinrar här blott om följande: 


ack. pl. urnord. run. runoR Varnum (jmf. got. gibös ”gåvor”): . 
isl. runar ”runor” — nom. pl. av maskul. a-stammar got. windös: 
isl. fsv. vindar osv. — 2. sg. pres. got. salbös: isl. fsv. kallar — 
1. sg. pret. got. salböda: isl. kallapa fsv. kallape — pass. part. 
got. salböps: isl. fsv. kallap(e)r — nom. sg. urnord. run. fino 
Berga (jmf. got. tuggö): isl. fsv. tunga — infin. got. salböon: isl. 
fsv. kalla — 3. pl. pres. ind. got. salbond: isl. fsv. kalla. 

gen. sg. av maskulina u-stammar, med utveckling -aur > -ör 
(-oR) > -ar, t. ex. got. sunaus: fda. run. SunaR BSnoldelev etc., 
isl. fsv. sonar — 1. sg. pres. konj. med utveckling -au > -ö (0) > 
-4, t. ex. got. bindau > isl. binda — 1. sg. pret. konj. med mot- 
svarande utveckling t. ex. got. bundjau: isl. bynda. 


Det bör framhållas, att det obetingat är i den geogra- 
fiskt större delen av det fornnordiska språkområdet, som 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


248 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


man finner former av typen stiarnu (med ia). Detta är, 
såsom antytts, fallet i Tröndelagen och i Norges Östland, 
vidare i hela Sverige (med Finland osv.) och i Danmark. 
Blott i ett mindre geografiskt område (Island och västra 
Norge) möter man former av typen stiornu (med 410). 

Då alltså under sent urnordisk tid vokalen 9 (0) nor- 
malt övergått till a i infortis-stavelser ("tungö > tunga etc.), 
så väcker följande ljudlag icke överraskning: 

den genom yngre u-brytning uppkomna bryt- 
ningsdiftongen éo med fortis på e och med o relativt 
oakcentuerat övergick till éa (ex. "stéornu > Fstéarnu) i 
de flästa bygder av Norden (Tröndelagen, Norges Öst- 
land, Sverige och Danmark) ”?). 

Detta bör något närmare belysas. 

Ord med yngre uwu-brytning hava, såsom nämnt, i is- 
ländskan brytningsdiftongen io, t. ex. stiornu (oblik kasus 
till stiarna). Däremot är deras vokalisation i vissa forn- 
norska dialekter och i de östnordiska språken denna: 

a) den yngre brytningsdiftongen e", eu kvarstår 
såsom iu omedelbart framför vissa labiala ljudgrup- 
per, nämligen 3, (k)k (på östnordiskt område kanske 
även v och dentalt ID), efterföljda av kvarstående u 
eller £?). Orden med v, 3+u äro kortstaviga. Dei 
fråga varande orden äro mycket få. 


') Härmed påstås naturligtvis icke, att utvecklingen "stéornu > 
tstéarnu varit samtidig med någon av de nyss anförda utvecklingarna 
0(0) > a i ftungö > tunga osv. 

?) Jmf. i viss mån härmed dels denna regel: ”Lautgesetzlich bleibt 
[i fornsvenskan] der gemeinnordische Brechungsdiphthong iu in Fortis- (und 
Semifortis-?)Silben erhalten, wenn ihm in der nächsten Silbe ein u oder i 
folgt” (Uml. u. Brech. s. 286 och där anf,. literatur) — dels Hultmans ytt- 
rande i Hälsingelagen s. 345: ”Ingenting är antagligare än att det af kvar- 
stående u värkade omljudet ia > ip varit bundet vid ställningen framför 
guttural konsonant eller dentalt !” (Hultman menar, att sedan "tegu etc. i 
fsvenskan brutits till "tiagu etc., detta sistnämnda genom ett slags kombi- 
nerat yngre u-omljud blev till tiughu). — dels Kocks uttalande i Sv. ljudh. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 





Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 249 


Blott följande finnas i fornsvenskan med 3, (k)k efter 
tu: nom. ack. ntr. fiughur ”4”, fiughurtän(de) ”14(de)', kom- 
posita: fiughurslinder ”fyrkantig” etc. — tiughu ”20”, tiu- 
ghunde ”20de” — thiukker (jämte thiokker), utgånget från 
former sådana som Piukku(m), piukkir etc. 

Forndanskan använder fiugherten, tiughu (SkålL.), tiughe, 
thiuk. 

Fornnorskan fiughur, fiughurtan, piukkr; jmf. nedan 
8. 256. 

I åtskilliga runristningar i Uppland anträffas namnet 
iufur; också iofur och iafur (i komposita iufurfast etc.) 
finnas; se Dieterich Runenwörterbuch s. 198 f.). 

Det är naturligtvis ovisst, om de runristade iufur uttalats 
ITivur, Iavur, Tövur eller Iövur; huruvida det runristade 
iofur uttalats Iovur eller Tovur, samt om (jmf. nedan s. 270 ff.) 
det runristade iafur uttalats Iavur eller Iovur. Blott en 
gång (SD. III, Uppland) har med latinsk skrift namnformen 
Iuvur påvisats (jmf. Lundgren); annars Iavur. Enligt Lind 
Dopnamn användes i fornnorskan (jämtländskan) en gång 
(år 1446) namnet Iaffuar, alltså med a i ultima, men annars 
anträffas ej något dylikt namn om verkliga personer; namn- 
formen Iofurr brukas dock några gånger om diktade per- 
soner i vestnordisk literatur. 

Om — såsom troligt är — fsv. Iwvur är identiskt med 
isl. iofurr ”furste”, så kan dess iu bero därpå, att i fsv. den 
genom yngre u-brytning uppkomna ljudgruppen -eudu- dia- 
lektiskt kvarstod såsom -iuvu- (Iuvur), emedan öd (v) var 
en labial konsonant (rotstavelsen var kort) !). 


II s. 397: ”Alternativt skulle för fgutn. regeln kunna... formuleras sålunda: 
brytningsdiftongen iu kvarstår framför Zu (tiughu, fiugur, fiugura), men 
blir annars till io”. 

1) Det är möjligt, att iu i det fsv. dialektiska elliuvu ”11”, nyno. dial. 
eddjug ”11” (jmf. fnorska dial. elliufti ”11te”) uppkommit genom yngre 
u-brytning (Kock i Ark. nf. XXVI, 360 noten, Uml. u. Brech. s. 304 f.). 
I så fall har tu i semifortis-stavelse framför vu bibehållits i detta ord. 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


250 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


Emellertid kunna Iuvur och run. iofur fattas även på 
följande sätt. I fsv. användes mansnamnet Tuwar (även 
latiniserat Tuuarus i Uppland), Iowar. Samme man (Iuwar 
i Qwalinsta år 1382, diplom från Västmanland) kallas både 
Iuwar och TIowar. Också i fdanskan finnes Iuvarus. Jmf. 
Lundgren Personnamn. Otvivelaktigt uttalades detta namn 
med lång rotvokal, alltså Iuvar, Iövar. Under inflytande 
från namnet Iavar, ITövar kan fsv. namnet ITuvur med yngre 
u-brytning ha blivit till Iavur, ITövur med långt ä, ö i 
penultima, och sedan kvarstodo dessa former. När "Eudur- 
(Iuvur) icke rönte denna påverkan, övergick det ljudlags- 
enligt till Iavur. 

Det kan i fråga sättas, att den yngre brytningsdiftongen 
iu ljudlagsenligt kvarstått också framför dentalt !: pl. pret. 
tfullu fiullo (till falla), "hiuldu hiuldo (till halda). I så fall 
bero ia ie (icke io) i fsv. obl. kasus tieldro (till tieldra 
”råmärke”), biello (till biella ”bjällra”) på inflytande från 
nom. tieldra, biela och från sådana ord med ön-stams- 
böjning som stierna, tiera osv. — Emellertid förklaras be- 
varandet av iu i fsv. pret. fiullo (även fda. fiulle), hiuldo 
lätt genom analogi-påverkan. Man hade nämligen en stor 
massa starka verb med u i pret. pl. t. ex. sulgho (till 
swelghia), ”"sulto (till swelta; jmf. nsv. svulto), gullo till 
giella), guldo (till gielda), hulpo (till hielpa), skulvo (till 
skielva), skullo (till skiella), vidare bundo (till binda), 
spunno (till spinna), funno (till finna) etc., ytterligare stungo 
(till stinga), sprungo (till springa) osv. osv. Det är lätt 
begripligt att, sedan ”fuullu fiullo, "hiuldu hiuldo uppstått 
genom yngre u-brytning, deras iu tillsvidare kvarstod genom 
inflytande från dessa massor av starka preterita med u i 
rotstavelsen. Först senare (i yngre fornsvenskan) blevo de 
till fiollo, hioldo +). 


!) Om sg. fiul, hiult jmf. Kock Sv. ljudh. II, 386. Genom kontami- 
nation av ("ekul >) fiukul (jmf. nyno. jukul ”istapp”) och ("ekil >)ikil har 





gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 251 


b) När ej labiala ljudgrupper omedelbart följde på bryt- 
ningsdiftongen éx, éu, övergick dess senare relativt oakcen- 
tuerade komponent (t. ex. i "stewrnu "stéurnu) icke blott till 
o, så att man (såsom fallet var i isländskan) fick éo ("stéornu), 
utan denna utveckling fortsattes, så att det relativt 
oakcentuerade o i den fallande diftongen é0o övergick än 
vidare till den ”öppnare” och mindre labiala diftongen éa; 
alltså "stéornu > "stéarnu. Först när denna utveckling var 
fullbordad, övergick éa från en fallande till en stigande 
diftong: "stéarnu > stidrnu osv. 

Man kan då fråga: hvarpå berodde det, att utveck- 
lingen av brytningsdiftongen eo till ea (ia) försiggick, blott 
när eo uppkommit genom yngre brytning (t. ex. 1 ”stéornu 
> stiarnu), men däremot icke, när eo uppstått genom äldre 
brytning ("meok > fnorskt, fsv. fda. miok)? ; 

Frågan är lätt att besvara. Som bekant var så väl 
brytningsdiftongen e2?, ea (senare ia) som brytningsdiftongen 
ev, eu, eo (senare io) ursprungligen en fallande diftong, men 
både ea och eo övergingo senare till stigande diftonger; så 
blev t. ex. "eka ”jag” till "ezk, teak, isl. fnorskt fsv. fda. 
idk. Vidare uppstod naturligtvis den genom äldre u-bryt- 
ning uppkomna diftongen ex, eo (t. ex. i "meok) tidigare 
än den genom yngre wu-brytning uppkomna diftongen ex, eo 
(t. ex. i "stéornu). Därför övergick eo t. ex. i "meok (miok) 
också tidigare till en stigande diftong (miök), än fallet 
var med eo i t. ex. "steornu. Sedan diftongen i ”meok (miok) 
blivit stigande (med fortis på 0), kunde miök naturligtvis 
icke övergå till ”miak eller något dylikt, eftersom o-ljud 
med fortis över huvud kvarstår (jmf. folk, kona osv.). Efter 
övergången ”"méok > miök fanns däremot ännu uttalet "stéornu 
med fallande diftong (vare sig att "méok blivit till miök, 
redan innan brytningen inträdde i "sternu >"steornu, eller 


fsv. fiukil ykil i ysykil ”istapp” uppstått; se Kock i TfF. NR VIII, 290 fr., 
Sv. ljudh. I s. 437. s 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


252 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


att man under en viss period samtidigt använde miök med 
stigande, men ”stéornu med fallande diftong). 

Vid denna tid genomfördes i vissa bygder av Norge 
och i de östnordiska språken ljudlagen ”den av ex, eu ut- 
vecklade fallande diftongen éo övergår vidare till éa” (t. ex. 
+stéornu > "stéarnu). 

Härmed harmoniera synnerligen väl u-omljudsförhål- 
landena i isländskan och fornvästnorskan å ena sidan och i 
forntrönderskan, fornöstnorskan, fornsvenskan och forndan- 
skan å andra sidan. I isländskan och fornvästnorskan in- 
trädde som bekant icke blott det äldre, utan även det 
yngre, av ett kvarstående u verkade u-omljudet, t. ex. 
kannu > konnu; 1 den senare dialektgruppen inträdde där- 
emot icke det yngre u-omljudet, utan t. ex. kannu kvarstod 
oförändrat. I isländskan och fornvästnorskan, men icke i 
den andra dialektgruppen hade alltså kvarstående u kraft 
att framkalla u-omljud på a. Det är i mycket god över- 
ensstämmelse härmed, när det kvarstående wu it. ex. "stéornu 
i isländskan och fornvästnorskan förhindrade, men där- 
emot i den andra dialektgruppen icke förhindrade dess 
utveckling till "stéarnu (stiarnu). 


För undersökning av den här behandlade frågan har 
jag genomgått Olafs saga hins helga, utgiven av Keyser 
och Unger (1849). Handskriften är tröndersk och för- 
skriver sig enligt utgivarna från 1200-talet, ”maaske en- 
dogsaa dettes tidligere halvdeel”. Från språkhistorisk syn- 
punkt är den i olika avseenden av allra största vikt. Texten 
upptager 89 stora oktavsidor. Samtliga former anföras ”"). 

Här tillämpas regeln: diftongen, framkallad genom äldre 
u-brytning, är io; diftongen, framkallad genom yngre u-bryt- 
ning, har såsom slut-resultat givit ia. 





') Hegstad har i Gamalt trendermaal s. 61 nämnt några exempel. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 253 


I överensstämmelse härmed finner man följande '): 


miok (mioke, mioc) ”mycket” synnerligen ofta, t. ex. 3, 7 etc. 
— Biorn synnerligen ofta, t. ex. 1, 1; Asbiorn ofta, t. ex. 35, 39; 
Porbiorn 59, 1 — fior ”liv” 6, 37 — spior pl. ”spjut” 9, 22 — fiol 
pl. ”fjäll”, ”berg” 27, 23 — tiolld pl. ”tält” 39, 18; 55, 29 etc.; 
landtiolld pl. 56, 27 — smiors 60, 35, gen. sg. till smior ”smör” 
(< "smer[w]u) — fiordr ”fjord” 12, 8; i fiordenn 56, 20; Limafiord 
52, 34; Todarfiord 55, 39 — skiolldenn ”skölden” 20, 24 etc. 4 ggr; 
även Treskiolldrenn ”tröskeln” 85, 21 — miodr ”mjöd” 64, 14 — 
hiorr ”svärd” 48, 10; även med hiorvi 67, 3; gen. pl. hiorva 72,15; 
Hiornagla 59, 152?) — iord 25, 24 etc. 4 ggr.; iordena 68, 35 — 
fiol ”bräda” 81, 14 — hverbiorg 67, 4, rättat till herbiorg av utgg., 
men det är säkerligen ett ortnamn i Trondhjem (se Finnur Jöns- 
son Den norsk-isl. skjaldedigtning B I s. 264 och Lex. poet.?) — 
miolc ”mjölk” 18, 39 (< Fmeluk, konsonant-stam) — hiolltena 48,21, 
ack. sg. till hiollt f. ”hjalt”, som vanligen i literaturen heter hialt 
n.; sversghiolltena 5, 22 — siolf ”själv” nom. sg. f. 74, 32 — ver- 
giorn ”giftesyg”, nom. sg. f. 5, 9 — giorr ”noggrannare” 22, 29; 
även giorla ”fullkomligt” 87, 28 — Miors 22, 2; Mioss 65, 3. 


Vidare got. filu ”mycket”: fiol- i fiolment 15, 14; iam- 
fiolment 1, 17; fiolmenne 18, 21; fiolmenni(s) 55, 24 etc. 6 
ggr; fiolmenni 39, 10 — fiolcyngi 52, 26; fiolkyngi 70, 11. 

Ett äldre ”"feluda ("felude) har givit nom. fiol(l)di, -e 
”mängd” 11, 14; 13, 20 etc. 7 ggr.; oblik kasus fiol(l)da 
11, 3 etc. 5 ggr. — Ett ursprungligare Xfeture, dat. sg. till 
fiatur ”fjätter”, har övergått till fiotri '82, 39; i bestämd 
form fiotrinum 82, 15. 

Äldre u-brytning föreligger även i räkneorden isl. fiörir 
”fyra”, förpi ”fjärde”, i det att ”fedurer utvecklats till "feud- 
rer > tfeurer > fiörir och ordinaltalet "fedurda till Ffeudrde 
> "feurde > fiörpi. Dessutom kan ordinaltalet ha fått sin 
vokalisation från kardinaltalet. I vår handskrift möter man 
fiorer 12, 16 etc.; fiorda 55, 31. 

En gång (13, 34) anträffas fogrtando ”fjortonde”, som 





!) Första talet angiver sida, andra talet rad å sida. 

2) Såsom got. hairus visar, var ("herurk >) hiorr ursprungligen u-stam, 
hvilket framgår även av isl. gen. hiarar. Senare uppträder ordet såsom 
wa-stam med dat. hiorvi, gen. pl. hiorva, till hvilka kasus io överförts från 
nom, ack. sg. hiorr. hior. 


bigitizes by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


254 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


av utgivarna rättats till fiogrtando; möjligheten är dock icke 
utesluten, att ett äldre ”fiogrtiändi genom dissimilation 'dia- 
lektiskt givit uttalet "fogrtiändi (senare fogrtandi). Också 
i Rimb. finnes en gång fogrtöndo (Larssons Ordförrådet). 
Jmf. det i Hauksbok en gång mötande fiortianda (Finnur 
Jönssons uppl. Inledn. s. XXNXV). 

Med skäl har iotra 59, 32 av utgivarna och av Finnur 
Jönsson rättats till Iota. Namnet Siolan(n)d 49, 4 etc. 3 ggr 
”Seland” har säkerligen (genom anslutning till siör ”sjö”) 
uttalats Siöland; även formen Silunz 49, 27 anträffas. 

Däremot finnes za såsom slut-resultat av den yngre 
u-brytningen i 

iafur eg. ”vildsvinsgalt”; ”furste” 49, 21 etc. 4 ggr. — legg- 
fatur 51, 5, av utgivarna rättat till leggfiaturs — iardu dat. sg. 
”jord” 35, 15 etc. 5 ggr; i bestämd form iardunni 68, 7; 81, 12; 
dat. pl. iardum 28, 16 — um Ingibiargu 47, 13 — giauum dat. pl. 
”gåvor” 22, 19; giafum 31, 34; fegiau[vjum dat. pe ”penninggåvor” 
13, 31; 50, 2 — motfialunum dat. pl. bestämd form (till motfialir 
”bredegulv, paa hvilket der holdes mede”) 46, 13 — at fiarum 
dat. pl. (till fiara ”fjerestrand”) 61, 38 — tialldunum dat. pl. best. 
form (till tialld ”tält”) 39, 19; 45, 1 — skialldum dat. pl. ”sköldar” 
19, 38 — hialmum dat. pl. ”hjälmar” 49, 25 — or Fiardum 26, 22; 
firir Fiarduna 16, 1 — biarnuna ack. pl. best. form ”björnarna” 
70, 16 — Hialmusun 69, 10 — biartu dat. sg. ntr. (till biartr 
”ljus”) 73, 37 — sialuwm dat. (till sialfr ”själv”) 40, 5 ete. 6 ggr 
— sniallum dat. (till sniallr ”dygtig” etc.) 58, 25 — skialldungr 
”furste” 53, 32; piod skialldungra godra, av utgivarna riktigt rättat 


till -skialldunga 35, 16; jmf. även Finnur Jönsson Den norsk-isl. 
skjaldedigtning B I, s. 272. 


Dat. pl iarlum (till iarl) 35, 23 har så uppstått, att 
"erilum blivit till "erlum (jmf. Kock Uml. u. Brech. s. 45), 
som senare bröts till ”eorlum; därefter övergick detta till 
iarlum. Prepos. igiagnum ”igenom” 20, 24; 71, 37") har 
brutits av äldre igegnum. 


1) Hit höra även igiegnum 20, 36; 73, 4; 73, 28. I OLM H. S. liksom 
i vissa andra fornnorska urkunder kan man nämligen spåra, att diftongen 
(ea) ia övergått till ie tidigare omedelbart efter det palatala g (väl även 
k) än i andra ställningar. I Ol H. 8. även t. ex. i giegn 27, 6; ack. pl. 
giever 68, 2; gierna 69, 5; 82, 38. Barläams ok Josaphats saga har liksom 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 255 


Blott följande former tarva särskild belysning. Jämte 
de ovan anförda dativerna /fiotri, fiotrinum finnes en gång 
fiatri (37, 31). Från nom. ack. fiatur, gen. fiaturs har ia 
införts till dativen. I överensstämmelse härmed kan ia upp- 
fattas i ”"fatrana 38, 2 (som av utgivarna riktigt emende- 
rats från /fiatruna). Här kan dock rotstavelsens ia bero 
även därpå, att io blivit till ia framför följande a-ljud (jmf. 
nedan s. 261). Brytningsdiftongen ia har ett par gånger 
från nom. ack. iavur, gen. iavurs på analogisk väg överförts 
till dat. sg. iafri 44, 31, dat. pl. iafrum 50, 22"). Den 
en gång anträffade ack. sg. mask. giaflan (22, 31) till giavul 
(isl. giofull) ”givmild” använder ia, emedan a följer i nästa 
stavelse, eller emedan ia överförts från nom. giavul etc. ?). 

Blott en enda gång anträffar man io i st. f. väntat ia, 
nämligen i nefbiorgum (dat. pl. till nefbiorg ”nesebeskyt- 
telse, visir”) 49, 35 i en visa av islänningen Sighvatr. 
Härtill finnes en alldeles särskild orsak. VStavelsen -biorg- 


Ol. H. S. i regeln diftongen ia (ie), men dock t. ex, giernna 90, 2; giever 
”gåvor” 32, 32; 89, 8; gieva 90, 10. När i Barlaam s. 38 r. 25 står ner 
eda fierre, så har fierre påvärkats av det straxt förut stående nar; på föl- 
jande rad finnes däremot fiarre. Ljudlagen gia- > gie i fornnorskan har 
mycket litet beaktats; jmf. dock Hegstad Gamalt tröndermaal s. 58. 

Här må nämnas, att den fnorska formen &ftann (eptann) i st. f. aptann 
”afton” finnes även i OL H.S. t. ex. 76, 38 etc. Utan tillräckligt skäl vill Noreen 
i Aisl. gr.? & 167, 5 så förklara växlingen aptann:eptany, att eptann skulle 
ha fått &e från en icke påvisad form teptinn med suffixet -in-. Enligt min 
mening förklaras € i eptann på närmre väg. Som bekant finnes i det 
västnord, språket jämte aptr ”tillbaka”, superl. aptastr ”efterst”, aptan 
”baktill” även de därmed sambhöriga eptir ”efter”, kompar. eptri ”bakre”. 
Jämte kompar. eptri anträffas även aptri. Med dessa ord associerades ap- 
tann ”senaste (eftersta) delen av dagen”, och då i nyssnämnda ordgrupp a 
och «& (e) växlade, antog aptann sidoformen eptann. Jmf. härmed att det 
fsv. adverbet aptan ”baktill” någon gång har formen eptan genom påverkan 
av &ptir etc. — Isl. morginn, fsv. aftin utan i-omljud innehålla icke 
något gammalt suffix -in-, utan i det gamla suffixet -an- har a i nom. och 
gen. (aftank etc.) ljudlagsenligt blivit till e (i); se Kock i Beitr. XXIII, 500. 

1) Iadre 54, 4; 55, 8 är dat. till Iadar 52, 35 (icke till +Iadur). 

2) Om ia i första kompositionsleder i ord sådana som biarndyr 60, 12, 
iarädfall 64, 6, Skialldborg 68, 33 se Kock Uml, u. Brech. 297 ff. och där 
anförd literatur. | 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


256 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


bildar helassonans med org, och då nefbiorgum ljudlags- 
enligt hade io på isländska (i motsats till förhållandet på 
forntrönderska), är det naturligt, att Sighvatr använde denna 
form. För att helassonansen med morg icke skulle förloras, 
bibehöll skrivaren av vår handskrift den isländska formen 
nefbiorgum. I samma strof finnes emellertid den- norska 
formen kialmum. 

Diftongen eu, framkallad genom yngre u-brytning, har 
såsom iu bibehållits i ntr. fiugur 62, 38 ”fyra” — detta i 
överensstämmelse med den s. 248 uppställda regeln, som 
gällt också för (vissa dialekter av) fornnorskan. Diftongen 
iu i fnorska piukkr ”tjock” (piukaest OM H. S. 22, 1) är att 
uppfatta liksom vokalisationen av fsv. thiukker (s. 257) ”"). 

Hegstad meddelar i Gamalt Trendermaal s. 61 från 
andra forntrönderska skrifter miol, kiot, smior, miole, samt 
att dat. iardu i Olaf helges mindre saga ofta i forntrön- 
derska diplom motsvaras av iordu. I dessa diplom har io 
alltså inträngt från nom. ack. iord. 


I de östnordiska språken harmoniera följande välbe- 
kanta ord med de uppställda reglerna. 

Vid äldre u-brytning finnes io i fsv. iorp; hiorp; giorp 
”(buk)gjord”; fiordher ”fjord”; i fiordh ”i fjor”; biorn; fiol 
”bräda”; got. fairhwus :fsv. fiorlesting ”livets förlust genom 
våldsam behandling” VGL. I; fsv. miolk; got. fidur-dögs 
”viertägig” : fav. fiohermeningi ”släkting i fjärde led” HL., 
fiopertioghom VML. Kr. 24: 13, hs. E, av Schlyter ändrat 
till fripetighom; got. hairus ”svärd”:fsv. run. hioruarpr 
Kälsta, Häggeby Uppland (v. Friesen Upplands runstenar 
s. 37); miok ”mycket”; part. gior; hiorter; skiolder ”sköld”; 


1) Jmf. härmed pret. biugguzst 24, 16 (till dia), som är ett exempel på 
den isl. och fnorska ljudlagen: ”iö förkortas till iv framför det starkt labiala 
gg, efterföljt av det labiala u”: "hioggum >hiuggum, ”bioggum > biuggum 
(Kock Sv. ljudh. II s. 374 f£.). 


gitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. a: 257 


mioper ”mjöd”; kiol ”köl”; kiot ”kött”; miol ”mjöl”; smior 
”smör”. Jmf. Kock Uml. u. Brech. 275 f. 

Så ock io (eventuellt senare ie) i fda. iorp; hiorp; 
giorth (om tunnband); fiorth ”fjord”; (nyda. i fjor); biorn; 
ä. nyda. fjör ”liv”; fda. miolk; miok; hiort; skiold; misth; 
nyda. kiel; fda. kiot; miel; fda. smer är att uppfatta liksom 
fsv. smer (Kock Uml. u. Brech. s. 208 f.). 

Det genom äldre wu-brytning uppkomna eu kvarstår 
emellertid i de flästa fornsvenska bygder såsom iu ome- 
delbart framför det starkt labiala gg: fsv. biug ”bjugg” 
(se Kock Uml. u. Brech. s. 316), nsv. njugg (ib. s. 317). 
I dessa ord har dock iu uppstått delvis också genom den 
speciellt östnord. övergången iggw> yggw > iugg (se ib.). 
Emellertid har eu i fsv. även framför gg dialektiskt blivit 
till io i biog ”bjugg”. — När ett ord, som genom äldre 
u-brytning fått eu (ex. ”eurp ”jord”), genom komposition 
eller i vissa böjningsformer erhåller i eller u i andra stavelsen, 
så bibehålles i vissa fsv. bygder eu i dylik ställning såsom 
iu. Exemplen äro ytterst få. Man finner dock i VGL. 
IV: 12 iurpriki(-) ”jorderike” 3 ggr jämte iorp; i Kon. Styr. 
1 gång kiutliker ”köttslig” (annars i fornsvenskan "”kiotliker 
kietliker liksom kiot kiet). Hit hör delvis ock fsv. thiukker 
(< "pekk[wlur) jämte piokker ”tjock”, hvars kvarstående iu 
delvis härrör från former sådana som pl. piukkir, piukku(m). 
Detta ord har emellertid fått eu iu även genom yngre bryt- 
ning ("pekkum > piukkum etc.). För övrigt finnes också den 
möjligheten, att den genom äldre u-brytning uppkomna dif- 
tongen eu i vissa fsv. trakter kvarstår såsom iu (i piukker) 
framför &k (liksom framför gg) oberoende av ett i nästa 
stavelse eventuellt följande 4, u. 

Om de mycket sällsynta fsv. tiugh ”tjog”; pre-, fieper- 
tiugher se Kock Sv. ljudh. II s. 386 f. 

Fda. biug, thiuk äro att bedömma som motsvarande 
fsv. ord. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIII, NY FÖLJD XXIX. 17 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


258 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


Däremot har diftongen eu, uppkommen genom yngre 
u-brytning, såsom slut-resultat givit ia (ie) i 

fsv. fietur ”fjätter”; iapur iepur ”kant”; tiedhur i 
kompositum thiedhurs galle ”tjädergalla”; personnamnet Iavur 
(även i runinskrifter iafur); ”ietun ”jätte” i ortnamnen run. 
iatunstabum Heda kyrka, Lysings härad, Östergötland (Brate 
Östergötlands runinskrifter nr 132), ietundal (urkund från 
1483); fiedhur ”fjäder”; fiedhol ”fjäril” (jämte fiedhal); oblik 
kasus tieldro (till tieldra ”råmärke”) i tieldro stadher; biello 
(till biella ”bjällra”)"), stierno (till stierna ”stjärna”), tieru 
(till tiera ”tjära”), ietu (till ieta ”krubba”); dat. pl. fielom 
till fiol fiel ”bräda”; isl. hiortu (pl. till hiarta ”hjärta”): 
nygutn. järtun, fsv. pl. hiarta; 3. pl. isl. eru fsv. eru ”sunt” : 
fsv. dial. jeru 1 gång i SD. år 1344 nyare avskrift (där- 
ifrån har dial. sg. ier ”är” fått sin vokalisation). (Även 
dat. sg. iardu ”jord” i den s. k. Hednalagen.) 

Hit höra ock fisknamnet isl. fiorsungr :fsv. "fiarsunger 
nysv. fjärsing ”Trachinus draco” — personnamnet "Tetunger 
1 ortnamnet Ietungstadha (Lundgren Personnamn på -ing 
och -ung s. 14) — siettunger (< "sehtung-) ”sjättedel”, som 
dock kan ha fått ie från ordinaltalet siette — personnamnet 
isl. JIorundr :fsv. latiniserat Iarundus, fsv. Ierunder (rätt 
vanligt) — fsv. ortnamnet jeluntomptom SD. I, 445 (år 
1268). 

Också ord sådana som hielpogher ”hjälpande”, hierto- 
gher ”behjärtad”, ievugher ”tveksam” hava ljudlagsenligt ie; 
de behöva alltså ej ha fått denna diftong genom anslutning 
till närstående ord. 

Från forndanskan må nämnas: 

fskånska /fiatur; tapur; fda. fiether (jmf. dels fsv. 
fiedhur, dels isl. fiopr); ieten ”jätte”; da. bjelde, stjerne, 


') Om ticeldro, biello jmf. även s. 250. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 259 


tjere; fda. iedhen best. form ”krubban”!) — fda. Fiersong; 
nyda. fjelr)sing; fda. kvinnonamnet Bierund”). 

Härigenom kastas ljus även över växlingen io :ia (ie, 
te) 1 den ursprungliga u-stammen fda. biorn nyda. bjern : 
ä. da. biern. TI fall brytningsdiftongen ia såsom slut-resultat 
uppstått blott framför följande a-ljud, så vore det påfallande, 
att formen biern kunnat leva kvar; det är ju nämligen 
blott i de relativt icke mycket använda två kasus gen. sg. 
och pl., som man i så fall skulle havt ia (biarnar, biarna). 
Då emellertid den yngre u-brytningen såsom slut-resultat 
givit ia, så var ia ljudlagsenligt också i ack. och dat. pl. 
("biarnum, ”"biarnu). Helt naturligt har alltså io i biorn 
bjorn utgått från de mycket brukliga nom. ack. sg., men ie i 
biern från gen. sg., gen. dat. ack. pl. Växlingen nysv. 
fjord : fjärd är kanske alldeles analog härmed; se dock s. 
266 om kvarstående av io framför rö i giorpe. 


Då genom ovan gjorda utredning torde framgå, att dif- 
tongen ia i nom. sg. och ack. sg. av fno. fsv. iavur, fiatur, 
fsv. ietun-, thiedhur-, fiedhur, iadhur fullt ljudlagsenligt ut- 
vecklats, så behöver man icke till förklaring av dessa ords 
vokalisation antaga, att brytningsdiftongen io ljudlagsenligt 
övergick till ia framför a i följande stavelse. 

Att emellertid denna sistnämnda av mig i Beiträge XX, 
134 ff. påvisade ljudlag icke desto mindre tillämpats i forn- 


1) En enda gång har i fdanskan skrivningen tode anträffats (i nom.), 
nämligen i Mandevilles Rejse (s. 221 rad 2); med rätta har utgivaren Lo- 
renzen rättat det till iede. Helt visst är iode blott skrivfel, även om den 
möjligheten kanske icke är utesluten, att iata iade dialektiskt genom tidig 
förlängning av penultimas a övergått till iäde, som senare på vanligt sätt 
gav tjäde (skrivet iode) genom övergång ä> å. Detta senare synes vara 
Kalkars mening. — En gång finner man Bigruwnd (nämligen i Liber Donat. 
monasterii Sorensis; SRD. IV, 506) i st. f. väntat Bierund. Troligen är 
Bigrund endast skrivfel. Hultman söker i Hälsingelagen s. 345 förklara 
Bigrund såsom uppkommet ur +Biornwond. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


260 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


svenskan, framgår av dessa ord (jmf. nyss anf. ställe och 
Kock Sv. ljudh. II, 402 ff.): 

Ordinaltalet fiarpe ”4:de”. Under sent urnord. tid hette 
som bekant nom. sg. mask. ”fedurde, oblik kasus mask. 
"fedJurda, hvilka former genom äldre brytning gåvo "feudröe 
"feudrda. Den sistnämnda ("feuörda) övergick vidare till 
+fio(d)rda; av denna blev genom inflytande av ultimas a-ljud 
fald]röa. Så uppstod fiarda också i nom. sg. fem. och i hela 
neutrum sg., och från dessa många former med ljudlagsen- 
ligt ia spred sig denna diftong till de få återstående. Någon 
annan möjlighet att förklara ia i detta ord torde ej finnas. 
— Vokalisationen i fsv. fiarpunger ”fjärdedel” belyses till- 
räckligt genom ordets anslutning till fiarpe. 

Subst. fielde ”mängd”. De sent urnord. nom. "feluöde, 
oblika kasus ”feluda (imf. got. filu ”mycket”) gåvo genom 
äldre u-brytning nom. /fiolödi, obl. kasus fiolda; i plur. hade 
man nom. foldar, gen. ack. fiolda. Obetingat de flästa 
kasus i sing. och i plur. hade a i ultima, och i dessa fick 
man därför sg. obl. kasus fialda, pl. nom. fialdar, gen. ack. 
fialda. Det är naturligt, att från dem ia inträngde till nom. 
sg. och dat. pl. med ljudlagsenligt io. 

fsv. miolk:fsv. mialke ”mjölke”, som anträffats såsom 
tillnamn i oblik kasus mialcha. I nygutniskan finnes mjalke. 

Att isl. miopm ”höft” (jmf. got. miduma ”mitte”) mot- 
svarats av ett fsv. miedhm, torde vara visst, ehuru ordet är 
förvanskat på de ställen, där det anträffas (jmf. Söderwalls 
ordbok). Gen. sg. "miodmar, pl. nom. ack. ”miodmar, gen. 
miodma blevo ljudlagsenligt till miadmar, miadma. Dessutom 
blev nom. sg. ”medum(u) ljudlagsenligt genom yngre u-bryt- 
ning till "meodum > "miadum. 

Fsv. fiedhur ”fjäder” (jmf. s. 258) hette i gen. sg., nom. 
ack. pl. ("fedurör >) fiodrar, i gen. pl. ("feduroö >) fiodra med 
äldre u-brytning; dessa former blevo till fiaörar: fiadra, och 
från dem erhöll fsv. fiedher f. ”fjäder” sin diftong; delvis 


Go gle | PRINCE | ON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 261 


har det dock kunnat påverkas även av fiedhur med yngre 
u-brytning. 

Att också i forndanskan brytningsdiftongen io övergått 
till ia framför a i följande stavelse, framgår av fda. fiarthi 
”4:de”; ä. da. mielke ”mjölke”, verbet mielke ”mjölka” (< 
miolka < "meluk-). Ä. da. har även fiedher ”fjäder” och 
verbet fjedre ”fjättra”. 

Såsom nämnts är ia i fno. iafur etc. ljudlagsenligt. 
Men då man i Barlaams och Josaphats saga finner fialldi 
188, 4 ”mängd” (med ia från obl. kasus fiallda) motsvarande 
isl. fioldi, talar detta för att eo blivit till ea (ia) framför a 
även i vissa bygder av Norge. Om vissa ord med ia i Ol. 
H. S., som kunna så förklaras, se ovan s. 255. När sist- 
nämnda skrift använder fio(ly|de, kan detta ord på analogisk 
väg ha fått io från /fiol- ”mycket”; dessutom är io den 
ljudlagsenliga diftongen i nom. sg. fioldi. Om fiörir, fiöröi 
se ovan s. 253. 


Följande ord och former böra särskilt omtalas. 

Jämte det i fornsvenskan rätt vanliga namnet Ierunder 
(latiniserat Iarundus, Jerundus) finnas även Iorundus Upp- 
land? (år 1291), Jorundus Uppland (år 1318), Iurundus Upp- 
land 3 ggr (Lundgren-Brate). Lektor Brate har dessutom i 
ett brev av 4 nov. 1916 (hvilket egentligen föranleddes av 
en diskussion av ett annat spörsmål) havt godheten meddela, 
att namnet Ierunder sjutton gånger förekommer i fsv. run- 
inskrifter, att det i dessa alltid har u i andra stavelsen, att 
av dessa sjutton exempel ”9 hava iy, iu, io i första leden, 
alltså 8 ia, ie”. — Redan Vigfåsson har i IED. riktigt 
sammanställt detta namn (isl. Iorundr) med isl. iara ”strid”. 

Fsv. Iarund-, Ierunder är den ljudlagsenliga motsva- 
righeten till isl. Iorundr, och formerna TIorund-, Turund- 
bero på inflytande från, resp. sammanblandning med vissa 
på /Iör-, Iaär- (1Iö-) börjande namn sådana som fsv. run. 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


262 | Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


iurun (t. ex. Liljegren 650, Uppland; jmf. isl. fnorska 
Iörunn), nysv. Jarind kvinnonamn — fsv. Iördan mansn. 
— JIörger mansn. — "Taris, ingående 1 Iuristum i Uppland 
och Sörmland. Jmf. även fda. Iuris mansn., Turith kvinnon. 
— vidare isl.-fnorska Iörekr, Ibrulfr mansn., Iöra, Iörheiör, 
Iöridr kvinnon. Särskilt må framhållas, att enligt Lind 
Dopnamn en kvinna år 1478 kallas Ierandh, motsvarande 
det vanliga fnorska Iörunn. Här föreligger en påverkan av 
det fnorska namnet Iarunder Ierunder Ierundr, som någon 
gång 1 genit. skrives även Iarands, år 1422. Redan Hult- 
man har i Hälsingelagen I s. 345 sammanställt fsv. Iorun- 
dus Jurundus med (åtskilliga av) de ovan nämnda namnen på 
Iör-, Iur-. I fda. finnes en gång skrivningen Iarandalef, med a 
i andra stavelsen. Ifall ett Iarand- verkligen existerat (jmf. det 
nyss nämnda fnorska JIerandh), så kan Ia- i Iarandalef ha 
uppstått genom a-brytning. 

Som bekant finnes i fornsvenskan jämte fioper- ”4” även 
växelformen fiap(e)r-, fieper-. Den ingår såsom första kom- 
positionsled i Fyadrundaland SD. TI, 306, fiedhrundaland 
SD. I, 356, år 1252 (Torshälla), men redan på 1200-talet 
skrives också af fierdrunde landi VGL. I C. B. s. 67 
(med flera varianter i olika handskrifter). I handskrifter 
till Heimskringla skrives namnet på denna svenska bygd 
Fjadrynda-, fiadrunda-, fiadrinnda-, fiardunda-land; se Finnur 
Jönsson Heimskringla, Registret och I s. 61. Nu användes 
formen Fjärdhundra. Dessutom ingår fiadr- (fiedher-) i 
fiepersketter ”fyrhörnig” ÖGL., fieperskipter ”fyrdelad” ÖGL., 
fiepertiugher ”bestående av 40” ÖGL., Söderköpingsrätten 
(båda östgötska urkunder). Namnet Fiadrunda- är, såsom 
allmänt antages, sammansatt med fiadr- 74” och hund; jmf. 
fsv. hundare ”härad”. De redan mycket tidigt i handskrifter 
från Sverige och Island anträffade formerna med > omedel- 
bart efter brytningsdiftongen (fierdrunde-, fiaröunda-) visa, 
att namnet redan under en tidig period i Sverige rönt på- 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 263 


verkan av det etymologiskt samhöriga ordinaltalet fiarpe. 
Då sistnämnda räkneord tidigare hette "fiadrde (se ovan s. 
260), så är det troligt, att även ett äldre FFiodrunda- (jmf. 
fsv. fioper-) under påverkan av "fiadrde fått formen Fiadrunda-, 
och att på enahanda sätt äldre ”fioperskotter osv. blivit till 
"fiaperskotter, fieperskotter osv. Dock finnes (jmf. Kock Sv. 
ljudh. II 404 f.) också den möjligheten, att "Fioprunda- 
ljudlagsenligt blev till Fiaörunda-, emedan fortis föll på 
andra stavelsen, och "Fiopr- därför var relativt oakcentuerat. 

Det isl. kioptr kiaptr (nyisl. kiaftur) ”käft” motsvaras 
av fsv. kiepter da. kieft. Grundformen synes ha varit 
"kedbuta- eller "kefuta- (Falk och Torp Et. Wb.). Pl. "kebutör 
gav i isländskan genom äldre u-brytning kioptar, och nom. 
sg. ”kebutar genom yngre u-brytning "/tobutr; från dylika 
former förskriver sig io i isl. kioptr. På östnord. område 
övergick pl. ”kebutör ljudlagsenligt till "keoftar, som genom 
påverkan av ultimas a på eo, io blev kiaptar. Nom. sg. 
"kedutar bröts i östnordiska språk till "keobutr, hvilket en- 
ligt ljudlagen s. 248 gav "kiabutr. Härmed är ie i fsv. 
kiepter da. kieft belyst; så ock ia i västnord. kiaptr, 1 den 
mån som det tillhör norska bygder med i dessa avseenden 
samma ljudlagar som de östnord. språken. Jag Jämnar oav- 
gjort, om isl. kiaptr utgått från en redan under urnord. tid 
använd tvåstavig form ”keftar utan mellanvokal. Om en 
sådan funnits, kan fsv. kiepter da. kieft naturligtvis ha upp- 
stått även ur en dylik. 

Fsv. orter fda. hiort synes ursprungligen ha varit en 
u-stam : urnord. ”"herutar. I nom. pl. ”herutör ”herutar > 
hiortar osv. uppstod äldre u-brytning, och därtill nybildades 
sg. hiorter; jmf. även Kock Sv: ljudh. III, s. 230. 

Växlingen i isl. biörr fsv. biar fda. biever") ”bäver” 


') Detta fda. ord ingår även i det fskånska ortnamnet Biafr skyrdh 
i Ballingslöv i Västra Göinge, hvilket namn under denna form anträffas i 
Necrologium lundense. Skyrdh är identiskt med det fsv. i KrLL. en gång 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


264 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


(jmf. ags. beofor) har av mig väsentligen belysts redan i 
Sv. ljudh. II, 319 f. (jmf. ock Noreen i Ark. I, 163 f., 
M. Kristensen i Ark. nf. XXI, 140 f.). Här må blott till- 
fogas, att även ett "bebur > "beudur med yngre u-brytning 
ljudlagsenligt kunnat bli till fda. "biavur, biever. 

Jämte de sällsynta fsv. giolsemi ”otukt” DL. 1 gång, 
giolskaper ”otukt” VML. 1 g. finnas giel maper ”lägersman” 
DL. 1 g., gelskaper ”otukt” UL. 1 g. Första leden i dessa 
ord hör naturligtvis tillsamman med nsv. dial. g(J)äl ”yr, 
brunstig” osv. och med verbet nsv. gilja. Tamm gissar med 
tvekan i Et. ordb. på att fsv. giol-, giel- utgått från en 
urnord. stam ”gelu-. Detta är mycket ovisst, men växlingen 
giol- : giel- strider naturligtvis alldeles icke mot den här 
diskuterade ljudlagen. 

Också isl. fsv. miol fda. miel:fda. mial miel meel 
”mjöl” må här anföras, ehuru växlingen i detta ord icke 
berör den i denna uppsats egentligen diskuterade frågan. 
Såsom Wigforss Södra Hallands folkmål s. 92 framhåller, 
finnas fda. mial miel hos Harspestreng; miel mee! i AM. 
187, 8:o. Nyda. riksspråket använder mel; i vissa skånska 
bygdemål har man mel, i andra ävensom i sydhalländskan 
det därur utvecklade mail (maul); jmf. Olséni Södra Lug- 
gude-målets ljudlära s. 47, G. Billing Åsbo-målets ljudlära 
s. 20, Swenning Utvecklingen av samnordiskt & i syd- 
svenska mål s. 136, Wigforss anf. st. 

Ordet ”mjöl” var under urnord. tid en wu-stam: "melwu 
(Kock Uml. u. Brech. s. 276). Detta hette i gen. sg. "mel- 
war (jmf. isl. gen. fidr till fö), men denna kasus hade allt 
för ringa användning för att kunna ensam meddela sin 
vokalisation åt fda. mial, miel. 





anträffade skyrdh ”grävd kanal”. Ordet lever ännu i det småländska skyrd 
”mindre vattenledning ur sjö, å eller bäck”; i Kalmar län skör ”ett djupt 
dike eller större rännil med vatten”; jmf. Rietz. Se om Biafr skyrdh Martin 
Nilsson och Kock i Nilssons ”Ort- och släkttraditioner från Ballingslöf” s. 
12 (i Folkminnen och Folktankar 1916). 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 265 


Diftongen ia (ie) i detta ord fattar jag på följande sätt. 
Såsom allbekant är, antogo nästan alla ursprungliga neutrala 
u-stammar mycket tidigt a-stams-böjning. Alltså hade man 
redan under urnord. tid fått jämte nom. ack. ”melwu även 
"melwa. Sedan ”"melwu genom w-förlust framför u blivit 
till "melu, påverkade detta formen "melwa, så att ”mela > 
(genom brytning) mial uppstod. Till införande av ia har 
gen. "melwar > "mialwar även i någon mån medverkat. 

Såsom en alternativ förklaring må ock följande meddelas. 
Ordet ”mjöl” ingick och ingår såsom senare led i en massa 
komposita. I äldre forndanskan ha uppvisats åtminstone 
biug-, rokelse-, erte-, rugh-, hwete-, clinte-miel (-miel, 
-meel) (jmf. Wigforss s. 94 noten 2); hos Kalkar dessutom 
bonne-, dyst-, kraft-, malte-mjel (-mel). Söderwall antecknar 
ytterligare hafra-, spise-miel. Ifall brytningsdiftongen io i 
relativt oakcentuerad stavelse ljudlagsenligt övergått till ia 
(hvilket jag i Sv. ljudh. II s. 404 f. framhåller såsom möj- 
ligt), så kan rughmiol etc. ha blivit till rughmial etc., och 
mial har senare använts även såsom simplex. Enligt Wig- 
forss anf. st. övergick mie! till mel genom påverkan av 
mala, mäld, mölla, möllare, hvarvid ty. mehl i någon mån 
bidragit. Eventuellt tänker han på en övergång -miel > 
-mel i senare kompositionsleder: rughmel ete. Denna W:s 
uppfattning är antaglig, men i vissa danska mål har dess- 
utom mie- kanske ljudlagsenligt blivit me- i fortis-stavelse. 
Jmf. om fsv. miol : mel även Kock Sv. ljudh. II, s. 414. 

Fsv. fda. spier ”klut, bandage” (:isl. spiorr; om bety- 
delsen se Dabhlerup i Ark. nf. XXV, 91 och Janus 1913) 
har ie från gen. spierrar osv. Diftongen i fsv. fda. hialp 
f. ”hjälp” (isl. hiolp i-stam) kan delvis ha överförts från 
verbet hialpa. 

Om fsv. fiol:fiel fda. fial ”bräda”, fsv. gief ”gåva” se 
Kock Uml. u. Brech. s. 285; om fsv. fda. miolk:fsv. micelk 
fda. mialk Kock Sv. ljudh. II, s. 403. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


266 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


Växlingen iom-:iam- 1 fsv. iomdyr : iamdyr ”lika dyr” 
etc. beror därpå, att dylika ord hade fortis på senare kom- 
positionsleden, och att ljudgruppen -am- (iam-) i relativt 
oakcentuerad ställning dialektiskt i fsv. övergick till -om- 
(iom-); se Kock Sv. akcent II, 338 f., Alt- u. neuschw. 
Accent. s. 191 f., Sv. ljudh. I, s. 306. 


Vokalisationen med io i pret. fsv. giorpe, fda. giorthe 
”gjorde” bör här belysas. Denna brytningsdiftong kan åt- 
minstone delvis förskriva sig från part. ("ger(w)ur >) gior 
med äldre wu-brytning. Men pret. giorpe kan även hava 
fått och har troligen delvis fått io på så sätt, att sedan 
pret. pl. ”garwidum, -ud, -u blivit till "gerwdum osv., och 
. dessa senare i infortis-ställning till gerdum osv., så brötos 
gerdum, -ud, -u genom yngre u-brytning till giorbum osv. 
Plural-formerna gåvo sin vokalisation åt sg. giorpe. Jmf. 
Kock Uml. u. Brech. s. 244 f., Sv. ljudh. III, 189 ff. och 
där anf. lit. I den mån som pret. giorpe har yngre u-bryt- 
ning, torde diftongens kvarstående såsom io bero på förläng- 
ning av io framför rå. Som allbekant är, förlängdes näm- 
ligen mycket tidigt vokaler framför 3 i östnordiska språk: 
garper > gaärper : gård osv. Härpå beror det, att brytnings- 
diftongen. io, uppkommen genom äldre u-brytning, kvarstår 
såsom id framför röd i fsv. iorp, hiorp : nsv. jord, hjord etc. 
(och icke övergått till ig såsom i bigrn etc.); jmnf. Kock Fsv. 
ljudlära II, 482 f., Uml. u. Brech. s. 288. På delvis lik- 
nande sätt har io, uppkommet genom yngre u-brytning, 
(åtminstone i viss mån) förlängts framför rö i giorpe; dess 
io blev därför icke till ia. 

Det fsv. namnet Skioldunge (även Skioldungstadhum) 
har bibehållit io under inflytande från skiolder ”sköld”. 


Om forngutniskan bör en anmärkning göras. Re- 
geln för behandlingen av den genom yngre u-brytning upp- 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 267 


komna diftongen eu har i fgutniskan varit densamma som 
för dess behandling i de östnordiska språken för övrigt, för 
så vitt av de mycket fåtaliga fg. exemplen framgår. 

Sålunda kvarstår eu såsom iu omedelbart framför 3 + u 
1 liughu, ntr. fiugur, gen. fiugura. Fg. fiarpi, fiarhungr böra 
uppfattas på samma sätt som motsvarande fsv. ord. Om 
run. pret. giarbu i Aakirkeby-inskriften se Kock Sv. ljudh. 
III s. 196. Om fsv. hiuldo (pret. till halda) genom analogi- 
påverkan tillsvidare bibehöll iu (se s. 250) och först sent 
övergick till hioldo, hieldo, så motsvarar fg. pret. pl. hieldu 
det y. fsv. hieldo, i det att genom den vanliga fg. utveck- 
lingen ig > ie hieldu blev till hieldu. 


Exkurs, 


Man har icke sällan anfört ett par runristade former 
såsom stöd för den meningen, att ett u-ljud i ändelsen skulle 
omedelbart hava verkat brytning av e till ea (ia). De an- 
dragna runformerna visa emellertid alldeles intet i dylikt 
avseende. 

haeruwulafiRr i Istaby-inskriften. Detta ord på 
den nämnda blekingska runstenen anser man med rätta be- 
tyda ”Hiorulfs son”. Redan Wimmer fattar hos Burg Die 
älteren nordischen runeninschriften s. 159 haeruwulafiR såsom 
ristfelist. f. "hearuwulafir. Denna förmodan har senare med 
tvekan upprepats av andra; jmf. t. ex. Pipping anf. avhandl. 
8. 7 not 3. Emellertid kan det förtjena nämnas, att Wim- 
mer icke antar, att haeruwulafir ("hearuwulafir) angiver 
uttalet Hearuwul(a)fir; han menar det angiva uttalet Heoru- 
wul(a)ir. Den som senast yttrat sig om denna inskrift, näm- 
ligen von Friesen i Lister- och Listerby-stenarna s. 32 delar 
icke den uppfattningen, att runristaren velat inhugga ”hea- 
ruwulafir. Han anser, att ristaren först Huggit A, men 
rättat sig genom att efter A tillfoga e — ”vare sig nu att 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


268 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


rättelsen är att tillskrifva traditionell skrifning med e (heru), 
som ristaren erinrar sig, då han väl huggit A, eller den 
föranledts däraf, att skilnaden i uttal mellan A=>+ och e 
var så ansenlig, att ristaren ansåg en ändring påkallad”. 

Jag menar, att ristningen haeru- är ett klumpigt sätt 
att återgiva uttalet heru-, hvars e (framför >) kanske hade 
övergått till ett något öppet, sig mot ä närmande ljud. Jag 
erinrar om följande. Sedan ae 1 latinet övergått till en 
monoftong, skrives i yngre latinska inskrifter ofta ae ist. f. 
e, t. ex. AEQVES = eques, SAERVAE = serve (se t. ex. 
Sommer Lateinische laut- u. formenlehre s. 85). Som be- 
kant användes 1 gotisk skrift a: till att beteckna det enhet- 
liga ljudet ä eller e, t. ex. hairus ”svärd” (identiskt med 
haeru- i Istaby-inskriften), Ainok = Evöy, Zaibaidaius - 
Zepedatos. Ordet ”efter” skrives i Agetomta-inskriften i 
Östergötland, inhuggen med den kortare runraden, aeftir 
(Brate Östergötlands runinskr. nr 152). Det uttalades, när 
det hade fortis, med ä-ljud; när det hade infortis, med e 
eller med ett sig mot e närmande ljud. I nordiska inskrifter 
med den kortare runraden betecknar ai icke sällan e-ljud, 
t. ex. hairulfR (= Herulfr) Haverslund i Slesvig, aitabis = en- 
dadis Högby Östergötland. Det må även nämnas, att hera- 
maAlasaAR i den blekingska Stentoften-inskriften motsvaras av 
hAeramaAlAusrR med ae i Björketorpsinskriften i Blekinge. 
Ifall de omdebatterade runkombinationerna heraA- haera- 
möjligen betyda ”här” (jmf. isl. hér, urnord. ”hera; jmf. 
Bugge i Tidskr. f. Phil. VII, 333, Brate i en ännu icke 
publicerad artikel i Arkivet), så föreligger i haera- full lik- 
ställighet med TIstabystenens hAeru- beträffande Ae. Efter 
det sagda torde man i alla händelser vara berättigad att 
fatta Ae i hAeru- såsom angivande ett e- eller ä-ljud. Den 
möjligheten är väl icke utesluten, att ristningen hAeru- 
(genom mellanled) återgår på skrivningar sådana som AEQVES 
etc. i latinska inskrifter. 


gitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 269 


Huru man emellertid än vill förklara detta Ae, har 
ristningen haAeru- ingen betydelse för den här avhandlade 
brytningsfrågan, eftersom där ju icke står ”hearu-. 


fiakura, fiakurum i Rök-inskriften. I Beiträge XX, 
125 ff. hade jag tillfälle visa ohållbarheten av uppfattningen, 
att isl. fiörir skulle ha uppstått ur ”fedwörer (jmf. got. 
fidwör), som skulle ha givit "feworer > fiörir. Jag ådaga- 
lade, att fastmer iö, ia i isl. fiörir fsv. fiurir fda. fiuri upp- 
stått genom u-brytning. Senare har Noreen i Sv. etymolo- 
gier s. 39 ff. anslutit sig till denna min åsikt och dessutom 
gjort troligt, att gz-ljudet i pl. ntr. fsv. fiughur isl. fiogur 
”4” på så sätt uppkommit, att (efter den sent urnordiska 
synkopen av ändelsevokalen u) ett äldre I mellan två relativt 
oakcentuerade u-ljud ljudlagsenligt övergått till 3: ”fedur > 
tfeydur > fiughur. 

Genom dessa omständigheter torde ljudförhållandena i 
de mångskiftande formerna för orden ”fyra”, ”fjorton” osv. 
ha blivit väsentligen utredda. 

Motsvarande got. fidur- i fidurdogs ”viertägig” osv. har 
man under urnordisk tid havt sammansättningsleden ”fedur-. 
Detta gav genom äldre u-brytning fiopr-, i fsv. skrivet fioper- 
i fsv. fiohermeningi ”släkting 1 fjärde led” osv. På motsva- 
rande sätt har ”Xfedurtän ”14” blivit ”feudrtan "feoörtän, 
men genom inflytande från neutr. "feugur fiugur (fsv. fiuughur, 
isl. fiogur) och i viss mån gen. pl. "feugurra fiugurra (fsv. 
fiughurra, isl. fiogurra) ombildades "feuörtän Xfeodrtän till 
fsv. fiughertän fioghertän, fiughurtän fioghortan, fda. fiugher- 
tän JL., isl. fiogrtän, fiogurtän. 

I överensstämmelse härmed böra enligt min mening de 
mycket diskuterade runristade fiakura filakurum i Rök-in- 
skriften uppfattas. 

Man har upprepade gånger anfört dessa fiakura fiaku- 
rum såsom ett mycket tungt vägande skäl för ”omljuds- 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


270 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


teorien” och emot ”epentes-teorien”. Dessa former, som man 
ansett ha uttalats "fiagura "fiagurum, skulle visa, att t. ex. 
"meku blivit till "meaku > miok ”mycket” osv. 

Blott i förbigående nämner jag, att det, så vitt jag 
förstår, är metodiskt alldeles oriktigt att lägga en så stor 
(nästan avgörande) vikt på ett par ristningar i en så dunkel 
runinskrift som den på Rökstenen. Dess läsning är alltjämt 
delvis diskuterad; dess tydning är i flera avseenden ytterst 
oviss; dess innehåll synes delvis vara rätt fantastiskt. 

Rök-inskriftens flakura flakurum hava uttalats 
icke "fiagura "fiagurum, utan fiogura fiogurum med bryt- 
ningsdiftongen io, liksom brytningsdiftongen io finnes i 
fsv. fioghor, gen. pl. fioghora ”4”, fioghortän ”14”, isl. fiogur, 
fJiogurra, fiogrtån, fiogurtån. 

Som allbekant, är det yngre runalfabetet från fonetisk 
synpunkt alldeles otillfredsställande, och ofta kan en och 
samma runkombination hava två, tre eller ännu flera uttal. 
Så användes t. ex. u-runan ej blott för att angiva uttalet u 
(ex. kup ”gud”) och ww, v (uas ”var”), utan också för att 
antyda uttalen o (brupir ”broder”), y (suniRr ”söner”), ö (brubr, 
uttalat bredr) osv. A-runan har valör icke blott av a, utan 
också av &e (batri ”bättre”), av o t. ex. i haka i sena born- 
holmska inskrifter, hvilket uttalats hogga ”hugga” (Wimmer- 
Jacobsen Danske runemindesmeerker s. 28). Nu är det vidare 
fullt visst, att ia i runinskrifter mången gång angiver uttalet 
io (särskilt brytningsdiftongen). 

I fsv. literaturspråket heter pret. till gera oftast giorpe 
med brytningsdiftong. Någon form "giarpe har icke påvi- 
sats ur fsv. literatur-språket. Däremot äro sg. kiarpbi, pl. 
kiarbu mycket vanliga i fsv. runinskrifter, t. ex. kiarpi 
Liljegren 214, 523 etc., kiarbu Runverser nr 24, 71, 147, 
159 etc. Härav måste man draga den slutsatsen, att de 
”unristade fsv. kiarpi kiarpu alltid (eller nästan alltid) an- 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 271 


giva uttalet giorpi, giorpu!). I fyra fornskånska runinskrifter 
(ristade av Mårten stenhuggare) anträffas giarbe Wimmer- 
Jacobsen nr 204, 205, 206, 207, en gång giarpi ib. nr 208. 
Då Skånelagen använder pret. giorpe, ha även dessa run- 
ristade fskå. former uttalats giorpe, -i. I glossaret s. 216 
synas Wimmer och Jacobsen riktigt fatta giarpe, -i såsom 
uttalade giordi (giårdi), men s. 177 transkriberas — enligt 
min uppfattning oriktigt — giaråe, -i med giarde. 

Pret. till fsv. falla heter i literaturspråket normalt fiol 
(fiel) med brytningsdiftongen io; blott mycket sällan möter 
pret. fiel (om hvars förklaring se Kock Sv. ljudh. II s. 407). 
I fsv. runinskrifter anträffas flera gånger ristningen fal (feal; 
exempel anföras ib.). Det är därför säkert, att run. flal 
oftare uttalats fiol än fial (fiel). Redan i den mycket gamla 
Kälvestens-inskriften i Östergötland, som icke torde vara 
mycket yngre än Rök-inskriften, anträffas flal ”föll” (Brate 
Östergötlands runinskrifter nr 8). Den östgötska inskrif- 
ten i Högby (ib. nr 81) har feal. Då nu Östgöta-lagen 
såsom preteritum till falla använder /fioll (icke fial), så är 
det obetingat troligt, att flal (feal) i dessa östgötska in- 
skrifter uttalats /fioll, och att Brate utan tillräckligt skäl 
antar uttalet fial i Kälvestens-inskriften (han motiverar icke 
en dylik mening). 

En vanlig form för preteritum av fsv. verbet hugga 
hogga är i literatur-språket hiog, pl. hioggo. Från fsv. lite- 
ratur-språket har icke uppvisats någon pret.-form ”"hiag, pl. 
"hiaggo eller dylikt ?). Då man nu i runinskrifter jämte 
pret. hiok, iok rätt ofta finner ristningen hiak t. ex. Black- 





1) Den i den forngutn. Aakirkeby-inskriften mötande ristningen 
giarpu torde snarast ha uttalats giardu, eftersom brytningsdiftongen 10 i 
denna inskrift med exceptionellt rikt utvecklat runalfabet skrives io i ordet 
iorpaR, och eftersom ”göra” även annars har ia i fg. giara osv.; jmf. Kock 
Sv. ljudh. III, s. 189, 196. 

2) I ett par avlägsna nysv. bygdemål (på Gottland och i Dalarna) 
finnes pret. iägg och hos Liljegren nr 49 pl. hieku. 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


272 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


stad Uppland (Dybeck I nr 205), Liljegren nr 132, 159, 
iak ib. 107, 370, 474, pl. hiaku Härened Västergötland 
(Torin nr 7, jmf. Kock Sv. ljudh. II s. 407), så är det 
visst, att ristningarna hiak, iak (hiaku) obetingat oftast 
(eller alltid) angivit det med fsv. literaturspråket överens- 
stämmande uttalet hiog (hioggu); jmf. delvis Kock anf. arb. 
8. 408. 

Här må ock nämnas, att personnamnet Biorn i fsv. 
runinskrifter ganska ofta (såsom det vill synas dock företrä- 
desvis såsom senare kompositions-led) skrives biarn, t. ex. 
Nora, Bromma socken, Uppland Runverser nr 153, esbiarn, 
robbiarn, borbiarn Källa Öland (Söderberg-Brate Ölands 
runinskrifter nr 56); andra exempel hos Kock Sv. ljudh. 
II, s. 404. Det är troligt, att ia också i biarn-, biarn åt- 
minstone stundom angiver uttalet biorn, -biorn, men såsom 
av mig sist anf. ställe framhålles, har io måhända i rela- 
tivt oakcentuerad stavelse ljudlagsenligt övergått till ia: 
LZ biorn > > biarn. p 

Huru nu än namn på -biarn böra uppfattas i runin- 
skrifter, så framgår av det anförda, att diftongen io i fsv. 
och fda. runinskrifter ofta återgives med ia. 

Formerna fiogura fiogurum i Rök-inskriften äro därför 
lätt förklarliga. Liksom "fedurtän ljudlagsenligt blev till 
+feudrtän ”"feodårtän, men dessa sistnämnda former rönte in- 
flytande från ntr. "feugur (och gen. pl. tfeugurra), så att 
man fick isl. fiogurtän, fsv. fiughurtän, fioghortän (se s. 269), 
så blev ack. "fedura ljudlagsenligt till "feudra "feodra, men 
denna sistnämnda form, tillhörande paradigmet för räkne- 
ordet ”fyra”, blev under inflytande från neutr. "feugur, gen. 
pl. mask. fem. och neutr. "feugurra, tillhörande samma para- 
digm för ”fyra”, till "feogura (fiogura). Dat. "feogurum (fio- 
gurum) förklaras på alldeles samma sätt. Härmed är att 
jämföra, att dat. flugrum en gång anträffas i Västmanna- 


Digitized b (GO gle PRINCE TON UNIVERSIT 





Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 273 


lagen hs. D (Siljestrand II s. 42) i st. f. fiarum; alltså har 
g även här på analogisk väg lånats från fiughur, fiughurra ”"). 

Brytningsdiftong finnes i Rök-inskriften i dat. skialti 
”gköld” 1 gång och i nom. biari (personnamn) 1 gång. Man 
brukar sammanställa dat. skialti med den i isländsk poesi 
upprepade gånger anträffade dat. skialdi, och detta torde 
vara riktigt, ehuru även den möjligheten finnes, att skialti 
uttalats skioldi med diftongen io lånad från nom. skioldr 
ack. skiold. Dat. skialdi kan ha lånat ia från gen. sg. och 
pl. skialdar, skialda. Men då i isl. poesi också en nom. pl. 
skialda(gi) kanske föreligger (jmf. Finnur Jönsson Skjalde- 
sprog s. 56), så tyder denna på, att ordet mycket tidigt 
fakultativt antagit a-stamsflexion: "skialdr ete. TI så fall har 
ia i skialdi naturligtvis överförts från nom. sg. osv. Det 
är alldeles icke påfallande, att ia i Rök-inskriften dels har 
valör av io (fiakura, flakurum; möjligen i skialdi), dels av 
ia (biari, troligen i skialti). Motsvarande dubbel-valör av 
samma runtecken i en och samma inskrift finnes ju rätt 
ofta. Så angiver runan a t. ex. å den bornholmska Bo- 
dilsker-stenen ljudet p i ha[k]a ”hugga”, men däremot ljudet 
a i namnet purfast och i namnet a(l)i dvs. Alle. 

Något flaru ”värld” finnes säkerligen ej i Rök-inskriften; 
troligen ej häller iatun ”jätte”; jmf. beträffande ”faru” Lind- 
roth Stud. i nord. fil. II nr 8 s. 13, beträffande ”iatun” 
Pipping ib. III nr 8 s. 23; dessutom Kock Uml. u. Brech. 
295 noten. I fall iatun ”jätte” är att läsa i inskriften, 
kan det ha uttalats eotun (med yngre u-brytning och ännu 
icke ur eo utvecklat ea) eller eatun iatun (med fsv. över- 
gång av den yngre brytningsdiftongen eo till ea, ia). 

Inskriftens siulunt ”Seland” fattar jag snarast såsom 


!) Hos Torp och Falk Lydhistorie s. 126 nämnes ett fsv. fiagur 74”. 
Denna form är mig obekant; den torde bero på något missförstånd eller 
förbiseende av dessa författare. Det i fgutniskan en gång anträffade fiau- 
gura är säkerligen skrivfel (Pipping Gutalag s. 27 not 1). 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXII, NY FÖLJD XXIX. 18 


Google 


274 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 


angivande uttalet Siolund; jmf. Sisland, det isländska namnet 
på denna ö. 


Alltså: 

I. Äldre u-brytning. 

I och med överförandet av ett u till en rotstavelse med 
kort e-ljud från en omedelbart följande ändelse brytes i hela 
Norden e till év > éu > é0, som resulterar i io, t. ex. "meku 
> isl. fnorska fsv. fda. ”meok miok. | 

Om iu framför gg (kk) i östnord. biug, njugg, (östnord. fnorskt piukk-) 
se s. 257. Om fsv. turpriki etc. se ib. 

II. Yngre u-brytning. 

I hela Norden brytes ett kort e-ljud under sent ur- 
nordisk tid till ”"év, éu genom inflytande från ett i nästa 
stavelse kvarstående u, t. ex. "tegu > "teugu. 

I fornnorskan och i östnord. språk kvarstår detta éu 
såsom iu framför de labiala konsonanterna 3, kk, efterföljda 
av u eller i, t.ex. fnorska fiugur (piukk-), fsv. fiughur, tiughu, 
thiukkir (jmf. 8. 257). Om iu i fsv. Iuvur se 249 f.; i fsv. 
pret. pl. fiullo, hiuldo; fda. fiulle se 250. 

Den normala utvecklingen av den genom yngre u-bryt- 
ning uppkomna fallande diftongen ”év, éu är emellertid 
följande: 

1. Den övergår i isländskan och fornvästnorskan till 
éo (som senare resulterar i io), t. ex. "sternu > Fstéurnu > 
"stéornu > stiornu. 

2. Den fallande brytningsdiftongen (éu >)éo utvecklas 
i övriga fornnordiska dialekter (i Tröndelagen, det norska 
Östlandet, i Sverige och Danmark) vidare till éa (som senare 
resulterar i ia), t. ex. "stéornu > "stéarnu stiarnu. 

Brytningsdiftongen eo, uppkommen genom äldre u-bryt- 
ning ("meok) hade övergått från en fallande till en stigande 
diftong ("meök miok), redan innan "stéornu med den fallande 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 275 


diftongen éo, uppkommen genom yngre u-brytning, övergick 
till "stéarnu (senare stiarnu). Härpå beror det, att i Trön- 
delagen, det norska Östlandet, Sverige och Danmark den 
äldre wu-brytningsdiftongen resulterade i io (miok), men den 
yngre u-brytningsdiftongen resulterade i ia (stiarnu). 


I fsv. runinskrifter har runkombinationen ia ofta valör 
av io, t. ex. pret. kiarbi, uttalat giordi; fial (feal), uttalat 
fiol, hiak, uttalat hiog. Detta är ock fallet i de mycket 
debatterade ristningarna ack. fiakura, dat. fiakurum 74” i 
Rök-inskriften, hvilka angiva uttalet fiogura, fiogurum. Om 
dessa formers upphov se s. 272 f. 

Lund. | Axel Kock. 


Go gle PRINCET ON UNIVERSITY 


276 M. Olsen: Möjebro-stenen. 


Möjebro-stenen. 


Ved Otto von Friesen's undersögelse af Möjebro-stenen 
turde man vere naaet til en definitiv lesning af den ur- 
nordiske runeindskrift, som — fordelt paa 3 horisontale 
linjer (paa 10, 15 og 1 runetegn), at.lese nedenfra opad 
— er indhuggen paa stenen over ”en med omisskännlig fart 
och konstskicklighet tecknad ryttare, sittande på sin häst 
med svärdet höjdt till hugg”: 


5 10 15 20 25 
frawaradaRr|anahahaislagina|R 

Vi skylder ogsaa von Friesen den evidente tolkning af 
indskriftens 9 sidste runer som is slaginaR, i norrön sprog- 
form es (er) sleginn. Dette, i forbindelse med Fr. Läffler's 
evidente forklaring af runerne i 1ste linje som et mands- 
navn i nominativ Frawaradar (norr. "Frårdör, jfr. frår adj., 
rask, hurtig) "!), tör betragtes som det trygge udgangspunkt 
ved den hele indskrifts tydning. 

Om indskriftens midtparti er endnu ikke det afgjörende 
ord sagt. Dette indrömmes villig af de to forskere, som i 
den sidste tid har behandlet Möjebro-stenen, Otto von Friesen 
og Erik Brate. Da Brate nylig i dette tidsskrift (XXXI 
8. 227 ff.) har givet en kritisk redegjörelse for Möjebro- 
indskriftens tydningshistorie, skal jeg her ikke gaa nermere 
ind paa de forskjellige opfatninger, man har gjort gjeldende 
med hensyn til afsnittet anahaha. Kun maa jeg, naar jeg 
nu skal meddele nogle bemerkninger om rune 11—17 samt 
om indskriftens forstaaelse i det hele, tage bestemt afstand 
fra den udtalelse af Brate, at grunden til, at tidligere for- 
skere ”så föga lyckats i sin tydning”, er den, ”att inskriften 
icke kan ydag genom det ljudvärde, som hittills tillskrivits 
dess runor”. 


1) Arkiv I 3. 275. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXIII, NY FÖLJD XXIX. 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 





M. Olsen: Möjebro-stenen. 277 


Otto von Friesen's sidst offentliggjorte opfatning !) gaar 
ud paa fölgende: frawaradaRr danner en setning for sig, 
”F. (hviler hery". Derefter fölger en ny setning: ana haha 
i(8) slaginar ”Ane den enöiede (jfr. got. haihs ”enöiet”) er 
feldet”. Denne sidste setning har efter von Friesen hensyn 
til ”Frarads stoltaste bedrift och denna är också återgifven 
på bilden. Mannen på hästen är Frarad i strid med Ane, 
och nere till vänster ser man ett par knäböjda streck, som 
kunna tänkas markera den besegrade motståndaren”. 

Denne opfatning af stenens billedlige fremstillinger 
stemmer saaledes vel overens med von Friesen's tydning af 
indskriften. Imidlertid maa det paa den anden side frem- 
holdes, at billedet ikke danner noget trygt holdepunkt for 
en tolkning, hvorefter to personer er n&evnte i indskriften. 
Med rimelighed tör man kun udtale: Billedet fremstiller en 
rytter i strid (mulig med en til jorden kastet modstander), 
og til strid refererer sig sandsynlig participet slaginar; 
men der er intet til hinder for, at Frawaradar, som for- 
herliges ved rytterbilledet paa mindestenen — som altsaa 
mulig ligefrem er fremstillet paa stenen —, selv kan vere 
bukket under efter en tapper kamp mod overmagt, og at 
i(8) slaginar skal opfattes som predikat til frawaradar: 
 +Frårdör ... es sleginn. Dog maa det forelöbig lades uaf- 
gjort, i hvilken betydning slaginäRr skal tages; von Friesen 
gjengiver det ved ”slagen, träffad, sårad”, Noreen ved ”tot- 
geschlagen”. Först en tolkning af den hele indskrift kan 
bringe klarhed om, hvordan ordet skal forstaaes. Det kan 
dog vere heldigt, om vi allerede nu orienterer 08 noget 
med hensyn til anvendelsen af verbet ”slaa” i de gammel- 
germanske sprog. 

I den norröne litteratur findes slå anvendt omtrent som 
i vort nuverende sprog: ”slaa, tilföie slag, ramme dermed” 


1) Upplands runstenar, Uppsala 1913, s. 3. Jfr. sammes ”Runorna i 
Sverige” (Fordomtima 1), Uppsala 1915, s. 8. 


Google 


278 M. Olsen: Möjebro-stenen. 


(Fritzner slå 6, omtrent = ljösta), t. eks. om at ramme en 
fugl med pileskud, ramme en person med en sten, som 
kastes, ved et tre, som svinges; naar den rammede legems- 
del omtales, finder man oftest udtrykket slå & (med akku- 
sativ): slö å hondina med eoxi, slö med breidoxi eitt hogg då 
halsinn (ogsaa: slå i hofudit, millum herdanna, utan vid 
hunnvengit). Kun sjelden er slå anvendt saaledes, at det 
kan gjengives ved ”drebe, slagte” (se de 3 eksempler hos 
Fritzner under slå 9 [= slå af], hvoraf et fra Hyndluljöå 
29: sins brödur slö hann handbana, jfr. smst. 15.3; ifölge 
Vigfusson er slå i denne betydning ”little used in classical 
writings where drepa is the word”). Vesentlig ligedan er 
forholdet i gammelsvensk (se Söderwall under sla 1 og 3). 
I gammeltysk og i gammelengelsk optreder derimod 
verbet ofte i betydningen ”erschlagen, tot schlagen” (”töten, 
auch oft, wenn die tötung nicht durch einen schlag erfolgt” 
Grimm's Wörterbuch schlagen 1), ”to strike so as to kill, 
to slay” (Bosworth), men er ogsaa vanligt i betydningen 
”einen schlag tun”, ”to strike an object, smite”. Naar den 
rammede legemsdel omtales, kan — som i nordisk — for- 
skjellige prepositioner komme til anvendelse. Hyppigst 
möder man i de gamle sprog udtryk med prepositionen 
"an, "ana, t. eks. angelsaks. sléan on gewenge, slaa paa 
kinden, on ansyne, i ansigtet, on på sidan, i siden (ogsaa: 
sléan in nosu, paa nesen, ofer mup, paa munden), tysk an 
die schläfe, an die wange, an den hals, an die brust, an 
die seite schlagen (ogsaa: auf die hand, auf den räcken, auf 
den kopf, ins auge schlagen, o. s. v., idet an i flere tilfelde 
synes at vere aflöst af andre prepositioner, jfr. auf den 
hintern schlagen, men sluog sie an den afterin Notker)"!). 


!) Af herhenhörende eksempler kjender jeg fra gotisk kun: slohun is 
haubibp rausa Etunttov avtod Tv Kepajv kaduv Mark. 15,19; sloh in brusts 
seinos éEtuxttev eig TO GTijdos Aadtoö Luk. 18, 13; jabai hwas tewis in an- 
dawleizn slahip el tis duasg es xoccwnrxov déoet 2 Kor. 11, 20. 


oitized by FO gle PRINCETON UNIVERSITY 





M. Olsen: Möjebro-stenen. 279 


I det hele maa man saaledes sige, at prepositionen 
"an(a) (norr. d, got. ana, oht. an, ana, ags. on) er den sed- 
vanlige, hvor verbet ”slaa” er brugt om at ramme en be- 
stemt legemsdel !). Dette turde vere ikke uden betydning 
for tolkningen af runeforbindelsen anahaha foran i(s) sla- 
ginarR paa Möjebro-stenen. 

Som man vil have seet, er der intet til hinder for med 
Noreen at gjengive verbet i Möjebro-indskriften ved ”ist 
totgeschlagen”. Ud fra nordisk standpunkt synes dog von 
Friesen's oversettelse at ligge nermere: ”slagen, träffad, 
sårad”. Fölger man nu den anden af disse opfatninger, vil 
man finde det naturligt, om predikatet indeholder et udtryk 
med en af de prepositioner, som i de gammelgermanske 
sprog jevnlig forbindes med ”slaa” (norr. d, i o. 8. V., ags. 
on, in 0. S. V.), og blandt disse kommer, som nevnt, "an(a) 
utvivlsomt i förste rekke. 

Her vil man blive mindet om en af de g&eldre opfat- 
ninger, hvorefter r. 11—13 paa Möjebro-stenen, ana, er en 
nordisk modsvarighed til got. oht. ana ”paa”, gammel side- 
form til "an (an Tjörkö-brakteaten, norr. d, oht. an, ags. 
on). Efter den begrundelse, som ovenfor er givet, turde det 
vere rigtigst ikke at forlade denne opfatning, förend enhver 
udvei til at forstaa ana ... i(s) slaginar som då... es 
sleginn har vist sig at vere stengt. 

Vor interesse kommer nu til at samle sig om de efter 
ana fölgende 4 runer haha. Hvis vi er paa ret vei i vor 
gjengivelse af Möjebro-indskriften ved ”F. å ... es sleginn”, 
er der meget, som taler for at söge betegnelsen for en le- 
gemsdel i haha. Hvad nu först spörgsmaalet om dette ords 
grammatiske form angaar, er alt i fuld orden; vi venter, at 
en styrelse til ana skal staa i akkusativ, og haha kan efter 


!) Ligesaa ved norr. ljösta: ”Substantivet, som betegner den slagne 
Gjenstand, forbindes ofte med ljösta ved Prep. da istedetfor at settes i 
Akk. som Verbets Objekt: lystr å funnvangann SE. I, 148” (Fritzner). 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


280 M. Olsen: Möjebro-stenen. 


endelsen vere akk. m. eller n. af en a-stamme. Det neste 
spörgsmaal bliver, om der i urnordisk haves en stamme 
haha-, som her kan give brugbar mening. Ogsaa paa dette 
kan svares bekreftende. Netop fra nordisk — og fra angel- 
saksisk — kjendes en betegnelse for en legemsdel, som paa 
Möjebro-stenens tid tör ventes at have havt formen häha- 
(af "hanha-”')), nemlig sammensetningsledet hdä- ”hel” i norr. 
hä-sin f. ”heelsene, hase” og hå-möt n. (f.) ”helled” (= ags. 
höh m., eng. hough ”hase”, ogsaa i sammensetninger som 
höh-seono f. ”heleene, hase”), hvortil det i historisk nordisk 
sprog brugte ord for ”hel”, norr. hell m., er dannet ved 
afledningsendelsen -ila- (opr. ”hanhila-) ”). 

Naar man kun tager hensyn til den formelle side, 
bliver det altsaa en serdeles enkel forklaring at tolke Möje- 
bro-indskriften saaledes: 

frawaradaRr| ana haha i(s) slagina'R, 
i norrön sprogform: F. då "hå [= hel] es sleginn, angelsak- 
sisk: F. on höh is slegen. 

Dette skulde ordret betyde: ”F. er ram met paa helen”. 
En saadan oversettelse maa dog efter meningen synes at 
have lidet for sig. Man venter ikke i en af de kortfattede 
urnordiske mindeindskrifter en saa speciel oplysning som, at 
den afdöde har mistet livet paa grund af et saar paa 


helen, en legemsdel, hvor oven i kjöbet — naar da ikke 
overtroiske forestillinger faar spille ind (jfr. Achilles's död), 
hvilket vel her maa synes ganske udelukket — et banesaar 


ikke let kan tilföies. 
Hvis den her foreslaaede forklaring er rigtig, kan ind- 
skriftens mening saaledes vanskelig udfindes ved en ordret 


1) Jfr haha paa Ström-brynet (indskrift B), hvorom jeg kan henvise til 
mit sidste tolkningsforsög i ”Norges Indskrifter med de e&eldre Runer” II s. 
699 ff. Anderledes i Det kgl. norske videnskabers selskabs skrifter (Trond- 
hjem) 1908 no. 13 s. 14, 

2) Om ordets etymologi se bl. a. Fick, Vergleich. Wörterbuch" III 
[bearb. af Torp og Falk] s. 67. 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


M. Olsen: Möjebro-stenen. 281 


gjengivelse af dens enkelte led, men udtrykket ”ramme paa 
helen” maa have antaget et mindre konkret betydningsind- 
hold. I hvilken retning denne mere afblegede betydning 
kan söges, lerer vi af en rekke norröne og angelsaksiske 
udtryk. 

Först skal nevnes de med ana haha... slaginar 
parallele norröne udtryk, som forenes i en oprindelig betyd- 
ning ”slaa, stöde mod éns hele” (9: ramme bagfra): hurö 
fellr e-m åa hela Vols. s. 84.21 (jfr. Sig. III 69: hrynja 
honum på å hel peygi o. s. v.); kurd lyksk e-m å hela Sn. 
Edda I 34.19; keyra e-t & hela e-m Bisk. I 349.9 (her om 
et barn, som ikke modtages paa gaarden, men jages ud 
efter overbringerne). Ner disse udtryk staar fara, ganga,: 
hlaupa, slåsk eptir äå hela e-m, ogsaa: fara i håmöt, i hå- 
mötit (i håmötina), tildels med tilföielsen eptir e-m, om at 
fölge umiddelbart efter én (egtl. saaledes, at man med sin 
fod rammer éns heel)!). — Sideordnet med disse udtryk er 
i angelsaksisk: him on höh beléac heofonrices weard mere- 
huses mup ”God closed the door of the ark behind him”; 
Pharao him filigde &e& påm hön ”Pharaoh followed at their 
heels” (se Bosworth). 

Dernest bör her anföres ordet helbitr ”helbider” i 
Hårbaråsljöd 35 (Bugge's udg.). Haarbard har i den fore- 
gaaende strofe (34) udtalt: 

Ek munda pér på trua, 
nema pu mik i trygå. véltir, 
”tro dig jeg skulde, om i trygd du ei sveg mig”. 

Hertil svarer Tor (str. 35): 


Emkat ek så helbitr, 
sem hudskör forn å vår, 


”jeg er ei den helgnager, som hudsko stiv om vaar”. 





1) Derimod er der ved hopa, fara, ganga å hel og lign. kun tale om 
at trekke sig tilbage i éns egen heels retning, 


Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


282 M. Olsen: Möjebro-stenen. 


Her skinner gjennem det humoristiske udtryk igjennem 
en (ellers i litteraturen ukjendt) taalemaade bita (eller et 
lignende verbum) e-m då hel om at véla i trygd. Det er en 
saadan udtryksmaade, man efter min mening har i det ur- 
nordiske ”slahan ana häha ”ramme, saare, overfalde og 
drebe (uforvarende, lumskelig, : trygd) bagfra” i Möjebro- 
indskriften. 

Det er ikke usgedvanligt, at mindeindskrifter paa rune- 
stene forteller om, paa hvilken maade den afdöde er kom- 
men afdage. Serlig grund var der til i saadanne indskrifter 
at nevne et svigefuldt overfald, forat tanken paa hevn 
stadig kunde holdes levende. Vi ser da ogsaa, at det i flere 
indskrifter om den afdöde heder: ”N. N. sveg N.N. (i 
trygd, eller: sageslös). Fra indskrifter, som har veret un- 
dersögt i ny tid, skal her nevnes: 

roskitil : uilti : i : triku : aibsoara : siin Braddan, Man 
(Kermode, Manx Crosses 110), ”Rossketil sveg i trygd sin 
edsvorne feelle” !); | 

skogi : suek : saklausan Vester-Marie VI (Wimmer III 
s. 305 ff.), ”Skoge sveg den sageslöse (berövede den uskyl- 
dige livet ved svig)”. 

Jfr. ogsaa Runverser s. 48 ("Gud svige den, som sveg 
N. N:”), 70, 359. 

Efter den her hevdede opfatning udsiger altsaa Möjebro- 
indskriften: FrawaradaRr er (overfaldt og) feldet bagfra. 
Denne tolkning bör staa ved sit verd uden hensyn til, hvor- 
dan stenens i sin art enestaaende billedlige fremstillinger skal 
forstaaes ?). Det kan ikke bevises, at der er en med be- 


1) S. Bugge, Aarböger 1899 s. 240 f.; jfr. Brate, Fornvännen 1907 
s. 25 ff. 

2?) Om Möjebro-stenen bemerker H. Schetelig (Norges Indskrifter med 
de e&ldre Runer III, 1914, s. 61 f.) under omtalen af den skik at forsyne 
reiste mindestene med runeindskrift: ”denne serlige bruk av runene kan 
skyldes fremmete forbilleder, rimeligvis kjendskap til indskrifter paa romerske 
gravstener; et mindesmerke som Möjebrostenen med sit rytterbillede, gir 
en direkte antydning i den retning”. 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 





Kolsrud: e og & i cod. Holm. 34 qv. 283 


vidsthed udtrykt sammenh&eng mellem indskrift og billede. 
Forholdet kan godt vere et lignende som paa Tu-stenen 
(Jederen), hvor man ikke öiner nogen direkte sammenheng 
mellem stenens fremstilling af en mand og en kvinde og 
runeindskriften ”Helge reiste denne sten efter sin broder 
Ketil” !).  Talfald er der ikke grund nok til at gaa lengere 
end til en formodning om, at rytterbilledet, hvortil mulig 
ogsaa hörer en ved etpar streger antydet feldet modstander 
(jfr. ovenfor s. 277), er indhugget for i al almindelighed at 
forherlige den afdödes tapperhed i strid. Skulde billedet 
af Frawaradar tilhest over en feldet modstander (?) virkelig 
have hensyn til hans sidste kamp, hvori han bukkede under 
efter lumskelig at v&ere bleven overfaldt fra baghold, kunde 
hensigten med indridsningen nok tenkes at have veret den, 
at forkynde for eftertiden, hvor dyrt han havde solgt sit liv. 


Kristiania 12. november 1915. 
Magnus Olsen. 


Um e og & i cod. Holm. isl. membr. no. 34 
in 4to ”). 


1. Riksboksamlinga i Stockholm eig truleg den eldste 
Frostotingsbok av Magnus Haakonarsons landslov. Det er 
34 qv i Gödels katalog, = C 21 (var. Fa) i Norges gamle 
Love II og IV >), alle stader sett til slutten av 13de hun- 
dradaaret. Skrivaren nemner seg FEirikr pProndarson; han 
har ei sted og fin hand. 

Storm segjer at rettskrivinga er ”god og gammel, uden 


1) Bergens museums aarbog 1909 no. 11. 

3) Ei lengre utgreiding um maal og rettskriving i det heile i same codex 
vart dryft i seminareving for professor Noreen i Uppsala vaaren 1914; dette 
stykket her er noko utvida, men elles ubrigda. 

3) Gustav Storm i NgL IV s. 667 f., med skriftprove i same bandet. 
Gödel i Katalog öfver Kongl. bibliotekets fornisl. och fornnorska handskr. 
s. 96 ff. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXU, NY FÖLJD XXIX. 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


284 Kolsrud: e og & i cod. Holm. 34 qv. 


mange seregenheder”; eg tykkjer ho er framifraa god og 
fylgjestreng for si tid. Maalet er regelrett nordvestlandsk, 
etter dei kjennemerke som professor Hegstad har sett upp i 
Vestnorske maalfere fyre 1350; men det er stodare her enn 
i dei handskriftene han har skrive um, serskilt der det gjeld 
u-ljodbrigdet og ljodsamhevet. Codex har ikkje gh og fv 
(fu), ikkje dei yngre formene av f£ og v”), ikkje pronominal- 
formene pen, het etc., og sjeldan «- til privativ partikel. 
Og i det heile har maalet ein eldre svip her enn i cod. AM 
60 qv., som er prenta i NgL II, so det difor er vel trulegt 
at boka er so gamall som fyrr er sagt. 

Det er ei sermerkt form av nordvestlandsk her, med 
nokre nye former og ljodreglar (otan, sj. utan; 9 er trengre 
enn $, soleis t. d. 81 a? sxi, 50 a” hörfi?), men böte, döme 
etc.). Serskilt er det verdt aa granska bruket av e og &, 
som her i denne boka er greidare enn i mange andre norske 
skrifter fraa den tid. 

2. e. Nordvestlandsk, som i fleire maatar baade i gamall 
og ny tid er ein bindeled millom (sud)vestnorsk og aust- 
norsk, har i denne codex funne den same millomvegen ogso 
for i-ljodbrigda a. Der austnorsk jamt har & (tekit, beria) 


1) utan 2 gonger: 82a'' og 86 b'. 

2) men öpstom 48 b?', slåckeng 78 a", 

Vidare kann nemnast bruket av hjelpeljoden fyre R; der han finst er 
det mest etter I, t og n, mindrö etter d, g og m, nokre faa gonger etter k 
(bolker 8b? sliker 712!" areker 70b!5; men t. d. eter z drekkr 24 b?9) og 
etter f (hofer 57 a"). Fyre r er det ingen hjelpeljod (akr 48a?: timbbr 76 a” 
alldr 37b?" setr 63b? ertr 79 b!!) utan i faa ord, som og sidan i nynorsk, 
jamt har mist 7 (silfer 67 b? silfers 70 b!; veter 48 a", sj. vetr t. d. 48a2'; 
ofte leidanger 19 a. o. fl.; kaupangr har her mist r i beygninga; vider 
gengna 65 b!”, elles vid(r); viderlegx avaxtar 71a??). Umvendt stend r sum- 
tid for er (12 gg.; etter stutt rotstaving berre i fadr). Halvljoden er e, 
ein gong & seler 39a'. Fyre s er det hjelpeljod nokre gonger etter d; ofte 
umbodes; gudes 8a? lides 28a!" Lbodes 44 a?" ardes 50 b" lydes 138” herades 
19a!); skrivemaaten liders 49 a? 72 b!9 80 &'" 82 a!! syner at det er saman- 
heng med former som orär, guädrs, cit. i Noreens gram.? 8 230, sjaa Heg- 
stads Gamalt trendermaal s. 37; jfr. og kledenad 89 bb". Millom r og & i 


garede dsm 54 a? inviridllega 282? (men invirdlega 12 a”). 


pigitized by (SOU gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kolsrud: e og & i cod. Holm. 34 qv. 285 


og sudvestnorsk eller islandsk jamt har e, har denne boka 
baade e og &e, men i eit regelbunde skifte. Eg nemner her 
so mange og ulike dome at regelen vel syner seg; for un- 
dantaka har eg i merknader fort upp alle finnestader. 

betr 33a” betra?) inf. 45a betri 42at best 8X 
beastu 16 b — sett 8a” setr 46 b" setia 11 b setti 3 si 
54a? — net (2 sel) 64b” netia 59 b” netium 59 br — 
fet 25ar — etia 50a” — ved 54b? vedz 69b” vedi 
54 b? vedia Tla” vedian Tl1 a? — stedia 24a — tedi 
49bP — fedr 26b" samfedra 142; samfeddar 14 b? 
samfeddum 14a? — tekr 11 a? teknar 46 a? tekin 19 bb" 
tekit 23 a? teknir 13 b' otekini 46 a? — scekk??) 11 a” seckir 
9 b" hins seckia 12 b” seckizt 10 b” at oseckiu 21 a" — seckt 
10 b"" secktene 21 a” sektar 11 a' sectir 21 b” secktum 10 b” 
— specktar 10b!" — veckia 23 b”? — peckia 60 b? — eckia 51b5 
— dregr 21 a dregit 15 a? — slegit 63 b' — segia 14 a” 
segir 10 a7 — degi 10 a? — legg ek 15 b? leggr 9 a" leget 
31b” Jleggia Ib? leggi 14 b"; etlegg 43b" — tueggia 
32b??) — gegna 38b? — hegna 732; hegnadar 14 Db!" 
— neglldir 20 b5 — skept 20b? skepptar 20b! — eptan 
Jat — eptir alltid — repsa 8 b?") vanrepst 28 b” repsi 20 a 
repsing 8 b” — eppla 13 a” epplum 13 a” — hefr 8 b? 5) hefia 
43a” — hefir 8b" hefdim Ja — krefr 483") krefia 16 b? — 
grefr 48 a” — vefiarar 715 b? — hes 68 be — at nesj 88 a? — 
fest 34b" festa 32a" festar (madr) 32 b!!”) logfesta nsf 51 a”; 
inf. 50b” festir 34b? festing 35b”?) festum 80209) — 


1) betra 76 a. 

2) beckr 58 b?7, 

?) hvarstveggia 11b'". 

1) repsa 28 a". 

5) hefr Ja? 65 a” 13 b!". 

&) krefr 66 a!. 

1) festar vor.d 90 a. 

8) festingar (eller fe-?) 64 b!. 
?) afestum 80 a'v. 


gitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


286 Kolsrud: e€e og & i cod. Holm. 34 qv. 


lesta "') skip 87 a! 86 b” lestir skip 88 a”; lestir nplm. 68 b? — 
ber: 29 a” beriagt 30 a? — ver ek 44 a! veria 45 a” veriande 
44 a — ver asn 64b” — fer: (fara) 17 b” — her mön 
22 a” herss 18a' hernade 22 a herorfar 17 b" (jfr. herad) 
heriat 22a”7 — ker T78b!" kerolld 71 a! keroldum 84 b' 
— huers Ja” huert 40 b huerss 32 bb” hvern Ib hueriu 
Ja” hueria 48b?) huerium 9 a? huergi 64 b'?) hueruitna 
10 b!?") huerssu 38 b” einar huerrar 25 b” huerri 30 b5 — 
Suerris 8a? — ferd 15a' ferdar 65b” atferdum 30 a >) 
— gerda inf. 54 a?) gerdi 3spk 54 a; gerdis 23 b”; mat- 
gerdar 19 b"; gerdu Spli 12 b? — skerdi 26 b — averdi 
18 a" og fl. gonger. — vernd 16 b"" verndar 13 a? — merkr 
gsf 55 a”; merki 42a” — erfa 152 erfir 15 a erfingia 
68b!” — erfö 13 b" erföa 8b? erföene 35 b? erföir 8b 
erföum 13 b'') — seler 45 a” selia 39 at?) selldi 452; 
handsellda 34b"! — teler 64a" telia 64a"' —  elligar 
11 b — Jfella 21 b'”) fellir 21 b afellis domr 28 b”; felir 
(falla) 17 b' fellat 12 a) — melta (korn) 79 a” melltir 
79 a” melltingar 79 a” — suelltir 54b" — eleti 14 a? ") 
elldri 56 a” — velldis 13 b" ?) — kellda 780? — helldr 
(hallda) 14 b"”; (adv.) 118? — belki 16 b?"), 

1) Upphavleg tviljod etter Noreen gram.? $& 128; her er det skrive 
lesta 80 a!', men lestist 21b". Jfr. og subst. lest f.: v. lester 80 a? lesta 
tale 86 b??, 

2) aar hueria 88b 25 hverir 55 a. 

3) huergi 8 at. 

) hueruitna 25 av. 

3) ferdi 8b. 

&) gerdan 53 b". 

7) erfdum 35 b", 

5) selia 23a'. 

?) fella 17.223. 

10) jfr. felle 3sik 27 a?. 

11) elsti 14 a?! og elles vanleg med &. 

12) pelldi 13 bt. 

13) belkinum 8b?, 74 bi. 

Andre undantak, aa sjaa til, er: belgium 67 b” (belggium 67 b") kael- 
ving 682?" helfitis 12b! heluiti 132? frelsi 8b' [til frialsan 29 a?” friol- 
sum 25 b?5 (med stutt a som siolfum 81 a"; jfr. likevel faals 67 a??)), sjaa sidan. 


a 


Digitized sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kolsrud: e og & i cod. Holm. 34 qv. 287 


(Um uttalen fyre nasal, sjaa 3—5.) Slike dgme er 
det i mengd gjenom heile boka, so ein treng ikkje telja, 
um dei regelrette dome her og berre er uppsette med ein 
finnestad for kvart. 

Undantaka er daa so reint faa at regelen maa vera 
trygg: &e 1 einstavingsord, og fyre a i neste staving, 
men e fyre i (vok. og kons.) og u. Dette skiftet er 
gjenomfert i heile codex, ogso i andre staving: lunddernj 
87 b". allteris 16 b”. ackeri 17 b' ackeria 89 a”. 

Her har eg ikkje teke med stoda fyre fn og nasal: 

3. n. sender 8 a? sendom 8 a — stendr 10 a" — ilendr 
18b! nylendom 61 a? leiglendeng? 56 b”:— komendom 75 a! 
likendom 11a' kyquende 31 a! lutuende 32 a? — enda 9 a 
— spengr 20b' — lenge Ib lengg: T1 a! — gengr Ib” 
genget 14a? — henkr 58? — kennem 8 a — brenna 
18a” brenner 43 b! breno 53 a? brende 53 a" — menn all- 
tid, fiollmennes 13 a? almenneng 58 a” almennenge 63 b!" — I 
almennengr er formene med 1 » nestan likso vanlege, og 
det veld litt vingling i ljodsamhovet: allmening 76 b" alme- 
nings 36 b" almeninge 63 b” (aldri -gi) almenengs 36 b" 
almenenge 63 b' almenelega 16 b”!). At det etter einskild 
2 i det heile skulde vera i ser me av dome som: peningyj 
86 b" peningum 33a” kasta teningum um peninga 11 a" 
(alltid 1 » og -ing-). 

Elles er ord med -en- faa: veniu 62 a” ben 56 a” fen 
53 be. : 
Regelen vert soleis: alltid e fyre »”?); og fyre n +. 
konsonant er han jamverdig med upphavleg e (e-0o i 
neste staving). (Noko slikt gjeld og for fleire austnorske 
skrifter, sjaa Hegstads Gamalt trondermaal 114a. 116a. 
117a. 122a. Jfr. Noreens gram.? $ 112 og hans Ge- 


1) Alltid fermening-, t. d. 26 at! 
2) 1 undantak: engllande 86 a'?. Mrk. og kuenlegg 36b?” kuensko 24 a”, 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


288 Kolsrud: e og & i cod. Holm. 34 qv. 


schichte? & 89, der regelen er: e fyre n + heterosyllabisk 
konsonant: lenge-lengr). 

4. m. lemstrar 10 b? — skemdar 23 a" skemdom 29 a" 
skemer 29 a? — skemra 643? skemre 64 a? — lemia 22 b! 
— fremia 23b” — semr 52a” semia 17 a; frendsemj 
25a' frenzsemis 36 b; skynsemd 15b” sidsemdum 823” 
sidsemdar 10 b'. 

Det ser ut til aa gjelda same regelen her som for n + 
konsonant; ord paa -ia fylgjer hovudregelen; dema er 
elles faa. | 

5. Um stefna z nefna 30 a — nefna Ib? nemfna 
Ia nefne 14 b" nefner 19 a” nemdr I b” nemd 19 b' nemt 
Ja nemdar Ba” nemder I a nemdom 24b!. Som upp- 
havleg e; visst inga undantak. — stefna 3032 stemfna 
52 b? stemna 11 a” (10 gg. e), men stefna 12b” stemfna 42 a" 
stemna 40 b" (14 gg. e); stemt 10 b” stemd 10 a” stemdr 
12a? steft 12 a” (stemt 12 b" 40 b”) stemdir 11 a” stemdi 
40 a? stefnir 123? stefni 38 a”? stemni 40 a stefnu 11b” 
stemnv 18 a? sala stemna 23 a". Ordet ser ut til aa fylgja 
hovudregelen for e, med e fyre i-u; det finst elles so ofte 
at undantaka er lett skynlege, helst i inf. og subst. (nsf.). 

Andre ord paa fn gjer regelen tydelegare: 

hefnir 24 a hefnizt 30 a hefdi sin 3si 30 a”; hemdir 
28b? hemnd 30 a hemden 30 a — mal efni 30 b” mal 
efnum 714 a? !). 

At nefna sler lag med orda paa g + m (n) + kons., men 
ikkje stefna, kjem av nasalering; i nemdom har nasalen 
havt lengre tid til aa verka enn i stemdir. 

Orsaka til at e fyre m (2) + konsonant. (og i nefna) er 
ulik e fyre andre konsonantar (ogso fyre palatal nasal), 
ligg i nasaleringa. Jfr. og a fiskj nese 89 a" mot elles nesi. 

Skal ein kunna verdsetja detta skiftet rett, lyt ein rokja 
etter kor det har seg med e eller & av anna upphav. Det 

!) helming 10 bt helmingi 10 b? o. f.; jfr. heluiti og haelg-. 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 





Kolsrud: e og & i cod. Holm. 34 qv. 289 


syner seg daa at denna ljodregelen har breidt seg vidare, 
og at det er andre reglar, som krysser og forklaarar un- 
dantaka. 

6. Upphavleg tviljod: enggi 80 b" engan 13 a" engum 
8b” enskis 10 a” eckj 67 a enggu T0 a? — seng 34 b' (jfr. 
her lenge, med upphavleg e) — festar 8 a fester 82 b” 
flestra 49 a” flestom 273” (men flestum 10b!. Merk og 
Aeri 41 b' 63 b”, elles alltid Aeiri.) — mestr 13 a” mest 
32b”? mesto 20a"!?) — fAesk T9b? — helga 9 a” helgi 
15b? helgu 45a' (alltid e, utan helgi sik 312”) — 
eld 53a elda 59b' elldi 53 a elldingar 50 a”? (men 
eldi 52b” o fl. Jfr. her eleti, velldi, heluiti, helming-, 
belk-; sjaa 7.) Mrk. og j enu at uigi 29 b” hept 28 a” 
svefi rum 87 b” sveifingar rvm 87 b”. 

7. 'e er i regelen skriven e (lang og stutt) og maa 
ha vore uttala annleis enn eg, som og ljodsamhoevet viser. 
Deme: rekner 3232 (jfr. teknir) rekr 64 a (jfr. tekr) — 
berr 12b? abera 10b? (jfr. beria-berr). — skeppa 71 a” 
skeppo 71 a” (jfr. Hesselmans Västnord. studier I s. 35 note 
1) — messo 12a' — herad; so alltid i denne codex. 
Lovene har i det heile nestan alltid heraöd, jamvel dei 
austnorske som elles skriv & for e, utan dei yngre (sjaa 
Hertzbergs glossar), t.. d. i Borgartings nyare kristenrett, 
hdskr. fraa c. 1350, NgL II s. 295, i cap. 5: heradz og 
heiradz. (Jfr. elles hedan 18b'; pveran 20 b'?). . 

Utviding til & er det nokre dome paa, mest ved r, og 
i sume ord er det daa eit skifte millom & og e nestan 
som for e: seggl 21b” seglUe 21 b” (segll 21 b” og elles 
e) — phegna 8b” hegnskyldu 133" pegnskylldu 132? 
pPegne 87b" (jfr. hegn-, gegn-) — sker akr eda sler 
eng 50b” skerst 10 b skera 50 b? sler 2 skerr 46 a? — 


1) Jfr. og hestar 27 b!" 55a!? heste 55 a" (og elles e, men) hesta 16 b' 
hestför 40 at. 

2) Mrk. og her adv. 19a! o. fl., men 2 gg. &: her 8a?? 37a'. Jfr. og 
gsv. heskaper, hiskeper, huskaper til gn. hiu(n)skapr (Schlyters glossar). 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIII, NY FÖLJD XXI, 19 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVERSITY 


290 Kolsrud: e og & i cod. Holm. 34 qv. 


ertra 73a" ertr 79b! — ertogö 172” (vanl. e&, men 
stundom e, t. d.) ertogö 10 b” — erenda 18 a!” (alltid 2) 
— sverd 20a” — verpa 63 a” (jfr. brigdverppi 59 b”, med 
e, 0g varp n. 60a”) — kveör nei vid 53 a", men kvedr 
53 a” 61a' gqueda 31 b” (jamlaging etter kvedia 81 b”). 

I andre er yvergangen til e gjenomferd, ogso naar det 
gjeld ljodsamhevet: huerfa intr. 33 b” huerfi 39 a' (jam- 
laging etter kausativet; t. d. hverfa garde 517 a hverfir 
21a) — vers 29b" verst 29 a verra 44 b” verri 44 b' 
(1 gong verrj 34 a), analogisk etter huerr, veria, — inf. 
vera 10b? verör 103” verdj 26 b” verdum 80 b? (men 
verör 24 a, verdi 11 a? o. fl. alltid med -i), sameleis verdöz gsn. 
29 a” verdi dsn. 44 b?; verdir adj. 28 b” (men davda verdir 
23 b” overdugr 15 b'), analogisk etter verör-verdi; — ucerk 
27a" uerkum 27" averka 51 a auerki 37 a” (analogisk 
etter "verkr -"verkia). 

Utviding ved ! er det döeme paa: vel 8 a" (alltid <)') 
— fela 40 b? felazt 83 a 3sp (! Bylov VII 24 i NgL II 
har felet) feler 3sp 68b? — kvelld 177 a" qvelldet 80 a”; 
her kann me jamfera med elld-, helg-, belg-, belk-, heluiti, 
helming-, selia (1 g.), kelving, som fyrr er nemnde. Eitt 
deme er det og paa det same i hellt 3si 27 a”, som vel 
ikkje har langljod, medan fek 45b" 58b' 81a” (fekk 
44 b”) hadde é, sameleis gek (?) 78 a'. 

8. & (i-ljodbrigde av d) er &, i sume ord e: kera 30 a" 


(elles &: kerer 30 a”) —- neter 76 a" (notlena 26 a! nattom 
T75b" natta 53 b') — orentr 81 a rener 502 og fl st. 
(raan 87b??) — ner 12b? nest BD nesta 10 b” nesto 
11a? nestr 1427 — venest T2 a” avene 14 a? (von 1832). 


I ord som frenzsemis 14 a" frendkonor 24 a? frenkom 11 a” 
frendr 15a o. fl.py er nok kvantiteten som i hendr; stytt 
vokal er det og i embette 90 a". 








1) Utviding etter v er det knapt deme paa: veg ferlla 58b? vegferlli 
58 a; pioduego 58a' og elles alltid veg-. 


oitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Kolsrud: e og & i cod. Holm. 34 qv. 291 


Jfr. hermed verknaden av »n paa e (3), men og desse 
orda: retnemer 38 b" o. fl.; for neme 58 b'; upp nemt 10 a” 
— (med 2 nasalar), eller med nefrar 60 b?. 

9. Av denne etterroknaden ser me at boka er aa lita 
paa der det gjeld aa avgjera kvaliteten av e- og &e-ljodane. 
Det syner seg og at endingsvokalane skifter stedigt etter dei 
funne reglane. Det er nokre deme paa o for u etter e: 
hvsso marger 10b? — husio 42b — tekio en 46 a” 
— hvara tveggio 58b; (gera har jamt gere og gerom, 
t. d. 41 a; gere 40 b'", men gerir 71 a, gerdi 22 b” geri 49 b” 
0. fl.; geregt 89 b”) —; men dei er so faa at dei kan ikkje 
skipla resultatet !). 

10. Etter Ross har me i ny nordvestlandsk eller Fyr- 
demaal (Norske Bygdemaal XII (1909) s. 4 o. fl.) eit ljod- 
skifte som liknar sers mykje paa dette i den gamle nord- 
vestlandske boka. Dema er fraa Sunnmere: vev, pl. vevja, 
hes — hesja, sjel — sjelja, ber presens av å berjo, vär 
— Åå verja, läm'a — lemja, tem'a — temja. Han segjer at 
”ein fylgjande j styd e so han held seg i e”; soleis vekkja, 
tekkjo med e, men hen'da, djegg'2 med & (jfr. at veckia, 
peckia i codex hadde annan e-ljod enn henda, gengr). 

Han segjer um Vossemaal (N. Bygdemaal 1909 s. 120) 
at e er ”e ell e, helst der som ein i-fengen granneljod jam- 
"nar een innte seg; mest hever dette paa Voss (men de 
geld i noken mun dei fleste maali baade her og annstad i 
lande)”. 

Fraa Rygemaal (N. B. 1909 s. 97) har han domet 
hes — hesjar. 

Fraa Hegebostad av Vest-egdemaal (N. B. 1909 s. 
67) har han venja — väns, temja — tema, emja, semja; 

1) Det kunde endaa vera verdt aa jamfera med skiftet millom &i og 
ei. Men det er, um det elles er raad aa finna nokon regel, heller den styd- 


jande konsonanten som har noko aa segja der, soleis at det sjeldan vil vera 
&& fyre g og n, — og ikkje vokalen i neste staving. 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


292 Kolsrud: e og & i cod. Holm. 34 qv. 


nn og »j og sumtid mj ”vil halde uppe ein e, liksom sum- 
stad i Oust-Agdir” !). 

Dette nye maa ha samanheng med regelen i 34 qv. 
og ha vakse fram av det gamle tilstandet. Men det er trongt 
avgrensa og kann ikkje heilt forklaara det eldre. 

For det gamle skiftet er eit slag umvend vokal- 
harmoni og har ikkje direkte noko anna med det nyare, 
enn at det er palataliteten som i visse hove (vekkja, verja) 
har halde det uppe; men det var ikkje den som var orsak 
i det gamle maalet. 

For det er tvilsamt um ll, ld, U og nn har vore 
i-fengne i nordvestlandsk so tidleg ?). I denne boka er nn, 
nd, ng etc., I, Id, It jamgode, naar det gjeld e og & og en- 
dingsvokalane; men i bygdemaala er berre nn og Il (lt) 
palatale. Her er substantivartikelen -enn, bygdemaala har 
mest -injnj. Codex har fella — fellir (no feiljl;a), renna — 
renner (no reinin;ja), henda — hender (no henda) — og fleire. 
Me skulde ha venta rennir og fella etc., um konsonantane 
hadde vore palatale. 

1) Boss har analoge dome for eit skifte millom y og g fraa Inn- 
hordemaal (N. B. 1909 s. 134): ylja — Öl; dynja — dg ni; spyrja — 
spg rå; fylja — fe hi (:fylgja, umlaga etter dylja paa Vestlandet). 


2) sjaa derimot Hzegstads Vestnorske maalfere fyre 1850 Is. 25 under 
1]. a og fleire stader. 


Kristiania. Sigurd Kolsrud. 


öftiedby (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Åkerblom: Historiskt presens. 293 


Bruket av historiskt presens i den tidigare 
isländska skaldediktningen 
(till omkr. 1100). 


En egendomlighet, som i hög grad bidrar till att göra 
den isländska saga-stilen så levande och målande, är den 
flitiga användningen av historiskt presens; den isländska be- 
rättande prosan skulle ha en fullständigt annan karaktär, 
om denna egendomlighet ej förefunnes, utan preteriti-former 
överallt påträffades i stället för detta berättande presens. 

Med utgångspunkt från detta förhållande skulle man 
kanske vara benägen till den förmodan, att i den isländska 
skaldepoesien det historiska pres. skulle ha lika rik använd- 
ning som i prosan, ja, att skalderna på grund av de lätt- 
nader 1 fråga om meter och rim, som en flitig växling av 
pret. och hist. pres. skulle bereda, ännu flitigare än prosai- 
sterna skulle ha låtit de båda formerna göra tjänst vid sidan 
av varandra. 

Men en sådan slutsats skulle vara förhastad. 

Redan tempusförhållandena i Eddadiktningen äro av 
den natur, att de böra väcka våra tvivel i frågan. Såsom 
redan Nygaard i HEddasprogets Syntax II s. 5 f. har på- 
visat, är hist. pres. ytterst sällsynt i Eddadikterna; han har 
endast att anföra nio ställen, där det (sammanlagt 13 gånger) 
förekommer använt i dessa; och ett av dem — brk. 3 (med 
ett fall) — är sedermera utrangerat av textkritiken. Av 
visst intresse i detta sammanhang är det faktum, att även 
prosan i Eddan visar samma egendomlighet. De få ställen, där 
denna säkert uppvisar hist. pres., äro följande. Det viktigaste 
träffa vi i inl. till Grm. Efter en replik, inledd med ”Odinn 
melti”, följer ”Frigg segir: ..."). Öåinn segir, at bat er 
in mesta lygi. bau vedia um bpetta mål”, och ett stycke 

!) Replik. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIN, NY FÖLJD XXIX. 


Go gle PRINCE | ON UNIVERSITY 


294 Åkerblom: Historiskt presens. 


längre fram: ”ok på letr hann handtaka bpann mann ...7; 
i H. Hv. står i prosan efter str. 11: ”Hjorvarår svarar, at 
han mundi få lid Helga, ef han vill hefna mödurfodur 
sins”, i H. H. II efter str. 13: ”En er hon spyrr bat, på 
reid hön ..-.”, i Sgdr. i prosan före str. 5: ”Hann svarar 
och biör hana ...” (både här och i ex. från H. H. II kan 
hdskr:s beteckning för svarar även återges genom svaradi), 
1 inl. till Grp: ”bå kveddi Sigurdr hann måls ok spyrr ...” 
— Vi se, vilken roll anföringsorden segir, spyrr och svarar 
spela i de här anförda uttrycken !). 

Att förekomsten av hist. pres. här, likasom åtminstone 
på några av de ställen, som N. har antecknat ur själva dik- 
terna, kan bero på ändringar av senare avskrivare, synes ej 
osannolikt. 

Till dessa iakttagelser sluta sig de, som kunna göras 
vid studiet av den äldre skaldediktningen. 

För att pröva, hur förhållandet i här berörda avseende 
har varit i denna, har jag gått igenom F. Jönssons Den 
Norsk-islandske Skjaldedigtning ?) för tiden till omkring 
1100, med undantag dock av lausavisorna samt ett och 
annat obestämbart fragment. Det material, som legat till 
grund för min undersökning, omfattar cirka 7,000 versrader. 
Och resultatet har blivit fastställandet av ett förhållande, 
som är rakt motsatt till det, som ovan har blivit angivet 
såsom det a priori mest sannolika. 

Av den stora mängd verbformer, som skalderna i denna 
del av deras bevarade produktion ha begagnat vid skild- 


1) Här bör kanske erinras om hur N. förklarar den ringa frekvensen 
av hist. pres. i Eddadikterna. Han menar, att så länge språket icke hade 
utvecklat någon bestämd form för fut. och till följd därav pres.-formen 
måste tjäna till att beteckna både nutid och framtid, det lätt skulle ha 
framkallat missförstånd, om pres.-formen dessutom i någon större utsträck- 
ning hade blivit använd för att beteckna tilldragelser i förfluten tid (Synt. 
IH s. 6: ”Anm.”). 

2) Här nedan cit. Skj(ald). 


Google 


Åkerblom: Historiskt presens. 295 


ringen av händelser i det förgångna, äro så få pres. — resp. 
”hist.” perf. och ”hist.” fut. —, att den skenbara förekomsten 
i en skaldedikt av denna form såsom historisk i varje fall 
kräver en särskild belysning. 

En speciell uppmärksamhet förtjäna i detta avseende 
de båda skölddråporna, Brages Ragnarsdråpa och Tiodolvs 
Haustlong. 

Man skulle ju vänta sig, att en skald vid avfattandet 
av ett dylikt kväde åtminstone i fantasien skulle ha haft 
sköldens bilder för ögonen, och att han därav skulle ha 
blivit ledd till användning av ett berättande-beskrivande pres. 
i sina skildringar. 

Men så synes ej ha varit fallet. Av den förra diktens 
116 rader innehålla i Skjald. endast tre fall av hist. pres 
(str. 5, r. 4, 6: 8, 10: 1). 

Fallet i str. 6 är dessutom ovisst nog; det beror på 
F. Jönssons sätt att i Skjald. B I s. 2 använda handskrif- 
terna och konstruera satssammanhanget. Enligt texten och 
konstruktionen på sagda ställe lyder strofen: 

”Ståla flaums stokkvir lét mjok stydja Gjäåka nidja, bås vildu 


nama Foglhildar mun fjorvi, ok allir launa Jönakrs sonum fagr- 
gotu blåserkjar birkis; ennihogg ball och eggjar.” 


Nu förhåller det sig så, att de två huvudhskr., R och 
T, av Snorres Edda, som innehålla strofen, ej ha formen 
ball, en form, som endast finnes i hdskr. 1 e £, utan i stället 
bavll, där av, liksom i eni hauG (r. 7), motsvarar normalt o 
(Skj. A Is. 2). Akcepterar man formen boll, vilket F. Jönsson i 
Egilss. Lex. Poet.? (art. 1. bella) själv synes benägen att göra, 
så måste satskonstruktionen i senare strofen bli en annan. För 
min del har jag tänkt mig den så: ”Ståla flaums stokkvir 
lét mjok stydja Gjåka niädja ... ok allir [létu] boll ennibogg 
launa Jönakrs sonum fagrgotu blåserkjar birkis” 1). Vore 


!) Det bör kanske anmärkas, att det ej för rimmets skull är nöd- 
vändigt att låta de förstnämnda hdskr:s bavll ersättas av ball. Raden lyder 


Google 


296 Åkerblom: Historiskt presens. 


denna konstruktion riktig, så bortfölle ju på detta ställe det 
hist. pres., då launa måste fattas som inf. i st. f. som pres. 
ind. pl. 

Vad beträffar pres. i str. 5 och 10, så må frågan 
därom tills vidare uppskjutas. Som säkert faktum kvarstår 
i alla händelser, att i Ragnarsdråpa pret. är den nästan 
enastående tempusformen för de berättande momenten. 

I ännu högre grad gäller detta om Haustlong. Här 
förekommer i texten, sådan den ter sig i Skjald. B, endast 
en gång ett hist. pres., nämligen str. 13: 3 (8. 17). Första 
halvstrofen är av F. Jönsson konstruerad på följande sätt: 
”Skopt höfu skjött brinna, en ginnregin sköfu, en sonr 
bidils Greipar svidnar — sveip vard i for —”. Den enda 
hdskr., som innehåller ordet svidnar är T, som har (r. 3): 
”enN son bidils suidnar”. I R lyder raden ”en son bipiss”. 
Då det i dråpans komposition ej synes förefinnas någon 
grund för att denna rad ensam av diktens bevarade 159 
skulle innehålla ett hist. pres., är det kanske ej alltför djärvt 
att gissa på att -r genom felaktighet i någon avskrift kom- 
mit till i ordet, och att halvstrofen bör konstrueras: ”Skopt 
höfu skjött brinna ... en sonr bidils Greipar. [höf] sviöna”. 

I skarp motsats till de nämnda skölddråporna i fråga 
om bruket av berättande (resp. skildrande) tempus synes 
Ulv Uggasons Husdråpa stå. Av diktens bevarade, i Skjald. 
upptecknade 2 helstrofer använder den ena för ändamålet 
pres., den andra pret., av de 10 halvstroferna upptar den 
första dedikationen, medan 5 för skildringen använda pres. '), 
endast 4 pret. 

Som förklaring på olikheterna i ovan berörda avseende 
mellan de tre dikterna kan man tänka sig ungefär följande. 


visserligen enligt det alternativ, som här har blivit uppställt, ”boll fagr- 
gotu allir” och ej såsom i Skjald. B ”ball fagrgotu allir”, men detta betyder 
faktiskt intet, då versformen i dikten ju är fornskaldahåttr, som ej kräver 
helassonans i de jämna raderna. 

!) Den sista upptar huvudsakl. en anm. ang. diktens komposition. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVE 





Åkerblom: Historiskt presens. 297 


Såsom F. Jönsson (Litt.-hist. I s. 421) framhåller, har 
tydligen den sköld, som Brage hade fått som gåva av konung 
Ragnar, innehållit olika fält — dessa ha varit minst fyra 
—, med var sina bilder, som ha givit Brage anledningen 
till att berätta de sägner, varpå de ha syftat. Var avdel- 
ning av dikten har säkerligen varit avslutad med ett sam- 
manfattande omdöme, och av dessa finnas de två första be- 
varade (1: ”pat fall flotna segik å fogrum randar botni” — 
om Hamdes och Sorles sista kamp i konung Jormunreks 
sal —, 2: ”på sökn må kenna å Svolnis salpenningi” — 
om Hjadningakampen). Icke på långt när allt av det, 
som berättas av skalden ur varje i dikten berörd sägenkrets, 
har blivit avbildat i de olika fälten, rimligtvis endast en 
situation i vartdera av dessa, ty utrymmet har ju icke varit 
stort. Enligt min gissning har skalden i var avdelning av 
dikten, som han för övrigt förtäljt i pret., likasom pekat 
på den situation, som varit föremål för bilden på skölden, 
och för detta ändamål i de båda fall, varom det här rört 
sig, använt ett omdöme i pres. för att omedelbart fortsätta 
i pret. Så förklaras ordalagen i str. 5, där hela situationen 
i konung Jormunreks sal framställes för åhörarnas fantasi: 
”har standa Naglfara segls siglur, andvanar saums, svåt 
gerdu gyrdan golfholkvis så fylkis” etc. (tillhörande den 
första bevarade stevbalken), likaså i str. 10, där kamphettan 
i Hjadningaslaget åskådliggöres: ”Letrat lyda stillir landa 
vanr stödva glamma mun hod å sandi — på svall heipt i 
Hogna — es bröttig bremja brymregin söttu Heäin” etc. !). 
— Det påpekande momentet i den fjärde av de stevbalkar 
i dikten, som i mer eller mindre fragmentariskt skick ha 
blivit bevarade, finna vi i str. 14: ”bat erum synt, at sonr 
Aldafoäårs vildi snimma of freista afls vid åri befdan jar- 
dar reist”. 


!) Skulle letrat genom avskrivningsfel ha uppstått ur ett ursprungligt 
létat, så ha vi icke det påpekande momentet i stevbalken bevarat. 


ed by GO gle PRINCETON UNIVERSIT 


298 Åkerblom: Historiskt presens. 


Huru de omdömen ha varit beskaffade, som eventuellt 
ha inlett de olika stevbalkarna i Ragnarsdr., därom veta vi 
intet. Det är möjligt, att dessa ej ha varit så formulerade, 
att de lika fullständigt som de inledande omdömena till de 
två bevarade stevbalkarna av Haustlong ha knutit allt det, 
som har blivit berättat i varje avdelning, tillsammans med 
de dithörande bilder, som ha fått utrymme på skölden. I 
detta avseende fyller den senare dikten varje berättigat an- 
språk. Så i str. 1: ”Sék & hreingoru hlyri hildar fats trigg- 
laust of far priggja tyframra tiva ok pjaza”; likaså i str. 
14: ”Eår of sér å baugi ”hellis baur hyrjar', es Ötti jotna 
lét of söttan Grjöttåna haug”. Några påpekanden i pres.- 
form har Tjodolv på grund härav kanske ej funnit nödiga; 
svidnar i str.13 (jmf. s. 296) är nog ej ett sådant; däremot tyckes 
sammanhanget tala. — Avslutningen av varje parti i kvädet 
innehåller i motsats till inledningen blott ett konstaterande 
av det faktum, att det, som har blivit berättat, finnes (i 
vilka moment?) att skåda på skölden. 

I belysningen av det nu anförda skulle vi lätt kunna 
tänka oss orsaken till de många pres.-formerna i Ulvs Hus- 
dråpa. Väggarna och taket i Olav Pås hall lämnade ut- 
rymme för ett större antal tavlor, som också kunde få ett 
avsevärt format. I en dikt om dessa dekorationer var 
rikligt tillfälle att i pres.-form företa ett utpekande än av 
den ena, än av den andra tavlan och detaljen, medan de 
tillfogade supplerande sägenpartierna jämförelsevis mindre 
ofta gåvo anledning till användning av pret. Enligt denna 
uppfattning skulle bland andra skildringar i bild i hallen 
ha funnits en av Heimdalls och Lokes strid vid Singasten i 
det ögonblick, då den förre hade äntrat opp på stenen. 
Vilket eller vilka moment i sägnen om Tors fiske som sni- 
daren hade avbildat, skulle i motsats härtill ej framgå av 
diktfragmenten, som däremot behandla flera andra partier av 
sägnen. En stor tavla med framställning av Balders bål 


ecsy GOOgle 


Åkerblom: Historiskt presens. 299 


har tydligen prytt hallen; på den syntes Frey på Gullinburste 
i spetsen för en härskara, Oden ridande till bålet och likaså 
Heimdall; till dessa bilder har skalden bifogat en fullstän- 
digande uppgift om hur jättinnan Hyrrokkin sköt Balders 
skepp ut i havet, under det att Odens krigare höllo den 
fruktansvärda varg, som var hennes riddjur. 

När vi från dessa bilddråpor övergå till att ta del av 
förhållandet mellan pret. och hist. pres. (etc.) i den åter- 
stående överväldigande massan av skaldekväden, må vi först 
ägna uppmärksamhet åt Sigvats Austrfararvisur !). Där finna 
vi pres. dominera i str. 10—12 (Skjald. I B s. 222): 

”På våren läto vi den modige konungens skepp ligga tältade 
långt ute vid ön utanför det härliga landet, men nu om hösten, 
när skeppen föras opp på land, är det min lott att rida; min id 
är omväxlande”. ”Hästen löper svulten i kvällsskymningen efter 
de långa vägarna till hallen; hoven river opp marken; dagen är 
snart förliden; nu är det (så), att hästen bär mig över bäckarna 
fjärran från danernas land; min häst snubblade i bäcken; dag och 
natt mötas nu”. ”De vackra kvinnorna skola se ut — de se dam- 
met —, där vi rida i flygande fart genom Ragnvalds stad; låt oss 
driva på hästarna fram till gården, så att den kloka kvinnan inne i 
husen kan höra hästarnas starka lopp långt borta ifrån.” 

Emellertid torde det vara tillräckligt att påpeka, att 
dessa strofer enligt tradition och inre karaktär äro lausavisor 
(jmf. även str. 15), och att pres. här sålunda betecknar sam- 
tidighet i avseende på de händelser, som omtalas. 

Ungefär på samma sätt förhåller det sig antagligen 
med str. 10 i Sigvats Nesjavisur (Skj. I B s. 219): 

”Jag gissar, att särdeles många av de krigare, som kommo 
nordanifrån, härefter i denna hårda kamp gå miste om möjligheten 
att komma hem; mången [.. .] sjönk till botten från skeppet; det 
är sant, att vi ha mött Sven ute (på havet).” 

Då kvädet är diktat omedelbart efter striden och strofen 
bär alla tecken av att ha kommit till som lausavisa just 


1) För större korthets skull citeras i det följande skaldedikterna oftast 
blott i översättning, i allmänhet troget följande F. Jönssons i Skjald. 


Google Ke 


300 Åkerblom: Historiskt presens. 


under kampen, är det knappast att antaga, att pres. här är 
historiskt. Även de fall av pres., som förekomma i de två 
följande stroferna i dikten, skulle kunna förklaras på lik- 
nande sätt som de, vilka förefinnas i den nyssnämnda, men 
då pres. här är fullt naturligt även under förutsättning av 
att stroferna diktats efter striden, har förekomsten av nämnda 
tempusform i dem ingen betydelse för denna undersökning. 
Dikter, som förtjäna uppmärksamhet i detta samman- 
hang, äro Torleik Fagres flock om Sven Ulvson av 1051 
och Halle stirdes flock av 1064, där i flera strofer pres. be- 
gagnas vid sidan av pret. i andra. De nämnda stroferna i 
Torleiks dikt (2—5, 11, Skj. I Bs. 365 f., 368), som skildra 
strider mellan Harald Hårdråde och Sven Ulvsson, lyda: 


(2) ”Det är att vänta, att introndernas raska manskap skall 
finna (finni) den kampkunnige konungen i kamp på havet; där 
kan Gud råda för vem som äntligen berövar den andre liv. eller 
rike; Sven tänker icke på en lätt brytbar förlikning”. (3)”Harald, 
som ofta har röda sköldar utanför kusten, styr kamplysten de 
breda skeppen norrifrån ut på havet, men den spjuten rödfärgande 
Svens präktiga skepp med de förgylda gapen, vackert målade, 
söka över havet söderifrån”. (4) ”Danernas segerrike furste skall 
beröva många herrar livet — han har, upphetsad till kamp, högt- 
pansrade skepp samlade utanför landet —, om han för 600 skepp 
söderifrån till mötes med Hordernas kraftige konung”. (5) ”Ulvs 
käre son, som upptornar höga likhopar i striden, styr sina fagra 
skepp till Göta älv; de guldinvävda fanorna sväva, där det röda 
blodet utöses över markerna; vapnen tränga genom brynjorna”. 
(11) ”Det grå havet brusar, och böljan för det ljusa skummet 
över det rödmålade skeppet, där det gapar med sin guldprydda 
(drak-)mun”, 


De hithörande stroferna (1—5 — Skj. I B s. 370 f. 
—; endast ännu en strof — 6 — finnes i behåll) i Halles 
dikt, som talar om mötet mellan konungarna Harald och 
Sven vid Göta älv, ha följande lydelse: 

(1) ”Konungen, som omgärdar sitt land, omger det med 
skeppsstammar norrut ifrån Öresund; krigaren beträdde hamnen 
med krigsskeppens häl; skeppen, vilkas förstammar äro smyckade 


med guld, fåra kraftigt havet — och stänkborden bäva — under 
hären längs med och västerifrån Halland”. (2) ”Den edhållige 


SR Go gle PRINCETON JNIVERSITY 


Åkerblom: Historiskt presens. 301 


Harald omgärdar ofta landet med skepp; Sven skär också ösunden 
(för att komma) till mötes med den andre konungen; den be- 
römde krigaren utför ej en liten här av alla daner, han, som omger 
var bukt söderifrån med skeppsstammar”. (8) ”Du drog åter mot 
söder, modige konung, där alla daner önskade det avtalta mötet; 
jag ser ej någon mindre anledning; Sven är på väg norrifrån nära 
intill landamäret för att träffa Harald; det blev en mödofull färd 
längs det vidsträckta landet”. (4) ”De modiga bönderna uttala 
mycket högt, när män träfas, på båda sidor sådana ord, som i 
hög grad bedröva (andra) män: de män, som (envist vilja) hålla ut 
till det allra sista, äro ej mycket villiga till ("låta eigi brått vid') 
förlikning; övermod sväller hos konungarna”. (5) ”Konungarnas 
omåttliga vrede blir i hög grad farlig, om det gäller förlikning; 
de män, som förstå sig på att medla, väga alla frågor på vågskål; 
det är riktigt att säga konungarna allt sådant, som likar folket; 
om männen (nu) skola skiljas i ofrid, är det begärlighetens lust, 
som vållar det”. 

I avseende på dessa strofer är att märka, att det i 
båda dikterna skildras tilldragelser av starkt spännande in- 
tresse, vilka utspelats kort före kvädenas tillkomst; stroferna 
i fråga ha utpräglad lausavisekaraktär, och det ligger väl 
även här närmast till hands att antaga, att de också ha 
kommit till som lausavisur samtidigt med de tilldragelser, 
som de syfta på, och sedan ha blivit inarbetade i de kort 
därpå författade flockarna, även om den möjligheten ej är 
absolut utesluten, att vi här ha att göra med hist. pres., resp. 
växling mellan pret. o. nämnda form. 

Ej heller är det säkert, att vi finna hist. pres. i str. 
24 av Tjodolv Arnorssons Magnusflock från 1045 (Skjald. 
I Bs. 338), där skalden mitt i den övriga skildringen i 
pret. utbrister (det är fråga om Magnus den godes härjning 
av Skåne): ”här är larm i Danmark, hästen stormar fram 
över höjderna västerifrån”. 

Strofen lyder i omedelbart sammanhang med den 
följande: 

(24) ”Olavs son bjöd förut att gå opp i land; Magnus gick 
vred (= kamplysten) från skeppen med stor prakt; den raske 


konungen bjöd att härja omkring i Skåne — här är larm i Dan- 
mark —; hästen stormar fram västerifrån över höjderna”. (25) 


«22 Google SN UNNSeR 


302 Åkerblom: Historiskt presens. 


”Kampen hölls med god lycka, såsom Magnus önskade; krigaren 
ger mig tillfälle att dikta om seger; trondernas konung rödfärgade 
svärdet ideligen; till gengäld har han sedan efter tre strider full- 
ständigt överhand”. 

Pres. i str. 25 är tydligen nutidspres. (se om liknande 
företeelser nedan s. 303 ff.). Att str. 24 ursprungligen varit 
en lausavisa !), synes rätt sannolikt, enär sammanhanget 
mellan pres.-omdömena, särskilt det senare, och det övriga, 
som skildras i strofen, ej är tydligt genom dikten själv, 
utan kräver ett förtydligande genom en kunskap om de 
åsyftade fakta, som förskriver sig från annan källa — 
här väl uppfattningen av något, som är känt genom ome- 
delbar åskådning. 

Något olika ställer sig förhållandet med Sigvats Erfi- 
dråpa Ölåfs helga str. 8 (Skjald. I B s. 241); här omtalas 
i skildringen av Olavs sista tåg 1030 från Jämtland in i 
Trondalagen den hjälp, Olav fick av de svenskar, som hade 
slutit sig till honom, ”beir's austan nenna” ("de som komma 
österifrån”), där användningen av pres. förPlaras genom den 
geografiska erinran, som ligger i uttalandet. 

Helt annorlunda än i fråga om Torleiks och Halles 
ovan nämnda strofer ställer det sig i fråga om uttalandet i 
Magnösflokkr str. 16 (Skj. I B s. 335 f.): 

”det är tydligt, att Svens ledsagare ha gått miste om hem- 
komsten; männens färd har blivit mycket hård; hetsad av stormen, 
välter böljan deras huvudskallar och benläggar på sandbottnen; 
havet brusar över männen”. 

Här åsyftas tydligen ett förhärligande av danskarnas 
nederlag genom framhållandet av, att deras döda ben ännu 
rullas av havets vågor. 

Ungefär på samma sätt förhåller det sig med Arnor 
Tordarsons Hrynhenda str. 9 (Skj. I B s. 308), där det i 
samband med Magnus d. godes rustningar till tåg mot ven- 
derna, vilka omtalas i pres., heter: ”menn hredask vid kledi 


1) Likasom förhållandet utan allt tvivel är med str. 18. 


edb Go gle PRINCETON JNIVERSITY 


Åkerblom: Historiskt presens. 303 


Gjåka ettar” (fruktan är allmän för [Magnus'] väpnade 
skara”); här omtalar skalden ett bestående faktum, alldeles 
som när han sedan i str. 18 (s. 311) berättar, hur lysande 
Magnus” härfärd ter sig: ”Det förekommer männen, som om 
himlakonungens änglaskaror samlade sväva hän över böl- 
jorna, när fursten låter skeppet löpa över havet” !). 

Valgard ”å Velli” har i sin dikt om Harald Hårdråde 
str. 5, 7 och 11 (Skj. T'B s. 361 f.) mitt i skildringar 
i pret. uttalanden inflickade om konstanta eller itererade 
förhållanden: 


(5) ”Harald, du sköt skeppet fram för att mottaga den skö- 
naste last; östan ifrån Gårdar medförde du guld; ära, som ej kan 
misstänkas (= lastas), bevisas dig; utmärkte konung, du [. . .] såg Sig- 
tuna, då havsstänket höll opp”. (7) Harald, du härjade fullständigt 
hela Seland; vargen löpte raskt till att besöka den fallna valen; 
furste, du slår dina fiender; konungen gick med många män och 
mycken makt opp på Fyen och gav ej hjälmarna litet arbete; den 
sargade skölden brast sönder”. (11) ”Skummet fyllde guldets un- 
derlag; det svällande havet lekte, och böljorna tvådde de fruktans- 
värda huvudena på härskeppen; du råder för hela Norge, och 
aldrig fårar en ypperligare furste det kalla havet; den modiga 
skaran stöder sin drotten”. 


Jämför även Tormod Trevilssons Hrafnsmål str. 1 (1. c. 
8. 196): 


”Först fällde krigaren med svärd honom, som man kallade 
Vigfus; där slita sedan korparna föda av den sårade krigaren, 
Björns son”. 

Arnor Tordarsons Magnusdråpa str. 15 (1. ce. s. 314) 
kan tjäna till jämförelse: ; 

”Sandiga driva liken av Svens män söderifrån intill stranden; 
folk ser vida omkring utanför Jutland, var liken flyta; ulven drar 


likhögen Sp ur vattnet; vargen sliter i kropparna 1 vikarna; Olavs 
son förbjöd örnen att fasta”. 


Även här motiveras användningen av pres. ytterligare 
av den iteration, som skalden velat framhäva, låt vara att 
en svag möjlighet finnes, att det hela bör tänkas i pret. 


1) Jmf. ock Ottar Svartes Hofuälausn str. 6 (1. c. s. 269), samme förf:s 
Knutsdråpa str. 3, 9 f. (s. 273, 274 f.), i viss mån även Tjodolvs Magnusflokkr 
str. 15 (s. 3385). 


SR Go gle PRINCETON JNIVERSITY 


304 Åkerblom: Historiskt presens. 


Iterationen, enligt diktarens uppfattning fortsatt allt 
intill den stund, då dikten koncipieras, förklarar pres. mitt 
i pret.skildring i Arnors Hrynhenda str. 11 (1. c. s. 308): 
”Vise, du vållar vendernas sorg”, likaså i Bolverk Arnors- 
sons dråpa om Harald Hårdråde str. 6 (1. c. s. 356): ”den 
kraftige fursten får seger i varje kamp”, och i Gottorm 
Sindres Håkonardråpa (str. 8 1. c. s. 56): ”konungen skonar 
sig icke i kampen, denne bland konungar, som fick ett över- 
mått av mod”. 

I anslutning till ”iterations-pres.” begagnas pres. för 
teckningen av konstanta förhållanden t. ex. under en viss 
ännu styrande härskares tid. För dylika teckningar brukas 
än i dag i regeln pres. Ex. från 1065 finna vi i Tjodolvs 
Sexstefja. str. 10, 27, 30—34 (1. ce. s. 341, 345 f.) bland 
och efter skildringar av olika episoder i Harald Hårdrådes 
historia: 


(10) ”Krigarens duktiga folk bör ('skyli') sitta och stå tro- 
fast, såsom den härlige konungen önskar. Hela folket är under- 
dånigt under krigaren; det är ingen annan utväg än att under- 
kasta sig det, som konungen var gång vill befalla männen” !). 
(27) ”Konungen besår sin hirds ljusa branta ringåker med Kråkas 
säd; den redlige fursten öser Kråkas ljusa säd på mina egna ar- 
mar”. (30) ”Fursten låter örnen glädja sig åt lik; hordernas 
konung fäller männen; krigaren låter hirden med spjutuddarna för- 
svara varje grunt ställe söderut, som han skall vakta”. (31) ”Kam- 
pen rasar med full kraft omkring konungen, där svärden svingas 
från skidan”. (32) ”Fursten låter pilarna falla ned från brynjan (?); 
Harald vil, att högen av de fällda tillväxer”. (833 kan ej tydas.) 
(34) ”Hersarnas vän binder ute vid jordens kant männens skepp 
vid det klara havets skeppsbefarna vik”. — Liknande är förhållandet 
med Tiodolvs runhenta dikt om Harald str. 2 (o. 1055; 1. c. s. 
338): ”Modet förökar var bedrift för Olavs fader, så att det för- 
tjänar att besjungas” ?). 


1) Denna strof är möjiigen en lausavisa; se nästa not. 

2) Däremot skulle hist. pres. etc. vara att finna i str. 11 och 24 av 
Sexstjefja, sådan dikten meddelas i Skjald., såvida de verkligen höra til 
detta kväde. Deras lydelse är (1. c. s. 341 f., 344 f.): (11) ”Den tappra ska- 
ran har hos Sven förändrat sin dygd och sin utmärkte furste;' denna 
förnedrande trolöshet står länge till minnes”. (24) ”Den rådkloke Harald 


bigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Åkerblom: Historiskt presens. 305 


I fråga om tidsförhållandet är detta samma fall, som 
vi träffa på i en hel del lovsånger till framstående levande 
personer, där hela partier av kvädet, särskilt dess sista del, 
forma sig till en förhärligande skildring av den lovprisade 
och hans egenskaper samt av förhållanden, som bero av 
honom. Så t. ex. Torbjörns Haraldskvedi (1. c. s. 22 ff.: 
str. 5—6: 1-4, 16—23), Egils Arinbjarnarkvida (1. c. s. 
38 ff.; str. 15—18, 20—22), Hallvards Kntåtsdråpa (s. 293 f.; 
str. 4—8), Arnors Hrynhenda (s. 306 ff.; str. 14, 16—19), 
Torleiks flock om Sven Ulvsson (s. 368; str. 11—13), Steins 
Ölåfsdråpa (s. 379 ff.; str. 7, 12—17); se ock Einars Vell- 
ekla (s. 117 ff.; str. 16—17). 

Av särskilt intresse är Egils Hofuälausn (1. c. s. 30 ff.). 
Som bekant var det under särskilt svåra omständigheter, 
som skalden diktade detta kväde. Tiden var kort, och vad 
kanske värre var, Egil hade nog icke så väl reda på de 
särskilda bedrifter, som Erik Blodyx hade utfört, var möj- 
ligen ej heller så angelägen om att i ett lovkväde berätta 
om dem, som han kände till. Av dessa omständigheter be- 
tingas diktens egendomlighet i avseende på innehållet. I 
motsats till den isländska skaldediktens eljes genomgående 
karaktär att vid händelseskildringar teckna bestämt angivna 
konkreta tilldragelser prisar denna dråpa konung Erik i 
ordalag, som hur målande bilder de än förmå teckna, 
dock i sak ge åhöraren endast allmänna abstrakta föreställ- 


straffar undersåtarnas visade övermod; jag tror, att konungens män få 
lön för vad de göra sig skyldiga till; männen få sådana bördor, som de 
själva bryta åt sig; så avgör Harald stridigheterna; den ene låter nu den 
andre vederfaras rättvisa”. 

Emellertid är det på intet sätt säkert, att de båda stroferna tillhöra 
Sexstefja. Där de citeras, nämnes blott, att Tiodolv författat dem, ej att de 
äro en del av sagda dikt, Och då de dessutom till sin karaktär närmast 
likna lausavisor, torde det väl ej vara oberättigat att misstänka dem för att 
vara detta (jmf. F. Jönsson Litt.-hist. I s. 630). Absolut säkra ex. på pres. 
hist. innehålla de sålunda ej. Även om str. 10, som här ovan omtalats. 
gäller vad nu sagts om dessa båda strofers sannolika natur av lausavisor. 


ARKIV FÖR NOBDISK FILOLOGI XXXII, NY FÖLJD XXIX, 20 


edb Go gle PRINCETON JNIVERSITY 


306 Åkerblom: Historiskt presens. 


ningar. Detta hindrar dock ej, att skalden, som härvid 
tydligen följer ett allmänt schema för författandet av dylika 
kväden, i större delen av dikten (str. 3:5—-8—15; str. 1—3: 
1—-4 innehålla en inledande invokation) använder pret.”"), 
som väl lämpar sig för skildringar av verkliga tilldragelser 
i det förflutna, varpå han, efter de båda stefjamålen, i str. 
16—18 (i förra delen av slemr) använder pres. för att, i 
fingerad motsats till de föregående berättande momenten, 
skildra konstanta egenskaper hos kvädets föremål (str. 19 
—20, senare delen av slemr, innehåller en tillägnan av det 
fullbordade kvädet, som direkt anknyter sig till invokationen 
i dess början). 

Sedd i belysningen av det, som här har blivit anfört, 
blir användningen av pres. på åtskilliga ställen i skaldernas 
dikter lätt förklarlig. 

Så t. ex. i stevet till Eyolfs Bandadråpa o. 1010 (1. ec. 
s. 191 f.): ”Erik drager krigisk landet under sig enligt gu- 
darnas vilja och håller kamp, och jarlen råder sedan för 
det gudabeskyddade landet”. Här är det tydligen fråga om 
ett perdurerande tillstånd i motsats till de i pret. hållna 
skildringarna för övrigt i dråpans bevarade partier. Så är 
det också i Hallfreds Olavsdråpa (1001) i stevet str. 19 och 
och 25 (1. ce. s. 154, 156). Det innehåller orden: ”all fred 
förstöres på grund av Tryggves flyktskygge sons död”; dessa 
säga ju, att de olyckliga följderna av konung Olavs död 
alltjämt fortsätta att utbreda sig, ett omdöme, som kan vara 
väl på sin plats så kort tid efter denna händelse. 

På detta sätt kastas också ljus över det inre förhål- 





1) I str. 13: 1—4 finna vi i upplagorna pres.: ”Letr snöt saka |sverå- 
Freyr vaka,'en skers Haka |skidgard braka”, Emellertid kan letr i senare 
tider genom avskrivare ha uppstått för ett tidigare lét; — skulle detta ej 
vara fallet, ha vi likväl med all sannolikhet ej heller här något hist. pres. 
utan ett omdöme om ett konstant förhållande, som blivit inskjutet i den 
”berättande” delen av dråpan. 


ecsy GOOgle 


Åkerblom: Historiskt presens. 307 


landet mellan stroferna i Hallfreds Håkonardråpa (1. c. s. 
147 f.). Av dessa innehålla 1, 3, 4, 7 och 8 verber i pres.: 

(1) ”Det mäktiga, i anseende till håret knoppade träd, som 
vårdar sköldskadan, står till stort understöd åt Ulls skepps träd i 
öster”. (3) ”Den raske ägaren av vindens häst lockar med svär- 
dens sanna ord ”Tredjes barrskogshårade hustru under sig”. (4) 
”Därför tänker jag, (att) den, som bringar lansar att flyga (”fleyg- 
janda frakna”), (är) mycket motvillig att lämna Auds frejdade 
syster allena; landet ligger under smyckesförminskaren”. (7) ”Den 
stridsmäktige förtrogne vännen till grammen, han, som käckhet be- 
hagar, låter, upphetsad av kamplust, Hedens av hammaren slagna 
kläder slamra omkring sig”. (8) ”Brusande hagel från Egils vapen 
faller i mängd hårt ned på Hamdes skjortor på vågdjurets käcka träd”. 

Förhållandet med str. 7, 8 låter ju ej med säkerhet 
bestämma sig utan kännedom om det sammanhang, i vilket 
de förekomma; emellertid är det ju tydligt, att pres. i dessa 
strofer ej behöver fattas som hist.; och ser man dem i 
samband med vad som för övrigt här redan har blivit klar- 
gjort och det med vad som nedan kommer att klargöras, är 
föga sannolikhet för att det har denna natur. Det troligaste 
är att, medan de övriga bevarade stroferna i kvädet !) inne- 
hålla berättelser om särskilda tilldragelser, alla de här cite- 
rade ha skildrat konstanta eller itererade förhållanden (jmf. 
Tjodolvs Sexstefja). Antagligen ha dessa senare strofer haft 
sin plats i dråpans senaste parti; i alla händelser kan 
kvädet icke gärna ha börjat med str. 1 (”Askpollum stendr 
Ullar” etc.). ; 

Att ett besittningstagande av väldet i ett land vid 
en historiskt given tidpunkt ej behöver omtalas i pres.-form, 
och att vi sålunda ej i ett dylikt bruk ha något stöd för 
att anta ett pret. hist. i str. 3 av Håkonardråpa, visas bl. a. 
av str. 5 och 6 i samma dikt: 


1) Utom str. 9 (pros. ordföljd: ”Padan verda bjort fot Sorla rjödask i 
blödi fyrda” etc.). Den genom ”padan” antydda orsaken till ny strid kan 
ju emellertid lika väl tänkas förefintlig i då förfluten som i då varande tid. 
Strofen, som innehåller en del av ett stev, hör till en stevbalk, ej till slemr 
(jmf. ovan s. 23 f.). 


«22 Google SN UNNSeR 


308 Åkerblom: Historiskt presens. 


(5) ”Det äktenskapet avslöts sedan, att denne rådkloke vän 
till konungen ägde Onars enda dotter, den med skog bevuxna”. 
(6) ”Styraren av hamnplatsens korpar drog åt sig Båleygs med 
brett anlete försedda brud med stålens mäktiga tal”. Avenså av 
Arnors Hrynhenda str. 8 (1. c. s. 307 f.) ”Männens vän (— Magnus 
d. gode), du kom i besittning av hela Norge” och samme förf.s 
Magnusdråpa str. 7 (s. 312): ”Den modige, härlige fursten upp- 
nådde sedan att styra Norge och hela Danmark”. 


Liknande Håkonardråpa i här omnämnda avseende är 
Kormak Ogmundarsons Sigurdardråpa (1. c. s. 69). Str. 1 
upptas av invokationen, str. 5 av dedikationen; i str. 4 ha 
vi ett berättande moment: 

”Kampen rasade, då krigaren, som höll drabbning, trängde 
fram med det klingande svärdet” ('ordtak'). I de övriga fyra stro- 
ferna få vi en skildring av konstanta (resp. itererade) förhållanden. 
(2) ”Krigaren är i kampen ypperligare än många (tillsammans); 
svärdet skaffar den krigsraske Sigurd jarl land”. (3) ”Jarlen, som 
hissar seglet i topp, utmärker!) den redobogne diktaren med en 
pannduk” ('ordtak”). (6) ”Man må icke taga med sig mat eller 
dryck till den givmilde mannens hem, ('ordtak'); vem skulle kunna 
('"myni') sätta sig emot beskyddaren av helgedomen; däråt gläder 
sig den givmilde fursten” (”ordtak”). 

Det kan synas, som om det i de skaldedikter, som här 
sysselsätta oss, funnes åtminstone ett säkert ex. på använd- 
ning av historiskt pres., nämligen hos Sigvat i hans Knuts- 
dråpa str. 4 (Skj. I B s. 232 ff.): 

”Svala kölar — det erfor man — rusade norrifrån med gram- 
men till det släta Seland, men Anund far med en annan, en svensk 
här vid årtullen mot danerna”. 

Orsaken till detta enastående fall hos Sigvat skulle man 
naturligtvis antaga ligga i svårigheten att i det besvärliga 
versslaget teglag finna ett lämpligt helassonerande rimord 
till her; ferr passar utmärkt men ej för (r. 8 lyder: ”her 
senskan ferr” — om Anund Jakob —), och då samordnandet 
med den föregående satsen, som har sitt verb i pret., i alla 
fall gör meningen tydlig, skulle Sigvat ha fallit för fre- 
stelsen att skapa ett nödrim. 





!) Vanligt nutidspres. 


FÖR Go gle PRINCETON JNIVERSITY 


Åkerblom: Historiskt presens. 309 


Emellertid ställer sig saken vid närmare eftersinnande 
icke så enkel. Det är visserligen sant, at Sigvat synes ha 
eftersträvat helassonanser i de jämna raderna av kvädet, 
likasom strävandet synes ha varit att i de udda raderna få 
halvassonans och därjämte två bistavar. Vid en granskning 
av rimförhållandena i Knäåtsdråpa finner man emellertid, att 
han särdeles ofta givit efter i fråga om dessa fordringar på 
rimflätningen. Vad bistavarna beträffar, äro åtta av de 
bevarade 38 udda raderna utrustade med endast en vardera. 
Sex av dessa rader sakna helt och hållet assonans, och i 
fjorton har skalden i avseende på sistnämda rim tagit sig 
den friheten att framför den identiska konsonanten tolerera 
vokaler med olika kvantitet. Samma frihet tar han sig 
på sex ställen i fråga om hel assonans i jämna rader. I 
en dylik saknas (72: ”Her austan frå”) varje assonans, i 
två har Sigvat endast halv assonans (3,2: ”Hykk ett at 
frétt”, 5,8: ”pundar umb ondur”). Under dessa omständig- 
heter får man nog ej fästa alltför stor vikt vid det förhål- 
landet, att ferr i den rad, som här är i fråga, bildar hel- 
assonans med her; det låter sig tänka, att Sigvat möjligen 
själv har avfattat denna rad i formen: ”her senskan för”, 
men att i senare tid någon avskrivare, som var van vid 
pres. hist. i prosan, gjort en liten förändring för att, såsom 
han väl trodde, återställa en ursprunglig helassonans. — 
Sålunda: säker är en ursprunglig pres. hist. ej heller i detta 
fall. Skulle vi tänka oss dess förekomst här, så skulle vi 
ha träffat på det enda fall i den litteratur, vi här sysselsätta 
oss med, för vilket det med någon sannolikhet skulle kunna 
antagas, att hist. pres. har blivit begagnat för berättelse om 
en händelse, som i författandets ögonblick låg så långt till- 
baka i tiden, som det här skulle ha varit fallet, nämligen 
e. 12 år. 

Vi ha visserligen även ett annat, om vilket det har 
blivit antaget, att det berättande pres. skulle ha blivit be- 


«22 Google SN UNNSeR 


310 Åkerblom: Historiskt presens. 


gagnat i fråga om en tidpunkt, som är ännu mer avlägsen 
— väl över 20 år — från den, då den dikt, där det före- 
kommer, blev författad, men detta antagande är knappast 
riktigt. 

Frågan rör det verb, som träffas i huvudpunkten i en 
av de bevarade halvstroferna av Ottar Svartes Ölåfsdråpa 
senska (str. 2, Skjald. I B s. 267), och denna fråga är av 
desto större intresse, som den också berör en punkt i den 
svenska historien. 

Halvstrofen lyder: 

Visi tekr (vig-Freysj 


vist austr munlaust 
(aldar hefr allvaldr) 


Öska vif (gött lif). 


Wisén (Carm. Norr. I s. 43 f.) har tydligen uppfattat punk- 
ten i fråga så, att den omtalar erövringar, som Olov Sköt- 
konung gjorde, och han har i samband härmed placerat 
strofen sist bland de bevarade fragmenten av kvädet; tro- 
ligen har han uppfattat tekr som nutidspres. F. Jönsson 
åter har antagit, att omdömet syftar på Olovs tronbestigning, 
och han har därför placerat strofen närmast invokationen i 
början av dikten; han uppfattar tekr såsom hist. pres. 

Den mening, som jag själv en gång i anslutning till 
Wisén uttalat (Hist. Tidskr. 1899 s. 231 f.), att punkten 
åsyftar erövringståg österut från Sverge, stöder sig natur- 
ligtvis till en viss grad på uttrycket austr. Men endast 
under vissa förutsättningar blir det berättigat att översätta 
detta ord med ”där österut”. Det är ju nogsamt bekant, 
att austr i skaldediktningen eller annan isländsk litteratur ej 
alls behöver beteckna en lokalitet öster om den, där kvädet 
föredras (här Sverge), utan mycket väl kan beteckna denna 
senare, så framt den är belägen öster om författarens fäder- 
nesland (här Island); se t. ex. Håkonardråpas bekanta första 
strof. 


pigitzed sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 








Åkerblom: Historiskt presens. 311 


De omständigheter, som ha förmått mig att på här 
ifrågavarande ställe översätta austr med ”där österut”, ej 
”här österut”, stå i direkt samband med ämnet för denna 
undersökning och berör därigenom frågan, till vilken tid 
strofen i avseende på sitt innehåll bör hänföras. 

Notisen om hur Olov vinner makten i ett land ”österut”, 
är sammanflätad med den parentetiskt inskjutna uppgiften, 
att Olav såsom folkets härskare för en ”strids-Freys”, en 
stridshjältes, ”goda” liv. F. Jönsson har tolkat detta ”goda” 
som ”glada” (väl: ”bekymmerslösa”) men, som det synes mig, 
knappt med rätta. Att som en berömmelse för en ”strids- 
Frey” tala om ett ”glatt liv” går ej väl ihop för en norrön 
skald; för honom var nog en strids-Freys ”goda liv” ett 
ärofullt, ett genom krigiska framgångar utmärkt liv, och 
det parentetiska omdömet syftar sålunda sannolikt på krigs- 
bedrifter, som Olav utförde på den tid, då dråpan kom till. 

Enär nu omdömen, som i den nordiska skaldepoesien 
förekomma inflätade i varandra, såsom fallet är med de 
båda här omtalade, i avseende på innehållet — för så vida 
parentesen har ett verkligt reellt innehåll — bruka stå i 
ganska intimt förhållande till varandra, synes det mig klart, 
att det, som omtalas i huvudpunkten, nämligen att Olov 
vann väldet i ett herrelöst land, har varit förbundet med 
kamp, och det kan antagas, att Olov, när denna utkäm- 
pades, verkligen var, såsom det står, ”allvaldr aldar”, sålunda 
redan konung i Sverge. 

Dessutom, och detta är kanske viktigast, är ett hist. 
pres. tekr i huvudpunkten misstänkt redan på grund av det, 
som förut har blivit anfört om förekomsten av dylikt ver- 
baluttryck i skaldepoesien före 1100. Såsom vi sett, kan hist. 
pres. i denna med någon större grad av visshet konstateras en- 
dast i ett, och detta visst icke heller otvivelaktigt, fall, där 
dess förekomst dessutom helt och hållet skulle bero på rimnöd. 
I den här omhandlade strofen föreligger absolut intet rim- 


«22 Google SN UNNSeR 


312 Åkerblom: Historiskt presens. 


tvång och ej heller någon metrisk grund, som skulle kunna 
verka necessiterande på skalden, så att han till följd härav 
hade blivit tvungen att insätta ett tekr för ett tök. 

I avseende på det spörsmål, som föreligger här, synas 
två alternativ föreligga. 

Det ena är, att tekr icke ursprungligen stått i strofen, 
utan har blivit insatt i st. för tök av någon senare avskri- 
vare, som har varit påverkad av det i prosan vanliga bruket 
av pres. hist., och att således F. Jönssons ovan omtalade 
uppfattning av innehållet i den sats, där verbet har sin 
plats, är den riktiga; under denna förutsättning skulle ju 
intet hist. pres. förefinnas på detta ställe. Mot detta alter- 
nativ talar emellertid den omständigheten, att det gör sam- 
manhanget mellan huvudpunkten och den parentetiska satsen 
skäligen svårt att fatta. Det låg ju en tid av åtminstone 
omkr. 20 år mellan Olovs tronbestigning och dråpans upp- 
komst. 

Det andra och mera sannolika alternativet är, att tekr 
är ursprungligt; då måste det, efter vad vi ha haft tillfälle 
att se, med tämlig visshet antas vara nutidspres. och syfta på 
något, som tilldrog sig samtidigt med diktens tillkomst, 
alltså på erövringsföretag under den tid, då Ottar befann 
sig 1 Sverge — från 1017 (eller tidigare) till 1022. I alla 
händelser ger säkerligen antagandet av läsarten tekr intet 
fastare stöd för den åsikten, att skalderna brukat begagna 
pres. hist., än antagandet av läsarten ték skulle göra !). 


!) Då det, såsom vi sett, är sannolikast, att vi i den omtalade strofen 
av Ottar ha ett ursprungligen av skalden insatt tekr, och antagandet av 
detta faktum gör det troligt, att skalden talat om erövringar ”i öster”, blir 
det för oss av ett visst intresse att tänka oss läget av det land, som skulle 
ha varit föremålet för dessa krigståg. 

Det må då erinras därom, att Olov, såsom vi veta, under tiden för 
Ottars vistelse i Sverge ej gjorde några erövringar på danskt eller norskt 
område, Det torde alltså kanske ej vara för djärvt att påstå, att austr på 
det omtalade stället betecknar ett område öster om Sverge, i synnerhet som 
det väl ej kan beteckna någon lokalitet söder om Östersjön. Är detta 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Åkerblom: Historiskt presens. | 313 


Slutresultatet av den här ovan anställda undersökningen 
är tydligen det, att vi i den norrcena skaldediktningen, vad 
tiden före 1100 beträffar, icke med absolut visshet kunna 
påvisa något fall av hist. pres., om vi undantaga de två, 
som vi påträffat hos Brage (se ovan s. 297), det, som möj- 
ligen kan finnas i Haustlong (se ovan s. 296) samt fallen 
hos Ulv Uggason (se ovan s. 298 f.). Vad särskilt dessa 
undantagsfall beträffar, är det väl, såsom det ovan har blivit 
påpekat, sannolikt, att de ha tillkommit under inflytande av 
sådana omständigheter, att de ej kunna anses som hist. pres. 
i termens vanliga bemärkelse och sålunda på sitt sätt be- 
kräfta den regeln, att historiskt presens — i den 
vanliga betydelsen av detta uttryck — ej bevisligen 
finnes i den norrcena skaldediktningen under tiden 
till omkring 1100. 

Är detta resultat av undersökningen riktigt, så har 
därmed också vunnits ett annat av stort intresse, nämligen 
att man i stilistiskt hänseende har att räkna med ännu en, 
och det en särdeles betydelsefull, överensstämmelse mellan 
den ”folkliga” Eddadiktningen och den ”lärda” skaldedikt- 
ningen, ett faktum, som jämte åtskilliga andra, som förut 
ha blivit vederbörligen beaktade, talar för den åsikten, att 
ingen absolut klyfta skiljer de båda slagen av diktning, 
utan att det förefinnes en gradvis utvecklad övergång mellan 
sådana motsatser, som faktiskt te sig, då man jämför den 


riktigt, ger väl strofen i fråga stöd för den meningen, att Olov Skötkonung 
i samband med sina krigiska företag i Ryssland under den orosfyllda tiden 
i detta land efter Vladimir den stores död, åren 1015—1019, gjort erövringar 
i Östersjöprovinserna. Slutgiltigt synas Sverges mellanhavanden med Ryss- 
lands nye härskare Jaroslav ha ordnats i samband med dennes giftermål 
1019 med Olov Skötkonungs dotter Ingegärd. Men dessförinnan fanns det 
nog efter Vladimirs död mer än ett tillfälle för konung Olov att bemäktiga 
sig ”herrelöst land” i öster. Och då det just är under denna tid, som vi 
först träffa Ottar i Sverge, är det väl om härnadsfärder ”i österväg”, som 
denne talar i den här omhandlade strofen. 


SR Go gle PRINCETON JNIVERSITY 


314 Jön Jönsson: Eirikr blödöx. 


enklare formen av Eddadiktning med skaldediktningen i nå- 
gon av dess mera konstmässigt utbildade former. 
Axel Åkerblom. 


Eirikr blödöx i Jörvik. 


Sagnfredingar vorra tima hafa verid tregir til ad tråa 
pvi, ad Eirikr blödöx hafi haft riki å Nordimbralandi å 
dögum Adalsteins Englakonungs (925—40), eins og segir i 
Noregskonungasögum og Egilssögu. Hafa peir rengt petta 
prått fyrir bad pött arfsögnin um Egil Skalla-Grimsson 
snerti bedi Eirik og Adalstein, og Agli sé eignud kvedi 
um på båda, sem nokkud hefir geymst af. Årid 1862 kvad 
dr. E. Jessen svo ad ordi, ad pessu veri eigi tråandi, par 
sem ensk rit gefi als engan åvening um pad '!). En åriäd 
1867 gaf W. F. Skene tt allmikid safn til sögu Skotlands 
(Chronicles etc.), og er bar meådal annars prentud efisaga 
Cadroö hins helga frå Skotlandi, en i henni er ”Eiriks 
konungs i Jörvik” getid å peim tima, er liggur ad minsta 
kosti mjög nerri dögum Adalsteins. AEfisögu bessa telur 
Skene (XLI. bls.) ritaåa å 11. öld, eftir fråsögn lerisveina 
St. Cadroö, og må etla, ad par sé yfirleitt rétt hermt frå 
helztu &fi-atridum hans, svo sem ferå hans frå Skotlandi 
til Englands, enda hefir pröf. Joh. Steenstrup tekid gildan 
vitnisburå 2&fisögunnar um landameri Kumbralands og Nord- 
imbralands (um Leeds) ?), en tima feråarinnar virdist hann 


!) Undersögelser til nordisk Oldhistorie, 65. bls. Sjålfsagt hefir Jessen 
verid kunnugt um, ad ensk sagnarit geta Eiriks Haraldssonar årin 948—54, 
en liklega haldid hann son Haralds Gormssonar Danakonungs, samkvemt 
sögn Adams frå Brimum um ”Hiring", sem eflaust er sami madur og ”Yriec” 
eda ”Hyryce” i ensku årbökunum, pött mishermt muni vera um faderni hans 
(eins og um faderni Tryggva konungs i Noregi og Olafs helga). 

2?) Frå Kumbrakonungi var Cadroö fylgt til Leeds ("Loida") og tök 
par vid honum höfdingi så er ”Gundericus” (= Gunderedus?) er nefndur, og 


ARKIV FOR NORDISK FILOLOGI XXXIII, NT PÖLJD XKIX. 


ecsy GOOgle 


Jön Jönsson: Eirikr blödöx. 315 


eigi hafa hirt um ad åkveda nånara en svo, ad Cadroö hafi 
verid i Lundån nålegt midri 10. öld !). Og enn er sagn- 
fredingum gjarnt til at efast um paå, at Eirikr blödöx 
hafi komid til Nordimbralands fyrir årid 948 (er enskar 
årbekur geta hans fyrst, — sjå A. Bugge i Norges Historie 
I. 2. 139, 182—3. bls.), pött ekkert annaä sé til ad veikja 
vitnisburd (norrgnu og) islenzku arfsagnarinnar um pbpetta, 
en pad ”argumentum e silentio”, er fest af bögn ensku år- 
bökanna um sfdustu rfikisår Adalsteins, bar sem årin 
standa auäd, en slikt er sama sem engin sönnun. paå 
getur ömögulega talist gild åsteda til ad setja dauåa Haralds 
hårfagra og för Eiriks tår landi eftir 940, ati Gamli (= 
Gormr??) Eiriksson Kafi hlotiå ad vera feddur eftir låt Gorms 
rika Danakonungs (935), bvi ad pad mun ösannad, at börn 
hafi aldrei heitin verid eftir lifandi frendum å dögum Gorms 
rika, enda meira en vafasamt, ad så Gormr hafi nokkurn 
tima medan hann lifdi verid kallaåur ”gamli”, heldur eins 
liklegt og jafnvel liklegra, at Gormr enski (+ 890) hafi 
fengid kenningarnafnid ”gamli” til greiningar frå Gormi 
yngra (eda rika), födur Haralds blåtannar, og Gamli Eirfks- 
son verid heitinn eftir hinum nafnkunna herkonungi å 
Englandi (afabrödur Eiriks blödöxar?) ?). Gagnvart bessum 


för med honum til Eiriks konungs i Jörvik. Nafnid minnir å ”Gunnröd, er 
sumir menn kalla ”Gudröd” Fms. I. 4. og Hrerek, sonu Haralds hårfagra, 
er etla må, ad verid hafi Eiriki fylgisamastir af bre&drum hans, pvi ad svo 
segir i Fms. I. 5., sbr. Hkr, Hhårf. 35. k., ad peir veri jafnan innan hirdar 
med konungi, og hefdi ”veislur störar um Sogn ok um Hördaland”, en beim 
hluta Noregs virdist Eirikr hafa lengst haldid, og farid padan år landi (Hkr. 
Håk. g. 8. k.). H. Koht vill rengja tilveru sumra sona Haralds, er sögurnar 
nefna (N. Hist. Tidskr. IV. r. 6. b.), en pad virdist hafa verid almenn 
arfsögn, ad Haraldr hårfagri hafi ått 20 sonu (eda fleiri, sbr. Ågrip VD. 
3. d.. og. Fms, I. 4.), pött ågreiningur så um sum nöfnin. 

t) Sbr. Normannerne III. 80—982. 

2) Sbr. Herv. XVI. k.: ”Ingi, er konungdöm tök i Svipjöd eftir Inga 
konung gamla”. Sögusögnin virdist hafa slengt Gormunum saman, og låtid 
pvi Gorm rika veråda afar gamlan (yfir 100 åra, sbr. Fms XI. 17.), en pad 
getur eigi rétt verid (sbr. Vidensk. Selsk. Forh. 1893, 262 bis. n. 3.). Sidasti 


edb Go gle PRINCETON JNIVERSITY 


316 Jön Jönsson: Eirikr blödöx. 


efasemdum må finna ymsar bendingar i vestrenum ritum 
til styrkingar islenzku arfsögninni um Eirik blödöx, og er 
par fyrst og fremst til ad nefna vitnisburdå helgisögunnar, 
er fyr var å minst. 

I. Nå segir svo frå ferå Cadroé hins helga i &efisögu 
hans (Vita S. Cadroö, Skene 115—16. bls.), at hann hafi 
farid frå Skotlandi å dögum Konstantins (III.) Skotakonungs, 
lagt leid sina um Kumbraland og Nordimbraland og hitt 
Jåtmund (”Hegmundus = Eadmund) !) konung i Winchester 
(”Vindecastra”), eftir ad hann var båinn ad dvelja hjå 
Donald (”Dovenaldus”) Kumbrakonungi og Eiriki konungi i 
Jörvik. pad er ekki unt aå sjå, hversu lengi Cadroö hefir 
verid å leidinni, en par sem Konstantin lét af rikisstjörn 
942 eåa 943, og Kumbraland lagåist undir Malkolm (T.) 
Skotakonung årid 945, en Jåtmundr Englakonungur lézt 
946, virdist alt petta benda til, ad Cadroö hafi hlotiå aå 
heimsekja pessa höfdingja einhvern tima fyrir 946, og eru 
på fengnar sterkar likur til pess, ad HEirikr hafi veriå 
konungur i Jörvik ådur en bess er getiå i enskum årbökum 
(A. S. Chr. A. 948 sbr. Florentius og Simeon), aå Norå- 
imbrar hafi tekid Eirik (Yric, Hyryc, Ircus, Eiricus) til 
rikis möti vilja Jåtråds (Eadreds) Englakonungs (åriå 948)?) 
Eins og tekiå hefir verid fram ?), er öliklegt, aå Nordimbrar 
hefåi gjört petta, hefdi Eirikr verid beim meå öllu ökunnur 
ådur, enda staåfestir ferdasaga St. Cadroö pad, svo sem nå 
var sagt, ad FEirikr hafi rådid fyrir Jörvik, ådur en petta 
gjördist. på melir margt å möti bvi, ad Eirikr hafi verid 
i Jörvik um daga Jåtmundar, er åtti viäskifti vid adra 
konunga par nyråra, enda segja sögurnar einum römi, aå 


Danakonungur med Gorms-nafni gat varla verid auknefndur ”hinn gamli”, 
nema hann hefdi ordid övenjulega gamall, en likindi msela å möti bvi um 
Gorm Hörda-Knutsson. 

!) Sbr. Egelredus — Adelred hjå enskum rithöfundum. 

?) Sbr. Magnus Stephensen i Timarit Bökm. fél. V. 169—70. 

?) MSt. i Tim. Bmf. V. 171. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Jön Jönsson: Eirikr blödöx. 317 


Adalsteinn hafi veitt Eiriki yfirsökn å Nordimbralandi, 
og er bad sögn Eg. og Hkr., ad Eirikr hafi verid settur 
par til landvarnar '), en haldist par eigi vid eftir ad Jåt- 
mundr kom til rikis. petta kemur heim vit sögn enskra 
årböka um pad, aäå Olafr kvåran hafi komid til Jörvikur 
i upphafi rikis Jåtmundar (940, eda 941?), en ridur ekki i 
båg vid fråsögnina um komu Cadroé til peirra beggja, Eiriks 
i Jörvik og Jåtmundar i Winchester, pvi ad nokkur timi 
hefir hlotiå aå lida, frå pvi er Cadroö fer frå Eirfki og til 
pess er hann heimsekir Jåtmund, enda er sagt, ad hann 
feri fyrst til ”Lugduna” (Lundånar), ådur en hann kemi til 
konungs i ”Vindecastra”. Sidan getur Vita S. Cadroé um 
”Ottho (= Odo) erkibiskup, sem &etla må ad verid hafi ny- 
kominn til embettis, eins og Jåtmundr til rikis, bar sem 
Wulfhelm er nefndur (i A. S. Chron., Mon. hist. Brit. I. 
386) erkibiskup i Canterbury årid sem Adalsteinn dö, en 
Odo kemur vid sett Ölafs kvårans vid Jåtmund skömmu 
sidar ?). Verdur pvi sennilegast eftir öllum atvikum, aå 
Cadroé hafi farid frå Konstantin Skotakonungi skömmu fyrir 
940, komiå fyrst til Donalds Kumbrakonungs ?) og på til 
Eirfks i Jörvik, litlu ådåur en Eirfkr för år landi, og haldid 
padan suädur til Lundtånar, eins og ferdasagan segir, og 
padan til Jåtmundar konungs i Winchester, nokkru eftir ad 
hann var kominn til rikis, en ådur en hann höf her- 


1) Ågrip (VD. 18. d.) segir, ad Eirikr hafi pegid af Adalsteini ”jarlsriki” 
å Nordimbralandi; Eg. (FJ. 59. k.), ad hann hafi fengid Nordimbraland til 
forråda, og betir bvi vid, ad hann ”skyldi vera landvarnarmaädr Adalsteins 
konungs fyrir Skotum ok Irum” 2: vikingum frå Dyflinni, er barist höfdu 
vid Adalstein vid Brunanborg (937) åsamt Skotum, og båast måtti vid ad 
leita mundu aftur til Nordimbralands, eins og pbeir gjördu lika eftir låt 
Adalsteins. Hkr. (Håk. g. 3. k.) segir, ad Eirikr hafi tekid Nordimbraland 
”at halda af Adalsteini, ok verja bar land fyrir Dönum ok ödrum vikingum”, 

2?) Normannerne III. 78—80. 

3) Roger frå Wendover, enskur sagnaritari frå midöldunum, nefnir 
Donald (Dunmail) konung å Kumbralandi (Cumberland), på er Jåtmundr 
braut pad riki undir sig. 


edb Go gle PRINCETON JNIVERSITY 


318 Jön Jönsson: Eirikr blödöx. 


ferå sina nordur i land gegn Ölafi kvåran og lagdi 
par lönd undir sig. 

Samkvemt pvi, sem hér er tekid fran kemur Vita S. 
Cadroö ågetlega heim vid islenzku sögurnar ad pvi leyti, 
sem hän visar svo til, aå HEirikr hafi verid konungur i 
Jörvik ådur en Konstantin slepti riki å Skotlandi (942—3), 
ådur en Kumbraland var unnid af Englum (945), og 
jafnvel ådur en Jåtmundr för herför sina til Nordimbra- 
lands (940—41), en hitt kemur als eigi heim vid feråasögu 
Cadroö, ad hann hafi komiäå til Eirfks i Jörvik å årunum 
948 -—54, bvi ad på var Jåtmundr låtinn, Konstantin farinn 
frå völdum &å Skotlandi, og Donald rekinn frå riki å 
Kumbralandi. 

pat virdist koma i beina mötsögn vid fråsögn 
ensku årbökanna um fjandskap Jåtråås (Eadreds) Engla- 
konungs vid Eirik (Haraldsson), er stendur i bréfi (frå 
bökum 13. aldar eda nålegt 1300) frå Englakonungi til 
påfa (Skene 224. bls.), ad Jåtrådr hafi sett Eirfk nokkurn 
til konungs yfir Skota (”quodam Yricio rege super ipsos 
Scotos statuto”), pvi ad af årbökunum sést ekki annad, en 
ad FEirfkr hafi setiå å Nordimbralandi "948 i fullri öbökk 
Englakonungs, og engin sett ordid peirra å milli. En 
tilefnid til bessara ummela i bréfinu meetti vel hafa verid 
pad, ad höfundur peirra hefdi haft fyrir sér öljösa vit- 
neskju um einhvern Eirik konung, er Englakonungur hefdi 
sett til landvarnar gegn Skotum !), og heimfert petta 
atvik frå dögum Adalsteins til daga Jåtråds, sem åtti lika 
vidskifti vid Eirik og Nordimbra, og jafnvel Skota ?), 
og lagädi Nordimbraland til frambådar undir veldi Engla- 
konunga ?). 
1) Sbr. ”fårbjödr Skota” i Höfudlausn Egils 10. er. (F. J. Skjaldedigt- 
ning I. B. 32. bls.) 

2) Sbr. Normannerne III. 83—90. 


3) Pad er öljöst, hvert år eda hvadan Eirikr blådöx hefir komid 
fyrst til Jörvikur. Ågr. (VD. 10. d.y; segir, ad hann flydi (år Noregi) ”til 


ed sy (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Jön Jönsson: Eirikr blödöx. 319 


III. Hin frska saga Cellachans (”Caithreim Cellachain 
Caisil”, åtg. A. Bugges, Chria 1905) getur å einum staå 
Eiriks konungs i Sudreyjum, og snertir pad ad visu ekki 
beinlinis riki hans å Nordimbralandi, en pött saga bessi sé 
miälungi åreidanleg um timatal og fleira !), gefur hån pö 
bendingu um pbpaå, hvar FEirfkr hafi dvalid å dögum Jåt- 
mundar, eda milli pess, er hann var å Nordimbralandi i 
fyrsta og sidasta skifti, og gat hann par (i Suäreyjum) alt 
af vakad yfir hentugu tekiferi til ad nå aftur riki sfnu å 
Nordimbralandi. Ifslenzka arfsögnin ?) segir lika svo frå, 
ad hann hafi (i upphafi rikis Jåtmundar) farid frå Nordim- 
bralandi til Orkneyja og badan til Suäreyja, og efist par 
ad lidi, ådur en hann för sidustu herferå sina til Englands 
og fell par (vid Stanmoor 954 samkvemt enskum ritum), 
åsamt fimm ödrum herkonungum (frå Suäreyjum .og ef 
til vill frlandi). Eg. (67. k.) og Hkr. låta ad visu alt petta 
gjörast skömmu eftir dauda Adalsteins, en par er timinn 
dreginn of mjög saman, eins og titt er i sögum, sem lengi 
hafa gengiå manna & milli ?). 





Danmarkar fyrst”, og varla hefir hann getad verid kominn til Jörvikur fyrir 
Brunanborgarorustu (937). 

1) A. Bugge (utg. 148. bls.) telur Eirik bandamann Sigtryggs i Dyflinni 
um 953, en på virdist Eirikr hafa verid å Nordimbralandi samkvemt ensku 
årbökunum. Hins vegar er Sigtryggs getid i irskum ritum sem konungs 
eda höfdingja i Dyflinni um 940 (sbr. Steenstrup: Normannerne III. 119—124). 

2) Hkr. (Ungers utg.) 85—86. bls. Håk, s. göéå. 4. k. 

3) Sbr. bad sem Hkr. (Ol. h,. 23. k.) segir um Eirik jarl Håkonarson, 
(sbr. Fms. III. 30—32), aå hann hafi låtist eftir (råmlega) eins års dvöl å 
Englandi, en eftir enskum bréfum virdist hann hafa lifad 1023— 1024. 


Stafafelli i növ. 1915. 
Jön Jönsson. 


ed sy (GO gle PRINCETON UNIVERSIT 


320 v. Unwerth: Fiolnir. 


Fiolnir. 


In der norw.-isl. Mythologie galt der Name Fiolnir fär 
einen der zahlreichen Beinamen des Gottes Ödinn: sowohl bei 
den Skalden wie in der Edda findet er sich als solcher ge- 
braucht. Die einzige Stelle in der altheidnischen Dichtung 
aber, wo iberhaupt Näheres iäber eine mythische Gestalt 
dieses Namens erzählt ist, Str. 1 von pjödolfs Ynglingatal, 
erweist diese Verwendung als unurspränglich. Das Ge- 
schlecht der Ynglingar  fährte seinen Ursprung auf den 
Gott Yngvi-Freyr zuräck, und mit Recht nimmt man all- 
gemein an, dass auch das”Ynglingatal in seinen verloren 
gegangnen FEingangsversen diesen Ahnherrn des gefeierten 
Königshauses erwähnt hat. Fiolnir war also in der alten 
schwed. Tradition, auf die pjödolfr seine Darstellung grän- 
dete, der Sohn des Yngvi-Freyr und kann daher nach allem, 
was iiber die nord. Götterlehre bekannt ist, nicht gleich- 
zeitig der Gott Ödinn gewesen sein. Wenn seine Gestalt 
aber weiterhin mit der des Odinn zusammenfliessen konnte, 
so spricht das ebenso wie seine Stellung innerhalb der Ge- 
schlechtsreihe — als Sohn eines Gottes und Vorfahr einer 
Anzahl weiterer ebenfalls nicht historischer sondern mythisch- 
sagenhafter Herrscher — dafir, dass man in ihm nicht ein- 
fach einen vorzeitlichen König sondern eine Gottheit zu 
sehen hat. 

Von diesem Fiolnir nun berichtet das Ynglingatal, er 
habe seinen Tod durch die ”windlose Woge des Stierhornes” 
gefunden !). Snorri weiss dies in seiner Ynglingasaga (cap. 





1) Beiläufig sei hier auf den Ausdruck of vida eingegangen, der an 
dieser und an zwei andern Stellen im Ynglingatal sowie im eddischen Brot 
(5, 4. Yngt. 21, 4. 36, 4) fär ”äberwältigen, ums Leben bringen” gebraucht 
ist. Noreen (Xenia Lideniana s. 1 ff.) hat mit guten Grinden Finnur Jöns- 
sons nun leider auch in die Neubearbeitung von Egilssons Lexicon aufge- 
nommene Ableitung des Wortes von der Präposition vid und die Annahme, 
dass es den Dat. regiere, abgelehnt. Fär seine eigne neue Erklärung, nach 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIII, NY FÖLJD XXIX, 


esty GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Fiolnir. 3821 


11) zu einer lebensvollen Erzählung auszugestalten: wie 
der schwer trunkne König des Nachts nach einem notwen- 
digen Gange ins Freie vom obern Geschoss des Vorratshauses, 
in das er fälschlich geraten ist, in das unten stehende riesige 
Methgefäss hinab gestärzt und dort ertrunken sei. Aber es 
liegt kein Grund vor anzunehmen, dass als Quelle fir diesen 
ausfährlicheren Bericht etwas anderes gedient habe, als die 
kurze alte Strophe, die Snorri selbst anfährt. 

Diese aber liefert neben dem schon herausgehobnen 
Hauptmotiv zunächst kaum noch etwas, woraus mnäherer 
Aufschluss iäber die Gestalt Fiolnirs zu gewinnen wäre. 
Den Ort, wo er umgekommen sei, bezeichnet sie mit den 
Worten par's Fréödi bjö. Snorri schloss daraus, es handle 
sich um ein Gastmahl bei dem Dänenkönig Frödi. Eine 
von Saxo iberlieferte Erzählung, nach welcher der Schwe- 
denkönig Hundingus ebenfalls in einem mit Rauschgetränk 
gefällten Gefäss umgekommen ist (ed. Miller-Velschow 1, 
59 f.), bestätigt diese Auffassung nicht, obwohl gerade in 
der Geschichte des Hundingus von enger Freundschaft dieses 


der vida mit dem bei Ulfilas einmal als Ubersetzung von xwwelv begegnenden 
2wiÉön gleichzusetzen sei, spricht aber meiner Ansicht nach doch auch nur 
eine geringe Wahrscheinlichkeit. Mir scheint es vielmehr geboten, einmal 
wieder ein Wort fär die alte Auffassung einzulegen, nach der vida einfach 
eine analogische Nebenform von vinna (2. 3. sing. vidr) ist. Dieses Verbum 
hat im Altnord. tatsächlich die Bedeutung ”äberwinden, vernichten” (Egils- 
son? unter vinna 6, Fritzner unter vinna 10), und dass sie alt ist, beweist 
die Ubereinstimmung mit dem Deutschen: im ahd. wird mit gawinnan das 
lat. evincere glossiert (Steinmeyer-Sievers, Die ahd. Glossen 2, 148, 61), und 
der mhd. Dichtersprache ist gewinnen mit dem acc. in der Bedeutung ”iäber- 
winden” ganz gelänfig (Möäller-Zarncke, Mhd. Wörterbuch 3, 710'b; E. Martin, 
Wolframs von Eschenbach Parzival und Titurel 2, 104; vgl. Verwijs en 
Verdam, Middelnederl. Woordenboek 2, 1914). Da im Nord. die Partikel of 
perfektivierende Wirkung hat, so steht of vinna ganz auf einer Stufe mit 
dem d. gewinnen, bei dem die Partikel ge- genau die gleiche Rolle spielt. 
Die 3. sing. vidar (statt vidr) in Gudrånarkvida II Str. 31, 3, die Noreen 
selbst nicht als Stätze fär seine Etymologie herangezogen hat, halte ich fär 
einen Febhler, sei es — wie die meisten Herausgeber annehmen — des Schrei- 
bers, sei es des Dichters, der das Wort vida nur noch aus alten poetischen 
Formeln, nicht mehr aus lebendigem Gebrauch kannte. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXIU, NY FÖLJD XXIX, 21 


«22 Google SN UNNSeR 


822 v. Unwerth: Fiolnir. 


Herrschers mit einem Dänenkönig berichtet ist. Nach der 
Erklärung von Schäck (Studier i nordisk religions- och lite- 
raturhistoria 1, 33) wäre fréödi an dieser Stelle substantiviertes 
Adjektiv (”der Weise”) und bezöge sich auf Fiolnir selbst; 
aber es fehlt der Nachweis, dass in genau entsprechenden 
Fällen wirklich die schwache Adjektivform ohne Artikel 
gebräuchlich war (vgl. Nygaard, Norren Syntax 8 56 Anm. 
und $ 54). Man muss sich also begnägen mit der Feststel- 
lung, dass sich pjödolfs Bestreben, die 'Todes- oder Begräb- 
nisstätten der aufgefährten Herrscher zu nennen, auch bei 
Fiolnir betätigt hat, dass der Sinn seiner Ortsangabe aber 
vorläufig dunkel bleibt. 

Versuche, den Namen Fiolnirs etymologisch zu deuten, 
haben bisher ebenfalls nicht zur wirklichen Klärung des 
Problems gefihrt, das diese Gottheit und ihre Geschichte 
der Forschung stellt. Naheliegend war die Ankniäpfung an 
Jjol- ”viel”, und man hat daher den Namen mit ”der Viel- 
wissende” oder ”der Vielgestaltige” äbersetzt (z. B. Egilsson?). 
Beide Deutungen wirden inhaltlich zum Bilde des nord. 
Ödinn stimmen. Aber sie bringen die Frage nach dem 
Wesen des eigentlichen Fiolnir ihrer Lösung nicht näher. 
Als eine Bezeichnung fär Odinn wird das Wort auch von 
Noreen gedeutet, der es von fela ableitet und mit ”gömmare” 
wiedergiebt (Uppsala-studier tillegnade Sophus Bugge 1892, 
8. 198). Der Gott soll durch den Beinamen als der ”Ver- 
berger” des Dichtermethes bezeichnet sein. Aber es ist wohl 
keine Frage, dass bei der skaldischen Auffassung von der 
Herkunft dieses Methes eine solche Benennung wobhl fär 
einen Zwerg oder Riesen, kaum aber fär Ödinn passend ist. 
Und wie es kam, dass die Erzählung vom erfolgreichen 
Raub "des Öårerir, von der Noreen auch noch weitere Spuren 
in der Fiolnir-Strophe finden wollte, dazu herangezogen 
wurde, Stoff fär die Geschichte vom 'Tode eines schwed. 
Königs abzugeben, das kann in keiner Weise iberzeugend 


Google 


v. Unwerth: Fiolnir. 323 


begrändet werden !). Ganz ohne positiven Erkenntniswert 
bleibt schliesslich die Auffassung von Schiäck (8. 35): er 
hält an Noreens Etymologie fest, trennt aber mythologisch 
Fiolnir von Odinn und erschliesst dann aus dem Namen 
”Verberger” fär ersteren die Eigenschaft einer ”ehthonischen 
Gottheit”. 

Einer wirklichen Lösung des Problems kann man aber 
durch den Ansatz einer etwas andern sprachlichen Grund- 
form meiner Meinung nach - näher kommen. Es ist eine 
bekannte Lautregel in den nord. Sprachen, dass in Gruppen 
von 3 aufeinanderstossenden Konsonanten der mittlere weg- 
fällt (Noreen, Aisl. Gram. $ 281. Aschw. Gram. $ 306 ff.). 
Da sehr häufig der Konsonant d von diesem Schicksal be- 
troffen wird (a. a. O. O. 8 281, 2. 8 307), so bekommt 
etwa der nom. plur. masc. des Particips haldinn lautgesetz- 
lich die Gestalt halnir. Nimmt man den gleichen Vorgang 
för das Wort Fiolnir an, so erhält man hier als ältere 
Lautgestalt die Form ”"Fioldnir. Und da der Brechungs- 
diphthong io den Schwund eines u in der nächsten Silbe 
voraussetzt, so muss dieses "Fioldnir weiter auf ein ur- 
spröngliches "Feldunir zuriäckgefihrt werden. Fir letzteres 
aber ergiebt sich ohne Schwierigkeit die etymologische An- 
knäpfung an den Stamm von ”Feld”. 

Dies Wort ist in den nord. Sprachen, wenigstens seiner 
alten Bedeutung nach, in literarischer Zeit nicht mehr im 

1) Noreens Erklärungsversuch ist gleichwohl nicht ohne Ertrag geblie- 
ben. Denn er hat die Bedeutung eines anderen gleichlautenden Wortes 
erschliessen helfen: des norw. Fjordnamens Fjolnir, der, seinerseits von dem 
Flussnamen Fjolna abgeleitet, passend mit dem Stamme von fela zusammen- 
gestellt werden: kann (Kjer, Maal og Minne 1914, 219 ff.)j. — Ob es ein 
Wort fiolnir auch in der Bedeutung ”Helm” gegeben hat (zu fela ähnlich 
wie ”Helm” zu germ. helan), ist sehr zweifelhaft. Denn die Schreibung 
fiolnis in einer Strophe Bragis (Ubestemmelige vers 3, 38. Finnur Jönsson, 
Den norsk-islandske Skjaldedigtning A 1,4. B 1, 5) und in Str. 6, 4 der 
Buadråpa (ebenda A 1, 554. B 1, 537) ist wohl am ersten als fehlerhafte 


Wiedergabe des in dieser Bedeutung ganz gebräuchlichen Wortes fiornir 
aufzufassen, das an der zweiten Stelle auch als Variante neben fiolnis steht. 


Google Ke 


324 v. Unwerth: Fiolnir. 


Gebrauch gewesen. Wo es im Neunord. auftritt, ist es 
jängeres deutsches Lehnwort. Fir seine ursprängliche nord. 
Gestalt aber kommen nach Ausweis der andern Sprachen 
zwei Formen in Betracht: einmal ein neutr. o-Stamm /felpa-, 
der durch ahd. feld, as. feld bezeugt wird, andrerseits ein 
masc. u-Stamm, der im Ags. (Sievers, Ags. Gram. $ 272) 
und Fries. (Siebs in Pauls Grundriss 1?, 1344) zutage tritt. 
In fröher Zeit ist das Wort auch aus dem Germ. ins Fin- 
nische entlehnt worden. Die Form pelto, die es hier ange- 
nommen hat, wird aus frähurgerm. felpo- hergeleitet (vgl. die 
Literatur bei Setälä, Finnisch-Ugrische Forschungen 13, 424); 
sie wiärde demnach zu den nicht häufigen Beispielen gehören, 
in denen das idg. o der o-Stämme nicht wie gewöhnlich als a 
sondern noch in urspränglicher Gestalt erscheint (vgl. z. B. 
jukko ”Joch”). Vereinzelt zeigen aber auch germ. u-Stämme 
im Finnischen den Ausgang o statt normalem u (vgl. pallo 
<germ. ”"ballu- ”Ball”, Pekko< nord. ”beggwu- ”Gerste”). 
Mit voller Bestimmtheit lässt sich also die Vorstufe des 
finn. pelto nicht festlegen. Jedenfalls aber kann aus ihr 
kein zwingender Schluss auf die Existenz der einen oder 
der andern germ. Stammform im Nord. gezogen werden, da 
bei dem ältesten Lehngut der finn. Sprachen nicht immer 
zu entscheiden ist, ob es nord- oder ostgerm. Herkunft ist. 

Ein Zeugnis fär die alte nord. Gestalt des Wortes 
”Feld” bietet dagegen das aschw. fielder, das gleich dem 
häufigeren Compositum urfielder (auch akerfielder und flut- 
fielder kommen gelegentlich vor) die Bedeutung ”abgeson- 
dertes Landstick im PrivatbesitzZ” angenommen hat. Da 
das Wort als masc. o-Stamm flektiert (plur. -ar) und auch 
sonst im Aschw. nicht selten masc. u-Stämme in die o-Klasse 
äbergetreten sind (Noreen, Aschw. Gram. 8 412), so ist es 
im Hinblick auf die Nachbarsprachen, in denen das masc. 
”Feld” ein u-Stamm ist, das Nächstliegende, auch fär die 
Form fielder einen solchen u-Stamm als Grundlage zu 


ea2y Google 


v. Unwerth: Fiolnir. 325 


nehmen !). Denn von der andern, neutr. Form des Wortes 
ist fielder auch durch die Stufe des inlautenden Dentals 
unterschieden. Das deutsche neutr. feld setzt lp voraus, 
das im Nord. I ergeben hätte. Im schwed. fielder dagegen 
ist Id die urspröngliche Gestalt der inlautenden Konsonanten- 
gruppe: in dem altertämlichsten grösseren Sprachdenkmal, 
in dem das Wort begegnet, in den Upplandslag, ist die Flexion 
urfielder urfielz urfieldi urfield belegt (Wiperbo Balker 
VI. X. XVII. XVIII). Die gleichen 4 Singularformen, 
von denen ibrigens nur der Dat. und Ace. voll beweis- 
kräftig fär Id und gegen /!p sind, bietet auch noch die 
jängere Aufzeichnung der Westmannalag (Bygninga Balker 
X). Wenn daneben dann schon in den Södermannalag mehr- 
fach Formen mit (! begegnen, so ist das kein Beweis fär 
gramm. Wechsel ld|/!p in dem schwed. Worte selbst; 
denn die Sprache dieses Gesetzbuches kennt bereits eine 
Assimilation von Jlu zu Il, wenn auch feste Regeln fär 
ihr Eintreten noch nicht gefunden sind (Robert Larsson, 
Antikvarisk Tidskr. f. Sverige 12, 2, 121 ff.; Kock, Arkiv 
8, 385). Bei dem Worte fielder, urfielder im besondern 
kann zur Erklärung des Wechsels von Id und !! vielleicht 
schon die auch anderwärts beobachtete Tatsache genägen, 
dass eine solche Assimilation am frähesten in minderbetonter 
Stellung eintritt (Noreen, Aschw. Gram. 8 292, 1): danach 
käme UU eigentlich dem Compositum, Id dem Simplex zu, 
und es wäre dann Vermischung eingetreten ?). Wenn wei- 
terhin dann die Formen mit //, die auch einzeln in älteren 
Urkunden begegnen, alleinherschend werden (vgl. Söderwalls 
Ordbok), so beruht das auf der jängeren, allgemeinen Assi- 
milation von dentalem ld zu UI. 


1) Geichartige Vokalverhältnisse zeigt der alte u-Stamm fierdher. 

2) Gegen die Annahme, dass etwa Simplex und Compositum schon in 
frähester urgerm. Zeit nebeneinander gestanden hätten und damals nur im 
letzteren nach dem Vernerschen Gesetz Ip zu Id geworden wäre, spricht 
neben sachlichen Bedenken schon die Gestalt des Präfixes ur-. 


bigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


326 v. Unwerth: Fiolnir. 


Also nicht neutr. "fel/pa- sondern masc. "feldu- ergiebt 
sich als die wahrscheinliche nord. Stammform des Wortes 
”Feld”, zunächst wenigstens färs Schwed. Dass aber die 
Ableitung mit u bei diesem Worte iberhaupt eine alte und 
ursprängliche Bildung darstellt, das därfte — entgegen dem 
Ansatz von Torp bei Fickt 3, 237, der nur von einem 
(masc.) o-Stamme spricht — hervorgehen aus dem Zusam- 
menhang mit dem ablautenden aind. prthu-, prathu- und 
wohl auch mit griech. zxAartig '!'). 

Nach den voranstehenden Erwägungen besteht wohl 
kein ernstlicher Einwand mehr gegen die Annahme, dass 
Fiolnir aus älterem "Feldunir entstanden und letzteres Wort 
eine Ableitung von dem u-Stamme ”Xfeldu- sei. Mit dieser 
Etymologie kommt nun aber auch die mythologische Unter- 
suchung erst recht in Fluss. Denn nunmehr lässt Fiolnir 
sich zusammenstellen mit einer andern gut bezeugten Göt- 
tergestalt. Die Finnen und Esthen haben von den Nord- 
germanen neben manchem andern religiösen Gut den Kult 
eines Ackerbaugottes iibernommen, der bei den letzteren 
Pekko, bei den ersteren Pellon-Pecko heisst. 9Sein Name 
steht, wie Magnus Olsen gezeigt (Bergens Museums årbog 
1909, 7 s. 30; weitere Literatur bei Setälä a. a. O.s. 424) 
und Axel Olrik sachlich näher ausgeföhrt hat (Danmarks 
Heltedigtning 2, 254 ff.), in engster Verbindung mit dem 
des eddischen Byggvir und des ags. Béow: ein nord. Stamm 
Fheygwu- ist als Grundform fär das Lehnwort anzusetzen. 
Im Finnischen aber steht diesem Namen voran der Genitiv 
des Wortes pelto ”Feld” und man darf daraus auf eine 
entsprechende Zusammensetzung auch bei dem germ. Götter- 
namen schliessen, also auf einen "Feldu-Beggwuz oder, wenn 
auch die genitivische Form des Compositums auf germ. 


!) Darf man in dem seltnen ahd. plur. feldir eine alte Form sehen, so 
handelt es sich vielleicht urspränrglich um ein Nebeneinander von adjekti- 
vischem ?feldu- und substantivischem neutr. "felfaz ganz wie bei prathu- 
neben pråthas, sAatis neben xrååtog (vgl. Beitr. 36, 11 ff.). 


Go gle PRINCETON UNIVERSI 


v. Unwerth: Fiolnir. 327 


Vorbild zuräckgeht, auf einen ”"Feldauz-Beggwuz. Dass 
auch auf germ. Boden eine Verbindung des fraglichen 
Götternamens gerade mit dem Worte ”Feld” nahe lag, mag 
auch der ags. Ortsname Beuuesfeld, Beuesfel, Beasfeld be- 
zeugen (Binz, Beitr. 20, 155). 

Welcher Art ist nun aber das Verhältnis des Wortes 
Fiolnir zu dem längeren zusammengesetzten Namen? Da 
muss man sich erinnern, dass auch sonst germ. Götternamen 
in Zusammensetzungen erscheinen, deren zweites Glied der 
eigentliche Name des betreffenden Gottes ist. Bekannt ist 
die Bezeichnung des Donnergottes pörr als Vingpörr oder 
mit gramm. Wechsel im ersten Gliede als Véorr (vgl. F. 
Kluge, Urgermanisch 9. 85). Aus dieser Zusammenset- 
zung aber ist fär den Gott ein neuer Kurzname Vingnir 
(Vafprådnismål 51, 4) gebildet worden, indem das erste 
Namensglied mit dem Ableitungssuffix -nir versehen Wwurde. 
Ähnlich steht, mit sw. masc.-Suffix gebildet, Yngvi neben 
dem Kultnamen Ingunarfreyr oder Loki (Lokki) neben der 
Zusammensetzung Lödurr (ahd. Logapore, vgl. Zeitschr. d. 
Vereins f. Volkskunde 1916, '81 ff.). Eben dieses Suffix 
spielte ja in sämtlichen germ. Sprachen eine Rolle bei der 
Bildung von Kurznamen auch aus zusammengesetzten mensch- 
lichen Personennamen. FEine Besonderheit gerade der nord. 
Namensbildung ist aber die Ableitung von Kurznamen auch 
mittelst -ir und -nir (vgl. H. Naumann, Altnord. Namen- 
studien, Acta Germanica N. R. I s. 152 f.; Noreen, Aschw. 
Gram. 8 395). Und in diesen grösseren Zusammenhang 
lässt sich mithin nicht nur Vingnir als Name des Vingpörr 
sondern, worauf es hier vor allem ankommt, auch Fiolnir 
als Kurzbildung zu einem mit dem Stamme "feldu- zusam- 
mengesetzten Kultnamen einreihen. Fiolnir ist also dieselbe 
Gottheit, die als Pellon-Pecko bei den Finnen Aufnahme 
gefunden hat. 

Wenn ich hier die Auffassung des Wortes Fiolnir als 


Google 


328 v. Unwerth: Fiolnir. 


eines Kurznamens an erster Stelle vorgetragen. habe, so 
geschah es, weil ich sie bei weitem fär die wahrscheinlichste 
halte und weil bei ihr die Anknipfung an den Namen 
Pellon-Pecko am unmittelbarsten hervortritt. Es soll aber 
doch ausdricklich hervorgehoben werden, dass auch andre 
Erklärungsweisen zu einem gleichen Ergebnis fähren können. 
Im Nord. hat sich ja auch anderweitig als nur in der 
Namengebung ein Suffix -nir neben dem urspränglicheren 
-ir herausgebildet (Hellquist, Arkiv 7, 22 f.), und dieses 
dient u. a. dazu, Personenbezeichnungen, Tier- oder Geräte- 
namen von Substantiven oder Adjektiven abzuleiten: man 
vgl. etwa Grimnir (zu grima), Fjösnir (zu fjös), Mélnir 
(Pferdename, zu mél), Mjollnir (zu mjollr, mjallr ”glänzend”, 
vgl. Kock, Idg. Forschungen 10, 110 f.). Wenn auch ge- 
wiss bei weilem nicht alle die zahlreichen Wörter auf -nir, 
die sich in der westnord. mythologischen Dichtung finden, 
alt oder gar gemeinnord. sind, so geht doch gewiss einiges 
davon in frähere Zeit zuräck, und man darf wohl mit der 
Möglichkeit rechnen, dass schon in rein heidnischer Zeit 
von dem Stamme ”"feldu- ein Wort "feldunir in der Bedeu- 
tung ”Feldmann”, ”Feldgott” gebildet worden ist. Eine 
solche Bezeichnung wärde aber nach unsrer Kenntnis der 
germ. Mythologie wiederum in erster Linie fär den Gott 
passen, dessen Beziehungen zum Worte ”Feld” sich in den 
Namen Pellon-Pecko und Beuuesfeld kund tun. Da man 
nach Hellquist a. a. O. auch mit der Möglichkeit einer nord. 
Suffixform -unja- (-uniz) rechnen darf, so wärde sich schliess- 
lich auch fiir denjenigen, dem die Annahme eines nord. 
u-Stammes ”feldu- durch die obigen Ausfihrungen noch nicht 
geniägend gesichert erscheint, der Ausweg ergeben, unmit- 
telbar von dem a-Stamme aschw. fielder zu einem Subst. 
"feldunir in der angegebnen Bedeutung zu gelangen. 

Auf jeden Fall ist also die Anknäpfung an Prlon- 
Pecko gegeben. Die Haupttätigkeit dieses finnischen Gottes 


ecsy GOOgle 


v. Unwerth: Fiolnir. 329 


ist nun aber, wie ausdräcklich bezeugt wird, dass er fär 
das Gedeihen der Gerste sorgt; und von dem Worte ”Gerste”: 
altnord. bygg, ags. béow stammt sein germ. Name (Byggvir, 
Béow). Auf seinen Charakter als Gerstengott spielt noch 
der späte Dichter der Lokasenna an, wenn er von ihm 
spricht als von dem kleinen Kerl, der unter der Mähle 
ächzt (Str. 44) oder im Stroh verborgen liegt (Str. 46). 

Damit fällt aber ein öberraschendes Licht auf die alte 
Sage vom König oder Gott Fiolnir: Fiolnir ist in der 
”Flut des Trinkhorns” umgekommen, das heisst: der 
Gerstengott hat im Bier sein Leben gelassen: er 
musste sterben, damit der köstliche Rauschtrank enstand. 
Die späteren Erklärer haben also Unrecht, wenn sie den 
König in einer Methkufe ertrinken lassen; das Ynglingatal 
spricht nur von der ”Flut des Ochsenhornes”, und der Name 
Fiolnir lehrt nunmehr, dass dieses Nass in der alten Uber- 
lieferung ”Gerstensaft” gewesen sein muss. Auch die Loka- 
senna weiss noch, dass Byggvir dort die Stätte seines Ruhmes 
hat, wo die Asen beim Biergelage sitzen (Str. 45). 

Was in der ersten Strophe des Ynglingatals berichtet 
wird, ist also ein Mythus. Gewiss aber darf man in diesem 
nicht einfach eine Allegorisierung der nichternen 'Tatsache 
sehen, dass zum Bierbrauen Gerste gebraucht wird. Viel- 
mehr handelt es sich wohl um eine primitive Erklärung fär 
die Wirkung des Rauschgetränks, die ihren Grundgedanken 
dem Vorstellungskreise vom Verzehren der Gottheit entnimmt: 
wenn der Biergenuss den Rausch erzeugt, wenn er eine 
eigenartige Steigerung des Lebensgefähls hervorruft, so liegt 
das daran, dass der Gerstengott sein Leben in den Trank 
hinein ausgehaucht hat: der Geist des Gottes fährt in den 
Trinkenden, und die Trunkenheit ist ein ”heiliger Zustand”. 

Damit ist die Erklärung des Fiolnirmythus bei einer ähn- 
lichen Auffassung angelangt, wie sie schon Schick (s. 36 ff.) 
vorgetragen hat. Er sieht in der Geschichte vom 'Tode eines 


pigitized by (50 gle PRINCETON UNIVE 





330 v. Unwerth: Fiolnir. 


Gottes im Methgefäss einen Mythus, der die Heiligkeit des 
Methes erklären soll. Ich glaube aber behaupten zu können, 
dass das BErgebnis diesmal auf einem ganz anders sicheren 
Wege erreicht worden ist, und ich verzichte bei meiner 
Auffassung selbstverständlich auch auf die weitgehenden, 
unbeweisbaren Kombinationen mit den wirklichen oder an- 
geblichen Uberlieferungen vom ”Lebensmeth”, die Schäck an 
seine Erklärung geknäpft hat. 

Nunmehr ist es möglich, die Stellung des Gottes Fiolnir 
oder Byggvir innerhalb der altgerm. Religionsgeschichte 
äberhaupt etwas näher zu bestimmen. In gewissen nörd- 
lichen Gegenden haben schon fräih germ. Stämme eine 
Ackerbaugottheit verehrt, deren Name von dem Worte bewwuwu- 
(as. beo n., ags. béow mn., altnord. bygg n., aschw. adän. 
bjug(y) n.) gebildet war. Aus ihrer jätischen Heimat haben 
ags. Auswanderer diesen Kult mit nach England gefährt, 
und noch in später Zeit zeugen hier Ortsnamen fär ihn. 
Der Name des Gottes lautete bei ihnen einfach: Béow, wo- 
neben die lautlich nicht recht befriedigend erklärte, aber 
gewiss von der ersten nicht zu trennende Nebenform Béaw 
erscheint; ausserdem wurde er als Béowa zum sw. masc. 
weitergebildet (Literatur bei Olrik, Heltedigtning 2, 256 
Fussnote). Dass in einen Kultnamen dieses Gerstengottes 
leicht das Wort ”Feld” eingehen konnte, zeigt in England 
der Ortsname Beuuesfeld. Die Gestalt des Gottes selbst aber 
war schon in fräöher Zeit in die Geschlechtsreihe eines sid- 
skandinavischen Königshauses aufgenommen worden. Der 
Sohn des Scyld, des sagenhaften Stammvaters der dänischen 
Scyldingas, föhrt in ags. Chroniken und Stammtafeln den 
Namen Béow oder Béaw; nur das Béowulfepos nennt ihn 
im Anschluss an den Namen seines Haupthelden Béowulf. 
Dass sich fär die Gestalt dieses Béow aber aus der Sage 
vom Gauten Béowulf urspränglicher Sagen- oder Mythen- 


ecsy (GO gle PRINCETON UNIVERSIT 


v. Unwerth: Fiolnir. 331 


stoff erschliessen lässt, glaube ich ebensowenig wie F. Panzer 
(Beowulf s. 395 ff.). 

Engste Verwandtschaft mit den bei den Angelsachsen 
bekannten Uberlieferungen weisen die Verhältnisse in dem 
Lande auf, von dem aus der Kult des Gottes zu den be- 
nachbarten Finnen und Esthen gedrungen sein muss: in 
Schweden. Als sein Name von hier entlehnt wurde, zeigte 
er nach Ausweis des Wortes Pekko noch die gleiche unab- 
geleitete Form, die auch dem ags. Béow zugrunde liegt. In 
der Flexion des nord. u-Stammes ”"beggwu- standen in alter 
Zeit Formen mit i neben solchen mit e als Stammsilben- 
vokal. Später ist iberall — ausser im schwed. Dialekt von 
Dalarne — das i alleinherschend geworden, und auf Formen 
mit i geht sowohl altnord. bygg wie aschw. bjugg zuräck 
(vgl. Kock, Umlaut u. Brechung im Aschw. s. 314 ff.). 
Die Entlehnung des Götternamens aber hat offenbar statt- 
gefunden, als die e-Formen noch allgemein im lebendigen 
Gebrauch waren. Gleichfalls noch in die vorliterarische 
Zeit gehört auch die Bildung des von den Finnen als Pellon- 
Pecko wiedergegebnen zusammengesetzten Kultnamens. Denn 
das Wort ”Feld” in seiner alten, allgemeinen Bedeutung ist 
ja dem Nord. später nicht mehr geläufig. Dagegen stand 
es wohl schon vor der Abwanderung der Angelsachsen in 
enger Verbindung mit dem Götternamen (vgl. Beuuesfeld). 
In Schweden löste sich weiterhin aus der Zusammensetzung 
ein Kurzname heraus, der dann als Fiolnir bis auf die Zeit 
pjödolfs lebendig geblieben ist. Dieser Fiolnir aber nimmt 
nun in der Geschlechtsreihe der Ynglingar genau die gleiche 
Stelle ein, die in der dän. Uberlieferung der mit ihm iden- 
tische Béow erhielt: wie dieser auf Scyld, den sagenhaften 
Eponymus der Scyldingas, als sein Sohn folgt, so ist Fiolnir 
der Sohn und Nachfolger des Eponymus der Ynglingar, des 
Gottes Yngvi-Freyr. Auf Zufall kann das kaum beruhen. 
Vielmehr muss hier zwischen den Traditionen der beiden 


Google 


832 v. Unwerth: Fiolnir. 


Geschlechter ein Zusammenhang bestehen, und auf jeden 
Fall wird die Gleichsetzung von Fiolnir mit Béow-Byggvir 
auch von dieser Seite her aufs neue bestätigt. 

Auch im heidnischen Norwegen ist der Gerstengott 
bekannt gewesen, und er ist von dort mit in die späte isl. 
Eddadichtung hinibergenommen worden. Sein Name be- 
gegnet hier unzusammengesetzt, aber in abgeleiteter Form: 
mit dem häufigen Suffix -ir ist aus dem Stamme "beggw .:-, 
wohl nachdem schon das i als Stammsilbenvokal in ihm 
festgeworden war, die Personenbezeichnung ”"Biggwir ge- 
bildet worden, die dann durch w-Umlaut zu Byggvir wurde. 
Die Eigenschaft des Gottes als ”Gerstenmann”, der am Bier- 
gelage sein Verdienst hat, schimmert noch in den Versen 
der Lokasenna durch; und auch mit Freyr, dessen Sohn er 
ja der schwed. UÖberlieferung nach ist, setzt ihn das Lied 
noch in Beziehung: der kleine Byggvir ist ein eifriger Be- 
wunderer des edlen Ingunarfreyr und liegt ihm stets in den 
Ohren. Er ist aber nicht mehr von gleichem Geschlecht 
wie der Gott, und die Prosaeinleitung des Gedichtes nennt 
ihn nur einen Diener des Freyr. 

Aber auch fär den mit ”Feld” zusammengesetzten Kult- 
namen (Pellon-Pecko) scheint ein Zeugnis aus Norwegen 
vorzuliegen. Magnus Olsen hat auf einen norw. Ortsnamen 
Fillinsin hingewiesen und aus ihm eine Gottheit Fillinn 
erschlossen, die wahrscheinlish mit Freyr gleichzusetzen ist 
(Hedenske kultminder i norske stedsnavne I, Skrifter utg. 
av videnskapsselskapet i Kristiania 1914. Hist.-fil: Kl. Bd. 
2. cap. 8). Den Namen fasst er als eine Adjektivbildung 
"felpina- zum Stamme von ”Feld” auf und knäpft nun an 
Pellon-Pecko an, den er fär eine jängere Abzweigung aus 
der Gestalt des Fruchtbarkeits- und daher auch Feldgottes 
Freyr erklärt. In diesem letzten Punkte kann ich ihm 
nicht beistimmen: der Gerstengott, fär den sich ein so hohes 
Alter und ein so primitiver Mythus erschliessen lässt, ist 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Unwerth: Fiolnir. 333 


sicher eine selbständig aus uraltem Feldkult erwachsene 
Gestalt. Aber es ist wohl möglich, in dem Adj. ”fillinn ein 
Beiwort dieses Gottes zu sehen, dessen Name ja gern mit dem 
Worte ”Feld” zusammengesetzt wurde. BSein Kult wäre dann 
auf einem beschränkten Gebiete in dem des Freyr aufge- 
gangen, der ja auch in den Uberlieferungen anderer Ge- 
genden mit Byggvir oder Fiolnir in engster Beziehung stand. 

Auch mit einem andern Gott ist ja die in literarischer 
Zeit verblassende Gestalt des Fiolnir gleichgesetzt worden: 
mit Ödinn, dem die westnord. Quellen so häufig seinen 
Namen beilegen. Es ist fraglich, ob man in diesem Falle 
nach religionsgeschichtlichen Gränden fir den Zusammenfall 
suchen soll. Denn es ist wohl möglich, dass das Wort 
Fiolnir als Kultname des Gerstengottes im Norwegen der 
spätheidnischen Zeit iberhaupt nicht gebräuchlich war und 
dass die Skalden hier einen nur vom Hörensagen bekannten, 
nicht weiter mit religiösem Gehalt verbundnen Götternamen 
einfach unter die zahlreichen Beinamen ihres Lieblingsgottes 
eingereiht haben. Will man dagegen die Erscheinung fär 
älter halten, so ergiebt sich eine gute Möglichkeit auch zu 
sachlicher Anknäpfung. Auch Ödinn ist, wenigstens in 
einem Teile seines Kultbereichs, ein Feldgott geworden: in 
Norddeutschland und in sidskandinavischen Gegenden ist 
bis auf die Neuzeit der Brauch lebendig geblieben, ihm oder 
seinem Pferde die letzte Garbe bei der Ernte zu spenden. 
Und so ist es wohl denkbar, dass in einem bestimmten 
Gebiet der Feldkult des alten Fiolnir in dem Kulte dieses 
Mächtigeren aufgegangen ist. Da der Name Fiolnir in 
Schweden gebräuchlich war und der Feldkult des Oåinn in 
den sädlicheren Landschaften Schwedens Sitte ist (Grimm, 
Myth." s. 128, E. H. Meyer, Germ. Myth. s. 255), so darf 
man die Gegend, wo Fiolnir zum Beinamen des Odinn 
wurde und von wo dann dieser Beiname schliesslich auch 


«22 Google SN UNNSeR 


334 v. Unwerth: Fiolnir. 


in die westnord. Dichtersprache drang, wohl am ersten in 
Sädschweden suchen. 

Die Tatsache, dass der aus Schweden stammende Name 
Fiolnir lange in norw. und isl. Uberlieferung gelebt hat, 
bevor er schriftlich aufgezeichnet wurde, hat möglicherweise 
auch eine Spur in seiner Lautgestalt hinterlassen. Denn in 
Schweden diärfte man ihn wohl in der Form "Fiulnir er- 
warten nach der — freilich nur durch sehr spärliche Bei- 
spilele zu belegenden — Regel, dass der Brechungsdiphtong 
zu sich nicht weiter zu io entwickelt hat, wenn ihm ein ? 
in der nächsten Silbe folgte (Noreen, Aschw. Gram. 8 75, 2, 
A. Kock, Umlaut u. Brechung s. 286 f.). Wenn also der Name 
nicht etwa schon in seiner Heimat durch analogische Ein- 
wirkung des danebenstehenden Subst. ”fioldr oder des mit 
tfiold- zusammengesetzten Kultnamens zu Fiol(d)nir gewor- 
den war, so hat er wohl sein io der westnord. Aussprache 
zu verdanken, der — wenigstens auf Island — ein Brech- 
ungsdiphtong iu völlig fremd war. 

Nur mit Vorbehalt sei schliesslich noch folgendes ange- 
fäögt. Axel Olrik hat es wahrscheinlich gemacht, dass in 
Dänemark eine Vegetationsgottheit namens Frödi verehrt 
worden ist (Danmarks Heltedigtning 2, 249 ff.). Er hat 
ferner gezeigt, dass einem Fréödi innerhalb der spätern dän. 
Uberlieferung dieselbe Stellung in der Geschlechtsreihe des 
Skjoldungenhauses zukam wie nach den ags. Quellen dem 
Béow, nämlich der Platz hinter dem Stammvater und Epo- 
nymus Skjold . oder Scyld (a. a. O. 1, 244 Fussnote 1). 
Endlich weist er aus dem Ortsnamen Frodhevi (später Frövi) 
nach, dass der Kult eines Frödi auch im schwed. Uppland 
bekannt gewesen ist (a. a. O. 2, 249). Sollte sich aus einer 
Kombination dieser Tatsachen mit den obigen Ausföhrungen 
nicht eine Erklärung ergeben fär den rätselhaften Frödi 
der Fiolnirstrophe? War Frödi vielleicht — wenigstens in 
gewissen Zeiten und Gegenden — einfach ein andrer Name 


«22 Google SN UNNSeR 


v. Sydow: Nekrolog. 335 


för Béow-Fiolnir? Fär die Ubersetzung der Strophe wiärde 
daraus folgen, dass Fiolnir dort umgekommen ist, wo er 
selbst wohnte, d. h. nach pjödolfs Auffassung in Uppsala. 


Marburg in Hessen. 
Wolf von Unwerth. 


Axel Olrik. 


3 juli 1861—17 februari 1917. 


Det är en utomordentligt rik och betydelsefull forskargärning 
som avslutats med Axel Olriks så plötsliga bortgång. Att göra 
den full rätt skulle egentligen kräva en hel avhandling. Vad jag 
här på några få sidor kan ge, blir därför blott några helt knapp- 
händiga antydningar. 

Axel Olrik växte upp i ett konstnärshem — hans fader var 
Kunstmaler Henrik Olrik — och det fanns inte litet av konstnär 
hos honom: en stark intuition, ett livligt skönhetssinne och ett 
varmt hjärtelag, allt egenskaper som präglade hela hans person- 
lighet och därmed också hans vetenskapliga produktion. 

I hemmet hade han lärt sig älska forntidens diktning, och 
då han 1881 blev student, var det naturligt, att han som lärjunge 
kom att sluta sig till professor Svend Grundtvig, som då ännu 
stod i sin fulla kraft. Han kom därigenom att ej blott ägna sig 
åt den fornnordiska diktningen utan även åt folkminnena, vilkas 
energiska insamling Grundtvig satt i gång, samt de särskilda me- 
toder, som måste användas för att ur folkminnesstudiet nå veder- 
häftiga resultat. Så kom Olrik även själv att få intresse för och 
deltaga i insamlingsarbetet, därvid väl också påvärkad av H. F. 
Feilberg, vars bekantskap han redan som ung student gjorde på 
besök i Darums prästgård. 

Då Grundtvig redan 1883 dog, blev Olrik den som på mer 
än ett sätt skulle fortsätta hans arbete. Utgivandet av ”Danmarks 
gamle Folkeviser” tog Olrik sålunda upp i slutet av 1880-talet, 
då han fullbordade och utgav det av Grundtvig påbörjade ö:te 
bandet, och sedan har han givit ut ytterligare ett par band i 
Grundtvigs anda. Sina folkvisestudier har Olrik även låtit komma 
en större allmänhet till godo i den 1899 tillsamman med Ida 
Falbe-Hansen utgivna ”Danske Folkeviser i Udvalg”, vars inled- 
ning torde vara den yppersta behandling av hela folkviseområdet 
som skrivits. 

En annan fortsättning på Grundtvigs arbete för folkminnenas 
insamling kan man säga att Dansk Folkemindesamling är, som 
1904—053 grundades på initiativ av Olrik och H. F. Feilberg. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXII, NY FÖLJD XXIX. 


Google SE 


336 v. Sydow: Nekrolog. 


Denna institution är av enastående värde, i det den dels samman- 
fört och ordnat de rika samlingar av danska folkminnen som redan 
existerade, dels fortsätter det aktiva insamlingsarbetet. 


En framställning om de inom folkdiktningen rådande lagarna 
— för komposition, disposition o. s. v. — har Olrik gett i upp- 
satsen Episke love i folkedigtningen (Danske Stodier. 1908). Detta 
är första gången ett försök gjorts att klarlägga den stränga lag- 
bundenheten inom muntlig tradition, en lagbundenhet som natur- 
ligtvis har viktiga metodiska konsekvenser. Den lilla uppsatsen 
har i något förändrat skick även tryckts i Nordisk tidskrift och 
i Zeitschrift fir deutsches Altertam och har rönt mycken upp- 
märksamhet. 


Tidigt började Olrik göra sina folkminnesstudier fruoktbärande 
inom myt- och bjältediktsforskningen. Förut hade man på detta 
område arbetat tämligen subjektivt och ometodiskt. Framför allt 
hade man saknat insikt i forntidsdiktningens nära förbindelse med 
och beroende av traditionen. Olriks första större arbete på detta 
område var hans gradualavhandling ”Forsog på en tvedelning af 
kilderne til Saxes oldhistorie”, som kom ut 1885 och 1894 följdes 
av en andra del. Här göres Saxo för första gången till föremål 
för en grundlig källkritisk behandling, varvid Ölriks intuition och 
utpräglade stilkänsla har lyckats skilja från varandra de mera 
fantastiska norröna sagorna och de mera enkla och nyktra danska 
sångerna och sägnerna. Då ett sådant försök göres för första 
gången av en ung forskare, är det uppenbart, att det ej kan 
genomföras med absolut tillförlitlighet överallt. Arbetet måste dock 
betraktas som en värklig forskningsbragd, vars resultat blivit veten- 
skapens allmänegendom. : 


Efter fullbordandet av detta källkritiska arbete kom Olrik 
1892 i beröring med den några år äldre professor Moltke Moe i 
Kristiania, en bekantskap, som blev av avgörande betydelse för 
hans utveckling. Han säger själv därom: ”I ni år, siden Svend 
Grundtvigs altfor tidlige ded, havde jeg ikke haft nogen kaldsfelle 
i snevrere forstand. Jeg felte at nu havde jeg både ven og lerer 
på én gang.” Förut hade hans utveckling gått i rent kritisk 
särskiljande riktning, stödd på filologisk och historiskkritiek metod. 
Under samtalen med M. Moe säger han ”modtes jeg pludselig 
med et nyt syn, der med fuld sans for hver enkeltheds serpreg 
forst og sidst dog så den som fyldt af helheden”. Och så kommer 
hans Saxostudier att mynna ut i det ypperliga, tyvärr ej fullbor- 
dade värket ”Danmarks Heltedigtning”, som väl torde få anses 
såsom Olriks huvudarbete. Från de olika källor som rörande 
denna diktning bevarats till vår tid, sluter han sig till de ännn 
äldre sägenformerna, och han kan sålunda rekonstruera den danska 
hjältediktningen och klarlägga dess historia och utveckling. Den 
ypperliga stilen, den skarpsinniga metoden, den konstnärliga intui- 
tionen, den hänförda kärleken till det stoff han behandlar, allt 


bigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


v. Sydow: Nekrolog. 337 


detta gör arbetet till något vida mera än en blott och bar veten- 
skaplig avhandling; det är ett enastående monument över den 
nordiska folkstammens andliga kultur i forntiden. 


Den nordiska mytologien har Olrik likaledes ägnat ett om- 
fattande och djupgående studium, vilket tagit sig uttryck i flera 
märkliga arbeten. Främst bland dessa bör nämnas boken ”Om 

arok”, vars första del kom ut 1902 (i Aarb. f. nord. oldkyn- 
digh. 1902), den andra 1914 (i D. St.). Efter en grundlig kritik 
av samtliga källor, visar han här, vad som är ursprungligt nordiskt, 
och vad som lånats från olika håll, från kristendom och keltisk 
gudasaga, från tartarer och kaukasusfolk. Och han går vidare i 
det han granskar Ragnarokstankens förekomst, förutsättningar och 
ntveckling i olika tider och hos olika folk över hela världen. 
Boken om Ragnarok torde höra till det allra bästa, som har skri- 
vits på något mytologiskt område, och dess vetenskapliga bety- 
delse sträcker sig långt utanför den nordiska religionshistorien. 

Av mera speciellt nordiskt intresse äro en del smärre under- 
sökningar, bland: vilka jag först vill nämna en serie uppsatser 
behandlande Loke-problemet, publicerade i Danske Studier (1908 
—09) och i Festskrift til H. F. Feilberg. Vidare ett par små, men 
mycket värdefulla uppsatser, ”Tordenguden og hans dreng i lap- 
pernes myteverden” (D. St.) och ”Nordisk og lappisk gudsdyrkelse” 
(D. St. 1905), vari han påpekar några' tidiga lån från gammalnor- 
disk religion hos lapparna. I en uppsats om ”Gefion” (D. St. 1910) 
belyser han eddans Gefion-myt med en del nutida folksägner, folk- 
seder och ortnamn. — På de senare åren förberedde Olrik ett större 
arbete över nordisk mytologi, vilket emellertid ej hann komma 
till utförande. Som ett slags inledning till detta arbete skulle 
kanske en uppsats i Nordisk tidskrift (1917) om ”Eddamytologien” 
kunna betraktas. 

Ett mindre arbete, som avser att ge en samlad bild av hela 
vikingatidens andliga liv, är ”Nordisk aandsliv i vikingetid og 
tidlig middelalder”, som ingick i det även på svenska utkomna 
samlingsvärket Världskulturen, men även i något utvidgad form 
kom ut som särskild bok. Detta arbete vänder sig visserligen till 
en bredare publik, men genom sin helhetssyn på ämnet och sin 
sammanfattning av vetenskapens resultat har det sin betydelse 
även för fackmännen på området. 


Här har jag kunnat dröja blott vid det betydelsefullaste i 
Axel Olriks rika produktion med bortseende från hans initiativ 
och värksamhet på andra områden. På sitt arbetsfält var han 
pgg mn och nydanare, och för vad han här uträttat stå vi i 
den djupaste tacksamhetsskuld. Axel Olrik kommer alltid att 
räknas bland vetenskapens allra främsta namn. Så mycket djupare 
måste vi därför beklaga, att han icke fick tillfälle att avsluta sitt 
arbete om dansk hjältediktning, eller offentliggöra det stora arbete 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXII!, NY FÖLJD XXIX. 22 


Google Ke 


338 v. Sydow: Nekrolog. 


om nordisk mytologi, varmed han på senare tid varit sysselsatt. 
Denna förlust är oersättlig. 

Hans rent vetenskapliga gärning bör emellertid ej skymma 
undan hans ädla personlighet. Ingen som uppmärksamt har läst 
hans skrifter, har kunnat undgå att märka, hur personligt färgad 
framställningen är. Överallt märker man den varmbhjärtade pa- 
trioten, vars bröst sväller av stolthet, då han behandlar dansk 
hjältesaga. Det ideal av manlighet och trofasthet, som sagan 
skildrar, t. ex. i Bjarkes och Hjaltes gestalter, har han helt gjort 
till sitt, och just detta, att han så helt kan dela den gamle skaldens 
känslor och syn på saken, har väl även ökat hans rent vetenskap- 
liga välde över hjältediktningens stoff. 

Detta gjorde honom också till en sällsynt skicklig lärare. 
Någon framstående talare var han egentligen icke; ofta var det 
endast med ansträngning .som han kunde tala flytande och tydligt. 
Men dessa svårigheter kunde han övervinna, då han blev helt 
gripen av sitt ämne, och då ryckte han också sina åhörare med 
sig. En annan sak var det med hans seminarieövningar. Den 
som varit med om dem, glömmer dem inte. Han hade en ovanlig 
förmåga att ställa ämnet i en ny belysning för åhörarna och att 
locka var och en att bidraga till utredningen. Alla måste ryckas 
med av hans idérikedom och levande intresse. 

Förhållandet mellan honom och hans lärjungar utvecklades 
därför ofta till en varm vänskap, varvid det visst icke blott var 
det gemensamma vetenskapliga arbetet som enade. Hans intresse 
sträckte sig till alla sidor hos personligheten, och han deltog i 
sorg som glädje. En klar inblick i denna sida av hans väsen får 
man särskilt 1 hans minnesuppsats om Moltke Moe (D. St. 1915; 
på engelska i FF Communications, 17.), vilken ej blott är bely- 
sande för det innerliga vänskapsförhållande, som rådde mellan 
dessa båda andliga stormän. Den som själv stått i vänskapsför- 
hållande till Axel Olrik, känner helt igen honom, ty sådan var 
ban såsom vän, varmhjärtad, hjälpsam och trofast. 

Länge skall minnet av Axel Olrik, den snillrike vetenskaps- 
mannen, den ädla varmhjärtade personligheten och den trofaste 
vännen bevaras i tacksamhet och beundran. 


C. W. v. Sydow. 


eå by GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Bibliografi för 1915. 


Av Bert Möller. 
LJ 
I. Bibliografi, litteraturhistoria och biografi. 


Bergh, Severin. Elias Palmskiöld och hans samlingar. (Nord. tidskr. 
f. bok- och biblioteksväsen. II, 81—104. ill.) 

Bygdén, Leonard. Svenskt anonym- och pseudonymlexikon. Biblio- 
grafisk förteckning öfver uppdagade anonymer och pseudonymer 
i den svenska litteraturen. H. 20. (Bd 2.) s. I—V + Sp. 
945—52 + 961—1052 + s. I-II. Upps. 8:o (= Skr. utg. af 
Sv. Litt. Sällsk. XVII: 18.) 

Collectio runologica Wimmeriana. Fortegnelse over Ludv. F. A. 
Wimmers runologiske o. a. HSamlinger i det kgl. Bibliotek. 
Kbh. 4:o. (7) + 83 s.+1 pl. 

Collin, Carl S. R. A bibliographical guide to sematology. A list 
of the most important works and reviews on sematological sub- 
jects hitherto published. Lund. 8:o 46 s. (Anm. Nord. 
tidskr. f. bok- och biblioteksväsen II, 295—300 av Carl 
Efvergren.) ; ; 

Dahl, Frante, og A. E. Rodhe. Nordisk [rättsvetenskaplig] Litte- 
raturfortegnelse for 1914. (Tidsskr. f. Retsvidenskab. XXVIII, 
391—449.) 

Dahlberg, Ragnar. Bidrag till den svenska reformationstidens bi- 
bliografi. (Studier tillägnade Arvid Hultin. s. 58—270. ill.) 

— En variant af »Officiel bön 1571?» (Nord. tidskr. f. bok- och 
biblioteksväsen II, 381—384. ill.) 

— Sällsynta svenska skrifter från reformationstiden i Helsingfors 
universitetsbibliotek. (Nord. tidskr. f. bok- och biblioteksväsen. 
II, 111—17. ill.) 

Erichsen, B. Bibliografi for 1913. (Ark. XXXI, 285—320.) 

Erslev, Kr. Fortegnelse over Akter om den sgnderborgske Hertug- 
linies statsretlige Stilling i Slesvig og Holsten. Med et Tilleg 
af hidtil utrykte Breve. XKbh. 8:o0. (7) + 85 s. 

Geete, R. Ett sällsynt engelskt Birgittatryck i Kungl. biblioteket. 
(Nord. tidskr. f. bok- och biblioteksväsen II, 164—70. ill.) 
Hedemann-Heespen, P. von. <Literaturbericht fär 1913—1915: 

(Zeitschr. f. Schl.-Holst. Gesch. XLVI, 369—413.) 

Icelandic libraries in America. I. 'The Fiske collection at Cornell. 
By Halldör Hermannsson. II. The Riant collection at Yale. 
«II. The von Maurer collection at Harvard. (The American 
Scandinavian Review. III, 169—73.) 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXX, NT FÖLJD XXIX. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


340 Möller: Bibliografi för 1915. 


Jörgensen, Ellen. Les bibliothéques danoises au moyen åge. (Nord. 
tidskr. f. bok- och biblioteksväsen II, 332—50.) (Anm. The 
English historical review. XXXI, 527 av P. S. A.) 

Krarup, Alfr.  Fortegnelse over historisk Litteratur fra Aaret 
1913, vedrorende Danmarks Historie. (HTda. 8r. V,L 61— 
L 122.) 

Lamdberg, Oskar. Nordisk ortnamnslitteratur 1913. Bibliografisk 
förteckning. (Namn och bygd. III, 172—77.) 

— Nordisk ortnamnslitteratur 1914. <Bibliografisk förteckning. 
(Namn och bygd. III, 178—383.) 

Nielsen, Lauritz. Ludv. Wimmers runologiske Samling. (Nord. 
tidskr. f. bok- och biblioteksväsen II, 376—380. ill.) 

Norvin, William. Kilder og Hjelpemidler til Studiet af Lollands 
og Falsters Historie. Skematisk Oversigt, udarbejdet paa 
Foranstaltning af Lolland-Falsters historiske Samfund. I. Den 
historiske Litteratur, Nyksgbing. 8:0. 6—+ 56 s. 

Petersen, Carl S. Rejser i Danmark. <Indtil Frederik IV:s Ded. 
(Fortid og Nutid I, 45—60.) 

Rudbeck, Johannes. Beskrivande och illustrerad förteckning över 
de upplagor av Sveriges landskapslagar, landslagar och stads- 
lagar som av trycket blivit utgivna intill dess Sveriges rikes 
lag blev gillad och antagen på riksdagen år 1734. Bibliografi. 
Sthm. 4:o. (8) + VIII +85 s. ill. [Omslagstitel: Svensk 
lagbibliografi för tiden före 1734 års lag.] 

Schick, Ellen. Bidrag till en bibliografi öfver HenrikSchäcks in- 
till den 2 november 1915 utgifna skrifter. Upps. 8:o. 34s. 
(Anm. Nord. tidskr. f. bok- och biblioteksväsen II, 386—87 
av Isak Collijn.) 

Setterwall, Kristian. [Svensk historisk] bibliografi 1914. (HTsv. 
XXXV. Bilaga. S. 383—426.) 

— Svensk kyrkohistorisk bibliografi. 1911—1914. (Kyrkohist. 
årsskrift XVI, Litteraturöfversikter . .. s. 115—35.) 

Silow, Alvar. Svensk litteraturhistorisk bibliografi. 33. 1914. 54 s. 
(Samlaren XXXVI.) 

Sommerfeldt, W. P. [Norsk arkeologisk] bibliografi 1914. (For 
t. no. fort. bev. Aarsb. f. 1914, 233—43.) 

Thiset, A. Oplysninger om nogle tabte Diplomer. I. (Danske 
Magasin 6 r. II, 287—388). 

Walde, 0. Till Kristinabibliotekets historia. (Nord. tidskr. f. bok- 
och biblioteksväsen. II, 122—32. ill.) 


Blöndal, Sigfus. Traditionen i den islandske litteratur. (Nordisk 
tidskrift 1915. 351—563.) 

Briz, Hans. »Den signede Dag». (Edda III, 177 —96.) 

Ek, Sverker. Till frågan om Hercules” två versioner. (Samlaren 
XXXVI, 13—20.) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 341 


Fleming van Sweringen, Grace. The main literary types of men 
in the Germanic hero-sagas. (The journal of English and Ger- 
manic philology. XIV, 212—25.) 

Hjärne, Erland. Två gammalsvenskå andliga dikter. 'Textedition 
och undersökningar. Uppsala. 88:o. 110 s. 7,50 kr. (s.5— 
35 förut tryckta i Vår lösen 1915.) 

Läestel, Knut. Nokre islendske folkevisor. (Edda IV, 1—27.) 

Tamdström, Herman. Doktor Martin Luthers Enchiridion i dess 
tidigaste kända svenska dräkt. Progr. Ups. 8:0o. (4) + 116 s. 

Schick, Henrik. Ett blad ur Östergötlands litteraturhistoria. (En 
bok om Östergötland. 77—80.) 

— Ur gamla anteckningar. VI. Vårt äldsta medicinska arbete. 
[Johannes Cops FP Svecus]. (Samlaren XXXVI, 206 
—L12.) 

Vries, Jan de. Studiön over ferösche balladen. Haarlem. 8:0. 
VIII + 286 s. (Anm. GRMon. 7, 160.) 


Aspelin, J. R. 
Rinne, Juhani. Johannes Reinhold Aspelin. (Finskt Museum XXIII, 
65—72 + portr.) 
Bang, A. Chr. 
Brandrud, Andreas. Mindetale. (Oversigt over Videnskapsselskapets 
[i Kristiania] meter i 1914, 74—83.) 
Gustafson, Gabriel. 
Almgren, Oscar. Gabriel Gustafson +. (Mannus VII, 205—06 + 
porträtt.) 


Bregger, A. W. Gabriel Gustafson. (For. t. no. fort. bev. Aarsb. 
f. 1914. 5—7 + portr.) 
Hildebrand, Bror Emil 
Montelius, Oscar. Bror Emil Hildebrand. (Lefnadsteckningar öfver 
KE. Sv. Vet.-Ak:s led. Bd. 5 s. 139—987 + porträtt.) 
Moe, Moltke. 


Falk, Hjalmar. Mindetale. (Oversigt over Videnskapsselskapets 
[i Kristiania) meter i 1914, 6—19.) 

Olrik, Axel. Moltke Moe. Personlige minder. (Danske Studier. 
1915. 1—55.) 


Rietz, J. E. 
H[ammarstedt], N. E. Johan Ernst Rietz. (Fataburen 1915. 183 
— 88 -+ portr.) 


Ross, Hans. 
Hegstad, Marius. Hans Ross. (Ark. XXXI, 383—388.) 


Larsen, Amund B. Mindetale. (Oversigt over Videnskapsselskapets 
[i Kristiania] meter i 1914, 84—387.) 


esty GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


342 Möller: Bibliografi för 1915. 


Rygh, Karl Ditlev. 
PER Haakon. Karl Ditlev Rygh. (For. t. no. fort. bev. 
Aarsb. f. 1914. Brr RAN 


Vidsteen, Chr. 
Hannaas, Thorleiv. Christian Vidsteen. (Syn og segn XXI, 385 


-91.) 
Vinje, A. 0. | 
Halvhundrad brev. Utgjevne av Halvdan Koht. Oslo. 8:0. (4) + 
92 s. 


UI. Lärda sällskaps skrifter, tidskrifter och 
samlingar. 


Aarbog udgivet af Historisk Samfund for Kobenhavns Amt (med 
Gamle Roskilde Amt) 1915. Roskilde. 8:0. 110 s. 

Aarbog for Historisk Samfund for Odense og Assens Amter. TX. 
1915. Odense. 8:0. S. 267—445. 

Aarbog for Historisk Samfund for Preste Amt. 4. Aarg. 1915. 
Nestved. 8:o0. 116 s. 

Aarbog udg. af Randers Amts historiske Samfund 1915. (Fra 
Randers Amt IX.) Randers. 8:0o. 160 s. 

Aarbog for Historisk Samfund for Soros Amt. IV. Ringsted. 8:0. 
146 s. +5 pl. 1 karta. 

Aarboger for nordisk Oldkyndighed og Historie. Udg. af det konge- 
lige nordiske Oldskrift-Selskab. 1914. 3. R. Bd. 4. H. 4. S. 
273—348. 1915. Bd. 5. H. 1. S. 1—98. Kbh. 80. , 

Allmoge och hemslöjd. Bidrag till en uppländsk kulturhistoria ut- 
givna under redaktion av Arvid Julius. Uppsala. $8:0 (5) + 
127. s.+3 pl. 

Antikvarisk tidskrift för Sverige. Utg. av Kungl. Vitterhets 
historie och antikvitets akademien genom Emil Ekhoff. D. 21, 
h, 1. Sthm. 8:o. 192 s. ill. 

Arkiv för nordisk filologi utg. genom Axel Kock. Båd. 31. (Ny 
följd bd. 27.) H. 3—4. 8. 227—388. — Bd. 32. (N. f. bd. 
28.) H. 1—2. S. 1—224. Lund. 8:0. 

Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria utg. av Södermanlands 
fornminnesförening. XVI. Strängnäs. 8:o. 68 s. 

Bornholmske Samlinger. Bd. 9. Udg. af Bornholmsk Samfund. 
Ronne. 8:o. 153 s. 

Danske Magasin indeholdende Bidrag til den danske Histories og 
det danske Sprogs Oplysning. 6 R. Bd. 2. H. 3. S. 185 
—288. Kbh. 4:o0. 

Danske Studier udg. af Marius Kristensen og Axel Olrik. 1915. 
Med indboldsfortegnelse til årgangene 1904—1915 samt Fest- 
skrift til H. F. Feilberg. Kbh. 8:0. 226 s. 


edsy GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 343 


Edda. Nordisk Tidsskrift for Litteraturforskning. Redakter: Ger- 
hard Gran. Bd. 3—4. Kria. 8:o. 372 s. + 372 s. 

Fataburen. Kulturhistorisk tidskrift utg. af Gustaf Upmark. 1915. 
Sthm. 8:0. (2) + 256 + 352 s. ill. 

Folkminnen och folktankar. Populär-vetenskaplig tidskrift red. av 
C. W. von Sydow. Bd. 2. Utg. av Folkminnesföreningen i 
Lund. Malmö. 8:0. (8) + 208 s. 

Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring. Aarsberet- 
ning for 1914. 70. aarg. Med 112 illustrationer i teksten. 
Kria. 8:0o. 4—+ 279 s. + 2 portr. 

Fornvännen. Meddelanden från K. Vitterhets historie och antikvitets 
akademien. 1915. Årg. 10. Under redaktion av Emil Ekhoff. 
Sthm. 8:o. 260 + X +48 8. + 2 kartor + 2 pl. 

Fra Himmerland og Kjer Herred. IV. Aarbog udg. af Historisk 
Samfund for Aalborg Amt. 1915. Aalborg. 8:0. 240 s. 
Fra Holbegk Amt. Historiske Aarbeger. IX. Udg. af Historisk 
Samfund for Holbek Amt. 1915. Kbh. 8:o. 159 s. 

Fra Ribe Amt 1915. Udgivet af Historisk Samfund for Ribe Amt. 
Bd. 4, H. 1. Kbh. 8:o. 220 s. 

Från filologiska föreningen i Lund. Språkliga uppsatser IV. Lund. 
8:0. (3) + 200 s. 4 kr. 

Hardsyssels Aarbog udg. af Historisk Samfund for Ringkebing Amt. 
IX. 1915. Kbh. 8:o. 176 s. 

Hembygden. Tidskrift för svensk folk- och hembygdskunskap i Fin- 
land. Utg. av Gabriel Nikander, Wäinö Solstrand, V. E. V.' 
Wessman och K. Rob. V. Wikman. 1915. Hfors. 8:0. (4) 
+ 152 8. 

Historisk Aarbog for Skive og Omegn. VII. Skive. 8:0. 161s. 

Historisk tidskrift utg. af Svenska historiska föreningen genom 
Torvald Höjer. Arg. 35. 1915. Sthm. 8:0o. VII + 282 + 
113 s. + Bilagor. 

Historisk tidskrift för Skåneland utg. av Lauritz Weibull. Ba. 6. 
H. 1—3. Lund. 8:0. 

Historisk Tidsskrift, 8 Rekke, udg. af den danske historiske Fore- 
ning. Red. af Kr. Erslev. Bd. 5. H. 5—6. S. 331—494 
+L 61—L 122. Bd. 6. H. 1—2. S. 1—163. Kbh. 8:0. 

Historisk Tidsskrift utg. av den norske historiske Forening. 5 R. 
Bd. 3. H. 3—5. S. 169—416. 

Historiske Meddelelser om Koebenhavn udg. af Kebenhavns Kom- 
munalbestyrelse ved Villads Christensen. Bd. 4. H. 9. SS. 
577—668. Bd. 5. H. 1—3. 8. 1—240. Kbh. 8:0. 

Islandica. An annual relating to Iceland and the Fiske Icelandic 
collection in Cornell university library. Vol. 8. Ithaca, N. Y. 
8:o. XIX + 54 s. 

Jahresbericht äber die erscheinungen auf dem gebiete der germani- 


igitzed by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


344 Möller: Bibliografi för 1915. 


schen pbhilologie. Hrsg. von der Gesellschaft fär deutsche 
philologie in Berlin. 35 jahrg. 1913. Lpz. 8:o. VI + 
217 + 224 8. (II, 1—28: Werner Richter, Nordisch. 119—37: 
Wolf von Unwertk, Mythologie und sagenkunde. 137—44: 
von Grienberger, Runenkunde.) 

Litteraturblatt fär germanische und romanische Philologie. Hrsg. 
von Otto Behaghel und Frite Neumann. Jahrg. 36. Lpz. 4:0. 
XXXII + 400 sp. 

Lolland-Falsters historiske Samfunds Aarbog for 1915. (Aarbog 
III). Nykobing F. 88:o. 149 s.+1 pl. 

Maal og Minne. Norske studier utgit av Bymaals-Laget ved Magnus 
Olsen. 1915. Kria. 88:0. 236 s. 

Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening. VIII. Utg. ge- 
nom museiföreståndaren. Kalmar 1914. 8:o. 138 s. ill. 
IX. Utg. genom sekreteraren. Kalmar 1915. 8:o. 86 8. + 
1 karta. ill. 

Meddelanden från Kristianstads museum. Utg. af museistyrelsen. 
N:o 3. 1915. Kristianstad. 8:o. 40 s. + (48) s. pl. 
Meddelanden från Norra Smålands fornminnes-förening. IV. Jön- 

köping. $8:0. 52—+ 48 s. 

Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning. Utg. av 
Anders Grape, Oskar Lundberg, Jöran Sahlgren. arg. 3. 1915. 

: Upps. 8:0. 190 s. 

"Norsk folkekultur. Folkeminne-tidsskrift. Skriftstyre: Rikard Berge, 
Alexander Bugge, 0. Olafsen og Kristofer Visted. Aarg. 1. 
Riser. 8:o. 188 s. ill. 

Oldtiden. Tidsskrift for norsk forhistorie. Utgit av museene i 
Bergen, Kristiania, Stavanger, Tromsg, 'Trondhjem. Red. av 
A. W. Bregger. Bd. 5. H. 2. 48 s. Bd. 6. H. 1. 186 s. 
+ 1 portr. Kria. 8:0. 

Publications of the society for the advancement of Scandinavian 
study. Vol. II no. 2—3. Urbana. 88:0o. S. 65—234. 

Safn til sögu Islands og islenzkra bökmenta ad fornu og nyju gefid 
ut af hinu islenzka bökmentafélagi. IV, 9; V, 1. S. 913— 
1025 + V + 75 s. Rvik. 8:0. 

Samfundet S:t Eriks årsbok 1915. Utg. genom Gustaf Upmark. 
Sthm. 8:o0. (8) + 131 s. +1 släkttavla + bilaga. ill. 

Samlaren. Tidskrift utg. af Svenska litteratursällskapets arbetsutskott. 
36 årg. 1915. VII + 212 + 54 s. Upps. 8:0. 

Samlingar utg. af Svenska fornskriftsällskapet. H. 146—47. 
Sthm. 8:o0. 

Samlinger til jydsk Historie og Topografi udg. af det jydske historisk- 
topografiske Selskab. Red. af S. Nygård. 4 R. Bd. 2. H. 
2—3. S. 113—304. Kbh. 88:o. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 





Möller: Bibliografi för 1915. 345 


Skrifter utgivne av Bergens historiske Forening. Nr. 21. Bergen. 
8:0. 108 s. 

Skrifter utg. av Svenska Litteratursällskapet i Finland CXXI. För- 
bandlingar och uppsatser. 28. CXLVI 4428 s. + 1 pl. Hfors. 8:o. 

Språk och stil. Tidskrift för nysvensk språkforskning. Utg. av 
Ruben G:son Berg, Bengt Hesselman, Olof Östergren. Årg. 15, 
275 s. Upps. 8:0. 

St. Hallvard. Tidsskrift for Oslos og Kristianias historie. Redak- 
tion: A. W. Bregger, Edv. Bull. 1915. Kria. 8:0. 316 8. 

Studier i nordisk filologi utg. genom Hugo Pipping. Bd. 6. '32+ 
7+21-+44+56 s. Hfors 1914. 8:o — Bd. 7. 100+ 
160 + 114 s. Hfors 1915. 8:o. (= Skrifter utg. av Svenska 
Litteratursällskapet i Finland CXVIII, CXXIV-.) 

Svendborg Amt. Aarsskrift for 1915. Nyborg. 8:0. 150 s. 

Svenska landsmål ock svenskt folkliv. Tidskrift utg. på uppdrag 
av Landsmålsföreningarna i Uppsala, Helsingfors ock Lund ge- 
nom J. A. Lundell. 1915, h. 1—4 (= H. 129—32). Sthm. 8:0. 

Tidsskrift utgit af Historielaget for Sogn. N:o 3. Bergen. 8:0. 
122 s. : 
Upplands fornminnesförenings tidskrift. Utg. af Oscar Almgren. 
XXX. (Bd. 7. H. 2.) S. 169—220 + Bilaga. 54 s. ill. 
Vejle Amts Aarbeger udg. af Vejle Amts historiske Samfund. 1915. 
Kbh. 88:o. 258 s.+tl1 karta. 

Vendsysselske Aarbeoger. Udg. af Historisk Samfund for Hjoering 
Amt. 1915. Hjoring. $8:0. 208 s. 

Västmanlands fornminnesförenings årsskrift. VIII. Utg. av Claes 
Uggla. Västerås. 8:0. 23—+ VI +43 s.+2 pl ill. 


Ill. Nordisk språkvetenskap. 


1. I allmänhet. 


Beckman, Nat. Dansk-norsk-svensk ordbok. 2 tillökade uppl. Sthm. 
8:0. (7) + 261 s. 

Bodtker, A. Trampe. Det norrene maalet i England. (Syn og segn. 
Aarg. 21, 145—55.) 

Collin, Carl. Än en gång abstrakter och konkreter. (Från filolo- 
giska föreningen i Lund IV, 19—33.) 

Ekblom, R. Rus- et Vareg- dank les noms de lieux de la région 
de Novgorod. Sthm. 8:o. 69 s. +1 karta. (Archives d'études 
orientales Vol. 11.) (Anm. Ymer XXXV, 375—76 av T. J. 
Arne.) 

Heinertz, N. Otto. Ein romanisch-germanisches Reiter- und Ritter- 
wort. (Från filologiska föreningen i Lund IV, 48—57.) 
Karsten, T. E. Den svenska bosättningen i Finland. (Finsk tid- 

skrift LXXVIII, 80—382.) 


ed sy (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


346 Möller: Bibliografi för 1915. 


Karsten, T. E. Germanisch-finnische Lehnwortstudien. Ein Beitrag zu 
der ältesten Sprach- und Kulturgeschichte der Germanen. Hfors 
4:o. IV + 282 s. +1 pl. ill. (= Acta societatis scientiarum 
fennicae. 'T. XLV n:o 2.) 

Kock, Axel. Kritiska anmärkningar till frågan om brytningen i forn- 
nordiska språk. (Ark. XXXI, 321—981, slut från Ark. XXX, 
339—88.) 

— Undersökningar i fornnordisk grammatik. [I. Växlingen Sig-: 
Siug- i fornnordiska personnamn. II. Till frågan om den ur- 
nordiska brytningen. II. Till frågan om behandlingen av ur- 
germanskt hw i de fornnordiska språken. Exkurs.]. (Ark. 
XXXU, 176—200.) 

Lindroth, Hjalmar. Ar Skåne de gamles Scadinavia? (Namn och 
bygd. TII, 10—28; Rättelse s. 91.) 

Ojansuu, Heikki. Beiträge zu den finnisch-germanischen Berährungen. 
[1. Finn. luoto = anord. flåd. 2. Estn. paht, Gen. paha = got. 
bansts, anord. båss. 3. Finn. laidun, vgl. altisl. leida. 4 
Piettiö, pietin, pietimys, pieturi. 5. Aschwed. hvif > finn. 
huivi > estn. uju (oju) > finn. ujo (vaatteet). 6. Finn. laittaa.] 
(Neuphil. Mitt. 1915. 157—63.) 

Pipping, Hugo. Till frågan om 1- och n-ljudens kvalitet i de nordiska 
språken. (Studier i nordisk filologi VI, nr. 5. 56 s.) 

Sahlgren, Jöran. Blota, blätsa och blotta. (Från filologiska före- 
ningen i Lund IV, 147—50.) 

Seip, Didrik Arup. Låneordstudier. I. Kria. $8:0. (8)—+ 111 s. 

Svensson, J. V. De sydsvenska folknamnen hos Jordanes. Karl- 
stad 1914. 8:o. 70 s. (Anm. Namn och bygd III, 171 av 
Hjalmar Lindroth). 

Sverdrup, Jakob. Etymologi. (Syn og segn XXI, 223—32, 295— 
302, 357 —65.) 

Zachrisson, R. E. The Suffix ”-ingja in Germanic Names. (Arch. 

f. d. Stud. d. neueren Spr. Bd. 133, 348—53.) 


2. Isländska och fornnorska. 
a. Grammatik och lexikografl. 


Bjarnarson, Bjarni. Dröttkvedur håttur. (Eimreidin XXI, 25 
—27.) e 

Gering, Hugo. Glossar zu den liedern der Edda (S&emundar Edda). 
4 Aufl. Paderborn. 8:o KX + 229 s. (Bibliothek der älte- 
sten deutschen literatur-denkmäler. Bd. 8.) 

Lind, E. H. Norsk-isländska dopnamn ock fingerade namn från 
medeltiden samlade ock utgivna. H. 9. Sp. 1273—1306 4 X 
s. [Tillägg.]. Upps. $8:0. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 347 


Låndrotkh, Hjalmar. Uber den Umlaut in den altnordischen ia- 
Stämmen. (IF. XXXV, 292—304.) 

Noreen, Erik. Några anteckningar om ljödahåttr och i detta vers- 
mått avfattade dikter. Upps. $8:o. 50 s. (Upps. univ. års- : 

, skr. 1915. [5]: Meddelanden från nordiska seminariet. 9.) 

Olofsson, Jön. Ordabök islenzkrar tungu ad fornu og nyju. I fjö- 
rum bindum. H. 2. f[Avirding — brynn]. Rvik. 4:o. s. 
201—400 + (1). 

Pipping, Rolf. Till förklaringen av namnet Bålagardssida. (Namn 
och bygd. III, 54—56.) 

Sverdrup, Jakob. Uber die Lautverbindung ys im Germanischen, be- 
sonders im Altnordischen. (IF. XXXV, 149—564.) 

Wessén, Elias. Om kuida i namn på fornnordiska dikter. Ett bi- 
drag till eddadiktningens historia. (Edda IV, 127—41.) 


b. Texter, översättningar och kommentarer. 


Alfredi islenzk. Islandsk encyklopedisk litteratur. II. Rimtol. 
Udg. for Samfund til udgivelse af gammel nordisk litteratur 
ved N. Beckman og Kr. Kålund. H. 2. 8. 161—304 +— I— 
CLX. Kbh. 8:o. 

Den norsk-islandske skjaldedigtning udg. af Kommissionen for det 
Arnamagneanske Legat ved Finnur Jönsson. A. Tekst efter 
håndskrifterne. Bd. 2, h. 3. S. 417—541 + VII s. B. Rettet 
tekst [med tolkning]. Bd. 2, h. 3. S. 449—611 + VII s. 
Kbh. 88:o. (Anm. Skirnir 1915, 433—34 av Björn M. Olsen.) 

Diplomatarium Islandicum.  Islenzkt fornbréfasafn, sem hefir inni 
ad halda bréf og gjörninga, döma og måldaga, og adrar skrår, 
er snerta island eda islenzka menn. Gefid ut af hinu islenzka 
bökmentafélagi. XI, 1. (1310—1544). 8. 1—368. Rvik. 8:0. 

Eirspennill — Am 47 fol. — Nöregs konunga sogur: Magnus gödi 
— Håkon gamli. Udg. ved Finnur Jönsson. H. 3. S. 289 
—480. Kria. $8:0. 3,60 kr. (H. 1—2, anm. DLz. 36, 1756 
—57 av Gustav Neckel.) 

Rimnasafn. Samling af de eldste islandske rimer. Udg. for Sam- 
fund til udgivelse af gammel nordisk litteratur ved Finnur 
Jönsson. H. 8. ([Bd. 2). S. 161—240. Kbh. 80 + 

Sölarljöd gefin ut med skiringum og athugasemdum af B. M. Olsen. 
Rvik. 8:o. 75 s. (Safn til sögu Islands og isl. bökmenta V, 
1. — anm. Skirnir 1915, 439—41 av G. F-) 

Sturlunga saga. Buid hefir til prentunar Benedikt Sveinsson. Bd. 
4. Rvik. 8:o. XXX + 436 s. 


[Eysteinn Åsgrimsson]. Paasche, Fredrik, Lilja. Et kvad til Guds 
moder. Kria. 8:o0. (8)+- 109 s. 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


348 Möller: Bibliografi för 1915. 


The tale of Helgi Hundingsbane. Translated from the old Norse 
and compounded from the first and second lays of Helgi 
Hundingsbane by Arthur Gilchrist Brodeur. (The American- 
Scandinavian Review. III, 82—90.) 

Trymskvädet ur Sämunds Edda. Med teckningar av Thor Fager- 
kvist. Sthm. 4:o0. 47 s. ill. 


Andrews, A. LeRoy. Helgi Haddingjaskati and his place in the 
old Norse hero-legend. (Publications of the society for the ad- 
vancement of Scandinavian study. TI, 63—78.) 

Benary, Walter. Zur Hervararsaga. (Arch. f. d. Stud. d. neueren 
Spr. Bd. 133, 332—47.) 

Einarsson, Indr. Fölkorustan å Clontarf eda Brians bardagi 23. 
april 1014. (Skirnir LXXXIX, 20—39.) 

Fiske, Christabel F. The British isles in Norse saga. (Publica- 
tions of the society for the advancement of Scandinavian study. 
TH, 196—234.) 

Heusler, Andreas. Sprichwörter in den eddischen Sittengedichten. 
(Zeitschrift des Vereins fär Volkskunde. Jhg. 25, 108—15, 
[forts.].) 

Hegstad, Marius. Vestnorske maalfere fyre 1350. II. Sudvest- 
landsk. 1. Rygjamaal. Kria. 8:o. (7) + 127 s. +5 pl. 
(= Skrifter utg. av Videnskapsselskapet i Kristiania 1914. II 
Hist.-filos. kl. no. 5.) (Anm. Syn og segn XXI, 381—984 av 
Jakob Sverdrup.) 

Hänninger, Nils. Bidrag till tolkningen av några verser hos Sigvat. 
(Från filologiska föreningen i Lund IV, 58—65.) 

Johnsen, Oscar, Alb. Snorre Sturlasons opfatning av vor &ldre hi- 
storie. Foredrag paa historikermoetet i Kristiania 1914. (HT 
no. 5 r. III, 213—32.) 

Jönsson, Finnur. Hinn sidasti bardagi Gunnlaugs og Hrafns. (Skir- 
nir LXXXIX, 383—088. — Björn M. Ölsen, Athugasemd. S. 
388.) 

Läffler, L. Fr. Till Håvamåls strof 155. (Ark. XXX, 83— 
113). — Jfr. nedan Olsen, B. M. 

Ölason, Påll Eggert. Fölgin nöfn i rimum. (Skirnir LXXXIX, 

, 118—32.) 

Olsen, Björn M. Håvamål v. 155 (Bugge.) Efterslet til afhand- 
lingen om Håvamål i Arkiv XXXI. (Ark. XXXI, 71—83). 
— Jfr. ovan Läffler, L. EF. 

Olsen, Magnus. Til Haraldskve&edi strofe 23. (Ark. XXXI, 381 
—82.) 

— Vers i Kongespeilet. (Maal og Minne. 1915. 178—79:) 

Sturtevant, Albert Morey. A note on the Sigrdrifumål. (Publica- 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 349 


tions of the society for the advancement of Scandinavian study 
II, 79--91.) 

Fråtny, Karel. Enthält das Stockholmer Homilienbuch durchweg 
Ubersetzungen? (Ark. XXXII, 31—49.) 


8. Danska. 
a: Grammatik och lexikografi. 


Adler, G. Die Volkssprache in dem vormaligen Herzogtum Schles- 
wig auf Grund der Sprachenzählung vom 1. Dezember 1905. 
(Zeitschr. f. Schl.-Holst. Gesch. XLV, 55—385.) 

Brechner-Mortensen. QOgenavne i Forbryderverdenen. (Danske Stu- 
dier. 1915. 65—70.) 

Brendal, Rosally. Astrant. (TfF. 4 r. IV, 46). 

Brendal, Viggo. Humlenavne. (Danske Studier. 1915. 185—97.) 

Brendum-Nielsen, Johs. Om setterens indflydelse på ortografien (i 
16 årh.) En imedegåelse. (TfF. 4 r. IV. 146—56.) — Re- 
plik. Av Lis Jacobsen. (Ibm. 156—60.) 

Dahl, H. Den kirkehevdede oversettelse af det nye testament 1907 
og modersmålet. f[»en rekke aflesere af udsagnsord med de 
tyske forheft: an- og be->]. (Danske Studier. 1915. 164 
—73.) 

Danske Grammatikere fra Midten af det syttende til Midten af det 
attende Aarhundrede udg. af Henrik Bertelsen. Bd. 1. [Ras- 
mus Bartholin: De studio lingve Danice (1657.) — Laurids 
Kock: Introductio ad linguam Danicam (c. 1660.) — Peder 
Syv: Nogle betenkninger om det Cimbriske Sprog (1663)] Kbh. 
8:0o. (8) + 272 s.+2 pl. 

Fontenay, Fr. le Sage de. Arabiske Udtryk i dansk Handels- og 
Retssprog. (Juridisk Tidsskrift aarg. 1, 257—63, 320—32.) 

Hjorte, Knud. Fra ordenes samfund. Kvindens og Mandens sprog. 
(Gads danske Magasin 1914—15, 672 — 78.) 

Jacobsen, Lis. Autor og Prenter. Lidt om Ortografien i Reforma- 
tionstidens danske Beoger. (TfF. 4 r. IV, 1—45.) 

— Om Ordenes Dod, m. m. (Ark. XXXI, 236—84.) 

Brondum-Nielsen, Johs. Korrigerende bemerkninger til »Ordenes 
Ded m. m.>. (Ark. XXXII, 200—03.) 

Jessen, E. Etymologiserende Notitser. VII. (TfF. 4 BR. IV, 
108—20.) 

Kalkar, Otto. Ordbog til det 2ldre danske Sprog (18300—1700.) 
H. 56—57. Tilleg. S. 801—960. [Passjare— Snarsejlende.] 
Kbh. 8:0. 

Kristensen, Marius. Vore stednavne, deres forvanskning i tidernes 
leb og bidrag til den rette forståelse af dem. (Fortid og Nu- 
tid I, 109—122. — Efterskrift af H. V. Clausen s8. 123 
—25). 


Digitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


350 Möller: Bibliografi för 1915. 


Kvolsgaard, C. M. C. »Artsbetegnelse>. (Danske Studier. 1915. 
90—396). 

— [och Gudmund Schitte]. Efterslet til Folkelig Hof- og Stats- 
kalender. (Danske Studier. 1915. 59—61.) 

Lindgren, J. V. Dansk och norsk grammatik. 2 uppl. Sthm. 8:o. 
94 s. 

Schätte, Gudmund. Mere efterslet til »Folkelig Hof- og Statskalen- 
der». (Danske Studier. 1915. 198—203.) 

Skulerud, Olai. Dansk-norsk uryggelig m. m. En liten ordstudie. 
(Maal og Minne. 1915. 170—71.) 

Ussing, Henrik. Stednavne i Soro Amt. (Aarb. f. Hist. Samf. f. 
Sorg Amt. IV, 3—42 + karta. ill.) 


b. Texter. 


Coucheron, Anton Jacob. Et norsk brev fra 1718 vedrerende Carl 
XIUs fald. (HTno. 5 r. III, 324—26.) 

Deliciaraum manipulus danicarum: Det er Dansk Renaissance Digt- 
ning Eller Udvalgte Stykker af den Verdslige Danske Poesi 
mellem Arreboe og Holberg. Med Flid udgivet af Viggo Julius 
von Holstein . Rathlou. Kbh. & Kria. Gyldendal [tr. Aarhus]. 
1914. 8:00 XV +175 s. 

En Reffue Bog. Herman Weigeres Oversettelse af Reinke de Vos. 
Udg. af Det danske Sprog- og Litteraturselskab ved Niels 
Mogller. Ordbog af K. Sandfeld Jensen. Bd. 1. Text. 2. 
Halvbind. Kbb. 4:0o. S. 281—604 + (6) s. (Bd. 1: 1. 
Anm. Nordisk tidskrift 1915, 147 av Georg Christensen). 

Harpestreng. Gamle danske urtebeger, stenboger og kogeboger udg. 
ved Marius Kristensen. H. 5. S. 257—320. Kbh. 8:0. 
(Universitets-Jubileets danske Samfund Nr. 226.) 

Kancelliets Brevboger vedrorende Danmarks indre Forhold. I Ud- 
drag udgivne ved £L. Laursen af Rigsarkivet. 1603—1608. 
Kbb. 8:0. 883 s. 

Hans Mogensens oversettelse af Philippe de Commines memoirer. 
Udg. af Poul Norlund. Ordbog af Kr. Sandfeld Jensen. Bd. 
1. 1913. (8) + 306 s. Bd. 2. 1915. (8)+4 334 s. Kbh. 4:0. 

Oslo kapitels protokoller. 2. rekke: Kopibeger. Oslo kapitels kopi- 
bog 1606—1618 udg. af Den norske historiske kildeskrift- 
kommission ved Oluf Kolsrud. H. 2. 8. 177—336. Kria. 8:0. 

Palladius, Peder. Danske Skrifter. Udg. for Universitets-Jubileets 
danske Samfund ved FZis Jacobsen. Lev. 6—8. Bd. 2. S. 
133—415. Kbh. 8:0. 


4, Norska. 


Hertzberg, Ebbe. Oslo-Kristiania [Riksarkivar Ebbe Hertzbergs ut- 
talelse om forandring av byens navn Kristiania til Oslo, avgit 


Pigited by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 351 


til magistraten 10:de februar 1909]. (St. Hallvard 1915, 97 
— 106.) 

Hegstad, Marius. Smaating or maalsoga. [1) Norrenn-norensk- 
nornsk-norsk. 2) Gardsnamn som hås, land i plur. huösar, 
landir o. 8. fr.]. (Maal og Minne. 1915. 167—69.) 

Iversen, Ragnvald. Bogstavrim hos Peder Dass. (Maal og Minne. 
1915. 213—20.) 

Jensen, Christen. Den norske Dictionarium eller Glosebog. Ut- 
gjevi paa nyom ved Torleiv Hannaas. Kria. 8:o. XX + 102 
s.+ 2 pl. (Eldre norske sprogminder. 3.) 

Kjer, A. Smaating fra »Akershus-Registranten». (Maal og Minne. 
1915. 96—104.) 

Olafsen, 0. Gamle Mands- og Kvindenavn i Hardanger. (Maal og 
Minne. 1915. 105—212.) 

Olsen, Magnus. fOmmervand og Ymmerstein. (Namn och bygd. 
III, 29—30.) 

Poestion, J. C. Lehrbuch der norwegischen Sprache fär den Selbst- 
unterricht. 3. vermehrte ... Auflage. Wien & Leipzig. 8:0. 
VIII + 184 s. (Die Kunst der Polyglottie. 'T. 28.) 

Rygh, 0. Norske Gaardnavne. Oplysninger samlede til Brug ved 
Matrikelens Revision. Bd. 10. Stavanger Amt bearbeidet af 
Magnus Olsen. Kria. 8:o. XVI +510 s. (Bd. 7. Brats- 
berg Amt anm. Norsk folkekultur I, 110—11, 155—56.) 

Seip, Didrik Arup. Norskhet i sproget hos Wergeland og hans 
samtid. XKria. 1914. (Anm. Nordisk tidskrift 1915, 291—92 
av Herman Jeger. — 328—32.: Wergeland och det norska riks- 
språket av Sixten Belfrage.) 

Torp, Alf. Nynorsk etymologisk ordbok. H. 1—10. SS. 1—480. 
(Adel — Otta). Kria. 8:o. (Anm. Syn og segn XXI, 187 
—90 av Torleiv Hannaas.) 

Tennessen, S. Juell. Retskrivningsordbok over det norske riksmaal 
med forklaringer av seregne ord, fremmedord og egennamn. 
Til skole- og privatbruk. 2 sekede utg. Kria & Kbh. 8:o. 
VI- 314 s. 

Western, Aug. Skriv norsk. Nogen punkter av riksmaalets sprog- 
lere. Kria. 8:o. (7)+ 61 s. 


5. Svenska. 
a. Grammatik och lexikograf. 


Beckman, Nat. Principfrågor i svensk språkhistoria. [I. Vår mono- 
grafityp. II. Hovspråk och riksspråk. III. Några iakttagelser 
rörande språket i Erikskrönikan. IV. Stilarter och språkhisto- 
risk kronologi]. (Studier i nordisk filologi VI, nr. 1. 32 s.). 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


352 Möller: Bibliografi för 1915. 


Berg, Ruben, G:son. Avledningsändelsen -(n)ad. (Språk och stil 
XV, 124—27.) 

— Bidrag till attraktionsläran. (Studier i modern språkvetenskap, 
utg. av nyfilologiska sällskapet i Stockholm 5 (1914), 147 


—57.) 

— Rimmen i Vallfart och vandringsår. (Språk och stil XV, 
1—25). 

— Tvåstaviga adjektiv som förled. (Språk och stil XV, 260 
—712.) 


Bergman, Gösta. Ett par synpunkter på begreppet slang. (Språk 
och stil XV, 166—88.) 

Bergroth, Hugo. Våra provinsialismer. Inledningsföreläsning hållen 
vid de akademiska sommarkurserna i Åbo 1914. Borgå. 8:0. 
36 s. (Frågor för dagen. 3.) 

Bergsten, Nils. Om engelska lånord i svenskan. (Språk och stil 
XV, 53-—87.) 

Bremner, Alf. Växtnamn. Upptecknade i Ingå (Svartbäck). (Hem- 
bygden 1915, 39—40.) 

Brieskorn, Roland. Bidrag till den svenska namnbhistorien. H. 2. 
Medeltida tillnamn. Upps. 8:o. (3)+4 127 s. (Upps. univ. 
årsskr. 1915.) 

'— Svenska familjenamn. (Person-hist. T. XVI, 89—131.) 

Cederschiöld, Gustaf. Några anmärkningar om verbalabstrakter på 
-ande (resp. -ende). (Språk och stil XV, 129—43.) 

Dahlgren, F. A. Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och 
talesätt i svenska språket från och med 1500-talets andra år- 
tionde. H. 2. S. 401—752. [Häckla — Skådebröd]. Lund. 8:0. 

Ekblom, R. Buregi — Byringi. (Studier i modern språkvetenskap 
utg. av nyfiologiska sällskapet i Stockholm 5 (1914), 131—35). 

Ekholm, Hugo J. Vidhemsprästens och Johannitmunkens anteckningar 
i Codex Holmiensis B 59. (Studier i nordisk filologi VIL nr. 
2. 160 + 114 s.) 

Feuk, Mathias. Tvåradingen i nyare svensk vers. (Från filologiska 
föreningen i Lund IV, 34—47.) 

Friesen, Otto von. Namnet Jönköping. (Medd. från Norra Små- 
lands fmf. IV, 5—13, ill.) 

Gjerdman, Olof. Till frågan om uppkomsten av uttryck som din 
stackare. (Språk och stil XV, 235—59.) 

Hellquist, Elof. Ett par fågelnamn. [1. Peder Månsson: Fogla 
konwngen. 2. Fågelnamnet svenska]. (Språk och stil XV, 
144 —51.) 

Hjeltström, S. Några ortnamn från Härnösandstrakten. [1. Vegsjön. 
2. Vaxholmen. 3. Märabotjärn]. (Namn och bygd. II, 31 
—36.) 

Hylén, J. E. Trenne skolgrammatiska spörsmål. [1. Transitivt 


igitzed by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 353 


brukade intransitiva verb. 2. Fristående satsförkortning. 3. 
»Mitt arvode som extra lärare» o. d.]. (Språk och stil XV, 
: 201—13.) 

Johansson, J. Viktor. Ett par ordhistoriska notiser. [1. Irokes. 
2. Moderspråk]. (Språk och stil XV, 121.) 

Kock, Axel. Umlaut und Brechung im Altschwedischen. Eine 
Ubersicht. 6. S. 197—244. Lund. 8:0o. (Univ.-progr.) 
Kruuse, Erik. Dopnamnsstudier. (Redogörelse för Arvika realskola 

1914—1915 s. 28—34.) 

Langenfelt, Gösta. Järnvägssvenska. (Språk och stil XV, 88—110.) 
Lindroth, Hjalmar. Den konsonantiska assimilationen Thikbile > 
Thigbile (> Tibble) o. d. (Namn och bygd. TII, 37—53.) 

— Gutnal Ping och Gutnalia. (Från filologiska föreningen i Lund. 

IV, 66—173.) : 

— Studier över ortnamnen på -lösa, (Fornvännen 1915. 1—52 
+ 2 kartor + 2 pl., tysk resumé s. 247 —49). (Anm. Namn 
och bygd III, 170—71 av J. S[ahlgren].) 

ITaundgren, M. F. & E. Brate. Personnamn från medeltiden. 8. 
167—322. Sthm. 8:0o0. (Sv. Lm. 1915, h. 2.) 

Lyttkens, Aug. Svenska växtnamn. H. 11. S. 1705—1891 + XIX 
s. [slut]. Sthm. 8:o. (Bd. 1—3 anm. Namn och bygd III, 
167—70 av J. S[ahlgren].) 

Munthe, Åke W:son. Strödda anteckningar om uttrycket »myror i 
huvudet» och några närstående bilder. (Studier i modern språk- 
vetenskap utg. av nyfilologiska sällskapet i Stockholm 5 (1914), 
159—381.) 

Nikander, G. Egennamn på husdjur. Från Nyland och Österbotten. 
(Hembygden 1915, 142—45.) 

Nordén, Arthur. Linköpings gator och gränder. Namnbhistoriska 
kuriosa. Linköping. 8:o. 45 s. 50 öre. 

Nordlander, J. Namnen Litslena och Enköping. (Upplands fmf.t. 
XXX, 193— 96). 

— Till tolkningen af namnet Strängnäs. (Ymer XXXV, 296—98.) 

Noreen, Adolf. Moderna bostadsnamn. (Namn och bygd. IM, 
1—39.) 

— Vårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig framställning. H. 
20 (= Bd. 7, H. 2) s. 97—192. 1914. H. 21 (= Bd. 3, H. 
4) s. 241—352. Lund. 8:0. 

Olson, Emil. Norvagismer i några fornsvenska medeltidsdikter. 
(Från filologiska föreningen i Lund IV, 88—105.) 

— Textkritiska studier över den fornsvenska Flores och Blanze- 
flor. (Ark. XXXII, 129—75. (forts.)) 

Ordbok öfver svenska språket, utg. af Svenska Akademien. H. 49. 
D, ark 85—94. [Dikta — Dirigera]. H. 50. B, ark 201— 
210. [Blifva — Blod]. Lund. 4:0. 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOG! XXXIN, NY FÖLJD XXIX, 28 


igitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


354 Möller: Bibliografi för 1915. 


Ortnamnen i Älvsborgs län. På offentligt uppdrag utg. av Kungl. 
Ortnamnskommittén. D. XIX. Vedbo härad. 307 s. Sthm. 8:0. 

Palmér, Johan. Spår av dialektala ljudregler i Peder Swarts krö- 
nika. (Från filologiska föreningen i Lund IV, 106—13.) 

Pipping, Hugo. Fornsvenskt lagspråk V. Studier över äldre Väst- 
götalagen. (Studier i nordisk filologi VII, nr. 1. 100 8.). 
[Forts. från bd. V. 1914.] 

Sahlgren, Jöran. En fornsvensk ljudlag kompletterad. (Studier i 
nordisk filologi VI, nr. 2. 7 8.) 

— Flottsund. (Namn och bygd. III, 92—99.) 

Sjöberg, Wilh. 'Topografiska termer från Replot. (Hembygden 1915, 
105—07.) 

Sjöros, Bruno. Studier över fornvästgötska lagtexter. [I. Spår av 
olika källor i KB i Aldre västgötalagen. II. Bruket av c 
och k i fornvästgötska lagtexter]. (Studier i nordisk filologi 
VI, nr. 4. 44 8.) 

Solstrand, Wäinö. Namnet Asterholma. (Hembygden 1915, 27—28.) 

— Om byanamnen i Iniö, särskilt dem av finskt ursprung. (Hem- 
bygden 1915, 11—19, med karta.) 

Streng, H. J. Nuoremmat ruotsalaiset lainasanat vanhemmassa 
suomen kirjakielessä. [»yngre svenska lånord i äldre finskt 
skriftspråk»]. Helsinki. 8:o. XV + 332 s. (diss.) — (Anm. 
Hembygden 1915, 90 av Wäinö Solstrand.) 

Sundén, K. F. Paradigmbegreppet. [Mot Noreen, Vårt språk VIL 
80 ff.]). (Språk och stil XV, 152—65.) 

Söderwall, K. F. Ordbok öfver svenska medeltidsspråket. H. 26. 
S. 1129—1186. f[ängin — öxnöker]). Lund. 4:o. (= Saml. 
utg. af Sv. fornskriftssällsk. H. 147.) 

Wellander, Erik. Ett par produktiva typer av skriftspråklig ny- 
bildning. (Språk och stil XV, 26—52.) 

Wessman, V. E. V. Husdjursnamn från Nyland. (Hembygden 
1915, 43.) 

Wiget, Wilhelm. Om namnet Oxenstierna. (Språk och stil XV, 
111—15.) 

Åkerblom, Axel. Runii svenska rim. Rimförteckning och språk- 
historiska studier. Gbg. 80. X+305 s. (= Göteborgs k. 
Vet.- och Vitt.- Samh:s handlingar. 4 följden. XVI: 2.) 

Östergren, Olof. Nusvensk ordbok. H. 1—2. VIII s. + 256 sp. 
[A — Baksteg]. Sthm. 8:o. (Anm. Tidskr. utg. av Pedag. 
för. i Finland 52 s. 386—89 av Bruno Sjöros). 

— Skären = skärgården. Språk och stil XV, 122—24.) 


b. Texter. 
Ett 300-årigt Vasaminne. Brefväxlingen mellan Gustaf II Adolf 
och Ebba Brahe utg. af Carl Magnus Stenbock. Sthm. 4:0. 
(2) + 59 s. + 2 portr. + 5 facs. 


easy GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 855 


Gustav II Adolf. Tal och skrifter. Ett urval av Carl Hallendorff. 
Stockholm. 8:o. VII + 204 s. (Anm. Verdandi 33, 303—06 
av B. Rud. Hall.) 

Haqvin Spegels visitationsakter år 1687. [Meddelade av Elof Haller]. 
(Kyrkohist. Årsskrift XVI, 279—307.) 

Hertigh Carls Slaktarebenck, dät är En sanferdigh wiss berättelse, 

. om de ynckelige Fängzlende, Pinande och Mördande, som den 
Ogudhachtige Försten Hertigh Carl till Södermanlandh, på både 
yppere och ringere, Swerigis Rijkes Stender, och Vndersåther, 
så wäl Andelige som Wiärldzlige, bedreffwet hafuer ... Anno 
M. DC. XVII. [Med efterskrift av Tor Berg]. Sthm. 4:0. 
115—+ XV s. (De hundra böckerna vol. 2.) 

Jönköpings stads tänkebok. Åren 1456—1465. 48 s. (Medd. fr. 
Norra Smålands fmf. IV. Bilaga. — Omredigerat nytryck.) 

Kyrkliga och kulturella interiörer från storhetstidens upprycknings- 
arbete. Utdrag ur Joh. Rudbeckii domkapitels- och visita- 
tionsprotokoller 1619—1628. [Meddelade av B. Rud. Hall]. 
(Kyrkohist. Årsskrift XVI, 346—78.) 

Månsson, Peder. Bref på svenska från Rom till Vadstena kloster 
1508—1519. Efter originalen i sv. riksarkivet och Uppsala 
univ.-bibliotek utg. af Robert Geete. Sthm. 8:0. (Bilaga till 
Sv. Fornskr. Sällsk:s årsmöte 1915. S. 297—348.) 

— Skrifter. Utg. af Robert Geete. H. 3. .S. 481—640. Sthm. 
8:0. (= Skrifter utg. af Svenska fornskriftssällsk. H. 146.) 

Petri, Olavus. Samlade skrifter. Utg. af Sveriges kristliga student- 
rörelses förlag under red. af Bengt Hesselman. Med ett förord 
af Harald Hjärne och litteraturhistoriska inledningar af Knut 
B. Westman. Bd. 2. XIX + 569 s. Ups. 8:o. (Bd. 1. Anm. 
Svensk tidskrift V, 145—47 av Sven Tunberg.) 

Seigneur Hans Hanssons drömmar. [Med efterskrift av Oscar Wiesel- 
gren]. Sthm. 4:o. 66 + XXIII s. (De hundra böckerna vol, 1.) 

Sigismunds förbindelser med Ryssland hösten 1597. [Meddelade 
av Sven Tunberg]). (HTsv. XXXV, 96—106.) 

Ur Västmanlands äldsta skatteböcker. Fogdens å Västerås slott 
Rasmus Kloths räkenskapsbok för år 1539 jämte utdrag av 
därtill hörande skattelängder utg. av Claes Uggla. VI + 43 
8. +1 pl. (Västmanlands fmf:s årsskrift VIII) 

Öfverläggningarna i riksrådet april 1629. [Meddelade av Nils 
Ahnlund]. (HTsv. XXXV, 94—96.) 


6. Dialekter. 
a. Grammatik och lexikografl. 


Brendum-Nielsen, Johs. Om dialektoptegnelser. (Fortid og Nutid 
I, 77—85.) 


Google Ke 


356 Möller: Bibliografi för 1915. 


Falk, Hjalmar. Sendmersk rjod. (Maal og Minne. 1915. 172 
—73.) 

Flom, George T. 'The phonology of the dialect of Aurland, Nor- 
way. Urbana. 8:o. 92 s. (= University of Illinois studies 
in language and literature. Vol. 1 nr. 1—2.) 

Geijer, H. Undersökningen av svenska folkmål 1914. (Sv. Lm. 
1915, h. 1. S. 17—48.) 

Herweghr, Daniel. Ordbok över Västmanlandsdialekten [utg. av &S. 
Landtmanson]. I. A—B. (Redogörelse f. Västerås h. allm. 
läroverk 1914—15, III—XIIL) 

Hesselman, Bengt. Ordbok över Upplands folkmål. Utgiven med 
understöd av Uppsala läns kungl. hushållningssällskap. H. 1: 
A — Arm-. 8S. 1—40. Sthm. 8:0. 

Hoel, Ivar. Kristiansundsmaalet. (Maal og Minne. 1915. 1—63). 

Kopperstad, Knut. Smaa sproglige problemer. [Sendmorska 1. 
Ordet rjod f. 2) Ordet tor f. — Tilleg. Av Alf Torp]. 
Maal og Minne. 1915. 92—95.) 

Larsen, Amund B. Vokalforlengelser i de norske bygdemaal. II. 
Gammel vokalforlengelse med nasalering. (Maal og Minne 1915. 
154—66.) 

Larsen, J. Kr. Bidrag til Ordbog over Vendelbomaalet. Aalborg. 
1914—15. (Anm. Fortid og Nutid I, 197 av J. B[rondum]- 
N[ielsen].) 

Liro, J. Ivar. Aländska växtnamn upptecknade. Helsingfors. $8:0. 
40 s. (Acta soc. pro fauna et flora fenn. «40. N:o 4. — 
Anm. Hembygden 1915, 89—90 av Wäinö Solstrand.) 

Mo, Eilert. Ei leita utgreiding um stavingsdeling i Rindalsmaale 
serleg um deling paa vokal. Kria. 8:0. 43 s. (= Forhand- 
linger i Videnskapsselskapet i Kristiania. 1914, nr. 2.) 

Noreen, Erik. Ärtemarksmålets ljudlära. I. Sthm. 8:0o. 162 s. 
Diss. Upps. 


Os, Edv. Norigs maallag 1906—1914. Oslo. 8:0. (3) + 137 s. 
+ 1 tab. 

Seip, Didrik Arup. Lydverket i Åsdelmålet. Kria. 8:00. IX+ 
91 s.+1 karta. (= Bidrag til nordisk filologi av studerende 
ved Kristiania Universitet. Utg. av Magnus Olsen. IT). 

Stenbom, Eric. Njurundamålets formlära (Medelpad). (Sv. Lm. 
1915. h. 1 s. 49—71.) 

Ussing, Henrik. Om Optegnelse af Folkemaal og Folkeminder. 
(Aarb. f. Hist. Samf. f. Soro Amt. IV, 131—36.) 


Wigforss, Ernst. En anmärkning om >akcentöverkastningen» i 
Skånemålen. (Från filologiska föreningen i Lund IV, 196— 
200.) 

— Södra Hallands folkmål. Stbm. 8:o. S. 145—432. (=5v. 
Lm. 1915, h. 3.) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 857 


£ b. Texter. 

Berge, Rikard. Bygdedikting fraa Telemarki VII. Kria. $8:0. 

Granström, Magni. Jo, på den tiden. Uppteckningar från S. Sand- 
sjö i Konga här. (Småland). (Sv. Lm. 1915, h. 1 s. 5—16.) 

Laurén, Per Åke. Emmi och Emma. Lustspel i en akt på Hel- 
singespråk. Hfors. $8:0. 40 s. 

— Koskötaren: Lustspel i en akt på Helsingespråk.: Hfors. 8:0. 
40 s. 

— Skvaldermoster. Lustspel i en akt på Helsingespråk. Hfors. 
8:0. 44 8. 

>Norsk vers til kronprintsens bilager, 1695». Ved Didrik Arup 
Seip. (Syn og segn XXI, 271—74). 

Sahlström, E. G. Fryksdalsmål. Uppteckningar från Fryksände 
socken i Värmland. Sthm. 8:o. 53 s. (=5v. Lm. 1915, 
h. 4.) 

Seip, Didrik Arup. Et norsk stridsskrift mot embedsmagten fra 
trykkefrihetstiden. [Samtale mellem Einar Jermonsen og Reiar 
Randulvson paa Opland i Aggerhuus-Stift i Norge. Kbh. 1771. 
Antagligen författad av R. Giellebgl. — På östnorskt bygde- 
mål.] (HTno. 5 r. III, 397—406). ; 

Skar, Johannes. Sogur. II. Gamalt or Setesdal. VII. Kria. 8:0. 
145 s. (Anm. Syn og segn XXI, 431—32 av O. M.) 


IV. Runkunskap, mytologi och sagohistoria. 


Brate, Erik. Möjebro-stenen. (Ark. XXXI, 227 —35.) 

Dickins, Bruce. Runic and heroic poems of the old 'Teutonic peop- 
les. Cambridge. $8:0. 

Erizon, Sigurd. Runinskrifter från Dalarne. (Fataburen 1915, 
147—062. ill.) 

Friesen, Otto von. Runorna i Sverige. En kortfattad översikt. 
(2 uppl.). Upps. 8:0. (4) + 32 s. ill. (Fordomtima. I.) 
Jönsson, Finnur. Runestenen fra Kingigtörsoak. (Det grenlandske 

Selskabs Aarsskrift 1914, 89—99.) 

Leyen, Friedrich v. der. Die grosse Runenspange von Nordendorf. 
(Zeitschrift des Vereins för Volkskunde. Jhg. 25, 186—46.) 

Pipping, Hugo. Vadstena-brakteaten och Charnayspännet. (Studier 
i nordisk filologi VI, nr. 3. 21 s.) 

Sveriges runinskrifter utg. av Kungl. Vitterhets historie och anti- 
kvitets akademien. Bd. 2. Östergötlands runinskrifter gran- 
skade och tolkade av Erik Brate. H. 2. Sthm. 4:o. &S. 97 
—184 + pl. 83—66. 


En lappsk trä-gud år 1694. (Fataburen 1915, 110—11.) 
Gjessing, Helge. Et gammelt kultsted i Sandeid. Frugtbarhedsgude- 


igitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


358 Möller: Bibliografi för 1915. 


parrets dyrkelse i Ryfylke og paa Jederen. (Maal og Minne. 
1915. 65—79). . 

Lindroth, Hjalmar. Bodn, Sön och Ödrerir. Ett par anmärk- 
ningar. (Maal og Minne. 1915. 174—77.) 

— En nordisk gudagestalt i ny belysning genom ortnamnen. 
[Skade—Skädja]). Sthm 1914. 8:o. 76 8. (Antikv. t. för 
Sverige D. 20 N:o 4.) 

Lindroth, Hjalmar. Härnevi. Ett bidrag till frågan om beröringen 
mellan svensk och finsk mytologi. (Namn och bygd. III, 57 —91.) 

Marstrander, Carl. Tor i Irland. (Maal og Minne. 1915. 80—989.) 

Nerman, Birger. Baldersagans älsta form. (Edda III, 1—10.) 

Olsen, Magnus. Hedenske kultminder i norske stedsnavne. Kria. 
8:o. X+315 s. +1 karta. (= Skrifter utg. av Videnskaps- 
selskapet i Kristiania 1914. II Hist.-filos. kl. n:o 4. — Anm. 
TfF. 4 r. IV, 180—985 av Finnur Jönsson. — The journal of 
English and Germanic philology XV, 148—54 av George T. Flom.) 

Schitte, Gudmund. Gudedrebning i nordisk Ritus. (Samlaren 
XXXVI, 21—36.) 

Sydow, C. W. v. Jätten Hymes bägare. (Danske Studier. 1915. 
113—50. — Folkminnen och folktankar II, 113—50.) 


V. Arkeologi, kulturhistoria och konsthistoria 
samt folklore. 


A[lmgren], O. Fornforskningar och fornfynd i Uppland 1913. (Upp- 
lands fmf. t. XXX, 216—18.) 

Arne, T. J. Nya bidrag till Södermanlands förhistoria. (Bidrag t. 
Södermanlands äldre kulturhistoria XVI s. 3—38, Rättelser och 
tillägg s. 44, ill. s. 45—68.) 

Bing, Just. Das Kivikdenkmal. Deutungsversuch. (Mannus VIL, 
61—77. ill.) 

Bjorn, Anathon. Et nyt hulefund paa Vestlandet. (= Bergens 
Museums Aarbok 1914—15. N:o 12. 5 s. ill.) 

Bruun, Daniel. Erik den Rede og Nordbokolonierne i Greonland. 
Kbh. 80. (6)+II + 238 s. + 31 pl. (Anm. Nordisk tid- 
skrift 1915, 606—07 av Finnur Jönsson. — Geografisk Tids- 
skrift XXIII, 159 av Th. Thoroddsen.) 

De Brun, Frans. Agnafit och Sotaskär. Sthm. 8:0. 32 s., ill. 
1 kr. (Anm. Namn och bygd III, 167 av O. L[und]b[er]g-) 

Ekholm, Gunnar. Studier i Upplands bebyggelsehistoria. I. Sten- 
åldern.  Akad. afh. Upps. 8:0. (5) + 110 + LXXV s.+2 
tab. + 3 kart. ill. (Aven i Upps. univ:s årsskrift 1916). 

Europeus, Aarne & Alfred Hackman. Förvärv till Statens Histo- 
riska Museum [Helsingfors] år 1913. (Finskt Museum XXIIL, 
1—38, ill.) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. "359 


Friesen, Otto von & Gunnar Ekholm. Upplands hällristningar. [1. 
Hällristningarnas innebörd. Af Gunnar Ekholm. 2. Undersök- 
ningar af uppländska hällristningar. Af Otto von Friesen. I— 
VII: Trögds härad). (Upplands fmf. t. XXX, 169—92. ill.) 

Havng, Edvard J. Arkeologiske meddelelser fra Redo. (Tromse 
Museums Aarshefter XXKXVII, 155—64.) 

Kier, Chr. Beowulf. Et Bidrag til Nordens Oldhistorie. Kbh. 8:o0. 
(81 + 195 8. + 1 karta.) 

Kjer, H. Guldring fra Vikingetiden, fundet ved Rytsebek paa 
Mon. (Aarbog for Hist. Samf. for Preste Amt. IV, 32—34. ill.) 

Lexow, Einar. Fortegnelse over den kulturhistoriske samlings til- 
vekst i 1913 og 1ste halvaar 1914. (= Bergens Museums 
Aarbok 1914—15. N:o 11. 53 s. ill.) 

Lindqvist, Sune. Den helige Eskils biskopsdöme. Några arkeolo- 
giska vittnesbörd om den kristna kyrkans första organisation 
inom mellersta Sverige. Akad. avh. Upps. Sthm. 8:o. 175 s. 
ill. (= ATS. 22:1.) 

— Vägvisare genom museets [i Kristianstad] förhistoriska sam- 
lingar. (Meddelanden fr. Kristianstads museum III, 10—25. ill.) 

Lundberg, Oskar. Det forntida Uppland och havet. Med 2 kartor 
av J. V. Eriksson. (Svenska turistfören:s årsskrift. 1915. 85 
—100. ill.) 

Lönnberg, Einar. Några ord om Östergötlands högre djurlif i forna 
tider. (En bok om Östergötland. 13—26. ill.) 

Montelius, Oscar. Boning, grav och tempel. (Antikv. T. för Sve- 
rige. D. 21. N:o 1. S. 1—192. ill.) 

Miller, Sophus. Senderjyllands Bronzealder. (Aarb. 1914, 273— 
348 + 1 karta. (slut.)) 

Neckel, Gustav. Die kriegerische Kultur der heidnischen Ger- 
manen. (Germanisch-romanische Monatsschrift VII, 17—44.) 
Nicolaissen, 0. Arkeologiske undersskelser i Nordlands amt 1914. 

(Tromss Museums Aarshefter XXXVI, 165—72, ill.) 
— Oldsamlingens tilvekst i Tromse museum 1914. (Tromsoe Mu- 
seums Aarshefter XXXVII, 173—381.) 

Nordén, Arthur. Norrköpingsbygdens fornminnen. En vägvisare 
vid hembygdsströftåg. [H. 1. Hällristningar, grafhögar, borgar 
och namn i Borgs socken]. Norrköping. 8:0. 96 s.- 1 karta. 
ill. (= Vårt gamla Norrköping. IL) 

Nordman, C. A. Ett dateringsförsök [av de hos S. Mäller, Ordning 
af Danmarks Oldsager I fig. 149—158 avbildade flintföre- 
målen]. (Finskt Museum XXIII, 39—45. ill.) 

Olsson, Eskil. Västmanland under sten- och bronsåldern. 23 s. 
ill. (Västmanlands fmf:s årsskrift VIII) 

Roessingh, Dirk. Het gebruik en bezit van den grond bij Germa- 
nen en Celten. Proefschrift. Groningen. 8:0. (9) + 634 s. + 3 pl. 


igitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


360 Möller: Bibliografi för 1915. 


Rygh, K. Oversigt over Videnskabsselskabets oldsagssamlings til- 
veekst i 1914 af sager &eldre end reformationen. Udg. af Th. 
Petersen. (Det kgl. no. Vid. Selsk. Skr. 1914. n:o 4.) Trondh. 
8:0. 45 8. 

S. L. Ett par trepanerade kranier från äldre tid, funna i Västerås. 
(Västmanlands fmf:s årsskrift VIII, 8—10. ill.) 

Sahlström, K. E. Om Västergötlands stenåldersbebyggelse. Akad. 
avh. Upps. Sthm. 8:0. (4) + 100 s. +12 pl. +6 kartor. 
(Anm. Ymer XXXV, 186—90 av Helge Nelson.) 

Schetelig, Haakon. Bergens museum. Fortegnelse over de i 1913 
indkomne saker &ldre end reformationen. Kria. 48 s. il. 
(i Oldtiden V.) 

Schtitte, Gudmund. Salling Syssels Oldsaga af skrevne og uskrevne 
Aarboger siden Arilds Tid. (Hist. Aarb. f. Skive. VII, 1—59, ill.) 

Statens historiska museum och K. myntkabinettet. "Tillväxten under 
år 1914. 48 s. (Fornvännen 1915.) 

Tallgren, A. M. Ristimäki gravfält i S. Karins. (Finskt Museum 
XXII, 46—61. ill.) 

Universitetets [i Kristiania] oldsaksamling. Tilvekst for aarene 
1904—1914. (Oldtiden. V, 1—186. ill.) 

Åberg, Nils. De nordiska stridsyxornas typologi. Sthlm (tr. Norr- 
köping). 8:o. 57 s. 4 XXV pl. 

— Kalmar läns bronsålder. (= Meddelanden fr. Kalmar läns fmf. IX.) 


Flom, George T. On the earliest history of the Latin script in 
eastern Norway. (Publications of the society for the advan- 
cement of Scandinavian study. I, 92—106.) 

— Studies in Scandinavian paleography. (The journal of English 
and Germanic philology XIV, 530—43.) 

Morgenstierne, Bredo. Myntfund i Kalfarlien. (= Bergens Museums 
Aarbok 1914—15. N:o 10. 8 s. ill.) 

Mynt präglade i Abo. (Finskt Museum XXI, 61—64 ill.) 

Schnittger, Bror. Silverskatten från Stora Sojdeby. (Fornvännen 1915. 
58—116, 189—246 + 2 pl. ill. — Tysk resumé s. 250—54.) 

Schulman, Hugo. Om adliga vapensköldar i Borgå kyrka. Jämte 
förteckning å jordlägenheter i Borgå socken, vilka under 1500-, 
1600- och 1700-talen tillhörde frälsesläkter. (Hembygden 1915, 
109—33. ill.) 

Steenstrup, Johannes. Historieskrivningen, dens Udvikling gennem 
Tiderne, dens V&esen og Formaal. Kbh. 8:o. XI + 240 s. 

— Nogle Hovedtrek af Skriftarternes Historie og Diplomatiken 
samt Leren om Vaabenmerker, Segl og Monter til Vejledning 
ved historisk Lesning og Studium. Kbh. 8:0. 96 s. 

Thiset, A. Vaabenmerkerne for Island, Ferserne og Kolonierne. 
En kritisk Undersogelse. (Aarb. 1914, 177—94.) 


Pigtized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 361 


Aakjer, Jeppe. »Den hengte Tyv». (Hist. Aarb. f. Skive VIL 
142—45.) 

— Fra Skive gamle Latinskole. (Hist. Aarb. f. Skive VII, 66 
—100.) 

— Hex i Forhor. (Hist. Aarb. f. Skive. VII, 146—55.) 

Adelborg, Ottilia. Något om Gagnefs gamla mansdräkt. (Fataburen 
1915. 246—50.) 

Ambrosiani, Sune. Vägvisare genom museets [i Kristianstad] kul- 
turhistoriska samlingar. (Meddelanden fr. Kristianstads museum 
III, 26—40 + (48) s., ill.) 

Arenander, E. 0. Om linodlingen i Uppland. (Allmoge och hem- 
slöjd 75—388. ill.) 

Arnskov, P. Postgaard og Posthuse i Slagelse gennem Tiderne. 
(Aarb. f. Hist. Samf. f. Sorg Amt. IV, 45—83. ill.) 

Bakka, Gabriel. Bredlaupsskikkar i Ryfylke i gamle da'r. Fortalt 
paa Suldal-maal. (Norsk folkekultur I, 22—26.) 


Bendixen, B. E. Et pilgrimsmerke fundet paa Tyskebryggen. (Skrif- 
ter utg. av Bergens hist. Forening. N:o 21, 23—28. ill.) 

— Hvad drak man i Bergen i gamle dage? (Skrifter utg. av 
Bergens hist. Forening. Nr. 21, 29—50.) 

Berge, Johanna Bugge. Linvirkning. (Norsk folkekultur I, 139 
—42. ill.) 

Bergh, Severin. Två olyckliga episoder i riksarkivets historia. (Ord 
och bild XXIV, 1—14.) 

Bing, Just. Landskyldstudier. Laurids Hanssens Marketal. (HTno. 
5 r. III, 407—13.) 

Björnson, G. Um islenzka timatalid. (Skirnir, LXXXIX, 263— 
302. — Firikur Briem, Athugasemd s. 303.) 

— »Ur sögu islenzkra båninga». (Eimreidin XXI, 30—35.) 
Buur, Chr. Folkeundervisning i Aarhus for 1814. Et Bidrag til 
de danske Skolers Historie. Aarhus & Kbh. 8:0o. 151 s. 
Cederblom, Gerda. Från uppländska bondehem. (Allmoge och hem- 

slöjd. 1—14 +1 pl., ill.) 

Christensen, Severin. »Poul Fryd». Spegelsepresten fra Rubjerg. 
(Vendsysselske Aarbeger 1915, 158—73.) . 

Christophersen, Marie. Kartegilder i Hojelse og Omegn ved forrige 
Aarhundredes Begyndelse. (Aarb. udg. af Hist. Samf. f. Kbh. 
Amt 1915, 52—55.) 

Dinesen, Lars. Om en vestsjellandsk Bondegaards Drift for ca. 70 
Aar siden. (Fra Holbek Amt IX, 137—49). 

Erizon, Sigurd. Den stora dryckesbollen med Peder Turesson 
Bielkes och hans frus anvapen. (Fataburen 1915. 193—213. 
ill.) 

Flee, Palle. Skelbreve og Skeltretter. Et Bidrag til Belysning 
af &ldre Landboforhold. (Hardsyssels Aarbog IX, 79—92.) 


bigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


362 Möller: Bibliografi för 1915. 


Forsberg, Anders. Fiskareliv i Korsnäs i äldre tider. (Hembygden 
1915. 139—42.) 

Forsstrand, Carl. Aurora de Geer och umgängeslifvet på Finspång. 
(En bok om Östergötland. 172—987. ill.) 

Friis, Jakob. Maximalpriser paa bred og kjet i Kristiania for i 
tiden. (St. Hallvard 1915. 55—71.) 

First, Carl M. En anatomisk notis till gaffelns historia. (Fata- 
buren 1915. 235—40. ill.) 

— Ett svenskt mikroskop från sjuttonhundratalet och dess till- 
verkare. (Fataburen 1915. 65—82, ill.) 

Fångst af vildbin. (Fataburen 1915. 107—210, ill.) 

Garboe, Axel. Enhjeorningen iser i Natur- og Legevidenskabens 
Historie. Kbh. 8:o. 119 s. ill. (Medicinsk-historiske Smaa- 
skrifter 12.) 

— Kulturhistoriske Studier over ZEdelstene med serligt Henblik 
paa det 17 Aarhundrede. Diss. Kbh. 8.0. XV + 274 8. 
(Anm. Danske Studier. 1915. 108—10 av J. V. S. Johnssen. 
— HTda. 8 r. VI, 155—57 av Fr. de F.) 


H. H—Jg. Några meddelanden om spetsindustriens idkare i Vad- 
stena under en del af 1800-talet. (En bok om Östergötland 


402—207.) 

Hagberg, Louise. Gagnefs minnesstuga. (Fataburen 1915. 96— 
102. ill.) 

— Käpp och krycka och kryckeståt. (Fataburen 1915. 129— 
46. ill.) 


Hammarstedt, N. E. Olsmessa och Torsblot. (Fataburen 1915. 32 
—40. Tillägg s. 89—91.) 

Hansen, Holger. Natural- og Husholdningskabinettet paa Charlotten- 
borg. (Hist. Medd. om Kbh. V, 181—201.) 

Heberling, Richard. Zauberei und Hexenprozesse in Schleswig- 
Holstein-Lauenburg. Auf Grund des Aktenmaterials im kgl. 
Staatsarchiv Schleswig. (Zeitschr. f. Schl.-Holst. Gesch. XLV, 
116—247.) 

Holm, Viggo. Trek af Musiklivet på Lolland-Falster i det 17 og 
18 Aarhundrede. (Lolland-Falsters hist. Samf. Aarb. III, 50 
—81. ill.) 

Holmesland, P. Fra Vest-Agder. [1) Skavhelen. 2) Veikegrass. 
3) »Ri tremerrar. 4) Treiborg]). (Maal og Minne. 1915. 
180—384.) 

Hultkvist, K. A. Något om jullekarna »bo nötter». Från Finnveds- 
häraderna i Småland upptecknadt. (Fataburen 1915. 92—96.) 

Ingerslev, E. En kobenhavnsk Kvaksalverske i Tiden 1810—30. 
(Hist. Medd. om Kbhbh. V, 27—65.) 

Jacobsen, H. P. Randers Almueskolev&e&esens Historie. (Fra Ran- 
ders Amt IX, 5—48. [Slut].) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 363 


Jacobsson, Nils. En märklig samling järtecken af en luthersk öst- 
götapräst [Jonas Petri Klint]. (Julhälsningar till församlingarna 
från präster i Linköpings stift. 1915. Årg. 11, 106—27, 
ill.) 

Jensen, Chr. Axel. BStolper og Suler. Nogle Synspunkter for dansk 
Tommerbygnings Historie. (Fortid og Nutid I, 60—77.) 

Jespersen, Marie. Fra Rakkerens Tid. (Hist. Aarb. f. Skive. VII 


137—41.) 
Johnsson, Pehr. Fordomtima. Kulturbilder från gamla tider. Örebro. 
8:0. 294 s. 


— Kulturbilder från Blekinge. Karlshamn. 8:0o0. (3)+57 s. 

Junge, Joachim. Den nordsjellandske Landalmues Karakter, Skikke, 
Meninger og Sprog. Forkortet og forsynet med Oplysninger af 
Hans Ellekilde. Udg. af: Foreningen »Danmarks Folkeminder> 
og Frederiksborg Amts historiske Samfund. Kolding. 8:0. 279 
8. (Danmarks Folkeminder nr. 13. — Fra Frederiksborg Amt 
1915). (Anm. Fortid og Nutid T, 195—96 av J. B[rendum]- 
N[ielsen].) 

Jergensen. Trek af Brahetrolleborg Sogns Skolevesen. (Svendborg 
Amt 1915, 73—388.) 

Jergensen, Ellen. Nordiske Studierejser i Middelalderen. Nord- 
boerne ved Universitetet i Paris fra det 13 Aarhundredes Be- 
gyndelse til det 15 Aarhundredes Midte. (HTda. 8 r. V, 
331—382.) 

Kleiven, Ivar. Gamal bondekultur i Gudbrandsdalen. Lom og Skjaak. 
[1] Kria. 8:o. (8)—+ 392 s. ill. 

— Storstabure i Loms-prestgarden. (Norsk folkekultur I, 65—70. 
ill.) 

Klitgaard, C. Den store nordjydske Hekseforfolgelse. (Fra Him- 
merland og Kjer Herred. IV, 90—218.) 

— En Navneteori. (Fortid og Nutid. I, 125—26.) 

— Fra Begyndelsen af det 17 Aarhundrede. [1. En Baareprove. 
2. En Hjelpeprest i Hobro. 3. Badskeren i Hobro. 4. Tings- 
vidne vedrerende Thorsager Prestegaard]. (Fra Randers Amt. 
IX, 141—48). 

— Fra Hexenes Tid. (Vendsysselske Aarboeger. 1915, 9—96.) 

— Fra Hoexenes Tid. Hexeprocesser fra Randers Amt. (Fra 
Randers Amt IX, 97—140.) 

— Hexeri paa Fur. (Landstings Dombog A. 1626 fol. 143). (Hist. 
Aarb. f. Skive. VII, 60—65.). 

Knudsen, Hans. Kirkens Bon og Band. (Foestskrift til Johs. C. H. 
R. Steenstrup s. 67—81.) 

Koht, Halvdan. Sjelevandring og opkaldelse. (Maal og Minne. 
1915. 64.) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


364 Möller: Bibliografi för 1915. 


Krohn, R. Die Ölixdorfer Gilde. (Zeitschr. f. Schl.-Holst. Gesch 
XLVI, 303 —09.) 

Kyrre, Hans. Gamle jydske Vandmoller. ARASER t. jydsk Hist. og 
Top. 4r. II, 252—69.) 

Larsen, Sofus. Kvindeligt Haandarbejde i Middelslderen med ser- 
ligt Hensyn til Folkeviserne. (Aarb. 1915. 1—989. ill.) 
Lexow, Einar. Nyfundne billeder av 2&eldre norske folkedragter. I. 

(Norsk folkekultur I, 95—97. ill.) 


Läthberg, Nils. Det gottländska bidlaget. (Fataburen 1915. 41 
—48.) 

— Sanct Staffans stupa och ett forngermanskt lagstadgande. 
(Fornvännen 1915. 149—72. ill. Tysk resumé s. 257—59). 

— ”Tranlampor af lera i Nordiska Museet. (Fataburen 1915, 163 
—70. ill.) 

— Uppländska bondehem och uppländsk bondekonst. (Svenska 
turistfören:s årsskrift. 1915. 59—75. ill.) 


Lovén, N. E. Bidrag till Landskrona läroverks historia. Lands- 
krona. 4:o. 106 s. (Aven i Festskrift vid invigningen av 
nya läroverksbyggnaden i Landskrona. SS. 1—106.) 

Mattans, John. Bröllopsseder i Korsnäs. (Hembygden 1915, 137 
—39.) ; 

Matthiessen, Hugo. Byens Hegte. Bidrag til det kommunale Feng- 
selsvesens Historie i 'Tiden for 1660. (Festskrift til Johs. C. 
H. R. Steenstrup s. 99—119, noter 8. 242—45.) 

Meinander, K. K. Förvärv till Statens Historiska Museum [i Hel- 
singfors] år 1914. Den kulturhistoriska avdelningen. (Finskt 
Museum XXIII, 87—95. ill.) 

Moller, J. S. Boligskik i Kalundborgegnen i edre Tid. Meddelel- 
ser fra Kalundborg og Omegns Museum. II. (Fra Holbek Amt. 
IX, 5—44. ill.) 

Moller, John M. Fra Kirkebogen. [Gamtofte, Kjeng, Orte]. 
(Aarb. f. Hist. Samf. f. Odense og Assens Amter III, 364 
—66.) 

— Til Assens Latinskoles Historie. (Aarb. f. Hist. Samf. f. 
Odense og Assens Amter. ITI, 329—563.) 

Nikander, Gabriel. Borgå domkapitels kamp mot vidskepelsen under 
1700-talet. (Hembygden 1915, 29—34.) 

Nilsson, Martin P:n. Årets folkliga fester. Sthm. $8:o. XV + 
328 s.+9 pl. 7 kr. 

Nordholm, J. F. V. Något om undervisning och skolor i äldre tider 
inom Hössna pastorat. (Julhälsningar till församlingarna från 
präster i Skara stift. 1915. Arg. 10. 73—84. ill.) 

Nordman, Lennart. Bröllop i Houtskär. (Hembygden 1915, 81—383.) 

Nordström, Ludvig. Om fiskaradeln i Ångermanland. (Svenska 
turistfören:s årsskrift. 1915. 205—26. ill.) 


edsy GO( gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 365 


Några allmoge- och prästgårdsinventarier från 1600-talet. Med- 
delade av Henrik Cornell. (Allmoge och hemslöjd 91—98-) 

Olafsen, 0. Falkefangsten i Norge. (HTno. 5 r. III, 337—64). 

Olsson, Eskil. Bröllopsseder. (Allmoge och hemslöjd 15—18.) 

Olsson, Martin. Några uppländska gårdsplaner. (Allmoge och hem- 
slöjd 47—74. ill.) 

Pedersen, Laurits. Tandsbyskoler i Tryggevelde Amt for 1814. II. 
(Aarbog f. Hist. Samf. f. Presto Amt. IV, 35—68. ill. 
[slut].) 

Petersen, L. P. Kulturbilleder fra Nordsjelland. Skildringer af 
Kulsviernes Liv gennem Tiderne. [Hilleröd]. 8:0. 78 s. 
Reimer, Christine. Humleavl paa Fyn. (Danske Studier. 1915. 

174 — 84.) 

Rodenstam, Stina. Några minnen och hågkomster från Skuttunge. 
(Allmoge och hemslöjd. 38—46. ill.). 

Rohde, I. T. Om Rudkjsgbing Borgervebning. (Svendborg Amt. 
1915, 102—15.) 

Saklgren, Jöran. Blåkulla och blåkullafärderna. En språklig och 
mythistorisk undersökning. Upps. 8:0o. 54. (Särtryck ur 
Namn och bygd III, 100—61; i tidskriften tillagt ett kap.: 
Folkvisornas blåa berg.) p 

Schybergson, Carl Magnus. Per Brahe och Abo akademi. I. Akad. 
avh. Helsingfors. $8:0. (8)+ 192 + VII s. (Skrifter utg. av 
Sv. litteratursällskapet i Finland CXXIII.) 

Severinsen, P. Fra Landsbyskolens Barndomstid i Ringkebing Amt. 
V. (Hardsyssels Aarbog. IX, 111—32.) 

Skrede, Anders. Veten paa Ulvedalsfjellet i Nordfjord. (Norsk 
folkekultur I, 9—211. ill.) 

Skredsvig, Chr. Dansen paa Brenna. (Norsk folkekultur I, 39 
—44.) 

Stenbock, C. M. Några afbildningar af fiskredskap i gamla hand- 
skrifter. (Fataburen 1915. 102—207. ill.) 

Stockholms Stor-Skola och Upsala Universitet vid 1800-talets 
början. Anteckningar af en gammal student, som ej stu- 
derat ut. Utg. af Sigrid Brithelli. (Personhist. T. XVI, 
1-—50.) 

Södergren, Viktor. Ur Lapplands odlingshäfder. I. (Läsn. f. sv. 
folket. 1915. 285—314.) 

Upmark, Gustaf. Bokbindareämbetet i Linköping. Efter källor i 
Nordiska Museet. (En bok om Östergötland. 153—71. ill.) 

— Boråsguldsmederna och deras stämplar. (Fataburen 1915. 171 
—S81. ill.) 

Ussing, R. A. Minder fra Erritso. Meddelte. Ordnede og udfyldte 
af Henrik Ussing. I. Kbh. 8:0. 8. 5—116 + 4 pl. ill. 
(Danmarks Folkeminder. 11.) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


366 Möller: Bibliografi för 1915. 


Wibeck, Edvard. Om fiskfångst med snara. (Fataburen 1915. 49 
—50.) 

Wiesener, Anthon M. Feengsels- og arrestforhold i gamle dage i 
Bergen. (Skrifter utg. av Bergens hist. Forening. Nr. 21, 
69—88.) 

Zahrtmann, M. K. Hundemordet i Bolsker. — Landsdommer Peder 
Olsen. (Bornholmske Saml. IX, 117—53.) 


Anderberg, Adolf. Studier öfver skånska triumfkrucifix. Akad. 
afb. Lund. 4:0o. 178 8.485 pl. 

Bidstrup, Mathias. Bornholms Kirker. Gensvar til Hr. Hjorth. 
(Bornholmske Saml. IX, 72—103. Endnu et Gensvar. ibm. 8. 
114—-16). Jfr. här nedan H. Hjorth. 

Branting, Agnes. Textil kyrkokonst i Sverige. (Svensk tidskrift. 
V, 402—14.) . 

— ”Tvänne mässhakar i Skara domkyrka. (Sv. slöjdföreningens 
tidskrift XI, 13—21. ill.) 

Brogger, A. W. Korset fra St. Hallvards plass. (St. Hallvard 1915. 
107 —18. ill.) 

Beckström, Arvid. Nordiska museets utställning af nordiskt kruk- 
makeri. (Sv. slöjdföreningens tidskrift XI, 109—16 + 1 pl., ill.) 

Collin, Isak. Ett kopparstick af mästaren G M, föreställande Kris- 
tus omgifven af Birgitta och Katherina. (En bok om Öster- 
götland. 56—61 +1 pl. ill.) 

— Iconographia Birgittina typographica. Birgitta & Katherina i 
medeltida bildtryck. Med reproduktioner i originalens storlek 
och färger utg. och beskrifna. Fasc. 1. Ups. & Sthm. 4:0. 
X + 38 s.; 10 pl. 

Collin, Maria. Gammalskånska band. [I]—II. (Fataburen 1915. 
14—31, 214—2926. ill.) 

Curman, Sigurd. Vreta klosters kyrka. Byggnadshistoriska kon- 
turer. (En bok om Östergötland. 97—-115. ill.) 

Dietrichson, Johannes O. Litt om en kirke paa Helgeland. [Here]. 
(Fra Nordland og Finmarken. 1915, 46—51. ill.) 

Erdmann, Domenico. Indberetning om utfort arbeide ved kirkein- 
teriorer og gammelt kirkeinventar. (Foren. t. no. fort. bev. 
Aarsb. f. 1914. 221—32. ill.) 

— Kirker, farver og restaurering. (For. t. no. fort. bev. Aarsb. 
f. 1914. 183—205. ill.) 

Erizon, Sigurd. Söderköpings stadskyrkas klockstapel. (Fataburen 
1915, 82—88, ill.) 

Fett, Harry. Gammel norsk malerkunst. De gotiske kulturfyr- 
ster. Engelsk malerkunst under Henrik III og forbindel- 
sen med Haakon Haakonsson. (Kunst og Kultur. V. 131— 
265. ill.) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 367 


Fett, Harry. Osloskolen og det monumentale maleri. (For. t. no. 
fort. bev. Aarsb. f. 1914. 60—87. ill.) 

Fröding, Hj. Några blad ur Visnums kyrkas historia. (Karlstads 
stifts julbok. 1915. 23—36. ill.) 

Giöbel, Selma. Vadstenaspetsar. (En bok om Östergötland. 455 
— 61. ill.) 

Greve, Georg. Aardal kirke i Ryfylke. (For. t. no. fort. bev. 
Aarsb. f. 1914. 171—82. ill.) 

Hahr, August. Studier i nordisk renässanskonst. 2. Östeurope- 
iska stildrag i nordisk renässansarkitektur. Upps., Leipzig. 
8:o. IV+167+XI s.+8 pl. ill. (Skrifter utg. af K. huma- 
nist. Vet.-Samf. i Uppsala. 18: 2.) 

Hansen, Marius. Eritso gamle Kirke. (Vejle Amts Aarboger. 1915. 
211—48. ill.) 

Hjorth, H. 'De bornholmske Rundkirker. I Anledning af M. Bid- 
strups Gensvar. (Bornholmske Saml. IX, 104—13.) 

Jensen, Chr. Axel. En Bispefigur fra Valdemar Atterdags Grav- 
mele. (Aarb. 1915. 90—98 ill.) 

Josephson, Ragnar. Gamla skyltar i gamla Stockholm. (Sv. slöjd- 
föreningens tidskrift XI, 22—28. ill.) 

— Stockholmsgavelns huvudformer. (Samf. S:t Eriks årsb. 1915. 
30—53. ill.) 

Kolsrud, Oluf. Altar, preikestol og orgel. (For. t. no. fort. bev. 
Aarsb. f. 1914, 88—149. ill.) 

Lindblom, Andreas. De engelska broderierna från Skå. (Forn- 
vännen 1915. 173—088. ill. Tysk resumé s. 259—60.) 

— Den heliga Birgitta i Vadstena. Konsthistoriska anteckningar. 
(En bok om Östergötland. 44—53. ill.) 

— Den heliga Birgittas uppenbarelser illustrerade i medeltids- 
konsten. (Ord och bild XXIV, 513—29.) 

Lindhoff, J. Nås kyrka. (Julbok för Västerås stift. Årg. 9. 1915. 
65—73. ill.) 

Lithberg, Nils. Uppländsk näverplastik. (Allmoge och hemslöjd 
19--30. ill.) 

Lorenzen, Vilh. Roskilde Domkirke og Korpartiet i Kathedralen i 
Arras. (Festskrift til Johs. C. H. R. Steenstrup s. 83—98; 
noter s. 241 —42.) » 

Lundgren, A. J. Erikstads gamla kyrka på Dal. (Karlstads stifts 
julbok 1915, 114—17.) 

Meyer, Johan. Fortids kunst i Norges bygder. Telemarken: Hjart- 
delas dalfere. Kria. 4:o. 31 s. + XI pl. ill. 

Nicolaissen, 0. Kirkeundersgkelser i Nordland 1914. [Flakstad 
kirke i Lofoten. — Moskenes kirke]. (For. t. no. fort. bev. 
Aarsb. f. 1914. 150—55. ill.) 


igitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


368 Möller: Bibliografi för 1915. 


Nissen, J. Kirkeklokkerne i Hemmesbhoj. (Aarb. f. Hist. Samf. f. 
Sorg Amt. IV, 110—16.) 

Olrik, Jergen. Danske Solvarbeider fra Renaissancen til vore Dage. 
Katalog over den historiske Afdeling af Kebenhavns Guld- 
smedelavs Jubileumsudstilling MCMX. Udg. paa Carlsberg- 
fondets Bekostning. Kbh. 4:0o. (9) + 144 s. ill. 


Olsson, Martin. Uppländska klockstaplar. (Svenska turistfören:s 
årsskrift 1915. 47—58.) 

Osa, Lars. Indberetning angaaende undersokelse av kalkmalerier i 
en del kirker fra middelalderen. (Foren. t. no. fort. bev.. 
Aarsb. f. 1914. 218—20. ill.) 

Paulsson, Gregor. Skånes dekorativa konst under tiden för den im- 
porterade renässansens utveckling till inhemsk form. Akad. 
afbh. Lund. Sthm. 8:0. (7) + 233 s. + 42 pl 

Pettersen, Fredrik. Bamle stenkirke, Bratsberg amt. (For. t. no. 
fort. bev. Aarsb. f. 1914. 156—70. ill.) 

Romdahl, Axel L. Från Linköpings domkyrkohytta anno dni 1328. 
Efter urkundernas och monumentets vittnesbörd. (En bok om 
Östergötland. 39—43). 

— Svartsjö slottsruin år 1750. En teckning af Jean Eric Rehn. 
(Fataburen. 1915. 241—46. ill.) 

Roosval, Johnny. Om fabeldjursfuntar och andra medeltida dop- 
kärl i Östergötland. (En bok om Östergötland. 62—76. ill.) 

Rosell, Emil. Dillnäs kyrka. (Till hembygden. En julhälsning 
till församlingarna i Strängnäs stift. Årg. 12. 46—50, ill.) 

Rothe, Eigil. Kalkmalerier i Ostofte Kirke. (Lolland-Falsters hist. 
Samf. Aarb. II, 1—15+1 pl. ill.) 

Rydbeck, Otto. Bidrag till Lunds domkyrkas byggnadshistoria. (Mit 
Zusammenfassung in deutscher Sprache). Lund, Leipzig. $8:0. 
(6) + 308 s. + 4 pl. (Lunds univ:s årsskrift. N. F. Afd. 1. 
Bd. 10. Nr. 3.) (Anm. Nordisk tidskrift 1915, 522—27: Ny 
forskninger over Lunds domkirkes bygning. Af Francis Beckett). 

Sandzén, Gustaf. En medeltidskyrkas historia. [Rackeby]. (Jul- 
hälsningar till församlingarna från präster i Skara stift. 1915. 
Arg. 10. 63—72. ill.) 

Sillén, Jakob. Om Nysunds kyrka. (Karlstads stifts julbok. 1915. 
70—79. ill.) 

Sirén, Ostvald. Några bilder af gamla mästare i Linköping. (En 
bok om Östergötland. 408—923. ill.) 

Sveriges kyrkor. Konsthistoriskt inventarium. Utg. av Sigurd 
Curman och: Johnny Roosval. Sthm. 8:0. Stockholms kyrkor. 
Bd. 3. H. 1. Ulrika Eleonora eller Kungsholms kyrka med 
S:t Görans kapell. Utarbetat av Martin Olsson. IV +127 s. 


+2 pl. 


Digitized b Go. gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller : Bibliografi för 1915. 369 


Tegninger af &dre nordisk Architektur udg. af H. Storck. 6 Saml. 
1 RB. H. 5—6. Kbh. Fol. 

Thorman, Elisabeth. Hemslöjd i Bälinge socken. (Svenska turist- 
fören:s årsskrift. 1915. 76-—84. ill.) 

— Uppländska ryor (inom Uppsala län). En kort översikt. (All- 
moge och hemslöjd 31—37 + 1 pl. ill.) 

Tynell, Lars. Skånes medeltida dopfuntar. Utg. af Kungl. Vitter- 
hets historie och antikvitets akademien. H. 3. S. 81—119 + 
pl. 37—53. Sthm. 4:0. 

Ugglas, Carl R. af. Antemensalet i Lyngsjö. (Sv. slöjdföreningens 
tidskrift XI, 77—84. ill.) 

— Gotlands medeltida träskulptur till och med höggotikens in- 
brott. Bidrag till kännedomen om stilströmningarna i Norden 
under den äldre medeltiden. Med 176 bilder. Akad. afh. 
Upps. Sthm. 8:o. VIII + 686 s. 

Volkart, Heinrich. Die isländische Brettchenweberei. (Mitteilungen 
der Islandfreunde. Jhg. II h. ?/; s. 69—-73.) 

Wrangel, E. Det medeltida bildskåpet från Lunds domkyrkas hög- 
altare. Ett ikonografiskt och stilkritiskt bidrag till skulpturens 
historia. Mit Zusammenfassung in deutscher Sprache. Lund, 
Leipzig. $8:o0. (3)+ 155 s.+1 pl. 

Östberg, Ragnar. Slottet i Vadstena. Några anteckningar. (En 
bok om Östergötland. 91—94. ill. 


Aaland, Jacob. Levninger av gammel kultur i Nordfjord. (Norsk 
folkekultur I, 87—92; forts.) | 

Alfstad, Ola K. Hoeggeklokkeslaatterne [med anmärkningar av Jo- 
hanna Bugge Berge]. (Norsk folkekultur I, 33—38.) 

Asbjernsen, P. Chr. Norske folke-eventyr fortalt. Ny samling med 
bidrag av Jergen Moes reiser og optegnelser. 3 utg. revideret 
av Moltke Moe og Anders Krogvig. Kria & Kbh. 1914. 8:0. 
244 s. 

Asbjörnsen och Moe. Norska folksagor. Ny upplaga redigerad av 
Gurli Linder. Sthm. 8:0. 175 s. il. 

Aurelius, B. 0. Staffan Stalledräng. (En julbok till församlingarna 
från Stockholms prästsällskap. 1915. 24—36. ill.) 

Bang, Thomas B. Statistik og Folkeminder. [Folktro om träd]. 
(Danske Studier. 1915. 110—11.) 

Barnerim fraa Jeren. Uppskrivne av Aadne Seland. [Med an- 
märkningar av R. Berge]. (Norsk folkekultur I, 143—47.) 
Berge, Rikard. HEit par merknadir til folkevisur [Aasmund Freg- 

degjeva och Margreta av Nordnes]. (Norsk folkekultur I, 103—04.) 
— Jomfru Halden. Ein 200 aar gamal fedrelandssong. (Norsk 
folkekultur I, 127 —35.) 
— Margreta av Nordnes. (Norsk folkekultur I, 51—57.) 


ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXIII, NY FÖLJD XXIX, 24 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


370 Möller: Bibliografi för 1915. 


Berge, Rikard. Norsk eventyrstil. I. (Norsk folkekultur I, 12 
—21.) 

— Skipar Holgje. (Norsk folkekultur I, 71—384). 

Bertram, Agnete. De tre Helligaftener. En studie i folkelig For- 
tellestil. (Edda III, 101—15.) 

Campbell, Åke. Ett medeltidsminne i vår folkmedicin. (Folkmin- 
nen och folktankar II, 27—31.) 

Cederschiöld, Gustaf. Svenska ordstäf. (Nordisk tidskrift 1915. 
567—82.) 

Christiansen, Reidar Th. Die finnischen und nordischen varianten 
des zweiten Merseburgerspruches. Eine vergleichende studie. 
Hamina. 8:o. VI + 218 s. (FF communications N:o 18.) 

— Nogen iakttagelser over et par »episke love» indenfor to even- 
tyrgrupper (Aarnes Märchentypen 332 og 613). (Danske Stu- 
dier. 1915. 71—989.) . 

Danske Folkebeoger fra 16 og 17 Arhundrede udgivne af J. P. 
Jacobsen og R. Paulli. Bad. 1. [Apokryfe Bibelhistorier udg. 
af J. P. Jacobsen]. Kbh. '8:o. (10) + LXXVII + 267 s. 

Danske Viser fra Adelsviseboger og Flyveblade 1530—1630. Udg. 
af H. Griner Nielsen. Med Ordbog af Marius Kristensen. Bd. 3. 
(Udg. af det danske Sprog- og Litteraturselskab. Kbh. 8:0. 
273 s. — Bd. 1—3 anm. Edda II, 315--22 av Julius 
Paludan.) 

Dei tre graa-trolla. Uppskr. i Lome, Valdres av Hallvard Bergh. 
(Norsk folkekultur I, 85—386.) 

Den stakars bonde. Ei nordanfjellsk bondevise ifraa 1700-tale. 
[Med upplysningar av Eilert Mo.] (Norsk folkekultur I, 171— 
80. — Med tillägg av R. Berge.) 

Elling, Catharinus. To Barneleke fra Lom. (Maal og Minne. 1915. 
90—91.) 

Enqvist, A. Folkminnen från Helsingland. (Folkminnen och folk- 
tankar. II, 59—63.) 

1500- och 1600-talens visböcker. Utg. af Adolf Noreen och J. A. 
Iundell. VII. K. Bibliotekets visbok i 4:0. H. 3. S. 271 
74, 371—418. Upps. 8:0. (=5kr. utg. af Sv. litteratur- 
sällskapet 7: 7: 3.) 

Finnbogason, Gudm. Gåtur. (Skirnir LXXXIX, 104—17.) 

Fröken Adelina och Härtig Fröjdenborg. [Upptecknad i Replot av] 
Wilh. Sjöberg. (Hembygden 1915, 75—78.) 

Galtung, Margrethe. Overtro i Hallingdal. Optegnelser fra Nes. 
Med anmerkning [om penger som dedsoffer] av S&S. Eitrem. 
(Norsk folkekultur I, 113—19.) 

Gering, Hugo. Altnordische sprichwörter und sprichwörtliche redens- 
arten. FEine nachlese zu [Finnur Jönsson in] Ark. 30, 61 ff, 
170 ff. (Ark. XXXII, 1—31.) 


Original from 


Digitized b Go gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 371 


Gullsteinar. [Färösk folkvisa]. Uppskr. 1847 av V. U. Hammers- 
haimb. (Norsk folkekultur I, 45—47.) 

Götlind, Johan. MNutida folkviseepik. Folksångare och folkvisor i 
våra dagar. (Bonniers månadshäften 1915, 1101—10.) 

Hammarstedt, N. E. När vänder björnen sig i idet? (Fataburen 
1915. 227—35.) j 

Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof och George Stephens. Svenska folk- 
sagor. HSamlade och utgivna. Omarbetade av Elsa Djurklou- 
Aschan. Med teckningar av Egron Lundgren. D. 1. Sthm. 
8:o. (3) + 225 8. + 15 pl. 

Hoverstad, Thorstein. Folketonen. (Syn og segn. XXI, 206—10.) 

Isaksson, Anton. Folktradition från Sverige. Hembygden 1915. 
133—36.) ; . 

Jönasson, Jönas. Odauäleiki og annad lf i Pjöätrå fslendinga ad 
fornu og nyju. (Skirnir LXXXIX, 44—62.) 

Jungfrun som blev såld åt hedningar. [Upptecknad i Replot av] 
Wilh. Sjöberg. (Hembygden 1915, 79— 81.) 

Kellgren, Th. Om rökelse. (Folkminnen och folktankar II, 21—26.) 

Kristensen, Marius. Folkevisens afloser. (Danske Studier. 1915. 
151—63.) 

Liestol, Knut. Norske trollvisor og norrone sogor. Kria. 8:o. 250 s. 

Lunde, Peter. Gamle ord fraa Sogne. Norsk folkekultur I, 136 
— 38.) 

Midttun, Gisle. Nokre seine minne um soldyrking her i landet. 
(Syn og segn XXI, 241—58. ill.) 

Moe, Moltke. Episke grundlove. (Edda IV, 85—126.) 

Nilsson, Martin P:n. 'Våra danslekar. En vädjan till folkminnes- 
forskarne. (Folkminnen och folktankar II, 1—20.) 

Nordische Volksmärchen. Ubersetzt von Klara Stroebe. Jena 1915. 
8:o0. T. I. Dänemark-Schweden. IX +332s. T. I. Nor- 
wegen. IV + 340 s. (= Die Märchen der Weltlitteratur. 
IX—X.) 

Norlind, Tobias. BSpiritusglaube in Schweden. (Zeitschrift des Ver- 
eins fär Volkskunde, Jhg. 25, 223 + 27.) 

Några julseder. [1. Om julen i Halland av P. N. Peterson. 2. 
Några jullekar från Hånger socken i Småland och 3. »>Nötrim> 
från Småland (Slätthögs socken) av C. W. v. Sydow.] (Folk- 
minnen och folktankar II, 191—97.) 

Sant Jakob aa heiekongjen. Folkevise uppskr. av Torkell Oftelie, 
etter Anne Howard, U.S. A. (Norsk folkekultur I, 93—94.) 

Segnir. [1. Tor aa Busul. 2. Orm Rue aa kattane i bui.] (Norsk 
folkekultur I, 30—32.) 

Skeppet som gick över vatten och land och andra folksagor från 
Halland samlade av Edv. Ke. [pseud. för L. E. Janson]. Ord- 
nade och genomsedda av Ossian Lindskoug. Lund. $8:0. 95 s. 


Pigtized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


372 Möller: Bibliografi för 1915. 


(Ur Folkminnesföreningens i Lund samlingar. II. — Särtr. ur 
Folkminnen och folktankar II, 141—986.) i 

Sjöberg, Wilh. Vidskepliga föreställningar och bruk i Replot soc- 
ken. (Hembygden 1915, 101— 04.) 

Sydow, C. W. von. Om gåtor och gåtsystematik. (Folkminnen och 
folktankar II, 65—80.) 

— Stora Haddes och Lilla Haddes. (Folkminnen och folktankar 
I, 56—58.) 

Thomeus, Gustave. Nils Rulles äventyr på sjön. (Folkminnen och 
folktankar II, 129—32.) 

Tufvesson, Theodor. Sägnerna om Branbo-Kitta. (Från Jerrestads 
härad.) (Folkminnen och folktankar II, 135—39.) 

Vang, Andris Eivindson. Fraa Valdres. Bryllaupsskjikkji, regglo, 
risspo, seigne o eventy upptekna umlaug 1850. Noko attaat 
umskreve o utgjeve av O. K. Odegaard. Kria. 8:o. VI —+ 
210 s. + 1 portr. 

[ Wennersten, 0. V.] Valdemarstågets sägner. Af W-sten. Visby. 


8:0. 16 s. 

Wessman, V. E. V. Folktro i Ekenäs skärgård. (Hembygden 1915. 
93—95.) 

— Folktro i Finnby kapell. (Hembygden 1915, 83—987, 99 
—100.) 


— Folktro i Pargas. (Hembygden 1915. 136.) 

— Folktro i Sibbo socken. (Hembygden 1915. 98—99.) 

— Nyländska ordspråk, ordstäv, talesätt. (Hembygden 1915. 20 
—21.) 

Wikman, K. Rob. V. Byxorna, kjolen och förklädet. Ett bidrag 
till frågan om klädedräktens magi. (Hembygden 1915. 61 
—73.) 

— Etnografi och folkdiktsforskning. (Hembygden 1915. 1—11.) 

— Mickelsmäss-seder i Vörå och Oravais. (Hembygden 1915. 
34—37.) 

— Vidskepliga föreställningar och bruk i Kvevlaks socken. (Hem- 
bygden 1915. 51—53.) 

Östberg, Kristian. Svartboker fra Soler. (Norsk folkekultur TI, 
122—26, 161—270.) 


VI. Äldre rättsvetenskap, historia och topografi. 


Beckman, Nat. Studier till västgötalagarnas historia. [XV. Till 
frågan om ändelsevokalerna. XVI. Ett syntaktiskt kriterium. 
Efterskörd.] (Ark. XXX, 49—71.) 

Fritz, Matthäus. Die gesetzliche Verwandtenerbfolge des älteren 
schwedischen Rechts. (Zeitschr. d. Savigny-Stiftung f. Rechts- 
geschichte. Germ. Abt. XXXVI. 137—275.) 


Digitized b Go gle PRINGETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 373 


Kokt, Halvdan. Settargjerda i Tonsberg 1277. Foredrag i vit- 
skapsselskape i Kristiania 22:de januar 1915. (HTno. 5 rr. 
III, 261—76.) 

Magnus Lagabseters landslov oversat av Absalon Taranger. Kria. 
8:0. (3) + VIII + 207 s. 

Normann-Lundberg, C. G. Bidrag till frågan om äganderätten 
till prestgårdarne i Sverige under medeltiden. Akad. afb. Upsala. 
Luleå. 8:0. 96 8. 

Sindballe, Kristian. Af Testamentarvens Historie i dansk Ret. 
Kbh. 8:0. (7) + 175 s. 

Söderqvist, Olof. Agde uppsvearne enligt landskapslagarna rätt att 
ensamma taga och vräka konung? (HTsv. XXXV, 1—22.) 
Tengnagel Jergensen, B. Kopulationsskatten 1660—1869. (Hist. 

Medd. om Kbhb. V, 141—54.) 

Trolle, H. af. Om ordalierna hos de germanska folken. Ett bidrag 

till processrättens historia. Sthm. 8:o. IV + 157 s. 


Acta pontificum danica. Pavelige Aktstykker vedrorende Danmark 
1316—1536. Bd. 6. 1513—1536 og Tilleg. Udg. af Alfr. 
Krarup og Johs. Lindbek. Kbh. 8:o. VII-+ 615 s. (Anm. 
Nordisk tidskrift 1915, 544 av Jörgen Olrik. (Bd. 1—6.) — 
The English historical review XXXI, 490—93 av G. C. Richards.) 

Aggeson, S. En ny text af Sven Aggesons Verker genvunden paa 
Grundlag af codex Arn&emagneanus 33, 4:to ved M. Cl. Gertz. 
Kbh. 4:o. 200 s. 

Bang, Thomas B. Roskilde Domkapitel i Middelalderen. (Aarb. 
udg. af Hist. Samf. f. Kbh. Amt 1915, 62—86.) 


Bendizen, B. E. Tyskernes handel paa Norge og det hanseatiske 
kontor i Bergen. H. 1. Bergen. 8:0o. 77 s. 

— Vareomsetningen mellem England og Norge i forste halvdel 
av 14. aarhundrede. [I. Om fiskehandelen og fiskeutforselen 
til England.] (HTno. 5 r. TI, 277—313.) 
Brilioth, Yngve. Den påfliga beskattningen af Sverige intill den 
stora schismen. Akad. afh. Upps. 8:o XXX + 385 s. 
Bugge, Alexander. Kirke og stat i Norge 1152—1164. (HTno. 5 r. 
TI, 169—212.) 

Bull, Edv.  Interdiktet mot Sverre. (HTno. 5 r. II, 321—24.) 

— Islands klima i oldtiden. (Geografisk Tidskrift XXIII, 1—5.) 

Carlsson, Gottfrid. Hemming Gadh. En statsman och prelat från 
Sturetiden. Biografisk studie. Akad. afh. Upps. 8:00. XX 
+ 354 s. + 1 pl. (Anm. Svensk tidskrift V, 446. — Kyrko- 
hist. årsskrift XVI Litteraturöfversikter 85—94 av Yngve 
Brilioth. — HTda. 8 r. VI, 145—49 av Johs. Lindbek.) 

Christensen, Villads. De kejserlige i Vendsyssel 1627—29. (Saml. 
t. jydsk Hist. og Top. 4 r. TI, 209—51.) 


pigitized by (FO gle PRINCETON 


UNIVERSITY 


374 Möller: Bibliografi för 1915. 


Diplomatarium Norvegicum. Oldbreve til kundskap om Norges indre 
og ytre forhold, sprog, slegter, seder, lovgivning og rettergang 
i middelalderen. Aktstykker vedrerende Norges forbindelse 
med de britiske oer. TI. Utgit av Alexander Bugge. 20. saml., 
h. 1. s. 1—162. [1413—1451). Kria. 8:0. 

Falk, Hjalmar. Svar til Axel Olrik. (Maal og Minne. 1915. 
145—53.) 


Finlands medeltidsurkunder. Samlade och i tryck utgifna af Fin- 
lands statsarkiv genom Reinh. Hausen. TI, 1401—1430. Hel- 
singfors. 4:o. (3) + 594 s. 

Friesen, Otto von. Om det svenska rikets uppkomst. Sthm. $8:0. 
22. s. (Verdandis Småskrifter 200.) 

Holten-Berchtolsheim, H. Norsk-russiske grensestridigheder indtil 
freden i Teusina 1595. (Nordisk tidskrift 1915. 256—70.) 
Jönsson, Jön. Vikingasaga. Um herferdir vikinga frå Norädur- 
löndum. 2. (slut-)hefti. S. I VI + 193—392. Rvik. 

8:0. 

Koht, Halvdan. Danmark under tysk overherredomme i 10:de aar- 
hundred? (HTno. 5 r. TI, 413—16.) 

La Cour, Vilh. Hedenske Helligdomme i Danmark. Herredsting 
og Herredshelligdom. (Festskrift til Johs. C. H. R. Steenstrup 
s. 1—33, noter s. 235—38.) 

Larson, Laurence M. The voyages to Vinland the good. (Publica- 
tions af the society for the advancement af Scandinavian study 
IH, 113—17.) 

Neckel, Gustav. Hamalt fylkia. (Beitr. XL, 473—500.) 

Nielsen, Maria. Bidrag til Belysning af Flensborgs Handel og 
Skibsfart i 16 og 17 Aarhundrede. <(Festskrift til Johs. C. 
H. R. Steenstrup s. 175—987, noter s. 255—56.) 

Nordenstreng, Rolf. Vikingafärderna. Sthm. 8:o. XI + 207 s. ill. 

Norges Historie. Bd. 2. D. 1. Tidsrummet 1030—1103 af Ebbe 
Hertzberg og Alexander Bugge. (4) + 363 s.+5 pl. Bd. 3. 
D. 1. Tidsrummet 1319—1442 af Absalon Taranger. (12) + 
335 s. + 4 pl. Kria. 8:o0. 

Olrik, Axel. Svinefylking endnu en gang. (Maal og Minne. 1915. 
113—44.) 

Pedersen, Henrik. Nogle Trek til Belysning af Hovedgaardsbedrif- 
ten i sidste Halvdel av det 17:de Aarhundrede. (HTda. 8 rr. 
VI, 1—382.) 

Paasche, Fredrik. Sverre prest. (Edda II, 197—212.) 

Raunehaug, Erling. Kvaals-etti. (Tidsskr. utg. af Historielaget 
f. Sogn. III, 62—77.) 

Rygh, Arne. Haakon Thoresfostres mor. (HTno. 5 r. II, 314 
—21.) 

Schiick, Henrik. Engelbrekt. Sthm. 8:o. 223 s. (Även i Svenska 


Original from 


Digitized by (FOA gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 375 


akademiens handlingar 26, 49—276. — Anm. Svensk tidskrift 
V, 444—46.) 

Schitte, Gudmund. Det ptolemeiske Danmarkskort. (Geogr. T. 
XXIII, 9—20. ill.) 

— Danmarkskortet hos Ptolemaios ifelge Codex Burney 111. 
Geogr. T. XXIII, 62. ill.) 

Stenbock, Carl Magnus. Venetianare på besök i Östergötland för 
snart 500 år sedan. (En bok om Östergötland 81—90.) 
Svenska folkets historia. Av Henrik Schäck, Helge Almquist, Arthur 

Stille och Carl Hallendorff. Rikt ill. Lund. 8:o. Bd. 1. 
Schäck, Henrik. Forntiden och medeltiden. Senare avd. Folk- 
ungatiden och unionstiden. IX + 470 s. (Bd. 1, avd. 1 anm. 

HTda. 8 r. VI, 127—45 av Erik Arup.) 

Thoroddsen, Th. Endnu nogle Bemerkninger om Islands Klima i 
Oldtiden. (Geogr. T. XXIII, 5—9.) 

Tiander, Karl. Varägerna. Nyare forskningsresultat. (Finsk tid- 
skrift 79, 435—49.) 

Wegemann. Die Veränderung der Grösse Schleswig-Holsteins seit 
1230. (Zeitschr. f. Schl.-Holst. Gesch. XLVI, 248—87.) 
Weibull, Curt. Saxo. Kritiska undersökningar i Danmarks historia 
från Sven Estridsens död till Knut VI. Akad. avh. Lund. 

8:o. 287 s. (Aven i H. t. f. Skåneland. Bd. 6.) 

Westman, Knut B. Den svenska kyrkans utveckling från S:t Bern- 
hards tidevarv till Innocentius III:s. Sthm. 8:o. XII + 301 s. 
(Anm. Finsk tidskrift 79, 376-—86 av Rolf Pipping. — Nor- 
disk tidskrift 1915, 469—72 av Hans Olrik. — HTsv. XXXV, 
Öfversikter och granskningar 18—2926 av Yngve Brilioth.) 


Adelsköld, E. Kilanda. Ett gammalt säteri. (Svenska turistfören:s 
årsskrift. 1915. 274—081. ill.) 

Alving, Hjalmar. Genom seklernas Uppsala. (Svenska turistfören:s 
årsskrift. 1915. 1—27. ill.) 

Andersen, P. To Gaarde og deres Beboere. [Nr. 1 Bukkerup, 
Nr. 3. Sollested] (Aarb. f. Hist. Samf. f. Odense og Assens 
Amter III, 408—38-) 

Andersson, Richard. Torshälla. (Sveriges städer III, 40—46. ill.) 

Anderson, William. Borgholm. (Sveriges städer VI, 80—986. ill.) 

Arne, T. J. Det forna Bjälbo. (En bok om Östergötland. 31— 
38. ill.) 

Bakke, Harald. Id herred. En grensebygds historie. Geografisk- 
statistisk-historisk beskrivelse av bygden fra gammel tid og til 
nu. Fredrikshald. 8:0o. XVI + 604 s. + 1 karta. ill. 

Bjerge, Poul. Hodde og Tistrup i gamle Dage. (Fra Ribe Amt 
1915. 87—107.) 

Bjerke, Ole C. Vaaler og Svindals herred 1814—1914. Bidrag 


bigitized by (SON gle PRINCETON UNIVERSITY 


376 Möller: Bibliografi för 1915. 


til en bygdebeskrivelse. <Fredriksstad. 8:o. 206 s. +1 
karta. ill. : 

Borgström, Ludvig. Berättelse öfver en resa i Vermland somma- 
ren 1845. Utgiven samt försedd med biografisk inledning och 
register av Ernst Nygren. Karlstad. $8:o. XV + 164 s. ill. 
(= Aldre Värmlandsbeskrivningar. 1.) (Anm. Fataburen 1915. 
250—51 av N. E. H[ammarstedt].) 

Brodahl, Joh. E. Mo kirke i Ranen [och Uhma lappe-kapel]. Ser- 
aftryk av »Nordlandsposten>. Bode. 8:o. 26 8. ill. 

Broman, Ol. Joh. Glysisvallur. Utgifven af Gestrike-Helsinge 
nation i Upsala. H. 1—6 (=D. I: 1—2, s. 1—160; II: 1, s. 
1—80; III: 1—3, s. 1—240). (Anm. Fataburen 1915, 119 
—21.) 

Bugge, Alexander. Oslo i de forste to-tre hundre aarene. (St. 
Hallvard 1915. 7—23.) 

Bull, Edv. Akers historie. H. 1—4 (=s8. 1—192) 1914; 5 (= 
8. 193—240.) 1915. ill. Kria. $8:0. 

— Raadhus og »Raa'stua»>. (St. Hallvard 1915. 177—204. ill.) 

Bull, Francis. Kristianiaforhold ved midten av det 18de aarhund- 
rede. (St. Hallvard 1915. 268—81.) 

Bulmer, Joh. Fra Re Sogn. (Bornholmske Saml. IX, 1—27.) 

Behrendtz, Fabian. Anteckningar om Kalmar domkyrka. II. Inred- 
ning och lösa inventarier. (= Meddelanden fr. Kalmar läns fmf. 


Christensen, Chr. XKjer Herreds Skove i gamle Dage — navnlig 
i det 17. Aarhundrede. II. (Fra Himmerland og Kjer Herred 
IV, 1—55.) 


— Tilstanden i Vendsyssel ved Aar 1735. (Vendsysselske Aar- 
beger 1915. 102—46. ill.) 

Christensen, Villads. >Sorg Kloster» eller »det gamle Stopperi>. 
En Gaard paa Vesterbro. (Hist. Medd. om Kbh. V, 1—26.) 

De Brun, Frans. S:t Nicolai port i gamla tider. (Samf. S:t Eriks 
årsb. 1915. 1—29. ill.) 

Delsbo. Text af Ida Gawell-Blumenthal (>Delsbostintan»). Bilder 
af Bror Hillgren. Sthm. 4:0o. 40 s.+9 pl. 

Eliassen, P. »Borchs Gaard» i Kolding og dens Beboere gennem 
Tiderne. (Vejle Amts Aarbeger. 1915. 158—85.) 

— De gamle landsbyer. [Kartor över Trelde 1775, Borup 1772, 
Bramdrup 1773.] (Vejle Amts Aarboger 1915. 249—54.) 

En gammal Mälarbeskrivning. Meddelad av Arvid Julius. (Allmoge 
och hemslöjd 99—101.) 

Enghoff, Karl. Eslöv. (Sveriges städer VIII, 209—14. ill.) 

— Hälsingborg. (Sveriges städer VII, 187—208. ill.) 

— Kristianstad. (Sveriges städer VIII, 1—22. ill.) 

— Landskrona. (Sveriges städer VIII, 169—986. ill.) 


Digitized b Go gle PRINGETON UNIVERSITY 





Möller: Bibliografi för 1915. 377 


Enghoff, Karl. Simrishamn. (Sveriges städer VIII, 23—32. ill.) 
— Skanör med Falsterbo. (Sveriges städer VIII, 245—56. ill.) 
— Trälleborg. (Sveriges städer VII, 233—44 ill.) 

— Ystad. (Sveriges städer VIII, 215—32. ill.) 

Fehr, Isak. Strängnäs. (Sveriges städer III, 47—65. ill.) 

Forstrom, 0. Fredrikshald i 250 aar. 1665—1915. D. 1. XIV 
+485 s. 2. XII0 + 411 s. ill. Fredrikshald. 38:0. 
Fredrikson, Oscar. Motala. (Sveriges städer IV, 93—102. il.) 
— Skänninge. (Sveriges städer IV, 119—28. (forts.) ill.) 
Friesendorff, C. A. von. Eskilstuna. (Sveriges städer III, 21— 
89. ill.) 

Friis, J. Kommunalt selvstyre i Kristiania under eneveldet. (St. 
Hallvard 1915. 282—312.) 

Frågor och svar rörande Uppsala län år 1741. Ett par gamla 
handlingar meddelade av Arvid Julius. (Allmoge och hemslöjd 
102—26.) 


Fröding, H. Berättelser ur Göteborgs historia under envåldstiden. 
Göteborg. 8:0. (7) + 388 s. + 11 pl. 

Grandinson, K. G. Nyköping. (Sveriges städer III, 1—20. ill.) 

Hansen, H. Hindsgaul Gods og dets Beboere. (Aarb. f. Hist. Samf. 
f. Odense og Assens Amter. TII, 378—400.) 

Helgesson, 4. Hvem är Rönneholms grundläggare? (Lunds stifts 
julbok 1915. årg. 7 s. 144—54. ill.) 

Hermansen, Dagny. Sogns gaardsbruk og gaardbrukere 1714—1853. 
Efter fogdens kassaboker. TI. Jostedalen. Med forord av Just 
Bing. (Tidsskr. utg. af Historielaget for Sogn. TII, 43—61.) 

Hjorth-Nielsen, H. »Hans Blasen i Peretreet>. Et lille Stykke 
kobenhavnsk Ejendomsbhistorik. (Hist. Medd. om Kbb. V, 
118—26.) ; 

Hult, Karl. Angsö i Västmanland. (Julbok för Västerås stift. Arg. 
9. 1915, 101—19, ill.) 

Hulting, Johan. Norrköping. (Sveriges städer IV, 65—81 [slut.] ill.) 

Isberg, A. U. Malmö stads kyrkor. I. Malmö stads kyrko- och 
grafdonationer. Malmö 1914. 8:0. 555 s. ill. 

Janse, Otto. Vadstena som kulturminnesort. (En bok om Östergötland 
444—54. ill.) 

Jansson, Hjalmar. Visby. (Sveriges städer VI, 87—120. ill.) 
Jensen, P. E. Nogle Trek af Grindlose Sogns Historie. (Aarb. f. 
Hist. Samf. f. Odense og Assens Amter. TII, 401—07.) 
Johansson, Adolf. Oskarshamn. (Sveriges städer VI, 50—058. ill.) 
Johnsen, Oscar Albert. Kristianiaborgernes klagemaal omkring 1650. 

(St. Hallvard 1915, 119—27.) 

Jörgensen, S. Bogense i gamle Dage. (Aarb. f. Hist. Samf. f. 

Odense og Assens Amter. III, 294—304.) 


Pigtized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


378 Möller: Bibliografi för 1915. 


Kier, Harald. Bidrag til Skjoldemoses Historie. (Svendborg Amt 
1915, 3—-50. ill.) 

Kier, A. Th. Smaalenenes amt 1814—1914. Fredrikshald. 8:0. 
543 s. ill. 


Klesge, Carlin. Kleso og den forsvundne Kobstad. (Lavindskobing?) 
(Svendborg Amt 1915. 116—33.) 

Kofod, Karl M. Lidt af Ladegaards Historie gennem halvtredie 
Hundrede Aar. (Bornholmske Saml. IX, 46—71.) 

Krog, 4. Omrids af Legevesenet i Ringkosbing Amt indtil 1915. 
(Hardsyssels Aarbog. IX, 49—78.) 

Krohn, R. Der Hof Basten im Gemeindebezirk der Stadt Itzehoe. 
(Zeitschr. f. Schl.-Holst. Gesch. XLVI, 288—302.). 

Kuylenstierna, Alexis. En gammal östgötagårds öden. [Landsjö.] 
(En bok om Östergötland 347— 54.) 

Larsson, Ludvig. Växjö. (Sveriges städer VI, 1—14. ill.) 

Lindman, C. A. M. En småländsk kyrkogård. [Lemnhult]. (Svenska 
turistfören:s årsskrift. 1915. 173—988. ill.) 

Lindqvist, Gustaf. Mariefred. (Sveriges städer III, 66—74. ill.) 

— Trosa. (Sveriges städer III, 75—980 [forts.]. ill.) 

Iwundberg, A. V. Vadstena. (Sveriges städer IV, 103—18. ill.) 

Lundgren, Karl Hjalmar. Lund. (Sveriges städer VII, 129— 
68. ill.) 


Madsen, Emil. Bidrag til Kobenhavns Historie, serlig i Kristian 
IV:s Tid. (Hist. Medd. om Kbb. V, 202—30.) 

Matthiessen, Hugo. Borgemester Mogens Tuessons Badstue i Nest- 
ved. (Aarbog f. Hist. Samf. f. Presto Amt. IV, 69—388. ill.) 

— Gamle Gader og Gaarde i Holbek. (Fra Holbek Amt. IX, 
109—36. ill.) 

Petersen, P. Byen med de 3 Havne [Rödby]. (Lolland-Falsters 
hist. Samf. Aarb. TII, 82—109. = ill.) 

Montelius, Oscar. Alvastra. (En bok om Östergötland. 27—30. ill.) 

Mörner, Birger. Något om Bråviken. (En bok om Östergötland. 
424—43. ill.) 

Nicolaissen, 0. Kirkeundersökelser i Nordland 1914. (Tromsö 
Museums Aarshefter XXXVII, 182—88, ill.) 

Nilsson, Axel & Sixten Strömbom. Gamla Stockholmshus på Söder- 
malm. Undersökning med anledning av motion i Stadsfull- 
mäktige. (Samf. S:t Eriks årsb. 1915. 83—121. ill.) 

Nygren, C. E. Karlstads brand 1865 och stadens senare historia. 
Göteborg. $8:o. XXI + 361 s. +10 pl il. 8 kr. 

Nestved St. Peters Kloster [av Carl Neergaard]. Herlufsholm 
Kirke [av Francis Beckett]. To Afhandlinger udg. af Herlufs- 
holm Stiftelse i Anledning af 350 Aars Dagen for dens Opret- 
telse 1565—23 Maj—1915. XKbh. 4:o. 59 s. ill. 


Original from 


Digitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 379 


Olsson, Martin. Undersökningarna af Uppsala slotts ruiner som- 
maren 1913. (Upplands fmf. t. XXX, 197—203. ill.) 

Paulli, R. En Vise om Christianshavn. (Hist. Medd. om Kbh. V, 
231— 37.) 


Rhezelius, Joh. Haquini. Monumenta Uplandica. Reseanteckningar 
från åren 1635, 1636, 1638. Utg. af C. M. Stenbock. [Avd. 
1]. (Upplands fmf. t. XXX. Bilaga. 54 s. ill.) 

Ridderstad, Anton. I Linköping under början af 1800-talet. Tids- 
bilder. (En bok om Östergötland. 249—65. ill.) 

Sandblad, Nils. Om Wapnö.  (Julhälsningar till församlingarna 
från präster i Göteborgs stift. 1915. Årg. 5. 104—24, 
1 pl ill) 

Saxon, J. L. Gällersta. En sockenbeskrivning. Sthm. 8:o. 63 
8. ill. 

Seeger, Valdemar. Fredensborg. En historisk-topografisk Skildring. 
Hillerod. 38:o0. 146 s. ill. (Anm. Fortid og Nutid I. 198— 
200 av K. Ff[abricius].) 

Simonsson, Ivar. Ett gammalt bårdskärarehus och dess märke. 
(Samf. S:t Eriks årsb. 1915. 54—82. ill.) 

Skavlan, Einar. Kristiania og literaturen I. (St. Hallvard 1915. 
72—88. ill.) 

Storgaard Pedersen P. ”Tvis Kloster. (Hardsyssels Aarbog. IX, 
1—48. ill.) 

Stub, Jens C. J. Norre Alslevy Sogn. (Lolland-Falster hist. Samf. 
Aarb. III, 110—25.) 

Sundbo, Arne. Til Jerne Sogns Historie. (Fra Ribe Amt 1915. 
40—86 [forts.].) 

Svänsson, E. Kalmar. (Sveriges städer VI, 15—49. ill.) 
Setrang, Ivar. Kirker og kirkegods i Berg, Smaalenene, med en 
gaardshistorie. Fredrikshald. $8:o. 671 s. + 1 karta. ill. 
Sgeborg, E. Et Besog paa Christianss. (Bornholmske Saml. IX, 

28—45.) 

Serensen, Aage. Ommestrup Hovedgaard i Morke Sogn. III. (Fra 
Randers Amt. IX, 62—96 [slut].) 

Tegner, G. Vester Torslev og Svenstrup Sogne 1743. (Fra Ran- 
ders Amt IX, 49—61). 

Thomeus, Ragnar. Några drag ur Ronneby historia. (Lunds stifts 
julbok 1915 årg. 7. S. 125—536. ill.) 

Tynell, Lars. Valleberga kyrka. (Lunds stifts julbok 1915. Årg. 
7. S. 110—24. ill.) 

Ulander, Hugo. Söderköping. (Sveriges städer IV, 82—92. ill.) 

Upmark, Gustaf. Sätuna. En uppländsk herrgård. (Svenska 
turistfören:s årsskrift. 1915. 28—46. ill.) 

Weitemeyer, H. Forleberne for Assistenskirkegaard paa Norrebro. 
(Hist. Medd. om Kbh. V, 81—117.) 


Pigtized by (GO gle PRINCETON UNIVERSITY 


380 Möller: Bibliografi för 1915. 


Westerlund, J. A. Skenninge. (En bok om Östergötland. 330— 


33. ill.) 
Westling, Fr. & Paul Lundin. Västervik. (Sveriges städer VI, 
59—271. ill.) 


Wiesener, Anthon M. Om Stiftsgaarden og Hans Christophersen 
Hiort samt Stend Gaard. (Skrifter utg. av Bergens hist. Fore- 

— ning. N:r 21, 89—108. ill.) 

Ängquist, Ivar. Vimmerby. (Sveriges städer VI, 72—79. ill.) 


Bihang. 
Recensioner av tidigare utkomna arbeten. 


Afmelisrit til Dr. pbil. Kr. Kålunds 19 ågust. 1914. Gefid åt af 
hinu islenzka fredafjelagi i Kaupmannahöfn. Kphöfn 1914. 
8:o. (Anm. Maal og Minne. 1915. 190—92 av Magnus Olsen. 
— Eimreidin XXI, 224—27 av Sigurdur Gudmundässon.) 

Almgren, Oscar. Die ältere Eisenzeit Gotlands. H. 1. Sthm 1914. 
4:o. (Anm. Mannus VII, 201—04 av M. Jahn). 

Arne, T. J. La Suede et V'Orient. Etudes archéologiques sur les 
relations de la Suéde et de VP' Orient pendant V'åge des vikings. 
Upps. 1914. 8:o. (Anm. Ymer XXXV. 110—13 av Oscar 
Almgren. — DLz. 36, 158—59 av Sigmund Feist.) 

Brendum-Nielsen, Johs. Sproglig Forfatterbestemmelse. Studier 
over dansk Sprog i det 16 Arhundredes Begyndelse. Disp. 
Kbh. 1914. 8:o. (Anm. Maal og Minne. 1915. 185—88 
av Ragnvald Iversen.) 

Carmina scaldica. Udvalg af norske og islandske skjaldekvad ved 
Finnur Jönsson. Kbh. 1913. 8:0. (Anm. TfF. 4r. IV, 
179—80 av Magnus Olsen). 

Classen, E. On vowel alliteration in the old Germanic languages. 
Manchester 1913. 8:0o. (Anm. MLN XXX, 108—14 av Albert 
Morey Sturtevant. — Ark. XXXII, 125—28 av Erik Brate). 

Craigie, W. A. The Icelandic sagas. Cambridge 1913. <8:0. 
(Anm. "The American Scandinavian review III, 249 —50 av 
L. M. H.) 

Dedekam, Hans. Norske folkebroderier. Hvitsom fra Nordmoer. 
Trondhjem 1914. 4:o. (Anm. Fataburen 1915. 189—91 av 
Elisabeth Thorman.) 

Edda. I. Heldendichtung. Ubertr. von Felix Genzmer. (= Thule 
I.) Jena 1912. 8:0. (Anm. Litbl. XXXVI, 333—36 av 
Wolfgang Golther.) 

Elling, Catharinus. Vore Kjempeviser belyst fra musikalsk Syns- 
punkt. Kria 1914. 8:o. (=XKria. Videnskapsselskapets Skr. 
II. Hist.-filos. Kl. 1913. N:r 4.) (Anm. Maal og Minne. 
1915. 188—90 av 0. M. Sandvik.) 


Digitized b Go gle PRINGETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 381 


Eriksson, J. V. Ortnamnsforskning och växtgeografi (i Svensk bo- 
tanisk tidskrift 7, 1913, s. 321 ff.). (Anm. Namn och bygd. 
III, 166—67 av 0. L[uwnd]b[er]g.) 

Fahlbeck, Pontus. Beowulfskvädet som källa för nordisk fornhistoria. 
(Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Handlingar. 
13. 3.) Stockholm 1913. 17 s. (Anm. Englische Studien 
48, 435—37 av Fr. Klaeber.) ; 

Frederiksborg. Udg. af Det nationalhistoriske Museum. II. Slottets 
Historie af Francis Beckett. Kbh. 1914. 4:o. (Anm. HTda. 
8r. V, 436—39 av Jergen Olrik.) 

Grönbech, Vilh. Vor Folke&et i Oldtiden. Bd. 1—4. Kbh. 1909 
—12. 8:0o. (Anm. The journal of English and Germanic 
philology XIV. 124—35: Hollander, Lee M. A re-interpreta- 
tion of Germanic antiquity.) 

Hahr, Aug. Skånska borgar i uppmätningsritningar, fotografiska 
avbildningar samt beskrivande text. H. 1—2. Sthm. 1914. 
Fol. (Anm. Svensk tidskrift V, 158—61.) 

Hansen, Fr. C. C. De eldste Kongegrave og Bispegrave i Roskilde 
Domkirke. Kbh. 1914. 4:0o. (Anm. Ymer XXXV, 206—08 
av Gaston Backman.) 

Hederström, Ture. Ljungan ännu en gång (i Ymer 33, 1913, s. 
71 ff.). (Anm. Namn och bygd. III, 165—66 av 0. Lfund]- 
b[er]g). 

Helm, Carl. Altgermanische Religionsgeschichte. Bd. 1. Heidel- 
berg 1913. 8:o. (Anm. Ark. XXXII, 204—18 av Elof 
Hellquist.) 

Hermansson, Halldör. Catalogue of the Icelandic collection bequea- 
thed by Willard Fiske. «Cornell University Library, Ithaca 
N. Y. 1914. 4:o. VIII + 755 s. (Anm. MLN XXX, 23—24 
av L. M. Hollander.) 

— The story of Griselda in Iceland. Ithaca, N. Y. 1914. 8:0. 
(= Islandica VIL.) (Anm. DLz. 36, 708—09 av August Geb- 
hardt.) 

Heusler, Andreas. Altisländisches Elementarbuch. Zugleich 2. Auf- 
lage des altisländischen Elementarbuchs von Bernhard Kable. 
Heidelberg 1913. 8:0. (Anm. Litbl. XXXVI, 331—33 av 
Wolf von Umverth.) 

Hovgaard, William. The voyages of the Norsemen to America. 
New York 1914. 8:o. (= Scandinavian monographs 1.) (Anm. 
The American Scandinavian review III, 117—19 av Finnur 
Jönsson.) 

100 »Gamle Bunde-Regler» etter uppskrift fraa Vang i Valdres 
1687 med yngre tillegg fraa 18de hundradaaret. Utg. ved Oluf 
Kolsrud. Kria 1914. 8:o. (Anm. Norsk folkekultur I, 59 
—60.) 


bigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


382 Möller: Bibliografi för 1915. 


Hörlén, M. Gamla seder och bruk från södra delen af Ingelstads 
härad. Ystad 1914. 8:o. (Anm. Fataburen 1915. 191—92 
av N. L[ithber]g.) 

Klintberg, M. Spridda drag ur den gotländska allmogens lif. Sthm 
1914. 8:o. (Anm. Fataburen 1915, 112—13 av N. Lfith- 
ber]g.) ” 

Kolmodin, Torsten. Folktro, seder och sägner från Pite lappmark. 
Upps. 1914. 8:o. (= Lapparne och deras land 3.) (Anm. 
Fataburen 1915. 58—59 av N. E. H[ammarstedt].) 

Krijn, Sophia Adriana. De Jömsvikingasaga. Acad. proefschr. 
Amsterdam. Leiden 1914. 8:0o. (Anm. FEimreidin XXI, 230 
—31 av Sigurdur Nordal.) 

La Laxdoela Saga. ”Traduite du vieux norrois par Fernand Mossé. 
Paris 1914. 8:o. (Anm. DLz. 36, 1442—45 av R. Meiss- 
ner. — Zbl. 66, 893 av -bh-.) 

Larsen, Amund B. og Gerhard Stoltz. Bergens bymaal. Utgit av 
Bymaals-Laget. Kria 1911—12. +8:o. (Anm. Ark. XXXUQ, 
122—25 av Emil Olson.) 

Lindbek, Johs. De danske Franciskanerklostre. Kbh. 1914. 8:0. 
(Anm. Fortid og Nutid I, 85—988 av K[nud] F[abricius]. — 
HTda. 8r. V, 442—46 av M. Mackeprang.) 

Lindqvist, Axel. Förskjutningar i förhållandet mellan grammatiskt 
och psykologiskt subjekt i svenskan. Akad. afh. Lund 1912. 
8:o0. 14—+ 170 s. (= Lunds univ. årsskr. N. f. Afd. 1, bd. 
8, nr. 2.) (Anm. IF. Anz. XXXV, 40 av Hjalmar Lind- 
roth.) 


Lindroth, Hjalmar. J. Th. Bureus, den svenska grammatikens fa- 
der. Sthm 1911—12. 8:o. (Samlingar utg. af Sv. Fornskr.- 
Sällsk. H. 140—41.) (Anm. Ark. XXXI, 118—22 av Elof 
Hellquist.) 

Litteraturen rörande Ynglingatal. Bibliografi. Af Anders Grape. 
I: A. Grape och B. Nerman, Ynglingatal 1—4 (= Meddelanden 
från Nordiska seminariet, utg. av A. Noreen, 3), s. 49—103. 
Uppsala 1914. 8:0. (Anm. Nordisk tidskrift f. bok- och bib- 
lioteksväsen II, 387—989 av Oskar Lundberg.) 

Lorenzen, Vilh. De danske Klostres Bygningshistorie. II. De 
danske Franciskanerklostres Bygningshistorie. Med Tegninger 
og Opmaalinger af Chas. Christensen. Kbh. 1914. 8:o0. (Anm. 
HTda. 8r. V, 446—48 av M. Mackeprang.) 

Mawer, Allen. Scandinavian Influence in the Place-names of Nor- 
thumberland and Durham (Saga Book of the Viking Society. Vol. 
VIL, part II, s. 172—210. London 1914). (Anm. Namn och 
bygd II, 162—64 av Erik Björkman.) 

— The vikings. Cambridge 1913. 8:o. (Anm. The American 
Scandinavian review III, 249—50 av L. M. H.) 


Original from 


Digitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY 


Möller: Bibliografi för 1915. 383 


Moller, John M. Historiske Oplysninger om Slaugs Herred. Kol- 
ding 1914. 8:o. (Anm. Saml. t. jydsk Hist. og Top. 4 rr. 
TH, 161—68 av S. Nygård. — Et Tilsvar. Av J. M. Moller 
ibm. 8. 270—72.) 

Neckel, Gustav. Walhall. Studien iäber germanischen Jenseits- 
glauben. Dortmund 1913. 8:o. (Anm. Litbl. XXXVI, 266— 
67 av Wolfgang Golther.) 

Nordal, Sigurdur. Om Olaf den helliges Saga. En kritisk Under- 
sogelse. Diss. XKbh. 1914. 8:o. (Anm. Skirnir LXXKIX, 
181—989 av Björn M. Olsen.) 

Noreen, Adolf. Geschichte der nordischen Sprachen, besonders in 
altnordischer Zeit. 3. umgearb. Aufl. Strassburg 1913. 8:0. 
VII + 239 s. (= Grundriss der germanischen Philologie hrsg. 
von Hermann Paul. IV.) (Anm. IF. Anz. XXXV, 38—39 av 
Hjalmar Lindroth. — Anglia Beiblatt XXVI, 33—34 av Eilert 
Ekwall.) 

Paasche, Fredrik. Kristendom og kvad. En studie i norron mid- 
delalder. Kria 1914. 8:0o. (Anm. Nordisk tidskrift 1915. 
386—88 av Herman Jaeger. — Skirnir 1915. 430—32 av 
Björn M. Olsen.) 

Romveriasaga. (AM 595, 4:0.) Hrsg. von Rudolf Meissner. (= 
Palaestra LXXXVIIL) Berlin 1910. 8:0. (Anm. Litbl. 
XXXVI, 81—82 av W. Golther.) 

Schaefer, Heinr. Waffenstudien zur ”Thidrekssaga. Berlin 1912. 
8:0o. (Anm. Litbl. XXXVI, 267—71 av H. de Boer.) 

Seip, Didrik Arup. En liten norsk Sproghistorie. Kria. 1914. 
(Anm. Danske Studier. 1915. 58—59 av B. T. Dahl.) 
Tennesen, S. Juell.  Retskrivningsordbok over det norske Riks- 
maal. Kria. 1910. (Anm. Danske Studier. 1915. 56—58 av 

B. T. Dahl.) 

Svenska Studier tillägnade Gustaf Cederschiöld den 25 juni 1914 
utg. genom Svenska Modersmålslärareföreningens arbetsutskott. 
Lund 1914. 8:0o. (Anm. TfF. 4 r. IV, 89—93 av Marius 
Kristensen.) 

Sämunds Edda. Översatt från isländskan av Erik Brate. Sthm 
1913. 8:o. (Anm. Ark. XXXL, 218—22 av Hjalmar 
Lindroth.) 

Thorkelsson, Jon. Anmerkninger til Joh. Fritzners Ordbog over 
det gamle norske Sprog. Reykjavik 1913. 8:o. (Anm. TfF. 
4 r. IV, 176—79 av Magnus Olsen.) ; 

Unwerth, Wolf von. Untersuchungen iber Totenkult und Odin- 
verehrung bei Nordgermanen und Lappen mit Exkursen zur 
altnordischen Literaturgeschichte. Breslau 1911. 8:o. (Anm. 
Litbl. XXXVI, 4—6 av Friedrich Ranke.) 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY 


384 Wigforss: Ormylia. 


Utställningen af äldre kyrklig konst i Hernösand 1914. Studier 
utg. genom Johnny Roosval. Sthm 1914. 4:o. (Anm. Svensk 
tidskrift V. 290—94 av Gunnar Silfverstolpe.) 

Östgötalagens 1300-talsfragment utg. jämte inledning af Emil Olson. 
Sthm 1911. 8:o. (Saml. utg. af Sv. Fornskr.-Sällsk. H. 139.) 
Anm. Ark. XXXII, 114—17 av Elof Hellquist.) 


Fsv. ormylia. 


Vgl. I ormylie, Vgl. II urmylie, senare hskr. ormylie så- 
som namn på den, ”som bryter upp ren och sten”, ha åtskilligt 
diskuterats. Collin-Schlyters tolkning: 'ur mullen” torde vara all- 
mänt övergiven. Cederschiölds sammanställning av efterleden med 
isl. mylia ”krossa” förefaller evident, om en därtill passande tolkning 
av förleden kan presteras. En sådan är icke or prep. ”ur. Den 
går icke alls ihop med ”krossa', och även det djärva antagandet 
mylia = ”gräva upp” gåve en alldeles för allmän betydelse: ”den som 
gräver upp ur”. Cederschiölds förslag anknyter till den sista och 
osäkraste formen grmylie. Övers. ”krossa gruset” är oantaglig, 
och den av C. föreslagna överförda bet. ”snatta gruset” är god- 
tycklig. Dessutom väntar man icke ett ord för resultatet utan för 
handlingen själv. — Pippings påpekande, att växten ormylia är den- 
samma som även kallats stenbräcka, lägger en mycket tillfredsstäl- 
lande tolkning av förleden ytterst nära till hands. Dennr är or, ur, isl. 
urd, vilket ord i nord. dial. lika bra kan betyda av människohand 
åstadkommen stenhopning el. stensättning, jfr. skånska or, stenör och 
även Falk-Torps etymologi. För urd = röse jfr. fno. urdkottr, no. 
dial. urdkatt = reysekatt. Bet. av ormylia blir alltså: ”den som 
bryter ned en ”urd', ett röse, ett råmärke”. — Formellt bereder 
d-bortfallet inga svårigheter, och om gr- anses kräva förklaring, 
blir det genom anslutning till prep. or, ur, er. 


Lund. Ernst Wigforss. 


Rättelser. 


Läs s. 125 r. 18: gam- — r. 17: "gnrö-s ... gen-, gene- — r. 21: gen-. 


- Nb 


pigitized by (30 gle PRINCETON UNIVERSITY nm VU 


Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 





Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 





Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 





Original from 


Digitized by Google PRINCETON UNIVERSITY 











Original from 


Digitized by (FOC gle PRINCETON UNIVERSITY